BULLETINER FRÅN ARBOGA FLYGKLUBB Nr 2/2015 oktober Härmed kallas du till Årsmöte för val av styrelse och Medlemsmöte Söndagen den 22 november kl 17.00 i Arboga OK klubbhus (Orienteringsklubbens hus som ligger snett upp till höger vid Ekbacksbadet) Vi börjar med det formella årsmötet enligt stadgarna Efter en summering av 2015, ägnar vi oss åt framtidsdiskussioner, Framtiden? Vad vill med klubben i framtiden? Vad ska vi satsa på? Hur ska vi göra det? Vem ska göra det? Klubben bjuder på förtäring Välkommen! Sid 1
VINGPENNAN nr 2-2014 Red: Lars Jauring, Per Nykvist Tel: 0589-660368 (LJ), 0589-14797 (PN) Mobil: 070-333 68 70 (LJ), 070-6312396 (PN) Tel klubben: 0589-410 42 E-mail jauring.la@telia.com, per.nykvist@bredband.net Webbadress: http://www1.idrottonline.se/default.aspx?id=517529 Årets andra och sista nummer är som vanligt en kallelse till årsmöte med val av styrelse och funktionärer för nästa år, och några korta kommentarer om vad som hänt sedan sist, samt ett par artiklar, signerade Lars Jauring, om deltagandet i DM, en egen långflygning och årets USM i Eskilstuna. Säsongen avslutades traditionsenligt med klubbens landningstävling lördagen den 10 oktober. Segelflygverksamheten är avslutad, segelflygplanen är demonterade och undanställda och nu gäller det att vi sätter fart med vinterunderhållet, så att vi slipper stressa med det sista i slutet av mars Årsmöte 2015-11-22 Söndagen den 22 november håller vi det stadgeenliga årsmötet med val av styrelse och funktionärer för verksamhetsåret 2016. Den som har förslag på lämpliga personer för att fylla dessa poster bör snarast ta kontakt med valberedningen, som består av Lars Jauring, Rauno Seimilä och Gunnar Birgersson. När vi klarat av detta årsmöte, som brukar gå både fort och smidigt, summerar vi den gångna säsongen och de aktiviteter som varit och sedan lägger vi merparten av tiden och energin på att prata om framtiden för klubben på några års sikt. Vad är framtiden för klubben? tävlingar, läger, träffar, banan, anläggningar, flygplan, flygare, skolning?? Det finns många frågor att diskutera och ju fler som kommer väl förberedda med tankar och idéer desto bättre och mer givande blir diskussionerna. Tänk till hur du själv ser på framtiden och kom till mötet och tala om det! Bengt, och några till, brukar förse oss med förtäring under kvällen, och så blir det även i år. Flygsäsongen 2015 Tävlingar Arboga Open / SM Klubbens har arrangerat Arboga Open med SM i två klasser. Per Carlin försvarade sitt Svenska Mästerskap i klubbklassen under en tävlingsvecka, som troligen befrämjade tillkomsten av gråa hår hos tävlingsledningen. Förutsättningarna för en lyckad tävlingsvecka fanns väl förberedda, men vädret var inte alls på vår sida. Det finns ett fylligt reportage att läsa om denna tävling i Nordic Gliding, nr 5 Sid 2
Klubbmästerskap landningstävling 2015 Årets landningstävling är avgjordes lördagen den 10 oktober. Segrade, för andra året i rad, gjorde vår lärare Conny Ahlberg. Bengt Frid tvåa och Mats Lundqvist trea. Grattis till dessa tre! Alla blev vi nog lite överraskade av det ovanliga väderfenomenet vindstilla. Men trots detta lyckades de tre pristagarna hålla nerverna i styr. När alla prickar räknats ihop såg den kompletta prislistan ut på följande sätt: Placering Pilot Prickar Poäng i vandringspris 2015 2015 2011 2012 2013 2014 2015 Totalt 1 Conny Ahlberg 11 3 3 6 2 Bengt Frid 22 2 3 3 2 10 3 Mats Lundqvist 32 1 1 2 4 Jan Johansson 46 1 1 5 Lars Jauring 68 3 2 2 7 6 Olle Ytterberg 152 7 Mika P 162 8 Veli-Matti Sorvari 306 9 Anders Jacobsson 333 10 Bengt Palmestål 466 PeO Andersson 2 2 Urban Tillman 1 1 Gunnar Birgersson 1 1 Poängställningen i vandringspriset Pysens kanna efter tävlingen 2015 Vilket som synes innebär att Bengt Frid välförtjänt behåller kannan! Bengt Frid 10 Lars Jauring 7 Conny Ahlberg 6 PeO Andersson 2 Mats Lundqvist 2 Urban Tillman 1 Jan Johansson 1 Gunnar Birgersson 1 Glada pristagare! Mats, Conny och Bengt Sid 3
DM Östra-Mellersta på Långtora 27 juni-3 juli Förutom det vädermässigt erbarmliga SM:et som vi anordnade i Arboga fick jag möjlighet att delta även i ett DM på Långtora en månad före SM. Det visade sig vara ett lyckokast då vi fick ihop fyra skapliga dagar mot endast en i Arboga. Tävlingen samlade totalt nio piloter med skiftande erfarenhet och förmågor. Mest meriterad var Thomas Hansen från Norge som ju lever ihop med Stockholmspiloten Gloria Stenfeldt. Hon gjorde tävlingsdebut i sin Cirrus och paret Thomas och Gloria förfogar således över varsitt exemplar av den klassiska Schempp-Hirth-kärran, vilken ofta skördar stora framgångar i den numera populära klubbklassen. I och med att en LS6 deltog i tävlingen så kunde man inte tillämpa de index som gäller för SM/DM klubb, utan det blev en blandklass där LS6-an fick 112 och övriga index enligt RST. Detta gynnade Cirrusarna och missgynnade främst undertecknad som tappade totalt 3% mot Thomas och Gloria. Lyckligtvis så betydde detta inte något alls i totalresultatet, men faktum var att jag tappade en dagsseger den sista dagen enbart pga denna omständighet. Nåväl, jag hade i alla fall lyckats vara snabbast av alla två av dagarna vilket jag var helt nöjd med. Extra kul att det skedde både den bästa dagen, då vi flög över 20 mil med hyfsade farter, samt den svåra sista dagen i enbart torrtermik. Grunden till detta lades i och med ett lyckat vägval på finalen där det bar bra hela vägen mot mål medan konkurrenterna inte alls kunde hålla samma fart den sista biten. Tävlingen vanns av Thomas, vilket inte var så överraskande med tanke på hans meriter som landslagspilot för Norge alltsedan juniortiden. Den stora överraskningen (men ändå inte) stod nykomlingen Andreas Olsson för i sin egen Jantar Std som knep silverplatsen. Andreas hör till alla dessa skickliga skärmflygare som på senare år konverterat till styvare material och blivit segelflygare. Som skärmflygare har Andreas ett antal rekord och internationella medaljer i bagaget så miljön är inte helt främmande. Här har vi ett namn att se upp med framöver. På Billingehus och RSTprisutdelning kommer det att bli mycket av Andreas Olsson som tog hem de flesta momenten i klass II. Sammanfattningsvis var det en väldigt kul tävling med lagom stressnivå och familjär stämning. För min del blev slutresultatet en hedrande tredjeplats. Det kändes också skoj att få vara en av dem som kan bidra med erfarenheter till våra nya yngre (och äldre förstås) tävlingspiloter. Ser redan fram emot nästa år då Skövde har annonserat ett jubileums-dm vecka 28, med samma anmälningsavgift, (75kr) som man hade för 50 år sedan. Kanske det kan locka någon mer från Arboga. /Lars Sid 4
UngdomsSM i Eskilstuna med Arbogaseger Att landa på en linje Lördagen den 26 september anordnades årets USM i precisionslandning av förra årets vinnarklubb Eskilstuna. Det var totalt nio ungdomar som var anmälda till årets tävling. Vädret var perfekt för denna sorts aktivitet med svaga vindar och i stort sett klart väder. Från Arboga hade vi lyckats få med vår senaste junior Ludvig som nästan var klar med sitt cert sånär som på några starter och övningar. Av rättviseskäl så beslutades att samtliga skulle flyga med lärare i baksits, vilket kändes som ett bra beslut av dagens tävlingsledare Mikael Lillebror Engström. Efter lottdragning, Ludvig drog nr 9, genomfördes en obligatorisk provgenomgång för inflygning på ASK21 och Eskilstunafältet. Med facit i hand så visade sig denna omgång bli avgörande för slutresultatet. Ludvig lyckades nämligen göra så många fel så att han hade blivit diskad om det varit en tävlingsstart. Så det var bara att göra om och göra rätt när tävlingen startade. Och hur rätt kunde det inte bli med en perfekt inflygning och sättning 0,7 m från nollinjen. Med den inledningen tog Ludvig ledningen och fick därmed starta sist av alla även i finalomgången. Det blev en spännande tillställning då standarden höjdes i takt med varje landning. Rickard från Borås lyckades i andra omgången med konststycket att sätta sig mitt på nollinjen. Domarna, som bestod av veteransektionen Uvarna, kunde inte se att sättningsmärket avvek från nollinjen och belönade således prestationen med noll prickar. Rickard hade dock dragit på sig 18 prickar i första omgången och var därmed borta ur medaljstriden. De som använder facebook kunde följa tävlingen så gott som i realtid, då man lade ut aktuellt resultat efter varje start i andra omgången. Till detta användes en vanlig whiteboard-tavla som fanns ute på tävlingsplatsen. När alla utom Ludvig gjort sina sista flygningar hade Johannes Hansson från Falbygden samlat på sig endast 5,4 prickar. Det gjorde att Ludvig hade en marginal på +/- 4,7m för att säkra segern. Med tanke på vilka resultat vi uppnådde på klubbmästerskapet i Arboga kan man inte med bästa vilja påstå att det var något som kändes säkert i det läget. Nerverna var i det här laget uppskruvade till bristningsgränsen, i alla fall hos laget (dvs jag) och möjligtvis hos alla medaljkandidaterna. Med telefonen mot örat kunde jag direktreferera till storebror Oskar som satt hemma. Bra inflygning ser bra ut. Sättning. Yes!! Det finns på film för den som vill se och höra. Där kan man även på bredaste västgötska höra grabbarna från Falbygden konstatera han satte den. Lugnast av alla var Ludvig som landade 2,2 m plus vilket gav totalt 2,9 och en seger i sitt första nationella mästerskap. Yngste Jauring på prispallen Sid 5
Prisutdelning och traditionellt dopp i poolen avslutade denna härliga höstdag och en stolt lagmedlem och far kunde skjutsa sin genomblöte och nöjda svenska mästare tillbaks till Medåker. Nästa år vankas USM i Arboga vilket kan passa bra då vi har ett mellanår när det gäller stor-sm. Vi får se till att bjuda på ett minst lika bra arrangemang 2016 som Eskilstuna gjorde i år. Då kanske vi förutom regerande mästare, även får se storebror Oskar på startlinjen. Skolning Conny gnetar på med sina elever. Ännu en Jauring har kommit långt. Och vi har flera intresserade att ta hand om till våren. Segelflygets dag Söndagen den 23 augusti anordnade vi Segelflygets dag tillsammans med många andra klubbar i segelflygsverige. Årets dag bjöd på ett behagligt sommarväder med utmärkta segelflygförutsättningar och det tillsammans med en osannolikt lyckad marknadsföring, av framför allt Olle Ytterberg, blev vi fullkomligt överlastade med folk som ville göra en provapåstart. Strax efter starten kl 10 hade vi 30 personer på kölistan, och totalt anmälde sig 70 personer för att få flyga. En omöjlig uppgift för oss att klara, men efter att ha fått låna in en extra Duo Discus från Eskilstuna och med två uppoffrande lärare kunde vi ändå genomföra 32 provflygningar under dagen. De resterande på listan har blivit kontaktade för att vid annat tillfälle få göra sina starter och några har hunnits med under hösten. Förutom det översvallade intresset att besöka oss, totalt var det nog 200 personer som kom ut till fältet, kunde vi också notera några som var allvarligt intresserade att fortsätta med vidare skolning. Nu gäller det för oss i klubben att på bästa sätt förvalta detta intresse så att vi kan bli fler aktiva flygare. Det är inget som ger sig självt och det är från och med nu vi måste börja förbereda oss och jobba för att få till en organisation i klubben för att klara det. Ta med dina idéer till årsmötet! Modellflygsektionen Arrangerade traditionsenligt en storskalaträff under helgen 17-19 juli. Det kom många som vill träffas, visa upp sina modeller och flyga med dem. Den här träffen är nu etablerad i modellflygarkretsar och blir bara större för varje år. En hel del publik kommer det också, och det ger ett gott tillskott till modellsektionens ekonomi. Arbetet med att förbättra modellkuren vid stråket har pågått och är nu klart. Flygplanen Duo Discus, SE-UVG LS 4, SE-UNM Sid 6
WT 9 Dynamic, SE-VOB Återigen har vi haft motorproblem. Den här gången indikerat genom ett oljeläckage, som kunde konstateras bero på en spricka i motorblocket. Efter att Veli-Matti med flera hjälpts åt att demontera och undersöka motorn togs beslut att plocka fram det gamla, eller rättare sagt den ursprungliga motorn och sedan göra den komplett med delar från den senare, något äldre motorn som nu spruckit. Efter noggranna kontroller visade det sig att det fanns delar från båda motorerna som gick att få ihop till en fungerande. Sedan dess har allt fungerat utmärkt igen. Andra aktiviteter på fältet Gräsklippning Även i år har klubben haft ansvaret att sköta klippningen på AMPA-fältet. Vi har jobbat med det enligt ett sedvanligt jourschema. Eftersom vi gör jobbet på kommersiella villkor men med ideell arbetskraft blir det ett mycket bra och välkommet, för att inte säga nödvändigt tillskott till klubbkassan. Anskaffningskostnaden för de befintliga maskinerna har ju varit försvinnande liten, och hittills har inte heller underhåll och reparationer varit särskilt betungande. Det har tagit tid att få iordning några av de klippaggregat vi fick överta från Örebro, men till slutat på säsongen kunde vi öka klipparbredden med två aggregat så nu tar vi med oss ca 6 m på bredden och efter lite inkörning har det fungerat utmärkt och tiden för att klippa våra gräsytor har minskat märkbart. Som vanligt har vädret satt käppar i hjulen för att kunna klippa när det har varit som mest angeläget, men tack vare att vi har rotorklipparen att ta till så har det löst sig trots att gräset denna sommar växt ovanligt mycket. De ansvariga för AMPA har utryckt att de är mycket nöjda med hur vi sköter jobbet så det bör väl finnas goda chanser till att vi kan få det även nästa år. Det är många som har ställt upp och gjort jobbet under sommaren, och klubben tackar alla som orkat sitta och skava runt på våra gamla traktorer. Ny vattenanläggning Under ledning av Per N har det gjorts en ny, och bättre, installation för vår vattenförsörjning. Det gamla pumphuset har rivits och ersatts med ett nytt i anslutning till expeditionsbyggnaden. Sugledningen från brunnen har grävts ner och dessutom försetts med uppvärmning för att förhindra frysning. Det har också lagts ner ny ledning till ladan och en till trähangaren, men dessa är inte användbara vintertid. Pumphuset är isolerat för att stå emot vinterkylan, och det innebär att vi bör ha tillgång till vatten i köket och toaletterna hela året. Möjligen kan vi få problem med avloppet om vi inte kan/hinner bättra på frostskyddet för det också. Tankanläggningen har förbättrats Numera står vår bensintank på ett ordentligt grusunderlag och elanslutningen är ordnad på ett säkrare sätt. Förbättringarna har varit önskvärda sedan länge, men det var en inspektör från kommunen som fick oss att komma till skott. Till båda de här anläggningsarbetena har vi haft stor nytta av att kunna utnyttja Björns lilla grävare och att få låna en lastmaskin från Försvarets Telehistoriska Samlingar. Utan dessa och glada förare hade vi inte klarat av det utan stora kostnader. 77 mil i PIK20 I molngator över sjumilaskogen Tisdagen den 16 juni bjöd på en av årets bästa dagar för oss segelflygare. Dagen innan hade tillbringats i Duons baksits med fyra av våra elever. Conny, som egentligen skulle skola hade råkat ut för njurstensanfall och var av naturliga skäl utslagen. Lyckligtvis var han på banan igen redan dagen efter vilket gjorde att även eleverna med Connys hjälp kunde utnyttja det fina vädret, samtidigt som jag med gott samvete fick möjlighet att genomföra den planerade långflygningen. RASP-prognosen visade röda och orangea stig, framför allt västerut från oss, Sid 7
med baser på över 2000m redan vid 11-tiden och ingen utflakning att tala om. Då jag hade en service-tid inbokad för bilen på morgonen så fick montering ske dagen innan och natten fick Påttan tillbringa i sitt kapell. Mina 100 liter vatten skulle jag hinna fylla före start och lunchintag. En pyjamasklädd PIK i väntan på stordåd Förutom skolning och någon friflygning i LS4-an var det Per C, Anders och Bengt som planerade för sträckflygning. Bengt hade begränsat med tid så det fick bli en kort bana, 30 mil FAI-triangel via Enåker och Hällefors. Han tog sig runt med skapliga 107 km/h och hann utan vidare med sin kvällsaktivitet. Anders satsade på hastighet via tur och retur Dalby kyrka. Även han lyckades väl med 122 km/h, och fick därmed dagens högsta hastighetspoäng i RST, dryga 15000 poäng. För både Per och mig gällde deklaration på minst 50 mil. Per valde 615km via Dalby, Hagfors och Lima, medan jag nöjde mig med 548 km via Dalby, Spannarboda och Ludvika. Tyckte det räckte att korsa storskogen med Hällefors som landningsalternativ om höjden skulle ta slut. Det visade sig att vädret var som allra bäst just mellan Hällefors och Hagfors. Efter en behaglig resa de första 10 milen var det inga svårigheter att hålla höjden över skogen och den nya tratten till Hagfors nåddes utan problem. Det var först strax söder om Dalby på vägen upp som jag kom lägre än 1000m (vilket kändes lågt) men snart var jag uppe på arbetshöjd igen, och kunde utan problem runda kyrkan i Dalby 20 mil fågelvägen från Arboga. Det fanns t o m utrymme att njuta av utsikten över Klarälvsdalen och Branäs alpina anläggning strax norr om Dalby. Dagens bästa blåsa med fyra meters medelstig fångades i höjd med Ekshärad och en lång härlig glidning i molngatan åter mot Hällefors kunde ta sin början. Dryga 6 mil utan att kurva får man inte uppleva så ofta men den här dagen var vi nog ett flertal som fick privilegiet att vara med om just detta. Min medelhastighet var måttliga 80 km/h i Dalby men efter vändningen med vinden i ryggen så ökades den snabbt på till över 95. Efter Lindesberg fick det bli några sämre blåsor för att hålla höjden men det tog sig igen uppåt Kopparberg och sista benet behövdes inte många varv i termiken. Mållinjen korsades med en snittfart på 98km/h och på god höjd, vilket gjorde fortsatt POB-flygning möjlig. Molngatan som burit mig hela sista benet såg ut att fortsätta en bra bit åt sydost och efter att ha kurvat upp mig till 2000m igen var det bara att åka. För att kunna nyttja gatan fullt ut blev jag tvungen att ropa upp Hässlö-tornet och begära höjd i sektorerna Helle W och Helle E, vilket tog några minuter längre än vi är vana vid från Borlänge och Örebro. Sannolikt för att de måste kolla med Arlanda. Nåväl, färdtillstånd erhölls och jag kunde fortsätta min färd och vända vid molngatans slut mitt över sörmländska Flen. På vägen tillbaks över Hjälmaren stötte jag ihop med Per som hade genomfört sin bana med 92 knyck och även han fortsatte med POB. Vi gled mot Arboga och tog höjd från 500m vid Centrallagret och kunde fortsätta norrut en bra bit innan vi fick vända åter. Per kände sig nöjd och landade med 765 km i bagaget. Inte illa med en LS1f. Själv snikade jag åt mig en sista höjdvinst över Valskog och kunde därmed lägga till några extra kilometer. Efter åtta timmar och tjugotre minuter kunde jag nöjd och lite Sid 8
stel landa i kvällssolen efter mitt livs längsta flygning med ett antal personliga rekord i bagaget: Längsta genomförda deklarerade bana, 548 km Längsta totala distans, 776 km Högsta hastighetspoäng i RST, 14779 (t o m lite högre än svenske mästaren Per den här dagen) Första gången över sjumilaskogen. Det var inte så svårt i dessa väderförhållanden. Tack, Stefan Lövgren för att du tagit fram RASP-prognosen och möjliggjort planering av flygningar med ett par dagars framförhållning. Pers och mina flygningar var bland de tio dagsbästa på OLC och grundlade även våra fina placeringar i RST-kombinationen. Per slutade sexa och jag på nionde plats. Kul! Segelflyg är en fantastisk sport och syssla. Vare sig man håller sig i närheten av fältet för att njuta av utsikten och kanske lite sällskap av en rovfågel, eller gillar att vända uppochner på planet, eller som jag själv, föredrar att utnyttja termiken till att komma ut i terränglådan på det mest optimala sättet. Det håller nog vi alla med om som håller på år efter år, och inte blir det mindre fantastiskt efter en sådan här dag med allt vad det innebär av upplevelser och därmed välbefinnande. Nästa gång kanske det får bli 80 mil, vem vet. Vinterunderhållet av segelflygplanen Den här vintern ska vi testa ett annat upplägg för vinterunderhållsjobbet. Ett slags faddersystem där Per C ansvarar för UNM, som ska vara klar senast till årsskiftet. Lars J tar motsvarande ansvar för UVG som ska vara klar till säsongsstarten, långfredagen den 25 mars. Per och Lars kommer att kontakta klubbmedlemmar för att få ihop tillräckligt många händer för att klara uppdraget. Till sist.. en enträgen och alltmer eftertrycklig vädjan från redaktörerna om bidrag till utgivningen av denna skrift. En av oss börjar bli "lite gammal och trött" och det är mycket önskvärt att fler av klubbens medlemmar bidrar med text och bilder. Om inte kanske vi ska lägga ner utgivningen i den här formen och hitta något nytt som bättre kan hålla oss uppdaterade med vad som händer i klubben. Kom med förslag på årsmötet i så fall, men helst inte Facebook eller andra sociala medier, som inte når alla. Höstmörkret faller över oss, men snart är det jul och då vänder det igen! Sid 9