Obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. En präst som bland annat underlåtit att följa vad som föreskrivs i Den svenska kyrkohandboken och bortsett från bestämmelserna i 17 kap. 4, 6, 8 och 10 kyrkoordningen har ansetts brutit mot sina prästlöften och i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Med hänsyn till att prästen inte innehar någon anställning som präst har Överklagandenämnden ansett att den av domkapitlet bestämda påföljden, prövotid, varit tillräckligt ingripande. Överklagandenämnden har enligt kyrkoordningen inte någon möjlighet att ålägga ett domkapitel att lämna ut namn på personer som lämnat uppgifter i ett ärende. Den nytillträdda kyrkoherden R i V pastorat nämnde i ett samtal hon hade med biskop Z hösten 2006 att hon kände oro med anledning av Ps sätt att fungera som komminister i pastoratet. Biskop Z gav den 1 december 2006 stiftsjuristen E och domprosten U i uppdrag att genomföra en tillsynsutredning kring Ps tjänstgöring i V pastorat. E och U har genomfört tillsynsutredningen. I utredningen har flertalet anställda i V pastorat hörts. Samtal har förts med kyrkorådet i A, med kyrkonämnden i V kyrkliga samfällighet samt med P själv. P har i samtal med domkapitlet på dess sammanträde den 22 augusti 2007 besvarat ett antal frågor och fått ge sin syn på ärendet. P framförde en önskan att även besvara frågorna skriftligen. Med anledning av de frågor som biskop Z skriftligen ställt har P framfört följande. "Mitt uppdrag som präst i Svenska kyrkan är och har varit att sprida kärlekens och förlåtelsens budskap i de församlingar som jag arbetat. Prästlöftena är det rättesnöre som följt mig som präst under åren. För många av mina församlingsbor, särskilt de unga, har liturgin framstått som svår att förstå, inte minst språkligt. För det har jag haft förståelse. Nattvarden är central för mig. Dock delar jag den kyrkliga tradition som finns i Stiftet, att mässa varje söndag kan vara för ofta. Att föreslå förändringar och nya alternativ, tror jag är ett bra och nödvändigt sätt att hålla vår kyrka levande". Domkapitlet i X stift beslutade den 18 september 2007 att ge P en prövotid för fortsatt behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Prövotiden skulle gälla under tre år från dagen för domkapitlets beslut t.o.m. den 18 september 2010. I sitt beslut redogjorde domkapitlet för innehållet i 31 kap. 12 kyrkoordningen samt anförde följande: "Enligt 17 kap. 4 p 1 kyrkoordningen skall huvudgudstjänster firas enligt någon av de ordningar för huvudgudstjänster som finns i Den svenska kyrkohandboken. Enligt 17 kap. 6 kyrkoordningen får kyrkorådet i en församling efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i Den svenska kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa skall användas i församlingen. Enligt 17 kap. 8 kyrkoordningen beslutar kyrkoherden efter samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning. Enligt 17 kap. 10 kyrkoordningen beslutar den präst som leder en gudstjänst efter samråd med den tjänstgörande musikern vilka psalmer eller andra församlingssånger som skall användas. Enligt de av P avlagda prästlöftena åtog han sig att utöva uppdraget som präst så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Han lovade att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten. Han gav löfte om att i sin tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild. Han lovade att leva så bland människor att han blir vittnen om Guds kärlek och om försoningens hemlighet. I ärendet är klarlagt att P under lång tid underlåtit att följa vad som föreskrivs i Den
svenska kyrkohandboken och kyrkoordningens regler i 17 kap. 4, 6, 8 och 10 trots uppmaning från kyrkoherden och påpekanden från förtroendevalda. Han har t.ex. under gudstjänst utelämnat evangeliet och välsignelsen och under nattvardsmässans måltid låtit gudstjänstdeltagarna själva hämta oblaten vid ett särskilt bord. P har vidare inte följt de riktlinjer som finns för konfirmandarbete i så måtto att han i detta endast genomfört omkring hälften av de timmar som ska genomföras med konfirmanderna. P har också framfört kyrkokritik och personkritik mot arbetskamrater i samband med förkunnelsen och under konfirmandundervisningen och har vid upprepade tillfällen utnyttjat förkunnelsens plats i gudstjänsten för att där framföra kritik som direkt hör samman med hans personliga konflikter på arbetsplatsen. Han har t.ex. vid gudstjänst på äldreboendet uppmanat gudstjänstdeltagarna vid nästa gudstjänst med kyrkoherden i pastoratet ställa henne till svars för varför det kommer så få människor till kyrkan. - - - P har visat nonchalans gentemot sina arbetskamrater genom att underlåta att delta i planering inför de arbetsuppgifter de varit ålagda att utföra gemensamt. Deltagare vid kyrkliga handlingar har framfört klagomål över hans sätt att uppträda och agera vid dop, begravningar, konfirmationer och vigslar. T.ex. att han i samband med begravningsgudstjänster inte hälsar på de närmast sörjande, att han vid konfirmationsgudstjänster i strid med bestämmelserna i Kyrkohandboken tillämpar en slags kollektiv handpåläggning. I utredningen har vidare framkommit att P framfört hot mot kyrkoherden, ett ärende som anmälts till Arbetsmiljöverket. I ärendet har också framkommit att det arbetsmiljöproblem som uppstått i och med Ps sätt att utföra sitt arbete inte åtgärdats av pastoratets tidigare kyrkoherde trots åtskilliga påpekanden från församlingsbor, begravningsbyrån och övriga anställda i pastoratet. När det gäller frågan om vad som förekommit är att bedöma som så allvarligt att P skall förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst eller om någon annan sanktion kan komma ifråga gör domkapitlet följande bedömning. Sammantaget framkommer en bild av P där hans ifrågasättande av det som är Svenska kyrkans ordning präglar allt han gör som präst. Han har i sin tjänstgöring vid olika tillfällen använt sig av sin ställning som präst att under kyrkliga förrättningar göra personliga utfall mot människor han upplevt som antagonister. P har i utövandet av kyrkans vigningstjänst subjektivt och godtyckligt valt bort vissa delar av den ordning som Svenska kyrkan gemensamt beslutat om och de anvisningar som hans arbetsledare och kyrkoherde bestämt. Han har därigenom brutit mot de prästlöften han avlagt. Genom sitt sätt att uppträda och behandla andra människor, arbetskamrater såväl som gudstjänstdeltagare har P uppvisat en nonchalans och brist på empati. Han har genom detta i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. När det gäller de följder detta konstaterande kan medföra föreligger enligt gällande regelverk att domkapitlet har möjlighet att tilldela P en skriftlig erinran, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller förklara honom obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. En erinran är något som används då det gäller enstaka förseelser och mindre allvarliga förhållanden. I förevarande fall framstår detta som en alltför ringa åtgärd varför domkapitlet beslutar om prövotid för fortsatt behörighet. Prövotid kan komma ifråga helt oberoende av om prästen har någon anställning eller inte och skall pågå under tre år. Om P under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag skall han förklaras obehörig. Ett beslut om prövotid gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. Prövotiden löper alltså även om beslutet överklagas." P överklagade domkapitlets beslut och yrkade att det skulle upphävas. Han yrkade vidare att han skull få namnen på de personer som hade lämnat uppgifter om honom vid domkapitlet. P anförde till stöd för överklagandet följande: "I september 2006 tillträdde R som ny kyrkoherde i V pastorat. I och med detta började en tid av stora problem i pastoratet, i första hand beroende på att kyrkoherden var ovillig att lyssna på sina medarbetare och började att detaljstyra i verksamheten, en sak som hade sin grund i hennes inkompetens
och bristande erfarenhet att leda och sköta ett pastorat. Redan efter någon månad blev jag inkallad till ett möte med fack och arbetsgivaransvariga, och erbjuden att bli utlöst med en årslön som vederlag, vilket jag av ekonomiska skäl inte kunde acceptera. Några månader av trakasserier följde från kyrkoherdens sida, då jag bl.a. fråntogs möjligheten att ha några kyrkliga förrättningar. Därefter vände hon sig till biskopen och bad honom göra en tillsynsutredning, något som jag först fick läsa om i ortens lokaltidning. I tidningsartikeln gjorde biskopen och kyrkoherden gällande att jag var olämplig som präst. Som en konsekvens av detta polisanmälde jag de två för förtal enligt 1-2 paragraferna 5 kapitlet Brottsbalken. Den 24 maj 2007 beslutade Kyrkonämnden i V att ge mig ett avgångsvederlag på 21 månadslöner från och den 1 september 2007, om jag slutade min anställning, vilket jag accepterade med tanke på de förhållanden som rådde på arbetsplatsen. Under våren blev jag kallad till samtal med domprost U och stiftjurist E, där vi diskuterade min syn på Kyrkan och firandet av mässa. Vid sista mötet i slutet av augusti hade jag tagit med mig en god vän som bisittare, vilket domprosten förvägrade mig med orden: då blir det inget möte. Jag fick alltså aldrig del av de frågor han tänkt ställa. Den 22 augusti kallades jag till möte med Domkapitlet. Motvilligt fick jag då ha med mig nämnde bisittare. De frågor som här togs upp, rörde dels språket och ordningen i Handboken, dels en predikan veckan tidigare i T kyrka, där jag sagt att orgeln kanske i framtiden inte var det viktigaste instrumentet i kyrkan, dels pingstdagens familjemässa i O kyrka, där jag istället för fullständig högmässoordning, nöjt mig med att använda den enklare veckomässan detta därför att barnkören skulle framföra ett kyrkospel på 30 minuter. Omtanken om dom fick mig att göra detta. Till saken hör att jag också blev ombedd av barnens föräldrar att göra det, att inte hålla på för länge, då de vid ett liknande tillfälle med en annan präst under hösten fått genomlida en fullständig högmässa som varat i en timma och trettio minuter, som de uttryckte det. Det var i stort sett vad som förekom under Domkapitelsmötet av den kritik som riktades mot mig. Några veckor senare fick jag några skriftliga frågor att besvara av biskopen vilket jag bett om under mötet tidigare. Svaren på dom finns i bakgrunden till Domkapitlets beslut. Beträffande det andra som läggs mig till last, så kom det först till min kännedom i journalistens referat i lokaltidningen den 5 oktober, då domkapitlets beslut blev offentligt. Jag bad då att få del av det utredningsmaterial som legat till grund för beslutet ett antal intervjuer med anställda och A kyrkoråd samt V kyrkliga samfällighet. Av stiftsjuristen fick jag veta att detta inte kunde lämnas ut. Men efter flera påstötningar fick jag så materialet överskickat till mig, men utan namn på dem som intervjuats. Jag bad då om detta, men fick av samma person veta, att det inte var möjligt. Som överklagandenämnden vet, har jag hos er överklagat detta beslut. Att jag vill ha det fullständiga utredningsmaterialet har att göra med, att jag annars inte kan bemöta den kritik som riktas mot mig. Som materialet nu är, blir för mig bara en massa löst prat och obestyrkt skvaller och förtal. Sant är att jag innan den nya kyrkoherden kom, arbetade med en förenklad gudstjänstoch högmässoordning, och även tillämpade i mina kyrkor. För detta hade jag dåvarande kyrkoherdens godkännande och mer eller mindre också biskopens, då vi varit och diskuterat saken med honom. Skälet till att jag arbetade med en förenklad gudstjänst och mässa, berodde på att det fanns en efterfrågan efter det bland flertalet församlingsbor, och att det var ett försök att hejda den nedåtgående besökskurvan. Vi hade diskuterat saken i kyrkoråden, och en majoritet av oss där, var överens om att vi var tvungna att pröva något nytt. Det gällde inte minst språket, att det också behövde förnyas, för att få en levande kyrka. Dessutom behövdes en ny prästroll, där prästen var mer medmänniska och stod på en mer jämbördig fot med sina församlingsbor. En modernisering alltså av kyrkan att passa nutida krav och människor i tvåtusentalet med en ny gudsbild och en ny kyrko- och människosyn. Om detta var vi helt eniga i kyrkoråden.
Efter den nye kyrkoherdens anställning, så upphörde detta förnyelsearbete. I stället infördes en bestämd och fast gudstjänstordning med tryckta agendor som vi hade att följa, och som jag också följde till punkt och pricka med undantag för den nämnda pingstdagen. Jag anser inte detta förnyelsearbete vara något brott mot mina avgivna prästlöften. Istället hade det varit ett brott om jag inte hade gjort det, arbetat för en kyrka i tiden. Jag är inte ensam om att ha dessa tankar. Många av mina kollegor tycker likadant. Framtiden kommer att ge oss rätt på den punkten. Tack vare min tidigare kyrkoherde fick jag en möjlighet till detta arbete i mina två kyrkor i pastoratet. Att några inte tyckte om detta, bl.a. min kantor och nuvarande kyrkoherden, det är sant, men majoriteten av församlingsborna var för det. Att det är så, finns omvittnat i ett otal insändare och uttalanden. För att kunna bemöta den övriga kritiken mot min person vill jag vänta med den tills jag fått del av det fullständiga utredningsmaterialet med namnen på uppgiftslämnarna. Detta är en förutsättning för att jag på ett för mig korrekt sätt ska kunna besvara kritiken. I annat fall ser jag det endast som skvaller och förtal som det inte går att fästa något avseende vid. Jag anser Domkapitlets beslut vara helt felaktigt och utan grund, inte minst påståendet att jag avsevärt skulle ha skadat det anseende som en präst bör ha. Att säga så är för mig ytterst kränkande och orättvist. Jag har jobbat i Svenska kyrkan i 20 år, och gjort ett bra jobb, vilket de flesta församlingsbor och andra kan intyga. - - - " Domkapitlet har i yttrande till Överklagandenämnden anfört följande: "P anför i sitt överklagande att det i och med kyrkoherde Rs tillträde i V pastorat började en tid av stora problem i pastoratet. Domkapitlet kan inte låta ett sådant påstående stå oemotsagt även om det egentligen saknar relevans för ärendet. R har som kyrkoherde i V pastorat fullt förtroende från domkapitlet. Hon har en mycket god kunskap om sin roll och sina arbetsuppgifter som kyrkoherde. Den bild P ger är ingen bild vi erhållit från förtroendevalda eller övriga medarbetare under våra samtal. Denna åsikt får således P stå för själv. Att problem då började uppstå för P själv kan domkapitlet förstå eftersom han helt plötsligt blev tvungen att börja redovisa vad han faktiskt gjorde på sin arbetstid. Han blev dessutom tvungen att någon gång i veckan vara närvarande på pastorsexpeditionen. Dessutom fick han krav på sig att fira fullständiga gudstjänster enligt Svenska kyrkans ordning. De förtroendevaldas och medarbetarnas trovärdighet i genomförda samtal har varit stor. De har varit påtagligt frustrerade av att gudstjänster/kyrkliga handlingar som de deltagit eller medverkat i inte följt de regler som gäller enligt Svenska kyrkans ordning. Detta gäller även anställda på begravningsbyrån i V. Domkapitlets beslut grundar sig på att utredningen visat att P utfört sin tjänst på ett nonchalant sätt och att han själv ansett sig ha rätt att godtyckligt välja ut de delar som en gudstjänst i Svenska kyrkan ska innehålla. Han har därigenom även låtit övriga medarbetare som arbetat med honom få acceptera det han själv valt. Har de haft synpunkter har han emellanåt ironiserat över detta i sina predikningar. Just detta gjorde att domkapitlet valde att sammanställa medarbetarnas berättelser utan att med namn ange källan. P skriver i sitt överklagande att "han nöjt sig med" att använda den enklare veckomässan. Domkapitlet menar att det inte kan vara P själv som har att bestämma vad som ska följas eller ej. P och hans i överklagandet icke namngivna kollegor som vill arbeta "för en kyrka i tiden" har all möjlighet att vända sig till kyrkomötet och tala för en ändring av kyrkohandboken och kyrkoordningen och på så vis arbeta för ett förnyelsearbete. De chanser V pastorats nya kyrkoherde gett P att få arbeta med gudstjänstförnyelse har han inte tagit. Domkapitlet anser det irrelevant om vissa församlingsbor i O församling, där P verkat som präst, tycker att det är bra med en präst som har korta och snabba gudstjänster och snabba förrättningar. Vad domkapitlet vet har inte kyrkoråden varit eniga med P om att han själv ska besluta om ett förnyelsearbete. Kantor D har vid åtskilliga tillfällen framfört att tillstånd i så fall ska inhämtas från domkapitlet. Inte någon gång har ett ärende angående detta inkommit till domkapitlet. Kyrkoherde R har inte, som P påstår i överklagandet, bett biskop Z att göra en
tillsynsutredning. Ett ingripande från domkapitlet ansågs nödvändigt då det rörde Ps beteende och förhållanden som pågått under många år och som inte kunde fortgå. Pastoratets tidigare kyrkoherde valde att inte göra något åt saken trots påpekanden från upprörda församlingsbor, medarbetare, men även från anhöriga via begravningsbyrån och från begravningsbyrån själv. Biskop Z har inte gett P godkännande att "förenkla" gudstjänst- och högmässoordningen. Han har däremot haft samtal av motsatt innebörd med tidigare kyrkoherden och P. Domkapitlet har år 2001 utrett tidigare kyrkoherdens arbetsledning just med hänsyn till hans sätt att inte ta tag i den kritik som framförts mot P. Domkapitlet valde påföljden prövotid, trots att P blivit "utköpt" från V pastorat fr.o.m. augusti 2007, eftersom påföljden prövotid inte är relaterat till om prästen har någon anställning eller inte. P kan i viss mån sägas ha tagit konsekvenserna av sitt handlande genom att gå med på att sluta sin anställning som präst i V pastorat med två årslöner fram till sin pensionering. Trots detta menar domkapitlet att det skulle vara orimligt om hans nonchalanta sätt och uteslutande av vissa grundläggande delar i kyrkohandbok och kyrkoordning inte skulle innebära någon åtgärd från domkapitlets sida. Domkapitlet menar att det skulle te sig stötande om en präst i Svenska kyrkan på detta godtyckliga sätt ensam kan bestämma hur människor ska behandlas och hur församlingens gudstjänst skall firas. Utredningen i ärendet har skett under ledning av domkapitlets domarledamot. P inställde sig på domkapitlets sammanträde där han fick svara på frågor från domkapitlets ledamöter. Han fick även tillfälle att ge sin syn på saken. P hade vid det tillfället med sig en person som stöd. Att han motvilligt fick ta med sig en bisittare är inte sant. Stiftsjuristen frågade P om han inte, istället för en församlingsbo, behövde ett fackligt ombud med sig då han skulle närvara på domkapitlet. Samtal har även förts med P under pågående utredning där han muntligt fick ta del av det som framkommit i utredningen och tillfälle att ge sin syn på den kritik som framförts mot honom. Att han under pågående utredning i samtal med utredarna vid ett tillfälle tog med sig en bisittare (en församlingsbo i O) ansåg inte domprosten vara lämpligt. P hade heller inte efterhört om detta innan. Stiftsjuristen E kontaktade P samma dag som beslutet skulle bli offentligt och bad honom då att få maila över beslutet till honom, så att han skulle kunna ta del av det innan det offentliggjordes i lokaltidningen. Detta avböjde han dock." P har härefter framfört ytterligare synpunkter på kyrkoherden Rs sätt att sköta sitt arbete och på sin egen tjänstgöring samt anfört bl.a. följande: "Den utredning som gjorts angående min roll som präst, anser jag vara bristfällig och på intet vis saklig och korrekt. Att bygga sitt beslut på vad vissa tycker, icke namngivna, finner jag helt orimligt och direkt kränkande mot min person. Att ett domkapitel som ändå skall vara någon sorts myndighet kan låna sig till något sådant, är för mig ofattbart. " Svenska kyrkans överklagandenämnd (Elisabeth Palm, Catharina Segerbank, Hans- Olof Hansson, Sture Johansson och Karl Erik Olsson) anförde i beslut den 17 januari 2008: P har begärt att få namnen på de personer som har lämnat uppgifter om honom i ärendet vid domkapitlet. Överklagandenämnden konstaterar att domkapitlets utredningsmaterial, vilket P har tagit del av, inte innehåller namn på uppgiftslämnare. Överklagandenämnden har enligt kyrkoordningen inte möjlighet att ålägga domkapitlet att lämna ut namn på personer som har lämnat uppgifter i ett ärende varför Ps begäran avvisas. Bestämmelser om obehörighetsförklaring av präster finns i 31 kap. 12 kyrkoordningen. 2003 års kyrkomöte beslutade att införa alternativa påföljder till obehörighetsförklaring att utöva kyrkans vigningstjänst. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2004. Av
kommentarerna till bestämmelserna framgår följande (se KsSkr 2003:7 s. 52 ff. och Kr 2003:2 s. 79-80). Förutom obehörighetsförklaring kan domkapitlet numera besluta om en treårig prövotid för fortsatt behörighet eller att tilldela prästen en skriftlig erinran. Alternativen utesluter inte varandra, utan är snarast kompletterande instrument för domkapitlets tillsyn. Prövotid är dock att anse som en mer ingripande åtgärd än skriftlig erinran. Ett uttalat motiv till ändringarna har varit att det skall finnas mellanformer mellan att besluta om obehörighetsförklaring och formellt inte ingripa alls från domkapitlets sida, är att det har funnits situationer när obehörigförklaring bedömts som alltför långtgående men det inte heller varit tillfredsställande att ingen tydlig åtgärd kunnat vidtas. Det skall ställas samma krav på beslutsunderlaget oavsett vilken form av ingripande det är fråga om. De förhållanden som redan enligt tidigare bestämmelser visar på uppenbar olämplighet skall kvarstå som grund för ingripanden från domkapitlets sida. Enligt 31 kap. 12 kyrkoordningen, får domkapitlet förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om denne 1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, 2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant han eller hon har fått veta under själavårdande samtal, 3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller 4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Om domkapitlet beslutar om prövotid skall den pågå tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag skall han eller hon förklaras obehörig. Bestämmelsen anger inte längre att det skall vara fråga om en "uppenbar olämplighet" för att ingripande skall kunna förekomma. Istället anges vilka förhållanden som visar på olämplighet. Är det fråga om beteenden som kan anses grovt klandervärda är ett beslut om obehörigförklaring, utan föregående prövotid, den adekvata åtgärden. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte meddelats. De två första punkterna i bestämmelsen är kopplade till prästens vigningslöften. Syftet med den fjärde punkten är att markera att kyrkan ställer krav på dem som utövar vigningstjänsten, inte bara i själva utövningen av tjänsten utan också i det privata livet. Som Överklagandenämnden tidigare har gett uttryck för, måste det ställas stränga beviskrav när det gäller en så ingripande åtgärd som att förklara någon obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, se Överklagandenämndens beslut 1/01 och 1/05. Nämnden har i beslutet även redovisat vilka grundläggande principer som skall iakttagas vid handläggning av obehörighetsärenden. Samma beviskrav och principer gäller alltjämt och bör givetvis iakttagas också vid andra former av ingripande enligt 31 kap. 12 kyrkoordningen. Överklagandenämnden konstaterar att det inte framkommit något som tyder på att domkapitlet inte skulle ha iakttagit dessa grundläggande principer. Som domkapitlet har redogjort för innebar de av P avgivna prästlöftena att han åtog sig att utöva uppdraget som präst så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Han lovade vidare att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten, att i sin tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild samt att leva så bland människor att han blir vittnen om Guds kärlek och om försoningens hemlighet. Domkapitlets utredning visar att P på ett flagrant sätt har underlåtit att iaktta de regler som gäller för hans tjänstgöring som präst. Han har t.ex. inte följt vad som föreskrivs i
Den svenska kyrkohandboken och bortsett från bestämmelserna i 17 kap. 4, 6, 8 och 10 kyrkoordningen. Överklagandenämnden instämmer sammanfattningsvis i domkapitlets bedömning att P har brutit mot sina prästlöften samt att han genom sitt uppträdande i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Med hänsyn till att P numera inte innehar någon anställning som präst får den av domkapitlet bestämda påföljden, prövotid, anses tillräckligt ingripande. Ps överklagande skall sammanfattningsvis avslås. Överklagandenämndens beslut: 1) Överklagandenämnden avvisar Ps begäran om att få namnen på de personer som har lämnat uppgifter om honom vid domkapitlet. 2) Överklagandenämnden avslår överklagandet. _ Sökord: Avvisning, Obehörighet, Prövotid, Utlämnande Ärendenummer: ÖN 2007/33 Beslut 1/08