Berättelsen om Emma Av Berit Strand, Bankeryd
2 Bakgrund Bankeryd den 24 april 2016 Hej! Som jag berättat, samlade jag ihop materialet om min farmor för att konformationsringen till vårt barnbarn Emmas vigselring skulle få lite extra värde. Med tanke på att en bild säger mer än tusen ord, försåg jag varje uppslag i det lilla häftet med illustrationer gamla foton och annat. Hälsningar Berit Strand, Bankeryd. E-post till Dick Måård från Berit Strand
3 Berättelsen om Emma I Småland, i Helleberga socken inte långt från Målerås fanns ett torp som hette Klereskruf. Där växte Emma Kristina Karlsdotter upp. Hennes föräldrar Karl Johansson och Sofia Jonsdotter gifte sig och bosatte sig på torpet 1864 då båda var 30 år gamla Karl, som ofta kallades "Kleren", var smed och en allmänt mångkunnig person. Sofia var känd för sina kunskaper om läkeörter och något av en klok gumma.
4 Kleren och Sofia
5 Emma var familjens yngsta barn. Hon föddes som tvilling men tvillingbrodern dog vid 1 ½ års ålder av mässling. Det fanns flera äldre syskon: 1865 föddes Karl Gustaf, 1866 kom Hilda Sofia. Så föddes Johan Gottfrid 1868, men han blev knappt 6 månader gammal. Ida Mathilda föddes 1870 och 1872 kom det åter en liten pojke, som fick heta Johan Gottfrid. Och så den 4 september 1875 föddes slutligen tvillingarna Frans Efraim och Emma Kristina
6
7 En viktig skolbok för dåtidens barn var Lutaers Lilla Katekes. På den tiden hade man husförhör - prästen kom ut till gårdarna varje år och skrev upp vilka som bodde där och gjorde en hel del andra anteckningar. Det sattes en liten bock i en kolumn, när barnet kunde läsa och det noterades också när han eller hon kunde sin katekes och Luthers förklaringar. Emmas katekes verkar väl använd. När hon skrev sitt namn i den här boken 1884 var hon nio år gammal.
8 Några år senare fick Emma användning för sina katekeskunskaper. Det år hon fyllde 15 finns det en husförhörsnotering i kolumnen "H B.Nattvard" på Emmas rad. Emma konfirmerades och då gällde det att kunna sin katekes.
9 1884 emigrerade Emmas 19-årige storebror Karl Gustaf till Amerika. Sverige var ett fattigt land och de stora barnaskarorna kunde inte försörja sig här. Fyra år senare följ de 18-åriga Ida Mathilda efter och efter ytterligare fyra år - 1892 - reste den då 20-årige Johan Gottfrid. Kvar i Sverige av Karls och Sofias många barn var nu bara döttrarna Hilda och Emma. Hilda gifte sig med Viktor Karlsson, Smedjerås 1890. De fick en liten dotter 1891, som fick namnet Emma Amanda. Mormor Sofia och Moster Emma tog med lilla Amanda till fotografen, när hon var några år gammal. Kanske ville man skicka ett kort till släkten i Amerika och visa att det fanns en liten representant för den nya generationen här hemma i Sverige
10
11 Den 25 april 1900 stod bröllopet mellan Johan och Emma.
12 Bröllopsvittnen var storasyster Hilda och hennes man Viktor.
13 Johan köpte sig ett litet hus i Hultamålen under Mackamåla i utkanten av Målerås och där bosatte sig det unga paret. Johan hade fått arbete vid järnvägen. Men det var fyra kilometer att gå till arbetet och det var inte det lättaste på vintern på en liten oplogad väg. Så familjen flyttade ner till Målerås. Där hyrde de först en lägenhet och 1903 köpte de ett hus i samhället.
14 1901 den 19 juni föddes första barnet - en son som fick namnet Karl Viktor Theodor. 1903 fick han en lillasyster Elin Sofia Viktoria och 1906 föddes tredje barnet Ernst Torsten Emanuel. Emma och Johan gick till fotografen för att få ett porträtt av den växande familjen. Lilla Emma börjar bli rätt smal om kinderna. Familjen utökades med ytterligare två barn. 1908 föddes Bror Edvin Henning och 1910 Gustaf Valdor Börje - den yngste.
15 Johan köpte redan 1903 den tomt i Målerås, där familjen skulle bygga sig ett hus. Först 1912 fick man lagfart och kunde börja bygga och 1913 var det dags att flytta in. När allt var färdigt och inrett ställde hela familjen och familjens häst upp sig framför huset för fotografering. Huset fick heta Skogshyddan. Johans inkomst var inte så hög. Emma bidrog till försörjningen genom att sälja ägg från sina höns. Hon bakade också hemma sockerkakor på beställning. Så snart barnen var tillräckligt stora fick de också försöka bidra. Året när Viktor fyllt tio började han jobba på ett hyvleri under jullovet, som varade från 1 december till 1 februari. Barnarbete var inte ovanligt i Sverige på den tiden.
16 Det var en tid av självhushåll - det var en ekonomisk nödvändighet att framställa den egna maten. Emma hade både ko och höns och gris. Victor berättar i sina minnesanteckningar om en jul när han var fem år. Mor gick ut och mjölkade kon medan barnen väntade på sina paket. Så även när familjen bodde i huset i Målerås "centrum" fanns det plats för en ko. Den stora tomten, där Skogshyddan skulle byggas, användes förmodligen för odling. Lilla Emma fick jobba hårt. Emmas kunskaper om läkeörter var till hjälp även när husdjuren blev sjuka. Men det fanns också gamla skrifter att titta i. Och Emma läste säkert gärna. Det fanns både romaner och praktiska häften i hemmet.
17 När Emma gift sig fick hon en vävstol, som hennes morbror hade snickrat ihop. Det fanns också spinnrock och kardor i hemmet. I början sydde hon för hand. Så småningom fick hon en symaskin som drevs med en handvev. Från 1907 finns ett vackert färgglatt kuddöverdrag hopsytt av lappar. Det är sytt för hand och märkt med Emmas initialer. Både det och hennes trasmattor med sin typiska randning visar på Emmas kreativa begåvning. Vävstolen stod troligen alltid framme. Emma vävde inte bara mattor utan också vackra dukar och gardiner och mycket annat.
18 Hur fick allt plats i den lilla stugan med sin fembarns-familj? Victor har berättat att Emma var en sträng och bestämd mor och något annat skulle väl inte fungera. Victor minns hur han fick en ordentlig åthutning, när han hade varit och trasslat till väven för Emma. Så det gjorde han inte om. Det finns en familjebild från omkring 1918. Det är jul och hela familjen är samlad. Lilla smala och seniga Emma ser verkligen bestämd ut.
19 De fem syskonen samlades för ett foto någon gång under första hälften av 1920- talet. Victor hade fått jobb som chaufför i Vislanda, Elin jobbade i familj först i Kosta och sedan i Kalmar och Torsten arbetade på ett glasbruk i närheten, Henning är inte så gammal på bilden men hade troligen redan börjat på glasbruket j Målerås. Valdor hade vistats en tid på "vanföreanstalten" i Helsingborg och fått sitt skadade knä stelopererat - men ser ändå gladast ut.
20 Det finns en bild från Emmas 50-årsdag. Hon ser lugn och förnöjsam ut där hon sitter bredvid sina blommor. Alla barnen har växt upp till skötsamma och ordentliga personer. Men ett år senare fick familjen sorg. Den 20-årige Torsten avled 1926. Troligen var det en magsjukdom, som orsakade hans död.
21 Livet fortsatte. Emma brevväxlade med sin syster Ida i Amerika. Alla tre syskonen, som emigrerat, hade gift sig och klarat sig bra. Både Ida och Karl Gustaf hade barn men inte Gottfrid. Gottfrid och hans fru Jenni var en gång i Målerås och hälsade på. De ville ta med sig ett av Emmas barn till Amerika - helst Elin - men Emma vägrade att släppa någon ifrån sig. På samma sätt som våra invandrare skickar hem pengar, så kom det då och då en check från Amerika. Och så kom det fotografier på vackert klädda brudpar och fina hus och Emma skickade kort på sin familj. Amerikasyskonen hade fått det lite bättre rent materiellt än hon och Hilda som stannade i Sverige. Idas hem i Superior, Wisconsin
22 Johan, Gottfrid och Jenni
23 Victor, som etablerat sig i Vislanda kom hem med fästmö Herdis. som blev hans fru den 15 juni 1935. Samma år byggdes det nya huset i Målerås, Det nygifta paret och hunden Jack åkte till Målerås och tittade på nybygget. Elin var också hemma och stod för köksarbetet - som alltid i vitt förkläde och huvudduk Emma ser glad och nöjd ut över att få flytta in i ett nytt hus. Det var meningen att Henning och hans livande fru skulle bo på nedervåningen och Emma och Johan på andra våningen. Men det blev inget av med det äktenskapet - det blev ett enfamiljshus av bygget.
24
25 1935 fyllde Emma 60 år och fotograferades med sina blommor. Det här året fick hon Amerika-besök. Två systrar, som var släkt med Idas man, kom och hälsade på. Båda systrarna var lärarinnor och ogifta och de blev över 90 år. Det har ibland sagts att det berodde på Emma att ingen mer än Victor, som flyttade hemifrån, gifte sig. Elin hade sällskap med en glasarbetare ett tag men om Emma avrådde och det därför inte blev något äktenskap, kan ingen veta. Elin lämnade trakten och reste ner till Malmö och började arbeta där. Och Valdors intresse för äktenskap inskränkte sig till ett aldrig färdigställt matsalsmöblemang...
26
27 Brev från nyblivna farmor Emma till Vislanda. Skogshyddan d 14/6 1936 Elskade barn Herdis och Vicktor och den lille Börje som har kommit och hälsat på eder och snart hoppas jag att han kommer och hälsar på farmor och farfar j Skogshyddan och ni är mycket välkomna. Ja, tankarna de är ju i Vislanda men det ser ut som att det ej skall bliva mera, men det är ju tiden som måste tala med allt. Ja, i morgon är det ett år sedan ni gjorde edra trolöften. Ja, tänk vad tiden ramlar iväg fort. Nu är det snart midsommar och sen är snart sommaren över. Ja. från det ena till ett annat, tusen tack för brevet och ana nyheter. Och vad jag kunde hämta av brevet. så var det så bra som det kunde vara. Ja, ni är glada, men om ni visste vad jag blev glad när Valdor kom hem och talade om att det var över och jag hoppas att det är fortfarande bra. Ja, nu har vi kryat på oss men vi har ju haft sommarsjukan, och den är inte något vidare att hava. Men den kommer fort men den är ej så kvick till att försvinna. Ja, allt är som vanligt här hemma och här är ett strålande vackert väder. Och Henning och Valdor de är i farten med att måla på kvällarna. Ja, tänk vad det är mycket med ett hus innan det blir färdigt. Ja, något nytt har jag ej att tala om än allt är det gamla vanliga. Hälsningar från oss alla till eder alla. Vänligen Farmor Här är ett paket från faster Elin till lille Börje. Jag fick ett paket från henne och då var det med. Här får ni ett kort på det nya huset. Elin tog det med sin kamera när hon var hemma. Du Vicktor hade sagt till far att du kom hem så vi har väntat. Glöm ej att hälsa mamma från mig.
28 Emma jobbade som vanligt trots ålder och avtagande krafter. l augusti 1937 skrev Victor ett oroligt brev till Elin. Han hade varit i Målerås och hälsat på och skrev "Mor såg inte pigg ut och hon klagade över att hon inte var bra" och Herdis tillade "Du vet ju att hon är uppe från 5 till sena kvällen, och det frestar på". Victor tyckte att det skulle anställas en hemhjälp, men det blev aldrig av - kanske berodde det på en envis Emma. 1938 fick Emma ett barnbarn till, som hon och Johan blev gudföräldrar till. De kunde inte komma till dopet och Emma hann förmodligen aldrig se barnbarnet Berit. Emma blev alltmer sliten. Hon ser väldigt liten ut bredvid den storvuxne Johan.
29 Den 31 maj 1939 avled Emma i sitt 64;e levnadsår. In i det sista tänkte hon på och oroade sig för sina vuxna barn. En månad innan hon gick bort skrev hon ett långt brev till Elin i Malmö och det brevet säger rätt mycket om Emma. Hon tackar för det Elin har skickat men själv har hon ingenting att ge bort och hon oroar sig för att dottern får arbeta for hårt. Hon uppskattar att Johan kommer hem och skottar ut jordhögen istället ror att stanna i Vislanda. Och så ordnar hon med det praktiska: krans till svägerskans begravning när nu inte äkta mannen är hemma Och det där med Hildas förlovning framställs så negativt som möjligt - ogifta Elin kanske blir ledsen. Och så undrar hon förstås hur sommaren blir, om Elin kommer hem. Så mycket ett brev kan innehålla och så kort tid Emma hade kvar när hon skrev det.
Skogshyddan d 30/4 1939 Elskade barn i Malmö Tusen tack for brevet och dess innehåll som jag hade glädjen att få mottaga. Men du kära barn det känns så svårt för jag, som du vet, jag har aldrig något att giva igen. Och jag är inte dummare än jag vet att du får slita både bittida och sent för vad du får. Ja, åter tusen tack. Ja, vad vi hämta av ditt brev så hade du hälsan fast våren den frestar nog alla. Ja hälsan här hemma den är ombytlig men det går en dag i sänder och vi ock. Allt följer efter. Jaså du trodde att far han stannade länge i Vislanda. Men det blev ej längre än till onsdagen så han kom hem för han hade ej tid att vara längre för han behövde att bölja med jorden. För om du minns så var här en stor jordhög, som skulle jämnas ut. Så när du nu kommer hem ska du få se hur fint det har blivit. 30 Jag kan meddela att faster Hilda i Kalmar har slutat. Hon dog den 14, sen fick vi brevet den 18, sen skulle hon begravas den 19. Så som du vet var ej far hemma. Men jag var och beställde en krans för jag kunde ej mera. Ja, så går det med oss alla. Ja, här hemma är allt som vanligt. Men här är bara så kallt så att det har ej kommit i farten ännu med att växa ännu. Jaså du, Hilda har förlovat sig. Det blir väl hon som får tjäna till mat och kläder, när han ej har något arbete. Ja, det var bara det att hon skulle hava en karl och en ring, sen var det bra. Ja, det blir ju så ibland. Jag hämtar av ditt brev och ser att Bettan är så rädd. Ja, det är svårt men vi får hoppas att det går över. Ja. jag är som du vet, jag är nyfiken. Skall ni vara på landet i sommar eller skall ni var hemma i stan sen det är så med frun? Eller får du någon semester eller ämnar du stanna? Ja, jag bara frågar för det är ju ett som jag ej har med att göra, men man tänker ju så mycket och för det är man så nyfiken. Hälsningar från oss alla från hemmet. Hälsa Linnea, Gösta och Ejnar så gott från oss venneligen mor
31
32 Du hittar mer om Klerens släkt i Ett skåp berättar som finns på DIGs hemsida. Arne Karlsson i Målerås har skrivit om Klerens och hans familj.