Doppastoral för församlingarna i Uppsala kontrakt Fastställd av chefsgruppen, gällande från Första söndagen i advent 2011 Information om kyrkotillhörighet och inbjudan till dop Församlingens strävan är att nå samtliga odöpta församlingsbor med inbjudan till dop och dopundervisning. Detta förutsätter en tydlig och väl genomarbetad information om kyrkotillhörighet och dop i enlighet med rådande kommunikationspolicy. Församlingen skickar en dopinbjudan inom en månad efter att ett nyfött barn antecknats i församlingsregistret. Dessutom skickas en påminnelse om denna inbjudan ut efter sex månader till de familjer som ännu inte har bokat tid för dop. Information sprids också i andra sammanhang där det är möjligt, däribland i församlingarnas barn- och föräldraverksamheter. Informationsmaterial om dop och barn- och föräldraverksamheter ska om möjligt finnas tillgängligt på barnavårdscentral och bibliotek i församlingen. Hemsidan ska också innehålla information om dop. Informationsträff om dop ska regelbundet anordnas dagtid vid lämplig barn- och föräldraverksamhet. Båda vårdnadshavarna måste ge tillstånd till dop. Ungdomar som ännu inte är döpta, erbjuds dop i samband med konfirmationsundervisning. En särskild inbjudan om dopundervisning och dop skickas genom gymnasieteologerna till samtliga odöpta i församlingsregistret inför deras 18-årsdag. Vuxna ska erbjudas dopundervisning i grupp eller enskilt varje år i församlingen. En grupp kan också innefatta redan döpta, sökare och vuxna som vill bli konfirmerade. Undervisningen kan även ske enskilt genom någon av församlingens präster. Information om möjligheterna till dop på finska, samiska, teckenspråk och andra språk ska finnas med i församlingens dopinformation. Ordningen för dop finns också översatt till engelska, tyska, franska och spanska för att användas om familjen eller gästerna önskar det. Församlingen ska informera om att det är möjligt att ordna dop på ett enkelt sätt för att ingen ska tveka om dop för att man värjer sig mot att anordna ett stort dopkalas. Dop i relation till annan religions- eller kyrkotillhörighet Personer av annan religiös tillhörighet än den kristna som önskar döpas, ska ges tillfälle till samtal om kristen tro. De inbjuds att delta i gudstjänster och ska få dopundervisning med moment som särskilt berör innebörden i övergång från annan tro till kristendomen. Asylsökande som tillhör annan religion och önskar döpas, löper i vissa fall grava risker vid ett eventuellt återsändande till ursprungslandet. I dessa fall är dopundervisningen och den pastorala kontakten av särskilt stor betydelse. Detta gäller framför allt när myndigheter kan tänkas ifrågasätta grunderna för önskan att konvertera. Det är viktigt att prästen värnar kyrkans rätt att avgöra uppriktigheten i en sådan önskan.
De som kommer från en annan kristen tradition och vill låta döpa sig eller sitt barn, ska informeras om innebörden av såväl dopet som av övergången till Svenska kyrkans trosgemenskap. Det är viktigt att de får veta att deras egna kyrkor ofta finns i Sverige och att dopet är medlemsgrundande. Då minderåriga barn i familjer med annan religion eller annan kristen tillhörighet uttrycker önskan om dop i Svenska kyrkan, ska man i största möjliga mån värna om en förtroendefull och öppen relation till föräldrarna. Om föräldrar motsätter sig barnens önskan om dop, bör respekten för yngre personers sökande och ställningstagande leda till att de erbjuds alternativa former för bibehållen kontakt med kyrkan och kyrkans verksamhet, även om dop och medlemskap skjuts på framtiden. Förberedelse för dop av barn Dopsamtal ska ske inför varje dop mellan präst och föräldrar, företrädesvis genom hembesök. Faddrar kan också delta vid sådana tillfällen. Vid samtalen ska prästen bland annat informera om barnverksamheten inom församlingen. Om någon av föräldrarna är odöpt ska även möjligheten till dop för honom eller henne aktualiseras vid detta samtal. Det samma gäller om någon av föräldrarna inte är kyrkotillhörig. Om familjen väljer att ha en eller flera faddrar till sitt barn så måste faddrarna, i enlighet med KO 19:7, vara döpta och villiga att dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran. Församlingens dopgudstjänster Dop äger rum som separat dopgudstjänst eller infogat i annan gudstjänst. Dopgudstjänst kan även anordnas i hemmet eller på annan plats, men den som tar emot bokningen ska i sådana fall hänvisa dopfamiljen direkt till tjänstgörande präst innan någon bokning görs. Församlingen ska erbjuda tillräckligt antal tillfällen till dopgudstjänst för att inte väntetiden skall bli längre än sex veckor. Församlingen erbjuder sina lokaler gratis i samband med dopkaffe. Samtliga nydöpta nämns vid namn i förbönen i församlingens gudstjänst. Efter dop i krissituation ska föräldrarna informeras om möjligheten att bekräfta dopet i lämplig gudstjänst i barnets hemförsamling. Om församlingen beviljar att musik på CD används, får den inte helt ersätta annan musik och psalmsång. I samband med dopet överlämnas psalmbok, dopljus och dopbevis samt ev. fadderbrev till faddrarna. Prästen ska avisera dopet snarast för att församlingarna så snart som möjligt ska ha med den nydöpte i förbönen i söndagens huvudgudstjänst.
Dopuppföljning Arbetet med att tydliggöra dopet ska ingå i all verksamhet i församlingen. Dopuppföljning sker bland annat genom inbjudan till dopfest. Uppföljning av dop av unga sker inom ramen för konfirmand- och ungdomsverksamheterna. Utvärdering Församlingens doparbete ska utvärderas årligen av all berörd personal, som också har till uppgift att följa tendenser i dopfrekvensen. Sång och musik vid kyrkliga handlingar Musiken har förmåga att ta tag i oss och beröra. På så sätt kan den också öppna våra sinnen och tankar och ge oss kontakt med djupare skikt i oss själva och i tillvaron. Därmed har den en självklar plats i kyrkan och gudstjänsten. Här befinner vi ju oss i ett sammanhang som är större än vad vi kan omfatta med såväl tanke som känsla. Musiken kan bli bön. Mot bakgrund av detta önskar alla inblandade i de kyrkliga handlingarna - dop, vigsel och begravning - att val av musik och utförandet ska bli på bästa sätt. Här finns i grunden en stor öppenhet för olika slags musik. Visserligen finns en lång tradition med kyrkomusik, men den förnyas också ständigt. Kyrkomusik är ingen musikgenre, snarare är det sammanhanget som avgör. Ändå blir inte all slags musik automatiskt "kyrkomusik" bara för att det används i ett kyrkorum. Eftersom dop, vigsel och begravning är gudstjänster - det finns ju borgerliga alternativ - så måste hänsyn tas till detta. Som i alla andra sammanhang gäller också här vissa ramar. Kanske finns en risk att en total öppenhet och fullständigt tillmötesgående skapar intryck av att inga ramar alls gäller, vilket knappast är sant. Resultatet blir självutplåning på ett både personligt och kyrkligt plan. All musik ska därför väljas med tanke på att kyrkliga handlingar är gudstjänster, så att den känns relevant i sammanhanget. Det gäller främst texterna, musiken är naturligtvis svårare att definiera som "okyrklig". Här gäller snarare andra begränsningar (se nedan). För helhetens skull bör präst och musiker godkänna de sånger som sjungs. Valet sker lämpligast i samråd, men prästen har alltid det yttersta ansvaret för gudstjänstens helhet. I alla kyrkliga handlingar bör psalmbokens sånger och texter lyftas fram, utan att man för den skull låser sig till den samlingen - det finns naturligtvis mängder av andra sånger som passar i sammanhanget. Men enligt kyrkoordningen ska psalmboken användas vid gudstjänster. Både präster och musiker bör hålla sig uppdaterade om psalmboken och nyutgivningar av psalmer. Här finns en stor skatt som riskerar att gå förlorad om urvalet reduceras till några få "standardpsalmer". Att få låna hem en psalmbok och bläddra i är också att rekommendera. Kanske borde en lista över lämpliga psalmer färdigställas och läggas ut på nätet. Psalmsången är något specifikt för lutherska traditionen, där Svenska kyrkan ingår. Att idén var god visas av att den numera spritt sig till de flesta andra kyrkor. Den syftar till att alla ska få delta i gudstjänsten med sin röst. Den är inte främst skönsång, snarare allsång men i en speciell bemärkelse. Kyrkans främsta instrument är sedan gammalt orgeln. Av akustiska skäl är den också mycket lämplig i större kyrkorum. Men inget instrument är i sig okyrkligt. Kombination av olika
instrument kan också klinga mycket fint. Inget instrument kan dock göra all slags musik full rättvisa, så att den klingar optimalt. Ett gitarrstycke fungerar inte på trumpet. Samma sak gäller för orgeln. Det är därför upp till varje enskild musiker att avgöra om han/hon anser sig kunna framföra önskad musik på ett sätt som känns tillfredsställande. Direktkontakt med tjänstgörande musiker för att diskutera musikvalet är en bra utgångspunkt. I grunden gäller stor öppenhet för önskemål. För att resultatet ska bli det bästa bör valet av sånger och musik göras i tid. Musikern behöver få tid att förbereda sig, ytterst få kan ackompanjera eller spela bra utan förberedelse. Generellt bör musiken framföras "live" eftersom gudstjänsten avser att vara ett möte med både Gud och varandra. I vissa undantag och av speciella orsaker kan kanske inspelad musik användas. Dessa anledningar kan då gärna nämnas i gudstjänsten. Musiken måste godkännas av präst och musiker och får inte helt ersätta annan musik och psalmsång.
Vigselpastoral för församlingarna i Uppsala kontrakt Fastställd av chefsgruppen, gällande från Första söndagen i advent 2011 Mål och information Målet med vigselgudstjänsten är att välsigna det par som beslutat att leva sina liv tillsammans och att ge paret möjlighet att visa sin avsikt offentligt. Den kyrkliga vigselakten ska ge innehåll till parets löften och göra vigseln till en minnesvärd högtid. Kyrkans mål är att nå så många som möjligt som lever i stadigvarande relation med detta erbjudande. Minst en av makarna ska vara kyrkotillhörig. Information om vad vigselkyrkan kan erbjuda ska finnas tillgänglig i samband med bokningen, på hemsidan, genom olika trycksaker. Information om möjligheterna till vigsel på finska, samiska och teckenspråk ska finnas med i församlingens vigselinformation. Ordningen för vigsel finns också översatt till engelska, tyska, franska och spanska för att användas om familjen eller gästerna önskar det. Församlingarna avser också att sprida kännedom om att vigselgudstjänster och bröllop inte behöver vara dyra och påkostade högtider, utan kan genomföras i enkelhet, även på vardagar. Förberedelse och genomförande av vigselgudstjänst Församlingsprästerna och kyrkomusikerna ingår enligt schema i en lördagsjour för vigselgudstjänster/gudstjänst med välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap. Församlingsexpeditionen/bokningen upplyser om vilka präster/musiker som är tillgängliga önskad dag. De som önskar annan präst/musiker får själv ta kontakt med vederbörande. En första kontakt ska tas av prästen direkt efter att vigsel/välsignelse bokats. Samtal inför gudstjänsten ska äga rum i god tid, företrädesvis vid minst ett hembesök. Samtalets syfte är att lyfta fram parets tankar om äktenskapet/partnerskapet, och förtydliga den kyrkliga vigselns/välsignelsens innebörd och löftenas betydelse. Prästen går dessutom igenom gudstjänstens ordning och visar på olika alternativ inklusive möjligheten att fler kan medverka i gudstjänsten. Val av musik, psalmer, diktläsning samt övrig utformning av gudstjänsten ska ske i samråd mellan prästen, paret och kyrkomusikern. Om paret har olika kyrkotillhörighet kan vigseln berikas genom att kyrkornas olika symbolhandlingar, texter och böner får komma fram. Det bör tydliggöras att den präst som brudparet har anlitat för vigseln tar allt ansvar för akten, ensam svarar för de juridiskt bindande avsnitten och ombesörjer aviseringen. Vid vigselgudstjänsten spelar kyrkomusikern in- och utgångsmusik på orgel. Eftersom vigseln inte tar särskilt lång tid kan det vara fint med extra sång eller musik. Sådan musik ska väljas med tanke på att vigseln är en gudstjänst. Präst och musiker ska godkänna de sånger som sjungs. Vigselparet erbjuds lysning inför vigseln i gudstjänsten i någon av församlingens kyrkor. Vi erbjuder förbön före eller efter vigseln. Förbönen ska äga rum i en kyrka i församlingen där minst en av de två som ska gifta sig är skrivna. Tjänstgörande präst tar initiativ till att fråga brudparet om förbön önskas.
Förnyelse av vigsellöften Nu och då kontaktas prästerna av par som önskar förnya sina vigsellöften. Detta genomförs till exempel efter den ordning för Andakt på bröllopsdagen, som finns i En liten bönbok, 2005. Efter vigseln Församlingarna i Uppsala erbjuder olika föredrag och möjligheter till samtal om äktenskapsvård. Svenska kyrkan står också till tjänst med familjerådgivning. Hemsidor och församlingsblad bör regelbundet informera om dessa möjligheter. Utvärdering Minst en gång om året ska all berörd personal samtala kring vigselgudstjänsterna. Sång och musik vid kyrkliga handlingar Musiken har förmåga att ta tag i oss och beröra. På så sätt kan den också öppna våra sinnen och tankar och ge oss kontakt med djupare skikt i oss själva och i tillvaron. Därmed har den en självklar plats i kyrkan och gudstjänsten. Här befinner vi ju oss i ett sammanhang som är större än vad vi kan omfatta med såväl tanke som känsla. Musiken kan bli bön. Mot bakgrund av detta önskar alla inblandade i de kyrkliga handlingarna - dop, vigsel och begravning - att val av musik och utförandet ska bli på bästa sätt. Här finns i grunden en stor öppenhet för olika slags musik. Visserligen finns en lång tradition med kyrkomusik, men den förnyas också ständigt. Kyrkomusik är ingen musikgenre, snarare är det sammanhanget som avgör. Ändå blir inte all slags musik automatiskt "kyrkomusik" bara för att det används i ett kyrkorum. Eftersom dop, vigsel och begravning är gudstjänster - det finns ju borgerliga alternativ - så måste hänsyn tas till detta. Som i alla andra sammanhang gäller också här vissa ramar. Kanske finns en risk att en total öppenhet och fullständigt tillmötesgående skapar intryck av att inga ramar alls gäller, vilket knappast är sant. Resultatet blir självutplåning på ett både personligt och kyrkligt plan. All musik ska därför väljas med tanke på att kyrkliga handlingar är gudstjänster, så att den känns relevant i sammanhanget. Det gäller främst texterna, musiken är naturligtvis svårare att definiera som "okyrklig". Här gäller snarare andra begränsningar (se nedan). För helhetens skull bör präst och musiker godkänna de sånger som sjungs. Valet sker lämpligast i samråd, men prästen har alltid det yttersta ansvaret för gudstjänstens helhet. I alla kyrkliga handlingar bör psalmbokens sånger och texter lyftas fram, utan att man för den skull låser sig till den samlingen - det finns naturligtvis mängder av andra sånger som passar i sammanhanget. Men enligt kyrkoordningen ska psalmboken användas vid gudstjänster. Både präster och musiker bör hålla sig uppdaterade om psalmboken och nyutgivningar av psalmer. Här finns en stor skatt som riskerar att gå förlorad om urvalet reduceras till några få "standardpsalmer". Att få låna hem en psalmbok och bläddra i är också att rekommendera. Kanske borde en lista över lämpliga psalmer färdigställas och läggas ut på nätet. Psalmsången är något specifikt för lutherska traditionen, där Svenska kyrkan ingår. Att idén var god visas av att den numera spritt sig till de flesta andra kyrkor. Den syftar till att alla ska få delta i gudstjänsten med sin röst. Den är inte främst skönsång, snarare allsång men i en speciell bemärkelse.
Kyrkans främsta instrument är sedan gammalt orgeln. Av akustiska skäl är den också mycket lämplig i större kyrkorum. Men inget instrument är i sig okyrkligt. Kombination av olika instrument kan också klinga mycket fint. Inget instrument kan dock göra all slags musik full rättvisa, så att den klingar optimalt. Ett gitarrstycke fungerar inte på trumpet. Samma sak gäller för orgeln. Det är därför upp till varje enskild musiker att avgöra om han/hon anser sig kunna framföra önskad musik på ett sätt som känns tillfredsställande. Direktkontakt med tjänstgörande musiker för att diskutera musikvalet är en bra utgångspunkt. I grunden gäller stor öppenhet för önskemål. För att resultatet ska bli det bästa bör valet av sånger och musik göras i tid. Musikern behöver få tid att förbereda sig, ytterst få kan ackompanjera eller spela bra utan förberedelse. Generellt bör musiken framföras "live" eftersom gudstjänsten avser att vara ett möte med både Gud och varandra. I vissa undantag och av speciella orsaker kan kanske inspelad musik användas. Dessa anledningar kan då gärna nämnas i gudstjänsten. Musiken måste godkännas av präst och musiker och får inte helt ersätta annan musik och psalmsång.
Begravningspastoral för församlingarna i Uppsala kontrakt Fastställd av chefsgruppen, gällande från Första söndagen i advent 2011 Mål och information Begravningsgudstjänsten ingår i ett sammanhang som sträcker sig från dödsbädden till avskedet vid graven. Gudstjänstens innebörd är avskedet, överlämnandet av den döde i Guds händer och fridslysning över det liv som varit. Även om det är den avlidne som på det sättet står i centrum för den kyrkliga handlingen, är det de anhörigas och efterlevandes behov som den pastorala omsorgen bör inrikta sig på. Församlingens uppgift före, under och efter begravningsgudstjänsten är att stödja de sörjande och att visa på evighetens hopp. Anhöriga ska inte behöva vänta på begravningen mer än tre veckor. Bokning av begravning tas emot både från begravningsbyråer och enskilda. Information om möjligheterna till begravning på finska, samiska och teckenspråk ska finnas med i församlingens information. Ordningen för begravning finns också översatt till engelska, tyska, franska och spanska för att användas om familjen eller gästerna önskar det. Prästerna inom Uppsala kyrkliga samfällighet står också till tjänst vid begravning av icke kontraktsbor enligt ett jourschema, där församlingarna i tur och ordning svarar för varsin månad. Anhöriga inbjuds till tacksägelse i en eller flera kyrkor i församlingen. Om det finns särskilt önskemål om detta kan tacksägelse också ske i kyrka utanför församlingen. Inför död och begravning Allmänheten och personalen vid äldreboenden ska informeras om möjligheten till bön och sjukkommunion som en del av dödsförberedelsen, samt om utfärdsbön och andra former av andakt när någon har avlidit. Församlingarna låter gärna präst medverka vid visning av den döde, men det förutsätter att kontakt tas med prästen innan tid för visning fastställs. Begravningsgudstjänsten Officianten tar personlig kontakt med anhöriga inför begravningsgudstjänsten så snart anmälan inkommit. Hembesök ska erbjudas om den anhörige bor inom rimligt avstånd. Förutom det stöd ett personligt/själavårdande samtal kan ge, görs en genomgång av gudstjänstens ordning. Val av musik, psalmer, diktläsning etc. ska ske i samråd mellan präst, musiker och anhöriga. Generellt är det bättre att barnen är med än att de lämnas utanför det som föräldrarna upplever. Begravningsgudstjänsten bör äga rum i kyrka eller gravkapell inkl Berthåga trädkyrka. Undantag från detta måste alltid godkännas av kyrkoherden, men får inte medföra att gudstjänsten inte blir offentlig.
Den avlidnes önskningar är centrala och ska tillmötesgås så långt Svenska kyrkans ordning gör det möjligt. Handboken ska följas när det gäller begravningsgudstjänstens utformning. Den enskilde prästen är inte fri att efter eget gottfinnande ändra formuleringar eller momentens ordning. Om anhöriga talar annat språk än svenska kan en del av gudstjänsten, till exempel någon av textläsningarna, genomföras på annat språk. Vänner och anhöriga får gärna medverka vid gudstjänsten med till exempel textläsning, bön, sång och genom att dekorera och bära kistan. Vi försöker på ett pastoralt riktigt sätt motverka att ljus placeras i blomsteruppsättningar på golvet på grund av faran för brand i kläder vid defileringen. Vaktmästare och präst har rätt att släcka eller plocka bort sådana ljus. När så är möjligt bör prästen finnas med i hela skeendet från dödsbädden till gravsättningen. Sorgehusen uppmuntras att hålla minnesstund. Om officiant inbjuds till minnesstund bör detta prioriteras. Finns önskemål om medverkan av präst eller diakon vid gravsättning ska detta kunna tillgodoses, i första hand genom att begravningsprästen medverkar. Om den närmast anhörige på grund av ålder eller sjukdom inte orkar delta i gudstjänsten, bör församlingen kunna erbjuda stöd av en diakon eller annan stödperson som kommer hem under den tid då begravningen äger rum. Diakonen kan också delta i begravningsgudstjänsten som stöd för de anhöriga. När stoftet redan har kremerats och det finns önskemål om andakt vid urnan, ska det framhållas att detta är en begravningsgudstjänst om inte en sådan hållits tidigare. Om en andakt vid dödsbädden ersätter begravningsgudstjänst ska även den anses vara en begravningsgudstjänst. Det innebär inte att vi rekommenderar detta tillvägagångssätt. Församlingarna låter gärna präst medverka vid urnnedsättning. Kontakt måste dock tas med prästen innan tiden fastställs. När någon som tillhörde Svenska kyrkan har avlidit och inte har en anhörig som ordnar med begravningen bör om möjligt församlingens kyrkoherde verka för att begravningen sker enligt Svenska kyrkans ordning, om inte särskilda skäl talar mot detta. (Kyrkoordningen 24 kap., 4) Uppföljning Efter begravningsgudstjänsten är det bra att återuppta kontakten med de anhöriga. Det kan ske via telefon eller genom hembesök och resultera antingen i denna enda kontakt eller bli inledningen till fortsatt kontakt med enskild själavård, förmedling av kontakt med diakon eller besöksgrupp och/eller inbjudan till samtalsgrupp. I kontraktet inbjuds till sorgegrupper av olika typer (make/maka/sambo, barn, självhjälpsgrupper etc.). Officianten bör informera om dessa vid sorgehusbesök eller i samband med kontakt efter begravningsgudstjänsten. Varje församling har en egen plan för minnesgudstjänster på alla helgons dag och själars dag.
Stöd vid kris Präster och diakoner står till förfogande för samverkan med kommunens krisgrupper och också för att efter förfrågan från polisen medverka vid lämnande av dödsbud. En av kontraktets präster har särskilt ansvar för samarbetet med polisen. Sjukhuskyrkan med präster och diakoner har som uppgift att på olika sätt stödja patienter, anhöriga och vårdpersonal i livs- och trosfrågor i samband med sjukdom och död. Samma typ av stöd erbjuds skolor och förskolor i krissituation. Vid förfrågan bör också kunna erbjudas liknande stöd till arbetsplatser. Begravningsgudstjänst av icke-medlemmar och i annan ordning För borgerlig och icke-kristen begravning upplåts endast begravningskapellen. Kyrkorummen upplåts för begravning i annan kristen kyrkas ordning om denna kyrka tillhör Uppsala kristna råd. Kyrkoherden kan också besluta om undantag för person som tillhört annat samfund. Anhörigas önskan om begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning för avliden som inte tillhört Svenska kyrkan prövas i varje enskilt fall av kyrkoherden. Utvärdering Minst en gång om året ska all personal som kommer i kontakt med sörjande samlas för samråd: expeditionspersonal, kyrkvaktmästare, kyrkogårdspersonal, diakoner, kyrkomusiker och präster. Genom kyrkoherden kan synpunkter och frågor föras vidare till begravningsbyråernas ombud vid det regelbundna samråd som sker mellan kontraktets kyrkoherdar och begravningsbyråernas representanter. Denna pastoral och dokumentet Begravningen ett brev från Svenska kyrkans biskopar ska vara levande dokument och uppmärksammas vid dessa tillfällen. Vidare ska man försöka uppmärksamma nya strömningar i begravningsverksamheten. Sång och musik vid kyrkliga handlingar Musiken har förmåga att ta tag i oss och beröra. På så sätt kan den också öppna våra sinnen och tankar och ge oss kontakt med djupare skikt i oss själva och i tillvaron. Därmed har den en självklar plats i kyrkan och gudstjänsten. Här befinner vi ju oss i ett sammanhang som är större än vad vi kan omfatta med såväl tanke som känsla. Musiken kan bli bön. Mot bakgrund av detta önskar alla inblandade i de kyrkliga handlingarna - dop, vigsel och begravning - att val av musik och utförandet ska bli på bästa sätt. Här finns i grunden en stor öppenhet för olika slags musik. Visserligen finns en lång tradition med kyrkomusik, men den förnyas också ständigt. Kyrkomusik är ingen musikgenre, snarare är det sammanhanget som avgör. Ändå blir inte all slags musik automatiskt "kyrkomusik" bara för att det används i ett kyrkorum. Eftersom dop, vigsel och begravning är gudstjänster - det finns ju borgerliga alternativ - så måste hänsyn tas till detta. Som i alla andra sammanhang gäller också här vissa ramar. Kanske finns en risk att en total öppenhet och fullständigt tillmötesgående skapar intryck av att inga ramar alls gäller, vilket knappast är sant. Resultatet blir självutplåning på ett både personligt och kyrkligt plan. All musik ska därför väljas med tanke på att kyrkliga handlingar är gudstjänster, så att den känns relevant i sammanhanget. Det gäller främst texterna, musiken är naturligtvis svårare att
definiera som "okyrklig". Här gäller snarare andra begränsningar (se nedan). För helhetens skull bör präst och musiker godkänna de sånger som sjungs. Valet sker lämpligast i samråd, men prästen har alltid det yttersta ansvaret för gudstjänstens helhet. I alla kyrkliga handlingar bör psalmbokens sånger och texter lyftas fram, utan att man för den skull låser sig till den samlingen - det finns naturligtvis mängder av andra sånger som passar i sammanhanget. Men enligt kyrkoordningen ska psalmboken användas vid gudstjänster. Både präster och musiker bör hålla sig uppdaterade om psalmboken och nyutgivningar av psalmer. Här finns en stor skatt som riskerar att gå förlorad om urvalet reduceras till några få "standardpsalmer". Att få låna hem en psalmbok och bläddra i är också att rekommendera. Kanske borde en lista över lämpliga psalmer färdigställas och läggas ut på nätet. Psalmsången är något specifikt för lutherska traditionen, där Svenska kyrkan ingår. Att idén var god visas av att den numera spritt sig till de flesta andra kyrkor. Den syftar till att alla ska få delta i gudstjänsten med sin röst. Den är inte främst skönsång, snarare allsång men i en speciell bemärkelse. Kyrkans främsta instrument är sedan gammalt orgeln. Av akustiska skäl är den också mycket lämplig i större kyrkorum. Men inget instrument är i sig okyrkligt. Kombination av olika instrument kan också klinga mycket fint. Inget instrument kan dock göra all slags musik full rättvisa, så att den klingar optimalt. Ett gitarrstycke fungerar inte på trumpet. Samma sak gäller för orgeln. Det är därför upp till varje enskild musiker att avgöra om han/hon anser sig kunna framföra önskad musik på ett sätt som känns tillfredsställande. Direktkontakt med tjänstgörande musiker för att diskutera musikvalet är en bra utgångspunkt. I grunden gäller stor öppenhet för önskemål. För att resultatet ska bli det bästa bör valet av sånger och musik göras i tid. Musikern behöver få tid att förbereda sig, ytterst få kan ackompanjera eller spela bra utan förberedelse. Generellt bör musiken framföras "live" eftersom gudstjänsten avser att vara ett möte med både Gud och varandra. I vissa undantag och av speciella orsaker kan kanske inspelad musik användas. Dessa anledningar kan då gärna nämnas i gudstjänsten. Musiken måste godkännas av präst och musiker och får inte helt ersätta annan musik och psalmsång.