16' Ihad Mlar mill ljum~a hi;::cr, Som,-åren med blomster IlCStror, :\är hjcrtat den stillhet ej eger, Som nöjena smalliga cour.

16' ~fltllrcn på fältenas yta Ilar lif,'at det gladaste hopp; Fiir mij:.: blifl-er liden dock lika lfin rodelses stjerna är sat\. Der molnen ej hillna borhika, Som ombytt dess tiag uli natt. Hd riiknar jag stunder och dasar I,(int:m. all ödet cligållg, ~cd tidcrna5 sj..inantlc lagar, )Iig lö"cr ur plugor och 11:10"'. AUt hiumr bild',["sn:. och I..noPllas Och blomma och I[SSII1l igch; )I1.l11 gliidjclj, hl'afs SOJlJIllnr' jag hopp:ls, SYllS fjcnnal'c visa sig iill. Förgär,'cs af fo,glafnas q\illcr J.1g manas :In sliinuna min röst: En JWkt i den skugga. jag sitter, I~j hinner att s\"a11..3 mill hrö",t. Ihad Mlar mill ljum~a hi;::cr, Som,-åren med blomster IlCStror, :\är hjcrtat den stillhet ej eger, Som nöjena smalliga cour. Ett prcl'ulndt hjerhhi klol:llll. So Jagen gryr och liiorgonrodn:1i1 hliillkcr, Jo'örr5n mitt UStl iinnu ulundat hnr; ','ör IjuniS siimil jag ra milt ulle tänker, Som Mrdt rörruljcr liiina ullgdomsjarj

161 Del :ir det lugn, S(lln jag om nallen finner. All jag i ro min oro mig Ilillninllcr. Allt ll\ilar sig; den.'liita sönmcn dödar I'fl dellna stund all kiinsln och hesvär; )]('1\ far:ing\ sig milt {[valda hjcrla mödar, Att domna frilll lien oro del ltirwr. En "laga kan rijrskinf;ras och b(lftglömmlls, :\fen lu~enla's ej ror ell'" laul.c l:iömmas. ~lin {OrUna rrtiju eu biller! minne lemll:!!,,\il l:lill.cll ej 'id den bil /'On ~ig; Oshgligt q'ill/lilr Ull dc lliijcn hhmn;ll. ~om synles spela p;' min lefllnd~slig - ()c 101):0 in Illed sl.iil milt ÖIlltll3 sinne. )len 51'0 nu "'010 lörnell i milt minne. II\:nl h:'jf ja~ mi ror all min trohets lli!:a, En kärlek, som' har trotsat Iif och döu~ 11in matta Id'opP mr sakn,1."in rörmflga Och helsans k['nn lir I:inl af sorscglöd. J. Hirar, som mer tid! lin rcp:ncl nmlljc H'-lld har jag af n~in mycko(l jemmer \"unnil? J, lilllga år, J. sömnelösa näller. ~Oll\ ":lril mina suckars Iysla il"al!! nu llllslighel, som sor/o:ell dubbelt siiller, Och ökat det, hlarnf mill hjcrla sbjf! J, klippor, som mill sorgcrop bes\afat! Hnld är mig fur IIlill lidande ronaradl? N"y olycksslorm och np molsnngs\iigor. Ja{:: har ej :.Juppil ulur.)orgens s\all. Förr 5n jag errar annan an ar pirigo!'! Ack, turoeyiigcli lill t'j IJlik. '1111

16.1 Hur länge skall jag så bland klippor lråb, I f.ifiilll:l~ hopi) milt omoja ljjclta brilka~ Jag söker ljus bland lilörka 1II01n och dimmor, yeo dagcn vill tlj för min lycka gry;,jag n~1tjar rätt dc nåds- och woilllstrimlllor, :;Od) brutit in uti min Illotg<lngs sky; IIrll ingenting' iii ener ullsj..all hällda, Allt milstc sig lill 11Lrdt elllot luig liinda. 1Ii1t hjerll, som liar varit 1"lIldt au njuta EIt ljumg! \ärll af Ijumg vänskaps ro, ~A~l' ror sig sjeln sin sorg och nötl utgjuta,,\1 hltllll skall jag milt myckna q\al fiir1ro? 110 lager dd uti eu :mllans smiirla, Än den, SOUl är IlOjlUUliden lited dess hjcrla? Jjtt tålamod af sälls:lm oro trullas, liin d~gd blir liau ra lliajlga Mrda prof. En billig lwrm mej båug och fnlktan brottas, Milt rcua nalllll blil' a(ulld skiinkt till rof, Milt Iljert..1 lilall med hot och kiirlck Slicker; [)et lastas all af både bal och slllicl..l.'r. Jag mhte wig i lånad dragt fiir8'umma Och Illot min vana aula lånad färg; I hjert..1l hata, mcn mcd llluil Lcrömllla Och smmta dci, S'JlIl liircr hell och /Ilärg; En da{:lig strid, el! \:'Id )lå själ och tankar, Gör at~ h,'ar 51ulid jag nya plågor samlar. Nar sinnet har i nägontiug sin fiija Och hoppets f1iikt lirsnöjet glödgar opp, D~ kan lilan liill rördrag.1 lililllgcn mtxia, ~ 1lI ~Vllar sig uti cns Icfllad~loflP;

106 MCH h\'jtkcl hopp och IwiJkcll lrust skall spls/l.'ör den, som ej i minsta tillg hnr lisa?!'å j::ftr min tid i hemlig sorg - jag d~er Mill Icrnadsol.. rast mtillgen del ('oj ser: t'iirf1ilicil lid mitt minne umldigt gliager, Och nutid mig Os.iSlig Illåga ger, Och h"ad den lid, som kommer, täcks mie; glr\"a_ Gud, cl. hur der mill öde ock må blifva. ~lin COI'llns. upp:. din ~Tllr Uti mig än ollra ILlJgrn t[il,.r; Ty liden har ej tynnt nf Ocn s.1knad, som mill hjrrl;. siirnr. )'11 mins jag dig. min ('uda lust, XII Ic("cr du uti mill "iuile OCh \iici.cr der cll smanl minne. Som b13ndlls med hm' fröjd och pust. Så yar du dock ut:!f ditt kön Dcn enda, som så kiirlck skölle, Au dll cn önskad trohels löu Med likn Sl,Hlig kfirlck mötte. Kiir uu den lindll!g' \'liimit l](lr, SOUl df1, näl' lien utar dig söktes, Af c;.:andct din omsor~ ijklcs Alt!lIilla kiirlcksllöjet tji ar,

161 Ilen h,.adnn kom så ädelt sätt, Så sällsynt konst att bjenan 8ömllla~ Ack jo. du såg fran oorjan..ii\{: förflunel fick om,'alet dömma. l)iu hjcrtas åtrå yar ej åld Ål f:musicus \Ta l&ga; Den sig ej \ili af kärlek plåg3 Bör om sin egen smak ha våld. "01'1I11t8 ",, ad ', Frihct, min fröjd, du min gudinnn, Unna mig i din skugga bol lingdolll och oskuld hos dig finna Lugn och ro: Kärlel..cns nojen snart lörs'inna, Däst de gro. 'jemo jag selt hans falska snara, FJcrran den eld, som allt förlär; Men aldrig än förnöjd den \'111'3, $om iir kär: Skydda mig, frillct, att roffara Ih"ad det iir! Tirsis för mig del hand berömmer, Prisnr den \iijjusl kärlek ger: Ar honom sjclf tvcrlom jag dämmer, När jag sel' Sinnenas oro, som han sli,imrncr Q\"äfva ner,

'" Ja, jag märker, al~ denna branden Q\'äf\'cr blid' minne., mod och vclt: Herden, som $Öng \id klara stranden Am j cu, Tiger nu, se'o i kiirlcksbanden Han sig gett. Kärlel: kan sig ock snart förbyta, Flyger så län, som s\"alor små; LiL:som sä!\'cil p~ ytlunet flyta, 1 "årll,- Minsta år-tag dem sunderbryta Och Ilcdslli. Ungt llleta lust, i skogen vanka, Dor mina får I skuggan gh; Se, hur sin mjölk af modr(!j\ samka Lammen smil: Sådan kärlek min glada tanka Nöja må. När som mitt spel om aftonstunder Härmar de ömma fåglars bröst, Och väcker upp från narmsla londer Echos rost: Finner jag i menlusa under Ro och triisl. Derför - fly, Kärlek, med din båga! Jag har dig för min ovan nämnt: Gack med din närd, dill JtlS~ och pläga, Lösa skämtl Mig har din blick, din första låga Redan skrämt.

169 Dorllf, TJmandl'B och Sellndt', "id siuan af etl berg, dci" solen \'crbt hade, Bland sku88crika träd cll rikt och ymnigt bet, TIUl!lndra drec sin hjord när dagen, mindre het, En s\al.l.::a nejden Sar, der sig hertlillljilll lade. En back, SOlD brusand' gick au sig i har,-et kasta, Till hälften hade sön dess qvicka ogollpar. ~är unga Doris kom med fflrcn, vill och snar,.'örbi dess lägerstad alt sig till kiilluji hasla. De älskade h\"arnnn, till Ar och Oden lika: Den ömme Tryphon rörd lör Doris' skönhet var: Den fagre TclamOll Timandras bojor bar, Han, som så länge sökt au for sin sljcma \1"a. Om dcsso herdars eld de ona liinkt ult mi", För kärlek h"cm af dem, som ijorde priset (:1. TImandra "äckws upp utur sin ljuh'u dl-ala, Och om eu ämne söng, SOlll torde b!lda h-å. Sig speglar anonrodnans skell I böljans klara (<tlllll, Och alla roglar harva re'n IlllagiL skogelis hamn. Xu, medan arons\lllkan rår, Uri( hi\, min Dori;;, dilla (;Il' Ocb hvila dig hos mig. Ou mins, Ilär på det hög:l herg Vi sullo nyss ihop;

no Oå hiollamgens skirtenirg Och gukens!;ila rop Oss bragte på ett långsamt tal, Om tycj,;e uti kärleks "al Och herdars stadighet. On sade Tr~lJhons kårlekss.'iu Behagar dig ej,iii: lians eld du kallar silar och lält,,men såg mig dina sklil, lian, som sä hnrugl älskar dig, Och alla stunder I'isnr Sig Tillgifl'cn, trogen, kär, lj~d,. Ja, han ~ir kär, luell hvad var del? KHDlll't säg han mir engång, Förriin han ruljde, fjiil p& fjät, Till h~'ddan, dit jag språng, ner henleskaran SlImlad "ar, Och uti allas åsyn bar Sin kiirlekslåga fram, Ti... Det "ar eh Ilrof ulaf din makt, DCI 'ar din fägrings pris; Mcn Telamoll, sonl Jlinge sagt UII[Jli sill tysta "is, För skog och berg hvad honom tär, i\ioihl' han d3 mcra,ardig [ir Alt hufl'a hurd och lönt. n...i,. Ja, 're["1ll0n, 5011I lilsl:ar dig, J.flllgl större kärlek. rur,

\il Hans eld har s\'årt au döljtl sig. Men dock ej lysa lur: En blick af hollom siill:er mer j.n alla ord mig Trnlholl ger I q\'ädell och i srulg. Ti.u~r". Har du ej lust alt höril jemlll, Hur h.'1l iii' kiir och öm? livad han i sina q\'iiden nämnt Om dig oeh ditl heröm; Det sjunge" bygden Am omkrillg; Jag derernot hör ingenting; Jag f;issar blolt om min. Dtlri lian gör ju kransar ill dill hur, Och skär dilt li;lillrl i ldin. Om hjon]en fl'lin dig \'lise gnr, Gäl'!lim i spåren h:in. På harp;m Hir han dih alt slft, Och fri~ka frukler all lid "tf. Beredue )lå uill bord. Ti."N... Ih-ad är del mer, Iwn är dock ej Af kärlek rältlig rörtl: "nos niijda sinne :siigcr nej, Ett siiker! litlucsb':ird. Han 11(.'0 nll delj oro iii', Som kiirlekseldcll fijljl1 pliir, Den Trypholl har för dig. DtI,.; Jaf; :ilskar mcr den \arsamt går. Din herde iiiska \et:

,-..- nj nitgon öf,(!rillling fur Pa IHltlS förstgtigh01. En Jf.ga af cn hänig art K,m I~ sa. mell ock sloclna snart, Hon nad,lrar och far bort. Ti...,udro. Uu ser ju TrYllhOIlS stadighet, Unr den mot allt beslår; Var Zcrhis häst det \"jthla ' el. Ih'ars kärlok olvllt gill'; En {;ång du fråll oss arsked tog: ::im Ilipa han i slyc.l.:cn slog, Af sors sin hjord forgat. l!<iri. J,lg \'ot, h:lii saknat Ulig en slund. U:m nötle "'orgeu hort ~Icd tu"cn IcLar i er lund: XOI; bier dell liden korl. Mun liiif du borta \ar eu uug, Tre[:" Tclamou d i lart Jag. lian llydde for all lusl. Ti "". Men 111 ad för ro, :lit aulill!ju För andra \"nld och sökt! Kan lin dig!.:linna bli och fri ~ 114r ej din eld sig ö1..i, SOIl Tr~l)hol1 i furh'jflun rou Uch irrigt uil-; liljtj:lkil hii[l, IM du ur dill\!'cll SIWillJg'! n.r;. Del är \äl &1Ut, du bier ej sa Ar TCJUlllOJl I)CllluLt;

Men niir du skulle fr1lll o,,::; g~ Och sad' dig 'ara lrölt. Ihrr wljdc ej halls ögon dis. liur had' han sdrl att h'inga "je? 11.111 lllod bcswr~ och leg. Ti J<1... ~Iell monn' en dd, som jir sä s\ai!i lich i ljill biirjall kall. Ii.i hastigt ser sitt ljeuerllls Uell liknar all hji HIl. :\r Tclallloll ~fl IiIc~ k~r, :>."iir om silt!il,ll han O\jss 'If, Hur lär han ~d,lil bli? [;<,ris. :\ej, sildan kjrlek,äxcr till :'\ar han blir \ardad räl!: "en Tryplion" laga :>lula." \iii Pil cl~ bc,;\iir!if:t ~äll: Den ökar ~i/( i trängtan bl(lll. Och om hull nar.~in liingt:lils lott ~ll Icd~llal' hall och fll r. Ti","~(lr6. 11li gör uu honom ofiirriiti. Kan hämg eld och tro Ej ona ~ig fiircna liitt Uch slina duhbel ro? Du min:; ju huru ~lad han hlrr. Mir du en q\i-t af lioden rcr (kh 1i:<I~t.:l i h"o" r"mll. o..i. Ilet var just da hall röjde ~ig 1 ;\;lf han mig Irodt1e blid:

~74 I)en rörsia das hoil leolllat mig För IdirlekSlal i frid. )[en när du ål dill herde sar lm fjuldb:llld i hans nya staf, Säg sjelr, hur,'ar han då! Ti... Han löste det ur stahen bradl Och bandl det om sin arm; lien uclde se'o, alt han del Bu Fur andra, mig till haml,.'asl hall del Tunnit pa ell \'ad. Dock, det är sanni, han synlcs glad Och skildes sent [rån mig. [ko..,.,\lit nog, Timnndra, \'ar da nöjd, lians kärlek gör dig s.'ii1; ;\r du ror honom lika böjd, S1\. gor dilt slut i qviill,,\ii älska Telamon igf'll. ljlanu alla herdar lir han den, SOUl mcst behaglig iir. Ti",o,wrft. Ej är han hatad bland var hop; MCIl tro ock mina ord, Om Tryphon går ej mindre rojl. lians h~'dda och hans hjord Och, framför am, hans ömma sj5.1 &hagar en herdinna 'iii: Tag du, min Doris, den. SA sjungo dessa hå ffirlroligt med hvarandra, l del 5clinde dgs, som dem I tysthe~ huri:

I,ti 000 V,1r i kärlek lärd; hör 0llP, slid' hon, au klamir.. Td Jidlll herdars eld, som J till ömhc\ för\. Ej Ogon felas er alt deras,änje sl,;(lfla, len h,'ad er syn wr, 5ndt. jag 11'01' jag giss.1 hn. Be'n I.:irleken om 10L all byta med h"arann', Si ~k(injcs mera granni, Inad dc r.irtjcna Mda, HJCl'tahl hemliga I!ICll;t"r. Tim:lnleS, hör tlli upp atl frliga: Jog kan ej sjclf ge skiil derlill, Att jag är rörd af Da1ll011S Iflga Och ej din k5rlek t:ylllla,m. Djl har ffirtjensi, så "ni 6011I han; :Ven lycka, Ijeuster, wtt och möda Ej nägon eld i hjcrtat föd"" ;oiiir hjertat sjejn ej älsl::t kan. Vi rå ej sjclfvc om 'årt hjorta, Del lyder blott sin eben lag; Det har sit\ nöje och sill smarta Ar hemligt. \ycke och!jehog. t'örnufiet här ej mera rilr,!.ios den, som vm dess reglor följa, An dämpa, tvinga och fördölja: DIi gör det allt, livad det förmk

Nym(ldJs kii.l'leksol't. Skall kärlek \ara frihets slaf' Dcn starta eld. den fria låga. t1:111 kan ju leda liil och ar? Um h'cnne ögon roillbslal mig. Ihi skulle mig ej nere wnga. Som cga sanllllll kraft i "ig-? Sär jag det ena nöjet mbl. Ih ad hindraj mig ell unnat,"ä[ja'! Jag iitskar den jag dikar sist. Mitt hjerta (jr j liden gjordt; Del måsle lidens ordning följa (tch ga j SIlldig \c:ding fort. Jag älskar dock I'a iidclt sall;.min kollst är den, all sinnen draga Uch giira alla lika rätt..h Cloris offrar si~ min själ. SCliudc segrar i milt hjcrta. Jag lchcr E1isandras träl. Till Daphne är jag o\isl sflld: Timamlra och dcn täcka Flora, Ile ha mig Mda i sitt,'mu" HI"cm är, som mig då klandra vill? Dör viii ett sftdllnl Iljerla halas, Som för så liianga räcker till'

Iii J ~ymrer, som jag "ördat har, J \'elell, all jag lör er alla l[j suckar, ed och lören spar, Jag är ert samtals enda ro: Men kilr.1, döljen för h\'aralldra, Att J hu'l) alja f~lt min Iro. Bd oeh trust tlu Lysandra. Skall tiicka könet aldrig Jära Mol kfirlekssmickrarn \äpna sig, Och misstro till do snorar bara, Som gillras ut på deras slig; Ilar dygden intet mer begär Emot en fulsk, fiendllig här? Ett sladigt vett, ett "arsamt hjcna Kan del,'ä! bli för kärlek rof? Bör del \'äl dra sin ro och smärta Ar blinda Aslritds yrhelspron En flygtig eld och fladderbrand, Kan den ock lända dygdon an'." Ja, dygdens lou är den, att strida, Hon kan ju rord och freslad bli! Det är en dubbel konst att lida Och dock i faran vara fri. De Jcmna sinnen kunna bäst Mottaga prof och segra mest.

Del är då ej diu fel, Lysandra, Att du har trott en annan \'ii1; l'assp! att på en svaghet klandra, Som haft sa m5nga!jurva skii!. Din strånga d~'gd iii' lika ren, Fastän du rördes af ett sken, Regnbågen kan ju ärligt pråla Med ragor, som ta ögat in; En vacker glans af dygdcns stråla Kan rura ock eu dygdigt sinn', Men, ni;r de falska rargol' ny, Då ser Illall alt. dct var CII sky. Du lär d1l sakna liilt eu sinne, Som aldrig parat sig mcd ditt, Och ha den sc.!;"cr i dilt minne, Att du ett hjcrla bojol' smidt, Som redan JlIg i D;lphnes hand, Men knäfull dock fur dina band. Var du förnöjd, W.t Daphne klaga, Hon Iwr en olyeksgårva mtt: Ett hjerta, som "iii alla draga, Och rakar *If i kärlek bråd!.. Ehvlld för kedjor hon ock har, Lär hon ha svårt att hälla't qvar, Så skall försigtigheten vinnas, Af egna och af andras fel; Lysandra liir ock iindtlig minnas Så oförmodadt gyckelspel; Att hon ock ej mr. fångad bli Af sinnots smak och sympathi,

179 ~eil, ädl:! kon! som nixlgas "ara Eli mål ffir CIl så rarlig hop, Som drttr dig \änligl uti rara Och dödar mcd "irencrop. Ack, "all:! dig dock for en!.:är: J1:a1l en IIHlskerad o\äll är. Jllrlek!!'b~kilnnpl.e D &t.-nlh. ecb anösnhll{. u, slr-jnga la{=:. som alla lyda! D\I har din oinskränkta walt Ock för mitt hjerla vcla1 lyja; I kära bojor du det lagt. JuS kan ej kiirlcksvältlet neka. Dock skall det aldrig mig bc\'eka.\tt yttra, h"lika b;llld jag blir Am nog, jag ar och blir\('r kär. Jl11ntia,n. sag hl'ilken ehl, som ej b;lr l~tga~ Ih'ad gagnar solen ulan sken! H"ad vinner man lir hemlig IlliiS3, När önskan iir blid' Ijur och rell! Dcn tyst silt hjertas val kart dyrka 113r mer förstånds tin kiirleks slvrka. &ig derror, Damon, siig så hlir:. J3S Illera klok än kärlig iir. _. Till kärlek iir jag böjd. Den iir milt sinnes röda

180 Fast dct mig {Ival och möda I-Inr gifvil mer lin fröjd, Och nldri~ gjort mig nöjd. Men dct kan mig l!j trycka, Del iii' kanske min l~'cka, Alt ej mill hjcl'ta f.ht. IIl'ud del Iwr cftcl'stmt. Milt siiila öde $\',1ral': Det nijjet säkrast val'ur. Som lflllgsamt rötter lar Och Slöd i d~'öden har. DdiH~eIIeH. Den oijcn, som hjcl'lun så hemligen drar, ltjur,usle nöje jag erfarit har, Ocr dygd, och der böjelse, skyldighet, velt Förenat ll'a hjcrulll och gjort dem till ett;!\len ödet förföljer dill renusle I'al, Jag iiiskade, älskades blott till mill qyaj. Olyckliga åtrå, som ännu iii' q\'ur, Alt vörda en vänskap, bland mcnniskor rar.,.~jsn;h9t1t Ej viixer ett palnllräd der gl'unarna öks, Och famngt on lilja bland llclsslorna söks; Ett iidclsint hjcrla, der "inslcr ej 1'5, Det råkar så siijlall sin like au få. Eli smak, uppå. dygden oeh \'isheten fåst, ljesll'ides af lyckans smfl afsigter mest; l kiil'lek iir sällsyll~ riitt lycklig att bh, Den "äger del minsta som allud iii' fri. Bek"Md,,~, Hjertat her mig kärlek \'lirda, NOll {lirnunc~ stiger nej,

ISI th'i1kcn SI"iir och stridig börda.h dc båda har jag l!j! Äl:iklärdt se och icke rörns Ger båd',ett och hjcrla bry, Bogges lag skall dock fullgöras. Jag,-iii sl<ids den faran fly. A""', Den, som på ;;ju hjcrta \inner, Störsla seger har han fåuj l\lilitl ej fijrnunet hiuljcr Girl"a kärlek dödligt skot!. Flvkten uästa liikdolll s;tlldcr, Aldrig sjejf till fiillg~lcl öu; Men, om tlet!lr '<Itla hiilltlcr, 110 km} neka. hjerth! l';l? S F.u~. köoa Iris, sad Cliantcr, Du har gjort mig Iii! din slaf; Dina ögons diamanter Ha min (rihel brutit ar. Mell min fängelse ar pr'.ikligt, Ty min Iris är mill \'ak~: Ack, det Yäldct iir sil mäktigt, Som är i en skölihets makt. Ult mig dina bojor bära, UmJa mig din fange bli, Aldrig skall jag mig bcs\ära,

182 Aldrig,iII jag- hlif,'n fri. Ditt behag skall bli min vilja Och din vilja ;ir min laf!. Intet skall mi;.: kunna skilja fo'rån all lyda ditt behag, s,. Starka kön. som er bcrulllffia Ular styrka. mod och "ctt; Kunnen J dct,äldet glömma, SOIU er :'l[os!';: cn gång gctt? Kan en priiktir skrillhels slrllla S~ ruitjosn edel't mod, Vill jag dina tjcnsler tåla Och din kärlck kolla gorl. So här liar dll hand och hjcrla, Akta IlU den ;:fif",1n grnllnt! Ut ej "andii5 'iiide svärta Vår rurclliu;.:s Ijuh'a 1''1111. Kom im;:. när,iu mi!;,onnit, Ih'ad do [of,at mig rumt, Och betiilik, "tt "j ha bunnit lid olöslig, ansl.apsknur.. ' i _. Hör, min flic"'a! SC'II ditt sinne Mig cn stadig trohet s,'or, BÖl' dn hari",. i.liu minne, Alt cn mstlllös Illigt iir stor: Ingonting JJiir hon beslula, l/lirr'll hall mit sin f1islm;ms ja, Och jag hör win riltt iitnjuta, r\agon lydnad af dig ha,

.71 504fT.,\Ck, hur kan du det besiira! Ty jag är i '-anan än, AU ta mot beröm o<:h lira. Bonor, löften af min län. Vänner kunna icke lyda: Deras karte"- är den lag. Som kan begges pli~t uttyd:t Till h"arandras välbehag. N...". Noj, min hustrui "ar sa. nfldig Och hemnl.: atl jag är man; Hon lir alltför ör\'crillldig _ Det stllr ej en q\'lllllil an. ~litt lir väldet af naturen, Jag lir hufl'ud, jag är karl, P..pegoja, Sill i buren, Du är nu i milt [or\'ar. s..." Se, sil glir dd, när ffitlo gihil Sig cngan::: i manuells vlild _ Den, som fiirr har dyrkad hlif\'it, Är då under lråldom saldo Tänk, hur snart dct kan sig byta, Den nyss, såsom lånsen, bad, Kan nu, lik eu lejon, r~'ta, Se'n han nått sin önskans grad. nid. Flickor! rädens denna fara; Tron Jllig, ni;r en \lugkad ber, AU 1130 skall er träl få "am, Monar hall med sig just ef.

At~ en lid en fånge heta För at~ erigt herre bli, Är en konst, som kunnat reta Tu;;ellde lill slar,'eri Hiirlekl!nlf Curor. Climene, nv kärlekens ralska s\'ek, Den ereru med änger dig rorfoljer. Uan är en onu, som sig bland blommor döljer, En dryck, som Ulr, en svllr, beuräglig lek; En limmas lust, som rödel' lllnga qval, En rosengllrd, 80m \';lttnas jemnt med tfira.', En dyster skog, hvars hala stig sist dfirar Och leder in på lingerns djupa dal. En smaklig frukt, som hyser dödligt girt, Bn labyrint, der sig förnunet, mar, En nöjsam dröm, som sofvande ffinillar, Eu älskadt ok, en menniskoroas grin, En sällsam eld, som sig af kölden när, JiU frätesar, som är dell sjuke Ijumgt, EU helvckl, si mycket mera grumg', Som glömskans nod ej fiunes der, St.åndllbctraktehe, Försynclls hand har sillt oss hit På jorden, att med svett och flit

'85 to'ör Hrvct omsorg draga. Här lusend' "ägar öppna Slå, Ocr alla ener iioskan 11 Sitt bröd lör mödan laga. Ibland 8 många Iefnadssätl, Dell ella,-;ilje.. 'iii och rdu, En annan liler illa. En rtäwj:'.. nytta, dygd och frid, En kan sin hela lefnadslid Pä syndig möda spilla. Ju swrro mlu Jag synar till, Ju mera godt jag alstra vill, Och mer jag gagnar "orldcll; Ju högl'o iir också milt kall,.min llcder dcrpå grundas skall Och ej på lösa flärden. DOll sig i ho(\'cl;; trappor flor, Om han ej raller plölsjigl IIcr Och bryter sis i fallet: liruban, afund, hat och {lärt! Hall Jcryer fram en oviss "crid För svåra hedcrskallct. Den sig på böljan "åga Iör. Sin död i egen famn han lör, I hopp att lifvct nära. I faror all hans lycka slår Och frukten sällan äk!. ffir I fostcrl:mdct kära. Den sig med pennan ska(jhr bröd, Han går \'äl ej lill sjcjrmanl död,

,so Men lärs af ständig möda. IIall trälar ror en ringa "inst Och ser, att den, som vägde minst, Tog ora bor~ hans ruda. Den sig med handel nära skall. Så ora, till sill cl;ct r;1i1, J'å andras '-inst arbetar. En liten slump, 011 enda nit. En lllissgjord riikning på kredit Den goda lyckan rct.,r. Den berg och gmfvor genomfar Och lid och möda icke spar, I jordens skatter grafl';), HUll kan metaller dika ra Och deras \iilllo väl förslå, Men sällan värdet harva. Se. alla dessa stånden lm Sin \'iss.1. börda till 3lt dra Med all sin glans och styrka. Den möda, som Iikknillpad är Med deras fömlou, göra lät, AH tungt dem alla d)tka. EIl gammalt s!iu iir Uh-al till. Der gammal oskuld ännu "iii En skymt ular sig "ii.1., En bonde '-id sin hurr och plog, För ljums mödll hill' han IlOg, livad kropp och sillnen lisa. Frän elt bcs\'urligt högmod skiljd Han elldas~ af lmturen, mild,

-187 Beho( och nödlorn lager. En tvungen hede.', mödstlm prakt, En fjollig, tlnas bnlk och mak! lians sinne ej bedrnger. O. Dler an salla lefnlldsart, Der skapanjs "erk rlr skåd3s klart Och jemnt ror ögon """'. Ihi Mils de~ ståndet ror gement, Som är sa nytligt. sällt och renl, SA frilt rran nät och snara, FöJånglighct och dltrsknp giir, Alt menuisknn sjclf icke tör Sin riilllt siillhct sijka, Hon suckar dler lugn och frid, Och mllste för en vrllngvis lid Som andra galna spijka. Säll den, som blir till ringhet rodd Och lika fullt blir understodd Af,'elt och rella tankar! lian leh'cr ett lycksaligt lir, Och,et ej af det Inrm och kil. I stora,"eriden vankar. När h.m sin s~mna nödtorft har, Och samvetsfridcn till försvar, Hall fri i lllga murker FÖl' lyckans konsler s:ikcr gur, Och liknar efter luscm!' lir De storn palriul'kcr"

IS' Guldch,-älde. Adla myntgudinna, Som ger \'crlden lag, Hela \crldens herrsli:arinna. Du blir aldrig snlg! Kärlek bringar oss lust och löje, Höghel, '"orenad och ära sker, Skönhe~ lofon! ger. Och vishet skall:!f sinnet!loje, Dygden man lillber, MOll pengar gälla likväl mer. Alla, gamla, unga, Alla älska dig; Äf\'cll jag Olll tjig,'iii sjunga, Fast du liyr fur mig. Kiirlck bringar oss etc. Du kan kärlek stina, Gif'"a Iliobn man; Gamla liatin fick sig gira Sen hon pengar \";mo. Kärlek bringar oss elc. Du gör männ6f"s "ärde, Siitler glans pli rolk: De bli kloka, snälla, lärde, Genom denna tolk. Kärlek brmgar oss ute. mand de lärde höres Du som \'ishcls gud,

l" SJc\h"a filosofen röre.." Ju ulaf ditt ljud. Kiirlcl.:: bringar oss etc.. t den helga hopen ;\r du c,jgt skiinkt, För dc muliga hesh ropen Har 1l1l den du IiilIkt. Kiirlck bring3r oss elc. Uti krigarns leder Tr-Jngcr du dig in. lliir!örsmas den s'-ullll:l. hed"r Emot (etman din. Kärlek bringar oss etc. Uti handelns skara ;\1' du lir och själ; Ou kan aln och \"igtskhl pura.med ell sköld rjlt "äl. Kärlek bringar oss elc. :'Ilono' du hos dc höga fo'inner nagoi hagn'? Ja, da. bör du hemligt siiöga Som ett Jo,-is regn. Kärlok bringar oss etc. Pensar allt kan,'inna, Ock dc stolta sinn'. Den, som denna dyrj.: Lao linna, Slipper a1lstäds in. Kärlel: bringar oss elc.

'00 I)cnna unilerkrafictl mf,"cr \ell [Jt Goll. I}Cllllll sula sminkcsancll Gör lill englar troll. Kärlek bringar oss etc. HWIII kan guldet göra? J)c~ gur alllihol). Del kan snyffcjn högt upprora "'ran sin rillehcts c;rop. Kärlek bringnl' oss elc. Famngl är 111t strida Mcr llied jerll och sttlj Kär met! guldmclaljon blida rinnes alla mål. Kiirlck bringar oss lust och löje, /Iöghet, vördnad och fira sker, Skönhet lorord ger, Och \'ishct skaftar sinnet nöje, Dyg,len mall tillber, Men pengar gälla Iik\'äl mer. Blltlkt förakt lur obilli,;& domar..f, låga sinnen, svarl.a själar, Som sjclfva äro lustars ldilar; Och nären edra srocv3 vett, Att tänka nedrigt om er nästa! J, som ej dygden nflllsin selt, Men tyden Mrdt det aldrnb5stn.

191 Er släta ro, ert grymma löje. Som är ror er så "ärdj~t nöje, Och passm edra hjertall 'iii, Förmå den rolla trust ej kr-dnka Som födes i en ädel själ, Den ej cngång, som J, kan länka.. Hur taranst spillen J er möda, Att dygdens lif och nöje döda. lian blir än mera dyr och kiir; IlJIllnd sitt folk och sina "iinuer, Niir hon rurnck~ och sliirtad är M den, som henlic icke kiiullcr. Verldl!lfiirnkt. Om mig afulldstungan följer, Or'-ar ut sin grymma makt, Med sin s'-al1a mantel holjcr Dygds och oskulds rena prakt: Bolas det med, crltbl'örai.:1. Om förtjens! med,-eli och guvor, Trycks och blir i glömska lagd. När en narr, till lyckans h1l.f\'or, Blir rör lek och därskap bragt: llows det mod \'crlusförakt. Om uo söla sällskapslllllunnr Mena annat än dc sagt,

Deras smickran mig rörkunnar, Att mot ralskhe~ hålla \"akl: llolas d,et med \"erldsrurakl. Au dygden säl1s~'llt Fördomars väld~. lir o.ch ärligheten rar, Man klagar mest i vlir:, dar, Men dc likväl ibland oss trjfvas; En skälm är är'lig nligoll gang; trlt lastckedjan val'il Illng, En dygdelänk kall stundom gjf\'as. Men h"ad hos alla minst har rum, ;\r det at~ kunna och at~ "iya, Sitt domslut rfilt från blinda tycke~ skilja. Det löjligt är att se, hur, rud och,-ana röjs, Och huru hemligt sinll("t böjs, När del skall dom om, saker ralla. Taskspelarn ej mer händigt kan Förhlanda tingen om h,'arann Och deras ralla art rärställa: Så kan en Asna lejon bli Och o,;en kallas qvick och fri. fij 5.1kens eget värde giiljer, När vänsknp, agg oej} afsigt domen fällpr.

193 Pri8 och Lal!lt. DeNn! och ära, kära mål. Der egen kärlek gerna h"ilar;,. örakt och smicker, tvenne pilar, Som smiu3s stiids af clakt stål Den iii' "iii säll, som hunnit rätt Igenom dygd och 'ishelsiära, Till en så fast och S1.1dig ära, Som mbbas ej pi något sätt. Mell den är mera säll och fri, Som yl\"!s ej af Bffingt smicker, Och, huru skarpt ffiral..lct sticker, ":j röres af dess tyranni. Ett stadigt sinne, som riitl lärt, Att känna egna fel och g5.{,'or, Att skilja skum frln sann.ings h3hor, Xr aldrastörsb äran '"ärtl!; Som tar emot ett billigt pris Med varsamhet och ödmjukt hjerla, Och gör sig ej mr mycken smärta Af löst rorak! och ladeiris. Den lyekurr okunnl;hctf"h. IJ Tyngsta lefnadslolt Har den, som styrka fåu,

19\ At~ känna ondt och godt I "eridens lopp; All raranglighct Han riilt skatta vel, Och kan deri Ej mältad bli. SMeds är hans del, Att finna alla fel. Som i 'Vårt lefnadsspcl Hända och ske; Märka brist i aut Gör hans nöje kallt, Han smärtan Ilar För morlan q"ar. DlIrar, fiignens dll, Som KUIlllcn nöje fri I I hvad J slån er pil Am står er au; När en dllre nöjd Lerva kan j (röjd, Hvcrn undrar då Hopen ökas sli. P'ortriUter. I. En blek och gropad kind, som molas af en baka, Uvars udd i näsans spets sin enda like fär;

mun. ~om "ltlrig an fålt lliigon si)lrna solal.a, ~ ettret, h,iikct jcrllnt ;If '-b:sna läppen går. f i Ogon. hl'i1kas eld mall h.h.l kan smumallllara, ~r ur en mörkhlfi rök tie "l.:irpa {;l1islor fara, En paolw, der sig hnrm och soq~cr ömsom dölja, SolD I"g~ sig, SO,?-l på I~r, i Il\urje ~kr~~lkla in; _, SIl bals. In"ars lallll'a S\l3~ I.nappl 'III "llt lillhud folja, EtC brösl, som 1I'~r" sig a,u röj.., bcn_o.ch sl.:in~l. 6tl ~ropjl i allt :SIg lik. frall fiirs!., burjan län!lg, AU hys;! sådan själ, som är :sin boning länlig. lur iolle hor ett "1'11, hiir glilllmer sig (lit hjcl't.1, Som bc~gc pas$1 hop och tjcua mil h'"arann. AU "liiitla mycket ondt, 311 dygd och o~luld s\"är1a, Au,;uga gin af alu, hnld Ijllfligt nämnas kau; liljld derns hela malt på Ibl ocli arghl'i spänna, Frid, \iinsl.:lill, meljsl.:lighet och nöjen aldrig Liilllm. &. ~ii'\:t, gudinnor lil.:, ell fint och siuurikllycke, ED hr, som läf1a kan Ilwd liljan i sin prakt, Ro hucl.:, som i rorsåt CUr Iljortal sig har lagt, E.o mun, af godhet st~td, ett täckhets miisterstyckc, En panna, dcr sig frid och osl.:uld målat af. T" ogon, h'"ilkas eld af sinncts strålar lindrar. En hand. cn 11als af sno, som gjort så rnilllgcn slaf, Eu 'iscnd, som af dygd mcr lin af lycka glindrnr. Bu \ctl, som cj rvrq\"afd~ ;Jf yall;ljls dun~(cr olif,er, Som wrcdolnilrs mtlkt furilurtist tl'ot';;i tör, 11.

Ett blod, som af sin riitl sig ingen förmån gör, Men pl'of <tf iidel drift i iide! gt'rjling gifl'er, EIl sjiil, ':Olll öm ooh glad nf nöjet sötmall drar, :Men lill förtrycktas hjelp och hugnad alltid färdig; Ett hjerla. som Sill ro nf malras siillhet har, Som \'i\)lskap klilinu bn och är dess Iflga "ärdig, Till G"Olll)ilulD, (Er~ilr lto..ljus, Liber Il, Ode XIII.) En ~jöman. s!;uld rå lwfl'cls yla, Niir vlidren Saflllll;lllSVlJl'ne ryln, l'i"iir murket' Iiiekel' bulj1tns famn, riiir "varia molnet månull dlhjer, Och synen ingen sljorna följer, Sig önskar hinna ll\ilans halllll, Det lir det lugn. som Tracicrn söker, l'i"lir han i krig sin vildhet öker; Det lir livad Mediem efterfiu', Niil' han heprydd med kogret löper: ~ICll, Daphne, man för guld ej köper flln1 ro, som sinnet icke har," Den bn med purpurn ieko iirf\"as,.med iidla perlor ej fön"ärfl'as, J~j \'illnas med den största skatt; Den vakt, som drolten I'äg bereder, 51:"11' (lj dc grymma Iuslar neder, ;50)11 ql'iilja sinn!"! dag och n<l,lt.

191 Ilell I.an o~s ej Fl'iill oro laga, Och dc bekymmer IIlltl~llj:lp'lI, :;om under gyldne taken Lo: UC samlas d~r all ~illllct t;ira: I vällusi, skaller, glans och ära Uu fårallst söker hjertati ro ;\lcii lycklig den, sin filrå!l"jcr, Som,'id en lilet bord si;;; niijcr, )Ic<i ;dlla ärma L;irl i rrid;,h ingen {rultan den liir"j.räcj.es, [r söta Inilan icke '"ile\.;('" M n[lgoll hiifilg sillllcsslr'irl fhi liii mall lr,ng~ sin ftlrfl StriiCJ.l', o..s skull ju mullen Sllal't betäcka: I"ad gagll1lf Iriilar. j:lulj or!l ::ol;.t? Du kall dcrlllcd ej oiirjall hiih-a,.\it lllll.lcr andra 11l1ll1ar ""äf'a, 11011 följer dig som skuggan iii. Ih'ad hr_lar dig ror lädren drif\as,.\tl ej i ro~lcrlalll.lct trir"as. Kan Ilå~on dödlig ny fi,r "ig~ I..!;cppet, tlet du herrli!;t. rustar, Ilin oro (I(;li de I"Hda lustar. G5 med om bord. all q\"mja Ulf;. I am "ärt,'äsentl' dc sis hhmu'l, lied swrrc fart iin 'lidrcii;; :lllila, Som skingrar Illolncl i sill 10Pll, SOIIl hjol'lon i Sill flykt ej lllihll', En fårung omsorg llled dig ilu Ocll hinnor dig i liyl..lcll OJllJ.