Mot tyranniet för friheten!

Av: Alexander Johansson Klass: SPSS2 Inlämnat: 8 April, 2008 Kurs: Historia B Handledare: Mattias Larsson Mot tyranniet för friheten! Kalmarunionens upplösning 1470-1523 Gymnasieprogram: Samhällsvetenskapliga programmet Institution: Samhällsvetenskap & humaniora 1

Innehållsförteckning Förord: s. 3 Kapitel I: Inledning s. 4-7 - Syfte & Frågeställning s. 5 - Metod och begränsning s. 6-7 - Avgränsing s. 7 Kapitel II Det var en gång: s. 8-11 Kapitel III Herr Sten besegrar den danska draken: 11-18 Kapitel IV Återföreningen 1497: s. 18-19 Kapitel V Avsättningen av kung Hans & De sista sturarna: s. 19-23 Kapitel VI Gustav Vasa upplöser unionen: s. 23-26 Diskussioner & Sammanfattning: Diskussion: s. 27-30 Sammanfattning: s. 31-32 Bibliografi: s. 32-33 2

Förord Jag skulle vilja passa på att tacka de personer som har hjälpt mig med min uppsats. Det har inte alltid varit så lätt att skriva denna uppsats och vissa stunder har jag fått stöd och hjälp av andra. Till en början skulle jag vilja tacka min kusin, Christopher Eliasson, som har stöttat min moral och pushat mig lite när jag inte funnit ork att skriva, vilken jag starkt uppskattar. Den andre personen jag skulle vilja tacka är min far, Ove Johansson, som läst och kommenterat kapitel II och en del av kapitel III, dessutom har även han givit uppmuntringar och liknande. Och även Liselott har givit sina kommentarer och även hjälpt mig att leta efter fotnoter i en del av mina böcker, tack för det! Jag skulle vilja tacka Niklas Bergh Gustavsson för att ha läst igenom min inledning och kommenterat den. Jag vill även tacka Karolina Berndtsson som hjälpt mig med min diskussionsdel, som absolut inte var det lättaste att skriva. Jag är mycket tacksam för all hjälp jag har fått och det har givetvis givit resultat! 3

Kapitel I : Inledning Det fanns en tid i Sverige vill jag minnas, då svenskar styrdes av de danska fogdarna och den danska kungen. De drev in sina höga skatter och förtryckte de fattiga svenska bönderna. Det var då män som Engelbrekt Engelbrektsson, Sten Sture d.ä. och Gustav Vasa stiger fram för att kväsa det danska tyranniet. Det är ofta den bilden vi vill se den historiska händelsen om upplösningen av Kalmarunionen. I Sverige hyllar vi bl.a. Dessa män för deras tapperhet, deras mod att stå mot övermakten med svärdet i hand, kämparglöden och sin trofasthet mot sitt land. Isynnerhet kanske Gustav Vasa; våran sanna landsfader som lyckades driva ut den danska kungen ur Sverige och upplösa unionen med Danmark och Norge. Detta är inte hela sanningen om dessa män och själva kriget handlade inte om ett hat mellan svenskar och danskar. Men för det så behöver ju inte mod och tapperhet existera och visst är det sannerligen en intressant och spännande historia, vilket jag kommer att visa i min uppsats om: Det svenska befrielsekriget 1470-1523 1. Jag blev lite intresserad av att läsa om detta ämne när jag skulle hjälpa en kompis med lite historiefakta om händelser kring denna spännande tid. Plötsligt började vi diskutera om Sten Sture och hans uppror, och jag insåg att jag inte kunde speciellt mycket om varken sturarna eller om Sverige under denna tid. Visst känner jag till historien om Gustav Vasa och Kristian II men vad hände innan Gustav Vasa? Just den frågan gjorde att jag valde att fördjupa mig i detta ämne. Jag måste säga att jag blev lite intresserad av det dels för att det var ett uppror. Rent historiskt är det intressant att läsa varför det uppstår, eftersom det ofta är lokalt. Det är fascinerande och spännande att läsa om revolutioner och uppror, må vara Dackefejden till amerikanska inbördeskriget. Det är nog ofta så också att man lockas av frihetstankarna, och man undrar om det verkligen var så. Om det verkligen fanns några sådana tankar bakom det hela. 1 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s.87 4

Syfte Syftet med själva uppsatsen är att kunna dra slutsatsen: Redovisa varför Sverige inte lyckades bryta sig ur unionen med de nordiska länderna innan 1523? Och varför lyckades just Gustav Vasa? Frågeställning Hur kommer det sig att följande uppror (Sturarnas uppror mot Unionen 1470-1520 och Gustav Vasas uppror 1521-1523) 2 bröt ut? Och vad var själva grundsyftet med uppror? Fanns det några nationalistiska tankar bakom de två ovanstående upproren? Vilka stödde upprors sidan; respektive unions sidan? (bönder, adeln, kyrkan, grannländer) Hur kommer det sig att de tidigare danska kungarna (Kristian I 1457-64 3 och Hans 1483-1513 4 ) misslyckades att återta Sverige, medan Kristian II lyckades och vad blev denne kungs fall? Och hur kommer det sig i sin tur att sturarna misslyckades och Gustav Vasa lyckades? Har det någonsin kommit upp tankar om att återupprätta unionen mellan de tre staterna igen? Dessa frågor skall jag ha besvarat i min handling, och jag kommer även att gå igenom dem i diskussions delen. 2 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s.90, 91, 92, 95 3 http://sv.wikipedia.org/wiki/kristian_i (Hans svenska regeringstid) Datum: 8/4-08 4 http://sv.wikipedia.org/wiki/hans_%28unionskonung%29 (Även Kung Hans svenska regeringstid) Datum: 8/4-08 5

Metod & Begränsningar I mitt arbete kommer jag att använda mig mest av litterära källor, d.v.s. böcker. Jag använder mig av böcker eftersom jag tycker det är en av de bästa och säkraste källorna att sträva efter, på denna nivå av skrivning. Jag har även skaffat mig en film där Herman Lindqvist berättar om Gustav Vasas väg till den svenska kronan. Jag har även hittat en artikel från populärhistoria angående Gustav Vasas väg till makten. För att göra en kort beskrivning av mina litterära källor: Jag lutar mig mest på Kalmar unionens tid, av Lars-Olof Larsson. Det är den mest proffsigt skrivna källan som jag använder mig av. Författaren är en historieprofessor och har bl.a. skrivit en biografi om Gustav Vasa, han är visserligen lite old school ifall man säger så, lite trist att läsa. Han går väldigt mycket in på namn och vilka som va släkt med vilka. Det kan vara bra i vissa lägen men man tröttnar snabbt på att höra på det, det är ju inte det som är det intressanta med frihetskampen. Men i övrigt bra, väldigt innehålls rikt. För att kolla upp lite detaljer på freder och krig har jag två böcker av Ulf Sundberg som har skrivit svenska krig och svenska freder och stillestånd. Han har tagit upp fakta om krigens handling och krigens mål, samt kartor. Jag använder honom för att kolla upp viktiga slag och händelser. Jag använde mig mest av boken, svenska krig i mitten och i slutet av uppsatsen. I den boken stod det väldigt mycket, och bra text, om Brunkebergs slaget t.ex.. Detta är tre exempel på källor jag använder mig av, var av svenska krig, Kalmarunionens tid är de mest opartiska källorna, de är rent historiska och är noga med att använda ord som t.ex. unions sidan och separationspartiet etc. Vilket t.ex. Sveriges historia av Jan Melin och Alf W Johansson inte är, utan använder mer uttryck som danskar och svenskar, vilket är ganska slarviga uttryck. För att inte slukas av allt läsande skulle jag göra en resa genom Götaland och besöka platser som påverkats av denna konflikt. Jag hoppades bl.a. på att besöka Kalmarslott, där jag hoppades få ut lite information om det hela. Det blev tyvärr inte så pga. av bristande tid men jag hoppas att i framtiden besöka Kalmarslott ändå för att kanske se hur allt kan ha gått till. Min handling kommer att inledas med en kort bakgrundshistoria till konflikten, alltså kommer jag gå in kort på Engelbrektssons och Knutssons tid, ytterst lite, men så mycket som krävs för att kunna förstå varför det hela började från första början och varför Sturarna och Vasa tar upp denna kamp. 6

I nästa del kommer jag att berätta om Sten Sture d.ä., med hans stora seger vid Bunkeberg. Hela andra delen kommer alltså att handla om Sten Sture d.ä:s regim i Sverige (1470-1503) Detta avsnitt kommer att bli ganska långt eftersom under Sten Stures d.ä:s regim blossar det upp många viktiga konflikter och det är vid hans regim som frihetskampen tar sin början. Min tredje del kommer att handla om Svante Sturesson och Sten Sture d.y:s tid som riksföreståndare. Jag kommer inte att gå in lika djupt på denna del, men denna tid är en ganska viktig tid i denna historian med tanke på att det är under den här tiden som Sverige återfaller till Danmark och Stockholms blodbad händer. När det gäller Stockholms blodbad kommer jag diskutera händelsen ganska mycket, med syfte att berätta varför Kristian II lät utföra denna fruktansvärda händelsen, var blodbadet verkligen så blodigt som alla historiker och källor säger oss? Den sista delen kommer att handla om Gustav Vasas del av det hela. Avgränsning Jag måste givetvis begränsa min uppsats, det är ju en konflikt som utspelar sig i nästan hundra år och är geografiskt sätt utspridd över hela norden, dessutom är den flera händelser i en om man säger så, t.ex. så krigade svenskarna mot ryssarna vid den finska gränsen och både Danmark och Sverige drev krig mot Hansan och flera stater i Norra Tyskland, konflikter blossade upp med Tyska orden m.m.. Det finns alltså en hel del att skriva om men jag kommer att hålla mig mellan åren 1470-1523, från Sten Sture d.ä:s tidiga dagar till Gustav Vasas grundande av det Svenska riket. Anledningen varför jag just valt att börja och sluta med just dessa åren är för att med Sten Stures tid inleds en ny tid i Sverige. Tidigare hade ju Karl Knutsson Bonde styrt Sverige, vilket är en avancerad historia eftersom Karl Knutsson ständigt avsattes från den svenska kronan, är läget inte helt säkert på om man ville upplösa unionen eller ej, Engelbrekt t.ex. ville inte göra det trots att han började med hela denna konflikten. Däremot i slutet av Knutssons tid och början av Stures tid stod det två partier i Sverige ett för unionen och ett emot unionen; mellan 1470-1523 blev det hela en frihetskamp, i mina ögon. Geografiskt sätt kommer jag att hålla mig inom Sverige, speciell inom Götaland och Svealand eftersom här konflikten med Danmark äger rum. Det blir för stort område att skriva om hela unionen och alla händelser runt om detta väldiga rike (Kalmarunionen), alltså kommer jag t.ex. inte gå in på svenskarnas krig mot Ryssland och Danskarnas konflikter i norra Tyskland. 7

Kapitel II : Det var en gång Det var en gång, så kan man nästan börja denna historien, eftersom det nästan blivit en saga av den. Genom alla tider har man hört fantastiska sagor om hur män från Dalarna lyckades befria det förtryckta Sverige. Jo, visst började det hela i Dalarna men det var nog varken något poetiskt eller sagolikt bakom det hela. Det hela började år 1334 5 när en man vid namnet Engelbrekt Engelbrektsson, en lågadlig bergsman ifrån Dalarna (Dåvarande Bergslagen) 6, gjorde uppror mot den dåvarande kungen av Kalmarunionen, alltså unionen mellan Sverige, Norge och Danmark. Kungen hette Erik av Pommern. Bergsmännen var missnöjda med många saker. Bl.a., om man får tro krönikorna rätt, över själva länsherren Jens Eriksen Lykke som skulle ha plågat bönderna i Dalarna med höga skatter och utfört tortyr mot folket som inte betalade eller löd honom. 7 Detta hände inte bara i Dalarna utan på många platser i Sverige. Krönikorna är ytterst överdrivna och en del av dem t.o.m. rena lögner men en sak är säker och det är att bönderna var ytterst missnöjda med skatterna. 8 Anledningen till dessa höga skatter berodde på att unionskungen, Erik av Pommern, drev ett mycket dyrt krig i de tyska staterna Slesvig och Holstein, söder om Danmark. Detta bidrog bl.a. till de höga skatterna, men också till något mycket mer betydelsefullt för bergsmännen i Dalarna. Under kriget med Slesvig-Holstein hamnade Erik av Pommern i en konflikt med Hansan. Erik hade nämligen infört en tullavgift vi Öresund för att driva in pengar till kriget, vilket medgav att tyska handels båtar blev tvungna att betala en avgift för att passera. 9 Detta drog hansastädernas med i kriget mot den nordiska unionen. Hansan gjorde en blockad mot unionen; varken export eller import tilläts. Nu stod affärerna för malmbrytning i Dalarna stilla. Bergmännen fick inga pengar, alltså kunde de inte betala någon skatt, inte heller köpa 5 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s.87 6 Ibid 7 Christer Öhman, Helgon, bönder & krigare, s. 164 8 Ibid 9 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia s.86 8

sig mat eller något annat. Dessutom blev kungen tvungen att höja skatterna ännu mer för att få in pengar till kriget. 10 Tillslut tröttnade folket i Dalarna på kungen och på sommaren år 1434 reste de sig och upproret hade börjat. 11 Upproret leddes av bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. Mycket snart blev upproret något mer än bara något lokalt litet uppror. Engelbrekt och hans upprorshär drog snabbt in i Västmanland, där ifrån till Gästrikland vidare in i Uppland. 12 Mycket snart började aristokratin i Sverige intressera sig om upproret. Många av dem ville gärna begränsa kungens makt och ge sig själva lite mer. En del av dem ville antagligen avsätta kungen och ersätta honom med någon annan. 13 Kungen hade nämligen brutit mot unionsbrevet som skrivits 1397 14 : Han hade anställt utländska fogdar i de olika rikena, han hade också själv bestämt skatter vilket bröt mot rikenas lagar 15 och han hade dessutom påbörjat krig utan riksrådens godkännande. Mycket snart låg hela landet i upprorsmännens händer. Men adelsmännen litade inte riktigt på denne bergsman från Dalarna. Han började få motstånd inom aristokratin. Engelbrekts främste motståndare och konkurrent blev Karl Knutsson Bonde, som kommer bli en mycket viktig person i denna historia. 16 År 1435 var Engelbrekt på sin höjd av makt när han valdes till Hövitsman (Motsvarande befälhavare) över Sverige i Arbogamötet. 17 Man försökte även förhandla med kung Erik av Pommern. Kungen lovade att ersätta sina fogdar med svenska män och begränsa skatterna. 18 Men konflikten blev aldrig löst och upproret fortsätter. Rådet bestämde att sammankalla ett nytt möte 1436 I Stockholm. Men Engelbrekt Engelbrektsson skulle då inte få se Stockholm. Han for mycket sjuk ifrån Örebro den 4 maj 1436. 19 Han färdades med båt över Hjämaren och Mälaren. 10 Ibid. (fortsätter på sida 87, den första och andra raden) 11 Dick Harrison, Boken om Sveriges historia s. 94 12 Christer Öhman, Helgon, bönder & krigare, s. 166-167 13 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia s. 87 14 A.A. s. 83 15 A.A. s. 87 16 Ibid 17 Dick Harrison, Boken om Sveriges historia s. 94 18 http://www.geocities.com/capitolhill/4440/engbrekt.html Datum: 8/4-08 19 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 221 9

Efter första dagen bestämde han att han och hans följe skulle slå läger på en holme lite utanför Göksholm slott. 20 Där möter han Måns Bengtsson som var av den adliga ätten Natt & Dag. Måns Bengtsson hugger ned Engelbrekt med en yxa och flyr sedan med sitt följe. Nyheten om Engelbrekts död når mycket snart Stockholm där blandade känslor uppstår. Bönderna var mest skakade av nyheterna och också dem som krävde hämnd. Ny ledare för oppositionen mot Erik av Pommern blev den mycket högt uppsatta adelsmannen Karl Knutsson Bonde. 21 Karl Knutsson var av en mycket högt uppsatt börd inom den svenska rådararistokratin och han var också den som valdes vid sidan av Engelbrekt 22, alltså den som hade rätt till makten. Karl Knutsson Bonde var son till Knut Röriksson och Margareta av ätten Sparre, och genom sina arv var han en utav Sveriges rikaste godsägare, han ägde nämligen flera hundra gårdar i Skåne, Halland och Småland. 23 Efter många år av oro och inre strider om makten förklarar riksrådet 1439 Erik av Pommern avsatt från den svenska tronen och han förlorar även den norska och danska kronan. 24 Ny kung blir Kristoffer av Bayern (1440-1448) 25, som blev en mycket omtyckt kung. Under hans tid vid makten råder lugnt i riket men så fort kungen dör barnlös 1448 blossar nya konflikter upp i hela unionen. Enligt unionsbrevet som skrivits 1397, skall länderna tillsammans välja en ny kung om den avlidna kungen gick bort arvlös och ingen ersättare fanns. 26 Kungavalet blev början av en lång konflikt, som inte skulle ta slut tills Gustav Vasa rider in i Stockholm som Sveriges kung midsommaren 1523. 27 Vald i Sverige blev adelsmannen Karl Knutsson Bonde, som tidigare nämnts. Karl Knutsson hoppades även att bli vald i Danmark och Norge som unionens trovärdiga kung. Men så blev det inte, i Danmark valde man nämligen hertigen av Oldenburg: Hertig Kristian, krönt Kristian I. 28 20 Ibid 21 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 227 22 Ibid. 23 A.A. s. 228 24 A.A. s. 249 25 A.A. s. 251 26 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 83 27 A.A s. 106 28 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid s. 270-271 10

Nu hade unionen två kungar som gjorde anspråk på kronan. Efter en mycket lång konflikt och mycket bråk kom parterna överens om att kung Kristian skulle styra i Danmark och kung Karl skulle styra i Sverige, när de båda dog skulle en ny kung väljas, eller om den ene dog så skulle den andre ta över. 29 Överenskommelsen skulle inte bli så lätt som man förväntat sig. Kung Karl Knutsson Bonde skulle bli krönt till Sveriges kung tre gånger. Riksråden tröttnade på Karl Knutsson och avsatte honom och ersatte honom med den danska kungen, anledningen var den att kung Karl varit så girig, främst gällde fördelningen av länen. 30 Men lika snabbt tröttnade de även på den danske kungen och tog tillbaka Karl Knutsson. Detta var en kaotisk tid i Sveriges historia men efter Karl Knutsson Bondes bortgång i maj 1470 började ett nytt kapitel i svensk historia, ett första steg mot en självtändig stat. Kapitel III : Herr Sten och den danske draken Det är den 15 maj 1470 våran historia börjar. Det är nämligen det här datumet som Karl Knutsson Bonde dör och en ny tid börjar. 31 Det är nu på försommaren som Sten Sture väljs som riksföreståndare över Sverige. Det finns många under medeltiden som tilltagit namnet Sture-ätten. För att inte blanda ihop dessa olika sturar, främste Sten Sture d.ä. och Sten Sture d.y. som vi kommer att komma till, kommer jag att berätta lite om Sten Sture d.ä. Sten Sture kom från en adelsfamilj som stod någorlunda högt upp i rådararistokratin i dåtida Sverige, nämligen Sjöbladsätten 32. Deras ättvapen var tre svart balkvis ställda sjöblad på en guldbotten. Sten Sture var son till Gustav Sture och Birgitta Stensdotter Bielke. Fadern hade varit länsherre över både Älvsborg och Kalmar. 33 Men fadern dog när Sten Sture bara var några år gammal och modern gifte mycket snart om sig med lagmannen ifrån Uppland, Gustav Karlsson av släkten Gumsehuvud. 29 Melin, J & Johansson, J, AW, Sveriges historia, s. 89 30 Ibid. 31 http://sv.wikipedia.org/wiki/karl_knutsson_(bonde) 32 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 319 33 Ibid. 11

Sten Sture blev dubbad till riddare vid Kristian I:s kröning av Sverige år 1457, 34 då han var runt arton år gammal. Han tillhörde den unionsvänliga sidan av riksrådet 35 och stödde den danske kungen. Men han bytte till Karl Knutssons sida 36 där han kämpade flitigt i dennes armé. När Karl Knutsson dog i maj 1470 stod valet om Sveriges riksföreståndare mellan två personer, det förste var Sten Sture och den andre Ivar Axelsson. 37 Det blev Sten Sture. Karl Knutsson skall vid sin dödsbädd ha sagt, innan han dog, att Sten Sture var den som skulle efterträda honom. Ingen vet idag om detta är sant men Ivar Axelsson vek för Sten Sture, eftersom om Ivar Axelsson blev riksföreståndare skulle de uppstå problem med Tottarnas konfiskerade gods 38, så det fick bli Sten Sture. Kristian I har inte gett upp hoppet om den svenska kronan, nu när Karl Knutsson har dött fanns chansen att vinna tillbaks kronan, så var det ju sagt i avtalet och Sten Sture var ju trots allt unionsvänlig, han borde ju arbeta för att stärka unionen. Men det blev inte riktigt som kung Kristian hade hoppats på. Sten Sture började nämligen arbeta på ett separationsparti inom riksrådet 39 Genast när Sten Sture valts som riksföreståndare gör Erik Karlsson Vasa uppror och försöker även få bönderna i Uppland att resa sig emot riksföreståndaren. Erik Karlsson blev dock besegrades och blir tvungen att fly till Danmark. 40 Men det finns fortfarande Kristian trogna borgar i Sverige och Kristians offensiv hade inte ens börjat. Dag och natt samlar han resurser för ett anfall mot Sverige. Kristian tvingas dock avvakta anfallet eftersom konflikter i Slesvig och Holstein nyss blossat upp 41 Kungen blir tvungen att gå diplomatiskt fram till en början. Även separationspartiet förbereder sig för krig. I mars 1471 gör Sten Sture ett infall i Halland men han tvingades att avblåsa anfallet efter som ett stillestånd slöts den 9 april 1471 vid Kungsäter 42. Avtalet innebar att stillestånd skulle råda till midsommar i väntan på ett större fredsmöte 43. Sten Sture blev tvungen att acceptera avtalet. 34 Ibid. 35 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 90 36 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 319 37 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s.320 38 Ibid. 39 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 90 40 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 337 41 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s.320-321 42 A.A. s. 321 43 Ibid. 12

Trots stilleståndet ansåg Sten Sture att det inte gjorde något att belägra de borgar inom Sverige som var kungatrogna. Städer som Kalmar, Stegeborg och Stäkeholm var under en tid under belägring. 44 Den 9 juni 1471 är allt klart i kung Kristians armé och de seglar iväg för att återta Sverige. Med på båten finns ungefär 5000 soldater, inte bara danskar utan även tyska knektar och riddare, även norrmän och många svenska adelsmän följer med. Exempel på några utav dem är: Erik Karlsson, han som var av ätten Vasa och försökte sig på ett uppror i Uppland, Trotte Karlsson Eka, riddare och riksråd, Ture Turesson Bielke och många fler. 45 Den danska flottan kommer fram till Kalmar utan några som helst missöden och börjar befästa Kläckeberga kyrka och kör iväg de få svenskar som blockerar vägen till Kalmar. 46 Från Kalmar seglar kungen och hans här vidare mot Stockholm och den 10 juli ankrar den danska flottan utanför dagen Djurgården. 47 Förhandlingarna börjar men någon fredlig lösning på problemet kommer de inte fram till, så Sten Sture ger sig av den 18 augusti för att samla krigsfolk runt om i landet. 48 Befälet för Stockholms försvar ger han till Knut Posse. 49 Samtidigt som Sten Sture rekryterar folk runt om i Sverige beger sig kungen till Uppland där han har böndernas stöd. Upplänningarna visar sitt stöd och ansluter sig till den kungliga hären. 50 Belägringen av Stockholm börjar; den kungliga hären går upp på Brunkebergsåsen alldeles norr om staden, som då var en skogsbetäckt höjd som sträckte sig från Klara kyrka till Johanneskyrka, numera är platsen en vanlig del av Stockholm. 51 Den danska flottan ankrade om vid Käpplingeholmen (dagens Blasieholmen) 52 för att där ifrån komma närmre belägringsstyrkan. För att hären och flottan skulle få kontakt med varandra byggde de en provisorisk bro från Norrmalm till Käpplingeån. 53 Nu hade kriget börjat. 44 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 338 45 Ibid. 46 Ibid. 47 Ibid. 48 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 322 49 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 338 50 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 322 51 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 338 52 Ibid. 53 A.A. 339 13

Under tiden samlar Sten Sture och hans anhängare folk runt om i landet, medan Kristian I låter röva runt om i Södermanland och Uppland. Han måste nämligen försörja sin armé, och för honom var det nu bråttom att få den svenska kronan på huvudet, han hade nämligen inte råd med en långvarig belägring. I oktober börjar Sten Sture färden mot Stockholm. Personligen leder han västgötarna och folk från Närke 54, han får även förstärkningar av östgötar och Södermananländare 55 medan Nils Bosson Sture, fadern till den blivande riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture), ledde dalkarlarna och folk norrifrån. 56 På kvällen innan slaget berättar sturekrönikorna att Sten Sture höll ett tal för sina trupper, han skall iså fall ha sagt någonting ungefär såhär: Nu vill jag inte längre dagtinga med kung Kristian! Jag tänker dra mot honom nu strax, och vill bo i frid i Sverige och leva med ära måste ni alla stå fast i dag och ingen gå från den andre. Så sant jag heter Sten Gustavsson skall jag i dag våga mitt liv för att avvärja Sveriges skada. Vi fruktar varken kungen eller hans män och vill ni följa mig räck då upp edra händer! 57 Enligt krönikorna skall männen ha svarat honom: Vi vill alla göra så med guds hjälp alla fasta stå, vi vilja vår sak för gudi klaga och i guds namn åstad draga. 58 Efter talet skulle hela hären hållit mässa och bön. Sten Sture kan mycket väl ha hållit ett tal för sina trupper och sagt något ungefär såhär, dock är nog talet förfinat och för planerat än vad det verkliga var, men i det svenska hären var moralen hög. Det danske kungen skulle besegras! Nästa dag började den sista marschen mot Stockholm, Sten Sture och hans armé sjöng visor om Sankt Örjan som besegrade den onde draken och räddade den vackre prinsessan. 59 Men även detta kan ha varit skrivet långt senare, med tanke på Sankt Göran och Draken som var ren propaganda för Sten Sture. 54 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 322 55 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 339 56 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 322 57 Christer Öhman, Helgon, bonder & krigare, s. 219 58 Ibid. 59 Ibid. 14

I Stockholm väntade Knut Posse och stadens invånare på en undsättning från Sten Sture. Den danske belägringen började bli ytters obehaglig, och man fruktade kung Kristians hämnd på dem som gjort motstånd. 60 Kungen skall själv ha skrutit om hur han skulle piska Sten Sture med ris om han vågade sig försöka avsätta kungen, och kungens knektar hade skrikit om hur de skulle våldta kvinnorna i staden och döda alla männen samt spika upp deras diskretare ägodelar på sängkarmen. Detta är skrivet av högt danskfientliga källor och är dessutom skrivna långt efter slaget. 61 Men vem vet vad kung Kristian hade för planer om han segrade? Kanske skulle han skona Stockholm och oppositionen, eller hade han kanske gjort som Kristian II, halshuggit oppositionen, det är något vi aldrig kommer att få veta. Den 10 oktober 1471 står Sten Sture och hans här utanför Stockholm, 62 redo att skicka danskar och tyskar hem till sina länder och göra upp ett och annat med upplänningarna och de som varit kungen trogna. På den svenska sidan sägs det vara upp till 10-15 000 man och även den danska hären skulle bestå av 10-15 000 man 63. Dessa siffror är naturligtvist överdriven, men det kan gott ha varit upp mot 5000-6000 man på vardera sida. 64 Den kungliga hären bestod av huvudsakligen danska bönder och riddare, tyska legoknektar och uppländska bönder, också många svenska kungatrogna adelsmän 65. Därför är det egentligen fel att använda utrycktet den danska hären, eftersom den inte alls var särskilt dansk isig, plus att målet var inte att förstora Danmark utan att åter sätta en gemensam kung över ett gemensamt rike. Sten Stures armé bestod av bönder ifrån Götaland, Närke, Dalarna, Södermanland och övriga delar av Sverige, plus de adelsmän som stödde honom och man får inte glömma Knut Posse och stockholmarna. Anfallsplanen gick ut på följande, med syfte att till intet göra den kungliga armén 66 : Den svenska sidan skulle anfalla ifrån två håll. Sten Sture skulle anfalla Brunkebergsåsen med huvudstyrkan medan Nils Bosson, som marscherat en annan väg mot Stockholm, anfalla med 60 A.A s. 220 61 Ibid. 62 Dick Harrison, Boken om Sveriges historia, s. 98 63 Christer Öhman, Helgon, bönder & krigare, s.220 /// går lite emot vad dem andra källorna säger där av anledningen till att jag skrev siffran;10-15 000. 64 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 323 65 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 339 66 Ibid. 15

sin styra österifrån samtidigt som Knut Posse, tillsammans med stockholmarna, skulle göra ett utfall ifrån Staden. På så vis skulle de klämma ihop den kungliga armén. 67 Klockan elva på morgonen inleder Sten Sture sin första stormning mot Brunkebergsåsen, där den danska huvudstyrkan håller till 68. Den kungliga hären öppnar eld mot Sten Stures styrka som kämpar sig upp för åsen. Efter en tid av hård beskjutning av eldvapen, kanoner och pilar börjar närstrider man mot man. När striden är som värst stormar Knut Posse ut med sin här från Stockholm. 69 De lyckas bränna en del av belägrings maskinerna och såga sönder en del av bron som kungens här byggt för att nå sina skepp innan de tvingas tillbaka. 70 Bron står fortfarande men det är knappt. Tillslut tvingas även Sten Sture tillbaka av kungens män. I vanliga fall brukar en bonde armé vara besegrad om den tvingas fly, men istället lyckas Sten Sture behålla lugnet och omgrupperar sig för ett nytt anfall. 71 Sten Sture och hans här går åter till anfall och under detta anfallet lyckas de skadeskjuta kung Kristian, som blödande och svärande blir tvungen att lämna slaget 72. Men återigen tvingas Sten Sture att falla tillbaka ännu en gång, men även nu lyckas han omorganisera sig, under tiden dör den kungatrogna adelsmannen Trotte Karlsson, enligt krönikorna skall han tagit av sig Okänd konstnär skildrar slaget vid Brunkeberg den 10 okt. 1471 67 Ibid. 68 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 340 69 Ibid. 70 Ibid. 71 A.A. 341 72 Ibid. 16

hjälmen efter Sten Stures andra tillbakadragning, och direkt träffats av en svensk kula i huvudet 73. Det är nu den kungliga befälhavaren, Claus Rönnow, beslutar sig för att slaget är vunnet och dags att förfölja rebellerna. 74 Den kungliga armén lämnar nu sina säkra värn på åsen och börjar gå ner mot Sten Sture. I samma veva dyker Nils Bosson upp med sin armé från östra sidan. 75 Nu vänder slaget och den kungliga armé börjar fly mot sina båtar. Då gör Stockholmarna ett utfall ifrån Staden och danskarna jagas ut på bron, den brister och flera tusen danskar skall ha drunknat, om man får tro krönikorna rätt 76. Segern var vunnen för Sten Sture, och han hade verkligen tillintetgjort den kungliga armén. Visserligen är det svårt för oss idag att veta hur slaget vid Brunkeberg egentligen gick till, eftersom de flesta källorna är skrivna långt efter slaget. En del är t.o.m. skrivna under Gustav Vasas tid, av Olaus Petri. 77 Dessutom kan man se klart och tydligt att de är propaganda mässiga och överdrivna, om inte annat väldigt osäkra eftersom många av källorna är skrivna så långt efteråt. Det man kan lägga märke till är hur Trotte Karlssons död av det plötsliga skottet i huvudet eller de flera tusen danskarna som skall ha drunknat i floden. En sak är i alla fall säker och det är att Sten Sture lyckades besegra kung Kristian I och riva upp fler sår i unionen. Men kriget var inte slut ännu, och fler prövningar skulle komma. Följande år, 1472, erövrar Sten Sture de borgar som återstår att ta i Sverige. Han återtar Kalmar, Stegeborg och Bornholm. 78 Dessutom dör den värsta oppositionen emot inom landet, nämligen Magnus Gren, Ture Turesson Bielke, och Erik Karlsson Vase, mannen som försökte resa upplänningarna tidigare mot Sten Sture, beger sig till finsk-ryska gränsen för att kriga mot ryssen. 79 Sverige fick dock stryka lite på foten för 73 Ibid. 74 Ibid. 75 A.A. 342 76 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 342 77 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 325 78 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 342-343 79 A.A. s. 343 17

danskarnas efterföljder, eftersom hansan slöt upp bakom Kristian och gjorde en handelsblockad mot Sverige, vilket åter drabbade bergsmännen. 80 Trots allt hindrade detta Sten Sture att göra ett minne av slaget vid Brunkeberg. Han lät tysken Berndt Notkes göra den berömda statyn på Sankt Göran och draken. 81 Statyn är ett propagandamästerverk, som innehåller fullt av symboler och metaforer. Exempel är riddaren, som bär Sjöbladsättens vapen och hästen som bär två fjädrar i pannan. Ett blått och ett gult. Riddaren skall givetvis symbolisera Sten Sture medan Prinsessan symboliserar det heliga Stockholm. Draken är givetvis Kristian I. Och så här gick det till när herr Sten besegrade den danske draken vid Brunkebergsåsen, en höst dag år 1471. Kapitel IV : Återföreningen 1497 Med åren som gick växte sig oppositionen allt starkare mot Sten Sture, främst på 1490-talet, främst var det inom riksrådet det började koka. 82 De två ledande personerna emot Sten Sture var ärkebiskopen Jakob Ulfsson Örnefot och Arvid Tott, riksföreståndaren hade även hamnat i en konflikt med Svante Nilsson. 83 Svante Nilsson var son till Nils Bosson 84, som tillsammans med Sten Sture besegrade kung Kristian vid Brunkeberg 1471. Oppositionen var mest upprörda på hur Sten Sture fördelat länen och hur kriget mot Ryssarna hanterades. 85 Sten Stures problem måste för fullt utnyttjas av unionskungen. Den gamle unions kungen, Kristian I, dog den 21 maj 1481 86. Troligtvis svärande åt Sten Sture och han parti. Ny kung blev dennes son Hans, som likgiltigt med sin far strävade efter att återfå den svenska kronan. 87 Det enda han saknade var ett syfte att gå in i Sverige. Det fick han riksrådet förklarade Sten Sture avsatt som riksföreståndare, den 7 mars 1497. 88 Detta gick 80 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid s. 328 81 Melin, J & Johansson, J, AW, Sveriges historia, s. 90 82 Dick Harrison, Sveriges Historia, s. 96 83 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 369 84 http://sv.wikipedia.org/wiki/svante_nilsson_(sture) Nils Sture = Nils Bosson Datum: 8/4-08 85 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 376-377 86 http://sv.wikipedia.org/wiki/kristian_i Datum: 8/4-08 87 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 369 88 Ibid. 18

givetvis inte Sten Sture med på och kung Hans började en ny kampanj med att återta den svenska kronan. När budet kommer om kung Hans anfall mot Sverige beger sig Sten Sture till Dalarna, där han får dalkarlarnas stöd. 89 Men även upplänningarnas och värmlänningarnas stöd. 90 Sten Sture börjar en offensiv mot oppositionen i Sverige. Hans riktar sig först mot Uppland, för att ta ärkebiskopens gods och gårdar. 91 Efter att ha tagit Uppland vänder han sig mot Närke och där ifrån västerut. Inom kort faller både Örebro och Stäkeholm för riksföreståndaren. 92 På sensommaren 1497 anfaller tillslut kung Hans med hans armé. 93 Det dröjer inte länge förrän han återtagit södra Sverige och påbörjar en belägring på Stockholm och det är Sten Sture själv som leder försvaret av staden. 94 Sten Sture planerar ett anfall mot danskarna, planen är att dalkarlar skall anfalla kungaarmén i ryggen den 28 september, samtidigt som Sten Sture skall göra ett utfall från Stockholm och på så sätt anfalla kungaarmén i ryggen. 95 Detta får såvida kungens män reda på och de möter fullt beredda en här med dalkarlar utanför Rotebro där ett blodigtslag utkämpas. 96 Slaget går i vågor och det verkar först som om dalkarlarna segrar men slaget vänder och kungens män vinner. Istället för att förfölja de flyende dalkarlarna återvänder de mot Stockholm för att återuppta belägringen. 97 Då gör Sten Sture ett utfall, eftersom han tror att det är dalkarlarna som kommer. Det hela blir en massaker men Sten Sture lyckas undkomma genom att simma med sin häst tillbaks till Stockholms portar. 98 Nu fanns det inget mer att göra än att förhandla. De hade inte kommit till någon avgörande drabbning och kung Hans skulle knappast kunna hålla kvar en belägring över vintern, det skulle kosta alldeles för mycket, även Sten Sture hade problem högt över öronen. 99 89 A.A. 370 90 Ibid. 91 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 370 92 Ibid. 93 Ibid. 94 A.A. s. 371 95 Ibid. 96 Ibid. 97 Ibid. 98 A.A. s. 372 99 Ibid. 19

Båda parterna kom överens om att kung Hans även skulle bli erkänd som svensk kung och unionen skulle återupptas. I gengäld fick Sten Sture belöningar i förläningar. 100 Hans kröntes den 26 november 1497 till Kalmarunionens gemensamme kung. Kapitel V : Avsättningen av kung Hans & De sista sturarna Man kan lite ironiskt säga att så fort kung hans lät sig krönas började det koka i Sverige. Kungen delade ut de svenska länen till olika utländska fogdar 101, detta retade både adeln och bönderna som tidigare plågats av kungens fogdar från Tyskland och Danmark. Men det som blev det mest avgörande är att riksrådet fått reda på att kung hans gjort en pakt med Ivan III av Ryssland. Hans hade inbjudit Ryssland att anfalla Sverige om de hjälpte Hans till den svenska tronen. 102 I belöning skulle de få delar av Finland. Detta blev avsparken för ett långvarigt krig. Sten Sture (d.ä.), Svante Nilsson, som bytt till Sten Stures sida och fem andra i riksrådet skriver år 1501 ett uppsägelsebrev till kung Hans, där de förklarar honom avsatt från Sveriges tron. 103 I augusti samma år börjar upproret mot kung Hans. De börjar med att belägra Örebrohus, där den illaomtyckte Jöns Falster har sitt säter. 104 Efter en rad segrar väljs Sten Sture åter till riksföreståndare över Sverige, och mycket snart lyckas han återta staden Stockholm ifrån danskarna. 105 Däremot lycka de inte ta Stockholm slott, där den danske drottningen Christina befinner sig. Nu påbörjar belägrinings geniet Heming Gadh belägringen av Stockholm slott. Det dröjde fram till våren 1502 innan de isolerade I slottet gav upp och kapitulerade, bara tre dagar innan Hans flotta kommer till undsättning. 106 Under 1502 görs ett danskt anfall ifrån Halland, som leds av kung Hans Son, den blivande Kristian II. Kristian påbörjar en belägring av Älvsborgsfästning som kapitulerar utan strid och 100 http://sv.wikipedia.org/wiki/hans_%28unionskonung%29 Datum: 8/4-08 101 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 381 102 Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid, s. 385 103 A.A. s. 389 104 Ulf Sundberg, Medeltidens svenska krig, s. 382 105 Ibid. 106 A.A. s. 383 20

bränns ner av Kristians här, även Lödöse bränns till grunden. 107 Kristian tvingas visserligen tillbaka och bränner på tillbaka vägen Örestens fästning, en gränsfästning mellan Danmark och Sverige. Under denna tid var Riksföreståndaren upptagen med att återta de fästningar i Finnland som kontrollerades av kungen. 108 Plötsligt nås riksrådet av skakande nyheter om Sten Stures död. Detta var på senhösten 1503 när han förde Christian, kung Hans gemål över gränsen till Dansk mark. 109 Naturlig arvinge efter Sten Sture blev den högt uppsatte adelsmannen Svante Nilsson av ätten Natt & Dag. Han regerade i Sverige som riksföreståndare från år 1503-1512. 110 Under hans tid är det ett mycket krigstrött Sverige som börjar tröttna på det hela, vilket gör att en opposition växer mot riksföreståndaren. Men innan kritiken hinner växa sig för stark dör han 1512 och ersätts med sin son som tagit till sig Sten Sture (d.y.), som bara var 19 år gammal när han blev riksföreståndare. 111 Även unionen fick en ny kung i Danmark och Norge, han hette Kristian II (1513-1523). I Sverige skulle han få tillnamnet Kristian tyrann medan man i Danmark kallade honom för Kristian bondekär. 112 Riksföreståndaren Sten Sture d.y. ärver kampen om ett fritt Sverige som pågått sedan slaget vid Brunkeberg. Denne Sten Sture sägs ha varit mycket äregirig och stävades troligtvis efter att bli kung över Sverige. 113 Detta skulle dock bli en stor utmaning för honom eftersom han hade många motståndare inom Sverige, främst inom kyrkan, där ärkebiskopen Gustav Trolle är den störste motståndaren. 114 Konflikten till Gustav Trolle skulle bli avgörande för Sten Sture d.y. när han beslutade sig för att personligen avsätta ärkebiskopen. 107 A.A. s. 383, 384 108 Ibid. (384) 109 http://sv.wikipedia.org/wiki/sten_sture_d.%c3%a4. Datum: 8/4-08 110 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 91 111 Ulf Öhman, Bönder, helgon & krigare, s. 225 112 Film: Herman Lindqvist dokumentär om Gustav Eriksson Vasa 113 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s.91 114 Ibid. 21

Sten Sture d.y. börjar belägra biskopens borg, Almare-Stäket i Uppland på Hösten 1516 och han lyckas tillfångata Biskopen och avsätta honom, när det hela var klart slängde han Gustav Trolle i en fängelsehåla. 115 Detta var ett mycket grovt brott emot kyrkan vilket gav Sten Sture d.y., hans familj och följe stora konsekvenser. Påve Leo X hotade Sten Sture d.y. med bannlysning, och han hade redan blivit bannlyst av ärkebiskopen bannlysta av påven, Leo X. 116 Bannlysning innebar förbud mot gudstjänster och liknande ceremonier och man blev framför allt fredlös. Det var tur i oturen att Sten Sture d.y. var populär hos vanligt folk inom Sverige. Konflikterna i Sverige måste givetvis unionens nya kung (erkänd i Norge och Danmark), Kristian II utnyttja. För ännu var inte drömmen om den svenska kronan borta, och nu fanns det anledningar att ta tillbaks kronan. En av anledningarna var återupprätta ordningen och beskydda kyrkan. 117 Kristian skulle få göra tre anfall mot Sverige. 1517, 1518 och 1520, var av det sistnämnda anfallet blev Sten Sture d.y:s fall. 118 Kristian II var en utav Nordens mäktigaste man, faktum är att han var en av Europas mäktigare män eftersom Kalmarunionen, trots sina inre problem var en stormakt inom de europeiska makterna. Kristian II var ingift i den habsburgska släkten. Kristian II var nämligen gift med den tysk-romerska kejsaren Karl V:s syster, Isabella av Aragonien-Kastilien, detta gav honom medlemskap i gyllene skinnets orden och en avgift på 250 000 marker guld. Dessutom kom Kristian II närmre de viktiga handelsstäderna i Nederländerna och Belgien. 119 Genom att höja en del av skatterna i Danmark och Norge, plus de pengar som strömmade in från det tysk-romerska riket hade Kristian II råd att skaffa sig det bästa för en kampanj mot Sverige. Med i armén fanns några tusen tyska legoknektar men också många franska och skotsk, vilka blev kärnstenarena i armén. Många fransmän var nämligen veteraner från Europas krig i Italien och Tyskland och skottarna var många kriminella krigsförbrytare. 120 Den danska armén beräknas vara på ungefär 7000 man, var av de flesta utländska legoknektar. 115 A.A. s. 92 116 Lars Ericson Wolke, Stockholms blodbad, s. 96 117 Ibid. 118 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 92 119 Lars Ericson Wolke, Stockholms blodbad, s. 82, 83, 125 120 A.A. s. 97 22

Denna gång skulle unionsarmén göra något väldigt vågat och ovanligt, de skulle nämligen rycka in i Sverige på vintern, vilket inte alls var vanligt i de norra delarna av Europa på den här tiden. 121 Unionsstyrkan drog bröt upp ifrån Skåne och började marschera norr över in i Småland och kom en bit in i Östergötland. Man kan säga att svenskarna blev tagna på sängen och Sten Sture gjorde en kvick försvars plan. Svenskarna bröt upp och begav sig ner till Västergötland för att där ifrån locka den danske armén, som leddes av den danske befälhavaren Otto Klumpen. 122 Unions hären vänder om och går mot Västergötland, de vill helst inte ha en armé i ryggen. Plats för slaget hade Sten Sture valt, han valde att möta unionsstyrkan på Åsundens is, utanför dagens Ulricehamn. Där möttes de båda styrkorna den 19 januari 1520. Segern blev total för unionsstyrkan. Det är inte så svårt att tänka sig något annat, med en sån avancerad och erfaren armé går det inte att förlora även ifall den svenska sidan stred tappert och modigt. 123 Sten Sture d.y. Skadas i slaget av en kanonkula och begersig till Stockholm för att leda försvaret därifrån. Men Sten Sture d.y. dör av sina skador på Mälarens is utanför Stockholm, nu står Sverige öppet för Kristian II och en belägring av Stockholm kan börja. 124 Försvaret av Stockholm stad försvaras av Sten Sture d.y:s änka, Kristina Gyllenstierna, på villkor av amnesti kapitulerar hon och Kristian II kan rida in i Stockholm. Han kröntes den 1 november 1520 till kung av Sverige. Sten Sture d.y. döende på Mälarens is, måling av Carl Gustav Hellqvist 1880 Kapitel VI : Gustav Vasa upplöser unionen Det är nu som våran historia om Gustav Vasa tar sin början. Gustav Eriksson Vasa, som han egentligen hette, föddes förmodligen år 1496 på Rydboholmsslott i Uppland. 125 Hans fader Erik Johansson var riksråd i Sten Sture d.y:s regering och hövitsman över Åland. Erik 121 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 92 122 Lars Ericson Wolke, Stockholms blodbad, s. 102, 103 123 http://sv.wikipedia.org/wiki/slaget_p%c3%a5_%c3%85sunden Datum: 8/4-08 124 Melin, J & Johansson J, AW, Sveriges historia, s. 92 125 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 14 23

Johansson säg ha varit en ytters grym man, som han plundrade kyrkor och byar i trakterna i Uppland, han våldtog pigor och misshandlade folk han ogillade eller sa emot honom. 126 Gustav Vasas mor var Cecilia Månsdotter av släkten eka, hon var även släkt med Sturarna (Natt & Dag, alltså d.y.). Genom Gustav Vasas högt uppstående föräldrar fick han en plats i Sten Sture d.y:s hov. Gustav Vasa deltog i faderns plundringar och i Sten Stures krig mot unionskungen, Kristian II, som han lär bl.a. ha burit fanan vid slaget vid Brännkyrka 1518, där Kristian II besegrades för andra gången av Sten Sture d.y.. 127 Efter slaget skickades Gustav Vasa och några andra högt uppstående till det danska lägret för att förhandla och försöka göra upp stillestånd och kanske komma överens om en eventuell fred mellan separationspartiet och unions sidan. Så blev det inte, Kristian II återvände till Danmark och tog Gustav Vasa och de övriga förhandlarna till fångar till Danmark. 128 I Danmark behandlades han visserligen ganska väl, han bodde hos en släkting på Kalö slott på Jylland. Men han ville där ifrån, så han lyckades fly där ifrån och lyckades ta sig till Lübeck, där han slöt viktiga kontakter som skulle visa sig avgörande inför framtiden. Det var även i Lübeck han fick höra om Kristians tredje anfall mot Sverige (1520) och han beslöt sig för att lämna Lübeck och ta upp kampen mot unionskungen, eftersom Sten Sture d.y. stupat vid Åsunden samma år. 129 Den 31 maj 1520 landstiger Gustav Vasa vid Stensö udde utanför Kalmar, där ifrån lyckas han ta sig in i Staden, kalmar, som för tillfälligt är belägrade av kungens trupper. Han försöker få kalmarborna att stå emot unionstrupperna, men de är trötta på allting och vill kapitulera. Från Kalmar reser Gustav Vasa längre in i Småland för att få bönderna att resa sig, men inte heller de är intresserade för ett uppror. Dock skulle Klas Kyle, en gammal trogen stureanhängare lyckas få smålänningarna till vapen emot Kristian II, detta vid juletid 1520, alltså började det första av de sista upproret i Småland och inte i Dalarna som det ofta brukar stå i många av våra historieböcker. 130 Från Småland går han vidare upp i Landet men lyckas inte få några anhängare med sig, och han får snart nyheterna om Kristina Gyllenstiernas kapitulation av Stockholm och att Kristian 126 Herman Lindqvist dokumentär om Gustav Vasa 127 Herman Lindqvist dokumentär om Gustav Vasa 128 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 16 129 J. Melin & AW Johansson, Sveriges historia, s. 94 130 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 16 24

II Skulle krönas till svensk kung. Han vägrade delta i kröningsceremonin och slog sig tillfälligt ner på familjegodset Rävnäs utanför Mariefred. Det var här, på Rävnäs, han fick veta om Stockholms blodbad, där hans far, Erik Johansson och svåger Joakim Brahe blivit halshuggna och hans mor och systrar förda till fängelse i Danmark. Detta var hemska nyheter för den unge adelsmannen, men inte bara hade hans släkt blivit avrättade och bortförda utan även alla familjens gods och gårdar hade blivit beslagtagits till staten, Gustav Vasa var alltså ruinerad och kungens knektar letade landet runt efter kvarstående Sture anhängare. 131 En som fick sätta livet till utanför Stockholm var Hemming Gadh, den skickliga befälhavaren, men även folk i Jönköping och Vadstena fick sätta livet till. 132 Gustav Vasa begav sig till Dalarna, där Sturarna alltid haft stöd av bergsmän och bönder. Dessutom var Dalarna det enda landskapet i Sverige där det fortfarande fanns beväpnade fria bönder. 133 Vad som hände Gustav Vasa i Dalarna vet man inte riktigt. Många av berättelser om den unge Gustav Vasas äventyr är rent påhitt och propaganda, men Gustav Vasa lyckade i alla fall först inte få med Dalkarlarna i ett uppror mot kung Kristian II men givetvis som vi alla vet ändrar sig dalkarlarna och hinner ikapp Gustav Vasa som är på väg till Norge, och säger att de ångrat sig. Det kanske kan tros att det är för Stockholmsblodbad som folket i Dalarna gör uppror mot kung Kristian, och visst kan det ligga något i det eftersom det visade sig att kungen var oärlig och falsk, men kungen bestraffade inte bara adelsmännen som fanns runt om i landet utan även vanligt folk. Bönderna runt om i Sverige blev tvungna att betala extra mycket skatt som straff för att de stött Sten Sture d.y. och han kättarparti. Bönderna skulle avväpnas och utländska fogdar insattes i de lediga landskapen runt om i Sverige, detta blev att många i Sverige, inte bara dalkarlarna utan som tidigare sagts, Småland och andra landskap reste sig emot kungen. Smålänningarna var faktiskt de första i Sverige som gjorde uppror mot Kristian II, de leddes av en av Sten Stures anhängare som klarat sig undan blodbadet, liksom Gustav Vasa. 134 Gustav Vasa valdes till Dalarnas Hövitsman och i början av 1521 började dalkarlarna vandra söderut och fick fler och fler anhängare vilket ledde till att Gustav Vasa 1521 blev 131 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 16 132 A.A. s.16, 17 133 Herman Lindqvist dokumentär om Gustav Vasa 134 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 16, 17 25

vald till riksföreståndare. Tillslut var allt befriat utom de större städerna; Stockholm, Kalmar och Älvsborg. För att ta dessa städer krävdes det mer än modiga gerillakrigare. Det är nu Lübeck lägger sig i konflikten i norden och bestämmer sig för att hjälpa Gustav Vasa med hans uppror i Sverige, den lybska staden var den som tjänade mest på en separation mellan de olika länderna i Kalmarunionen, Kristian II förde nämligen en väldig anti lybsk politik, trots att de hjälpt honom att återta Sverige. 135 Lübeck skickade vapen, ammunition, manskap och övrig proviant till Sverige för en belägring av de större städerna. 136 Den 6 juni 1523 pågick ett viktigt möte i Strängnäs. Under mötet diskuterade man om vem som skulle bli Sveriges näste kung, var av det fanns två alternativ. Det första var att de valde den nye danske kungen Fredrik I, som ersatt Kristian II som blivit avsatt från den danske tronen, då skulle Kalmarunionen återskapas och på goda villkor eftersom Fredrik stött Lübeck under kriget men ville återskapa unionen när han blivit kung av Danmark, han ansågs vara en relativt ärlig man. Eller så valde de Gustav Vasa till kung över ett fritt Sverige. Det sägs i berättelsen att Gustav Vasa först inte ville bli kung eftersom, som han sade, gav mer galla än honung att bära en hög titel. Men han lyckades övertalas och den 6 juni valdes han till Sveriges kung, och formellt var unionen med Danmark och Norge bruten. Främst var det Lübeck som övertalade Gustav Vasa att ta på sig kungarollen, de ville ju ha valuta för att hjälpt Sverige, och en splittring av Kalmarunionen skulle vara en fördel för deras handelsbedrivning. 137 Vid midsommar kunde Gustav Vasa rida in i Stockholm med sin här, Sverige var fritt efter ca. 50 års kamp mot unions kungarna och den unionsvänliga adeln. Det hade kostat många människoliv, från båda sidor, men Sverige blev fritt och har så förblivit 135 Bonniers, Den svenska historien *4: Gustav Vasa, riksformaren, s. 18 136 Ibid. 137 Herman Lindqvist dokumentär om Gustav Vasa 26