EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd Ekonomiutskottets betänkande 5/1996 rd Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av myntlagen Riksdagen remitterade den 19 mars 1996 regeringens proposition 9/1996 rd med förslag till lag om ändring av myntlagen till ekonomiutskottet för beredning. Samtidigt bestämde riksdagen att grundlagsutskottet skalllämna utlåtande om propositionen. Utlåtandet (GrUU 711996 rd) ingår som bilaga till detta betänkande. Med anledning av ärendet har utskottet hört ministern Arja Alho, finansministern Sauli Niinistö, ordföranden för bankfullmäktige, riksdagsman Ilkka Kanerva, bankfullmäktigeledamoten, riksdagsman Esko Seppänen, grundlagsutskottets sekreterare, utskottsrådet J arm o Vuorinen, lagstiftningsdirektören Pekka Laajanen vid finansministeriet, direktionssekreteraren Heikki T. Hämäläinen och byråchefen Jarmo Kontulainen vid Finlands Bank, ekonomipolitiske ombudsmannen Simo Pinomaa vid Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund, verkställande direktören Pertti Kukkonen vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, äldre forskaren Jaakko Kiander vid Arbetarrörelsens forskningsinstitut, bankdirektören Antti Tanskanen, professorn Erkki Koskela, professorn Heikki Urmas, verkställande direktören Ari Lahti vid bankirfirman Protos Oy samt chefsekonomen Kirsi Hokka och chefanalytikern Robert Sergelius vid Alfred Berg Finland Ab. Regeringens proposition Regeringen föreslår en ändring av myntlagen som innebär att växelkursmekanismen (regimen) inte längre slås fast i lag. Därför förslås 3 bli upphävd. Enligt lagförslaget fattas beslut om markens externa värde av statsrådet på framställning av Finlands Bank. Beslut om en sådan framställning fattas av riksdagens bankfullmäktige på förslag av direktionen för Finlands Bank. Lagförslaget innefattar också ett fullmaktsstadgande för den händelse att Finland senare går med i växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS). Statsrådet kan på framställning av Finlands Bank befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar inom ramen för ERM. Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt sedan den har antagits och blivit stadfäst. Bestämning av markens externa värde Enligt 72 (1077/91) regeringsformen stadgas det genom lag hur markens externa värde skall bestämmas. Befogenheterna vid beslut om markens växelkurs och växelkursmekanismen, regimen, regleras i myntlagen, även om regeringsformen inte ställer några krav på detta när det gäller växelkursmekanismen. Enligt 3 myntlagen bestäms markens externa värde på grundval av kurserna på valutorna i Europeiska gemenskaperoas medlemsstater. Enligt l i statsrådets beslut om markens externa värde (882/91) bestäms markens externa värde på grundval av motvärdet i mark för Europeiska gemenskapernas valutaenhet ecu. Paragrafen täcker inte en valutakursbestämning inom ERM. När detta stadgades var avsikten att i juni 1991 genom ett ensidigt beslut från finsk sida binda marken vid valutorna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater. Finland såg sig dock tvunget att avstå från en fast växelkurs hösten därpå. Den finska marken har varit flytande sedan den 8 september 1992. Myntlagens 4 är den rättsliga grunden för den flytande markkursen. Med stöd av denna paragraf har statsrådet bibehållit Finlands Banks rätt att tills vidare låta bli att följa de stipulerade tillåtna fluktueringarna för markens växelkurs. statsrådets beslut om att hålla fast vid Finlands Banks rätt att låta bli att folja de tillåtna fluktueringarna innebär att banken kan låta marken flyta tills Finland kan återgå till det tidigare variationsintervallet eller det finns förutsättningar att slå fast nya fluktuationsgränser. 260224
2 EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd Enligt 4 3 mom. myntlagen kan statsrådet också på eget initiativ och med beaktande av läget på penning- och valutamarknaden äterkalla den flytande växelkursen. Innan statsrådet fattar sitt beslut måste utlätande inhämtas av Finlands Bank. I propositionen om en ändring av 2 myntlagen (RP 186/1992 rd) framhåller regeringen att en flytande växelkurs alltjämt vore en exceptionell lösning och bara bör tillgripas vid allvarliga störningar. I 4 myntlagen regleras förfarandet vid beslut om markens växelkurs. I paragrafen sägs att statsrådet på framställning av Finlands Bank fastställer beräkningsgrunderna för markens externa värde och gränserna för dess variationsomräde. Beslut om en sådan framställning fattas av riksdagens bankfullmäktige på förslag av direktionen för Finlands Bank. Enligt 5 skall Finlands Banks framställningar antingen godkännas utan ändringar eller förkastas. Det hör till Finlands Bank att se till att markens växelkurs häller sig inom tillätna variationsgränser. Såsom ovan framhölls har statsrådet möjlighet att bemyndiga Finlands Bank att tills vidare låta bli att iaktta fluktuationsgränserna. Europeiska monetära systemet EMS och dess funktioner Uppbyggnaden av EMS Europeiska monetära systemet tillkom ursprungligen utifrän en resolution av Europeiska rådet 1978 och ett avtal 1979 mellan centralbankerna i medlemsstaterna om procedurerna för EMS. Europeiska monetära systemet bestär av tre delar: den europeiska valutaenheten ecu, växelkursmekanismen och ett antal kreditfonder och andra finansiella mekanismer. När ett land går med i växelkursmekanismen betyder det att den nationella valutan får en fast centralkurs uttryckt i ecu, att de nationella valutornas bilaterala kurser låses mot varandra med hjälp av en centralkurs och att länderna måste följa överenskomna valutafluktueringar. Växelkursmekanismen betyder också att centralbankerna har ömsesidiga interventionsförpliktelser och måste medverka i finansiella åtaganden. De länder som hör till växelkursmekanismen (ERM) tillämpar fasta växelkurser, s.k. paritetskurser, som vid behov kan ändras. De enskilda valutorna har en centralkurs uttryckt i ecu, och valutornas bilaterala centralkurser räknas ut mot centralkurserna i ecu. Dessa centralkurser är fasta men kan justeras. Enskilda valutors värde tilllåts att avvika gentemot varandra inom bandet för valutafluktueringar över eller under de bilaterala centralkurserna. Sedan den 2 augusti 1993 har den tillåtna avvikelsen varit ± 15 procent. Ursprungligen var den tillåtna valutafluktueringen ± 2,25 procent, i vissa fall± 6 procent. När en nationell valuta närmar sig den tillåtna avvikelsen gentemot en annan valuta måste de berörda medlemsländernas centralbanker intervenera, det vill säga köpa eller sälja valuta, för att valutorna skall hälla sig inom det tillätna bandet för fluktueringar. Ecun är en korgvaluta som bestär av ett fast antal nationella EG-valutor. Ecuns sammansättning låstes fast i Fördraget om upprättandet av EuroP.eiska unionen, och de nya medlemsstaternas (Osterrike, Sverige och Finland) valutor ingår inte där. Ecun används officiellt som reservvaluta och är räkneenhet i växelkursmekanismen. Den används vid beräkning av operationer inom interventions- och kreditmekanismer och är räkneenhet i flera funktioner inom gemenskapen. Ultrakorta krediter (Very Short-Term Financing, VSTF) finns till för att underlätta för medlemsstaterna att hälla sina valutor inom de tillåtna intervallerna. Alla länder som ingår i ERM har rätt att utnyttja denna finansieringsmöjlighel VSTF betyder att centralbankerna ger varandra obegränsade krediter i sin egen valuta för en mycket kort tid. Centralbankerna kan vid behov använda krediterna för att intervenera på valutamarknaden. Det finns också andra finansiella mekanismer för att upprätthälla stabila växelkurser. Kortfristigt finansiellt stöd (Short-Term Monetary Support, STMS) är avsett för finansiering av kortfristiga underskott i betalningsbalansen. Samtliga EMS-stater har rätt att anhålla om detta stöd. Medelfristiga krediter (Medium-Term Financial Assistance, MTF A) beviljas medlemsstater med allvarliga prob~~m i betalningsbalansen och gäller för 2-5 är. Overlag har möjligheten till finansiellt stöd under de senaste åren utnyttjats rätt litet. Ett ED-medlemskap förpliktar inte medlemsstaterna direkt att ansluta sig till EMS, men i praktiken har centralbankerna i alla unionsländer, inklusive Finlands Bank, undertecknat EMS-avtalet och medverkar därigenom i det valutapolitiska samarbetet inom ramen för EMS. Därtill ingår de flesta ED-valutor i EMS-växel-
EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd 3 kursmekanism ERM: belgiska och luxemburgiska francen, spanska pesetan, holländska gulden, irländska pundet, österrikiska shillingen, portugisiska escudon, franska francen, tyska marken och danska kronan. Däremot står brittiska pundet, italienska liran, grekiska drakman, svenska kronan och finska marken utanför valutakursmekanismen. Det finns inga bestämmelser om utträde ur ERM men i praktiken kan ett land ändå gå ut ur växelkursmekanismen. Till exempel brittiska pundet och italienska liran trädde ut ur bandet genom ett ensidigt meddelande hösten 1992. Utträdet skedde vid en tidpunkt då det rådde exceptionellt stor turbulens på valutamarknaden. Bland övriga orsaker märks svårigheterna i EMU-processen och chocken efter den tyska återföreningen som hade en räntestegrande effekt. I kölvattnet av krisen 1992 gick italienska liran och brittiska pundet ut ur ERM, och centralkurserna måste justeras flera gånger. Spänningarna fortsatte och medlemmarna i ERM blev tvungna att bredda bandet för tillåtna valutafluktueringar. Sedan den 2 augusti 1993 har kurserna fått avvika med ± 15 procent från centralkursen. Under denna tid av en "bred" valutaorm har centralkurserna justerats en gång, i mars 1995 då spanska pesetan och portugisiska escudon devalverades. Verksamheten inom ERM Under ERM:s första år utvecklades inflationen och kostnaderna inte i samma takt i medlemsstaterna, och en del länder hade problem med bytesbalansen. En delländer tvingades därför att ofta justera centraikursen för sin valuta, det vill säga devalvera eller revalvera. Under perioden 1979-1983 ändrades centralkurserna sju gånger. Under perioden 1983-1987 blev inflationsutvecklingen mer enhetlig, och centralkursen behövde inte justeras lika ofta. Under denna period gjordes fyra kursjusteringar. Bakgrunden till denna utveckling var att länderna inte längre gång på gång ville utnyttja valutakursjusteringar för att rätta till sina svårigheter med kostnadsstegringar ochjämvikten i bytesbalansen. Många länder gick målmedvetet in för en trovärdigare inflationsbekämpande ekonomisk politik för att den sänkta inflationen och de minskade inflationsförväntningarna inte skulle medföra så stora kostnadsökningar genom ökad arbetslöshet och produktionsbortfall. stabila växelkurser blev då ett viktigt instrument. Efter justeringarna i centralkursen i januari 1987 följde en stabil period i över fem år utan några ändringar av centralkurserna. Enda undantaget var italienska liran, vars växelkurs de facto devalverades i samband med att variationsbandet krymptes 1990. situationen ändrades dock kapitalt hösten 1992 när ERM skakades av en valutakurskris. Det fanns flera bakomliggande faktorer, bland annat hade de realistiska valutakurserna ändrats på grund av skillnader i inflationstakten samtidigt som de fria kapitalrörelserna medgav spekulativa valutakursattacker. Beslutsprocessen inom ERM I resolutionen från Europeiska rådet sägs att en justering av centralkursen kräver samstämmigt beslut. I förhandlingarna om en kursjustering deltar samtliga ERM-medlemsstater och kommissionen. Därutöver förs förhandlingar också med de länder som inte är med i ERM. Beslutet fattas vid en gemensam konferens där finansministrarna och centralbankscheferna deltar. Ännu vanligare är att beslutet fattas i monetära kommitten (Monetary Committee). Samma beslutsmekanism tillämpas när en medlemsstat vill gå med i ERM. Beslutsprocessen vid en eventuell finländsk ERM-anslutning Enligt 4 l mom. i lagförslaget är det statsrådet som på framställning av Finlands Bank beslutar om en finländsk ERM-anslutning. Riksdagens bankfullmäktige beslutar om Finlands Banks framställning på förslag a v direktionen för Finlands Bank. Framställningen från Finlands Bank om en ERM-anslutning skall innefatta ett förslag till planerad centralkurs i relation till ecu. Förslaget skall också motiveras. Därefter fattar statsrådets allmänna sammanträde beslut om en finländsk ERM -anslutning och fastställer Finlands förslag till centralkurs för marken. Samtidigt bemyndigas finansministeriet att göra en framställan om anslutning. Förhandlingarna inleds sedan finansministern har framfört en begäran om detta till berörda ministrar i de övriga medlemsstaterna, berörd kommissionär, ordföranden för monetära kommitten och ordföranden för Europeiska monetä-
4 EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd ra institutet (EMI). Frågan bereds först i monetära kommitten. Om kommitten efter överläggningar når samförstånd fattar företrädare för finansministrarna och centralbankscheferna beslut i frågan. Om enhällighet visar sig vara svår att uppnå eller frågan anses vara viktig sammanträder finansministrarna och centralbankscheferna för att fatta beslut i saken. Under förhandlingsprocessen måste direktionen för Finlands Bank, riksdagens bankfullmäktige och statsrådets allmänna sammanträde kunna sammankallas med kort varsel, om Finlands förslag till centralkurs för marken inte antas utan ändringar. I så fall måste Finland se över sitt förslag och fatta nytt beslut enligt det förfarande som 4 l m om. i lagförslaget föreskriver. Om enhällighet uppnås meddelar ministrarna och centralbankscheferna sitt beslut i en gemensam kommunike. Den anger markens centralkurs och de bilaterala paritetskurserna samt innefattar en uppmaning till centralbanken att offentliggöra kurserna och interventionsgränserna innan marknaderna öppnas. I Finland fattar dessutom statsrådets allmänna sammanträde i enlighet med 4 l m om. i lagförslaget ett beslut om markens externa värde. Besluten om kursjusteringar vid ettfinländskt ERM-medlemskap Beslut om nationella kursändringar följer i övrigt samma procedurer som beslut om en ERM -anslutning med undantag för förfarandet med bemyndigande i 4 3 mom. Där sägs att statsrådet från fall till fall på framställning av Finlands Bank kan befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationerna enligt ERM. I detta fall är det finansministeriet som fattar det beslut om markens externa värde som publiceras i författningssamlingen. Vid beslut om bemyndigande enligt 4 3 mom. bestäms förhållandet mellan beslut av statsrådets allmänna sammanträde och framställning av Finlands Bank med stöd av 5 myntlagen. Framställningen från Finlands Bank kan innefatta enbart ett förslag till önskvärd centralkurs eller alternativt närmare bestämda fluktuationsgränser med tanke på eventuella nya förhandlingar, om Finlands förslag inte antas utan ändringar. Om det under förhandlingarnas gång kommer fram att finansministeriets befogenheter inte räcker till måste nya fullmakter ges genom samma beslutsprocess, det vill säga direktionen för Finlands Bank, riksdagens bankfullmäktige och statsrådets allmänna sammanträde. Penningpolitiken inom EMU:s tredje etapp Enligt Maastrichtfördraget är huvudmålet med Europeiska centralbankens (ECP) penningpolitik att upprätthålla prisstabilitet Centralbankens råd bestämmer senare mer ingående hur det kommer att tolka prisstabiliteten, vilken strategi centralbanken har och vilka instrument den utnyttjar i penningpolitiken. Centralbanksrådet består av ordföranden för bankens direktion, vice ordföranden för direktionen, övriga ledamöter i direktionen (som kan vara högst fyra) och cheferna för medlemsstaternas centralbanker. ECP:s penningpolitiska mål avviker således inte i någon högre grad från penningpolitiken i de flesta EU-länder som klart eftersträvar prisstabilitet. En avgörande skillnad jämfört med medlemsstaternas penningpolitik kommer dock att vara att den gemensamma penningpolitiken läggs upp utifrån den genomsnittliga ekonomiska situationen inom hela euroområdet, inte enligt det ekonomiska läget i varje medlemsstat. När ett land går med i EMU går det således miste om sina tidigare möjligheter att bedriva en självständig penningpolitik. Å andra sidan får länderna medverka till att utforma penningpolitiken inom hela euroområdet. Också de EU-länder som ställer sig utanför den ekonomiska och monetära unionen kommer sannolikt att ha bara begränsade möjligheter att bedriva en självständig monetär politik. Det är fortfarande en öppen fråga vilka växelkursmekanismer som kommer att tillämpas mellan euroområdet och länder utanför unionen. Det krävs stabila valutakurser för att den inre marknaden skall fungera fullt ut. Å andra sidan bör växelkursmekanismerna under den tredje etappen stödja konvergensutvecklingen i länderna utanför unionen. Det är sannolikt att en del länder som inte inför euro kommer att koppla sin valuta till den gemensamma valutan. De kan erbjudas flera olika alternativ när det gäller fluktuationsintervallerna. Det kan också hända att en del länder går in för en flytande valutakurs. Då säkerställs valutakursstabiliteten genom ett uttalat prisstabilitetsmål i penningpolitiken och genom valutakurser som balanseras av marknaden. Oavsett vilken växelkursmekanism länderna går in för,
EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd 5 kommer penningpolitiken att syfta till långsam inflationstakt och valutakursstabilitet Utskottets ställningstaganden Betydelsen avetterm-medlemskap Den föreslagna ändringen ger Finland en grund i lagstiftningen för att gå med i valutakursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet. När beslut fattas om vilka länder som får tillträde till EMU:s tredje etapp bedöms varje enskilt land utifrån konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Enligt artikel 3 i protokoll. 6 i Maastrichtfördraget innebär "kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism" att kursrörelserna för en medlemsstats valuta skall ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt växelkursmekanismen utan att allvarliga spänningar har uppstått under minst de senaste två åren före granskningen. När fördraget upprättades avsågs med normalt fluktuationsutrymme det smala bandet ± 2,25 procent. Sedan hösten 1993 har ERM huvudsakligen följt ett brett fluktuationsutrymme på± 15 procent. För närvarande anses en återgång till det snäva fluktuationsbandet inte vara möjlig. Det har funnits en del bedömningar att kriteriet eventuellt kunde uppfyllas på så sätt att ett land står utanför ERM antingen hela tvåårsperioden eller en del av den. Tolkat på detta sätt gäller kriteriet i första hand en faktisk valutastabilitet Tolkningen medger att det krävs lika stor faktisk stabilitet av en flytande valuta som av ERM -valutorna. Det slutliga beslutet om kriterierna fattas vid det möte för statsöverhuvudena och statsministrarna där beslut om vilka länder som får tillträde till EMU:s tredje etapp fattas. För närvarande finns ingen säker information om hur stor vikt mötet kommer att lägga vid de olika kriterierna. Om Finland går mediermär Finlands Bank, tillsammans med de övriga medverkande ländernas centralbanker, skyldig att se till att valutorna håller sig inom ramen för de bilaterala fluktuationsintervallerna. Förnärvarande gällerdet breda bandet och valutorna får fluktuera± 15 procent. När en valutakurs når den övre eller undre gränsen för någon bilateral intervall, måste båda centralbankerna intervenera för att valutorna skall hålla sig inom de tillåtna fluktuationsgränserna. Den breddade fluktuationsgränsen är dock främst avsedd för att åtgärda tillfålliga störningar på marknaden. Länderna kan inte tillämpa hela fluktuationsbandet utan att därmed äventyra sina chanser att uppfylla konvergenskriterierna för den tredje etappen. Ländernas möjligheter att utnyttja det breda fluktuationsutrymmet för sin nationella konjunkturpolitik begränsas också av att risken för valutaspekulationer snabbt ökar om kursen avviker alltför mycket från centralkursen. I själva verket har ERM-medlemmarna försökt hålla sig till betydligt mindre valutakursfluktuationer än vad valutasamarbetet formellt tillåter. Vid ett ERM-inträde måste också Finland sträva efter en hög grad av kursstabilitet i relation till andra ERM -valutor, särskilt mot tyska marken. Valutainterventioner är inte till hjälp annat än vid tillfålliga och minimala valutakursstörningar. Därför kräver bibehållen kursstabilitet att de länder vars valutor är kopplade till varandra för en likartad penningpolitik. Penningpolitiken måste vara så utformad i ERM att centralkursen inte behöver justeras. Det betyder att Finlands Banks anbudsränta sannolikt måste följa de tyska centralbanksräntorna tätt i spåren. Om Finland lyckas knyta sin valutakurs till ERM på ett trovärdigt sätt kan de långa räntorna successivt sjunka ner till samma nivå som i Centraleuropa. Detta gäller framför allt om Finland räknas till de länder som bland de första går med i EMU:s tredje etapp. Om Finland ställer sig utanför ERM kan marknaden däremot tolka detta som att Finland inte har ambitionen att ansluta sig till den monetära unionen. Riskpremien för de långa räntorna kan öka och marken vara benägen att försvagas på valutamarknaden. Risken är särskilt stor om vi inte kan anföra övertygande skäl till ett beslut att ställa oss utanförerm. En svaghet med ERM och andra valutamekanismer, som bygger på tillåtna valutakursfluktuationer, är att de är känsliga för spekulativa angrepp. Det är inte säkert att det är helt problemfritt att justera räntorna för att uppnå valutakursstabilitet Detta gäller i all synnerhet om konjunkturläget i länderna skiljer sig avsevärt från varandra och därmed framtvingar politiska konflikter och spänningar på valutamarknaden. situationen kan generera spekulationer på valutamarknaden. I sådana fall är de länder som är omvittnat sårbara och bedöms ha dålig beredskap att upprätthålla valutakursstabilitet särskilt utsatta. På grund av den långsamma återhämtningen inom banksektorn och den höga ar-
6 EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd betslösbeten kan räntehöjningar ha mycket ogynnsamma effekter i Finland. Om ett land inte lyckas hälla sin valuta inom den tillätna fluktuationsintervallen måste centralkursen ändras. I ERM fattar staterna gemensamt beslut om kursjusteringar. Om ett land ser sig tvunget att justera centralkursen måste initiativet tas i god tid för att motverka stora realekonomiska kostnader. Ett problem med ERM har åtminstone tidigare varit att länderna inte har kunnat avstå från den aktuella centralkursen i tid och att kostnaderna för en kursjustering därför har blivit höga. En ekonomisk politik som garanterar stabila växelkurser Det är förnuftigt att gå med i ERM, om sannolikheten för ett misslyckande bedöms vara liten och om vi kan lita på att också alla andra villkor för deltagande i det tredje steget uppfylls vid sidan av medlemskapet i ERM. Helt oberoende av den formella växelkursmekanismen måste vår egen ekonomi ovillkorligen vara i balans för att markens växelkurs skall förbli stabil. Förutsättningarna för en stabil växelkurs har i själva verket förbättrats på senare tid. Bytesbalansen har utvecklats gynnsamt, inflationen har varit mycket långsam och marknadsräntorna har gått ner. Den finanspolitiska kursen har likaså bidragit till att stabilisera ekonomin. Om dagens prognoser går i uppfyllelse kommer den finländska ekonomin under de två, tre närmaste åren att utvecklas i en riktning som inte bör ge upphov till något större tryck på växelkursen. Men den finländska utvecklingen är precis som den internationella förknippad med en rad osäkerhetsfaktorer. Ett tryck mot växelkursen kan växa fram om den generella ~konomiska utvecklingen är svagare än väntat. A ven om tvära kast i växelkurserna inte är önskvärda ens vid en svag ekonomisk utveckling, kan en ekonomisk obalans försämra Finlands Banks möjligheter att begränsa valutakursförändringar med penningpolitiska medel. De centrala förutsättningarna för en stabil växelkurs är vid sidan av en låg inflation fortsatta insatser för att balansera upp inte minst den offentliga ekonomin och för att sänka arbetslösheten. Om det uppstår ett inflationstryck i ett läge där Finlands Bank inte kan höja räntorna eller rent av är tvungen att sänka dem, måste ekonomin omedelbart kunna bromsas upp genom en åtstramning av finanspolitiken. Vidare är det viktigt att vi i alla lägen häller fast vid besluten att minska det offentliga underskottet. Vid behov måste nya moderata löneuppgörelser snabbt kunna ingås på arbetsmarknaden. Ändringen av myntlagen Utskottet finner regeringens proposition behövlig för att harmoniera myntlagen med den europeiska omvärld som Finland nu opererar i. Propositionen understryker regeringens möjligheter och ansvar för att ge riksdagen verkliga valmöjligheter i beslutet om ett eventuellt tillträde till det tredje steget av EMU, såsom riksdagen har förutsatt. Utskottet anser det viktigt att riksdagen har kvar sitt medinflytande över beslut om markens växelkurs. Framställning till statsrådet görs av riksdagens bankfullmäktige på förslag av direktionen för Finlands Bank. Enligt utskottets mening behövs den föreslagna delegeringsbestämmelsen för den händelse att Finland går med i växelkursmekanismen ERM inom det europeiska monetära systemet. Utskottet poängterar att bemyndigandet för finansministeriet alltid medges frän fall till fall och är noga avgränsat. Utifrän grundlagsutskottets utlätande har utskottet dock ändrat fullmaktsstadgandet och preciserat regeringens proposition med en sekretessbestämmelse. Enligt föreslagna 4 3 mom. kan statsrådet befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsområdet enligt europeiska monetära systemets växelkursmekanism. Grundlagsutskottet menar att lydelsen nödvändigt bör preciseras. Fullmakten för finansministeriet bör medges frän fall till fall och vara begränsad i sak. Efter en sådan ändring står fullmakten enligt grundlagsutskottets mening i linje med regeringsformen och kan därmed godkännas i vanlig lagstiftningsordning. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlätande föreslär utskottet att 4 3 m om. i propositionen avgränsas såtillvida att statsrådet i enskilda fall och på de villkor det bestämmer på framställning av Finlands Bank kan befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsbandel Enligt grundlagsutskottets utlåtande bör Finlands Bank redan i sin framställning tidsmässigt och i sak avgränsa bemyndigandet av finansministeriet Finlands Banks framställning innehål-
EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd 7 ler ett förslag till en centralkurs för marken i förhållande till ecu och specificerade gränser för eventuellt behövliga förhandlingar i den monetära kommitten eller vid ett gemensamt möte för finansministrarna och centralbankscheferna för den händelse att Finlands framställning inte godkänns utan vidare. Om finansministeriets befogenheter inte räcker till, skall nya fullmakter begäras i lagfäst ordning. statsrådet beslutar om bemyndigande av finansministeriet, om statsrådet godkänner Finlands Banks framställning. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår ekonomiutskottet en sådan precisering av 5 myntlagen att ett ärende som gäller markens externa värde enligt 4 skall hållas hemligt tills beslut om växelkursen har fattats. Om saken offentliggörs i förtid kan det leda till oroligheter och spekulationer på valutamarknaden. Vidare föreslår utskottet att 15 kompletteras med att de beslut som avses i 4 skall publiceras i Finlands författningssamling. Utskottet föreslår vördsamt att lagförslaget godkänns sålydande: Lag om ändring av myntlagen I enlighet med riksdagens beslut upphävs i myntlagen av den 16 aprill993 (358/93) 3 samt ändras 4, 5 och 15 som följer: 4 (l och 2 mom. såsom i regeringens proposition) statsrådet kan i enskilda fall och på de villkor det bestämmer på framställning av (utesl.) Finlands Bank befullmäktiga finansministeriet att besluta om (utesl.) ändringar av markens externa värde och gränserna för variationsområdet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism. (4 mom. såsom i regeringens proposition) 5 (ny) statsrådet skall handlägga de ärenden som avses i 4 i brådskande ordning enligt vad som stadgas genom förordning. Finlands Banks framställningar skall antingen godkännas utan I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Tuulikki Hämäläinen /sd, vice ordföranden Seppo Kääriäinen /cent samt medlemmarna Matti Aura /saml, Arto Bryggare /sd, Mikko Immonen /vänst, Martti Korhonen /vänst, Pekändringar eller förkastas. Ärenden som avses i 4 och som gäller markens externa värde skall hållas hemliga tills beslut om markens externa värde har fattats. 15 (ny) De beslut av Finlands Bank och finansministeriet som avses i 4, 6 2 mom., 7 2 mom., 8 och 14 l mom. publiceras i Finlands författningssamling. Ett beslut som avses i 14 l mom. skall publiceras minst sex månader innan beslutet träder i kraft, om inte annat följer av särskilda skäl. Ikraftträdelsestadgandet (Såsom i regeringens proposition) Helsingfors den 24 maj 1996 ka Kuosmanen /saml, Leena Luhtanen /sd, Erkki Partanen /sd, Kirsi Piha /saml, Vuokko Rehn l cent, Ola Rosendahl /sv, Mauri Salo /cent, Sakari Smeds /fkf, Osmo Soininvaara /gröna (delvis) och Janne Viitarnies /sd.
8 EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd Reservationer Vi föreslår att utskottets betänkande godkänns utan ändringar utom att hela slutet av kapitlet "Betydelsen av ett ERM-medlemskap" från och med "Om Finland lyckas knyta sin valutakurs till ERM på ett trovärdigt sätt... " framåt och hela kapitlet "En ekonomisk politik som garanterar stabila växelkurser" stryks i utskottets ställningstagande. Vi anser att de stryk ta delarna i stället bör lyda som följer: "Finlands ekonomiska situation och utvecklingsutsikter har just inga likheter med det som regeringen påstår. Tillväxten i totalproduktionen har avtagit och ligger sedan senare hälften av 1995 under två procent. Tillväxten i år kommer sannolikt att stanna vid i genomsnitt två procent eller mindre. Den avmattade tillväxten har lett till ett mycket svagare sysselsättningsläge än vad regeringen har som mål. Några omstruktureringar har regeringen inte lyckats göra och därför ligger arbetslösheten kvar på toppnivå. Massarbetslösheten gör att staten fortfarande har ett enormt upplåningsbehov. Det statsekonomiska underskottet ökar mer än väntat. Regeringens ekonomiska politik har stämts av mot en mycket snabbare tillväxt och större förväntningar än vad realiteterna ger anledning till. Regeringens önskedrömmar har förvandlats till en ond cirkel av massarbetslöshet med åtföljande snabbt ökande strukturell statsskuld och sträng beskattning av arbete. Någon snabb lättnad är inte i sikte. Nyckeln som kunde låsa upp den onda cirkeln är att minska arbetslösheten radikalt. Den ekonomiska utvecklingen i Europa och hela världen spelar precis som Finlands egna ambitioner i det europeiska samarbetet en central roll för det ekonomiska läget i landet. I Finland formulerar sin ståndpunkt till det tredje steget av EMU i hög grad utifrån vad som händer med de länder som stannar utanför. Trots att det som bäst pågår intensiva förhandlingar om denna fråga, har hela riksdagen inte haft tillfälle att säga sitt om Finlands linjedragningar. Hur ställer sig Finland till frågan, om de länder som stannar utanför måste gå med i någon mekanism typ ERM, m.a.o. knyta sin valuta till euro eller inte? Finlands position i denna fråga är fortfarande oklar. Regeringen bör med det snaraste komma med en redogörelse till riksdagen om nuläget i EMUprocessen. Det ligger varken i Finlands eller det övriga Europas intresse att EMU genomförs i den form den finns inskriven i Maastrichtfördraget. Vi anser att om vi trots allt måste fatta beslut om ett inträde i tredje steget av EMU, skall beslutet fattas på ekonomiska, inte på politiska grunder. Vi menar att markens stabilitet i alla lägen måste garanteras genom en sund ekonomisk politik. Vårt rådande ekonomiska läge och våra ekonomiska framtidsutsikter bär vittnesbörd om att det just nu in te finns några som helst möjligheter att binda upp vår flytande valuta. Om marken i rådande ekonomiska situation i Finland knyts till europeiska växelkursmekanismen ERM eller någon annan växelkursmekanism, tar vi en oskäligt stor risk. En misslyckad ERM-koppling skulle få oanade negativa konsekvenser för vår samhällsekonomi och sysselsättning samt för det finansiella systemet." Utifrån det ovan anförda föreslår vi att riksdagen godkänner följande uttalande: "Utskottet förutsätter att marken under rådande ekonomiska förhållanden i Finland inte knyts till europeiska växelkursmekanismen ERM." Helsingfors den 24 maj 1996 Seppo Kääriäinen /cent Vuokko Rehn /cent Maori Salo /cent II Regeringens proposition har som mål att ge oss den legislativa beredskapen att gå med i väx- elkursmekanismen inom Europeiska monetära systemet så fort regeringen och Finlands Bank
EkUB 5/1996 rd- RP 9/19% rd 9 anser att markens kurs kan bindas upp. Lagförslaget är ett steg i riktning mot ett finskt medlemskap i EMU. En majoritet i ekonomiutskottet har i rätt så optimistiska ordalag målat upp våra ekonomiska förutsättningar för en fastare växelkurspolitik. Trots detta är arbetslösheten inte på väg att halveras, vilket regeringen har som mål, och därmed ser inte heller budgeten ut att kunna balanseras upp i avsedd takt. Också den ekonomiska tillväxten har mattats av. Lägg därtill att Finlands Banks förmåga att försvara marken inom ERM i hög grad kan sättas i fråga. Inte heller visar produktionspriser, energi, råvaror eller arbetskraftskostnader just nu någon sådan flexibilitet som situationen i den monetära unionen kräver. Ett snabbt genomfört medlemskap i ERM med ett smalt variationsband och ett deltagande i tredje steget av EMU är en stor risk för Finland. Liberaliseringen av penningmarknaden på 1980- talet var en process som vi inte hade under kontroll. Vad som hände sedan vet vi alla. Vi skall inte underskatta vad det betyder att avstå från egen valuta eller ta för lätt på de svårigheter och utmaningar som det innebär att genomföra Europeiska monetära unionen. Om myntlagen antas är det fritt fram för ett medlemskap i EMU. Därför bör regeringen så fort som möjligt komma med ett EMU-meddelande för att riksdagen på ett naturligt sätt skall kunna ge uttryck för sin åsikt om ett eventuellt medlemskap i EMU. Nu drivs vi med tvång mot EMU så att säga med släckta lyktor. Med stöd av det ovan sagda anser vi att utskottet i sitt betänkande borde ha framhållit: "Utskottet förutsätter att regeringen avger ett meddelande till riksdagen om konsekvenserna av ett genomförande av tredje steget av EMU före en eventuell koppling till ERM." Helsingfors den 24 maj 1996 Sakari Smeds /fkf Maori Salo /cent 2 260224
lo EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd GRUNDLAGSUTSKOTTET Utlåtande 7/1996 rd Regeringens proposition 9/1996 rd Bilaga Till Ekonomiutskottet När riksdagen den 19mars 1996 remitterade regeringens proposition 9/1996 r d med förslag till lag om ändring av myntlagen till ekonomiutskottet för beredning, bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande i saken till ekonomiutskottet. Utskottet har hört lagstiftningsdirektören Pekka Laajanen vid finansministeriet, lagstiftningsrådet Veli-Pekka Viijanen vid justitieministeriet, vicehäradshövdingen Heikki T. Hämäläinen och juristen Maritta Vehmas vid Finlands Bank, professorn Mikael Hiden, professorn Antero Jyränki, utskottsrådet Niilo Jääskinen, juris doktorn Ora Meres-Wuori, professorn Ilkka Saraviita och biträdande professorn Martin Scheinin. Vidare har utskottet fått ett skriftligt utlåtande av professorn Kaarlo Tuori. Utlåtandet ingår som bilaga till utskottshandlingarna. Grundlagsutskottet har behandlat frågan ur statsförfattningsrättslig synvinkel och anför vördsamt följande. Regeringens proposition Regeringen föreslår en ändring av myntlagen som skall ge Finland behövlig beredskap i lagstiftningshänseende att gå med i växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS) eller något annat växelkurssystem när det anses att det finns förutsättningar för att låsa markens kurs. Enligt förslaget skall beslut om markens externa värde fattas av statsrådet på framställning av Finlands Bank. Riksdagens bankfullmäktige skall göra framställningen till statsrådet på förslag av direktionen för Finlands Bank. På framställning av Finlands Bank kan statsrådet ge finansministeriet fullmakt att besluta om ändringar av markens externa värde inom ramen för ERM. Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt sedan den har blivit antagen och stadfåst. I motiveringen till lagstiftningsordningen granskas lagförslaget med tanke på 72 regeringsformen och den tolkning som grundlagsutskottet anför om paragrafen i sitt betänkande 17 l 1990 r d. Enligt propositionen är det inte fråga om ett överstatligt beslutsfattande när det gäller växelkursändringar inom ramen för ERM. Vidare granskas fullmaktsproceduren med hänsyn till 40 regeringsformen. Regeringen anser att den föreslagna lagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Den anser det dock tillrådligt att utlåtande om lagstiftningsordningen begärs av grundlagsutskottet Utskottets ställningstaganden En statsförfattningsrättslig bedömning Propositionen är konstitutionellt sett viktig av tre orsaker. Den föreslagna lagen måste bedömas med tanke på 72 regeringsformen, enligt vilken det "genom lag stadgas hur markens externa värde skall bestämmas". Avsikten är att det utifrån den aktuella lagen vid behov skall kunna fattas beslut om att koppla upp Finland till växelkursmekanismen (ERM) inom Europeiska monetära systemet (EMS). Därför måste ett beslut som detta granskas ur konstitutionell synvinkel. Om Finland går med i växelkurssystemet måste vi iaktta en bestämmelse om att statsrådet kan bemyndiga finansministeriet att fatta beslut om växelkursändringar inom ramen för systemet och om ändringar inom gränserna för variationsområdet. Detta fullmaktsstadgande måste bedömas med tanke på 40 2 mom. regeringsformen. Den nationella beslutsprocessen I 72 regeringsformen ställs enligt regeringens proposition (RP 262/1990 rd, s. 61) som villkor att det skall stadgas genom lag hur markens externa värde bestäms, t.ex. om behörighetsfördelningen mellan riksdagen, Finlands Bank och statsrådet samt om de centrala förfarandena vid
EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd 11 beslut om markens externa värde. Grundlagsutskottet (GrUB 17/1990 rd) preciserade denna punkt genom att framhålla att paragrafen inte gäller situationer då övernationella organ skall besluta om markens externa värde. Sådana situationer skulle enligt utskottet bedömas åtminstone med tanke på l och 2 regeringsformen. Vidare påpekade utskottet (GrUU 17/1992 rd) att det ur paragrafen inte kan härledas några krav t.ex. på hurdan behörighetsfördelningen mellan olika organ skall vara vid beslut om markens externa värde. Med hänsyn till lydelsen i 72 regeringsformen och ovan anförda ställningstaganden till tolkningen beror det helt klart på lagstiftarens prövning hur beslut om markens växelkurs kommer att fattas. Den föreslagna lagen stadgar tillräckligt utförligt om den nationella proceduren på denna punkt och därmed ligger förslaget i linje med 72 regeringsformen. Riksdagens bankfullmäktige har en sådan ställning i beslutsprocessen som stämmer överens med 73 regeringsformen och 83 riksdagsordningen. Enligt föreslagna 4 3 mom. kan statsrådet befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsområdet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism. Detta fullmaktsstadgande måste bedömas med tanke på 40 2 mom. regeringsformen, som gäller utövning av den makt som hör till statsrådet. A v de ärenden som enligt detta lagrum skall beslutas av statsrådet eller något ministerium avgörs "vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt sådana andra ärenden vars betydelse kräver det" vid allmänt sammanträde. Beslut om markens växelkurs är en så vittsyftande och principiellt viktig fråga att den föreslagna fullmakten i all sin öppenhet är betänklig med tanke på konstitutionen. Avsikten med propositionen är att ett ministerium skall kunna bemyndigas från fall till fall, närmast för ett visst veckoslut och för behandling enligterm under detta veckoslut. Vidare skall fullmakten i sak vara begränsad till exempelvis en kursjustering av en viss storlek. Enligt denna tolkning är bemyndigandet oklanderligt med tanke på 40 2 mom. regeringsformen. Utskottet anser att stadgandets lydelse nödvändigt bör preciseras i detta syfte. Uttrycket kunde även annars göras smidigare. Momentet kunde lyda till exempel som följer: "Statsrådet kan på framställning av Finlands Bank i enskilda fall och på bestämda villkor befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar och ändringar av gränserna för variationsområdet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism." Utskottet framhåller att relationen mellan ett beslut vid statsrådets allmänna sammanträde och en framställning av Finlands Bank när det gäller ett fullmaktsbeslut enligt 4 3 mom. bestäms utifrån 5. Därför bör Finlands Bank redan i sin framställning tidsmässigt och i sak avgränsa bemyndigandet av finansministeriet. Införandet av växelkurssystemet Europeiska monetära systemet bygger på en resolution av Europeiska rådet om upprättande av EMS (5.12.1978) och ett avtal mellan centralbankerna i medlemsstaterna om principerna för EMS (13.3.1979), som upprättats utifrån denna resolution. Det kan nämnas att Frankrikes författningsråd direkt (29.12.1978) framhöll att Europeiska rådets EMS-resolution innebar en politisk förklaring och att den med hänsyn till Frankrikes konstitution således inte kunde ses som ett internationellt fördrag med självständiga rättsliga verkningar. EMS består av den europeiska monetära enheten ecu, EMS växelkursmekanism samt ett antal finansiella mekanismer och kreditarrangemang. EMS-resolutionen och EMS-avtalet gör en klar skillnad mellan deltagande i EMS och i ERM. En medlemsstat som har gått med i EMS kan låta bli att vara med i ERM, men å andra sidan kan en stat inte gå med i ERM utan att vara med i EMS. ED-medlemskap innebär inte någon formell förpliktelse att gå med i EMS. Centralbankerna i samtliga medlemsstater har undertecknat EMSavtalet, t.ex. Grekland över 4 år, Spanien 16 månader och Portugal knappa 2 år efter det de blev medlemmar. Finlands Bank tillträdde EMSavtalet i början av 1995. EMS-resolutionstexten utgår från att alla medlemsstater inte är med i växelkurssystemet Grekland, Sverige och Finland har inte gått med i ERM. Storbritannien och Italien lösgjorde sig genom ensidiga meddelanden från växelkurssystemet i september 1992; däremot gick Storbritannien med i ERM i oktober 1990. Spaniens och Portugals valutor införlivades i systemet 2 och 4,5 år efter det länderna gick med i EMS. EMS och ERM ligger bakom bestämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen EMU i Romfördraget I artikel 3 a fastställs att gemenskapen har som mål att införa en gemensam valuta och bedriva en gemensam penning-
12 EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd och valutapolitik. Utifrån artikel 5 skall medlemsstaterna dels underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs, dels avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås. I artikel l 09 j anges som konvergenskriterium för tredje steget av EMU "ett iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan medlemsstats valuta". Lydelsen i protokoll nr 6 om konvergenskriterier (artikel3) förefaller till denna del att avse deltagande i växelkursmekanismen. Det har dock på goda grunder framförts olika tolkningar av saken och även själva växelkursmekanismen har fungerat på ett annat sätt än vad som tänktes då protokollet upprättades. För bedömningen av behandlingsordningen för det föreliggande lagförslaget spelar denna tolkbarhet dock ingen roll. Väsentligt är däremot att en medlemsstat utifrån Europeiska rådets EMS-resolution och centralbankernas EMS-avtal kan låta bli att gå med i ERM. Bestämmelserna om EMU i grundfördraget betyder inte att en medlemsstat i denna typ av fråga, som faller inom dess nationella behörighet, har någon juridisk förpliktelse att gå med i ERM, som står utanför gemenskapsrätten. Behandlingsordningen för lagförslaget bestäms således utifrån hur verkningarna av ett deltagande i ERM bör bedömas med tanke på våra grundlagar. Vad gäller konsekvenserna av ett deltagande i ERM är det i konstitutionellt avseende viktigt att markens centralkurs inom systemet justeras i förhållande till ecu, vilket betyder att bilaterala centralkurser mellan valutorna fastställs också i förhållande till valutorna i alla andra länder som är med i ERM. De bilaterala centralkurserna bör hållas stabila inom överenskomna fluktuationsmarginaler. Enligt EMS-resolutionen slås centralkurserna fast i ett gemensamt förfarande där alla ERM-stater och kommissionen är med. En central fråga med tanke på statsförfattningen är om ett deltagande i ERM innebär att beslut om markens växelkurs hör till ett övernationellt organ eller inte eller om mekanismen av någon annan orsak står i strid med l och 2 om suveränitet i regeringsformen. Beslut om deltagande i ERM fattas av statsrådet på framställning av Finlands Bank utifrån 4 l mom. myntlagen. Lagförslaget innebär att detta beslut, soin uppenbarligen fattas vid statsrådets allmänna sammanträde när valutamarknaden redan har stängts för veckoslutet, anger vilken ståndpunkten är till Finlands förslag till centralkurs för marken i förhållande till ecu och ger finansministern fullmakt att lägga fram en begäran om anslutning. I praktiken har centralkursen för de valutor som knutits till ERM fastställts i stort sett utifrån marknadssituationen i anslutningsögonblicket, även om en viss flexibilitet på denna punkt förekommit. Anslutningsförfarandet inleds på ERM-nivå i och med att finansministern framställer begäran. Betydelsen av att begäran hålls hemlig har understrukits i flera sammanhang. I praktiken uppstod det problem sedan de portugisiska myndigheterna hade offentliggjort den föreslagna centralkursen redan innan landet ansökte om att få knyta sin valuta till ERM. Utskottet uppmärksammar därför frågan om de nuvarande bestämmelserna i 5 myntlagen är tillräckliga i detta hänseende eller inte. Begäran ställs till finansministrarna i ERMstaterna, den behöriga kommissionären, ordföranden för den monetära kommitten och ordföranden för Europeiska monetära institutet. Finansministerns begäran bör innehålla ett förslag med behövliga motiveringar till centralkurs för marken i förhållande till ecu. ERM-staternas finansministrar och centralbankscheferna fattar enhälliga beslut om centralkursen och de bilaterala paritetskurserna utifrån beredning i monetära kommitten. I princip är det möjligt att fatta beslut redan i den monetära kommitten, om det till exempel visar sig att saken inte bereder några problem och inte är så viktig att den måste behandlas av ministrar och centralbankschefer vid ett gemensamt möte. I praktiken äger förfarandet i så fall rum under veckoslutet genast efter att statsrådet fattat sitt beslut. Om enhällighet uppnås meddelar ministrarna och centralbankscheferna sitt beslut i en kommunike, som anger markens centralkurs i förhållande till ecu och de bilaterala paritetskurserna samt en uppmaning till centralbankerna att offentliggöra kurserna och interventionsgränserna innan marknaderna öppnas. Efter att en kommurrike har upprättats och innan marknaderna öppnas fattas dessutom ett nationellt beslut om markens externa värde i enlighet med 4 l mom. myntlagen. Detta beslut, som fattas vid statsrådets allmänna sammanträde, skall offentliggöras i Finlands författningssamling. Förhandlingsförfarandet är detsamma om en EMR-stat vill ändra sin växelkurs eller en ny stat uppger sitt intresse för att gå med i ERM. För-
EkUB 5/1996 rd- RP 9/1996 rd 13 handlingar förs i den monetära kommitten eller mellan ministrarna och centralbankscheferna. Med stöd av föreslagna 4 3 mo m. kan statsrådet på framställning av Finlands Bank med vissa tidsmässiga och sakliga begränsningar befullmäktiga finansministeriet att besluta om kursjusteringar enligt ERM :s växelkursmekanism. Det beslut om kursjusteringar som skall offentliggöras i författningssamlingen fattas då av finansministeriet. Enligt en konstitutionell bedömning går ERM ut på att de nationella beslutet om markens växelkurs de facto knyts till det valutapolitiska samarbetet mellan ERM-staterna. Detta betyder i sin tur att behövlig enhällighet enligt ERM måste uppnås. Enhällighetskravet gäller såväl markens centralkurs i förhållande till ecu som de bilaterala paritetskurser gentemot valutorna i övriga ERM-stater, som fastställs på grund av detta. ERM innebär en inskränkning för de nationella beslutsfattarna. Det oaktat har statsrådet eller med dess bemyndigande finansministeriet kvar befogenheten att fatta beslut om markens växelkurs. En enhällig syn som uppnåtts inom ERMsamarbetet utgör inte ett beslut om markens växelkurs. Inte förrän en finländsk myndighet efter ERM-fasen har fattat ett beslut har markens externa värde blivit fastslaget på ettjuridisk betydelsefullt sätt. Inskränkningen i det nationella beslutsfattandet på grund av ERM är såtillvida betydelsefull att Finland inte självständigt kan fatta beslut om växelkursen för sin valuta. Å andra sidan har staternas självständiga rörelsefrihet beträffande värdet av sin valuta numera även annars begränsats i väsentlig grad. Finland binds till exempel av artikel l 09 m i EG-grundfördraget, som förut- sätter att varje medlemsstat skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt intresse. Enhällighetskravet proportionerar betydelsen av den inskränkning i beslutsfattandet som en medgång i ERM ger upphov till. I kombination med att staten har en verklig möjlighet att lösgöra sig från ERM minskar detta krav enligt utskottets sätt att se väsentligt även inskränkningens faktiska betydelse. På grund av dessa omständigheter och då de finländska myndigheterna i vilket fall som helst i sista hand har kvar befogenheten att fatta beslut om markens växelkurs anser utskottet att frågan om anslutning till ERM inte innebär att beslutsbefogenheter förs över på en övernationell institution eller att anslutningen annars heller står i strid med stadgandena om Finlands suveränitet i l och 2 regeringsformen. Föreslagna 4 l mom. är såtillvida öppet att det inte på något sätt inskränker statsrådets och Finlands Banks beslutanderätt. Utskottet påpekar att det enligt grundlagen inte är möjligt att genom ett beslut av statsrådet låta markens externa värde bestämmas utifrån något sådant system där en övernationell institution har den beslutande makten. Med stöd av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att lagförslaget kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 66 riksdagsordningen förutsatt att utskottets konstitutionella anmärkning om 4 3 mo m. blir behörigen beaktad Helsingfors den 19 aprill996 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Ville Itälä /sam!, vice ordföranden J o hannes Koskinen /sd, medlemmarna Gunnar Jansson /sv, Ulla Juurola /sd, Marjut Kaarilahti /sam!, Juha Korkeaoja /cent, Heikki Koskinen /sam!, Johannes Leppänen /cent, Paavo Nikula /gröna, Riitta Prusti /sd, Veijo Puhjo /vgr, J orma Rantanen /sd och Maija-Liisa Veteläinen /cent samt suppleanterna Toimi Kankaanniemi /fkf, Valto Koski /sd, Pekka Kuosmanen /sam! (delvis) och Outi Ojala /vänst.