Tro Hopp - Kärlek ALLT SAMMANFATTAS I KRISTI NÅD OCH KÄRLEK Konsten att knyta ihop säcken: Två frågor till slut, förmaningar, hälsningar och signatur (1 Kor. 16:1-24)
Två frågor Två svar (16:1-12) Under brevets gång, så har Paulus undan för undan försökt att besvara de frågor som korinthierna ställde i sitt förra brev till honom. Av respekt för läsarna, har Paulus verkligen ansträngt sig att inte glida undan, utan har gett så ärliga och raka svar som möjligt. Det känns också viktigt, att inte avsluta det här brevet utan att ta upp de två frågor som återstår och som korinthierna begärt svar på. 1. Insamlingen till de heliga (16:1-4) Paulus känner inte behov av att förklara ämnet närmare - läsarna vet vad han menar, eftersom de själva har ställt frågan. Det är ett steg i rätt riktning, att de troende i Korinth känner gemenskap med sina medsyskon i Jerusalem och är beredda att hjälpa till för att lindra deras materiella nöd. Det som saknas i församlingen är en förmåga att organisera sig för att insatsen ska komma till stånd. Mot bakgrund av de problem som skapat turbulens i församlingen, så är inte Paulus förvånad över detta. Det som han upplever att församlingen behöver, för att förverkliga insamlingen, är konkreta handfasta råd: Skapa regelbundenhet i insamlingarna! Ta tillvara den tid då ni ändå samlas varje söndag, för att göra en gemensam insamling till det här ändamålet. Annars är det risk att ni glömmer bort det hela och så blir det bara jobbigt att ta i det hela när jag kommer! Låt var och en ge efter sin förmåga. Allas insats är värdefull och därför ska både rik och fattig uppmuntras och uppskattas efter sin förmåga! Det är viktigt att det här blir församlingens projekt. Då kan det också ena! Skapa ett förtroende för att pengarna kommer fram dit de ska. Paulus själv kommer att gå i god för att inte gåvan förskingras, genom att utse människor som man kan lita på! 2
Paulus själv kommer att följa projektet ända till dess slut. Han är villig att ta huvudansvaret och till honom kan man vända sig om problem uppstår. Om korinthierna är villiga att följa de här anvisningarna, så tror Paulus att de kommer att ro projektet i land. Det som de måste ta fasta på, är att insatsen för deras lidande medmänniskor inte bara kan realiseras genom ett känslomässigt engagemang och spontana insatser. Det handlar framför allt om ett viljemässigt beslut, regelbundenhet och att alla upplever sig enade i det man gör. Parentes: Paulus och Timotheos förestående resa (16:5-11) Paulus upplever att det finns anledning att dröja lite vid ämnet om sin förestående resa till Korinth. Oavsett vad de må ha för åsikter om hans förmaningar i det här brevet, så vill han inte att de ska uppfattas som pekpinnar av en som sitter på avstånd och inte vågar engagera sig i problemen på plats. Det är visserligen sant att förmaningarna grundar sig på andrahandsinformation som getts av personer vilka varit i kontakt med församlingen. Med utgångspunkt från den informationen, har Paulus försökt att sätta sig in i deras situation för att bedöma det som håller på att ske i Korinth. Det är också sant, att det långa avståndet och den tid som har förflutit sedan han och församlingen sist träffades, har skapat en distans som bara kan överbryggas genom ett intensivt umgänge. Paulus vill inte dra sig undan ett sådant möte med korinthierna. Beviset för det, är att han tänker göra ett rejält uppehåll i staden vid sitt nästa besök.. Det är det han vill skapa utrymme för, genom att i sin almanacka planera in en längre vistelse hos dem. Paulus hoppas på att relationen under den vistelsen ska växa sig djupare mellan honom och församlingen. Hans önskan är, att läsarna av brevet skulle kunna börja känna sig så delaktiga i hans tjänst, att de utrustar honom på hans vidare resa. Det skulle för Paulus vara det största tecknet på korinthiernas önskan att stå vid hans sida för evangeliets sak! 3
Samtidigt så måste de förstå, att det här är hans egna planer och tankar. Han är Jesu tjänare och resplanen är i Hans händer. Det enda Paulus är säker på, är att det kommer att dröja innan han dyker upp i Korinth. Han måste helt enkelt stanna i Efesos en tid till. Dörrarna är just nu vidöppna för evangeliet. I takt med det ökade gensvaret, så känner Paulus också att motståndet hårdnar från dem som är Evangeliets fiender. Dörren kan stängas fortare än någon anar. Därför vill han till varje pris utnyttja tiden fram till pingst, då han tänker dra vidare. Däremot har de ju redan fått information om att Paulus har för avsikt att sända Timotheos till dem. Paulus har fullt förtroende för att han ska förstå situationen i Korinth och i någon mån kunna reda ut problemen som uppstått. Han fanns med under församlingens uppbyggnadsskede och Paulus hoppas att korinthierna inte har glömt bort hur självutgivande han arbetade bland dem under den tiden. Nu vill Paulus bara avslöja för korinthierna, att Timotheos själv faktiskt känner en viss oro inför mötet. Han vet om de stridigheter som orsakat krisen i församlingen men känner sig ganska liten inför problemen. Hur kommer korinthierna att bemöta honom? Paulus hoppas att de ska lyssna på honom med respekt och inte slingra sig undan genom förringande kommentarer om Timotheos som människa. Deras villighet att ta till sig av det han har att säga, kommer att spegla viljan av att gå till botten med problemen i församlingen. Det minsta de sedan kan göra, för att ge bevis på den viljan, är att efter avslutad mission ge honom ett kärleksfullt avsked och ta ansvar för hans återresa! 2. Apollos besök (16:12) Timotheos kommer men tyvärr måste Paulus ge ett negativt svar på korinthiernas fråga om Apollos skulle kunna besöka dem. Det känns viktigt för Paulus att nu påpeka för dem, att han verkligen har varit villig att ge sitt stöd till en sådan resa och vädjat till Apollos att se om han kunde gå dem till mötes. Apollos själv har emellertid gjort den bedömningen att det inte passade just nu. Paulus vill inte förklara av vilken anledning, det får Apollos själv göra inför korinthierna. Även om beskedet säkert är nedslående för 4
läsarna, så står Apollos under Guds ledning likaväl som Paulus. Om dörren just nu har stängts, så finns det en mening i det. Det kanske rentav är så, att situationen i Korinth inte skulle må bra av ett besök av Apollos just nu? Tendenserna är ju att samla sig kring sin ledare. I stället för att spela ut ledarna mot varandra, så behöver församlingen nu fokusera på Jesus! I så fall hänger det lika mycket på församlingen, när det lämpliga tillfället ska infinna sig för ett sådant besök! Paulus knyter ihop säcken (16:13-24) Återstår så bara avslutningen av brevet. Paulus försöker följa den modell han ofta använder och som består av flera moment. Förmaningar I förmaningarna hoppas Paulus att korinthierna ska kunna koppla tillbaka till det som sagts i brevet. Håll er vakna! är en uppmaning till människor som löper stor risk att bli förvillade - de behöver komma till sans och bli medvetna om den fara som hotar deras tro. Därför är nästa uppmaning lika viktig: Stå fasta i tron! Paulus har försökt att i början av brevet grundligt beskriva vad den tron innebär. Den korsfäste Kristus är grunden! Det är när korinthierna bekänner sig till den grunden som de kan vara säkra på att stå fasta. Nu uppmanar Paulus läsarna att vara manliga och starka i sin förtröstan på att Jesu verk är tillräckligt för dem. De här ledarna i församlingen, har ingen rättighet att efter sina egna kriterier sortera ut dem som de tycker håller måttet. Deras attityd uppvisar minst av allt det kännetecken som Herren framför allt förväntar sig att finna hos sina lärjungar, nämligen tjänande kärlek. Därför kan egentligen Paulus sammanfatta alla sina förmaningar med denna enda: Gör allting i kärlek! Han skulle lika gärna ha kunnat säga: - Se inte först och främst till era egna intressen, utan vidga ert perspektiv och se människor runtomkring er! Om de följer den uppmaningen, så kommer de flesta andra problem i församlingen i Korinth att lösa sig! 5
Korinthierna har själva bland sig medlemmar som förverkligar de här uppmaningarna i sina liv. Han tänker på Stefanas och hans hushåll, hans vänner Fortunatus och Achaikos, samt alla andra som delar arbetet och mödan. Det som kännetecknar dem, är att de tagit på sig att tjäna de heliga. De har intagit en tjänande attityd. De självtillräckliga i församlingen kan bara se på de här till synes svaga och bräckliga människorna med förakt. Sett ur Guds perspektiv, så röjer sig storheten i det som är svagt. Det är sådana människor som korinthierna ska se upp till. Det är sådana människor som de skall följa. Det är det idealet man ska sträva att efterlikna! Hälsningar Paulus är angelägen om att hälsa från troende som känner sig delaktiga i arbetet i Korinth. Först har han en hälsning från församlingarna i Asien. Genom sina kontakter i provinsen, så har Paulus förstått att många tänker på och ber för församlingen i Korinth. Det finns medsyskon i andra församlingar som engagerar sig i deras situation! Sedan vill han också hälsa från Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus. Aquila och Prisca har många vänner i Korinth och den församling de nu är ansvariga för i Efesos känner sig djupt delaktiga i de medtroendes situation i Korinth. Dessutom har han en hälsning från alla bröderna, Paulus medarbetare. Varför inte konkretisera alla de här hälsningarna genom att hälsa varandra med en helig kyss? I all sin enkelhet, så vet Paulus att en sådan hälsning är ett effektivt sätt att levandegöra kärleken mellan medlemmarna i Guds församling. Avslutning Nu är det dags för Paulus att skriva under brevet med sin signatur, så att alla ska kunna identifiera dess äkthet. Han kan bejaka allt det som står i brevet. 6
Nu lånar han ett talesätt som korinthierna känner till: Om någon inte älskar Herren: förbannelse över honom. Maranata. Uttrycket är provocerande men återigen vill Paulus vända sig till de som behöver ruskas om. Alla kristna kan göra misstag och ofullkomligheten är ett tecken på att de troende är människor, återlösta av nåd. Det finns ändå en inställning som är katastrofal och som tyvärr genom vissa tongivande i församlingen hotar hela gemenskapen. Den felaktiga inriktningen grundar sig i deras fall på, att de har förlorat sin kärleksrelation till Jesus! De har satt sina egna åsikter och sin egen stolthet i förgrunden under det att de har satt Kristus åt sidan. De är sig själva nog. Om dessa korinthier varken ser behovet av, eller längtar efter förändring, då är läget allvarligt! Den Herre som de förkastar ska komma tillbaka för att döma och då kommer grunden för deras inställning att visa sig i all sin bräcklighet! Till resten av församlingen har Paulus bara uppmuntrande ord att förmedla. Aposteln känner att han vill sätta punkt på ett liknande sätt som han inledde sitt brev. Det slutgiltiga svaret på korinthiernas kaotiska situation, ligger inte i att fördöma dem för deras fel och brister. Svaret ligger i Herren Jesus och den nåd som uppenbarar sig i hans fullbordade verk. Det är också på den grunden som Paulus ärligt kan försäkra dem, att hans kärlek är med dem alla i Kristus Jesus. Det har han velat bevisa för dem, genom att lägga ner så mycket tid och möda på det här brevet. Samtidigt, så är det i Kristus som han älskar dem. Hans högsta önskan är, att Kristi bild ska gestaltas i deras liv och i gemenskapen. Att Kristus ska bli deras vishet från Gud, deras rättfärdighet och deras frihet. Aposteln väcks upp ur sina tankar. Natten har passerat och redan strilar det första gryningsljuset in genom de små fönstergluggarna. Naturen börjar vakna till liv och en och annan morgonvandrare passerar på gatan utanför. För sig själv har Paulus metodiskt gått igenom brevet från början till slut. Det blev i längsta laget. Han har ändå fått fram det som behövde sägas och kan nog känna sig nöjd. Den röda tråden finns där och den kan korinthierna inte missa. Brevet innehåller den undervisning som Paulus vill förmedla. Med hjälp av den, hoppas han att de medkristna i Korinth ska kunna ta tag i 7
problemen på ett rätt sätt och reda ut krisen i församlingen. Nu är det upp till dem själva, att ta emot eller förkasta det skrivna! Paulus sträcker på sig. Nog hade det varit skönt att få sova en stund! Det får emellertid vänta till vilostunden senare på dagen. Då tänker han ta sig en välförtjänt och behövlig tupplur! En vaken natt för att få iväg brevet i färdigt skick tar på krafterna! Men det var det värt! Paulus känner, trots tröttheten att han nu har fått ro i sitt inre. Ingen möda är heller förspilld, när det gäller att förmana och vägleda de troende i Kristi församling. Nu måste brevet snart iväg! Aposteln har fått löfte av en vän som på morgonen ska resa mot Korinth, att han tar med sig brevrullen. Paulus måste ge sig av, för att möta honom vid hamnen! Måtte det angelägna budskapet falla i god jord! 8