wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:18 Arkeologisk utredning Strövelstorp 31:1 2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Bo Bondesson Hvid 2005
wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:18 Tingsgatan 2, 240 10 Dalby Arkeologisk utredning Strövelstorp 31:1 2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Bo Bondesson Hvid Omslagsbilden visar en del av utredningsområdet. I bakgrunden i bildens mitt syns hotell Erikslund. Foto från sydväst.
Arkeologisk utredning Strövelstorp 31:1 2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Vid utredningen påträffades slagna flintor inom ett område med topografiska förutsättningar för förhistoriska boplatser. För detta område föreslås arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning. Fig. 1. Platsen där den arkeologiska utredningen genomfördes markerad på utdrag ur Lantmäteriverkets Blå kartan. Skala 1:100 000. 2
Inledning Ängelholms kommun planerar för exploatering av fastigheterna Strövelstorp 31:1 2 och 32:1. Wallin kulturlandskap och arkeologi har därför på Länsstyrelsens uppdrag genomfört en arkeologisk utredning steg 1. Arbetet har bekostats av Ängelholms kommun. Fältarbetet genomfördes av Bo Bondesson Hvid den 7 januari 2005. Syfte Syftet med den arkeologiska utredningen har varit att undersöka förutsättningarna för att bevarade fornlämningar skulle finnas inom planområdet. Utifrån resultaten skulle behovet av fortsatta antikvariska insatser bedömas. Förutsättningar Inom den nu aktuella norra delen av ett större planområde finns två fornlämningar, nr 73 en mindre fyndsamling, och platsen där den påträffats, nr 74, se fig. 6 längst bak i rapporten. Bebyggelsen i denna del av planområdet inskränker sig till två enfamiljshus. I övriga delar av området finns såväl gårdsbebyggelse, enfamiljshus, industrilokaler som temporär bebyggelse i form av odlingstält. Fig. 2. Utdrag ur Lantmäteriverkets Fastighetskartan blad 3C 6d Ausås. Nu aktuell del av planområdet markerad med blå ram. Röd markering visar den södra delen av planområdet. Denna del har bedömts antikvariskt vid tidigare tillfälle. Skala 1:20 000. 3
De aktuella fastigheterna ingår som sagts i ett större planområde. Inom detta finns förutom de två tidigare nämnda fornlämningarna också en boplats, nr 44, och en gårdstomt till Södra Varalövs by, nr 77:2. Topografiskt utgörs området av ett högt parti i söder, en norrsluttning mot ett vattendrag i norr och en syd- och västsluttning med platåer i områdets norra halva. Vid tidigare besiktningar bedömdes förutsättningarna för att det skulle finnas bevarade lämningar inom boplatsen, fornlämning 44, vara i stort sett obefintliga. Bedömningen gjordes utifrån det faktum att platsen är mycket hårt plöjd och att de flintor som påträffades på markytan inte var bearbetade av människan. Inom läget för gårdstomten till Södra Varalövs by gjordes bedömningen att beroende på planarbetets inriktning kunde exploatering eventuellt komma att föranleda sökschaktsgrävning. Mål och metod Resultatet av den arkeologiska utredningen är tänkt att utgöra en del i underlaget för Ängelholms kommuns fortsatta planarbete och utgöra underlag för Länsstyrelsens handläggning av ärendet. Arbetet har bestått av inledande arkivstudier, som innefattat genomgång och översiktlig analys av historiskt kartmaterial, fältinventering som innebar en topografisk analys, översiktlig ytfyndsinventering och rapportarbete. Resultat Gårdar i planområdet och dess närområde återfinns i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister där de är registrerade som gårds- och bytomter. Tomterna är inprickade efter 1687 års Geographiske Carta öfwer Norahwarele ock Sandakre det vill säga Norra Varalöv och Sandåkra som är beläget strax norr om planområdet. Det äldsta skriftliga namnbelägget för byn Norra Varalöv Hwarylde härrör från 1491 (Svensson & Benson 1962) och det äldsta skriftliga belägget för den södra av Norra Varalövs bytomter, 75:1, är från år 1539. På 1687 års karta finns fem gårdar inom tomten. Ytterligare en av Norra Varalövs gamla tomter, 75:4, betecknas som bytomt med två gårdar medan de två mindre markeringarna, 75:2-3, är gårdstomter med en gård inom vardera. Förhållandena för Södra Varalöv som omnämns skriftligt tidigast 1584, ( Fornminnesregistret) är likartade i det att även här finns markeringar för en större bytomt, 77:1, med två gårdar. En ensamliggande gårdstomt, 77:2, men tillhörig bytomten finns också. Troligen har Södra och Norra Varalöv ursprungligen varit utmark till Strövelstorp, äldsta skriftliga belägg för Strövelstorp är strypilsthorp år 1241, (Svensson & Benson 1962). Kärra bytomt, nummer 64, som är belägen väster om planområdet utgörs på 1687 års karta av tre gårdar. 4
Fig. 3. Utdrag ur lantmäterikarta från år 1687 som visar nu aktuell del av planområdet ungefärligt markerat = blå ram och de i texten nedan nämnda by och gårdstomterna = ljusa genomskinliga partier. Observera att kartan inte är orienterad i norr söder, se norrpil i vänstra nederhörnet. Jämför Fastighetskartan i slutet av rapporten. Skala: ej skalenlig Ingen bebyggelse finns markerad inom nu aktuell del av planområdet utan denna del upptas av Stora Råå Wången det vill säga att marken brukats som åker. Ett flertal mindre vattendrag genomkorsar området. Inte heller det något yngre kartmaterialet som Skånska rekognosceringskartan 1812-1820 och Generalstabskartan 1861 visar någon bebyggelse inom planområdet. Däremot kan tillfartsvägarna till två än i dag existerande gårdsenheter identifieras på båda kartorna. Gårdarna är belägna öster om väg E6, E20. På Häradskartan som karterades under åren 1929-30 och 1934 har bebyggelse tillkommit på tre platser inom planområdet och ytterligare en väg har tillkommit. Andra förändringar är de dammar eller märgelgravar som finns i anslutning till vattendraget söder om den aktuella delen av planområdet. Ytterligare en damm återfinns i den norra delen av området. En jämförelse med dagens Fastighetskartan visar att dammarna, ett hus och tillfartsvägarna till de ovan nämnda gårdarna är borta. Tillfartsvägarna togs troligen bort under 1960-talet i samband med utbyggnaden av motorvägen som kom att korsa dem och åkermarken i nordsydlig riktning. För jordbruket blev effekten också att tidigare sedan lång tid sammanhängande åkrar arronderats om så att de nu är orienterade i nord-sydlig riktning i stället för som tidigare öst-västlig riktning. 5
Fig. 4. Utdrag ur Skånska Rekognosceringskartan 1812-1820 med planområdet=blå markering och by och gårdstomter markerade med ljust genomskinliga fält. Pilarna markerar de i texten nämnda vägarna. Sammansatt av två kartblad. Skala 1:20 000. Fig. 5. Utdrag ur Häradskartan med planområdet=blå markering och by och gårdstomter markerade med ljust genomskinliga fält. Pilen markerar den i texten nämnda vägen. Namnet Rabbegården finns med redan på 1687 års karta skrivet Raboogårdar. Skala 1:20 000. 6
Vid den översiktliga ytfyndsinventeringen påträffades slagna flintor i den norra högre delen av området som utgör en av de tidigare nämnda platåerna, se fig. 6 längst bak i rapporten. Jordarten i denna del av området består enligt jordartskartan av mo. Inom de övriga delarna av området fanns endast två slagna flintor. Utvärdering och rekommenderade åtgärder Utredningen visar att förändringar inom den norra delen av planområdet men även inom övriga delar och dess allra närmsta omgivningar har i stort sett skett under det senaste seklet. På såväl 1687 års karta som på dagens Fastighetskartan utgörs den norra delen av åkermark men förändringar i hur den varit disponerad kan utläsas. Största förändringen i lokalområdet men även i landskapet för övrigt utgör naturligtvis motorvägen. Utgångspunkten att Södra och Norra Varalöv tidigt varit utmark till Strövelstorp tillsammans med kartstudierna gör sannolikheten att påträffa lämningar efter tidigare okända gårdar från historisk tid eller medeltid inom planområdet liten. Vid tiden för ianspråkstagandet och bebyggandet av den tidigare utmarken har ingen annan bebyggelse av betydelse funnits på platsen. I den norra delen av planområdet, där ett flertal slagna flintor påträffades och där fynd av förhistoriska föremål tidigare påträffats är den lokala topografin, med bland annat rik tillgång på färskvatten, lämplig för boplatser från förhistorisk tid. För denna del av planområdet rekommenderas arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning. Syftet med utredningen skall vara att klargöra om det finns under mark dolda fornlämningar inom de ytor som skall bebyggas. Området besitter inte i övrigt några sådana egenskaper att någon särskild kulturmiljöhänsyn behöver tas vid vidare planläggning. Dalby 8 mars 2005 Bo Bondesson Hvid 7
Referenser Lantmäteriverket Riksantikvarieämbetet fornminnesregister Svensson, B & Benson, S. 1962 Sveriges Geologiska undersökning 1687 års Geographiske Carta öfwer Norahwarele ock Sandakre Fastighetskartan Generalstabens konceptkarta Häradskartan Skånska rekognosceringskartan 1812-1820 Fornminnesregistret, FMIS Södra Åsbo Härad. Skånes ortnamn, serie A, Bebyggelsenamn, del 18. Lund Jordartskartan Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-4406-04 Uppdragsnummer: 7-2005 Undersökningstid: 7 januari 2005 Exploateringsyta: ca 250 000 m 2 Läge: Fastighetskartans blad 3C 6d Ausås, x 623256, y 131638 Koordinatsystem: Rikets Personal: Bo Bondesson Hvid Analyser: - Dokumentationshandlingar: Överförs efterhand till ATA Fynd: Ej tillvaratagna Arkeologiska termer Nedan följer förklaringar till de specialtermer som används i rapporten. Arkeologisk utredning Om man misstänker att det finns fornlämningar på en yta som skall bebyggas eller schaktas, så skall en arkeologisk utredning genomföras. Utredningen kan utföras i två steg. Steg 1 omfattar vanligen inventering och steg 2 innebär provschaktsgrävning. 8
Boplatslägen Områden som uppfyller boplatskriterier för olika delar av förhistorisk och historisk tid, men där fyndmaterial eller annat bevis för bosättning inte påträffats, rubriceras boplatslägen. Bytomt I fornminnesregistret betecknar bytomt det troliga läget för en medeltida by. Kartuppgiften kommer från det äldre kartmaterialet och avspeglar i de flesta fall förhållandet under slutet av 1700- eller början av 1800-talet. De flesta av dagens byar har legat på samma plats sedan medeltidens början. Förhistorisk tid Som förhistorisk tid räknas i Sverige tiden fram till medeltiden. Från och med medeltiden finns det historiska källor som berättar om händelser och levnadsförhållanden. Exempel på historiska källor är skattelängder, brev och annan skriven information från tiden. Slagen flinta Flinta som avsiktligt bearbetats av människan är slagen. Arkeologiska fynd har visat att man använt redskap av sten, men också av ben, horn och metall, för att bearbeta flintan. Slagen flinta förekommer såväl under stenålder som under brons- och järnålder. Utmark Från medeltiden och fram till skiftesreformerna var utmarken den gemensamt ägda, icke odlade jorden, som oftast låg i utkanten av den mark som tillhörde byn. Utmarken användes till bete och ur skogen på utmarken togs ved och virke. Bysamfälligheten beslöt hur utmarken skulle utnyttjas. 9
Fig. 6. Utdrag ur Lantmäteriverkets Fastighetskartan blad 3C 6d Ausås med de registrerade fornlämningarna inom planområdet och dess närhet. Ljust genomskinliga fält markerar by- och gårdstomter. Röda markeringar är boplatser. RAÄ 65 och 80 utgörs av en milsten respektive en fyndplats för en förhistorisk malsten. Inom det grå genomskinliga fältet i den norra delen av planområdet förordas fortsatta antikvariska insatser i form av sökschaktsgrävning. Skala 1:20 000. 10