Resa till Palestina 26 oktober 1 november, 2009 Rapport; Tove Liljeholm, Coni Ronsten
Inledning Mellan 26 oktober och 1 november gjorde Vänsterns Internationella Forum och Green Forum en gemensam resa till Palestina. Deltagare från VIF var Tove Liljeholm, Tamara Spriric, Coni Ronsten och från Green Forum Eva Goës och Linn Olauson. Under de tre första dagarna stod PPP för mottagande och program, medan Al Mubadara stod för resterande del av veckan. Resan gjordes som en studieresa och var en del av det gemensamma PAO-projektet där alla fyra partier har varit inblandade. Syftet var att möta olika kvinnoorganisationer och för delegationen att lära sig mer som kvinnors positioner. Situationen i landet Palestina är ett land till ytan i storleksordning med Småland. På Västbanken bor omkring 2,5 miljoner människor, i Gaza omkring 1,5 miljoner, runt om i Israel 1,3 miljoner och 4,4 miljoner lever som flyktingar runt om i världen. Det vardagliga livet präglas av osäkerhet om den egna tillvaron, svårigheter kring förflyttning och försörjning. Ockupationen tar sig uttryck genom ytterst konkreta yttringar i människors liv. Genom ett system där olika människor får olika typer av id-handlingar beroende på bostadsort förbjuds man förflytta sig mellan exempelvis Betlehem och Jerusalem utan särskilt tillstånd. Många människor lever i en stad eller by, men har sin familj någon annanstans och kan därför inte träffa dem. Med mindre än ett år sedan invasionen av Gaza har situationen för palestinierna på många sätt hårdnat. Arbetslösheten på Västbanken är stor och i Gaza ännu värre, särskilt nu sedan en stor materiell förstörelse i och med invasionen. Nästan hälften av invånarna är under 14 år. Många människor lever redan på flykt också som andra och tredje generationens flyktingar. Ett stort problem är alla de bosättningar runt om på Västbanken. Både då de många gånger utgör ett direkt hot för palestinierna i området, men också för att man på detta sätt styckar upp och splittrar landet. Som en konsekvens av bosättningarna kommer också problem så som förorening av dricksvattnet, konfiskering av jordbruksområden, stenkastning från bosättare och andra mer eller mindre direkt aggressiva handlingar. Under resan meddelade president Mahmoud Abbas att det kommer att hållas val i Palestina i januari 2010. Många vi pratade med mottog det beskedet med skepticism. Man menade att det kommer att bli ett lågt valdeltagande då folk inte längre ser någon poäng med att rösta. Man hänvisar till att palestiniernas röst inte tas på allvar och accepteras av det internationella samfundet och att det därför inte spelar någon roll. Även om fokus på resan var kvinnors organisering kom det naturligtvis upp även andra programpunkter och diskussioner. Ockupationen går inte att överskugga. I alla olika grupper av kvinnor vi träffade var det ändå just ockupationen som lyftes som den viktigaste frågan. Programmet De tre första dagarna ordnades av PPP medan de två följande dagarna arrangerades av Al Mubadara. Avresedagen var oplanerad, men då det fanns en vilja bland delegationen att besöka Jerusalem för en rundvandring gjordes detta. Möte med kvinnor i PPP Under tisdagen fick vi träffa ett tiotal kvinnor, aktiva inom PPP. Många av dem hade förtroendeuppdrag, särskilt gällande olika lokala kvinnokommittéer. Många av dem var också aktiva även i andra kvinnoformeringar. Diskussionen handlade till stor del om hur man i partiet har arbetat med att stärka kvinnor och lyfta kvinnofrågor på dagordningen. Sedan den 4:e kongressen för ett och ett halvt år sedan har man jobbat mer aktivt med detta och med att rekrytera fler kvinnor till partiet. Bland annat har man ett kvoteringsmål om 25 procent kvinnor på valbar plats på alla nivåer. Man har också diskuterat fram en fyrapunktsstrategi för att lyfta kvinnor internt. Dels vill man samla de kvinnogrupper som finns till vänster för att stärka och lyfta varandra, dels har man drivit kampanj kring olika kvinnofrågor. Man har också arbetat för kvinnors rättigheter genom att exempelvis trycka på internationella resolutioner och även arbetat för 50 procent kvinnor på valbar plats. Detta är ett arbete som har visat sig givande och man har lyckats uppnå förändring med hjälp av de olika metoderna, åtminstone internt. De lyfte även upp att för kvinnor rör det sig om två kamper, en social och en mot ockupationen. Situationen för kvinnor i Gaza lyftes också då Rida, en av deltagarna, bor i och är mycket aktiv i området. Hon berättade om hur man i Gaza tvingas jobba mot två ockupationer samtidigt, dels mot den israeliska krigsmakten, men också mot Hamas övertagande. Vad som händer i Gaza med ett växande Hamas och islamistisk rörelse är en konsekvens av den israeliska ockupationen. Allting i området är förstört, alla byggnader är trasiga och dödandet av civila fortsätter. Över 70 procent av människorna på Gaza lever i fattigdom, varav största delen är 2
Rida (tredje från höger) bor i Gaza och har utsatts för hot och mordförsök från Hamas för sitt politiska engagemang. kvinnor. Som exempel på Hamas inflytande tvingar man flickor och kvinnliga lärare och advokater att bära sjal. Man ser också till att par tvingas bära runt på sina äktenskapshandlingar för att kunna styrka sin samhörighet. Herdersmorden ökar, i år har 40 kvinnor dödats som en konsekvens av patriarkala hedersstrukturer. Hamaskritiker tystas och lider en överhängande risk att bli skjutna. Rida hade själv arresterats ett flertal gånger och lyckats undkomma mordförsök genom en arrangerad bilolycka. PPP jobbar mot Hamas bland annat genom att försöka förändra familjelagen och försöka stoppa barnäktenskap och mångäktenskap. Alla tidigare framgångar har slagits tillbaka av Hamas. Dock är stödet för Hamas inte lika stort som vid förra valet och i de senaste opinionsundersökningarna har de bara fått 17 procent av rösterna, vilket ger hopp inför valet. Möte med kvinnor i PPP, DFLP, PFLP och FIDA Vi deltog i ett möte tillsammans med kvinnor från partierna PPP, DFLP, PFLP och FIDA. Under mötet diskuterades framförallt situationen i Palestina snarare än likheter och olikheter partierna emellan. DFLP menade att det finns två huvudfrågor för Palestinas kvinnor. Dels är det frågan om ockupationen, och dels frågan om den egna situationen. Man jobbar som en koalition mellan de olika partierna i vissa frågor. Den så kallade kvinnofrågan blir aldrig större än frågan om ockupationen och nationellt självbestämmande, dock har det historiskt skett en förändring. Efter Osloavtalet fanns en förhoppning om ett slut på ockupationen och under den perioden började många politiska organisationer även arbeta med andra frågor. Kvinnor i Palestina har ett intresse av att vara med i vänsterpartier. Man beskrev också hur kvinnors roll har förändrats under intifadorna. Under den första intifadan 1987 fick kvinnor till en början ett stort och aktivt deltagande där man hade en viktig roll i den sociala strukturen. Detta fick dock en tillbakagång i slutet av den första resningen och kvinnors positioner tvingades tillbaka. Under andra intifadan 2001 hade Hamas fått ett större inflytande och kvinnor i gemen fick inte samma politiska roll. Man lyfte även hur ockupationen påverkar just kvinnors maktposition. I och med att den palestinska myndigheten inte själva kan stifta lagar slås eventuella progressiva reformer ner. Som exempel tog man ett förslag på förändring i namnlagen som tidigare funnits. Från palestinskt håll ville man att kvinnor skulle ha möjlighet att få behålla sitt familjenamn även efter giftermål. Detta sade dock Israel nej till då man hänvisade till sitt omfattande dataregister med palestinska ID-handlingar och att det praktiskt skulle bli för besvärligt med en sådan lagändring. Partierna har också möten tillsammans med kvinnor i Fatah och i Hamas. Ibland håller man med varandra, ibland gör man det inte. Mötesdeltagarna menade att Hamas många gånger har en splittrad politik där en del medlemmar och företrädare är fundamentalister, en del demokrater och en del till och med ligger nära vänstern 3
i vissa frågor. Däremot har man inte ett särskilt aktivt samarbete med israeliska kvinnoorganisationer. Inte för att man egentligen har någonting emot dem, men eftersom de israeliska organisationerna inte tar upp palestinska kvinnors problem så vore ett sådant samarbete i mångt och mycket ointressant. Det finns internationella resolutioner angående kvinnors rättigheter som inte följs, men det finns också problem med till exempel den så kallade resolution 1325 då den inte tar upp situationen för kvinnor under ockupation eller kvinnors kamp under ockupation. Kvinnor måste få en roll i förhandlingar om sådana förekommer. De pratade även om vikten av internationellt stöd, att genom projekt och konkreta metoder kan andra länder hjälpa kvinnor i Palestina. Middag med företrädare från PPP Under kvällen ordnades det en middag tillsammans med företrädare från PPP. Man berättade generellt om situationen i landet och om partiets roll. Besök i Betlehem I Betlehem visades vi runt på Betlehems universitet av studenter. Med hjälp av internationell hjälp ekonomiskt har man startat och driver universitetet. Det ägs av amerikanska katolska munkar, men är öppet även för människor med andra trosriktningar. Många studenter vill åka utomlands för att studera vidare. De påpekade dock vikten av att komma tillbaka till Palestina efter avklarad utbildning. Universitetets utbildning i fysik och kemi är av enklare typ, då Israel har förbjudit några högre studier eftersom man är rädd för att kunskaperna ska användas till att bygga bomber och liknande. Universitetet har runt 2000 studenter. På universitetet fick vi även berättat om hur Israel aktivt stjäl den palestinska kulturen genom att hävda att historisk kultur sånger, danser, kläder och hantverk är israelskt, vilket är ett effektivt sätt att beröva ett folk sin identitet. Under senaste intifadan blev universitetet beskjutet och belagt med utegångsförbud. En av konsekvenserna av Israels attacker mot skolan är att de har bränt hundratals böcker, ofta väldigt gamla oersättliga böcker som används i undervisningen. Vi fick också tid att besöka födelsekyrkan. Betlehem är en av de få palestinska städer det kommer turister till då det är en viktig historisk plats för kristna världen runt. Möte med kvinnliga bönder i Betlehem Man arbetar mycket i olika typer av kooperativ. I Wad Fakir där kvinnorna vi träffade bor, är 80 procent av alla människor bönder. Området är helt omringat av bosättningar och israelerna har bränt träd, tagit över vattentillgångarna, slänger sopor som förgiftar marken och blockerar avfarter med så kallade road blocks. Nya bostäder förstörs och man har ett stort problem med amöbor i dricksvattnet på grund av att smutsigt avloppsvatten från bosättningarna blandas med böndernas dricksvatten. De känner att ingen bryr sig om deras situation, inte heller den palestinska myndigheten. Genom organisering i kooperativ och kurser lär de varandra att ta vara på de resurser de har och utnyttja kunskaper. Man har en gemensam produktion av förädlade produkter som sylt, pickles, honung och liknande. Besök på skola utanför Nablus Vi visades runt på en skola utanför Nablus. De minsta barnen var i treårsåldern och de största runt tio. Det är skolplikt i Palestina. Många vill sätta sina barn i privata skolor då de ofta har bättre undervisning. På skolan träffade vi också områdes borgmästare som berättade om trakten. Möte med The General Union of Disabled Palestinian Nablus Bransch I Nablus deltog vi på ett möte hos en organisation som arbetar med fysiska och mentala funktionshinder. Organisationen har funnits sedan första intifadan. Situationen för funktionshindrade i Palestina är många gånger svår. Det finns en stor skam kring funktionshinder och familjen kan många gånger skämmas för att erkänna att man är i behov av vård eller hjälp. Under mötet menade man dock att det är någonting som har blivit bättre, även om det fortfarande finns skräckhistorier. Det är tack vare organisering och tack vare att allt fler funktionshindrade har vågat kliva fram. Som funktionshindrad lider man mycket av svårigheterna att förflytta sig i landet. Barn i behov av särskola på annan ort har ofta ingen möjlighet att träffa sina föräldrar då det är förbjudet att röra sig över olika områden. Därför jobbar man i organisationen också med uppsökande verksamhet. Som funktionshindrad kan man få ett visst ekonomiskt stöd ifrån myndigheterna, men det bygger på att båda föräldrarna helt saknar jobb. Den största delen av organisationens finansiering kommer från internationella hjälporganisationer. Därtill får man ekonomiskt stöd från Palestinska organisationer 4
Betlehem University. Undervisningen i fysik och kemi är begränsad på grund av restriktioner från Israel. Universitetet har i olika omgångar blivit både beskjutet och belägrat. Träd och odlingar skövlas på grund av bosättningar i området. Här är det olivträd som har stukit med. Mycket av ockupationsmaktens agerande förklaras med ett luddigt - security reasons. På Västbanken finns ungefär 580 vägspärrar. En del är större med vad som liknar säkerhetskontrollerna på flygplatser, medan andra är mindre som denna. Det finns även tillfälliga vägspärrar som består av några soldater och ett fordon som har placerats ut. 5
Delegationen på besök hos The Family Defence Society i Nablus. samt från de palestinska myndigheterna. I dagsläget har man 4000 medlemmar även om antalet funktionshindrade är betydligt större. De lyfte även upp problemet med att många av medlemmarna är skadade som en direkt följd av ockupationens våld. Ofta är det politiskt aktiva människor som sedan inte kan delta i kampen. Besök på The Family Defence Society, FDS I Nablus gjordes också ett besök på en kvinnojour. De har en mycket omfattande verksamhet och arbetar tillsammans med myndigheterna. Exempel på verksamhet är skyddat boende, telefonjour, gruppsamtal med kvinnor och med deras män separat, barngrupper med lek för att ta upp trauman, besök på och kontakt med skolor och universitet med mera. Man arbetar enbart med kvinnor även om verksamheten också riktar sig till deras män och barn. Ockupationen, arbetslöshet och osäkerhet spär på aggressiviteten och ökar våldet i hemmen. Man upplever sig fylla ett tomrum då det tidigare inte funnits någon liknande verksamhet och då polis och socialarbetare tidigare stått handfallna inför problem jouren nu hanterar. Verksamheten startade 1994 och fem år senare kunde man även erbjuda skyddat boende. Tidigare hände det att man låste in kvinnan i fängelse då man inte hade någon annan skyddad plats för henne. Man lägger mycket fokus på att stärka kvinnor och att ge redskap för att kunna sätta gränser samt möjligheter för egen försörjning då det ofta är en ekonomisk fråga för henne att eventuellt lämna mannen. Som lösning ser man antingen att kvinnan lämnar mannen eller att hon stannar kvar i relationen men stärkt och att de båda makarna har satt tydliga gränser inför varandra. Möte med företrädare för Al Mubadara, Palestinian National Initiative På Al Mubadaras huvudkontor i Ramallah hölls ett möte med företrädare för partiet. Mötet blev kort då en tight planering gjorde att vi var sena. Partiet består av det vanliga partiet, kvinnoförbundet och ett ungdomsförbund. Man pratade om hur den inrikespolitiska situationen ser ut och hur internationella förhandlingar har påverkat läget. Man menade att det på flera sätt har blivit värre efter Osloavtalet då bland annat antalet bosättningar har ökat till det dubbla. Medan internationella förhandlingar pågår och drar ut på tiden fortsätter Israel att bygga bosättningar. Israel gör skillnad mellan israeliska städer på Västbanken, bosättningar och vad man kallar för illegala bosättningar, varav de sistnämnda är de enda de är beredda att förhandla om. Under tiden de internationella förhandlingarna dröjer hinner de illegala bosättningar bli legala vilket gör att det tillslut inte kommer finnas någonting kvar att förhandla om. Al Mubadara uppmanar folk att stanna kvar i sina hus och på sin mark och arbetar med att utveckla sina internationella kontakter. Man motsätter sig president Abbas förklaring om val i januari då man menar att Palestina först måste vara enat. På mötet deltog också en representant för kvinnoförbundet. Hon berättade att man har fler kvinnor än män 6
En pojke demonstrerar mot muren i Nilin. Han har munskydd som hjälp mot tårgasen. i partiet och att man både arbetar med att stärka individer och utveckla partiet som sådant. Man vill skapa en plats i partiet för kvinnor som inte har plats i samhället i övrigt, man stöder små projekt med hjälp av exempelvis microkrediter och puschar för att kvinnor ska ställa upp till ledande positioner. Hon menade också att palestinska kvinnor lever i en unik situation då man både möter våld från män i sin omgivning och från ockupationen. Det kan resultera i att kvinnor glömmer bort sin egen situation och sina egna frågor. Demonstration i Nilin Varje fredag samlas människor för en icke-våldsprotest mot den israeliska muren. Eftersom det spöregnade var vi inte fler än ett femtiotal människor som samlades. Några hade tänt på ett par bildäck och det förekom stenkastning mot muren. Den israeliska militären svarade med att skjuta tårgas och avloppsvatten över muren. Efter att vi avlägsnat oss förekom det även ljudbomber (och enligt Al Mubadaras hemsida levande ammunition). Efter demonstrationen fick vi en föreläsning om situationen i området. Nilin är en av många byar som blivit av med stora landmassor när muren byggdes, bland annat har 120 bönder med familjer blivit berövade all sin mark. Besök i Abu Dis I Abu Dis besökte vi en vårdcentral och fick en pratstund med medlemmar i Al Mubadara. Bland annat träffade vi en ung student som berättade hur hon går i skola i Jerusalem, men eftersom hon bor i Abu Dis får hon inte passera den israeliska muren som är byggd mellan städerna. Hon har lånat sin kompis födelsebevis och går varje morgon två timmar innan hon börjar för att försöka komma förbi checkpointen. Abdullah Abu Helal som visade oss runt är sångare och hade precis kommit från en spelning i Betlehem. Vid en checkpoint hade en soldat försökt tvinga honom att sjunga, men eftersom han vägrat fick han och hans vänner vänta vid vägspärren 40 minuter innan han fick passera. Det händer ofta att människor förnedras vid vägspärrarna eller tvingas vänta utan anledning med armarna uppåt i gassande sol. Fler palestinier sitter fängslade idag än före Osloavtalet. Över 8000 palestinier sitter i israeliska fängelser, av dem är cirka 300 barn och 550 vuxna häktade utan åtal eller rättegång. Några av dem har suttit fängslade i upp till sex år. Behovet av sjukvård är stort men resurserna är knappa. På vårdcentralen arbetar två läkare och de träffar 80-100 patienter var varje dag. Besök i Salfit Det planerade besöket av en så kallad mobil klinik blev inte av, men vi förevisades ett medicinlager och fick träffa kvinnor från olika lokalgrupper för att prata om deras situation. De jobbar med hem till hem -aktiviteter där de knackar dörr och samlar in uppgifter om kvinnors situation och önskemål. Tanken är att sammanställa dessa och skicka till den palestinska myndigheten. Hittills har 7
På rundvisning i Qalqilya, här utanför en vägspärr i muren. svaren pekat på att den viktigaste frågan för kvinnor är den ekonomiska frågan, att de inte har en egen försörjning. Man har projekt för att kvinnor ska kunna skapa sig en egen ekonomi, men lär också ut annan praktisk kunskap så som första hjälpen. Samtidigt försöker man få barn att studera vidare och jobbar för att att funktionshindrade ska kunna inkluderas i samhället. I Salfitdistriktet finns 19 palestinska byar och 21 bosättningar. Man lider av utsläpp från bosättningarna och avloppsvattnet förgiftar de palestinska böndernas jord. Flera av bosättningarna är industribosättningar och orsakar stora föroreningar och utsläpp. Ett stort problem är alla de kvinnor som på grund av detta lider av bröstcancer. Bosättarna fångar också vilda djur och släpper ut i olivlundarna vilket gör skördandet farlig. Vi besökte ett av de ställen där utsläppet av avloppsvattnet lidder tätt intill byns vattenreservoar. Man har fösökt skydda sig genom att bygga hinder under jord, men både jordbruk och människor påverkas direkt av kontamineringen. Besök i Qalqilya I Qalqilya besökte vi en läkermottagning där vi fick en beskrivning av läget i området. Vi fick också en rundvisning där vi besökte muren och vägspärrar. I hela Qalqilyaområdet lever omkring 100 000 människor varav 45 000 i Qalqilya city. I området bor det runt 52 000 bosättare. Staden ligger mycket nära den israelska gränsen och är helt omringad av muren med bara en ingång till resten av Västbanken. Området består av 33 byar varav 11 är utan el. Fyra av byarna erkänns inte av Israel och räknas därför inte som palestinskt område. Många som bor i Qalqilya arbetar i Israel och passerar enorma säkerhetskontroller varje dag. För att komma igenom behöver man vara vid vägspärren in mot Israel vid 3-4 på natten för att sedan vara tillbaka då gaten öppnas en andra gång vid 16. Så mycket som 30 procent av vattentillgångarna på Västbanken finns i Qalqilya vilket gör området attraktivt för ockupationsmakten. Arbetslöshetenär mycket hög och många av invånarna räknas som fattiga. Även om israeler många gånger tjänar omkring 15 gånger mer betalar man samma priser för varorna. Genom de många bosättningarna och muren blir det omöjligt för människor att odla sin mark och enligt en gammal lag kan land som inte utnyttjats på fem år konfiskeras. En stor del av Västbanken har i och med byggandet av muren hamnat mellan denna och den gröna linjen. De tillstånd man behöver för att ta sig till sin mark utfärdas bara ibland och då på kortare intervaller. Det är heller inte ovanligt att man bara ger tillstånd till familjens äldsta eller yngsta som omöjligt har några förutsättningar för att sköta jordbruket. Man kan också ge tillståndet till den som står skriven som ägare vilket kan vara en släkting långt tillbaka i tiden som nu är död. Det gör att många bönder inte längre har tillgång till sin odlingsmark och riskerar att så småningom mista den. Sammanfattning Resan var givande och intressant och allting flöt överlag på bra, resan så väl som möten och boende. Vi var en lagom stor delegation. Informationen inför resan hade 8
Muren runt Västbanken är 720 kilometer lång och upp till 8 meter hög. Den består av både betong och stängsel. kunnat göras bättre, det hade varit en fördel att få se det färdiga programmet innan avresa. Programmet på plats var för det mesta väl genomtänkt. Flera av Al Mubadaras punkter blev dock inställda, vilket var tråkigt. Relationen mellan PPP och Al Mubadara är inte den bästa, någonting som märktes. Det var dock ingenting som störde genomförandet av resan, men med tanke på just det var det bra att de hade några dagar var att ansvara för. Det blev en hel del tid laggd på bilresor mellan olika orter för aktiviteterna, men med en kort vistelse kan det vara svårt att undvika. Utöver de fasta programpunkterna träffade vi medlemar i PPP respektive Al Mubadara under middagar och under stopp i städer och byar. Som helhet var det ett tydligt fokus på att resan var en studieresa kring just kvinnors situation under ockupation. Språkligt var det inga problem då vi hela tiden hade med oss någon som kunde översätta mellan arabiska och engelska. De olika programpunkterna var i hög grad förlagda till de större städerna; Betlehem, Ramallah, Nablus, Qalqilya. Även om kvinnor från andra delar av Palestina deltog i flera möten hade det varit intressant att få en bild även av andra ställen så som till exempel Jericho eller flyktinglägret i Jenin. Även Gaza hade varit intressant att få en bättre bild av, även om ett besök i området i dagsläget är omöjligt. Det var en intensiv men mycket givande vecka där man fick ännu ett perspektiv på Israels ockupation av Palestina. Kvinnor och deras situation har ofta en tendens att komma i skymundan i krig eller andra stora slags konflikter, och det har därför varit intressant och viktigt att få ett perspektiv där man lyfter fram hur det är att leva som kvinna i dagens Palestina. Studieresan fyllde sitt syfte, och vi åkte nog alla hem med många tankar och intryck av veckan. 9