Historiska rötter Den officiella bakgrunden till den samoriska läran går inte längre tillbaka än till hur den blinde Samor Mattknytare började predika om morgon- och aftonstjärnans gudar från mitten av 900-talet i och kring staden Nada. det tycks dock mycket troligt att religionens rötter och dess idéer går mycket längre tillbaka än så. Mycket lite fragment av dessa tankar finns dock bevarade till eftervärlden, troligen för att dessa inte accepterats eller omfamnas av gångna tiders styrande. Att just Samor, troligen en i raden av kultledare under tidigare århundraden, upplyfts till den store profeten och fått sina läror omvandlad till ortodoxi har i stor mån att göra med kung Ancanogel av Nevos konflikt med daakkyrkan. Grundläggande tankar Gudarna och människan Den förhärskande tanken är en föreställning om en evig existens. Denna balans upprätthålls av gryningens väktare och morgonrådnadens gudinna Aurias samt den nedåtgående solens gud, skymmningens väktare Pelias. Dessa avbildas ibland som man respektive kvinna och även som Uggla eller Albatross. Dessa föreställningar av att gudarna på något sätt skulle ha en fysisk form är något som inte accepteras av ortodoxin eller de flesta samorimän, munkar eller aktiva lekmän utan uppfattas som vidskepliga föreställningar hos okunniga bönder. I den samoriska läran är den andliga aspekten inte särskild från den del av verkligheten som att uppfatta med våra vanliga sinnen. Enkelt uttryck skulle man kunna säga att i den samoriska läran är gudarna en del av oss alla. Människan ansågs och anses bestå av fem dödliga (hår, hud, kött, skelett och märg) och fem odödliga aspekter (tanke, tal, andedräkt, syn och hörsel) som är nödvändiga för livsprocessen. Av de odödliga aspekterna är andedräkten den mest centrala och det är i denna som Aurias och Pelias anses finnas. Utomstående tolkar ofta den samoriska grundtesen att människan skall vara tacksam för varje ny dag och hoppas att den skall bli minst lika bra som den föregående som en form av livsbejakande och positiv inställning. Det är dock endast en del av sanningen, det är nämligen en utbredd tro - som också stöds av "Den eviga omvälvningen" att andedräkten kan lämna den icke troende. Att upprepa denna tes för sig själv vid morgon- och kvällsandakten kan ses som en förhoppningen att gudarna inte skall beröva dem deras anda/ande. Magi anses ofta hänga samman med tanke-aspekten, även om detta är något som de lärda tvistar om. Många varnar dock för att magi kan skada de odödliga aspekterna och beröva individen chanserna att nå ljuset i livet efter detta. Således anses magi som manipulerar de odödliga aspekterna av många samoriska lärda vara farliga medan de som berör dödliga aspekter är mindre problematiska i sig. De odödliga aspekterna har problematiseras ytterligare genom att synen anses vara förledande och en källa till obalans och odygd i tillvaron. Samor var som bekant blind och många tillskriver detta faktum stor betydelse; med synen når den troende inte stjärnorna. Under religionshistorien har det vid flera tillfällen förekommit att speciellt hängvina anhängare av läran har bländat sig själv genom att sticka synålar i ögonen; det yttre ljuset torde blända och hindra den troende att se det inre ljuset. Denna företeelse förekommer inte för närvarande, annat än i bildliga uttryck såsom "vis som en blind". Livet efter döden Efter döden skall de odödliga aspekterna lämna de dödliga aspekterna och förena sig med ljuset på himlavalvet; plats i det ljusaste stjärnorna för de mest troende; fadda för de andligt svaga och det eviga mörkret för de otroende och illdådare. Även om tankarna om livet efter detta är väldigt vagt uppskissade är det givetvis detta som motiverar den troendes offer- och välvilja. En del tänkare har spekulerat kring det märkliga med en
evig värld där det hela tiden uppstår nya själar. Några mindre avvikande grupper har därför propagerat för såväl återfödelse och att stjärnorna endast är tillägnat en liten skara utvalda. På samma sätt finns det några kättare som menar att själens odödlighet är en myt. Dessa bryter genom sin tro och övertygelse dock uttryckligen mot några centrala stycken i "Den eviga omvälvningen" och förföljs av Zoriánordern. En tredje, lite udda uppfattning, är att själens odödlighet lever vidare i den troendes ättlingars utandningar och på så sätt har förenat sig med gudarna och evigheten, men enbart på ett abstrakt sätt. Balansen För en utomstående kan det tyckas som Aurias står för det positiva och levande mellan Pelias står för mörker och död. Egentligen finns det inte någon sådan avsikt i texterna eller religionen överhuvudtaget. Då balansen anses så viktig har båda en lika viktig funktion för helhetens existens. Att på något sätt försöka tippa över vågskålen anses vara ett brott mot gudarna och moraliskt förkastligt. Utifrån detta har grundbuden att inte beröva en annan människa dess chanser att få uppleva ännu en dag och att hjälpa nödställda uppstått. En del elaka tungor ha påpekat att om balans är det som är viktigast, borde den troende inte hjälpa den nödställde. Detta har dock inte vunnit något allmänt gillande vare sig hos samorimän eller troende. Omvälvningen anses gå från enhet till mångfald och tillbaka igenom mot enhet i en evig cykel. Mundanda är ett resultat av denna cykel och är ett uttryck för mångfald. Den stora cykeln är dock inte den enda. Som en del av den stora omvälvningen pågår flera andra cykler. Det är viktigt för den troende att inte på något sätt rubba dessa cykler då flera små rubbningar kan åsamka stor skada på i första hand delcykler och skapa kaos och ooordning men i förlängningen även slå den eviga omvälvningen ur spel. I så fall skulle även stjärnorna slockna och det eviga livet hotas. Små rubbningar kan vara att skada tron i största allmänhet eller försöka omstörta den ordning som finns i samhället. Offermystik För att upprätthålla balansen är offer (tända ljus och brännande av rökelser, blommor) och sång väldigt viktigt. Här finns flera tydliga exempel på att Samorismen troligen är äldre än Samor själv, då hymner och gudasånger uttalas på ett arkaisk språk som för de flesta är helt oförståerligt. Måhända rör det sig om det utdöda språket ramori. Vad orden betyder är dock av föga vikt i cemonierna. De troende får lära sig att härma ljuden utan att förstå deras innebörd. Det är för cermonins skull viktigt att återge ljuden perfekt och av den anledningen brukar dessa gudasånger inte få utföras av vanliga troende som istället får sjunga med i mindre viktiga hymner på ashariska. Det är en utbredd uppfattning bland samorimän att många offercermonier är viktiga för att bistå gudarna att utföra den eviga omvälvningen. För en utomstående kan många samoriska klosters mycket utstuderade och omfattande offercermonier uppfattas som någon form av kulturell tvångstanke, där ett misstag kan få hemska konsekvenser. Om inte något annat så brukar den felande novisen eller munken betraffas hårt för sitt misstag och frivilligt spendera dagar utan mat och värme i någon kall cell eller liknande. Utmaningar och fraktioner Även om de flesta osökt tänker på Daakkyrkan när det handlar om utmaningar mot den samoriska läran på den ashariska halvön finns det faktiskt mera subtila hot mot tron. Det främsta av dessa är Aurias och Pelias begränsade roll i vardagen. Även om tron är stark och entusiasmen stor bland de breda folklagren lyckas inte solens gudar riktigt fylla en central roll i människans vardag. Solen som fysisk manifestation är förstås viktigt för jordbrukare och andra så finns det många andra funktioner där - oftast på grund av ortodoxa samorimäns ovilja - Aurias och Pelias lyser med sin frånvaro. Även om livets och årets cykler är viktiga för människan är gudarna ibland allt för abstrakta för den troende. För att fylla denna plats har istället andra gudar som jordmodern Eliana och havsguden Navare samt en del andra föreställningar stigit in i människors vardag, såsom månvandraren Dibuk (se kapitlet om högtider nedan). Förvisso tillåter den stora cykelns tanke en mångfald av levande organismer (tankevärlden gör ingen absolut
distinktion mellan manifesta och skugglandets existenser) som verkar för och emot varandra, men från en mer realpolitiskt perspektiv är detta troligen ett resultat av den samoriska ortodoxins vilja att strama upp trons renhet och göra den allt för abstrakt för gemene man. I den teologiska debatten talas det om fyra olika fraktioner som inte nödvändigtvis står emot varandra, men onekligen har lite olika synsätt på tron. Tänkare Finns framförallt i de större städerna och i några kloster runt om i länderna. Detta är en mycket liten grupp av samorimän och akademiker som utifrån "Den eviga omvälvningen" funderar över trons paradoxer, såsom evigheten och livet efter döden. Dessa står mycket långt ifrån gememe mans behov i vardagen och det är inte heller något som intresserar dem. När en tänkare hamnar ute i någon by (eller kanske snarare om, det är sällan något det eftersträvar) för att leda folket uppstår oftast ett problem med kommunikationerna mellan Mivell och bybor. För tänkaren är tron väsensskild från de dagliga problemen med sjukdomar bland bruksdjur och människor, vädret och skörden. När byborna vill ha stöd och hjälp i tron har tänkaren föga att ge. Tänkarnas tankegångar har fått en hel del genomslag på såväl naturvetenskap och historieforskningen, där forskare söker efter cykler av alla de slag; korta till extremt långa. Offrare Denne har måhända en gång varit en tänkare men nu har tänkandet ersatts av fokus på ritualer och gudasånger. Även om inte heller dessa samorimän är vidare pragmatiska så fyller de oftast templen med prakt och håller mycket väl regisserade och uppskattade mässor. Även om det näppeligen är avsikten är en väl utförd cermoni samtidigt något av ett skådespel. Det inom denna kategori som stora delar av Zoriánordern faller, i alla fall de som inte är medlemmar av mer realpolitiska skäl. Prisare Om de övriga grupperingarna inte gett folket något handfast är prisarna de motsatta. Denna grupp, vanligast ute på landsbygden, vill ta en aktiv del av de troendes liv och är övertygad att Aurias och Pelias kan och bör spela en aktiv del i deras liv. Genom offer, rätt tänkande och agerande samt en positiv grundsyn på att saker och ting når människan för eller senare balans - i slutet av tunneln finns det ett ljus. Att sätta sitt hopp till och prisa solens gudar är den bästa vägen till ett gott liv och en fridfull död. Denna grupp tvekar sällan att blanda in andra andar och till och med gudar i sin föreställningsvärd. Allt som fungerar är värt att använda sig av är prisarens pragmatiska livssyn. Mattknytare Som bekant var Samor en mattknytare till sitt värv och sedan dess har mattknytarskrået varit knutet till den samoriska läran. En mystisk, och mycket liten del, av den samoriska läran lever med uppfattningen att vägen till stjärnljuset och Aurias och Pelias går genom mattknytande. Denna mystiska inriktning gör inget större väsen av sig och är mycket introvert. Genom mattknytning och med hjälp av rökning av diverse ämnen säger de sig kunna förskjuta sin närvaro från de dödliga aspekterna mot de odödliga. Några forskare från Ebhron menar att mönsterna som uppstår i mattorna möjligen döljer sanningar om världens form och skulle gå att analysera matematiskt är något som mattknytarna bara ler åt. Erkända och visa mattknytares mönster reproduceras ofta på tempelväggar eller till och med på vardagsföremål och konsthantverk. Den eviga omvälvningen Den heliga skriften skrevs ner av lärljungen Ramsal som - måhända med gudomlig ledning - skrev ner Samors läror. I princip består boken av två delar. Den första delen
redogör för den samoriska lärans världssyn och innehåller noggranna redogörelser för hur livets och världens olika cykler går in och stödjer varandra. Texten är tämligen esoterisk och ger gott om utrymme för spekulationer och omtolkningar bland tänkarna. Den andra och textmässigt längre delen är mer av en historisk redogörelse för hur Samor och hans lärljungar tillsammans spred läran. Denna är full av långa passager som kan tyckas alldagliga och rent av tråkiga. Den fyller dock en funktion då det i den delen, till skillnad från den första, innehåller vardagssituationer och realistiska val. Det är genom en kombination av dessa delar som den Samoriska läran har lyckats skapa sig ett moraliskt system. Lärjungen dog strax efter att han fullföljt sitt magnus opus. Det finns en myt om att innan Ramsal somnade in för den sista vilan i stjärnornas ljus tog han ut ett kapitel ur "Den eviga omvälvningen" och gav till sin assistent för att brännas. Assistenen, som endast är känd under namnet Ergil, tros dock inte ha bränt den utan istället tagit med Ramsals förbjudna kapitel och försvunnit. En del historiker tror att denne var samma person som sedan under namnet Ergiliel startade en avvikande sekt i en otillgänglig bergsby Levnadsregler de moraliska principer som sammanfattats från "Den eviga omvälvningen" är i stort sett tämligen enkla och flexibla. Genom att universum erkänns vara flexibel så finns det därigenom en viss acceptans för förändringar i de moraliska reglerna. Däremot är det inget som uppmuntras, fokus ligger på sedvanerätten. Allt - ting, människor och natur - har en funktion och skall användas för detta syfte. Ett populärt ordspråk är "Skomakare, bli vid din läst!". På många håll ses det med skepsis om en människa byter sitt värv. Däremot är det accepterat att inte gå i sina fäders fotspår men när man gjort sitt livsval skall man hålla sig till detta. Adelsmannen eller stormannen har som funktion att leda och styra och det skall andra acceptera och uppmuntra; det är adelsmannens funktion på samma sätt som bondens funktion är att så och skörda. Men på samma sätt skall stormannen acceptera och inte störa folkets funktioner och inte bryta mot etablerade sedvanor. Sammanfattningsvis uppmuntrar läran ett stillastående eller långsamt förändrande, stabilt agrart samhälle. Viktiga högtider och övergångsriter Som tidigare har noterats handlar den Samoriska lärans högtider i första hand om övergripande cykler, och då mest tydligt årets cykler, snarare än livets cykler. Året är uppdelat enligt talen 4, 7 och 12. Fyra står för de viktigaste högtiderna i kalendern vid midvintersolstånd (Nyår), midsommardagen (Auriasmäss) och vår- respektive höstdagjämningarna (Peliasmäss), 7 för veckodagarna och 12 för antalet månfaser på ett år. 4 och 7 ses som heliga tal mellan 12 oftast har uppfattats som något av ett oturstal. Detta är inget som är föränkrat i "Den eviga omvälvningen" utan är en följd av att månen associeras med frånvaron av ljus och därmed ödet för de som inte når stjärnorna; en alternativ cykel som forknippas med dödsguden och månvandraren Dibuk och mörkret. Giftermål är inte så hårt relgerat av den samoriska läran och är något som ofta istället bland gemene man förknippas med jordmodern Eliana, då det rör fruktsamhet och välgång. Av samma anledning skänker bönder Eliana en tanke vid sådd och skörd medan sjömän och de handlare vänder sig till Navare och den sjuke och orkeslöse till Dibuk. Den Samoriska läran har även ceremonier för livets tillkomst och slut (början och slutet på människans cykel). Födelse firas oftast med en ljusfest medan begravningar genomförs på speciella offerplatser. Ibland vid templet men lika ofta på någon speciell kulle vars historia som helig plats går tillbaka långt före Samor. Dessa är oftast kända som offerkullar. Den döde placeras på bål täckta med blommor och andra offergåvor. Vanligen låter de kvarvarande vinden blåsa bort askan, men ibland - speciellt för mer framstående personer - tas en del aska tillvara och placeras under minnesstenar. Att begravas obränd är ett straff som endast drabbar de värsta brottslingarna; en kropp
som ej bränts anses ha svårigheter att frigöra sina odödliga aspekter. Ett fruktansvärt öde för en troende. En del brukar dock oroa sig för att den förhädade brottslingen på detta sätt kan bindas till Mundana och återkomma som spöken - ett hett debattämne bland tänkarna. Offer av blommor förekommer även inne i templet vid de flesta cermonier, men då oftast i en mer blygsam skala bränns då sällan. I templen används i huvudsak rökelser och ljus - båda ofta med starka dofter och färger.