Religionskrig Islamisk profet körde bort britterna från Sudan Det förs t Jag är mahdin, Guds profets efterträdare. Med de orden startar sudanesen Muhammad Ahmad år 1881 det första islamiska heliga kriget i modern tid. Tusentals personer deltar i hans uppror mot Sudans härskare, britterna, som snart blir omringade i staden Khartoum. Men general Gordon vägrar att ge upp. Sudan/1881 Britterna har tagit makten i Egypten och Sudan Suezkanalen som ingår i Egypten Osmanska riket för att kunna Khartoum kontrollera den Sudan viktiga Suez kanalen. När en ung sudanes manar till heligt krig mot den otrogna överheten är konflikten oundviklig. 58 Av Sisse K. Ibsen S ista chansen att fly försvann i slutet av augusti 1884. Den brittiske generalen Gordon stod på taket till regeringsbygg naden i Khartoum med sin kikare och såg hur möjligheten för svann. Ytterligare två sudanesiska krigs herrar med sina män anslöt sig till upp rorsarmén som belägrade staden. De nya trupperna tog plats på andra sidan Nilen, mitt emot Gordons högkvarter. Fram till nu hade de instängda brit terna i teorin kunnat fly ur staden genom att segla norrut på Nilen till Egypten, men nu var Khartoum totalt omringat. Endast en snabb undsätt ningsstyrka från regeringen i London skulle kunna rädda generalen, hans ar mé och de instängda invånarna i Khar toum ur denna förtvivlade situation. Det fanns inga telegraf linjer, för lite mat och snart skulle det i nte heller finnas någon ammunition kvar. Katastrofen var nära. Den ledare som slagit en järnring kring Khartoum hade världen aldrig hört talas om. Han hette Muhammad Ahmad. Tre år tidigare, år 1881, hade han utropat sig själv till profet och förkla rat jihad mot de utländska, otrogna led arna i Sudan. Därmed startade han det Världens Historia 14 2013
ta Jihad Print: tre Status: 735 - DK er plottet Layout: cyt Red.sek: jb första heliga islamiska kriget i modern tid. Den självutnämnde religiöse ledaren och hans tusentals anhängare var till varje pris redo att kasta ut osmanerna och deras brittiska kumpaner ur landet. Båtbyggarson fick order från Gud Muhammad Ahmad var son till en båtbyggare och växte upp under enkla förhållanden. Hans bröder valde samma yrke som fadern men själv började han studera hos religiösa lärde. År 1870, när Muhammad Ahmad var 26 år, flyttade han och hans familj till ön Aba mitt i Vita Nilen söder om Khartoum. Här fick den fromme ynglingen snart många anhängare. Han blev känd som en stor talare och tog bland annat initiativet till att bygga en ny moské. I slutet av juni 1881 tog Muhammad Ahmad nästa steg mot storhet. Han utropade sig själv till mahdi, inget mindre än profeten Muhammeds efterträdare. Titeln betyder han som är rätt vägledd, och det tvivlade Ahmad uppenbarligen inte på. Madhin hävdade flera gånger att Allah talade direkt till honom och visade honom den rätta vägen. Den självutnämnde profeten krävde att islam skulle återvända till sina rötter Terrorister använder jihad i betydelsen heligt krig. Vad betyder jihad? Det arabiska ordet betyder ansträngning eller kamp. Precis som mahdin i Sudan använder moderna terrorister begreppet i betydelsen heligt krig, det vill säga att främja islams sak med våld. Ordet kan emellertid även syfta på den enskilda individens andliga kamp inom sig själv. corbis/polfoto Världens Historia 14 2013 59
Religionskrig african origins of civilization Profet förklarade heligt krig Vid 36 års ålder utropade den religiöse ledaren Muhammad Ahmad sig själv till mahdi, en muslimsk frälsare. Enligt den kult som uppstod kring honom härstammade han från profeten Muhammed på både sin fars och sin mors sida. Tiotusentals sudaneser anslöt sig till den jihad som han utlyste mot de otrogna brittiska makthavarna i landet. Mahdin var övertygad om att gud hade gett honom uppdraget att rensa ut alla utländska härskare ur Sudan, såväl osmanska och egyptiska som brittiska, och etablera en sann islamisk stat till Allahs ära. Upprorsledaren Mahdin ville tömma Sudan på otrogna utländska härskare. General kämpade för imperiet Generalen Gordon vägrade lyda ordern om att överge Khartoum. Den brittiske generalen Charles Gordon hade stridit i både Krimkriget och opium kriget i Kina och dekorerats för sina insatser i båda. Han tjänstgjorde som guvernör i Sudan innan han återvände hem till Europa år 1880. År 1884 kallades han dock tillbaka till Sudan för att hjälpa till att evakuera staden Khartoum, som belägrats av mahdins rebellarmé. Men generalen vägrade lyda order han var tvärsäker på att han och de övriga britterna skulle klara sig. Gordons olydnad kom att kosta honom själv livet och det brittiska imperiet ett svidande nederlag. och ursprungliga dygder: bön, gudfruktighet och fromhet. Skatteindrivning blev droppen I det fåtal källor där det berättas om mahdin beskrivs han som en synnerligen karismatisk man. Bland hans anhängare började det snart ryktas om att han härstammade från profeten Muhammeds släkt, inte bara på faderns sida utan även på sin mors. Invånarna i Sudan hade även mer konkreta anledningar att stötta upproret mot makthavarna i landet. De blev nämligen brandskattade i ett system där byråkraterna krävde alltmer, till exempel genom falska avgifter eller genom att förklara skattekvitton ogiltiga. Det blev naturligtvis inte bättre av att de giriga skatteindrivarna var utlänningar. Från 1820-talet och framåt var Sudan en del av Egypten, som i sin tur lydde under Osmanska riket. Men den verkliga makten låg inte hos sultanen i Konstantinopel, utan hos britterna som kontrollerade stora delar av världen på den tiden. Sedan invigningen av Suezkanalen vattenvägen från Medelhavet till britternas viktigaste koloni Indien år 1869 hade britterna haft makten i Egypten och Sudan, och blev därigenom några av de fiender som rebellerna stred mot. Mahdin nöjde sig inte med att utropa sig till profetens efterträdare. År 1881 Jag är mahdin, Guds profets efterträdare. Låt var och en som finner en turk döda honom, ty turkarna är otrogna. Muhammad Ahmad förklarade dessutom båtbyggarsonen ön Aba i Nilen samt det kringliggande området för sitt eget och retade därigenom upp makthavarna ordentligt. I mitten av augusti 1881 skickades en straffexpedition ut för att återinföra egyptisktosmanskt-brittiskt styre på ön och sätta stopp för den falske profeten. Men myndigheterna hade underskattat mahdins stöd bland folket. Hans redan stora anhängarskara lade sig i bakhåll och straffexpeditionen blev nästintill ut plånad. Efter segern trappade mahdin upp konflikten och förklarade offi ciellt jihad mot sina fiender: de kristna britterna och i synnerhet de muslimska egyp tierna och osmanerna (turkarna). Han ansåg nämligen att de inte var rättrogna och han kallade alla sina fiender för turkar, bl.a. i detta uttalande: Jag är mahdin, Guds profets efterträdare. Betala inte skatt till de vantrogna turkarna, och låt var och en som finner en turk döda honom, ty turkarna är otrogna. Från den stunden var konfrontationen oundviklig. Mahdin ställde upp en reguljär armé, den så kallade Ansararmén, och började rensa ut alla fiender ur Sudan för att förverkliga sitt islamiska rike. Det första slaget stod i början av 1883 då hans armé drabbade samman med en enad brittisk-egyptisk här utanför staden El Obeid. Mahdin hade cirka 40 000 man de flesta av dem var oträ nade och hade dåliga vapen, men de var ursinniga. De mötte en betydligt mindre styrka, ledd av den brittiske översten William Hicks. Hans omkring 11 000 man hade moderna kanoner och kulsprutor, men deras tekniska överlägsenhet räckte inte för att besegra mahdisterna. Hicks och hälften av hans mannar stupade i slaget. Snart behärskade mahdisterna stora delar av dagens Sudan. De fortsatte mot Khartoum, Sudans viktigaste stad. Den ligger strategiskt placerad just där Vita Nilen möter Blå Nilen. När han intagit Khartoum tänkte mahdin fortsätta att driva igenom Allahs vilja i resten av den islamiska världen. Generalen bröt mot direkt order Efter det förödmjukande nederlaget vid El Obeid, och mahdisternas följande segrar, började oron sprida sig i Kairo, Konstantinopel och London. Britterna bestämde sig för att Sudan inte var värt att hålla med en fiende som mahdin. En hedersam reträtt var att föredra framför att offra många brittiska, indiska och egyptiska soldater i strider. Khartoum måste evakueras genast. General Charles Gordon var rätt man för uppdraget. Han hade tidigare varit guvernör i södra Sudan och känd för att kunna lösa problem. I brådskan bortsåg man från hans ökända envishet som ibland gränsade till självsvåldighet. Gordon hade rest hem till London av hälsoskäl men nu skyndade han med tåg och båt genom Europa, över Medelhavet 60 Världens Historia 14 2013
Egypten nor dsuda n Kampen stod mellan moderna vapen och knivar. t av e ah Rebellarmén var skolös och beväpnad med knivar och svärd, britterna hade moderna vapen. Trots det lyckades de inte slå ned det folkliga upproret direkt. Röd getty images & shutterstock Print: tre Status: 735 - DK er plottet Layout: cyt Red.sek: jb Religiös revolt blir flerårigt krig i Sudan 4 Angriper förstärkning Den 17 januari 1885 an grips den brittiska undsättnings styrkan på Nilen vid Abu Klea och drar sig tillbaka tillfälligt. N il en 5 Intar Khartoum Den 25 januari 1885 intar rebellerna Khartoum efter ett års belägring. Två dagar senare anländer undsättningsstyrkan. Abu Klea 7 Britterna slår tillbaka Den 2 september 1898 återtar britterna makten i Sudan. I slaget ved Omdurman, mahdins nya huvudstad nära Khartoum, krossar den tekniskt överlägsna brittiska armén det islamiska riket. Omdurman Khartoum 3 Belägringen börjar ile Bl å N M a hdir ik e Ön Aba El Obeid n 2 Den 13 mars 1884 försö försöker rebellerna för första gången inta Khartoum, som försvaras av den brittiske generalen Gordon. Brittisk fältherre faller t I tre dagar från den 3 no vem ber 1883 strider en brittiskegyptisk armé mot mahdins rebel ler vid staden El Obeid. Britternas försök att slå ned upproret miss lyckas och den brittiske fältherren är en av dem som stupar i slaget. il en Vi t a N En brittisk styrka är på väg på Nilen för att rädda Khartoum men angrips av rebellerna. 1 Den 29 juni 1881 utropar Muhammad Ahmad sig själv till mahdi (frälsare) och intar ön Aba i Nilen. Myndigheterna skickar en straffexpedition som emellertid besegras av mahdins män. Etiopien 6 På sommaren 1885, bara ett halvår efter erövringen av Khartoum, dör mahdin av sjukdom. Hans arvtaga arvtagare grundar ett stort självständigt rike, Mahdidistriket, baserat på islam. N V Ø S 0 100 Sudan delas i två delar 200 km 2011 År 2011 fick världen två nya nationalstater då det oros härjade Sudan, Afrika s största nation, delad es i två länder: Sydsudan och Suda n. Khartoum blev hu vudstad i Sudan och är därmed, tillsamma ns med staden Juba i Syd gränsen till Uganda, världens yngsta huvud sudan nära stad.
Religionskrig och ned genom Egypten. Generalen kom fram till Khartoum den 18 februari 1884. Då var staden isolerad från sina bundsförvanter i grannstäderna men ännu inte belägrad av mahdisterna som nu strömmade in från hela Sudan. Framryckningen försinkades dock av brist på riddjur och vad värre var av brist på vatten. Det kunde fortfarande gå att evakuera både civila och soldater ur Khartoum. Men general Gordon hade inte en tanke på att fly. I stället tänkte han besegra mahdisterna och cementera britternas herravälde i landet. Trots att generalen hade fått uttryckliga order från London om att evakuera staden, manade han i stället till kamp i sitt välkomsttal till invånarna i staden. Han försökte på alla sätt att få över dem på sin sida: De avskydda skatterna skulle sänkas, och dessutom lovade han stick i stäv med den brittiska regeringens politik att områdets lönsamma slavhandel skulle få fortsätta. Därutöver har vi kastat krossade flaskor på en nästan 500 meter lång sträcka som du vet är mahdins män barfota. Guvernör Frank Power Mahdisterna halshögg Gordon och bar runt hans huvud i triumf. Generalen lät ett par tusen invånare och egyptiska soldater lämna staden. De gav sig av norrut på Nilen i små båtar. Samtidigt förberedde sig Khartoum för den kommande belägringen. Det fanns fortfarande mat i staden. Gordon hittade stora förråd av ris, hårda kex och durra, men vetet var nästan slut. Försvarsmurarna förstärktes med filade spjutspetsar på toppen och bakom dem kastade Gordons män fotanglar, ett slags spetsiga vapen som alltid vänder en spets uppåt oavsett hur de hamnar. Därutöver har vi kastat krossade flaskor på en nästan 500 meter lång sträcka som du vet är alla mahdins män barfota, skrev stadens guvernör Frank Power hem till England. Samtidigt försökte general Gordon förhandla sig till fred med mahdin. Han erbjöd mahdin att frivilligt dra sig tillbaka i utbyte mot en fin titel samt sultanatet i Kurdufan, ett stort område väster om Khartoum. Samtidigt skickade han en present: en kort, styv piska av flodhästskinn. Ville omvända fienden till islam Gordons fredstrevare blev ett dunderfiasko. Mahdin bara hånskrattade, och han uppfattade flodhästpiskan som en ren förolämpning; den representerade den brutala osmanska regimen som han kämpade emot. Ett sådant vapen brukade nämligen osmanerna använda för att prygla sina undersåtar. Upprorsledaren skrev till svar: Jag är den väntade mahdin och jag skryter inte. Jag är Guds profets efterträdare och behöver inget sultanat, vare sig i Kurdufan eller någon annanstans. Just nu, och för att du har goda avsikter, hoppas jag att Gud ska belöna dig och leda dig på den rätta vägen. Om du kapitulerar för mig ska jag undervisa dig och visa dig ett ljus som ger frid i själen. Gordon blev rasande över uppläxningen och därmed hade alla chanser till en fredlig lösning dunstat under ökensolen. En timme efter soluppgången den 13 mars 1884 började stormningen mot Khartoum. Mahdisterna ryckte fram från öster och väster och kom tätt intill staden. Gordons trupper gjorde utfall mot rebellerna men efter fem timmar av blodiga strider tvingades de snabbt dra sig tillbaka innanför stadsmuren. Khartoum Gordon
Britterna hämnades År 1898 återvände britterna för att hämnas nederlaget i Khartoum. Sudaneserna var fler men britterna hade moderna vapen. Britterna väntade i 13 år innan de hämnades det försmädliga nederlaget mot de sudanesiska mahdisterna i Khartoum. Vid det laget, år 1898, hade mahdin varit död länge. Han blev bara 40 år och hans anhängare hade rest en påkostad gravsten över sin ledare och profet i Omdurman den stad utanför Khartoum där mahdin hade haft sitt högkvarter. Den brittiska militärstyrkan under general Herbert Kitcheners befäl var fast besluten att återta både land och heder. Förutsättningarna var goda; armén hade sin tids mest moderna artilleri. Den brittiska styrkan bestod av 25000 man. Sudaneserna, ledda av mahdins efterträdare Abdullah al Taaisha, var dubbelt så många men hade bara gammalmodiga vapen. Slaget började vid sextiden på morgonen den 2 september och var över redan före middag. Då hade 47 britter mist livet. Betydligt värre var det för sudaneserna; tusentals krigare låg döda i den röda ökensanden, och därtill kom tusentals sårade. De som fortfarande var vid liv stacks på general Kitcheners order ihjäl av britterna. Åtminstone en av de brittiska officerarna tyckte att generalen gick för långt för att slippa ta ansvaret för tusentals krigsfångar. Hans namn var Winston Churchill, och han blev senare brittisk premiärminister. Ett visst antal hur många kan jag inte säga, men säkert minst hundra sårade araber avlivades trots att de hade lagt ned sina vapen och bad om nåd, skrev Churchill senare i sin skildring av slaget. De besegrade rebellerna marscherar förbi en förstörd moské efter nederlaget mot britterna år 1898. Britterna nöjde sig dock inte med att bara ta livet av mahdistrebellerna. Efter slaget förstörde de mahdins gravvård efter att de först grävt upp profetens jordiska kvarlevor och kastat dem i Nilen. De behöll emellertid hans kranium kanske som en hämnd för general Charles Gordons makabra öde. Därefter tog britterna kontrollen över Sudan och gjorde Khartoum till administrativt centrum i kolonin. Print: tre Status: 735 - DK er plottet Layout: cyt Red.sek: jb skyddades på flera sidor av Blå Nilen och Vita Nilen, och små ångbåtar gick i skytteltrafik över floderna för att undsätta soldaterna. De som inte hann hem i tid hamnade i klorna på den jublande mahdistarmén. Mahdisternas belägring skulle komma att pågå i nästan ett år, och redan från början vädjade invånarna i Khartoum om hjälp i telegram till London: Varje dag väntar vi på brittiska trupper och kan inte tänka oss att regeringen har övergivit oss, skrev stadens guvernör. Hans vädjan publicerades i tidningen The Times. Situationen inne i staden förvärrades sakta men säkert. När telegraflinjerna kapades var det bara enstaka, utsmugglade meddelanden som nådde omvärlden. Livsmedlen började ta slut och detta drabbade främst civilbefolkningen general Gordon reserverade det mesta till sina soldater. Alla försök att göra utbrytningar mot belägrarna slogs ned. I september 1884, ett halvår efter sin ankomst till staden, gjorde general Gordon ytterligare ett allvarligt misstag. Han lyckades skicka iväg sin närmaste man, överste Steward, i en båt på floden. Förhoppningen var att han skulle hitta förstärkningar längre söderut, där britterna fortfarande hade kontrollen. Steward tog med sig alla generalens anteckningar om belägringen. De var visserligen skrivna med kodad text, men i samma hög låg även generalens kodbok. Båten beslagtogs och Stewart dödades, och den viktiga informationen hamnade i händerna på mahdisterna. Därmed visste mahdin att general Gordon saknade stöd hemifrån. Undsättningen kom i sista stund I London hade man inte glömt Khartoum, men regeringen hade hamnat i ett dilemma. Å ena sidan krävde folkopinionen att regeringen skulle rädda den hjältemodige generalen och imperiet. Å andra sidan hade Gordon brutit mot en direkt order. Inte förrän i november 1884, då Khartoum hade stått emot belägringen i åtta månader, skickades en räddningsexpedition till sist iväg. Resan var lång, men i januari 1885 närmade sig den brittiska styrkan äntligen Khartoum på Nilen och hamnade genast i strid mot mahdisterna. Eftersom informationen inifrån den belägrade staden var så sparsam beslöt undsättningsstyrkan att dra sig tillbaka för att samla kraft inför det slutliga slaget. Det beslutet blev ödesdigert. Mahdisterna tog genast denna sista chans att erövra Khartoum. Natten till den 25 januari forcerade 50 000 mahdister stadens försvarsverk. En del av krigarna fastnade i försvarsdikena som var fulla med glasskärvor, men eftersom det fanns tjockt med lera i det fuktiga floddeltat kunde de flesta av mahdisterna utan problem ta sig in i staden. Där genljöd gatorna av skriken från de officershustrur och -barn som sköts ihjäl av sina egna män och fäder innan männen sköt sig själva. Undsättningen kom fram två dagar senare. Röken från krut och eldsvådor avslöjade på långt håll vad som skett, och den lilla brittiska styrkan klarade sig med nöd och näppe undan rebellernas angrepp. I staden bar mahdisterna triumferande omkring Gordons avhuggna huvud. Mahdins seger var total. Efter britternas nederlag grundades den islamiska stat som mahdin hade kämpat för. Profeten själv fick emellertid inte leva länge i sitt rike. Han dog, tro ligen av tyfus, bara ett halvår efter Khartoums fall. Läs mer Fergus Nicoll: The Mahdi of Sudan and the Death of General Gordon, Sutton Publishing, 2005 Daniel Allen Butler: The First Jihad. The Battle for Khartoum and the Dawn of Militant Islam, Casemate, 2007 Michael Barthorp: Blood-red Desert Sand, Cassell, 2002 manybooks.net/titles/churchillwsetext048rivr10.html Världens Historia 14 2013 63