Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen
STRATEGI GERMANIEN/CA 254 E.KR. Det mäktiga romarrikets norra gräns slingrar sig genom TYSKLAND Germaniens täta skogar mellan Rhen och Donau. REGENSBURG Gång på gång har de germanska stammarna försökt tränga in i det välbärgade romarriket, som svarade med att bygga en rad vakttorn längs gränsen. Men trycket från germanerna växer. KOBLENZ Romarna byggde Tysklands 550 km mur, vallgrav och palissad, 900 vakttorn och 260 bemannade fästningar utgjorde romarrikets längsta och bäst bevakade gräns Limes Germanicus. I nästan 200 år krävde romerska soldater tull av handelsmän och höll rövare, smugglare och germanska krigare ute. Men en dag tog det slut. 3 AV MORTEN RENDSMARK kommer! De många flyktingar som under flera månader hade Germanerna strömmat över gränsen för att söka skydd i de romerska provinserna ropade och skrek. Vaktposterna på muren Limes Germanicus vid romarrikets norra gräns vågade inte annat än att ta flyktingarnas påstående på allvar. Många av dem var välkända handelmän och hantverkare med släktingar och affärer på båda sidor om gränsen. Vissa var romerska medborgare, andra var germaner som i generationer hade levt i fred med romarna och tjänat sitt levebröd på gränshandel eller tjänstgjort i romerska hjälptrupper. På våren 254 e.kr. gällde därför högsta beredskap vid norra gränsen, en IGOR KUPRIN/STERN Gränsen sjöd av liv Längs den 550 km långa gränsmuren låg 260 fästningar. Många fungerade samtidigt som livliga handelscentra. 1 Huvudporten, som ledde in i var och en av de 120 större romerska fästningarna längs germanska gränsen. 100 1.000 soldater fanns i varje fort. 2 På marknadsplatsen inne i fortet försiggick en livlig handel mellan germanerna och romerska köpmän och soldater. 3 En yta på upp till 60.000 kvadratmeter inne i fortet gav bl.a. plats för bostäder åt soldaternas familjer. 4 Den totalt 550 km långa Limes-muren var byggd av sten och trä. 50 Bonniers Världens Historia 6 2007
första järnridå 4 1 2
STRATEGI Samtiden kallade Hadrianus begåvad och initiativrik. På mynten är han alltid avbildad med skägg. Hadrianus fastställde gränsen Roms byggkejsare Hadrianus anlade vägar, vattenledningar, teatrar och murar. Fred med grannarna och säkra gränser hade högsta prioritet för den romerske kejsaren Hadrianus, som regerade från 117 till 138 e.kr. Hadrianus efterträdde sin släkting Trajanus, som hade erövrat Armenien och Mesopotamien och som adopterade Hadrianus två dagar före sin död. Andra kejsare före Hadrianus hade erövrat stora landområden och fört krig. Men det intresserade inte Hadrianus. Han utnyttjade sin regeringstid till att ta initiativ till vägar, vattenledningar, teatrar och tempel, och i synnerhet till att stabilisera romarrikets gränser. Hälften av sina 21 år vid makten tillbringade han på resa i imperiet för att förhandla om fred, dra upp gränser och sedan befästa dem med vakter och stabila försvarsverk. Tvärs över norra England anlade han den starkt befästa, 120 km långa, Hadrianus vall från Nordsjön till Irländska sjön, som skulle skydda det romerska Britannia i söder mot krigiska stammar i nuvarande Skottland. Hadrianus största byggnadsprojekt var dock Limes Germanicus mellan floderna Rhen och Donau i södra Germanien (Tyskland). säker hetsåtgärd som utlösts av människor på flykt, skrämda från vettet. Alla flyktingar berättade samma sak: Flera germanska stammar hade bildat ett förbund och var under namnet alemannerna på väg genom skogarna för att anfalla de romerska provinserna. Flyktingarna kunde också berätta att germanerna var ökända för sin brutalitet i krig. Plötsligt hände det. En kylig morgon fick en gränsvakt syn på en alemannisk härskara i diset vid skogsbrynet. Han hann precis slå larm innan han avbröts av ett stridstjut. Och germanerna var helt enkelt för många. De kastade buntar av hö och grenar runt tornet och satte eld på det. Lågorna slickade uppåt murarna, fick fatt i svalgångens plankor och räcken och antände takbjälkarna. Hela vägen längs gränsen från Confluentes (Koblenz) vid Rhen till Castra Regina (Regensburg) vid Donau skallade de romerska signalhornen. Men det var för sent. Tusentals långa kraftiga barbarer med rött hår tog sig över försvarsmuren som de forcerade på stegar eller STERN STRASBOURG genom att ställa sig på varandras axlar. Vaktpatrullerna på muren hade inte en chans, utan sökte tillflykt i tornen. Röken sved i vakternas ögon och svalg. Despe rat försökte de hålla dörren stängd men germanerna slog in den, släpade ut vakterna och spetsade dem vid muren. De sprätte upp magarna på dem och slet ut inälvorna. De romerska vakterna offrades åt germanernas krigsgud. Därefter marscherade härskaran vidare mot de romerska fästningarna och kasernerna vid gränsövergångarna och även där förlorade romarna efter hårda strider. Många dog, gränsstäder plundrades och villor, vingårdar och byar härjades. Tiden stod plötsligt stilla Så kan det ha gått till när gränsmuren föll. Tyska arkeologer har kommit fram till att germanerna under ett stort angrepp bröt igenom gränsen år 254 e.kr. Precis hur och vilken dag är förstås okänt gränsen attackerades många gånger mellan 233 och 275 e.kr. Helt säkert är dock att tiden just år 254 e.kr. stanna- 550 km väg blev till en bevakad mur År 15 e.kr. anlade romarna en landsväg som senare utgjorde romarrikets gräns. År 2005 togs resterna av de 550 km långa fästningsanläggningarna upp på UNESCO:s lista över världskulturarv. MAINZ RHEN BADEN-BADEN NIDA G E ROTHENBURG R O M A R M A N I E N R R DONAU I K 0 25 E T Germanska bosättningar Limes-muren Romerskt fort Romerskt militärläger Viktiga städer Det romerska häroch handelsvägnätet i Germanien 50 km AUGSBURG EPFACH REGENSBURG 52 Bonniers Världens Historia 6 2007
de vid gränsen. Efter detta år finns det nämligen inga inskriptioner med årtal på fästningsmurar om några aktiviteter längs Limes Germanicus. Vid det laget hade gränsen hållit i nästan 200 år. Ursprungligen anlades den år 15 e.kr. som en 550 km lång väg åt de romerska trupperna på väg till avlägsna provinser. Gränsen låg som en genväg mellan Rhen och Donau i nuvarande sydvästra Tyskland och skärmade av romarriket från det självständiga Germanien. Romarna kan ha behövt en fast gräns efter sitt svidande nederlag mot just germanerna vid slaget i Teutoburgerskogen år 9 f.kr. Germanerna lockade in tre romerska legioner i ett bakhåll och utplånade dem till sista man. Neder laget tvingade den romerske generalen till självmord men efter det låg gränsen fast och befästes med tiden med ett bålverk mot de germanska stammarna från områdena i norr. Germanerna var hårdföra krigare. Den romerske historikern Tacitus beskrev dem som stora, starka män med hårda blå ögon och rödlätt hår. Men för det mesta rådde det fred längs landsvägen. Germanerna sålde bärnsten, slavar och läder till romarna som betalade med silvermynt eller med glas, keramik eller metallföremål som grytor och fat. Gränshandeln var viktig för romarna eftersom rikets ekonomi byggde på slavarnas tvångsarbete. Tidigare hade romarna själva skaffat sig slavar under sina erövringar, men erövringarna ebbade ut under det första århundradet e.kr. Romarriket var därför beroende av germanerna, som skaffade slavar under sina plundringståg bland slaviska folkstammar i nuvarande Ukraina och Ryssland. Germanerna sålde så många östeuropeiska fångar till romarna att ordet slav, som ursprungligen är namnet på en slavisk stam, kom att få den betydelse det har i dag. Bärnsten från Östersjön stod också högt i kurs bland romerska kvinnor, som menade att det höll dem unga, vackra och friska. Även germanskt rött och blont kvinnohår var eftertraktat. Läder från kohudar och pälsar från vilda djur användes av den romerska armén till att fodra, pryda och förstärka legionärernas rustningar. Men ofta smög sig germanska stamkrigare genom skogarna, korsade vägen och plundrade gårdar och byar. Flodernas övre lopp var ganska smala och därför lätta att ta sig över, medan krigsskepp bevakade flodernas bredare, nedre lopp. Romarna byggde 550 km mur För att täppa igen hålet i gränsen byggde romarna cirka år 85 e.kr. vakttorn längs vägen. Tornvakter som fick syn på germaner på plundringståg larmade varandra med signalhorn från torn till torn. Signalen nådde snabbt till närmaste kasern, och det fanns 60 sådana längs gränsen med plats för 500 man i varje. Fullt bemannade hyste de 260 fästningarna längs gränsen 30.000 man, fördelade på 60 större kaserner och 200 mind re fästningar. Det systemet verkade avskräckande på germanerna som ännu inte kunde mäta sig med de vältränade romerska legionärerna. Även Roms store fredsstiftare och byggkejsare Hadrianus, som regerade AKG Fredlig handel försiggick vid gränsen. Germanerna skaffade fram varorna och romarna betalade bra. Silvermynt, glas, metallgrytor och keramik var betalning för germanernas slavar, päls och läder samt bärnsten och rött och blont kvinnohår. Det var modernt bland damerna i Rom. Bonniers Världens Historia 6 2007 53
STRATEGI från 117 till 138 e.kr., engagerade sig mycket i säkerheten vid den germanska muren. Under ett besök år 121 inspekterade Hadrianus personligen Limes Germanicus och beordrade soldaterna att förstärka gränsen med en tre meter hög palissad längs vägen och tornen. Palissaden utökades senare med en jordvall med vallgravar. Tornen byggdes i sten i stället för av trä som man hade använt tidigare. Och det var här som legio närerna ersatte den gamla jordvallen med en riktig mur Tysklands första järnridå. Fullt utbyggd var gränsen helt enkelt ett enda långt befästningsverk med 900 vakttorn och 550 kilometer mur, vallgrav och palissader. Fort Rom höll invandrare ute Gränsvakterna skulle också kontrollera invandringen från Germanien till romarriket och se till att invandrare och handelsresande slussades igenom de mer än 200 bevakade gränsövergångarna. Germanien var täckt av tät, snårig skog. Folk bodde därför främst i dalarna, där de ägnade sig åt jordbruk, medan andra levde i skogen som herdar åt kor och getter. Jämfört med romarnas var germanernas livsstil mycket primitiv, och många sökte sig därför ett bättre liv i de romerska gränsprovinserna. En del tog värvning i arméns hjälptrupper. På det här viset kunde en man efter 25 års tjänst bli romersk medborgare och ta med sig fru och barn. Romarna var bara intresserade av att unga, stridsdugliga män kom in. Andra hoppfulla invandrare avvisades oftast vid gränsen. Gränsstäder var handelscentra På kasernerna bodde de romerska soldater som skrivit 25-årskontrakt med armén. Många av männen gifte sig med flickor från trakten och bildade familj. Ofta följde sönerna i sina fäders fotspår och blev soldater. Befolkningen var därför en blandning av folk från Raetia triangelområdet mellan floderna Rhen och Donau samt romare och germaner som var födda och uppvuxna på den romerska sidan av Limes Germanicus. Kring kasernerna växte det upp gränsstäder med marknader, vinstugor och badhus. Handeln var livlig och ämbetsmän krävde in tull för de olika varorna. Längs de stensatta romerska vägarna salu förde ivriga försäljare köksredskap, konsthantverk och modekläder samt den tidens hamburgare: degrullar med kött. Mynten grävdes aldrig upp Mycket tyder på att styrkan i det germanska anfallet mot gränsen år 254 e.kr. överraskade romarna. Under många fästningar och torn har arkeologerna hittat förkolnade jordlager och murstenar som sprängts av värme. Det betyder att många av fästningarna stuckits i brand. I en fästningskällare har arkeologerna dessutom funnit en fängelsehåla och där grävt fram en rostig järnkedja och fotbojor med resterna av ett skenben i. Forskarna kan bara gissa vem fången var. Kanske en legionär som hade fått ett disciplinstraff och satt kedjad i arresten när fästningen stacks i brand. I den allmänna paniken tänkte väl ingen på att släppa honom fri. Under fästningarna har arkeologerna också hittat nedgrävda läderbörsar med romerska mynt. Kanske gömdes de av legionärer som hoppades kunna ULLSTEIN BILD I århundraden stormade germanerna romarrikets gränser. Reliefen från Marcus Aurelius segerkolonn på Piazza Colonna i Rom visar romerska soldater som halshugger skäggiga germanska krigsfångar efter segern över markomannernas stammar år 167 e.kr. 54 Bonniers Världens Historia 6 2007
hitta sina pengar igen efter anfallet. Att mynten blev liggande i jorden tyder på att legionärerna dödades på sin post. Och de ville knappast ge sig soldaterna visste säkert vilket öde som väntade dem. Germanerna var kända för att begå rituella mord på besegrade fiender, som de offrade till sin krigsgud. Som tack för segern spetsade germanerna fast sina fångar på träd och portar, sprätte upp magarna och drog ut inälvorna. Skalperade och slängda i brunnen På en romersk gård nära legionslägret i Castra Regina (Regensburg) har arkeo logerna funnit en hel familj som mördats just år 254 e.kr. På botten av gårdens stenbrunn låg skeletten av 14 män, kvinnor och barn, alla besläktade med varandra. Männen hade fått skallen krossad med ett trubbigt föremål. Skåror i kvinnornas kranier visar att de blivit skalperade med kniv. Även barnen hade fått huvudet krossat och sedan kastats i brunnen tillsammans med sina föräldrar, far- och morföräldrar. En rituell handling, anser arkeologerna. Familjen offrades till germanernas gudar. Romarna fick övertidsarbete Under perioden kring 254 e.kr. angreps romarriket från många håll. Fiender anföll gränsen i öster och i norr. Romerska härförare lät sina soldater marschera utan vila från brännpunkt till brännpunkt och så småningom lyckades de slå tillbaka både perserna i öster och många av de germanska stammarna i norr. Alemannerna härjade dock vidare kring Limes Germanicus och kom ända till Pavia i dagens Italien innan romarna tvingade dem tillbaka år 271 e.kr. Nordgränsen fram till Rhen och Bodensjön i södra Tyskland hade alemannerna dock erövrat för gott. Romarna insåg att slaget var förlorat och upprättade en ny gräns längre söderut. Så småningom var det just germanska stammar som fick Rom på fall. År 410 e.kr. intog och plundrade västgoterna under kung Alarik själva maktens centrum. Romarriket föll sönder och hela den västra delen, från Italien via Frankrike till Spanien, blev germanska kunga dömen. LÄS MER: Egon Schallmayer: Der Limes, C.H. Beck Wissen 2006 Peter S. Wells: The Barbarians Speak, Princeton University Press 1999 Adrian Murdoch: Rome's Greatest Defeat: Massacre in the Teutoburg Forest, Gloucester: Sutton 2006 www.antikefan.de/bilder/limes/limes.html Rekonstruerat Limes-vakttorn i Rheinland-Pfalz. Nederst förvarades mat och vatten. En våning upp fanns huvudingång, sovsal och kök (ingång via stege). Överst låg vaktrummet med utsiktsbalkong. Romarna spanade från 900 vakttorn Med signalhornet på väggen i de romerska vakttornen kunde man snabbt blåsa alarm längs hela gränsen om något oväntat hände. Vaktstyrkan i ett gränstorn bestod av en handfull legionärer. De bodde i tornet tills de avlöstes av en ny styrka från närmaste militärläger. I vaktrummet på tredje våningen spelade soldaterna tärning, åt och pratade för att få tiden att gå. På väggen hängde en viktig detalj: signalhornet. En eller flera legionärer var utbildade för att blåsa i hornet som användes vid vaktskifte, ovanliga händelser som t.ex. rök från bål i skogen och förstås vid anfall. Signalen ljöd från torn till torn och kunde blixtsnabbt varsko vaktposterna längs hela den 550 kilometer långa gränsen. Vakterna använde det mesta av sin tid till att patrullera längs gränsen. De höll extra utkik efter illegala invandrare och smugglare som ville slippa betala gränstullar för de varor de tänkte föra över gränsen. Vakternas viktigaste uppgift var dock att spana efter germanska härar på erövrings- eller plundringståg.