Vad anser du att straffet bör vara?

Kriminologiska institutionen Vad anser du att straffet bör vara? En enkätundersökning om uppfattningar om straff bland gymnasieelever utifrån fyra brottsvinjetter Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2008 Tess Magnell

Sammanfattning Sedan 1980-talet legitimeras den svenska kriminalpolitiken i stor utsträckning av det allmänna rättsmedvetandet. I dag synes politikerna mena att det allmänna rättsmedvetandet kräver hårdare straff och att brottsproblemet tas tag i. Finns det verkligen sådana krav från allmänheten? Det finns flera generella undersökningar som visar att allmänheten anser att straffen i dag är för milda. Denna inställning varierar inte över tid och har inte heller något samband med straffnivåer. Andra undersökningar där människor istället får ta ställning till mer detaljerade brottssituationer och själva döma ger betydligt mindre repressiva och mer nyanserade resultat. En riksrepresentativ dansk undersökning från 2006 visar att människor utdömer mildare straff än typstraffet för sju olika brott. Undersökningen visar också att människors kunskap om rättspraxis är mycket begränsad. Syftet med uppsatsen och undersökningen är att få en bild av gymnasieelevers kunskaper och uppfattning om straff och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Syftet är också att utifrån resultaten från undersökningen, och tillsammans med tidigare forskning, belysa och diskutera hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet är. Jag har genomfört en enkätundersökning baserad på vinjettmetoden. Undersökningen är en replikering av nyssnämnda danska undersökning och det är också i huvudsak den undersökningens empiriska resultat som mitt resultat jämförs mot. Eleverna har fått ta ställning till fyra brottsvinjetter som berör gatuvåld, våld i relation, vållande till annans död respektive narkotikaförsäljning. Varje brottsvinjett åtföljs av tre frågor; vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol, vad anser du personligen att straffet bör vara och vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara. Enkäten innehåller 19 olika påföljdsalternativ. Resultatet visar att eleverna i samtliga fyra fall tror att domstolen skulle döma mildare än den faktiskt skulle göra. När det gäller gatuvåld och narkotikaförsäljning dömer eleverna till betydligt mildare straff än vad domstolen skulle göra. Beträffande vållande till annans död dömer eleverna i paritet med domstolen. Endast när det gäller våld i relation dömer eleverna lika som eller eventuellt strängare än domstolen. Resultatet sammantaget får stöd av tidigare forskning i så måtto att elevernas kunskaper om straff är dåliga och i det att de dömer mildare än domstolen. Resultaten ger också anledning att ifrågasätta och diskutera hur välgrundade politikers antaganden om det allmänna rättsmedvetandet egentligen är. 2

Innehåll 1 Inledning... 4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Syfte och frågeställning... 7 1.3 Disposition och avgränsningar... 7 2 Teori det allmänna rättsmedvetandet... 8 2.1 Kort historik om det allmänna rättsmedvetandets betydelse inom svensk kriminalpolitik... 9 2.2 Begreppet det allmänna rättsmedvetandet... 11 3 Tidigare forskning... 13 3.1 Undersökningar om generell inställning till straff... 13 3.2 Dansk undersökning från 2006 om synen på straff... 15 3.3 Svensk rättsmedvetandeundersökning från 1996... 15 3.4 Andra nordiska undersökningar... 16 3.5 Utomnordiska undersökningar... 17 4 Metod och material... 18 4.1 Kvantitativ studie baserad på vinjettmetoden... 18 4.2 Population, urval, insamlingsprocedur och felkällor... 21 4.3 Utformandet av enkäten... 23 4.3.1 Enkäten... 23 4.3.2 Brister i enkäten... 26 4.4 Reliabilitet och validitet... 26 5 Resultat... 28 5.1 Frågeställning... 29 5.1.1 Gatuvåld... 29 5.1.2 Våld i relation... 31 5.1.3 Vållande till annans död... 32 5.1.4 Narkotikaförsäljning... 34 5.2 Sammanfattning av frågeställningen... 35 6 Analys och diskussion... 36 7 Reflektion... 42 Referenser Bilagor 3

1 Inledning 1.1 Bakgrund Sedan 1980-talet legitimeras den svenska kriminalpolitiken 1 och kriminalpolitiska åtgärder i stor utsträckning av det allmänna rättsmedvetandet (Andersson 2002 s. 151). I den politiska debatten och i dokument från regeringsmakten hänvisas till allmänhetens syn på brottslighet och vikten av att hänsyn tas till denna. Av denna debatt och dessa dokument framgår att det allmänna rättsmedvetandet kräver strängare straff och att brottsproblemet tas tag i. Enligt den politiska debatten tillskrivs allmänheten således en syn på brottslighet som leder till att t.ex. straffnivåerna för våldsbrott bör höjas. Av direktiven till Straffnivåutredningen framgår följande (Dir. 2007:48). föreslå förändringar av strafflagstiftningen i syfte att åstadkomma en straffmätning som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. ( ) särskilt beakta brotten misshandel och grov misshandel, En direkt hänvisning till begreppet det allmänna rättsmedvetandet förekommer också i den politiska debatten. Nedan följer ett utdrag ur en motion från moderaterna (Motion 2005/06:Ju410 kapitel 3). Våldsbrotten har ökat med 5 procent jämfört med 2004, vilket innebär att en lång och obruten ökningsperiod fortsätter. Det är ( ) av vikt att de utdömda påföljderna överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Av ett flertal händelser de senaste åren framgår att domstolarnas rättstillämpning kommit i otakt med allmänhetens rättsuppfattning. Vi anser att det är nödvändigt att det allmänna rättsmedvetandet speglas i de straff som döms ut. Det finns två vägar att gå. Det vanligaste förslaget är att skärpa straffskalan genom att höja straffmaximum. Ett annat alternativ är att höja straffminimum. 1 Den del av kriminalpolitiken som kommer att beröras i den här uppsatsen är straffrättspolitiken. I vid bemärkelse inbegriper dock kriminalpolitiken betydligt fler områden inom politiken (Sarnecki 2003 s. 353f). 4

Genom att 29 kap. i brottsbalken kompletteras med en föreskrift om att straffskalan skall utnyttjas i större utsträckning vid fastställandet av det enskilda brottets straffvärde, kommer de utdömda påföljderna i högre grad att stå i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Straffskalorna kan lämnas orörda men straffvärdet för den enskilda gärningen skärps. När reformen väl är genomförd kommer allmänheten i högre grad att acceptera de utdömda straffen. Ytterligare ett exempel belyser det allmänna rättsmedvetandets roll i kriminalpolitiken. Denna gång avseende brottet vållande till annans död (Ds 2007:31 s. 31): Regeringen har som anförts aviserat sin avsikt att låta samhällets strängare syn på våldsbrottslighet komma till uttryck i lagstiftningen. ( ) Det finns en allt mindre tolerans från samhällets sida mot att människor dödas eller skadas, oavsett om det sker i trafiken, till följd av misshandel eller av något annat liknande skäl. Det finns därför anledning att anlägga en skärpt syn på vållandebrotten och överväga vilka förändringar som är påkallade för att bestämmelserna ska stå i bättre överensstämmelse med synen på allvaret i denna typ av brottslighet. Den politiska debatten synes således mena att det finns ett underifrån kommande krav på att samhället markerar ett avståndstagande till brott genom att införa skärpta straffnivåer allmänheten vill ha strängare straff än de som domstolen dömer ut. Skall man tro politikerna har straffutvecklingen helt enkelt kommit i otakt med det allmänna rättsmedvetandet. Frågan är dock finns det verkligen sådana krav på strängare straff? Som kommer att framgå av kapitel 3, finns det många undersökningar som visar att allmänheten vill se strängare straff. Ställs frågan om straffen är för milda eller för stränga blir svaret för milda. Denna inställning synes inte ha varierat över tid och verkar delvis hänga ihop med en (inte nödvändigtvis korrekt) uppfattning om att brottsligheten blivit högre och värre (Roberts & Hough 2005 s. 13f, Balvig 2006 s.12). Däremot saknas det ett samband mellan önskan om strängare straff och ett lands faktiska straffnivåer. Det är inte så att allmänheten i ett land där straffnivåerna är höga är mindre straffbenägna. Tvärtom är allmänheten i USA mer straffbenägen trots att landet har bland de högsta straffnivåerna i västvärlden (Balvig 5

2006 s. 11f). Allmänheten har också fått strängare straff. Straffnivåerna har de senaste årtiondena ökat i de flesta västländer (ibid. s. 40). I ett internationellt perspektiv är straffnivåerna i Sverige relativt låga (Träskman 2003 s. 177). Detta till trots, har kriminalpolitiken i Sverige också blivit mer restriktiv och genomsnittstiden för fängelsestraffen för brott mot liv och hälsa har sedan 1997 blivit längre (Träskman 2007 s. 119). Även straffnivåerna för narkotikabrotten har ökat markant under de senaste årtiondena (Tham 2005 s. 94). Den mer restriktiva kriminalpolitiken framgår också genom den ökade fängelsepopulationen i Sverige sedan ett årtionde tillbaka (v. Hofer 2007 s. 2). 2 Nivån på fängelsepopulationen anses bero på den kriminalpolitik som förs och inte på brottsnivåer (ibid. s. 8). Trots att strafflagstiftningen under de senaste årtiondena har skärpts verkar således önskan om strängare straff bestå. En berättigad fråga är därför om denna generella önskan om strängare straff egentligen är uttryck för något annat. Allmänheten verkar ju aldrig bli nöjd. Beckett menar att krav på straffskärpningar istället skall betraktas som ovanifrån kommande och att det är politikers utspel som styr allmänhetens inställning till straff och inte tvärtom (Beckett 1997 s. 23ff). Det finns också amerikanska undersökningar som visar att politikers uppfattning om vad allmänheten anser om brott och straff inte alltid stämmer överens med allmänhetens faktiska inställning (Roberts & Hough 2002 s. 8). 3 Det finns även undersökningar som visar att människor i Norden i hög utsträckning kan acceptera ickefrihetsberövande alternativa påföljder (Bondeson 2003 s. 26, 100f). Även i USA där befolkningen är mer straffbenägen än i Norden har det visats att tendensen till önskan om stränga straff och fängelse minskar när alternativa påföljder tas med i bilden (Roberts et al. 2003 s. 30). Det är också tveksamt om allmänheten faktiskt vet vilka straff som utdöms i dag. Och vet den inte det så är det förstås inte lika tvärsäkert att den faktiskt vill ha strängare straff. Enligt nyligen publicerad dansk forskning (se mer om detta under kapitel 2) föreligger en stor skillnad mellan denna generella inställning till straff (i.e. straffen är för milda) och en mer informerad uppfattning om straff baserad på undersökningar där allmänheten själv ombeds döma i verkliga rättsfall. Det föreligger helt enkelt en risk att politiker tillskriver allmänheten en uppfattning som inte alltid är korrekt. En undersökning av människors uppfattning om straff med det allmänna rättsmedvetandet som teoretisk ansats kan därför vara berättigad. 2 Den ökade fängelsepopulationen framgår också av andra källor, t ex World Prison Brief 2005 - http://www.kcl.ac.uk/depsta/law/research/icps/worldbrief/wpb_country.php?country=166 3 Det visade sig att när det gällde liberala reformer var allmänheten i högre utsträckning för sådana reformer, och mindre repressiva, än politiker trodde. 6

1.2 Syfte och frågeställning Under ledning av professor Flemming Balvig har i Danmark nyligen genomförts en stor rättsmedvetandeundersökning om danskarnas uppfattningar om straff (Balvig 2006). Möjligheten att utvidga den undersökningen till alla länderna i Norden diskuteras. Syftet med den här uppsatsen och undersökningen är att få en bild av gymnasieelevers kunskaper och uppfattning om straff 4 och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Syftet är också att utifrån resultaten från undersökningen, och tillsammans med tidigare forskning, belysa och diskutera hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet är. Studien uppställer inga hypoteser om utfallet av undersökningen men har följande frågeställning: 1) Skiljer sig elevernas uppfattning om straff från de straff som skulle utdömas av en svensk domstol? 1.3 Disposition och avgränsningar Efter att inledningsvis ha redogjort för uppsatsens bakgrund, syfte och frågeställningar övergår jag nedan till att redogöra för uppsatsens teoretiska ansats det allmänna rättsmedvetandet. Därefter lämnas en redogörelse för tidigare forskning om inställning till och uppfattningar om straff. Därpå följer ett relativt omfattande metodkapitel i syfte att göra företagna studie så transparent som möjligt. Ett resultatkapitel belyser resultaten från undersökningen utifrån studiens frågeställning för att följas av ett kapitel som analyserar och diskuterar resultaten utifrån den teoretiska utgångspunkten och tidigare forskning, men även uppsatsens syfte i övrigt. Uppsatsen avslutas med en reflektion. I den kriminalpolitiska debatten åberopas inte uteslutande det allmänna rättsmedvetandet som skäl för strängare straff eller hårdare tag. Andra ändamålsskäl som knyter an till olika straffteorier, såsom allmänprevention, individualprevention och inkapacitering, åberopas 4 I den enkät som använts i denna undersökning har uttrycket straff använts som en samlingsbeteckning för samtliga de påföljder för brott (bl.a. fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn) som enkäten tar upp. Med straff avses emellertid rent juridiskt endast påföljderna böter eller fängelse. Påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn utgör andra brottspåföljder. Brottspåföljder inkluderar således dels straffbegreppet dels andra brottspåföljder (Wennberg 2005 s. 77). Anledningen till att uttrycket straff som en samlingsbeteckning för samtliga aktuella påföljder används i enkäten, och i denna uppsats, är att det inte är helt orimligt att anta att de flesta människor som inte är juridiskt kunniga (i vart fall inte avseende den juridiska begreppsanvändningen) använder begreppet straff utan åtskillnad avseende de olika påföljderna. 7

också. Den här uppsatsen skall därför inte uppfattas som att endast det allmänna rättsmedvetandet legitimerar kriminalpolitiken i dag. I uppsatsen refereras till ett antal politiska dokument där hänvisningar görs till det allmänna rättsmedvetandet eller andra uttryck som får antas avse allmänhetens inställning eller attityd. Dessa dokument är endast ett fåtal till antalet och har valts ut av mig utan en närmare kontroll av andra eventuellt relevanta dokument. 5 En mer djupgående analys av förekomsten (eller icke förekomsten) av begreppet det allmänna rättsmedvetandet eller liknande uttryck eller begrepp i politiska dokument ligger emellertid utom ramen för denna uppsats. Den grund för användandet av det allmänna rättsmedvetandet som legitimitet åt kriminalpolitiska åtgärder, som jag gör gällande förekommer i den politiska debatten, hämtar jag istället från tidigare forskning och litteratur. Medias eventuella inverkan på det allmänna rättsmedvetandet kommer inte heller att beaktas i denna uppsats. Mycket av politiken utspelar sig inom media; man skulle kunna säga att media har en roll som en politikens arena. Samspelet media och politik respektive det allmänna rättsmedvetandet är således intressant att undersöka men ligger utanför denna uppsats syfte. 2 Teori det allmänna rättsmedvetandet Den teoretiska ansats som undersökningen utgår från är det allmänna rättsmedvetandet. Det allmänna rättsmedvetandet är inte en teori i egentlig mening utan snarare ett uttryck eller begrepp. En studie som har det allmänna rättsmedvetandet som teoretisk ansats kan synas utgå från att det faktiskt finns ett allmänt rättsmedvetande. Jag menar att det inte nödvändigtvis förhåller sig så. Utgångspunkten för denna studie är inte vare sig att det finns ett allmänt rättsmedvetande eller att det inte finns ett allmänt rättsmedvetande. Det står emellertid klart att begreppet används och tillmäts betydelse, och av den anledningen, och det förhållandet att den teoretiska utgångspunkten i den här uppsatsen är det allmänna rättsmedvetandet, samt att studien kan sägas utgöra någon form av rättsmedvetandeundersökning, krävs ändå en viss förklaring av detta begrepp. Följande redogörelse skall emellertid inte betraktas som en regelrätt begreppsanalys. Jag inleder dock med en kort historik avseende begreppets betydelse och användning inom svensk kriminalpolitik. 5 Jag har hittat dokumenten genom att söka på www.riksdagen.se, och använda sökorden allmänna rättsmedvetandet, straff och/eller våld. Vissa dokument har jag känt till sedan tidigare. 8

2.1 Kort historik om det allmänna rättsmedvetandets betydelse inom svensk kriminalpolitik Det allmänna rättsmedvetandet har inte alltid utgjort ett argument i den kriminalpolitiska debatten. Utan att göra anspråk på att följande utgör en fullständig redogörelse för begreppets historiska användning, vill jag ändå belysa några aspekter av den svenska kriminalpolitikens utveckling som berör den vikt som det allmänna rättsmedvetandet har fått inom dagens kriminalpolitik. Den behandlingstanke som straffrätten tidigare (i vart fall fram till slutet av 1980-talet) grundades på fokuserade på brottslingen och inte brottet. Egenskaper hos brottslingen skulle avgöra vilka påföljder som var lämpligast för att förebygga nya brott. Behandlingstänkandet blickade framåt och legitimerade straffet utifrån framtida konsekvenser (Andersson 2002 s. 23). Syftet var att åtgärda de som bröt mot reglerna (ibid. s. 130). Straffandet legitimerades genom att färre brott skulle komma att begås i framtiden. Med ett sådant synsätt blev expertkunskap, såsom kriminologi och psykiatri, den kunskap som legitimerade kriminalpolitiken (ibid. s. 23). Kritiken under 1970-talet mot behandlingstanken öppnade för en omformulering av kriminalpolitikens syfte och målsättning. Kritiken gick i korthet ut på att rättsväsendet skulle fokusera på brottet istället för brottslingen. I och med denna kritik uppstod en möjlighet för det allmänna rättsmedvetandet att träda in och erhålla den ställning som bärare av kunskap som det har i dag (ibid. s. 185f). När regeringsmakten under 1960/70-talen börjar anse att brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem och att åtgärder mot detta problem delvis ligger utanför rättssystemets åtgärdsmöjligheter, placeras brottsproblemet för första gången ut i samhället. Andra myndigheter än rättsväsendet lyfts fram, såsom skola och socialvård. Men också enskilda individer och organisationer anses kunna förebygga brott (ibid. s. 112ff). Redan här (och ytterligare senare när straffvärdereformen träder i kraft 1989) menar jag att politikerna öppnar för möjligheten för ytterligare grupper att inverka på kriminalpolitiken förutom tidigare experter. När sedan skälen till att brottsligheten anses som ett allvarligt samhällsproblem bedöms vara dess skadeverkningar, kostnader och farlighet öppnas dörren ytterligare för ett beaktande av (eller ett skapande av) det allmänna rättsmedvetandet (ibid. s. 118). Allmänheten drabbas av brott och dess åsikter om brott och straff måste därför beaktas. 9

Under 1980-talets första hälft omdefinieras så kriminalpolitikens legitimitet och syfte. En viss tveksamhet till hur man skall förhålla sig till det allmänna rättsmedvetandet och vilken betydelse detta skall tillmätas i straffvärdefrågor, framgår dock i ett resonemang fört av Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14 s. 43f). Av senare offentliga dokument framkommer emellertid inte längre en sådan tveksamhet (se tidigare i denna uppsats). I och med straffvärdereformen 1989 6 är det ett brotts straffvärde (proportionalitet mellan brott och straff) som skall vägleda påföljder och straffmätning. Strafflagstiftningen går från att betona brottslingen till att betona brottet (Andersson 2002 s. 72). När således domstolen nu skall titta på brottet, blir det här fråga om att blicka bakåt, på vad som inträffat, vilket får till följd att kunskap om orsaker till brott och konsekvenser av straff blir mer eller mindre oväsentlig (ibid. s. 23). Det handlar inte om att lösa brottsproblemet (och då behövs ju inga experter) utan snarare om hur brott skall bemötas av rättssystemet. Rättens syfte är nu inte att åtgärda brottslingen utan istället att motsvara allmänhetens behov och förväntningar på rätten. Brottsproblemet görs oberoende av experterna (ibid. s. 80, 130). Strafflagstiftningen skall nu avspegla allmänhetens uppfattning både i frågan om vad som skall vara straffbart och hur stränga straffen skall vara (ibid. s. 131). Kunskapsbasen har förflyttats och istället blivit beroende av det allmänna rättsmedvetandet (ibid. s. 130, 134). Om allmänhetens uppfattning skall utgöra kriminalpolitikens och rättssystemets legitimitet och syfte, blir den naturliga följden att politiker också formulerar sin politik utifrån denna. Reformen 1989 var emellertid inte ämnad att förändra rättspraxis utan endast till att skapa en normativ ram för den praxis som redan fanns (Victor 2003 s. 122). Men i och med att legitimitetsgrunden nu var en annan det allmänna rättsmedvetandet förstärks också möjligheten att ändra rättspraxis. Den svenska kriminalpolitiken legitimeras således sedan 1980-talet av det allmänna rättsmedvetandet. Kriminaliseringar och nykriminaliseringar legitimeras av att det allmänna rättsmedvetandet kräver detta. Under 1990-talet och framåt bifogas också andra aspekter, såsom brottsoffrets betydelse, som ytterligare (inte istället för) legitimitetsgrunder för kriminalpolitiken. Det allmänna rättsmedvetandet bibehåller dock alltjämt sin legitimitetsgrund för kriminalpolitiken (ibid. s. 151). Att det allmänna rättsmedvetandet används som legitimitetsgrund också på 2000-talet framgår av kapitel 1. 6 Prop. 1987/88:120, Ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljd m.m.) 10

2.2 Begreppet det allmänna rättsmedvetandet När jag går igenom tidigare litteratur och forskning som behandlar det allmänna rättsmedvetandet blir det tydligt att detta rättsmedvetande inte nödvändigtvis anses särskilt allmänt. Innan jag går närmare in på begreppet det allmänna rättsmedvetandet finns dock anledning att försöka definiera begreppet rättsmedvetande. Jag använder mig här av Bondesons definition enligt vilken rättsmedvetande definieras som kunskaper och föreställningar om samt attityder till olika rättsliga fenomen såsom lagar, brott, straff, påföljder och hela rättsväsendet (Bondeson 1979 s. 128). Så vad menas egentligen med begreppet det allmänna rättsmedvetandet? Går det att definiera, och om så är fallet är det möjligt att fastställa dess innehåll? Frågan om när ett rättsmedvetande kan anses allmänt blir närmast en definitionsfråga. Det skulle kunna hävdas att ett rättsmedvetande är allmänt när det fenomen eller den attityd man undersöker omfattas av en majoritet. En sådan definition fastnar dock lätt i frågan om när tillräcklig majoritet föreligger för att uppfattningen skall kunna anses allmän. Såsom begreppet används pekar det snarare mot att för att ett rättsmedvetande skall kunna anses allmänt skall det röra sig om en genomgående uppfattning i befolkningen (Axberger 1996 s. 58). Innebörden av ett allmänt rättsmedvetande vilar således på någon sorts uniformitet i allmänhetens föreställning om de problem som framställs (Bondeson 1979 s. 125). Man kan också uttrycka det som att för att begreppet rättsmedvetandet också skall kunna anses som allmänt, förutsätter det konsensus i en viss fråga, t.ex. uppfattningar om straff, i befolkningen. Det är också så jag uppfattar att politikerna använder det när jag läser de dokument som refereras till ovan, och det är även den betydelsen jag lägger in i begreppet det allmänna rättsmedvetandet. Det är emellertid inte självklart att det går att finna någon sådan konsensus att ett rättsmedvetande kan anses allmänt. Enligt Bondeson kan ett rättsmedvetande knappast kallas allmänt överhuvudtaget eftersom det inte finns någon sådan uniformitet i uppfattningen om olika rättsliga frågeställningar. Ett påstått allmänt rättsmedvetande används istället för att ge legitimitet åt och tjäna politiska ståndpunkter och syften (Bondeson 1979 s. 140f). Inte heller Roberts & Hough anser att man kan tala om en allmänhet som skulle reflektera en hel nations medborgare. Tvärtom finns det en mängd allmänheter där variabler såsom t.ex. kön och ålder spelar en avgörande roll i inställning och uppfattning om brott. Det finns en mängd rättsmedvetanden men inget allmänt sådant (Roberts & Hough 2005 s. 4). Om allmänheten i 11

enkätundersökningar med vinjettfrågor (se om denna metod under 4.1 nedan) ger uttryck för stora spridningar i uppfattningar om straff kan man också ifrågasätta huruvida dessa rättsmedvetandeundersökningar verkligen avspeglar ett allmänt rättsmedvetande. Det blir helt enkelt svårt att tala om allmänhetens rättsuppfattning som något enhetligt och uttydbart, och som enkelt kan ställas mot gällande rätt (Axberger 1996 s. 59f). Enligt Lindén & Similä kan ett rättsmedvetande anses allmänt under förutsättning att några skillnader mellan olika gruppers rättsmedvetanden inte föreligger. Att det kan finnas individuella skillnader hindrar inte förekomsten av ett allmänt rättsmedvetande om dessa skillnader inte förklaras av sociala faktorer såsom t.ex. kön, ålder och utbildning (Lindén & Similä 1982 s. 127f). Även om Axberger ställer sig tveksam till existensen av ett allmänt rättsmedvetande, delar han upp det allmänna rättsmedvetandet i två betydelser. Först i betydelsen allmänhetens rättsuppfattning, dvs. något som i princip kan mätas det empiriskt uppmätta rättsmedvetandet. Sedan i betydelsen allmän samhällelig rättsuppfattning, dvs. något som inte kan mätas utan måste uttolkas det antagna rättsmedvetandet. Det uppmätta rättsmedvetandet hänförs till enskilda individer och innebär i princip att om ett representativt urval (t.ex. av Sveriges befolkning) har likartad uppfattning i rättsliga frågor så utgör det det allmänna rättsmedvetandet. Det antagna rättsmedvetandet är mer holistiskt så till vida att enbart summan av enskilda individers uppfattning inte kan avspegla det allmänna rättsmedvetandet. Här handlar det mer om att t.ex. en politiker gör ett antagande om det allmänna rättsmedvetandets innehåll utan att grunda detsamma på en faktisk mätning (Axberger 1996 s. 39ff). 7 Om man anser att rättsmedvetandet i olika frågor visserligen kan mätas empiriskt men samtidigt intar en ståndpunkt enligt vilken ett rättsmedvetande för att anses allmänt skall grunda sig på nästintill konsensus uppstår dock frågan om det överhuvudtaget är meningsfullt att försöka mäta t.ex. människors uppfattningar om straff utifrån den i den här studien tillämpade teoretiska ansatsen det allmänna rättsmedvetandet. I vilka frågor kan man förvänta sig konsensus? Troligtvis endast i mycket övergripande och stora frågor. Poängen, menar 7 Ett sådant antagande behöver dock inte nödvändigtvis enligt min mening göras av den anledningen att dessa politiker intar en vetenskapsteoretisk utgångspunkt som inte accepterar den metodologi som skulle ligga bakom ett empiriskt uppmätt rättsmedvetande. 12

jag, med att ändå försöka mäta ett rättsmedvetande utifrån denna ansats är det faktum att begreppet det allmänna rättsmedvetandet används i så stor utsträckning i dag, särskilt i den politiska debatten. Mätningar av rättsmedvetandet kan helt enkelt ge underlag för en utvärdering av hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet faktiskt är (ibid. s. 47). Empiriska studier av människors rättsmedvetanden kan således ha betydelse för att kunna belysa ett eventuellt glapp eller överensstämmelse mellan det allmänna rättsmedvetandet och gällande rätt, kriminalpolitiken och den politiska debatten. 3 Tidigare forskning Inledningsvis vill jag påpeka att mer detaljerade delresultat från framför allt de empiriska resultaten från Balvigs undersökning (Balvig 2006), kommer att redovisas längre fram i uppsatsen under kapitlet analys och diskussion. 3.1 Undersökningar om generell inställning till straff Redan i slutet på 1970-talet visade en svensk undersökning att den allmänna inställningen i Sverige var att straffen var för milda (Lindén & Similä 1982 s. 57). Senare nordiska undersökningar visar att denna generella inställning att straffen är för milda består (Bondeson 2003 s. 96f). 8 Även en senare svensk undersökning fick ett liknande resultat (Axberger 1996 s. 108). Enligt Bondeson har den straffbenägna inställningen i Sverige också ökat vilket hon menar troligtvis hänger samman med att människor associerar brott och straff med allvarlig brottslighet. Människor i allmänhet tenderar helt enkelt att överdriva bilden av brottsligheten (Bondeson 2003 s. 97). I dessa undersökningar har emellertid olika frågor ställts och svarsalternativen har också varit olika, men frågorna är av typen anser du att straffen är för milda, för hårda eller lagom, eller tycker du att straffen är för milda. Även utomnordiska studier med den här typen av allmänt ställda frågor visar att allmänheten anser att straffen generellt är för milda. Denna inställning går tillbaka, precis som i de nordiska länderna, flera år i tiden och består trots genom åren höjda straffnivåer (Roberts & Hough 2005 s. 13). Roberts et al. har genomfört studier i fem anglosaxiska länder (USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland) där allmänheten i samtliga länder hade 8 Bondesons undersökning avser Sverige, Norge, Danmark och Finland. 13

denna inställning (Roberts et al. 2003 s. 26). Även här anses svaren baseras på en något snedvriden bild av brottsligheten och stereotypa föreställningar om gärningsmän och ickerepresentativa och mycket allvarliga brott rapporterade från media. Att basera sina svar på atypiska brottslingar leder menar forskare till krav på stränga straff generellt (Stalans 2002 s. 23). En riksrepresentativ dansk undersökning från 2006 visar också att människor generellt önskar strängare straff. Så många som 79 procent ansåg att våld bör straffas mycket strängare än som sker i dag. 62 procent ansåg att straffen genomgående är för milda och 57 procent går generellt in för längre fängelsestraff. Dessutom ansåg 61 procent att brottsligheten stiger. Att majoriteten av den danska befolkningen har denna inställning har inte heller varierat nämnvärt över tid trots att de senaste årtiondena inneburit höjda straffnivåer (Balvig 2006 s. 320ff). Denna generella inställning till straff varierar inte heller i nämnvärd utsträckning (även om skillnader kan påvisas) mellan olika grupper i befolkningen, t.ex. mellan män och kvinnor, utan en klar majoritet i samtliga grupper önskar strängare straff (ibid. s. 9). Detta något paradoxala förhållande att denna generella inställning till straff inte tycks påverkas av höjda straffnivåer och inte heller varierar över tid, skulle kunna tolkas som att önskemålet om strängare straff egentligen är uttryck för något annat än just en önskan om strängare straff. Frågan som besvaras är kanske snarare gör samhället tillräckligt för att bekämpa kriminalitet?. För detta talar också andra undersökningar som visar att när allmänheten tillfrågas om andra förhållanden än huruvida man önskar strängare straff så vill allmänheten ha mer av det också, t.ex. mer behandling (ibid. s. 26f). Denna paradox kommer att diskuteras ytterligare längre fram i uppsatsen. Om allmänheten således får generella frågor om straffen är för stränga eller är för milda så blir svaret för milda. Detta svar fås i länder med relativt låga straffnivåer, såsom i Norden, och i länder med höga straffnivåer, såsom i USA. Dessa resultat grundar sig på allmänt ställda frågor av nyssnämnda typ och kan egentligen knappast anses besvara frågan vad allmänheten anser om brott och straff på ett adekvat sätt (Roberts & Hough 2002 s. ix). Andra undersökningar har också visat en stor skillnad på sådana allmänna uttalanden och ställningstaganden till mer detaljerade och konkreta frågor, där inställningen oftast är betydligt mildare och mer balanserad. Jag övergår nu till att titta på dessa undersökningar. 14

3.2 Dansk undersökning från 2006 om synen på straff I maj-september 2006 genomförs i Danmark en undersökning om danskarnas syn på straff (Balvig 2006). Straffen undersökningen fokuserar på är allvarlig brottslighet definierat som brott som typiskt resulterar i fängelsestraff upp till sex månader. Undersökningen genomförs vid Köpenhamns universitet i Danmark med professor Flemming Balvig som ansvarig för projektet. Studien innehåller både en kvantitativ och kvalitativ del där den kvantitativa delen genomförs på ett representativt urval av den danska befolkningen i åldern 18-79 år i form av en postenkät. Respondenterna får ta del av ett antal brottsvinjetter (vinjett definieras i 4.1 nedan) till vilka (var och en av de sju vinjetterna) tre frågor ställs; hur tror du en domstol skulle döma, hur skulle du döma och hur tror du allmänheten skulle döma. I brottsvinjetterna manipuleras gärningsmannens ålder, brottsbelastning, etnicitet och sociala situation. Samtliga gärningsmän är män. Enkäten innehåller en kort redogörelse för de olika påföljdsalternativen. Dessutom genomförs telefonintervjuer med ett representativt urval av den danska befolkningen i åldern 18 år och uppåt där respondenternas generella inställning till straff undersöks. 9 Den kvalitativa delen av undersökningen består av ett antal fokusgruppsintervjuer med människor i åldern 18-74 år som efter att ha fått ta del av videoinspelade rättsfall (med representanter för rättsväsendet och skådespelare) diskuterar och dömer i fallen. Det visar sig att ju mer information deltagarna i undersökningen erhåller ju mildare blir de i sin bedömning. Resultatet visar för det första att allmänheten inte vet hur stränga straff en domstol utdömer. För det andra är allmänheten mildare i samtliga sina domslut än en domstol. För det tredje tror man att andra människor är strängare i sina uppfattningar än man själv är. 3.3 Svensk rättsmedvetandeundersökning från 1996 Axberger har under 1994 företagit en rättsmedvetandeundersökning för Brås räkning (Axberger 1996). Undersökningen innehåller fem delar. B-delen är en vinjettdel med frågor som byggts upp kring olika brottssituationer. Inom vinjetterna varierades ett antal variabler, såsom gärningsmannens tidigare brottsbelastning, kön, ålder och sociala situation, slumpmässigt. Undersökningen utgår inte från några bestämda hypoteser. Undersökningen 9 Denna del av undersökningen redogörs för kort under 3.1 ovan. 15

skickades till ett riksrepresentativt urval av befolkningen 10, och det var ur denna grupp ett allmänt rättsmedvetande enligt Axberger eventuellt skulle kunna härledas. Axbergers undersökning möjliggör en jämförelse mellan hur allmänheten dömer och hur domare dömer. 11 Det visade sig att allmänheten dömde strängare än domarna i samtliga åtta rättsfall. Allmänheten valde dock inte själv påföljd utan fick ta ställning till en uppgiven påföljd (som även den varierades) och utifrån denna på en skala från extremt lindrigt till extremt strängt välja ett alternativ som bäst avspeglade respondentens uppfattning om straffet. Av de olika brottsvinjetterna avsåg en misshandel som liknar den gatuvåldsvinjett den här undersökningen innehåller (se kapitel 4). En annan avsåg narkotikabrottslighet, dock betydligt grövre än den narkotikaförsäljning som förekommer i den här undersökningen (Axberger 1996 s. 109ff). Gärningsmannens kön och sociala situation gav inga signifikanta utslag. Däremot bedömdes unga gärningsmän något mildare än de äldre (ibid. s. 93). Tydligast utslag gav tidigare brottsbelastning (ibid. s. 65). När det gäller svaren på vinjettfrågorna var dessa emellertid spridda och någon homogen uppfattning kunde inte urskiljas. När förklaringar och ursäkter togs med som inte har någon (stor) rättslig relevans i straffmätningen skedde betydande förskjutningar i allmänhetens uppfattning om gärningsmännen skulle straffas eller inte (ibid. s. 59f). Axberger menar därför att det inte är självklart hur resultaten skall tolkas. Svaren är så pass spridda och skulle mycket väl kunna ändras om respondenterna fick mer kunskap och mer konkreta brottssituationer (ibid. s. 113f). 3.4 Andra nordiska undersökningar Bondeson har publicerat en stor komparativ studie avseende Sverige, Norge, Danmark och Finland där ett hundratal moralfrågor ställdes (Bondeson 2003). Undersökningen genomfördes 1989 genom intervjuer med ett riksrepresentativt urval av människor i vart och ett av länderna. I undersökningen ombads respondenterna besvara huruvida 15 olika handlingar skulle vara brottsliga/bestraffas och vad straffet i så fall borde uppgå till för en vuxen gärningsman utan tidigare brottsbelastning. Svarsalternativen var: ej brottsligt/inget straff, böter, villkorlig dom/skyddstillsyn, fängelse i olika längd och vet ej. När det gäller 10 Undersökningen skickades också ut till vissa specifika populationer, såsom domare, nämndemän, juridikstuderande, poliser och kriminalvårdspersonal 11 Domarna som ingick som en egen population skulle besvara frågorna i enlighet med vad de själva ansåg. Dock har Axberger gjort antagandet att domarna dömt på liknande sätt som de skulle dömt när de utöver sitt yrke (Axberger 1996 s. 109). 16

misshandelsfallen (liknande gatuvåldssituationen i den här studien, se kapitel 4) var respondenterna mildare in sin bedömning än domstolen. Beträffande narkotikaförsäljning var de för det grova narkotikabrottet i paritet med domstolen medan de var betydligt strängare i bedömningen av det ringa narkotikabrottet. Även vållande till annans död i trafik (där föraren varit berusad) bedömdes strängare än domstolen (Bondeson 2003 s. 68ff). Alla brott sammantagna visade emellertid på en mildare inställning till straff än domstolens. Dock var spridningen mellan svaren stor vilket tyder på stor osäkerhet och begränsad kunskap (ibid. s. 76). Lindén & Similä publicerade år 1982 en undersökning om Rättsmedvetandet i Sverige (Lindén & Similä 1982). Undersökningen baserades på en postenkät som skickades ut till ett riksrepresentativt urval av svenska medborgare i åldern 18-65 år under åren 1976-1977 (Lindén & Similä 1982 s. 7, 14). Trots att denna undersökning är något åldersstigen är resultatet från den del av undersökningen som avsåg att mäta föreställningar och attityder och som är relevant för den här studien, intressant som jämförelseobjekt. Beträffande kunskap om typstraffet för misshandel var kunskapen därom låg. De flesta (ca 80 procent) trodde felaktigt att fängelse var typstraffet för misshandel och inte böter (vilket vid denna tid var det korrekta svaret). Frågan som ställdes var emellertid vad respondenten trodde var det straff som vanligen dömdes ut för misshandel utan närmare redogörelse för brottet och utan andra svarsalternativ än böter och fängelse (ibid. s. 29). Brottstyperna vållande till annans död och narkotikabrott förekom inte i studien. Samtliga brottstyper sammantagna visade dock på relativt god kunskap. Allmänheten fick också ta ställning till påföljd i 21 olika brottssituationer. Genomsnittligt dömde allmänheten till straff som låg kring eller under det faktiska typstraffet. Undantaget var misshandel där de flesta dömde till strängare straff än domstolen även om de inte trodde att de gjorde det. Det förhållandet att de dömde strängare än domstolen skall således inte nödvändigtvis tolkas som att de faktiskt önskade strängare straff eftersom de trodde att de dömde i paritet med domstolen. Det förelåg inga samband mellan respondenternas kön, ålder och utbildning, och straffbenägenhet (ibid. s. 69ff). 3.5 Utomnordiska undersökningar Även studier från anglosaxiska länder visar att allmänheten har liten kunskap om hur domstolar dömer och om alternativ till brottspåföljden fängelse (Roberts et al. 2003 s. 25). Liksom ovan redogjorda för nordiska och svenska studier visar dessa studier från 17

anglosaxiska länder där respondenterna fått ta del av mer konkreta och detaljerade frågeställningar, att allmänheten är mindre straffbenägen än de generella undersökningarna visar (ibid. s. 23). Allmänheten dömer inte till strängare påföljder än domstolarna (Roberts & Stalans 2000 s. 210ff). Resultaten och uppfattningarna som kan utläsas från dessa undersökningar är emellertid heterogena och spridda; vissa dömer mildare, andra strängare. Ett positivt samband har också kunnat visas mellan människors bristande kännedom om domstolarnas arbete och rättsväsendet i stort och negativ inställning till rättsväsendet, och då särskilt domare och straffmätning (Roberts & Hough 2002 s. 2). 4 Metod och material Följande metod- och materialkapitel är relativt omfattande i syfte att få en så transparent undersökning som möjligt. En redogörelse för metodval följs av avsnitt som belyser population, urval, insamlingsprocedur och felkällor samt ett avsnitt som redogör för olika aspekter av själva enkäten. 4.1 Kvantitativ studie baserad på vinjettmetoden De flesta utförda studier som redogjorts för under kapitel 3 har utgjorts av kvantitativa undersökningar, även om en del också innehållit kvalitativa delar (t.ex. Roberts & Stalans 2000 angående studier i anglosaxiska länder, Balvig 2006, Bondeson 2003 och Axberger 1996). Min studie replikerar Balvigs (Balvig 2006) undersökning. 12 Populationen är dock en annan och urvalet inte representativt för populationen. Även påföljdsalternativen är något annorlunda eftersom det danska respektive svenska rättssystemet och brottspåföljderna inte är exakt desamma. Frågan om uppfattningar om straff undersöks genom enkäter. Fördelen med enkäten är att den kan användas vid flera tillfällen och således ge en uppfattning om attityder och inställning över tid och hur dessa eventuellt förändras. En berättigad invändning mot detta förfaringssätt är att enkäter sällan ger utrymme för subtiliteter. En annan begränsning med enkäter (om dessa inte utgörs av postenkäter) är den begränsade tid som respondenterna får att besvara enkäten och den brist på reflekterande som därigenom blir konsekvensen (Stalans 2002 s. 19ff). 12 Dock inte hela studien utan endast den kvantitativa enkäten baserad på brottsvinjetter. 18

De generella undersökningar om straff som redogjorts för ovan under 3.1 har av forskare bedömts som mindre adekvata för att mäta människors faktiska inställning till straff. Dessa undersökningar har snarare ansetts mäta allmänhetens inställning till brottsproblemet och brottsnivåer i samhället. Istället har tidigare forskning i de fall där försök gjorts att mäta uppfattningar om straff, mer detaljerade och konkreta frågeställningar använts. Detta tillvägagångssätt har också bedömts som ett tydligare mått på vad människor faktiskt anser om straffnivåer (Axberger 1996 s. 108f). Det finns därför anledning att i en undersökning som föreliggande där jag vill undersöka gymnasieelevers uppfattning om straff och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval, låta elevernas svar baseras på mer konkreta och detaljerade brottsituationer i ett försök att få mer nyanserade svar baserade på en gemensam referensram. När en enkätundersökning avser att mäta människors värderingar och normer kan därför vinjettmetoden vara en lämplig metod för undersökningen (Jergeby 1999 s. 32). En vinjett kan beskrivas som en kortare berättelse eller scenario utifrån vilken respondenten får ta ställning i något avseende (ibid. s. 12). En vinjett bör vara lätt att förstå, logisk, trovärdig och inte så komplex att respondenterna tappar tråden (ibid. s. 23). Genom vinjettmetoden blir referensramen densamma för samtliga respondenter och man minskar risken att respondenterna baserar sina svar på andra förhållanden än de som upptas i vinjetten (ibid. s. 30). Särskilt användbar har metoden ansetts vara när ett skeende skall bedömas och värderas och respondenten kan ställa sig själv utanför skeendet och begränsa sig till att iaktta och bedöma (ibid. s. 35). Vinjettmetoden har också bedömts lämplig när teoribildningen är svag (ibid. s. 25). En nackdel med metoden anses vara att man använder sig av hypotetiska situationer som respondenterna inte själva upplevt (ibid. s. 26). Att jag har valt vinjettmetoden är inte bara för att den är lämplig utifrån syftet med undersökningen, utan också (inte minst) av den anledningen att det är den metod (delvis) som Balvig använder sig av. I både Balvigs (Balvig 2006) och Axbergers (Axberger 1996) undersökningar manipulerades vinjetterna för att på så sätt kunna undersöka om ändringar i rättsfallens och gärningsmännens karaktärer hade någon betydelse för befolkningens uppfattning. Eftersom den här studien är en replikering av Balvigs undersökning är även i den här studien använda vinjetter manipulerade. Det finns emellertid ytterligare anledningar till att manipulera variabler i vinjetter. Som nämnts tidigare i detta avsnitt är det väsentligt att försöka skapa en gemensam referensram för respondenterna för att undvika att deras referensramar baseras på stereotypa 19

föreställningar om brottslingar eller andra förhållanden som forskaren inte känner till. Å andra sidan innebär en beskriven gärningsman och bakgrund att jag inte kan veta vad i vinjetten (om något) som ligger till grund för respondentens svar. Det är därför vanligt att man varierar variabelvärden hos vinjettens karaktärer, såsom ålder, social situation o.s.v. (Jergeby 1999 s. 23). Vinjetterna är därför manipulerade för att kunna studera eventuell betydelse av vissa variabler (i min studie ålder, tidigare brottsbelastning och etnicitet) för elevernas svar. Manipulationerna ger mig möjlighet att undersöka om det finns andra faktorer som påverkar elevernas ställningstaganden än enbart den brottsliga handlingen. Genom manipulationerna kan jag kontrollera om elevernas uppfattningar om straff är en generell inställning eller om andra faktorer spelar in. Att variera vinjetter på detta sätt innebär emellertid också nackdelar. Det krävs ett mycket stort antal vinjetter om flera element skall kunna varieras och också kontrolleras för. Ett sätt att lösa detta är att ge respondenter flera vinjetter så att alla kombinationer inkluderas (ibid.). Vinjetter med flera manipulerade variabler är också vanligast i studier riktade till en bred allmänhet (ibid. s. 31). I föreliggande studie är urvalet litet vilket således innebär en nackdel ur ett metodologiskt hänseende. Både Balvigs (Balvig 2006) och Axbergers (Axberger 1996) undersökningar gav utslag för tidigare brottsbelastning, men inte för kön eller social situation. Axbergers undersökning gav också utslag för ålder. Etnicitet gav inte utslag i Balvigs undersökning (beträffande allmänhetens uppfattning om adekvata straff) och undersöktes inte alls i Axbergers. Eftersom tidigare brottsbelastning gav utslag i båda nyssnämnda undersökningar har jag valt att ta med och variera den variabeln även i min undersökning. Jag har också valt att manipulera för ålder och etnicitet. Kön har inte varierats eftersom det inte gett utslag i tidigare undersökningar och eftersom brottsvinjetterna har utformats som vardagliga och inte ovanliga brottssituationer. Det är inte helt orimligt att anta att människor i allmänhet associerar brott med manliga gärningsmän. Valet av variabler som varieras i vinjetterna grundar sig således inte på teoretiska antaganden utan istället på tidigare empiri. Anledningen till att replikera Balvigs undersökning (Balvig 2006) är att få ett mer direkt jämförelsematerial som är både nytt och genomarbetat, och som inte försvåras av olika metodval. Det hade också varit svårt att under den begränsade tid som jag har till mitt förfogande författa relevanta och genomarbetade brottsvinjetter samt svarsformulär. Det 20

förhållandet att jag replikerar en riksrepresentativ dansk undersökning är dock inte helt oproblematiskt. Min studies urval består av unga människor med begränsad livserfarenhet. Balvigs postenkät möjliggjorde för Balvigs respondenter att reflektera över svaren och t.o.m. diskutera frågeställningarna med andra människor. Någon sådan möjlighet till reflektion och diskussion saknade mina respondenter. Vidare innebär en replikering att även mina brottsvinjetter är manipulerade. Det förhållandet att eleverna inte kunnat reflektera över sina svar och att jag inte har kunnat kontrollera för manipulationerna i kombination med mitt begränsade urval, ger något mindre tyngd åt resultaten och begränsar också i viss utsträckning möjligheten att jämföra studierna. Det är möjligt att fokusgruppintervjuer med vinjetterna som underlag till diskussion hade varit en bättre metod eftersom någon generalisering av resultaten ändå inte kan göras. En intervjusituation hade kanske gett mig bättre möjlighet att redogöra för och förklara framför allt de många olika påföljdsalternativen som rättssystemet har. Samspelet mellan deltagarna hade också lättare kunnat avspegla vilka förhållanden som spelar in i elevernas bedömning. En nackdel hade varit svårigheten att kontrollera för de olika manipulationerna utan att få socialt önskvärda resultat. Fokusgruppintervjuer har också av andra forskare ansetts lämpliga för att mäta människors uppfattningar om straff (Stalans 2002 s. 19). Fokusgruppintervjuer kan också utgöra ett komplement till enkäten (se Balvig 2006). Överhuvudtaget skulle en triangulering av metoder vara att föredra för att på så sätt minska nackdelar med enskilda metodval och höja validiteten (Frankfort-Nachmias 1996 s. 206). 13 4.2 Population, urval, insamlingsprocedur och felkällor Studiens population utgörs av tredjeårselever på gymnasiet. Urvalet är inte slumpmässigt utan ett bekvämlighetsurval om sammanlagt 65 tredjeårselever i ett gymnasium i Stockholms län. Urvalet består av 31 flickor och 34 pojkar. Samtliga elever går det treåriga samhällsvetenskapsprogrammet. Anledningen till att det blev samhällsvetenskapsprogrammet är min egen föreställning om att dessa elever och deras lärare skulle vara intresserade av ämnet och därför lättare kunna tänkas ställa upp och delta i undersökningen. 14 13 Anledningen till att Balvig även genomförde intervjuer var dock inte i första hand för att stärka validiteten utan för att undersöka om respondenterna blev mildare och mildare i sin bedömning ju mer information de erhöll. 14 När jag började arbetet med den här uppsatsen var min tanke att respondenterna skulle utgöras av studenter vid företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Efter att den institutionen uppgett 21

Denna yngre population (18-19 år) är intressant inte minst eftersom Balvigs undersökning visar att just yngre människor (18-29 år) är de som är mest straffbenägna när det gäller den generella inställningen till straff och att detta förhållande är relativt nytt. Tidigare har det varit de yngre som varit minst straffbenägna (Balvig 2006 s. 18). Huruvida detta kan förklaras utifrån en kohorteffekt eller om det är ett tidsfenomen låter jag vara osagt. När det gäller den mer informerade inställningen till straff som skulle härledas ur den använda enkäten med brottsvinjetter var också de yngre strängare än de äldre beträffande några av rättsfallen (ibid. s. 340). Enkäterna delades ut, fylldes i och samlades in under ett undervisningstillfälle. Jag ombesörjde själv detta men var inte närvarande under hela den tid som eleverna fyllde i enkäten eftersom jag samlade in materialet i tre klasser parallellt. En lärare var emellertid alltid närvarande i respektive klass. Hela insamlingsproceduren tog ungefär 20 minuter per klass. Samtliga 65 elever fyllde i och lämnade in enkäten. Urvalet hade kunnat bestå av fler elever. När jag kom till skolan var dock inte samtliga elever som gick sista året på samhällsvetenskapsprogrammet närvarande. Jag fick aldrig någon riktig klarhet i hur många elever som saknades utan endast den uppgiften att frånvaron var mycket låg. Huruvida de frånvarande elevernas svar skulle ha påverkat resultatet från undersökningen i någon särskild riktning går inte att säga. Det förhållandet att ett systematiskt bortfall, dvs. ett bortfall av individer med speciella egenskaper såsom exempelvis mer socialt belastade, kan utgöra ett problem och innebära en viss snedvridning av ett resultat kan visserligen förekomma här, men är inte av så stor betydelse eftersom resultatet ändå inte kommer att kunna generaliseras (Djurfeldt et al. 2003 s. 112). Beträffande det interna bortfallet var det lågt (bortfallet framgår av tabellerna under kapitel 5). I inget fall utgjordes det interna bortfallet av att någon fråga inte besvarades. Istället har de fall där elever kryssat i flera svarsalternativ räknats som internt bortfall och kodats som uppgift saknas. En annan felkälla är inmatningsfel, dvs. fel som kan uppstå vid inmatning av data från enkäten till SPSS (ibid. s. 113). Jag har försökt undvika inmatningsfel genom att långsamt och noggrant mata in data och i efterhand kontroller tio slumpvis utvalda inmatningar. Kontrollerna visade inga fel. sig inte vara intresserad att delta beslöt jag mig för att uppsöka nyssnämnda gymnasium och program i hopp om ett mer positivt mottagande, vilket visade sig fungera. 22

4.3 Utformandet av enkäten 4.3.1 Enkäten De brottsvinjetter jag använt i den här undersökningen är samtliga tagna (och översatta; dock inte av mig utan av professor Henrik Tham) från Balvigs undersökning (Balvig 2006). Som nämnts tidigare bygger också denna studie i övrigt på Balvigs undersökning. Samtliga brottsvinjetter baseras på konstruerade rättsfall inspirerade av verkliga (danska) fall. Enkäten innehåller en kort presentation av undersökningen och dess syfte. Syftet presenteras emellertid endast som att undersöka elevernas uppfattningar om straff. Deltagandet poängteras vara frivilligt och jag nämner också muntligen att undersökningen är helt anonym och att eleverna inte skall skriva sina namn på formuläret. Några namn lämnades inte heller in. Enkätens första sida innehåller tre bakgrundsfrågor; kön, ålder och föräldrars utbildningsnivå. Därefter följer en kort redogörelse för hur enkäten skall fyllas i och en förklaring av de olika påföljdsalternativen som enkäten rymmer. Med beaktande av att respondenterna var unga och med största sannolikhet inte bevandrade i straffrättens olika brottspåföljder valde jag att också muntligen kort redogöra för dessa (till skillnad från Balvig där någon sådan muntlig redogörelse inte lämnades och inte heller kunde lämnas eftersom Balvig använde sig av postenkäter). Denna muntliga information kan givetvis ha inneburit att flera struntade i att läsa förklaringarna men å andra sidan säkerställde jag att samtliga elever fick en förklaring. Balvig har i sitt material använt sju olika brottsvinjetter. Eftersom den här studien är begränsad till sin omfattning valde jag att använda fyra av dessa. De fyra brottsvinjetterna tar upp gatuvåld, våld i relation, vållande till annans död respektive försäljning av narkotika. 15 Balvig definierar dessa brott som allvarlig kriminalitet (dock inte spektakulära brott utan mer vardagliga händelser) där innebörden av allvarlig kriminalitet är att påföljden uppgår till fängelse upp till sex månader (Balvig 2006 s. 318f). Anledningen till att jag valde just dessa fyra är särskilt det förhållandet att det främst är brott mot liv och hälsa som politiker hänvisar till när de refererar till det allmänna rättsmedvetandet (se under 1 ovan). Även narkotika har varit en dominerande fråga inom kriminalpolitiken de senaste årtiondena (Tham 2001 s. 35). Det finns också studier som visar att våldsbrott ses som mer allvarliga av allmänheten än t.ex. 15 Det bör noteras att dessa inte (förutom vållande till annans död) korresponderar med de brottsrubriceringar som förekommer i brottsbalken. 23

stöldbrott (Stalans 2002 s. 25). Även min egen uppfattning om att våld ligger i tiden har spelat in. Samtliga gärningsmän i brottsvinjetterna är män. Brottsvinjetterna är manipulerade på så sätt att ålder, tidigare brottsbelastning och etnicitet varierades. Eleverna kände inte till att brottsvinjetterna är manipulerade på detta sätt. Vinjetterna konstanthåller dock själva de brottsliga handlingarna. Varje brottsvinjett kunde således ha åtta variationer, se tabell 1 nedan. Tabell 1. Exempel på hur brottsvinjett varieras efter ålder, tidigare brottsbelastning och etnicitet Ung (A) Äldre (B) Svensk (A) Utländsk (B) Svensk (A) Utländsk (B) Tidigare ostraffad (A) 1 2 3 4 Tidigare straffad (B) 5 6 7 8 Detta innebär att åtta olika enkäter utformades för att täcka in samtliga variationer. Var och en av brottsvinjetterna åtföljs av tre frågor: Fråga 1 - Vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol? Fråga 2 - Vad anser du personligen att straffet bör vara? Fråga 3 - Vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara? Både instruktionen till enkäten och jag muntligen redogjorde för att det var deras personliga uppfattning som skulle spegla deras svar och inget annat. De påföljdsalternativ eleverna hade att välja mellan är följande: inget straff, böter 1000 kr, böter 1000-2000 kr, dagsböter 1 månadslön, dagsböter 1-2 månadslöner, dagsböter 2-3 månadslöner, villkorlig dom 2 år, villkorlig dom 2 år förenat med samhällstjänst, villkorlig dom förenat med dagsböter, skyddstillsyn 3 år, skyddstillsyn 3 år förenat med samhällstjänst, skyddstillsyn 3 år förenat med dagsböter, intensivövervakning med elektronisk kontroll (fortsättningsvis fotboja) 2 månader, fotboja 2-3 månader, fotboja 3-6 månader, fängelse 1 månad, fängelse 2-3 månader, fängelse 4-12 månader och fängelse över 1 år. Hela enkäten (nr. 1) och hur elevernas svar kodats framgår av bilaga 1 och 2. 24

Två svenska domare hade tidigare ombetts göra en bedömning av vilket straff som i normalfallet skulle följa för vart och ett av de fyra fallen. Domarna ombads utgå från en bedömning som om allt annat lika gäller och att gärningsmännen var ostraffade sedan tidigare. Några uppgifter om gärningsmännens ålder och etnicitet förekom således inte i domarnas underlag till bedömning. Jag gör det antagandet att domarnas bedömning av vilka straff som skulle utdömas för de fyra brotten också är de straff som en domstol skulle utdöma. Enligt domarna skulle straffen för de fyra brotten bli följande. Gatuvåld - Villkorlig dom förenat med 40 timmars samhällstjänst alternativt 1 månads fängelse 16 Våld i relation - 6 månaders fängelse Vållande till annans död - 6 månaders fängelse Narkotikaförsäljning - 4 månaders fängelse Enligt brottsbalken 30 kap 5 2 st. får en gärningsman som begått ett brott efter att denne fyllt 18 år men innan gärningsmannen fyllt 21 år, endast dömas till fängelse om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. När det gäller återfall i brott finns en bestämmelse i brottsbalken 30 kap 4 2 st. enligt vilken tidigare brottslighet får beaktas som skäl för fängelse. Detta innebär att en gärningsman som har begått ett brott som har ett straffvärde som inte innebär fängelse ändå pga. tidigare brottslighet kan dömas till fängelse eller till ett längre fängelsestraff än vad gärningsmannen annars hade fått. I brottsbalken 32 kap finns också utrymme att döma till ungdomsvård och ungdomstjänst när en gärningsman är under 21 år. I två brottsvinjetter förekommer en ålder understigande 21 år, i gatuvålds- och narkotikaförsäljningsvinjetten. Åldern i gatuvåldsvinjetten (18 år) har ingen större betydelse eftersom påföljden av domarna inte bedömdes till fängelse. Det kan dock inte uteslutas att ungdomstjänst hade blivit aktuellt istället för samhällstjänst. När det gäller narkotikaförsäljningen har domen (vid senare telefonkontakt med Åklagarmyndigheten) när gärningsmannen är 18 år (vilket förekommer som variation avseende detta brott) istället bedömts till villkorlig dom förenat med samhällstjänst, under förutsättning att 16 Enligt brottsbalken 27 kap 2a får villkorlig dom förenas med samhällstjänst i lägst 40 timmar. Ett sådant domslut skall också ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. 25

gärningsmannen inte tidigare gjort sig skyldig till narkotikabrott. Detta innebär att hälften av eleverna fått enkäter där narkotikaförsäljningen skulle lett till fyra månaders fängelse och den andra hälften enkäter där narkotikaförsäljningen skulle lett till villkorlig dom förenat med samhällstjänst. Redovisningen av resultatet avseende narkotikaförsäljningen kommer därför att se något annorlunda ut. 4.3.2 Brister i enkäten Bakgrundsfrågan ålder delades upp i tre alternativ: 16 år, 17-18 år och 19 år. Anledningen till att enkäten och åldersvariabeln fick denna utformning var min (visade det sig) felaktiga uppfattning att elever i sista årskursen på gymnasiet befann sig inom spannet 17-18 år och att 16 respektive 19 år var ytterligheter. Gymnasieelever som går sitt sista år befinner sig emellertid i spannet 18-19 år, varför det mest lämpliga hade varit att ha följande tre åldersalternativ: 17, 18-19 och 20 år. Efter telefonkontakt med ansvariga lärare visade det sig emellertid att endast någon enstaka av samtliga elever var 17 år. Alla andra var 18 eller 19 år. Denna brist är således inte särskilt anmärkningsvärd men bör ändå uppmärksammas. Ett fullständigt acceptabelt alternativ hade varit att helt avstå från en bakgrundsfråga om ålder. Vidare hade enkäten kunnat innehålla ytterligare ett alternativ i svarsdelen avseende påföljdsval. Balvig har i sin undersökning ett sista alternativ; annat. Jag valde att inte ta med detta alternativ för att undvika skojfriska kommentarer. Min (eventuellt felaktiga) uppfattning är att ett sådant öppet svarsalternativ hade gett mer oseriösa kommentarer än seriösa. Det studien missar genom att inte möjliggöra egna synpunkter är dock uppfattningar som att brottsoffren skall beaktas eller liknande. Eftersom skadestånd till brottsoffer inte är en brottspåföljd i egentlig mening och inte något som den här studien avser att undersöka är valet att inte ha med detta svarsalternativ ändå acceptabelt. Det kan också vara en brist att enkäten inte innehöll ett alternativ av typen vet ej. 4.4 Reliabilitet och validitet Reliabilitet rör studiens tillförlitlighet eller frånvaron av slumpmässiga betingelser (Bryman 2002 s. 43). Om resultatet från en undersökning blir detsamma om undersökningen genomförs på nytt är reliabiliteten god (Djurfeldt et al. 2003 s. 108-109). Vinjettmetoden anses allmänt ha god reliabilitet (Jergens 1999 s. 31). Ett problem i den här studien är förstås om de svar som eleverna lämnar är genomtänkta och om de skulle svara på samma sätt om de fick fylla i enkäten en månad senare. Eleverna har inte haft någon längre tid att reflektera över sina svar 26

eller diskutera dem med andra (till skillnad från respondenterna i Balvigs [Balvig 2006] undersökning där studien genomfördes med postenkäter vilket möjliggjorde sådana reflektioner och diskussioner). Eleverna kan också ha känt sig pressade att svara trots eventuellt ointresse att delta och därmed svarat ogenomtänkt. Det fanns inte heller någon möjlighet för eleverna att svara ingen uppfattning eller vet ej vilket också kan ha bidragit till oövertänkta svar. Mätfel som oövertänkta svar är därför en risk i den här undersökningen. En invändning skulle också kunna vara att eleverna tvingas ta ställning till och bedöma hypotetiska situationer som de inte har någon kunskap om. Å andra sidan gör undersökningen det möjligt att få en god normativ uppfattning hos eleverna om önskade straff. Det intressanta är kanske inte om man anser att böter 1000 kr eller 2000 kr är den lämpligaste påföljden utan snarare om de dömer milt eller strängt (särskilt till fängelse). Jag gör den bedömningen att studiens reliabilitet är god. Validiteten har att göra med om jag genom tillämpad enkätundersökning lyckats mäta det som jag avsett att mäta (Bryman 2002 s. 88f). Är enkätens frågor relevanta för och mäter faktiskt uppfattningar om straff? Vinjettmetoden anses oftast visa god intern validitet, dvs. man kan vara ganska säker på att respondenterna har samma referens i sina svar. Ett noggrant förarbete vid konstruktionen av vinjetterna, expertbedömningar av desamma och ett förtest av följdfrågorna är steg som förhöjer en vinjettstudies validitet (Jergens 1999 s. 30f). Samtliga dessa steg har vidtagits av Balvig vid konstruktionen av den danska enkäten (Balvig 2006). Den enkät som jag använder i den här studien är helt baserad på Balvigs enkät vilket således innebär att även den här studiens interna validitet kan anses god i det avseende att vinjetterna är genomarbetade och frågorna förtestade. Jag har förvisso inte haft möjlighet att undersöka huruvida de danska respektive de svenska påföljdsalternativen skiljer sig från varandra i större utsträckning i så måtto att det danska skulle vara mer överskådligt och lättförståligt vilket skulle kunna påverka validiteten, men av den danska enkäten kan jag inte utläsa någon större sådan skillnad som skulle kunna påverka validiteten i min enkät i större utsträckning. Det förhållandet att vinjetterna är manipulerade och att jag inte kunnat kontrollera för dessa manipulationer, innebär emellertid i viss mån att den interna validiteten brister något eftersom jag inte säkert kan avgöra elevernas referensram. Studiens externa validitet måste dock bedömas som låg. Eftersom urvalet inte är ett slumpmässigt representativt urval av populationen tredjeårselever på gymnasiet kan resultatet inte generaliseras utöver de individer som studien undersöker (Frankfort-Nachmias et al. 1996 s. 113). Även om ett resultat som baseras på ett bekvämlighetsurval som inte är representativt för en population således inte kan 27

generaliseras och därför inte heller kan ses som något slutgiltigt resultat kan det ge intressanta data som kan kopplas till redan existerande resultat och inte minst användas som en språngbräda för fortsatt forskning (Bryman 2002 s. 115, 121). 5 Resultat Eftersom detta är en kvantitativ undersökning kommer resultaten framför allt att presenteras i tabellform. En analys och diskussion av resultaten kommer att genomföras i nästa kapitel. Som redogjorts för tidigare fick eleverna svara på frågorna vad de trodde att en domstol skulle döma till för påföljd i de fyra olika rättsfallen, vad de själva ansåg att straffen borde vara och vad de trodde att allmänheten ansåg att straffen borde vara. Hur eleverna besvarat den sista frågan kommer inte att redovisas i den här uppsatsen, dels pga. bristande utrymme och dels för att den frågan inte direkt inryms under uppsatsens syfte och frågeställningar. Jag vill också uppmärksamma det förhållandet att resultaten såsom de presenteras nedan inte tar hänsyn till att brottsvinjetterna är manipulerade. Detta utgör en brist i denna studie som redogjorts för mer utförligt under kapitel 4. Det visade sig vid bearbetningen av materialet att detta inte kunde låta sig göras och att det beror på ett för litet underlag. Några kontroller för hur resultaten eventuellt varierar med gärningsmannens ålder, tidigare brottsbelastning och etnicitet har således inte gjorts. Förbehåll måste därför göras om att resultaten skulle kunna bli annorlunda efter kontroll för dessa manipulationer. Det skall dock nämnas att Balvig inte fick något utslag (genomsnittligt för alla rättsfall) för etnicitet och ålder i befolkningens uppfattning om lämpligt straff. Tidigare brottsbelastning gav emellertid visst utslag, vilket också är rättsligt relevant (Balvig 2006 s. 335ff). I vissa fall har jag slagit ihop variabler för en mer överskådlig redovisning. Jag har t.ex. i samtliga tabeller slagit ihop penningböter och dagsböter till en variabel, böter. Några större hopslagningar har jag dock inte gjort för att lättare påvisa spridningen i svaren. Jag vill dock redan här understryka att några säkra eller långtdragna slutsatser inte kan dras av den spridning som förekommer i svaren eftersom urvalet är litet och referensramarna inte desamma för samtliga elever p.g.a. de olika manipulationerna. I de fall där ingen elev har valt en viss påföljd redovisas inte heller den påföljden i tabellen. Jag har också valt att slå samman påföljdsvariablerna i frihetsberövande respektive icke-frihetsberövande påföljder när jag redogör för resultaten för de olika rättsfallen nedan. Fotboja är en frihetsberövande brottspåföljd som verkställs utanför anstalt (Wennberg 2005 s. 81). Det skulle emellertid 28

kunna vara så att eleverna betraktar denna brottspåföljd som icke-frihetsberövande. Vidare skall enligt lagstiftaren fängelse anses som den strängaste påföljden (brottsbalken 1 kap 5 och 30 kap 1 ). Det framgår också av undersökningar att allmänheten associerar straff med brottspåföljden fängelse 17 (Roberts & Hough 2002 s. 5). Jag har därför valt att låta brottspåföljden fotboja inkluderas i de icke-frihetsberövande påföljderna. Frihetsberövande påföljd har därför i denna studie förbehållits det traditionella fängelsestraffet. Det är dock inte självklart hur indelningen i detta sammanhang skall göras för att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt, och eftersom Balvig i sin undersökning inkluderar fotboja i de frihetsberövande påföljderna, har jag valt, när jag så bedömt lämpligt, att även visa siffrorna för frihetsberövande inklusive fotboja. Ett annat problem när det gäller redovisningen av resultaten är svarsalternativet fängelse 4-12 månader. När eleverna valt detta svarsalternativ går det inte att utläsa huruvida de avsett fyra månader eller kanske ett helt års fängelse, vilket skulle kunna påverka resultaten. När jag nu övergår till att presentera resultaten separat för de olika brotten finns anledning att återkomma till den första frågeställningen och presentera resultaten i anslutning till denna. 5.1 Frågeställning Frågeställning: 1) Skiljer sig elevernas uppfattning om straff från de straff som skulle utdömas av en svensk domstol? 5.1.1 Gatuvåld Påföljden för gatuvåld har som tidigare nämnts bedömts till villkorlig dom förenat med samhällstjänst 40 timmar. Det framgår av tabell 2 nedan att elevernas uppfattning om hur domstolen skulle döma är väl samlad. Hela 79 procent av eleverna tror att en domstol skulle döma till böter eller inget straff alls. Nästan 90 procent tror att domstolen skulle döma till ett mildare straff än vad den faktiskt skulle göra. Endast en elev tror på villkorlig dom förenat med samhällstjänst och endast en elev tror påföljden blir fängelse. 17 Även om fotboja formellt är fängelse tror jag inte att flertalet människor inbegriper fotboja när de talar om fängelse generellt. 29

Tabell 2. Vad gymnasieelever tror att straffet för gatuvåld blir vid en domstol, att jämföra med det faktiska straffet villkorlig dom förenat med samhällstjänst (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Inget straff 4 6,2 6,5 6,5 Böter 45 69,2 72,6 79,0 Villkorlig dom 2 år 6 9,2 9,7 88,7 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst 1 1,5 1,6 90,3 Villkorlig dom förenat med dagsböter 2 3,1 3,2 93,5 Skyddstillsyn 3 år inkl. förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 2 3,1 3,2 96,8 Fotboja 2-3 mån 1 1,5 1,6 98,4 Fängelse 2-3 mån 1 1,5 1,6 100,0 Total 62 95,4 100,0 Missing System 3 4,6 Total 65 100,0 Av tabell 3 nedan framgår att 60 procent anser att påföljden för gatuvåld bör uppgå till böter eller inget straff alls. Endast fem procent tycker villkorlig dom förenat med samhällstjänst är adekvat påföljd. Så många som 73 procent dömer till mildare påföljd än vad en domstol skulle göra. Här är spridningen i elevernas svar något större än i tabell 2 även om svaren är koncentrerade kring de mildare påföljderna. Tabell 3. Vad gymnasieelever anser att straffet för gatuvåld bör vara, att jämföra med det faktiska straffet villkorlig dom förenat med samhällstjänst (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Inget straff 5 7,7 8,3 8,3 Böter 31 47,7 51,7 60,0 Villkorlig dom 2 år 8 12,3 13,3 73,3 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst 3 4,6 5,0 78,3 Villkorlig dom förenat med dagsböter 3 4,6 5,0 83,3 Skyddstillsyn 3 år inkl. förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 4 6,2 6,7 90,0 Fotboja 3-6 mån 1 1,5 1,7 91,7 Fängelse 1 mån 3 4,6 5,0 96,7 Fängelse 2-3 mån 1 1,5 1,7 98,3 Fängelse över 1 år 1 1,5 1,7 100,0 Total 60 92,3 100,0 Missing System 5 7,7 Total 65 100,0 30

Sammanfattningsvis kan det konstateras att eleverna tror att domstolen skulle döma betydligt mildare än vad den faktiskt skulle göra, att de själva anser sig något strängare än domstolen men att de i själva verket dömer betydligt mildare än domstolen. 5.1.2 Våld i relation Påföljden för våld i relation bedömdes till sex månaders fängelse. När det gäller detta brott är uppfattningarna bland eleverna om domstolarnas straffmätning och påföljdsval betydligt mer varierande och spridda. Av tabell 4 nedan framgår emellertid att 58 procent av eleverna tror att domstolen skulle döma till en icke-frihetsberövande påföljd (50 procent om fotboja inkluderas i frihetsberövande påföljder). Så många som 79 procent tror att domstolen skulle döma till en mildare påföljd än vad den faktiskt skulle göra. Endast 14 procent tror på ett fängelsestraff som motsvarar domarnas bedömning. Tabell 4. Vad gymnasieelever tror att straffet för våld i relation blir vid en domstol, att jämföra med det faktiska straffet fängelse sex månader (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig Procent Totalt i procent Böter 3 4,6 4,8 4,8 Villkorlig dom 2 år 6 9,2 9,7 14,5 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 12 18,5 19,4 33,9 Skyddstillsyn 3 år 1 1,5 1,6 35,5 Skyddstillsyn förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 9 13,8 14,5 50,0 Fotboja 5 7,7 8,1 58,1 Fängelse 1 månad 4 6,2 6,5 64,5 Fängelse 2-3 månader 9 13,8 14,5 79,0 Fängelse 4-12 månader 9 13,8 14,5 93,5 Fängelse över 1 år 4 6,2 6,5 100,0 Total 62 95,4 100,0 Missing System 3 4,6 Total 65 100,0 Eleverna ser själva betydligt allvarligare på våld i relation än vad de tror att domstolen gör. Av tabell 5 nedan framgår att 78 procent anser att fängelse bör komma ifråga (83 procent om fotboja inkluderas i frihetsberövande påföljder). Av dessa lägger sig 25 procent på samma nivå som domstolen och hela 35 procent på en fängelsedom på över ett år. 40 procent ser mildare på detta brott än domstolen. 31

Tabell 5. Vad gymnasieelever anser att straffet för våld i relation bör vara, att jämföra med det faktiska straffet fängelse sex månader (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Villkorlig dom 2 år 1 1,5 1,7 1,7 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter Skyddstillsyn 3 år förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 4 6,2 6,7 8,3 5 7,7 8,3 16,7 Fotboja 3 4,6 5,0 21,7 Fängelse 1 månad 2 3,1 3,3 25,0 Fängelse 2-3 månader 9 13,8 15,0 40,0 Fängelse 4-12 månader 15 23,1 25,0 65,0 Fängelse över 1 år 21 32,3 35,0 100,0 Total 60 92,3 100,0 Missing System 5 7,7 Total 65 100,0 Sammanfattningsvis kan det konstateras att eleverna tror att domstolen skulle döma betydligt mildare än vad den faktiskt skulle göra, att de själva anser sig strängare än domstolen och att hela 60 procent av eleverna skulle döma till samma påföljd som domstolen eller strängare. 5.1.3 Vållande till annans död Påföljden för vållande till annans död bedömdes till sex månaders fängelse. Av tabell 6 nedan framgår att vållande till annans död är det brott som flest elever tror skulle leda till ett fängelsestraff, nämligen 53 procent (58 procent om fotboja inkluderas i frihetsberövande påföljder). Så många som 20 procent tror att domstolen skulle döma till ett fängelsestraff inom spannet 4-12 månaders fängelse vilket också är där domstolen skulle lägga sig. Men det är fortfarande så att 70 procent tror att domstolen skulle utdöma en mildare påföljd än vad den faktiskt skulle göra. Även här är elevernas svar spridda över påföljdsalternativen, lika många tror att straffet blir villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter som fängelse 4-12 månader. 32

Tabell 6. Vad gymnasieelever tror att straffet för vållande till annans död blir vid en domstol, att jämföra med det faktiska straffet fängelse sex månader (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Böter 4 6,2 6,3 6,3 Villkorlig dom 2 år 3 4,6 4,7 10,9 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter Skyddstillsyn 3 år förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 13 20,0 20,3 31,3 7 10,8 10,9 42,2 Fotboja 3 4,6 4,7 46,9 Fängelse 1 månad 4 6,2 6,3 53,1 Fängelse 2-3 månader 11 16,9 17,2 70,3 Fängelse 4-12 månader 13 20,0 20,3 90,6 Fängelse över 1 år 6 9,2 9,4 100,0 Total 64 98,5 100,0 Missing System 1 1,5 Total 65 100,0 Tabell 7 nedan visar att 14 procent av eleverna anser att påföljden för vållande till annans död bör vara i paritet med domarnas bedömning. Hela 36 procent vill se fängelse över ett år som påföljd. Övriga svar är spridda över påföljdsalternativen. Eleverna ser således allvarligt på detta brott, även om 50 procent anser att ett mildare straff än det domstolen faktiskt skulle döma ut skall tillämpas. Tabell 7. Vad gymnasieelever anser att straffet för vållande till annans död bör vara, att jämföra med det faktiska straffet fängelse sex månader (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Inget straff 1 1,5 1,6 1,6 Böter 3 4,6 4,7 6,3 Villkorlig dom 2 år 4 6,2 6,3 12,5 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 10 15,4 15,6 28,1 Skyddstillsyn 3 år förenat med dagsböter 1 1,5 1,6 29,7 Fotboja 2 3,1 3,1 32,8 Fängelse 1 månad 6 9,2 9,4 42,2 Fängelse 2-3 månader 5 7,7 7,8 50,0 Fängelse 4-12 månader 9 13,8 14,1 64,1 Fängelse över 1 år 23 35,4 35,9 100,0 Total 64 98,5 100,0 Missing System 1 1,5 Total 65 100,0 33

Sammanfattningsvis kan det konstateras att eleverna tror att domstolen skulle döma betydligt mildare än vad den faktiskt skulle göra, att de själva anser sig strängare än domstolen och att hälften av eleverna skulle döma till mildare påföljd än domstolen och hälften till samma eller strängare påföljd. Elevernas bedömning är spridd och knappast homogen. 5.1.4 Narkotikaförsäljning Påföljden för narkotikaförsäljning bedömdes till fyra månaders fängelse. Eftersom hälften av enkäterna innehåller en narkotikaförsäljning där gärningsmannen är 18 år och typstraffet fyra månaders fängelse endast gäller om gärningsmannen är över 21 år, har jag valt att utesluta de enkäter ur redovisningen som avser en gärningsman om 18 år. Nedanstående resultat baseras därför på ett hälften så stort underlag som övriga brott. Det kan dock noteras att detta resultat inte skiljer sig nämnvärt från det resultat (redovisas inte här) som baseras på hela materialet. Som följer av tabell 8 nedan tror 64 procent att påföljden skulle bli icke-frihetsberövande (58 procent om fotboja inkluderas i frihetsberövande påföljder). Så många som 82 procent tror på ett mildare straff än vad domstolen faktiskt skulle utdöma. Drygt 18 procent tror att påföljden blir ett fängelsestraff om fyra månader eller längre. Så många som 33 procent tror att domstolen dömer till villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter. Övriga svar är spridda över påföljdsalternativen. Tabell 8. Vad gymnasieelever tror att straffet för narkotikaförsäljning blir vid en domstol, att jämföra med det faktiska straffet fängelse fyra månader (absoluta tal och procent) Absoluta tal Procent Giltig procent Totalt i procent Böter 3 8,8 9,1 9,1 Villkorlig dom 2 år 2 5,9 6,1 15,2 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 11 32,4 33,3 48,5 Skyddstillsyn 1 2,9 3,0 51,5 Skyddstillsyn förenat med samhällstjänst alt. 2 5,9 6,1 57,6 dagsböter Fotboja 2 5,9 6,1 63,6 Fängelse 1 månad 2 5,9 6,1 69,7 Fängelse 2-3 månader 4 11,8 12,1 81,8 Fängelse 4-12 månader 3 8,8 9,1 90,9 Fängelse över 1 år 3 8,8 9,1 100,0 Total 33 97,1 100,0 Missing System 1 2,9 Total 34 100,0 34

Av tabell 9 nedan framgår att 78 procent av eleverna anser att påföljden bör vara mildare än den faktiskt skulle vara. Så många som 72 procent anser att en icke-frihetsberövande påföljd är det lämpligaste straffet (62 procent om fotboja inkluderas i frihetsberövande påföljder). Endast 22 procent dömer som domstolen eller strängare. Så många som 31 procent av eleverna anser att villkorlig dom i någon form är den lämpligaste påföljden. Övriga svar är spridda över påföljdsalternativen. Tabell 9. Vad gymnasieelever anser att straffet för narkotikaförsäljning bör vara, att jämföra med det faktiska straffet fängelse fyra månader (absoluta tal och procent) Totalt i Absoluta tal Procent Giltig procent procent Böter 3 8,8 9,4 9,4 Villkorlig dom 2 år 2 5,9 6,3 15,6 Villkorlig dom förenat med samhällstjänst alt. dagsböter Skyddstillsyn 3 år Skyddstillsyn förenat med samhällstjänst alt. dagsböter 10 29,4 31,3 46,9 1 2,9 3,1 50,0 4 11,8 12,5 62,5 Fotboja 3 8,8 9,4 71,9 Fängelse 2-3 månader 2 5,9 6,3 78,1 Fängelse 4-12 månader 2 5,9 6,3 84,4 Fängelse över 1 år 5 14,7 15,6 100,0 Total 32 94,1 100,0 Missing System 2 5,9 Total 34 100,0 Sammanfattningsvis kan det konstateras att eleverna tror att domstolen skulle döma betydligt mildare än vad den faktiskt skulle göra, att eleverna själva tror att de dömer något strängare än domstolen men att eleverna dömer till betydligt mildare påföljd än domstolen. 5.2 Sammanfattning av frågeställningen Innan jag går in på att analysera och diskutera resultaten kan det vara intressant att kort sammanfatta ovanstående resultat från hur eleverna ser på de fyra olika brottssituationerna, både hur de tror att en domstol skulle döma och hur de själva dömer. När det gäller elevernas uppfattning om hur domstolarna skulle döma framgår det av tabell 10 nedan att en stor majoritet av eleverna tror att en domstol i samtliga fyra rättsfall skulle döma till en mildare påföljd än den faktiskt skulle göra. 35

Tabell 10. Procentuell fördelning av hur gymnasieelever tror att en domstol skulle döma i fyra rättsfall i förhållande till hur domstolen faktiskt skulle döma (siffran inom parentes inkluderar villkorlig dom förenat med dagsböter) Mildare Samma Strängare Gatuvåld 90 2 6 (9) Våld i relation 79 14 6 Vållande till annans död 70 20 9 Narkotikaförsäljning 82 9 9 När det gäller hur eleverna själva dömer visar resultatet sammantaget att eleverna dömer mildare än domstolen, se tabell 11 nedan. När det gäller våld i relation är dock eleverna eventuellt något strängare än domstolen i sin bedömning och beträffande vållande till annans död i paritet med domstolen. Tabell 11. Procentuell fördelning av hur gymnasieelever själva dömer i fyra rättsfall i förhållande till hur domstolen faktiskt skulle döma (siffran inom parentes inkluderar villkorlig dom förenat med dagsböter) Mildare Samma Strängare Gatuvåld 73 10 12 (17) Våld i relation 40 25 35 Vållande till annans död 50 14 36 Narkotikaförsäljning 78 6 16 6 Analys och diskussion Eftersom det generellt sett kan vara svårt att jämföra resultat från studier där frågorna varit olika formulerade och också förekommit i olika kontext, kommer jag framför allt att analysera och diskutera mina resultat i förhållande till Balvigs (Balvig 2006). Analysen och diskussionen kommer också att förhålla sig till uppsatsens teoretiska utgångspunkt, det allmänna rättsmedvetandet. Syftet med den här uppsatsen och undersökningen är för det första att få en bild av gymnasieelevers kunskaper och uppfattningar om straff och om deras uppfattning därvid skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval. 36

Vid en jämförelse med vad en domstol faktiskt (allt annan lika) skulle utdöma för påföljd, så pekar mina resultat mot att kunskapen avseende brottspåföljder är mycket låg. 18 Endast när det gäller vållande till annans död tror över 50 procent av eleverna på ett fängelsestraff, även om 30 procent av dem tror på ett kortare fängelsestraff än sex månader. Jag tror dock att man bör vara försiktig med att dra slutsatsen att många elever känner till straffet för just detta brott. Kanske är det snarare så att många lyckats pricka rätt. Elevernas felaktiga uppfattningar om hur de tror att domstolen skulle döma synes inte heller vara en tillfällighet. Detta förhållande är tydligt i samtliga fyra rättsfall (om än som sagt inte i lika hög utsträckning beträffande vållande till annans död). Detta resultat är också i överensstämmelse med resultatet från Balvigs undersökning (Balvig 2006), men också annan forskning (se Bondeson 2003 och Roberts et al. 2003 ovan). Vid en jämförelse med Balvigs resultat blir överensstämmelsen än mer tydlig när man tittar på brotten var för sig och andelen respondenter som tror att domstolen dömer mildare än den faktiskt gör (för Balvigs siffror se Balvig 2006 s. 327). 19 Gatuvåld: 90 procent mot Balvigs 88. Våld i relation: 79 procent mot Balvigs 76. Vållande till annans död: 70 procent mot Balvigs 68. Narkotikaförsäljning: 82 procent mot Balvigs 86. Låga kunskaper om brottspåföljder och straffmätning kan dock knappast anses som förvånande. Om man bortser från juridiskt skolade människor så kan man nog utgå från att de flesta människor faktiskt inte har några närmare kunskaper om domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Detta bör i vart fall gälla för det stora flertalet utdömda påföljder för brott som inte kommer till allmänhetens kännedom, vilket är de allra flesta. Sammanfattningsvis ligger således resultatet avseende vad eleverna tror att en domstol skulle döma till för straff beträffande de fyra olika rättsfallen väl i linje med tidigare forskning. Tredjeårseleverna verkar ha samma dåliga uppfattning om domstolarnas straffmätning och påföljdsval som andra människor, både i Sverige och i andra länder. Det förhållandet att eleverna inte känner till påföljderna är emellertid mest intressant ur ett jämförande perspektiv med vad de själva anser att påföljden bör vara, om de är mer straffbenägna än domstolen, och om det således kan hävdas att människor vill ha strängare 18 Den kunskap om brottspåföljder som studien visar skall dock inte tolkas som generell kunskap om brottspåföljder utan resultatet måste relateras till de brottstyper som frågorna berör. 19 De resultat i siffror som redovisas från Balvigs undersökning gäller när gärningsmannen tidigare är ostraffad. 37

straff. Som nämndes inledningsvis i denna uppsats menar jag att det kan vara svårt att med rätta hävda att människor vill ha strängare straff om samma människor faktiskt inte känner till rättspraxis. Precis som den danska befolkningen tror sig eleverna vara strängare än domstolen i sin bedömning (undantaget våld i relation). Skulle det visa sig att de också är strängare så skulle kanske fog finnas för att hävda att eleverna vill ha strängare straff än de som i dag utdöms. Undersökningen visar att en mycket stor majoritet av eleverna anser att straffen för gatuvåld och narkotikaförsäljning bör vara mycket mildare än de straff domstolen dömer ut. Detta resultat ligger i linje med Balvigs resultat (Balvig 2006 s. 330). Bondesons (Bondeson 2003) undersökning visade också mildare bedömningar från allmänheten beträffande en misshandelssituation liknande gatuvåldet. Eleverna i den här studien är dock ännu mildare i sin bedömning av narkotikaförsäljningen än den danska befolkningen i genomsnitt (82 mot 70 procent som dömer mildare än domstolen). Detta skulle kunna förklaras med elevernas ungdom, vilket också får stöd av Balvigs undersökning där den yngre åldersgruppen (18-29 år) dömer mildare än de äldre åldersgrupperna när det gäller narkotikaförsäljning (Balvig 2006 s. 283). Till detta kan läggas att Bondesons undersökning (Bondeson 2003) visade att allmänheten dömde betydligt strängare än domstolen avseende ett ringa narkotikabrott. När det gäller vållande till annans död ligger resultatet från den här undersökningen också helt i linje med Balvigs resultat (ibid. s. 330). Hälften av både eleverna i den här undersökningen och den danska befolkningen ansåg att påföljden skulle vara mildare och den andra hälften låg i paritet med domstolen eller strängare (för Balvigs siffror se Balvig 2006 s. 330). I Bondesons (Bondeson 2003) undersökning bedömdes vållande till annans död strängare av allmänheten än domstolen. Beträffande våld i relation är det emellertid många elever som anser att straffet bör vara detsamma (25 procent) eller strängare (35 procent) än det straff som domstolen dömer ut. Eleverna tror sig vara strängare än domstolen och dömer också i paritet med eller kanske t.o.m. strängare än domstolen. Detta resultat skiljer sig från Balvigs där en knapp majoritet dömer till mildare straff för detta brott (Balvig 2006 s. 330). Det hade förstås varit intressant att diskutera detta rättsfall (och de andra) med eleverna för att få en bild av vad inställningen beror på. Nära till hands ligger dock den fokusering som både media och den politiska debatten har gett kvinnomisshandel (Andersson & Lundberg 2001 s. 63). Å andra sidan är både gatuvåld och narkotika heta frågor. Dock torde eleverna stå närmare i alla fall gatuvåld 38

än kvinnomisshandel vilket kan förklara att så många som 60 procent av eleverna anser påföljden för gatuvåld bör stanna vid böter eller inget straff alls. Om resultaten istället jämförs med äldre forskning blir det också intressant. I undersökningen från 1996 (Axberger 1996) dömde allmänheten i samtliga rättsfall till strängare påföljd än domarna. Har det hänt något under det senaste årtiondet som kan förklara denna skillnad? En förklaring kan vara att något olika metod tillämpats. En annan intressant tolkning skulle kunna vara att allmänheten faktiskt velat ha strängare straff och att de i dag har fått det och nu är nöjda. Min undersökning och Balvigs visar ju att man inte vill ha strängare straff än de straff domstolen dömer ut, i alla fall inte beträffande de brott som undersökningarna berör. Även om min undersökning inte entydigt visar detta så pekar resultatet sammantaget (se gärna tabell 11 ovan) i samma riktning som Balvigs. Den diskrepans mellan lagstiftare, gällande rätt och det allmänna rättsmedvetandet som eventuellt har funnits har kanske rättats till i dag råder konformitet mellan lagstiftare, gällande rätt och det allmänna rättsmedvetandet, i vart fall beträffande vardagliga brott som inte leder till längre fängelsestraff än sex månader. Om så verkligen är fallet måste dock bekräftas med en rättsmedvetandeundersökning vars resultat kan generaliseras till allmänheten. Den generella inställningen att straffen är för milda har emellertid inte förändrats under detta årtionde, i vart fall inte i mildare riktning, och talar mot nyssnämnda tolkning. Kan detta förklaras? Ja, det tror jag. Det förhållandet att denna generella inställning inte tycks ändras över tid och inte tycks påverkas av faktiska straffskärpningar, ger upphov till en berättigad fråga om denna inställning egentligen är uttryck för något annat än en önskan om strängare straff. Tittar man närmare på de skillnader som ändå finns i befolkningen när det gäller önskan om strängare straff så varierar inställningen på ett individuellt plan med den egna livssituationen, ju lyckligare du är desto mildare i din bedömning. På strukturellt plan varierar inställningen med konjunkturen, ju bättre konjunktur desto mildare inställning. Balvig diskuterar också om denna inställning inte snarare är uttryck för ett allmänt avståndstagande till kriminalitet, en önskan om att brottsproblemet (som man uppfattar det som) försvinner (Balvig 2006 s. 323f). Jag håller med Balvig i denna analys. Man skall här också påminna sig om att mycket tyder på att människor faktiskt inte vet hur domstolarna dömer, man tror att domstolarna dömer milt och man tror att man dömer strängare än domstolen. Om människor tror att de dömer strängare blir också en inställning om att man vill ha strängare straff helt konsekvent. Intressant här är också menar jag den skillnad som finns mellan könen i 39

människors uppfattning om straff. Balvigs undersökning visar att männen är strängare än kvinnorna när det gäller gatuvåld, våld i relation och narkotikaförsäljning. Däremot är kvinnorna strängare i sin bedömning av vållande till annans död. När det gäller undersökningar om generell inställning till straff så är kvinnor strängare än män (ibid. s. 340f). Resultatet blir således omvänt när människors inställning baseras på konkreta och detaljerade frågeställningar där respondenterna ges mer information om både brott och gärningsman. Detta anser jag, kan också tas till grund för att hävda att svaren på generella frågor om inställning till straff avspeglar något annat än att man vill ha just strängare straff. Forskning visar att kvinnor är räddare för att utsättas för brott än män (även om mäns lägre nivåer av rädsla kan ifrågasättas) (Heber 2005 s. 41ff). Det är inte helt orimligt att det finns ett samband mellan denna rädsla och generell inställning till straff. För detta talar också det förhållandet att kvinnor blir mildare i sina bedömningar när de skall döma verkliga fall då handlar det inte längre om deras egen rädsla att utsättas för brott. Sammanfattningsvis och sammantaget dömer således eleverna mildare än domstolen. Till stöd för detta talar även det förhållandet att eleverna, genomsnittligt sett, faktiskt fått ta ställning till allvarligare brottslighet än domarna eftersom hälften av gärningsmännen i elevernas vinjetter är tidigare brottsbelastade. Trots detta dömde således eleverna sammantaget mildare än vad en domstol skulle göra. Resultaten får stöd av framför allt Balvigs undersökning och skulle kunna tolkas som att människor i dag egentligen är ganska nöjda med de straff som utdöms beträffande den mer vardagliga brottsligheten, eller i vart fall avseende dessa fyra brottstyper. Resultaten är dock inte representativa för populationen och än mindre för allmänheten men studien får ändå stöd av Balvigs resultat (Balvig 2006). Generella undersökningar om inställning till straff talar vid en närmare tolkning av vad dessa egentligen ger uttryck för, inte heller mot mina resultat. Också intressant att notera är att debatten om kvinnomisshandel verkar ha slagit igenom i elevernas bedömning av detta brott medan den politiska nolltolerans som råder beträffande narkotika inte alls slår igenom i elevernas uppfattning om hur narkotikaförsäljningen skall bestraffas. Syftet med uppsatsen är också att utifrån resultaten från undersökningen, och tillsammans med tidigare forskning, belysa och diskutera hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet är. Vill människor ha hårdare straff? Att kriminalpolitiken skall avspegla allmänhetens syn på brott och straff skulle kunna anses som något gott ur ett 40

demokratiperspektiv (Axberger 1996 s. 20). Ett eventuellt problem uppstår dock om allmänhetens syn inte är den som politikerna hävdar, att politikerna förutsätter att det föreligger konsensus på detta område att det finns ett allmänt rättsmedvetande som kräver strängare straff men att så inte är fallet. Som jag nämnt tidigare tycks politiker uppfatta att de tillmötesgår allmänheten när de förslår straffskärpningar. Politikerna synes här luta sig mot det av Beckett myntade uttrycket democracy at work 20 enligt vilket allmänheten reagerar mot ökade brottsnivåer och egen utsatthet för brott genom att kräva hårdare tag och skärpta straff, vilket politikerna i sin tur uppfyller genom skärpta straffnivåer (Beckett 1997 s. 4). Denna demokratites tas mer eller mindre för given av politikerna och underbyggs (när den väl underbyggs) av offentlig brottsstatistik som pekar på stigande brottsnivåer; en utveckling (sann eller inte) som man utgår från att allmänheten kräver åtgärder mot i straffande riktning (ibid. s. 15f). Beckett menar emellertid att relationen mellan upplevelsen av brottsligheten som ett problem och inställningen till straff är mer problematisk än så, inte minst av den anledningen att stödet för andra åtgärder än fängelse samexisterar med en generell repressiv inställning till straff (ibid. s. 79f). Istället är det politikernas utspel som styr, eller i vart fall initierar, allmänhetens inställning och inte tvärtom (ibid. s. 23ff). Kanske är det istället så att kraven på hårdare tag är ett behov skapat av politikerna för att lugna allmänheten, för att få människor att tro att något görs mot brottsligheten för att visa handlingskraft (Jareborg 1995 s. 32). Både mina resultat och resultat från tidigare forskning ger stöd åt Beckett och Jareborg. Det hindrar i och för sig inte att det skulle kunna existera ett allmänt rättsmedvetande, men det ger ändå anledning att ifrågasätta hur välgrundade politikers antaganden om det allmänna rättsmedvetandet faktiskt är. Mina resultat, som får stöd av tidigare forskning, inte minst av Balvigs resultat (Balvig 2006), pekar i riktningen mot att människor inte alls nödvändigtvis kräver strängare straff. Min studie ger inte stöd åt att det skulle finnas ett allmänt rättsmedvetande som generellt kräver strängare straff beträffande i vart fall de vardagliga brott som brottsvinjetterna avspeglar och som resulterar i kortare fängelsestraff. Snarare pekar resultaten mot att man vill ha mildare straff för dessa brott. Studien ger inte heller stöd för ett allmänt rättsmedvetande som kräver strängare straff avseende våldsbrott generellt. Eleverna dömer milt beträffande gatuvåld och strängt beträffande våld i relation. Man kan inte utläsa någon entydighet beträffande inställningen till våldsbrott av normalgraden. Men kan man inte 20 Andersson har översatt detta uttryck till den fungerande demokratitesen (Andersson 2002 s. 137). 41

hävda att det skulle kunna föreligga ett allmänt rättsmedvetande som kräver strängare (eller mildare för den delen) straff för en enskild brottstyp, t.ex. kvinnomisshandel eller vållande till annans död? Jo, det menar jag att man skulle kunna. Mina resultat ger emellertid inte stöd för detta heller, i alla fall inte avseende de i studien undersökta brottstyperna. Även om så många som 60 procent av eleverna dömde lika eller strängare än domstolen beträffande våld i relation så dömde 40 procent mildare än domstolen. Spridningen av svaren är för omfattande för att man skall kunna tala om konsensus i frågan. Här måste emellertid förbehåll göras om möjligheten att överhuvudtaget lägga denna spridning till grund för att konsensus inte föreligger bland eleverna. Urvalet är litet och eftersom så många olika enkäter använts p.g.a. manipulationerna går det inte att säga om spridningen beror på att eleverna faktiskt har så pass olika uppfattning eller om spridningen är en konsekvens av manipulationerna. Med nyssnämnda i åtanke visar ändå resultaten att det råder brist på konsensus, även ner på enskilda brottssituationer. Och jag menar att det är på det sättet nästintill konsensus begreppet det allmänna rättsmedvetandet används av politikerna i dag, men också att det är det sätt det enligt min mening måste förstås på. Sammanfattningsvis menar jag att mina resultat pekar mot att politikers antaganden om att det allmänna rättsmedvetandet kräver hårdare straff kanske inte är så välgrundade och att dessa antaganden faktiskt kan ifrågasättas. Något allmänt rättsmedvetande kanske inte existerar i den meningen att det kan hävdas stå i motsatsförhållande till hur domstolarna faktiskt dömer i dag när det gäller i vart fall de brottstyper som studien belyser? 7 Reflektion Den här studien pekar i alla fall i riktningen mot att människor inte är fullt så straffbenägna som politiker tror (eller utgår från). Kanske kan en svensk rättsmedvetandeundersökning, liknande den här och Balvigs (Balvig 2006) undersökning, baserad på ett representativt urval av den svenska befolkningen, leda till en mer nyanserad bild av vad allmänheten faktiskt anser om brott och straff. Om möjligt skulle det också vara intressant att utöka en sådan undersökning till att också omfatta något grövre brottslighet eftersom det oftast är den som politiker hänvisar till när de refererar till det allmänna rättsmedvetandet. Skulle resultatet från en sådan undersökning gå i samma riktning som nyssnämnda undersökningar kanske svensk kriminalpolitik på ett bättre sätt kunde avspegla människors rättsmedvetanden, vilket i sin tur kunde leda till en mer nyanserad, human och tolerant kriminalpolitik som istället kan fokusera 42

på åtgärder som faktiskt kunde påverka brottsnivåer och minska människors lidande. En hård kriminalpolitik har ju också ett högt pris. Längre och fler fängelsestraff innebär stora finansiella och sociala kostnader. Det finns också risk för att upprätthållandet av en traditionell rättsprincip som proportionalitet urholkas risken finns att straffen blir strängare och strängare (Roberts et al. 2003 s. 160). En annan risk är att den i lag uttryckliga begränsningen av fängelse som brottspåföljd (brottsbalken 30 kap 4 ) negligeras. Det finns således all anledning att försöka ta reda på vad allmänheten egentligen har för inställning till brott och straff. 43

Referenser Andersson, B. & Lundberg, M. (2001) Kvinnomisshandel som kunskapsfält att definiera, förklara och hantera ett socialt problem. I: Åkerström, M. & Sahlin, I. (red), Det motspänstiga offret, s. 63-91. Lund: Studentlitteratur. Andersson, R., (2002) Kriminalpolitikens väsen. Stockholm: Stockholms universitet. Axberger, H-G., (1996) Det allmänna rättsmedvetandet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Balvig, F. (2006) Danskernes syn på straf, utgiven av danska advokatsamfundet. www.advokatsamfundet.dk Beckett, K. (1997) Making Crime Pay: Law and Order in Contemporary American Politics, Oxford: Oxford University Press. Bondeson, U. (1979) Det allmänna rättsmedvetandet en legal fiction. I: Bondeson U. (red.), Rationalitet i rättsväsendet, s. 123-143. Stockholm: LiberFörlag. Bondeson, U. (2003) Nordic Moral Climates: Value Continuities and Discontinuities in Denmark, Finland, Norway, and Sweden. New Brunswick (USA)/London (UK): Transaction Publishers. Brottsbalk SFS 1962:700. Stockholm: Justitiedepartementet. Bryman, A. (2001) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB. Departementsserien 2007:31 Skärpt straff för vållande till annans död. Dir 2007:48 Skärpt syn på allvarliga våldsbrott m.m. Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2003) Statistisk verktygslåda samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Studentlitteratur. 44

Frankfort-Nachmias, C. & Nachmias, D. (1996) Research Methods in the Social Sciences. London: Arnold. Heber, A. (2005) Var rädd om dig! En litteraturöversikt om rädslan för brott. Rapport 2005:3. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen. von Hofer, H. (2007) Current Swedish Prison Policy. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen. Jareborg, N. (1995) Vilken sorts straffrätt vill vi ha?. I Victor D. (red), Varning för straff, s. 19-37. Stockholm: Norstedts Juridik. Jergeby, U. (1999) Att bedöma en social situation tillämpning av vinjettmetoden. Skrift 1999:3. Stockholm: Socialstyrelsen, centrum för utvärdering av socialt arbete. Kungörelse SFS 1974:152 om beslutad ny regeringsform. Stockholm: Justitiedepartementet. Lindén, P-A. & Similä, M. (1982) Rättsmedvetandet i Sverige. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Motion 2005/06:Ju410 Brottsbekämpning Proposition 1987/88:120 Ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.). Roberts, J.V., & Stalans, L.J. (2000) Public Opinion, Crime and Criminal Justice. Boulder, CO: Westview Press. Roberts, J. V., & Hough, M. (2002) Public attitudes to punishment: the context. I Roberts, J. V. & Hough, M. (red), Changing Attitudes to Punishment. Public opinion, crime and justice, s. 1-14. Cullompton: Willan Publishing. Roberts, J. V., Stalans, L. S., Indermaur, D. & Hough, M. (2003) Penal Populism and Public Opinion. Lessons from Five Countries. New York: Oxford University Press. 45

Roberts, J.V. & Hough, M. (2005) Understanding public attitudes to criminal justice. Berkshire: Open University Press. Sarnecki, J. (2003) Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur. SOU 1986:14 Påföljd för brott, Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande. Stalans, L. (2002) Measuring attitudes to sentencing. I Roberts J.V. & Hough M. (red), Changing Attitudes to Punishment. Public opinion, crime and justice, s. 15-32. Cullompton: Willan Publishing. Tham, H. (2001) Brottsoffrets uppkomst och framtid. I: Åkerström, M. & Sahlin, I. (red), Det motspänstiga offret. s. 27-45. Lund: Studentlitteratur. Tham, H. (2005) From Treatment to Just Deserts in a Changing Welfare State. I Bondeson, U. (red), Crime and Justice in Scandinavia, s. 89-116. Köpenhamn: Thomson A/S. Träskman, P-O. (2003) Påföljd, proportionalitet och prioritering av samhällsstraff, Svensk Juristtidning, 2003, s. 173-184. Träskman, P-O. (2007) Brottsligheten och dess bekämpande en reflektion om verkliga hot och hotbilder, Svensk Juristtidning, 2007, s. 201-121. Victor, D. (2003) Artbrotten och de korta fängelsestraffen teoretiska frågor, Svensk Juristtidning, 2003, s. 121-135. Wennberg, S. (2005) Introduktion till straffrätten. Stockholm: Norstedts Juridik AB. Internetkällor World Prison Brief 2005. Hämtat den 14 maj 2008 på http://www.kcl.ac.uk/depsta/law/research/icps/worldbrief/wpb_country.php?country=166 www.riksdagen.se 46

Department of Criminology Stockholm, april 2008, 1 Pilotundersökning av uppfattningar om straff Inom ramen för mitt examensarbete vid Stockholms universitet, kriminologiska institutionen, genomför jag en pilotundersökning av uppfattningar om straff. Undersökningen grundas på en studie som genomförts av professor Flemming Balvig vid Københavns universitet och som väckt stor uppmärksamhet i Danmark. Jag vill gärna göra denna pilotundersökning på elever som går sista året i gymnasiet. Vad jag ber dig göra är att ta ställning till vilket straff som du tycker passar bäst för ett antal olika brott, som grundas på verkliga fall, och också vad du tror andra tycker. Ditt deltagande är förstås frivilligt, men ju fler som deltar desto säkrare blir resultatet. Examensarbetet med resultat från denna undersökning kommer förhoppningsvis att finnas tillgängligt vid terminens slut. Med tack på förhand! Tess Magnell 47

INSTRUKTIONER TILL IFYLLANDE AV ENKÄTEN På sida 3 i denna enkät finner du en översiktlig beskrivning av olika former av straff som finns till förfogande för det svenska rättsväsendet. Läs vänligen igenom dessa för att kunna svara på enkäten. Fyra berättelser kommer sedan att presenteras för dig. Efter varje berättelse följer ett blad med tre frågor där du svarar genom att kryssa i en ruta per fråga. Du ska alltså sätta tre kryss totalt per svarsblad. I den första kolumnen ska du svara på hur du tror att en domstol skulle döma utifrån de givna alternativen. I den andra kolumnen ska du ta ställning till vilket straff som du personligen anser vara mest lämpligt utifrån de givna alternativen. I den tredje kolumnen ska du svara på hur du tror att människor generellt skulle vilja döma utifrån de givna alternativen. Det är viktigt för studiens kvalitet att du besvarar samtliga frågor till var och en av de fyra berättelserna. 48

Kön Tjej Kille Ålder 16 år 17-18 år 19 år Föräldrars utbildning (utgå från den förälder som har längst utbildning) 9 år eller mindre (grundutbildning) 12 år (gymnasium el. motsv.) 13 år eller mer (högskolestudier el. motsv.) 49

ÖVERSIKT AV STRAFF D A G S B Ö T E R Ett bötesstraff som tar hänsyn till hur allvarligt brottet är och till den dömdes ekonomiska situation. Som minst utdöms 30 dagsböter och som mest 150 för ett brott. V I L L K O R L I G D O M Den dömde slipper annat straff under förutsättning att denne sköter sig under en prövotid på två år. Denna påföljd kan bland annat kombineras med dagsböter eller samhällstjänst. Den dömde står inte under övervakning under prövotiden. S K Y D D S T I L L S Y N I stället för fängelse får den dömde skyddstillsyn under en del av prövotiden som sträcker sig över tre år. Restriktioner kring den dömdes livsföring kan förekomma. Om domen innefattar någon form av behandlingsplan, exempelvis mot alkohol- eller narkotikamissbruk, ska den dömde fullfölja behandlingen. Skyddstillsyn kan kombineras med samhällstjänst. I N T E N S I V Ö V E R V A K N I N G M E D E L E K T R O N I S K K O N T R O L L Vid utdömande av korta fängelsestraff kan detta verkställas utanför anstalt. Detta görs genom intensivövervakning med elektronisk fotboja kombinerat med förbud att vistas utanför bostaden annat än på angivna tider, exempelvis för arbete. F Ä N G E L S E Den dömde får vistas på en kriminalvårdsanstalt, som endera är öppen eller sluten. Tiden kan variera från fjorton dagar till många år. 50

1. Gatuvåld Klockan är två på natten och Elias är på väg hem från en fest. Elias har bråkat med sin flickvän och lämnat festen tillsammans med en bekant, Cristian. Elias och Cristian pratar om händelsen, och Elias är både ledsen och arg över sin flickväns beteende. Cristian och Elias följs åt hemåt genom stan och på vägen stannar de till vid en grill för att köpa något att äta. De står utanför grillen och äter, och Elias går sedan in för att gå på toaletten. När Elias kommer ut igen är Cristian borta. Elias börjar leta efter Cristian och går fram och tillbaka framför grillen. En bit bort sitter Kevin och Jon. De har också varit på grillen och sitter nu och äter. Kevin och Jon pratar och skrattar. Elias känner varken Kevin eller Jon. Elias hör inte vad de säger, men uppfattar att det är honom de talar om och skrattar åt. Elias fortsätter att leta efter Cristian och börjar bli otålig och irriterad över att Cristian bara har gått sin väg. Elias går bort till Kevin och Jon för att höra om de sett Cristian. Kevin och Jon är mitt i ett samtal, så Kevin vänder bara huvudet mot Elias och säger nä, varefter Kevin och Jon fortsätter sitt samtal och struntar i Elias. Elias blir nu förbannad och tar tag i Kevins arm och säger: Du skall inte vara så nedlåtande mot mig. Kevin försöker vrida sig fri. Elias slår därefter Kevin med knytnäven på ena sidan av huvudet och på axeln. Elias springer sedan därifrån. Kevin får ett sår vid mungipan, som måste sys med två stygn. Elias är 18 år och är inte tidigare straffad. 51

Vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol? Vad anser du personligen att straffet bör vara? Vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara? Inget straff Böter, fast belopp Under 1000 1000-2000 Dagsböter Upp till 1 månadslön Mellan 1 och 2 månadslöner Mellan 2 och 3 månadslöner Villkorlig dom 2 år 2 år samt samhällstjänst 2 år samt dagsböter Skyddstillsyn 3 år 3 år samt samhällstjänst 3 år samt dagsböter Intensivövervakning med fotboja Under 2 månader Mellan 2 och 3 månader Mellan 3 och 6 månader Fängelse Upp till 1 månad Mellan 2 och 3 månader Mellan 4 och 12 månader Över 1 år 52

2. Våld i parförhållande Samir och Maria är gifta och bor ihop. Tillsammans har de dottern Sara. Deras äktenskap har fungerat dåligt under senare år, och de grälar allt oftare. Samir och Maria bestämmer sig för att försöka tala ut om problemen. De avsätter en helg för att vara tillsammans ensamma och skaffar en barnflicka åt Sara. Redan på fredag kväll blir de dock ovänner och diskussionen utvecklar sig till ett våldsamt gräl. Samir lämnar upprörd lägenheten och går tillsammans med några vänner ner på stan. Maria är ledsen över att kvällen utvecklat sig på ett sådant sätt men tänker inte sitta kvar ensam. Kort därefter lämnar hon också lägenheten för att vara tillsammans med några vänner. Under kvällens lopp ångrar Samir att han försummat möjligheten att få tala ut. Han ringer därför flera gånger hem till Maria, som dock inte är hemma. Han försöker även ringa till Marias mobil men får inget svar, och Maria ringer inte tillbaka. Samir ger sig tillbaka till lägenheten runt klockan ett på natten. Närmare två kommer Maria hem. Samir vill veta var Maria har varit. Maria säger: Jag orkar inte pratat med dig nu. Samir vill dock tala ut och vill dessutom veta var Maria varit. Maria svarar fortfarande inte på Samir frågor och vill inte prata med honom. Samir börjar bli svartsjuk, eftersom Maria inte vill prata om kvällen. Dessutom är Samir sur över att Maria inte vill försöka tala ut om deras problem. Då Maria fortsätter att inte vilja svara på hans frågor, börjar Samir beskylla henne för otrohet. Maria blir förbannad och de grälar högljutt och beskyller varandra för otrohet. Samir blir allt mer uppretad. Vid ett tillfälle säger Maria att det är bättre att de skiljer sig. Samir blir arg och slår Maria i bröstet. Maria faller omkull. Samir sparkar Maria två gånger i ryggen. Maria försöker värja sig med händerna, men Samir sparkar Maria igen. Han sparkar dels i sidan, dels på händerna och ger Maria ytterligare ett knytnävsslag som träffar hennes bakhuvud. Maria kommer på benen och ropar att nu är det definitivt slut. Hon springer därefter ut från lägenheten och ger sig av till akuten, där hon blir undersökt och röntgenfotograferad. Maria har blåmärken på bröstet och ryggen och har ont i nacken, ryggen och revbenen de närmaste fyra till fem dagarna. Hon har dessutom brutit två fingrar på höger hand. Maria ansöker om skilsmässa och paret skiljer sig sedan. Samir är 40 år och är inte tidigare straffad. 53

Vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol? Vad anser du personligen att straffet bör vara? Vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara? Inget straff Böter, fast belopp Under 1000 1000-2000 Dagsböter Upp till 1 månadslön Mellan 1 och 2 månadslöner Mellan 2 och 3 månadslöner Villkorlig dom 2 år 2 år samt samhällstjänst 2 år samt dagsböter Skyddstillsyn 3 år 3 år samt samhällstjänst 3 år samt dagsböter Intensivövervakning med fotboja Under 2 månader Mellan 2 och 3 månader Mellan 3 och 6 månader Fängelse Upp till 1 månad Mellan 2 och 3 månader Mellan 4 och 12 månader Över 1 år 54

3. Trafik vållande till annans död Carlos befinner sig i sin bil, en åtta år gammal Ford, en novemberkväll. I framsätet sitter Sofia och Carin och Emanuel sitter i baksätet. Klockan är 23.30 och de är på väg hem till Z-stad efter en fest. Carlos kör mellan Y-stad och Z-stad nästan varje dag och kan därför vägen bra. Stämningen i bilen är god, de lyssnar på hög musik och Carlos kör omkring 120 140 km i timmen. Det är en vanlig landsväg och hastighetsgränsen är 80 km i timmen. Efter att ha kört ca tio minuter börjar CD-spelaren spela ojämnt. Carlos börjar därför trycka på CD-spelarens knappar. Han fortsätter i 120 km i timmen samtidigt som han pillar på CD-spelaren och under korta perioder tittar han bort från vägen och ned på CD-spelaren. Längre fram på landsvägen har en personbil svängt ut. Personbilen kommer från en sidoväg och håller på att öka farten till tillåtna 80 km i timmen. Carlos kommer bakifrån i 120 km i timmen och observerar inte bilen framför. Carlos får syn på baklyktorna på bilen framför först då han är så nära att han inte har möjlighet att bromsa. Carlos gör därför en undanmanöver till vänster om den framförvarande bilen. Carlos förlorar dock kontrollen över sin bil, som snurrar nästan ett halvt varv och fortsätter tvärs över på den motsatta körbanan och ned över vägrenen där den träffar ett kraftigt staket. Vid sammanstötningen med staketet trycks bilens kaross kraftigt in. Passageraren i framsätet, Sofia, kastas mot framfönstret. Härvid skadas Sofias hjärna så svårt att hon avlider på stället. Carin, som suttit bakom Sofia, får svåra skador: bland annat ett brutet skulderblad, tre brutna revben, en punkterad lunga, ett brott på bäckenbenet och flera kotbrott på ryggraden. Carin överlever, men är inlagd i fyra veckor varefter hon skrivs ut till fortsatt öppenvård och rehabilitering. Det finns risk att Carin får bestående men av skadorna. Emanuel och Carlos, som båda sitter på bilens vänstra sida, slipper undan med ytliga sår i ansiktet och på kroppen. Alla passagerarna hade säkerhetsbälte vid olyckstillfället. Carlos är 21 år och är inte tidigare straffad. 55

Vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol? Vad anser du personligen att straffet bör vara? Vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara? Inget straff Böter, fast belopp Under 1000 1000-2000 Dagsböter Upp till 1 månadslön Mellan 1 och 2 månadslöner Mellan 2 och 3 månadslöner Villkorlig dom 2 år 2 år samt samhällstjänst 2 år samt dagsböter Skyddstillsyn 3 år 3 år samt samhällstjänst 3 år samt dagsböter Intensivövervakning med fotboja Under 2 månader Mellan 2 och 3 månader Mellan 3 och 6 månader Fängelse Upp till 1 månad Mellan 2 och 3 månader Mellan 4 och 12 månader Över 1 år 56

4. Försäljning av narkotika Jonny köper en påse med 3,5 gram kokain. Han tar kokainet med till sin lägenhet och fördelar kokainet på tio försäljningspåsar som vardera innehåller ca 0,35 gram kokain. Jonny saknar konstant pengar och han har därför beslutat sig för att tjäna lite extra på kokain. Om alla påsarna blir sålda, förväntar han sig ett överskott till sig själv på omkring 1 000 kronor. Jonny ringer några bekanta för att fråga om de kan tänka sig köpa något av kokainet, men ingen har lust eller pengar att köpa någon av påsarna. Samma kväll går Jonny in på ett disco för att sälja kokainet. Jonny säljer två påsar till André och håller på att sälja ytterligare två påsar till Jessica när polisen, som har övervakat Jonny på discot, griper honom. André och Jessica smiter undan, men polisen konfiskerar de två kuvert som Jessica höll på att köpa av Jonny. Vidare hittar polisen vid en genomsökning av Jonnys fickor de resterande sex försäljningspåsarna. Jonny erkänner att han haft för avsikt att sälja samtliga tio kuvert på utestället. Jonny är 39 år och är inte tidigare straffad. 57

Vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol? Vad anser du personligen att straffet bör vara? Vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara? Inget straff Böter, fast belopp Under 1000 1000-2000 Dagsböter Upp till 1 månadslön Mellan 1 och 2 månadslöner Mellan 2 och 3 månadslöner Villkorlig dom 2 år 2 år samt samhällstjänst 2 år samt dagsböter Skyddstillsyn 3 år 3 år samt samhällstjänst 3 år samt dagsböter Intensivövervakning med fotboja Under 2 månader Mellan 2 och 3 månader Mellan 3 och 6 månader Fängelse Upp till 1 månad Mellan 2 och 3 månader Mellan 4 och 12 månader Över 1 år 58

Kodschema för 4 av samtliga 96 variabler Variable Variable Label Value Value Label Name kön Kön -9 1 2 Uppgift saknas Tjej Kille ålder Ålder -9 1 2 3 för_utbildn Föräldrars utbildning -9 1 2 3 Vinj1_1_1 Vinjett1_variation1_fråga1-9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Uppgift saknas 16 år 17-18 år 19 år Uppgift saknas 9 år eller mindre (grundutbildning) 12 år (gymnasium eller motsvarande) 13 år eller mer (högskolestudier eller motsvarande) Uppgift saknas Inget straff Böter 1000 kr Böter 1000-2000 kr Dagsböter 1 månadslön Dagsböter 1-2 månadslöner Dagsböter 2-3 månadslöner Villkorlig dom 2 år Villkorlig dom förenat med samhällstjänst Villkorlig dom förenat med dagsböter Skyddstillsyn 3 år Skyddstillsyn förenat med samhällstjänst Skyddstillsyn förenat med dagsböter Fotboja 2 månader Fotboja 2-3 månader Fotboja 3-6 månader Fängelse 1 månad Fängelse 2-3 månader Fängelse 4-12 månader Fängelse över 1 år 59