Förslag Agilityns framtid i SBK Av Yvonne Ahlin Gudrun Brundin Katinka Ryttse
Innehåll 1 En nygammal, SBK-intern lösning för agilityn... 3 1.1 Tävlingsverksamheten... 4 1.2 Övrig verksamhet... 5 1.3 Fördelar med modellen... 5 1.4 Nackdelar med modellen... 6 1.5 Demokrati... 6 1.6 Förslag till FS om åtgärder... 6 1.7 Tidsplan... 7 2 Motiv till förslaget... 8 2.1 Bakgrund... 8 2.2 En ny, SBK-extern lösning för agilityn... 9 3 Avslutning... 16 2
1 En nygammal, SBK-intern lösning för agilityn Arbetsgruppen föreslår utifrån den beskrivning som kommer att redogöras för nedan en enkel, okontroversiell, brett förankrad lösning som tar hänsyn till såväl den idrottande människan som den tävlande hunden och som dessutom fångar upp alla utövare, från nybörjare till landslagsförare. Förslaget använder sig också av redan upparbetade vägar, spar tid och arbete samt kan tillgodose önskan om ett samarbete med RF i princip direkt. Förslaget till organisationsmodell utgår från den motion som inkom till SBK:s kongress i maj 2012. Av motionen framgår att en anslutning till Riksidrottsförbundet är önskvärd för agilitysporten, men motionen föreslår inte att agilityn ska gå ur SBK och bilda ett eget förbund. Indirekt föreslår dock motionen att öppna upp tävlingsverksamheten så att även icke SBK-anslutna klubbar ska få möjlighet att anordna inofficiella tävlingar i RF:s regi. Tanken är alltså att SBK även fortsatt ska stå för meritering av hund och officiella tävlingar, men att Riksidrottsförbundet (genom Draghundsportförbundet) ska ta över den inofficiella tävlingsverksamheten. I den aktuella motionen föreslås följande: Kongressen beslutar om att verka för att utöka befintligt samarbete med Svenska Draghundsportförbundet till att även omfatta agility Kongressen beslutar om att utse representanter som kan förhandla med Svenska Draghundsportförbundet om detta utökade samarbete. Vårt förslag går ut på att ett samarbete kring agilityn inleds med Svenska Draghundsportförbundet, liknande det samarbete som redan idag finns med dragverksamheten. Modellen vi förespråkar kan sammanfattas i en enkel tabell enligt nedan. Agility som hundsport Utövare: Hund + människa FCI/SKK SBK Meriterar hund (cert, championat) Ansvarig för officiella tävlingar Medlemmar kan klubbar i SKKorganisationen vara Fungerande samarbete finns redan, många SBKklubbar är anslutna till Draghundsportförbundet Agility som människoidrott Utövare: Människa = förare + hund Riksidrottsförbundet Dragsportförbundet Meriterar förare (guld, silver, brons) Ansvarig för inofficiella tävlingar, t.ex. mästerskap Medlemmar kan klubbar inom och utanför SKK-organisationen vara En kort beskrivning av hur agilityverksamheten skulle kunna fungera enligt ovanstående ska närmare beskrivas under avsnitten 1.1 och 1.2 nedan. 3
1.1 Tävlingsverksamheten Många agilityaktiva vill att agility ska kunna betraktas som en idrott att jämställa med exempelvis ridsport eller fotboll. Idrotter organiseras i Sverige under RF och dess specialförbund. SBK har sedan många år ett fungerande samarbete med Svenska Draghundsportförbundet som sorterar under RF. I detta samarbete ingår att SBK meriterar draghundar medan Svenska Draghundsportförbundet har hand om inofficiella tävlingar, till exempel SM och andra mästerskap. SBK har genom sina samarbetsavtal med SKK och i förlängningen också med FCI mandat att meritera hundar, det vill säga att dela ut certifikat och championat på officiella tävlingar. Det är just denna anknytning till SKK/FCI som gör en tävling officiell. SM och andra mästerskap är inte officiella i den meningen, då inga certifikat och championat delas ut där. Endast klubbar anslutna till SKK-organisationen skulle därmed precis som nu kunna hålla officiella tävlingar. SKK-organisationen meriterar hundar. Certifikat och championat som meriterar hunden delas ut på sådana officiella tävlingar. Intäkterna för tävlingen fördelas precis som idag där en del går till SBK centralt och resten till arrangerande lokalklubb. Det nygamla med modellen är att SBK-klubbar som är anslutna till RF genom Draghundsportförbundet kan välja om de vill anordna officiella eller inofficiella tävlingar. Om tävlingen är inofficiell kan den anordnas med antingen SBK eller RF som huvudman. Intäkterna för tävlingen går till lokalklubben om SBK är huvudman och till RF (en mindre del) och till lokalklubben om RF utses som huvudman. SKK/SBK/SHU/LKK-klubbar kan ansluta sig till RF genom SDSF och många SBK-klubbar är redan anslutna idag. Även andra, fristående klubbar kan ansluta sig till RF genom SDSF. En sådan agilityklubb är redan idag ansluten till SDSF. På det här sättet kan de aktiva som vill vara kvar på sin lokalklubb inom SBK-organisationen vara det och verksamheten där löper på som vanligt, men modellen öppnar också upp för dem som hellre vill organisera sig i en renodlad agilityklubb. Denna kan antingen vara en LKK-klubb eller en SHU-klubb precis som nu, men även icke-skk-anslutna klubbar kan ansluta till SDSF. Med den utveckling som har skett inom agilityn måste hänsyn allt oftare även tas till den idrottande människan och dennes säkerhet. Det är därför som kravet på ett samarbete med RF är så viktigt för agilityförarna. Ett tydligt exempel på att det ofta är människan som står i centrum i agilitysporten är att vi tar lärdom av andra duktiga handlers när vi försöker förbättra vår egen prestation. Det är en duktig handler (utan egen hund) som vi bjuder in som instruktör och betalar mycket pengar för att få lyssna på. En anknytning till RF skulle göra att de agilityaktiva kunde ställa högre krav på den egna säkerheten vid större 4
arrangemang som exempelvis SM, ett mästerskap som inte får hållas på undermåligt underlag till exempel. Det är också viktigt att kunna ta del av det idrottsrelaterade utbud som SISU erbjuder när det gäller den mänskliga biten av tävlandet. Studiefrämjandet som samarbetspartner måste kompletteras med mer kompetens riktad mot den idrottande människan. Det är med andra ord viktigt att RF står för inofficiella tävlingar som till exempel SM, European Open och VM eftersom säkerheten för den idrottande människan på sådana arrangemang kan säkerställas på ett helt annat sätt än nu. RF meriterar den idrottande människan och delar ut guld-, silver- och bronsmedaljer. Ytterligare ett argument för att ett samarbete bör inledas med RF är att agilitytävlingarna har vuxit ur brukshundklubbarnas trånga tävlingskostym. Stora arrangemang kan oftast inte arrangeras på klubbområdet, då det inte finns parkering och tillräckligt stora ytor för att kunna anordna en tävling. Att få tillgång till kommunens idrottsanläggningar på ett annat sätt än idag är alltså också av yttersta vikt. 1.2 Övrig verksamhet SBK har kvar sitt grundläggande utbildningsansvar i den föreslagna modellen. Nybörjarkurser, fortsättningskurser osv. ges precis som nu på klubbnivå. Att privata firmor och icke SBK-anslutna klubbar också ger kurser och har valt SISU som samarbetsparter är en utveckling som inte går att stoppa. SBK bör snarare koncentrera sig på att visa att de står för den bästa och mest pålitliga utbildningen med utbildade instruktörer som har hundarnas bästa för ögonen. Studiefrämjandet är samarbetspartner på de grundkurser som ges i SBK:s regi. SBK utbildar vidare domare och instruktörer precis som nu, eftersom dessa ska värna om hundarnas säkerhet. En god tanke kan vara att SBK låter sina utbildade domare också döma på inofficiella tävlingar arrangerade av icke SBK-ansluten klubb. Detta skulle göra att SBK:s domarutbildning och de SBK-utbildade domarna skulle få mycket högre status än de har idag. 1.3 Fördelar med modellen Agilityn blir kvar inom SBK. De lokalklubbar som är nöjda med sin verksamhet kan fortsätta som förut. Vi sparar en massa organisatoriskt arbete med att inte ta fram en helt ny organisation, nya utbildningar osv. Modellen innehåller förbättringar både för den som vill bedriva agility på hobbynivå och för den som vill satsa högre. Den idrottande människan kommer mer i centrum, vilket innebär att vi kan ställa högre kvalitetskrav på stora mästerskap. Vi kan göra ungdomssatsningar i RF:s regi och få ta del av idrottsrörelsens utvecklingspengar på ett annat sätt än nu. 5
1.4 Nackdelar med modellen Modellen löser till viss del de demokratiproblem som har diskuterats. Klubbar som inte är nöjda med SBK:s organisation behöver inte heller ta del av den. Dock löser inte modellen med den bristande demokratin och representationen inom SBK. Denna fråga måste lösas, exempelvis genom en stadgeändring som garanterar att de beslut som rör agility fattas av dem som kan agility och inte av en till stora delar ovetande kongress. Beslutsvägarna inom organisationen och i förhållande till externa samarbetspartner (SKK och eventuellt i en förlängning SDSF) måste klargöras. Detta är speciellt viktigt när det gäller bland annat regelrevidering, en process som berör alla, såväl tävlande som domare. Det är av yttersta vikt att huvudmannen för agilitysporten har en koppling till FCI. I nuläget har vi en huvudman för vår sport som inte har möjlighet att påverka sporten på internationell nivå, då kopplingen dit endast finns genom FCI:s representant inom SKK. Denna fråga måste lösas i samråd med SKK och FCI. 1.5 Demokrati Vårt förslag till ny organisation för agility inom SBK behöver kompletteras med konkreta förslag för att utveckla demokratin. I dagsläget är det alltför många som är för långt från de beslutande församlingarna. Organisationen är inte helt enkel att förstå och det är ett hot mot demokratin. Rollerna mellan SBK och SKK när det gäller regelrevidering och regelverk gör det inte lättare. Det finns ingen naturlig koppling mellan SBK och SKK/FCI. Det skulle behöva utvecklas och styras upp. Det behöver finnas tydliga beskrivningar på hur remissförfarande ska gå till och hur beslut fattas inom och mellan de båda organisationerna. Representationen på kongressen behöver omfatta de discipliner som finns inom SBK:s organisation. Kan inte detta lösas av distrikten på kort sikt behövs alternativa lösningar. En sådan lösning skulle kunna vara rådgivande möten innan kongressen. Så som vi ser det skulle dessa vara för endast agility men kanske skulle även rallylydnaden ha liknande möjligheter. Agilitydomarna i Sverige skulle behöva vara organiserade under Utskottet för Prov och Tävling via Centrala agilitygruppen. Det skulle då bli en nationell fråga med fortbildning och kvalitetssäkring av samtliga agilitydomare. 1.6 Förslag till FS om åtgärder Vi föreslår FS att 1. tillfråga SKK/Föreningskommitténs ordförande om att ingå i ett arbete med Utskottet för Prov och tävling och Organisationsutskottet i SBK för att utarbeta förslag på hur vissa viktiga frågor kan få en tydligare beslutsgång mellan organisationerna, exempelvis när det gäller regelrevideringsprocessen och internationella frågor. 6
2. uppdra till Organisationsutskottet att utreda möjligheten till att låta agilityfrågor beredas i ett eget Agilityfullmäktige före/i anslutning till SBK:s kongress. 3. uppdra till Organisationsutskottet att analysera de för- och nackdelar för agility och rallylydnad som uppstod i och med uppdelningen av verksamheterna i olika grupper på lokal nivå i SBK. 4. inbjuda till att öppna möten kring agilityns framtid genomförs på klubbar och distrikt i SBK, SHU och SKK. Syftet ska vara att diskutera huvudmannaskap, samarbetsformer, organisation och demokrati. 5. uppdra till Centrala agilitygruppen att komma med förslag på hur andra organisationer kan vara delaktiga i deras arbete. 6. uppdra till Centrala agilitygruppen att tillsammans med Utskottet för prov och tävling utarbeta en delegationsordning som kan påskynda beslutsordningen i agilityfrågor. 7. uppdra till Organisationsutskottet, förutsatt att kongressen fattar beslut i enlighet med vårt förslag, att implementera detta förslag i verksamheten från och med 2014-01-01. 1.7 Tidsplan December 2012: VU har möte om inkomna förslag; SKK/Föreningskommitténs ordförande tillfrågas om att ingå i ett arbete med Utskottet för Prov och tävling och Organisationsutskottet i SBK enligt punkt 1 under 1.6 ovan. Arbetet ska vara klart senast 2013-04-01. FS uppdrar till Organisationsutskottet att göra en förstudie kring förslaget om det skulle vara möjligt att låta agilityfrågor beredas i ett eget Agilityfullmäktige före/i anslutning till SBK:s kongress enligt punkt 2 under 1.6 ovan. Denna fråga kan ingå som en del i uppdrag 1 under 1.6 ovan på så sätt att förstudien genomförs tillsammans med SKK/Föreningskommitté. VU/FS uppdrar till Organisationsutskottet att analysera de senaste årens organisationsförändringar med fokus på agility och rallylydnad enligt punkt 3 under 1.6 ovan. 1-2 februari 2013: Organisationskonferens. Vårt förslag presenteras för konferensen. Senare delen av februari 2013: Distrikten får i uppdrag att genomföra dialogmöten kring agilityns framtid utifrån på Organisationskonferensen presenterat förslag enligt punkt 4 under 1.6 ovan. Relevanta frågeställningar tas fram som diskussionsunderlag för distrikt och lokalklubbar att använda vid dessa träffar. FS uppdrar åt Centrala agilitygruppen att föreslå andra organisationer som kan vara delaktiga i deras arbete enligt punkt 5 under 1.6 ovan. FS uppdrar åt Centrala agilitygruppen och Utskottet för prov och tävling att utarbeta en delegationsordning enligt punkt 6 under 1.6 ovan. 18-19 maj 2013: Kongress 7
Juni 2013: Organisationsutskottet, förutsatt att kongressen fattar beslut i enlighet med vårt förslag, får i uppdrag att implementera det utvidgade samarbetet med Svenska Draghundsportförbundet i SBK:s verksamhet. 2 Motiv till förslaget Till SBK:s kongress 2012 inkom två motioner som båda uttrycker önskemålet att SBK utökar det samarbete som redan finns med Svenska Draghundsportförbundet (SDSF) till att även omfatta agility. Av motionerna framgår även att det upplevs som önskvärt att kongressen utser lämpliga personer som kan förhandla med SDSF i frågan. Det finns ett konkret förslag till hur agilityn ska organiseras och det är detta förslag. Förslaget har sin grund motioner från 2012 års kongress i SBK. Alltså följer detta förslag den demokratiska ordningen i vår organisation. 2.1 Bakgrund FS tillsatte under våren 2012 en arbetsgrupp som skulle försöka komma fram till en lösning på de problem som agilityn upplever i den nuvarande organisationsformen. Dock visade det sig när arbetet väl kom igång att gruppmedlemmarna inte kunde komma fram till någon gemensam lösning eftersom de förslag de företrädde gick så vitt isär. I den här skrivelsen har vi lagt fram ett SBK-internt förslag som utgår ifrån de önskemål som framkom i motionerna från kongressen 2012, men vi ska också relatera dessa till det andra förslag till lösning som finns, vilket är ett SBK-externt förslag. Under året har personer i SBK:s förbundsledning fått information om att en skrivelse lämnats till SKK/CS angående byte av huvudmannaskap för agilityn. Arbetsgruppen (ARG) som var tillsatt att arbeta med regelrevideringen som genomfördes 2010-2011 har i en skrivelse förordat att ett huvudmannabyte ska ske för agilityns del, från nuvarande SBK till, som tidigare, SKK under vilket ett svenskt agilityförbund ska bildas. Anledningen till detta anges vara att SBK:s huvudmannaskap, trots som det heter goda intentioner inte har utvecklats som önskat. Bland annat anges i nämnda skrivelse att agilityn inom SBK på många nivåer och i många avseenden inom SBK inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Under ARG:s arbete uppstod frågetecken kring i första hand regelrevideringsprocessen, men så småningom kom dessa frågetecken att gälla agilityn i dess helhet inom SBK och SKK. Det var dessa frågetecken som slutligen ledde fram till den skrivelse som ARG sedermera skickade in till SKK/CS. Det är mycket viktigt att se att föreliggande skrivelse inte är förhandlad med organisationen som skulle vara den nya huvudmannen enligt förslaget. Det är svårt att skapa sig en bild över vad SKK vill med agilityn och hur man tänker kring bildandet av ett eller flera fristående förbund med olika tävlingsformer med hund. Tänker sig SKK ett förbund för freestyle och ett förbund för agility? Eller tänker sig SKK att Freestyle OCH Agility ska ingå i samma förbund? Det kan tyckas att förslaget som presenterats i en skrivelse svarar på många frågor men så 8
uppfattar vi inte det. Dessutom är det problematiskt att förslaget gått förbi den demokratiska ordningen i SBK. Det finns också delar i den skrivelsen som tyder på väsentligt ökade kostnader för den agilitytävlande. Den redogörelse kring organisation och demokrati som beskrivs är mycket svår att se hur den över huvud taget ska vara möjlig att genomföra. Exempelvis hur ska man kunna bygga ett demokratiskt system i en lokal brukshundklubb eller kennelklubb på antalet agilityaktiva som ska vara underlag för antalet platser på en kongress? Begrepp som direktdemokrati används i skrivelsen utan att det på något sätt beskrivs hur en sådan skulle utövas. 2.2 En ny, SBK-extern lösning för agilityn ARG:s skrivelse bygger på tre huvudsakliga antaganden. a. Att det i den nuvarande organisationsformen finns alltför många motsatta intresseområden mellan nyare verksamhetsgrenar och SBK:s ursprungliga kärnverksamhet b. Att administrationen av agilityn måste skötas av agilitykunniga personer c. Att nyare verksamhetsgrenar inte är tillräckligt representerade i den demokratiska processen, speciellt inte på central nivå. Bland annat mot bakgrund av ovanstående tre punkter drar ARG i sin skrivelse slutsatsen att agilityn bör organiseras i ett eget specialförbund under SKK: Ett specialförbund för agility här förslagsvis benämnt som Svenska Agilitysportförbundet (SAGF) bör vara en specialklubb inom SKK. (ur ARG:s skrivelse) a. Motsatta intresseområden ARG uppger i sin ovan nämnda skrivelse att SBK skapades som en specialklubb med huvudansvar för brukshundsrasernas hälsa. Under många år har en omfattande verksamhet med syfte att testa hundens funktion som brukshund pågått. Denna verksamhet har haft och har nära kopplingar till Försvarsmakten och på de flesta brukshundklubbar finns en speciell sektor (RUS) som har till uppgift att värna om en fortsatt sund utveckling av bruksraserna. ARG pekar på att detta på en del klubbar har lett till konflikter mellan olika intresseområden. Det man sannolikt menar är att agilityn som har kommit in långt senare och som inte har någon förankring i SBK:s ursprungliga kärnverksamhet på många håll i landet har fått kämpa hårt för att bli accepterad. Det går naturligtvis inte att bestrida att det i SBK:s kärnverksamhet ingår ett avelsansvar för sunda och arbetsdugliga brukshundar och att det på vissa håll finns spänningar mellan agilityn och övrig verksamhet. Trots detta vill vi med utgångspunkt i en enkät som under 2012 skickades ut till 198 tävlingsledare och 285 lokalklubbar påstå att det på många klubbar 9
finns ett väl fungerande samarbete mellan agilityn och bruksgrenarna. Många agilityaktiva tar också del av SBK:s övriga aktivitetsutbud, både när det gäller bruks och lydnad. Av de 198 tillfrågade tävlingsledarna inkom 149 med kompletta svar och 10 med delvis besvarade frågor. Svarsfrekvensen var därmed 75%, vilket är ett mycket bra inflöde. Tävlingsledarnas svar på frågan om hur de uppfattar att samarbetet mellan agility och övrig verksamhet upplevs bland de agilityaktiva sammanfattas i diagrammet nedan. En liknande bild framträder om vi istället ser på hur lokalklubbarna som helhet svarade. 285 klubbar tillfrågades och det kom in 180 kompletta svar och 40 ej helt ifyllda, en svarsfrekvens på 63%. 10
På frågan om hur klubbarna ställer sig till de motioner som insänts till SBK:s kongress under våren 2012 svarade klubbarna som följer: Fråga 13. Delge oss gärna era funderingar och åsikter angående motionerna. Har ni gjort en konsekvensanalys kan den också återges här. Vi är nöjda som det är idag. Har diskuterat frågan och tycker den är svår så det är bra att dom ska titta mera på hur det skulle kunna gå till. Tråkigt om det blir en delning mellan agilityn och övrig hundsport vi tycker inte att de ska flytta till Sv Draghundssportsförbundet. De hör hemma i SBK. SBK klubbarna måste satsa på att få in ag i hemkänslan så att de inte känner sig utanför. De klarar sig inte utan SBK tror vi. Vi har besvarat motionen till kontaktpersonen i distriktet. Vi efterlyser en fullständigare utredning och konsekvensanalys från centralt håll. Vi tycker att det är på tiden att det blir en agilityrepresentant i förbundsstyrelsen i övrigt har vi inga synpunkter. I vår klubb fungerar det bra och vi vill inte lämna SBK som organisation. Att agility får ett samarbete med RF känns som ett måste. Då de finns för lite kunskap inom SBK för Agilityn. De är bara att se hur mycket pengar agilityn drar in till SBK och hur lite agilityn får tillbaka! Vi hakade väl lite upp oss på namnbyte, att det tycker inte vi är aktuellt! Vet inte vilka motioner det är o vad dom handlar om så jag kan inte svara på frågan Att agility vill gå ur SBK är till stor del beroende på hur många brukshundsklubbar behandlat agilityn. Vissa klubbar får inte köpa in hinder - problem att inte få träna när man vill. En allmänt negativ inställning till agility som hundsport. Aktiva inom bruks som fnyser nedvärderande om att vi leker med våra hundar. 11
Triste SBK Tävling - agilityn har inte fått något erbjudande om utbildning inom programmet trots flera påstötningar. Men när lydnad och bruks ska läggas över erbjuds massor av utbildningar. Tyder på att de som håller på med agility är smartare ;) Namnbyte - brukshundklubbar Ja, varför inte? Många drar sig för att gå kurs hos SBK - för att man inte har någon bruksras. Jag skulle gärna se ett större samarbete mellan de olika grenarna inom SBK. Vi har ETT stort gemensamt intresse. Ett aktivt liv med våra hundar i en positiv anda. Hundarna ska aktiveras på ett sätt som både förare och hund har glädje av. Det ska inte spela någon roll om jag ställer ut hunden, tränar spår eller agility - det är det genuina hundintresset som för oss samman Vi samtycker med FS förslag. Fast vi tror att om agility själva vill är bäst att dom går till SDSF. SBK-klubbarna kan ändå bedriva verksamhen om dom vill och de som skall tävla får göra det i SDSFs regi. Dessutom är det många SBK klubbar som ändå är medlemmar i SDSF genom draget. SBK har stort intresse angående agility, men visar dåligt intresse för bruksdelarna. Det finns förslag om att agility ska lämna sbk och som vi förstår det bli något av en motsvarighet till draghundsportens organisatoriska upplägg. Vi anser att det är det är en bra lösning för båda parter (bruks och agility) om det går mot det förslag som motionerna innebär. Konsekvensanalys; ekonomiska konsekvenser; på kort sikt anpassa sig till en ny ekonomisk kostym för sbk? verksamhet; vi tror att det kommer bli tydligare för olika intressenter vad sbk håller på med. Men också tänker vi på att sbk har avelsansvaret för 12 raser men hur arbetar sbk med att marknadsföra detta idag? Vi diskuterade motionerna på mötet. Allmänna kommentarer som kom upp var ang små klubbarna där agilityverksamheten är rätt så stor blir påverkade om Agilityn bryter sig från SBK. Det är också via Agilitysporten som vi lättare kan fånga upp yngre medlemar. Där detta kan bli språngbrädan in i "hundvärlden". Har nog inte direkt tänkt på hur det skulle drabba oss Vi har en klyfta mellan bruks/lydnads- och våra agility-intresserade medlemmar. Vi har belyst klyftan under flera år men har ännu inte kunnat överbygga den. Det kan vara så att särintressena för än det ena eller det andra är så starkt att vi har svårt att få fram att vi har ett antal gemensamma "kontaktfält" där vi faktiskt kan dra nytta av varandra. Risken att "släppa" agilityn är att vi förlorar bredden i vårt utbud mot hundägarna. Vi kommer att få fler som håller på med "antingen eller" istället för "både och". Var kommer vi att placera "Rallylydnaden" om några år? Hur hade skyddet sett ut om vi "hanterat" IPO't på brukshundklubbarna istället för att "släppa" detta till ortsgrupperna? (Nu kanske jag är ute på djupt vatten... ;-) Vi har för få intresserade av agility i vår klubb Klubben och styrelsen står naturligtvis bakom de egna motionerna. För en lokal brukshundklubb är det självklart inte möjligt att göra en adekvat konsekvensanalys beträffande namnbyte och RF-anslutning. Det är högst troligt att majoriteten av klubbens medvetna agilityaktiva gärna skulle se en strukturellt annan organisation av agilityn i Sverige där utgångspunkten är det som är bäst för den allmänna rasobundna tävlingsgrenen agility. Vi fick dom ganska sent. Men vi har framfört det på distriktsmöte. Jag hoppas att agilityn fortfarande ska bedrivas inom SBK. En viktig fråga är att få till samarbete och respekt för de olika verksamheterna inom SBK och få den lokala klubben att fungera som en enhet. Jag tror att de små klubbarna verkligen behöver både agility, lydnad, 12
bruks, rally, kurser av olika slag och verksamhet inom MH och MT för att överleva. SBK borde lägga lite krut på den delen, alltså att få de aktiva i klubbarna att känna ansvar och stolthet för all sin verksamhet och att kunna samarbeta trots olikheter. I vår klubb finns det en och annan "gammal" bruksare som tycks ha svårt att se möjligheterna i de nyare sporterna som agility och rally och i de lite nyare tänket när det gäller träningsmetoder. Finns nog tyvärr många klubbar som har medelmmar med viktiga funktioner som tycks ha behov av en "skog" dit man tar "omöjliga" ekipage och... vilket jag tycker är mycket sorgligt. På vår klubb är det inga problem med samarbetet mellan de olika grenarna. Av svaren framgår tydligt att det i många fall finns en vilja till ett fortsatt samarbete mellan agilityn och övriga grenar samtidigt som vikten av ett kontaktskapande mellan agilityn och RF framhävs. Mot bakgrund av ovanstående fakta finner vi inte att det finns någon anledning att bryta loss agilityverksamheten från SBK och som ARG föreslår bilda ett fristående förbund under SKK. Åtminstone ett av de huvudskäl som ARG anger som en viktig anledning till att bryta loss agilityn från SBK och bilda ett fristående förbund under SKK, nämligen att motsatta intresseområden mellan SBK:s kärnverksamhet (avelsansvaret för bruksraserna) och agilityn per automatik antas råda, tycks inte vara speciellt väl underbyggt, utan snarare lösa antaganden utan någon ordentlig bakgrundsanalys. b. Administration och ekonomi ARG riktar också kritik mot att den centrala administrationen inom SBK inte har tillräckliga kunskaper i agility för att kunna administrera sporten. Kostnader för administrativ personal berörs inte i ARG:s förslag. Agilityns utveckling har under senare år har varit i det närmaste explosionsartad. Detta har sedan 2007 när SBK övertog huvudmannaskapet för agility skapat stora svårigheter för de få personer på kansliet som har i uppgift att administrera agilityn, vilket ARG också påpekar i sin skrivelse. Irritationen över felaktiga och eller ofullständiga resultatlistor etc. har varit stor och kansliet har fått utstå mycket kritik, trots att man säkert har gjort sitt bästa för att allt ska fungera. Det bör dock framhållas att kritiken mot kansliet sedan SBK för några år sedan sjösatte SBK Tävling i det närmaste har försvunnit. Det finns fortfarande många saker som kan förbättras i detta system, men det fungerar i alla fall mycket bättre än det gamla manuella räknandet som ofta sköttes av eldsjälar utanför SBK och publicerades på hemsidor tillhörande, privatpersoner, företag eller andra föreningar. SBK har i nuläget ett fungerande kansli med flera anställda och där kostnader för verksamheten delas upp på flera grenar och på många medlemmar. Under hösten 2012 har en ekonomisk genomgång av agilityns intäkter och utgifter gjorts för att få en bild över hur agilityn skulle klara den centrala administrationen utan övriga verksamhetsområden inom SBK. 13
Som intäkter har räknats medlemsavgifter, centrala administrativa avgifter individuellt, centrala administrativa avgifter lag, sponsorer, SKK konferensbidrag samt SKK landslagsfond och på utgiftssidan har tagits hänsyn till möteskostnader (utskott/grupp), personalkostnader (handläggare), ekonomiadministration, revisionskostnader, kontorskostnader, medlemsadministration, tävlingssystem (individuella och lagstarter), SM, landslagsuttagning, landslagskostnader, domarkonferens, distriktskonferenser, medlemstidning, hemsida, intern och extern kommunikation, kollektiv medlemsförsäkring samt administrationsersättning. En summering av intäkter och utgifter visar att SBK totalt redovisar ett underskott på ca 260.000 kronor när det gäller agilityverksamheten, ett underskott som alltså täcks av medlemsavgifter från övriga medlemmar. Ett fristående agilityförbund skulle troligtvis ha ett underskott på ca 500.000 kronor, vilket i så fall skulle behöva finansieras med höjda medlems- och startavgifter, sponsorpengar och andra typer av intäkter. Underskottet är dock troligtvis ännu större än så, eftersom vissa kostnader, till exempel kostnader för årsmöte, domarutbildningar och lärarutbildningar inte är medräknade då dessa är svåra att beräkna. Anledningen till att det blir ett större underskott i ett fristående agilityförbund är att man inte kan ta del av de samordningsvinster som finns i ett stort förbund. Det är med andra ord tveksamt på vilket sätt ett fristående förbund under SKK med uppskattningsvis ca 3000 medlemmar skulle kunna få ekonomin att gå runt när agilityn centralt inte ens klarar sig på egna ben inom SBK. ARG hänvisar till att agilityverksamheten i Finland är organiserad i ett fristående förbund med koppling till finska motsvarigheten till RF. Man får då anta att även den ekonomiska aspekten av en sådan ordning fungerar. I detta sammanhang bör dock framhållas att det kostar ungefär dubbelt så mycket att tävla i Finland som det gör i Sverige. En individuell start i Sverige kostar 65 kronor. I Finland är motsvarande siffra 120 kronor (14 Euro). För de allra flesta agilitytävlande är startavgiftens storlek av största vikt, då många av dem tävlar med flera hundar. Innan agilityn kan flyttas över till ett separat förbund måste de ekonomiska förutsättningarna för något sådant presenteras för de agilityaktiva. Detta har inte gjorts. Förslaget ser i en förlängning en anslutning till RF och då antagligen som fristående specialförbund. Detta kan bli en mycket lång process och att kunna ansluta redan 2014 så som i visionen angett kommer troligtvis inte att vara möjligt. RF består av ett antal specialförbund som måste hållas till ett begränsat antal för att läget ska kunna överblickas. Vid tidigare kontakt med RF angående att bilda ett fristående förbund för agility har svaret varit att det redan finns ett specialförbund som sysslar med hundsport, Svenska Draghundsportförbundet, och att agilityn i så fall bör ta kontakt med detta specialförbund för att få till en ändring i stadgarna där. Detta skedde under 2009. Att bilda två fristående hundsportförbund under RF tycks alltså inte vara aktuellt. För att detta skulle kunna ske, skulle RF dessutom behöva göra en lång utredning för att klassa agility som idrott. Om vi istället ansluter genom Svenska Draghundsportförbundet behöver någon sådan klassificering 14
inte ske, eftersom RF centralt redan har godkänt Svenska Draghundsportförbundets verksamhet som idrott med hund. Ytterligare en aspekt är naturligtvis den enorma mängd arbete som krävs för att bygga upp ett nytt förbund. Det är redan i nuläget svårt att rekrytera frivilliga till ideell verksamhet och det känns som en lång och komplicerad väg att gå för att föra agilitysportens utveckling framåt. c. Brist på representation ARG menar att tillkomsten av nya intresseområden som exempelvis agility inte har förmått ändra på den traditionella inställningen att SBK i första hand har sitt huvudintresse i brukshundsansvaret, vilket lämnar tydliga spår på såväl lokal som regional och kanske framför allt central nivå. Som exempel anger ARG representationen, eller kanske snarare bristen på representation på SBK:s kongress. På grund av att SBK har sina rötter i ett avelsintresse för bruksraser, så är risken därmed stor att det på kongressen finns en överrepresentation av ledamöter som inte har tillräcklig kunskap för att kunna fatta vettiga beslut i något annat än frågor som rör de mer traditionella verksamhetsområdena inom SBK, vilket leder till att nya intresseområden inte får möjlighet att påverka viktiga beslut som rör just deras inriktning. Detta kan tolkas som att de aktiva inom respektive verksamhetsgren upplever detta som en brist i den demokratiska processen och som ett fjärmande mellan utövare och beslutsfattare, där andra än utövarna fattar viktiga beslut kring sporten över huvudet på dem som faktiskt utövar den. Detta i sin tur leder till frustration, då det självklart måste vara så att de som kan sporten också fattar avgörande beslut gällande exempelvis regelrevideringar och annat. ARG beskriver på ett kortfattat sätt hur en ny agilityorganisation med kortare beslutsvägar skulle kunna byggas upp under SKK. Demokratiska beslut ska fattas på lokal och central nivå av människor som är väl insatta i sporten och som brinner för den. Vidare dras som redan påpekats paralleller till SDSF och finsk agility som är organiserad på ungefär ett sådant sätt, nämligen med agility som en specialklubb under Finska kennelklubben och med koppling till Finska riksidrottsförbundet. Planen är att frågan kring ett byte av huvudmannaskap ska lyftas under 2012 och att 2013 blir det år då den nya organisationen ska byggas upp. Ett övergångsråd ska skapas i vilket ska sitta personer med bred förankring i agilitysverige, exempelvis CAG:s ledamöter. Rådets uppgift är att dra upp riktlinjerna för ett väl fungerande svenskt agilityförbund. Under 2013 ska en förening registreras, en organisation skapas, stadgar tas fram och en hemsida skapas. Under 2014 flyttas sedan huvudmannaskapet över från SBK till det nya förbundet under SKK och lokalklubbar får möjlighet att skriva avtal med det nya förbundet. En kanslist ska 15
anställas och det nya förbundet ska söka medlemskap i RF. Dessutom ska en egen tidning, i första skedet webbaserad utvecklas. Det finns vidare tämligen långt framskridna planer på att bilda ett fristående freestyleförbund under SKK, något som inte ingår i ARG:s förslag, men som ändå bör nämnas i sammanhanget kring bildandet av nya, fristående förbund, då en naturlig fråga som då uppstår är om det i en förlängning är tänkt att agility och freestyle ska rymmas under ett och samma förbund. Hur de agilityaktiva skulle ställa sig till något sådant har inte undersökts, men det är inte sannolikt att den breda agilitymassan skulle vara intresserad av att ingå i ett förbund tillsammans med freestyle, en tämligen ny gren med förhållandevis få utövare och därmed tveksam ekonomi. Det är väl känt att många agilityaktiva känner att den demokratiska processen kring exempelvis regelrevideringen är otydlig och att det är svårt att få en bild av var besluten tas. Dessutom anser de att de är för sparsamt representerade i de beslutande organen. Dessa missförhållanden har precis som ARG påpekar till viss del sin förklaring i SBK:s ursprungliga intresseområden. Vägen från gräsrotsnivå upp till central nivå kan många gånger också kännas lång och i det närmaste omöjlig att beträda. Problemet kring regelreviderningen har dock sin utgångspunkt i en svårgreppad demokratisk struktur mellan SKK och SBK, där SKK vill överpröva SBK:s beslut. Samtidigt utgår ARG:s förslag från exakt samma organisation. För att påverka behöver man engagera sig på klubbnivå och driva kandidater och frågor vidare uppåt i organisationen. Det vi kan fråga oss är hur representationen för ett nytt agilityförbund i SKK/CS kommer att vara. Frågan om den otydliga beslutsvägen mellan ett nytt agilityförbund och SKK kring viktiga frågor så som exempelvis regelrevideringbeslut är inte löst i ARG:s förslag. 3 Avslutning En slutsats som man kan dra av ovanstående är att det är tveksamt hur väl förankrat ARG:s SBK-externa förslag verkligen är bland de agilityaktiva. Att så är fallet visar dels den enkätundersökning som kort har presenterats här och dels det faktum att endast knappa 400 individer röstade för ett separat förbund under SKK när frågan i oktober 2012 lades ut på agilitylistan. Det bör också tilläggas att det inte gick att se om det var knappa 400 unika röster eller om några av rösterna kom från samma person(er). Kopplingarna till ett eventuellt freestyleförbund är inte utredda och de ekonomiska förutsättningarna är oklara. Dock står klart att det troligen kommer att bli dyrare att tävla agility med ett separat förbund direkt under SKK. Röster har höjts från ägare till blandrashundar som är oroade över om de kommer att få fortsätta att tävla om SKK, en ren avelsorganisation, blir huvudman för agilityn. 16