Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

SJÖSLAG UNDER ANTIKEN Kriget mot den nordafrikanska stormakten Karthago tvingade romarna in i en mycket ovan lillebrorsroll. Kartagerna hade Medelhavets största och bästa örlogsflotta medan Rom bara hade erfarenhet av krig på land. Efter en febril kapprustning skulle kampen avgöras. Omkring 700 fartyg och mer än 200.000 sjömän och soldater drabbade samman i det historiska sjöslaget vid Kap Ecnomus. Karthago drev romarna till havs

AV NIELS-PETER GRANZOW BUSCH Det var en ofattbar syn som mötte invånarna på Siciliens sydkust denna sommardag år 256 f.kr. Ute på havet passerade en väldig flotta på 330 romerska krigs- och transportfartyg. Ombord hördes ljudet av tiotusentals åror som knarrade i takt i årtullarna medan kommandoropen fyllde luften. På de romerska skeppen spanade besättningarna, som till största delen bestod av debutanter när det gällde sjöslag, nervöst ut över havet. Alla visste att målet för operationen var det förhatliga Karthago i Nordafrika. De visste också att fiendens flotta skulle göra allt för att stoppa de romerska fartygen. Och till sjöss var Karthago den svåraste motståndare man någonsin kunde tänka sig. Plötsligt hördes ett högt rop. Borta vid horisonten skymtade romarna några enstaka master som snart blev så många att man slutade att räkna dem. De romerska roddarna tog ett fastare grepp om årorna samtidigt som skeppens bågskyttar och de tungt beväpnade legionärerna intog sina positioner längs relingen. Det rådde ingen tvekan om vad skogen av master vid horisonten betydde: Karthagos flotta var under uppsegling. Inom de närmaste timmarna skulle ett av världshistoriens största sjöslag utkämpas här vid Kap Ecnomus. Utfallet skulle komma att prägla utvecklingen i hela den kända världen under flera hundra år framöver. Just nu fanns det två stormakter i Medel havsområdet. Det var en för mycket. Karthago regerade till havs Karthago hade varit Medelhavets största sjöfartsnation i mer än 300 år. Med utgångspunkt i staden Karthago som låg i våra dagars Tunisien och grundades av fenicierna ca år 800 f.kr. seglade de kartagiska handelsfartygen kors och tvärs över Medelhavet. De hade med sig varor som såldes i stormaktens vitt förgrenade nät av handelsplatser och kolonier längs kusterna i Norda frika, Spanien, Cypern, Sardinien och Sicilien. ROM/264-146 F.KR. Roms expansion hind- ras av det starka Karthago som har dominerat på Medelhavet i 300 år. Intressekonflikten utlöser de tre puniska krigen. Vid ett tillfälle hotar Karthago själva staden Rom men blir till sist utplånat. ROM KAR THAGO Handeln inbringade enorma summor och staden kunde snart bygga upp en väldig örlogsflotta som inte drog sig för att sänka rivaliserande nationers fartyg om de hotade Karthagos intressen. Karthagos armé var till största delen uppbyggd av legosoldater men den viktiga flottan var nästan uteslutande bemannad med kartager. Fartygen var kända i hela Medelhavet för sin manöverduglighet och enorma kapacitet i strid. Till skillnad från handelsfartygen var krigsfartygen, som var mer betjänta av snabbhet än av lastkapacitet, långa och smala för att ha plats för så många roddare som möjligt. Fartygen var På bara två månader byggde romarna hundra stora krigsfartyg och 20 mindre. De serietillverkades efter kartagisk förebild. THE ART ARCHIVE Världens Historia 11 2009 47

SJÖSLAG UNDER ANTIKEN utrustade med två master men segel användes bara vid vanlig seglats. Inför ett sjöslag monterades masterna ned och sedan tog roddarna över. Antalet roddare hade med fartygens storlek att göra. De första fartygen, quinqueremerna, var ca 40 meter långa och hade uppemot 300 roddare. Karthago hade en stående örlogsflotta om drygt 200 fartyg men de kunde snabbt bygga fler. Inga andra stater hade någonsin kunnat mönstra sådana enorma sjöstridskrafter. Byggde flotta på två månader Karthago hade många små kolonier på Siciliens västkust men den östra delen kontrollerades av grekiska kolonisatörer. Även romarna såg sina möjligheter på Sicilien. Därför tog de chansen att inva- dera den rika ön när en grupp legosoldater, de s.k. mamertinerna, bad dem om stöd emot kartagerna. Mamertinerna hade kontrollerat staden Messana på nordöstra Sicilien i 20 år, men staden hade nyligen ockuperats av kartagiska trupper. Nu ville mamertinerna ha romarnas hjälp att kasta ut dem. Romarna hade ingen flotta, där emot Medelhavsområdets starkaste armé på land. I småbåtar lyckades de ta sig över sundet mellan södra Italien och Sicilien, och på så sätt intog de Messana. Som en följd av romarnas invasion satte kartagerna genast igång med en upprustning på västra Sicilien. Samtidigt började deras flotta att plundra städerna längs södra Italiens kuster. Situationen blev hotfull för romarna som insåg att de måste bygga en egen flotta. Snabbt! Den romerska senaten beslutade att man på bara ett par månader skulle bygga hundra quinqueremer och tjugo något mindre krigsfartyg trots att de ro- merska skeppsbyggarna aldrig tidigare hade byggt sådana fartyg. Romarna hade föresatt sig att det helt enkelt skulle gå. Detta visar bättre än någonting annat hur målinriktade och modiga romarna är när de väl föresatt sig någonting, skrev den grekiske historikern Polybios som levde ett halvt sekel efter kriget. Enligt honom kopierade romarna en kartagisk quinquerem in i minsta detalj ett sådant fartyg hade fallit i deras händer efter en grundstötning. Serieproduktion av krigsfartyg Det var en enorm uppgift att bygga upp en flotta men romarna var experter på logistik. Tusentals blixtinkallade snickare satte igång med serietillverkning och tusentals roddare rekryterades bland de grekiska kolonisatörerna i södra Italien. Det krävdes ca 300 roddare till varje krigsfartyg totalt 30.000 man skulle omedel bart utbildas. Romarna lät roddarna sitta på bän- kar på land, så som man satt i fartygen, och tränade dem i att samtidigt dra händerna bakåt intill kroppen och sedan lu- ta sig framåt, skrev Polybios. Vass pik Roddarna fick värsta jobbet I början var roddarbänkarna inte täckta och roddarna var därför lätta byten för bågskyttar. När fartygen fick däck blev det i ställett hett bland bänkarna. Trångt, varmt och livsfarligt. Livet som Antalet roddare berodde på hur stort roddare ombord på de kartagiska och skeppet var. De vanligaste typerna av romerska örlogsfartygen var inte avundsvärt. Men till skillnad från vad många tror 150-300 roddare fördelade på roddar- örlogsfartygg under 200-talet f.kr. hade var roddarna sällan slavar. Oftast rekryterades de ur de lägre samhällsklasserna i Moderna försök visar att krigsfartygen bänkar i tre våningar. både Rom och Karthago. bara med hjälp av årorna kunde nå en På de tidiga krigsfartygen var roddarbänkarna inte övertäckta, vilket medförde tim.). Det betyder att de kunde tillrygga- hastighet på upp till sju knop (ca 13 km/ att roddarna överöstes med fiendens pilar lägga omkring 100 kilometer på en dag. och kastspjut under sjöslagen. Till skillnad från resten av besättningen kunde de heller inte lämna sina platser och ta skydd utan folk vid årorna skulle fartygen snart vara förlorade. På de senare krigsfartyg som romarna och kartagerna använde satt roddarna i Skeppsroder regel skyddade under ett övre däck. Det var en enorm fördel i strid men under varma dagar blev temperaturen under däck olidlig och roddarna svettades floder vid de tunga årorna. Ballaststenar

SCANPIX/AKG-IMAGES Romarna tog med sig sina stridsvana legionärer till sjöss. Därmed byggde de upp marininfanteriet, vilket blev nyckeln till deras seger. Mot alla odds blev flottan klar inom de fastställda två månaderna, även om fartygen enligt Polybios visade sig vara mycket tunga och trögmanövrerade eftersom de byggts av orutinerade skeppsbyggare. Icke desto mindre var romarna nu redo att utmana Karthago till havs. År 260 f.kr. fyra år efter krigsutbrottet seglade den romerska flottan upp längs Sicilien för att landsätta en stor romersk armé på ön. Sjutton fartyg seglade i förväg för att förbereda landstigningen. Under resans gång beslutade dock flottstyrkans chef att man skulle inta den kartagiska staden Lipara. Kartagernas flottchef Hannibal hade förvarnats om romarnas avsikter och i skydd av natten seglade nu tjugo krigsfartyg till Lipara. De lade sig i ring utanför stadens hamn där den romerska flottan låg för ankar. När romarna följande morgon såg att de var omringade flydde större delen av besättningen inåt land och lämnade kvar de romerska officerarna som genast togs till fånga. Nederlaget var mycket illavarslande för den nyetablerade romerska flottan men några dagar senare fick romarna upprättelse när en flotta om 50 kartagiska fartyg helt oväntat seglade rakt in i romarnas huvudstyrka. Romarna var numerärt överlägsna och en stor andel av de kartagiska fartygen sänktes eller erövrades medan resten flydde. Romarna var dock fullt medvetna om att kartagerna var helt överlägsna när det gällde manöverdugliga båtar och list. Kartagernas vanligaste taktik var att ramma fiendens skepp med kraftiga, så kallade fartygssnablar som satt på främre delen av krigsfartygens köl. Så snart fartygssnablarna hade gjort hål i fiendefartygets skrov seglade kartagerna iväg och lämnade fienden i havets våld. Taktiken var effektiv men krävde mycket övning, vilket romarna inte SALAMANDER BOOKS LTD Kommandobrygga Äntringsbrygga Världens Historia 11 2009 49

SJÖSLAG UNDER ANTIKEN Karthagos flotta var mördande effektiv Den nordafrikanska stormakten var överlägsen till havs. Flottan var världens största, besättningarna välutbildade och sjökaptenerna behärskade örlogstaktiken perfekt. Roms nya flotta fick en svår motståndare. Flottans hamn i Karthago var hjärtat i stormaktens krigsmaskin. Här kunde de viktiga fartygen underhållas och samtidigt ligga skyddade mot både fiender och dåligt väder. På öppet hav förlitade sig kartagerna till sin noggrant inövade och överlägsna örlogstaktik. Den så kallade fartygssnabeln var ett flitigt använt anfallsvapen. Det var en spetsig ramm av massiv brons, monterad på främsta delen av fartygets köl. Snabeln som ofta låg precis under vattenlinjen användes för att slå hål i sidan på fiendens fartyg så att vattnet Inre mur Insegling forsade in och fartyget sjönk. Metoden användes redan av grekerna under deras krig mot perserna på 400-talet f.kr. men fulländades av kartagerna som använde flera olika anfallsstrategier. Dockor Yttre stadsmur Karthagos flotthamn var ett väl genomtänkt byggnadsverk som skulle ge bästa tänkbara skydd åt krigsfartygen. Om det fanns utrymme till det seglade de kartagiska krigsfartygen upp längs fiendens skepp och rammade dem midskepps i en snabb lov. Om det var för trångt för en sådan manöver försökte kartagerna i stället bryta igenom fiendens linjer för att sedan svänga runt 180 grader och ramma akterstäven på fiendens fartyg. En tredje taktik var att segla snett in i fiendens skepp och på så sätt sikta på att knäcka så många av fartygens hundratals åror att båten blev omöjlig att manövrera. THE ART ARCHIVE hade. Deras styrka låg i de framstående och stridsvana legionärerna som gång på gång visade sin effektivitet i krig på land. Med hjälp av en sinnrik uppfinning beslutade romarna därför att sjöslagen skulle likna ett krig på land. Enligt Polybios försåg romarna alla sina krigsfartyg med en så kallad corvus en äntringsbrygga. En sju meter hög mast med en talja i toppen restes i stäven på de romerska krigsfartygen. Vid masten fäste romarna en elva meter lång träbrygga som kunde höjas, sänkas och svängas åt alla håll. I änden på bryggan satt en lång, vass stålpik. När fiendeskeppet kom inom räckhåll släppte romarna ned äntringsbryggan som med ett brak borrade sig djupt ned i däcket på skeppet. Piken hindrade fiendeskeppet från att fly och de romerska soldaterna kunde lätt springa över bryggan och attackera besättningen. Några månader efter de första två sjöslagen fick romarna chansen att testa sin nya taktik. Den romerske flottchefen Romarna byggde 120 krigsfartyg på två månader. Detta visar bättre än något annat hur målmedvetna romarna var när de väl föresatt sig någonting. Polybios, grekisk historiker fick rapporter om att den kartagiska flottan befann sig vid Mylae, inte långt från Messana på Sicilien. Romarna hade utökat sin flotta ytterligare och totalt 145 romerska skepp seglade nu ut för att utmana kartagerna. När kartagerna fick syn på den romerska flottan sände de ut 130 krigsfartyg för att möta den, triumferande och ivriga eftersom de föraktade romarnas bristande erfarenhet, skriver Polybios. När de upptäckte de mystiska bryggorna i stäven på de romerska krigsfartygen tvekade de ett ögonblick men bestämde sig ändå för att anfalla med full styrka. Men så snart de första kartagiska krigsfartygen försökte ramma de romerska skeppen lät romarna de långa bryggorna falla ned i fiendens fartygsdäck. Den tunga järnpiken höll fast fartyget i ett stadigt grepp medan de romerska soldaterna lät skurar av spjut och pilar regna ned över de överrumplade kartagerna. Efter det skickades de romerska legionärerna upp över bryggan och ombord på det kartagiska skeppet där de anföll besättningen. En del kartager höggs ned andra kapitulerade i förtvivlan över att kampen blivit som en strid på land, berättar Polybios. Kartagerna förlorade mer än 50 krigsfartyg. Resten kom undan men Rom hade klarat sitt elddop som örlogsnation. Avgörandet vid Kap Ecnomus I fyra år böljade kampen fram och tillbaka, till havs och på land, medan både Rom och Karthago rustade sina flottor inför det slutliga sjöslaget. År 256 f.kr. avseglade Roms nu enorma flotta på 330 krigs- och transportfartyg med cirka 140.000 roddare, sjömän och legionärer ombord. Romarnas plan var att föra kriget till själva Karthago och landsätta en stor armé som skulle erövra staden. Kartagerna kände till planen och skickade ut en ännu större flotta, 350 krigsfartyg och uppemot 150.000 man, för att stoppa romarna. Dessa siffror kommer inte bara att slå den som med egna ögon betraktar styrkorna, utan även den som bara får dem berättade för sig, med häpnad över kampens storlek och de båda staternas enorma makt, skriver Polybios. 50 Världens Historia 11 2009

Våra dagars historiker hävdar att de stora antal som Polybios skriver om är överdrivna. Enligt beräkningar är det dock sannolikt att drygt 200.000 romerska och kartagiska roddare, sjömän och soldater deltog i slaget som därmed är det största sjöslaget i historien, sett till antalet deltagare. De båda flottorna, som var indelade i fyra eskadrar vardera, drabbade samman utanför Kap Ecnomus på Siciliens sydkust. De romerska örlogseskadrarna 1 och 2 angrep de två kartagiska eskadrarna i centrum. Dessa vände dock om och hoppades på så sätt kunna locka iväg de båda romerska eskadrarna från de övriga. Planen lyckades och de båda romerska eskadrarna hamnade långt framför resten av flottan som skulle skydda de långsammare transportfartygen. På en given signal vände de till synes bortflyende kartagiska eskadrarna om och angrep de förföljande romarna, medan de två andra kartagiska eskadrarna anföll romarnas eftertrupp. Överallt dundrade kartagiska skepp med full kraft in i de romerska medan bågskyttar och spjut- och stenkastare på båda sidor lät sina projektiler hagla ned över fienden. Trots den listiga planen började de kartagiska fartyg som angripit den romerska flottans främre krigsfartyg att förlora kraft och de tvingades till sist ta till flykten. Därefter kastade sig alla de fyra romerska örlogseskadrarna över de kvarvarande kartagiska styrkorna, som krossades. Ännu en gång hade de romerska äntringsbryggorna visat sitt värde och nära hundra kartagiska fartyg hade sänkts eller erövrats medan romarna bara förlorat 24. Segern var förkrossande. Svår storm tog 300 fartyg Efter slaget vid Kap Ecnomus samlades resterna av den kartagiska flottan utanför Karthago för att i en sista kraftansträngning försvara staden mot den väntade invasionen. Romarna landsatte emellertid sina styrkor öster om Karthago. I ett helt år stred romarna vid Karthago innan de på våren 255 f.kr. led ett så svårt nederlag att senaten i Rom tvingades beordra flottan att rädda hem resten av armén. Den återuppbyggda kartagiska flottan försökte sig på ännu ett angrepp men besegrades med lätthet. Inte mindre än 114 kartagiska krigsfartyg erövrades av romarna. På väg hem över Medelhavet drabbades den romerska flottan av en katastrof. En svår storm skingrade skeppen och nästan 300 fartyg sjönk med omkring 100.000 man ombord. Bara 80 skepp återvände hem. Flera forskare menar att de många förlisningarna berodde på äntringsbryggorna som gjorde de romerska fartygen instabila i hårt väder. Katastrofen förändrade emellertid inte det faktum att romarna genom sin beslutsamhet hade skaffat sig herraväldet över Medelhavet ett herravälde som skulle komma att vara ända fram till romarrikets fall mer än 700 år senare. LÄS MER Adrian Goldsworthy: Puniska krigen:kampen mellan Rom och Karthago, Historiska Media, 2006 Lionel Casson: Ships and Seamanship in the Ancient World, The Johns Hopkins University Press, 1995 http://penelope.uchicago.edu Ett imperium tack vare flottan Roms segrar till havs under det första puniska kriget skakade Karthagos flotta i en sådan grad att den aldrig återfick självtilliten. Under de följande två stora krigen mot Rom, som slutade med att Karthago totalförstördes år 146 f.kr., vågade den kartagiska flottan inte anfalla ens när den var numerärt överlägsen. När hotet från Karthago utplånats skar Rom ned på flottans aktiviteter. I stället för många mellanstora skepp satsade man nu på färre men större fartyg. De nya krigsfartygen som var nära 50 meter långa hade plats för nästan 600 roddare. De hade stora katapulter ombord som kunde träffa fiendeskepp på långt håll. Dessutom hade fartygen stora trätorn i båda ändar. Härifrån sköt bågskyttar mot de soldater som befann sig på fiendeskeppens däck. Fartygen ingick i små, permanenta flottstyrkor runt om i imperiet. I Italien låg flottstationerna i Misenum och Ravenna medan andra romerska flottor patrullerade på floderna Donau och Rhen. Även om romarna aldrig betrak- tade flottan som mer än ett stöd åt armén skulle Rom aldrig ha kunnat kontrollera sitt vidsträckta imperium utan sin flotta. År 31 f.kr. utkämpade romarna sitt sista stora sjöslag då den blivande kejsar Augustus flotta besegrade Marcus Antonius och Kleopatras krigsfartyg vid Actium i Grekland. SCANPIX/AKG-IMAGES Historie 11 2009 51