Utter i sydöstra Sverige Inventering 2000

Utter i sydöstra Sverige Inventering 2000 Föreningen Rädda Uttern i Småland

Följande organisationer har medverkat i finansieringen av denna undersökning.

Förord Under sommaren 2000 har Föreningen Rädda Uttern I Småland med stöd av Världsnaturfonden, WWF och länsstyrelserna Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs och Blekinge län genomfört en omfattande inventering av utterlokaler i sydöstra Sverige. Inventeringen har letts av Mia Bisther och i fältarbetet har Therese Asp, Niclas Fritzén, Anders Himmerland, Carina Järvinen, Roine Karlsson, David Liderfeldt, Anna-Sara Liman, Oskar Norrgrann och Anders Rosendal medverkat. Mia Bisther är även författare av denna rapport. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 1

Inledning Den europeiska uttern (Lutra lutra) har sitt utbredningsområde i stora delar av Eurasien och i områden i nordvästra Afrika. Täta och livskraftiga stammar av utter finns idag enbart i Skottland, på Shetlandsöarna, på Irland, i Portugal, utmed nordnorska kusten och i östra Europa (Chanin, P., 1988). På grund av att uttern har försvunnit från många av sina naturliga utbredningsområden i Europa, finns arten upptagen på Bernkonventionens lista II. Bernkonventionen, syftar till att skydda europeiska vilda djur och växter samt deras levnadsområden (Sjöåsen, T., 1995). Fig. 1 Utterns (Lutra lutra) utbredning i världen Fram till 1950-talet var uttern ett vanligt inslag även i den svenska faunan, men minskade kraftigt fram till 1980-talet, då antal uttrar i Sverige uppskattades till mellan 500 och 1 000 djur. Av dessa antogs ett 50-tal finnas i Svealand och Götaland, och att tyngdpunkten för det svenska utterbeståndet låg i landets nordliga regioner (Ahlén, I. & Tjernberg, M., 1992). Arten fredades i Sverige 1968 och klassas idag av ArtDatabanken som sårbar på listan för hotade arter. Beteckningen sårbar innebär att artens långsiktiga överlevnad inte är säkrad (Ahlén, I. & Tjernberg, M., 1992). Orsaker till utterns tillbakagång i Sverige antas främst vara miljögiftet PCB, men även biltrafik, fiskeredskap, jakt, åverkan på utterns naturliga biotoper (genom t.ex. utdikning och kanalisering av vattendrag) samt vattenkraftsutbyggnad och försurning av vattendrag. PCB, som är beteckningen för ett antal organiska klorföreningar (polyklorerade bifenyler), började användas flitigt av bland annat elindustrin under 1930-talet. Andra användningsområden där PCB FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 2

ingått som komponent var: fönsterkitt, fogmassor, golvbeläggningar, självkopierande papper, olika typer av plaster, färger och transformatoroljor. PCB är bioackumulerande, och mycket svårnedbrytbara, och kan därför fortsätta att cirkulera i ekosystemen under flera år (Iversen, T.H., 1986). Preparatet förbjöds 1971, och uteslöts ur produktionen av ovanstående produkter (Ståhl, P., 1994). Studier av PCB har påvisat en minskad reproduktionsframgång hos mink (Mustela vison) (Kihlström, J.E, Olsson, M. & Jensen, S.,1976). Resultat från analyser av döda uttrar, visar att PCB-halterna ofta har varit högre hos dessa uttrar än de halter som givit reproduktionsstörningar hos mink (Olsson, M., & Sandegren, F. 1991). Även andra miljögifter påverkar reproduktionen hos däggdjur. Kadmium i kombination med bly t.ex. hämmar spermieproduktionen, vilket i sin tur kan leda till sterilitet (Chanin, P., 1988, Jensen, S. m.fl., 1977). Hos svenska uttrar har man uppmätt förhöjda halter av PCB jämfört med uttrar från norska Atlantkusten. Undersökningar visade på att medelvärdet av PCB-halten i svenska uttrar var 120 mg/kg PCB. Samma värde för norska uttrar visade på en genomsnittlig halt på 17 mg/kg PCB (Olsson, M. & Sandegren, F., 1989). Detta trots att koncentrationer av PCB i fisk och fågel har minskat i Sverige sedan 1970-talet (Sjöåsen, T., 1997). I sjöar och vattendrag, som har en naturligt låg buffertförmåga av försurande ämnen, kan det ske en dramatisk nedgång eller till och med en total utslagning av t ex fisk- och kräftbestånden. I områden med så försurade sjöar att fiskpopulationen helt dött ut, minskar drastiskt utterns förutsättning till att överleva (Sjöåsen, T., 1995). Uttern tillhör Statens vilt enligt jaktlagen 25 och jaktförordningen 33. Om en utter trafikdödas, är det förarens skyldighet att anmäla detta till polisen som sedan vidarebefordrar uttern till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (Mortensen, P., & Olsson, M., 1992). De flesta fall av trafikdödade uttrar har skett i samband med vägövergångar vid broar och vägtunnlar. Detta föranledde till en studie i Uppland, i samarbete med Vägverket, där man testade olika varianter av utterpassager (Hammar, G., 1999). Resultatet från studien visar på att passagerna används frekvent av uttrar och även av andra djur. Anläggandet av bropassager skulle därför bidra till att minska antalet trafikdödade djur som helhet. Naturhistoriska riksmuseet har, under de två senaste åren, fått 39 stycken döda uttrar inskickat från hela landet. Av dessa djur var endast en utter från Småland, funnen trafikdödad vid riksväg 34 söder om Vimmerby. Det händer ofta att uttrar fastnar i fiskeredskap och drunknar. Detta sker främst i fasta redskap såsom mjärdar, ryssjor och gäddsaxar när uttern lockas dit av fisk som fångats i redskapen. Även landbaserade fällor, som används för fångst av till exempel mink och bäver (Castor fiber), kan fånga en utter om öppningen till fällorna inte håller standardiserade mått. En levandefälla för mink skall ha en öppning på max 12*10cm och en slagfälla max 7 cm i diameter. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 3

Uttern jagades kraftigt, för sin högt värderade päls, och Svenska Jägareförbundets jaktstatistik (1938-1968) visar att ca 1 500 uttrar per år dödades under senare delen av 1940-talet (Erlinge, S. & Nilsson, T. 1978). Det skattade antalet uttrar sjönk drastiskt under 1950- och 1960- talet, vilket föranledde fredningen av arten i Sverige 1968. Av de 500 till 1 000 uttrar som skattades i Sverige på 1980-talet, antogs ett 50-tal finnas i Svealand och Götaland (Ahlén, I. & Tjernberg, M., 1992). För att kunna ge en korrekt bild av utterns utbredning i Sverige i nuläge, bör de län som ännu inte inventerats (cirka 7 stycken), prioriteras vid eventuellt framtida inventeringsarbete. Tidigare inventeringar Under mitten av 60- talet och 70-talet skickade Svenska Jägareförbundet ut enkäter med förfrågan om utterförekomster till sina länsorganisationer och medlemmar (Erlinge, S., 1972; Erlinge, S. & Nilsson, T., 1978). Dessa enkäter låg sedan till grund för de inventeringar av utter i Sverige som startade under början på 80-talet. Resultatet från enkätundersökningar (1965), visade att uttern förekom i stort sett inom hela Småland, men att beståndet var som starkast utmed kusten av norra Kalmar län. Antalet djur skattades till 159 uttrar (Erlinge, S., 1972). Liknande resultat från undersökningarna 1975, visade en klar minskning av antalet skattade uttrar till 63 stycken (Erlinge, S. & Nilsson, T., 1978). Under 1983 inventerades cirka 560 lokaler i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län. Vid den efterföljande inventeringen 1985 undersöktes 140 lokaler inom samma län. Resultaten efter dessa båda sommarinventeringar visade på förekomst av utter främst i Huskvarnaåns och Svartåns vattensystem. Spårtecken återfanns även i delar av Stångån, Solgenån och Brotorpsströmmen samt i de övre delarna av Bräkneåns avrinningsområde (Mortensen, P., & Olsson, M., 1992). 1991 inventerades 614 lokaler i Småland, och resultatet visade på spårtecken i områden som tidigare saknat utter, men också att uttern fortfarande fanns kvar i kärnområdena (Huskvarnaåns, Svartåns och Stångåns vattensystem). Vid årets utterinventering besöktes 1 045 lokaler, som förutom Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län även omfattar Blekinge län samt delar av Östergötlands län. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 4

Utterns biologi Allmänt Uttern hör till familjen Mustelidae, dvs. mårddjuren. Inom samma familj återfinns 7 andra arter i Sverige: järv (Gulo gulo), grävling (Meles meles), mård (Martes martes), iller (Mustela putorius), hermelin (Mustela erminea), vessla (Mustela nivalis) och mink (Mustela vison). Nästan alla mårddjuren i Sverige har likartad fysiologi och beteendemönster. Undantaget är grävlingen som skiljer sig anmärkningsvis från de andra i flera avseenden. Det mest karaktäristiska yttre dragen för mårddjuren är att de har en lång kropp med korta ben samt fem tår och en dyna på framfotens häl som ofta syns i spårstämplar (Aronson, Å. & Eriksson, P., 1990). Samtliga mårddjur är carnivorer, även om grävlingens diet till stor del består av vegetabilisk föda. Uttern som art Uttern har en strömlinjeformad kropp och kan bli drygt en meter lång, med en kraftig svans som kan öka på längden ett par decimeter. Kroppsfysiken är väl anpassad till ett liv i vatten med simhud mellan tårna, öron och näsöppningar som kan tillslutas vid dyk under vatten. Den har runda små öron och en bred nos, med riklig förekomst av morrhår som fungerar som känselspröt och ökar lokaliseringen av byte under jakt. Pälsen är mörkbrun med undantag av partier på buk och halsregionen som är ljusare till färgen. Utterns päls består av två olika typer av hår, vilket ger både god isolering mot kyla och tätar mot vatten (Chanin, P., 1988). Det var just för dessa egenskaper hos pälsen som uttern jagades hårt fram till att arten fredades 1968. Alfred Brems skriver 1929 om uttern i Djurens liv: De simma och dyka mästerlikt, kunna hålla sig under vatten, de springa, trots de korta benen, tämligen fort, äro starka, modiga och djärva, intelligenta och lämpade att tämjas men stå likväl nästan överallt i spänt förhållande till människan, emedan de tillfoga henne stor skada, som inte ens tillnärmelsevis uppväges av deras dyrbara skinn. Utterns föda består av lättfångad fisk som ex. karpfiskar, simpor och lake men även kräftor, grodor, fåglar och däggdjur. Födovalet varierar med årstiden och studier i Danmark har visat att andelen fåglar, däggdjur och grodor ökar i utterns diet under våren och sommaren (Taastrom, HM. & Jacobsen, L., 1999). En vuxen utter äter ca 1-1,5 kg fisk per dag och väger själv mellan 4-12 kg (Erlinge, S., 1968). Storleken på utterns hemområde står i direkt relation till födotillgången och antalet honor respektive hanar som finns etablerade inom det givna området. Födotillgången är en avgörande faktor till hur många djur som kan etablera sig i ett område. Näringsrika och högproduktiva vatten och även vissa kustområden kan hysa en utter per 3-5 km åsträcka alternativt en utter per 1-2 km kuststräcka FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 5

(Erlinge, S. 1968). Honors hemområden varierar mellan 7-10 km, medan hanarnas kan bli mer än dubbelt så stora. Det är inte ovanligt att en hanes hemområde överlappar en eller flera honors. I övrigt är uttern ett solitärt levande djur där honor och hanar enbart träffas under parningssäsongen i februari till april. Könsmognad sker vid två års ålder och honan föder, drygt två månader efter parning, normalt en till fyra ungar. Hona med ungar lever tillsammans i familjegrupp under drygt ett år. Som hos de flesta mårddjur, uppvisar den europeiska uttern könsdimorfism, dvs. en storleksskillnad mellan könen. Hanen är större än honan och medelvikten för hanen är ca 8 kg och för honan ca 6 kg (Mason, C.E. & Macdonald, S.M., 1986). Som hos de flesta däggdjur är dödligheten som störst under utterns två första levnadsår, detta trots att det inte finns några dokumenterade predatorer på utter i Sverige (Chanin, P., 1988). Hos uttrar i fångenskap varierar livslängden mellan 10-15 år, men studier av vilda uttrar på Shetlandsöarna visar på en medellivslängd på knappt 4 år (Kruuk, H. & Conroy, J.W.H., 1991). Uttern är ett nattaktivt djur som kan förflytta sig långa sträckor, även över land, mellan olika vattendrag. En hona i Södermanland, som var försedd med radiosändare, förflyttade sig 22 km under en natt (Sjöåsen, T. muntlig kommentar). En hona med unge vinterspårades i Norrbotten en sträcka av 44 km genom terrängen under en två veckors period (Aronson, Å., 1996). Utterns hemområden markeras med spillning som innehåller ett speciellt analkörtelssekret. Markeringsplatserna finns på uppstickande stenar och trädstammar utmed vattendraget, framförallt vid in- och utlopp till sjöar eller under broar. Studier har visat att 50 % av spillningen som har placerats öppet i terrängen försvinner efter tre veckor. Ligger spillningen däremot övertäckt, som under en bro, kan den finnas kvar upp till ett år (Mortensen, P. & Olsson, M., 1992). Föreningen Rädda Uttern i Småland Inom Projekt Utter i Sydöstra Sverige, som startade 1999, samarbetar Världsnaturfonden WWF, Föreningen Rädda Uttern i Småland och länsstyrelser från Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Blekinge. Projektet som helhet är ett 5-års projekt som förutom inventering av utter även infattar bl.a. miljögiftsanalyser och biotopförbättrande åtgärder som ex. skötselplaner, utteranpassning av broar som korsar strategiska vattendrag och anläggande (alternativt återskapande) av naturliga våtmarker samt information och kommunikation med markägare och allmänhet. Föreningen Rädda Uttern i Småland startade som ett projekt 1989, men fungerar sedan 1993 som en ideell förening genom länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län. Föreningen FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 6

drivs i samverkan med Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Skogsvårdsstyrelserna, Fiskevattenägareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Vägverket och Naturhistoriska riksmuseet. Rädda Uttern i Småland har bedömt följande åtgärder som värdefulla för utterns framtida överlevnad i Småland: information, inventeringar, miljögiftsundersökningar, restaurering av utterbiotoper och på sikt även en eventuell återintroduktion av utter (Sjöåsen, T., 1995). Metodik Barmarksinventering är den vanligaste typen av inventering av utter i södra Sverige. Detta beroende på att snötillgången är allt för ojämn vintertid för att man ska kunna genomföra en spårinventering. Hösten är den optimala tiden för en barmarksinventering, eftersom studier har visat på en ökad markeringsfrekvens hos utter under augusti, september och oktober månad (Erlinge, S., 1968). Nackdelen med en barmarksinventering är att inget antal, utan endast förekomst av utter går att fastställa med metoden. Metoden används frekvent både i Sverige och internationellt och är väl beprövad. Fältinventeringen förbereds genom att lämpliga lokaler markeras på ett kartblad (företrädesvis gröna kartan, skala 1:50 000, där 1 cm = 500 m). Lokalerna bör täcka samtliga vattendrag, in- och utlopp till sjöar och helst även markeras med en täthet på ca 30 lokaler per kartblad. Samtliga lokaler besöks sedan och spårtecken i form av spillning och spårstämplar noteras, 200 m åt vardera hållet från t.ex. en bro. Sökandet avbryts när uttertecken hittats. Med tveksam utter avses de spår som inventeraren inte kunde bedöma som säker utter, men som inte heller kunde bedömas som mink. Eftersom minken har ett liknande markeringsbeteende som uttern, har även förekomst av mink noterats på samtliga lokaler. Spillning från utter Spillning från mink All data från samtliga lokaler antecknas på ett inventeringsprotokoll med noteringar om miljö (omgivningar, typ av vattendrag etc.), eventuella störningar i form av mänsklig aktivitet, vattenkvalitet (rikt eller fattigt vatten) och förekomst av utter och mink. (Bilaga 1). Metoden finns utförligt beskriven i Lär känna uttern (Olsson, M. & Sandegren, F., 1993). FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 7

Fig. 3 Inventerade lokaler 1999 och 2000 Inventeringen 2000 påbörjades i mitten av augusti och pågick under sex veckor. Östergötlands norra delar och kustregioner inventerades först, eftersom det var områden som kvarstod att undersöka sedan förra årets inventering i Östergötland 1999. Inventeringsteamet bestod av sammanlagt 6 stycken fältpersonal, varav 3 erfarna och 3 oerfarna inventerare. Personalen fördelades med en erfaren och en oerfaren inventerare, där varje enhet fungerade som ett team. Om möjligt har samma lokaler som inventerats under 1983 och 1991 besökts igen, för att öka möjligheten till jämförelse av data. Vid de tillfällen som detta inte har varit möjligt (det fanns ingen tillgång till båt under årets inventering), har en lokal valts i nära anslutning till tidigare utvald lokal. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 8

Resultat Ingen uppskattning av antalet uttrar kommer att redovisas i denna rapport, eftersom inventeringsmetoden inte medger detta. Däremot kan utterförekomst i olika vattensystem redovisas och jämföras med resultat från tidigare inventeringar. Under årets inventering besöktes totalt 1 045 lokaler i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län samt Blekinge och delar av Östergötlands län. Det återfanns utter på ca 9 % av lokalerna och mink på 34 %. Endast vid 27 tillfällen bedömdes tveksam utter, vilket motsvarar 2,6 % av de inventerade lokalerna. Samma resultat för 1991 års inventering var: utterförekomst 10 %, mink 82 % och tveksam utter 5 %. Procentuell fördelning av utterspår mellan Smålands tre län vid 1983, 1991 och 2000. Ett rutnät placerades över kartan (storlek 5*5 km per ruta), och förekomst av utter eller mink noteras per ruta istället för per antal inventeringslokaler. Rutsystemet ger en möjlighet att jämföra resultat från de olika inventeringarna oavsett om exakt samma lokal har besökts eller inte. En ruta som visar positivt för utterförekomst kan innehålla en eller flera lokaler med utterspår, vilket exkluderar lokaler med spår som ligger för nära varandra geografiskt och därigenom skulle missvisa resultatet. Varje procentsats är kalkylerad efter antalet positiva rutor i relation till antalet inventerade rutor för varje län och år. 1983 1991 2000 Jönköpings län 20 % 21 % 16 % Kronobergs län 9 % 10 % 9 % Kalmar län 11 % 7 % 14 % Utterförekomst 1983 1991 2000 FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 9

Procentandelen inventerade rutor av det totala antalet rutor per län varierade. År 1983 inventerades 34 % i Jönköping, 8 % i Kronoberg och 30 % i Kalmar län. 1991 inventerades 36 % i Jönköping, 23 % i Kronoberg och 32 % i Kalmar. Årets inventering fördelade sig: 49 % Jönköping, 43 % Kronoberg och 44 % Kalmar län. Inventerade rutor 1983 1991 2000 Totala antalet rutor är i Jönköpings län 553 st., i Kronobergs län 443 st. och i Kalmar län 501 st. Inventeringen visar på utterförekomst i följande vattensystem: 1. Motala ströms vattensystem Svartån, Noån, Huskvarnaån med intilliggande sjöar: Bunn, Ylen, Stora Nätaren, Ralången, Säbysjön, Assjön, Västra Lägern 2. Stångåns vattensystem Stångån 3. Emåns vattensystem Emån, Solgenån, Bruzaån 4. Lagans vattensystem Årån, sjöarna Furen, Flåren och Vidöstern, Toftaån, Lagan, Helge å och sjön Möckeln. 5. Mörrumsåns vattensystem Dansjön, sjön Åsnen, Helige å /Mörrumsån, Mörrumsån 6. Anknytning till kusten vid: Gamlebyviken, Vierydsån (Östra Fjorden) och eventuell anknytning vid Bråviken och Viråns utlopp Figeholmsfjärden. 7. Botorpsströmmen Krönsjöarna, Långsjön, sjön Maren, Gamlebyviken FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 10

8. Viråns vattensystem Virån och sjön Hummeln 9. Alsterån Badebodaån, Kiasjön, Alsterån, Barnebosjön, Allgunnen 10. Snärjebäckens vattensystem Snärjebäcken och Hindsjön 11. Bräkneåns vattensystem Bräkneån 12. Vierydsåns vattensystem Vierydsån Jämförelse i utterförekomst mellan åren 1983, 1985, 1991 och 2000 i Småland För att kunna jämföra data från tidigare års inventeringar, har endast resultat från Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län används. Trots variation i antalet besökta lokaler vid de fyra olika inventeringstillfällena, så finns det ingen markant skillnad i antalet lokaler med utterspår som hittats. Detta trots att antalet lokaler från årets inventering är nästan dubbelt så många som under 1983. 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 1983 1985 1991 2000 Antal lokaler Utter Tveksam utter Mink Fig. 1 Jämförelse mellan olika inventeringar 1983, 1985, 1991 och 2000. Detta med hänseende till antal inventerade lokaler, förekomst av utter, (tveksam utter) och mink. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 11

Jämförelse, med rutsystem, mellan de olika inventeringarna 1983, 1991 och 2000 i Småland Om resultat från rutsystemet räknas om till procent ger detta ca 16 % förekomst av utter 1983, ca 14 % utter 1991 och ca 14 % år 2000. Blekinge län och inventerade områden från Östergötlands län har exkluderats från beräkningarna, för att kunna jämföra årets resultat med föregående års inventeringsdata. 600 500 400 300 200 Utter Mink Total 100 0 1983 1991 2000 Fig. 2 Jämförande data, från rutsystem, för inventeringarna 1983, 1991 och 2000 med avseende på förekomst av utter och mink. Minkförekomsten visar på ca 85 % förekomst 1983, ca 89 % vid 1991 och 42 % år 2000. Även med rutsystemet visar minken en drastisk minskning i förekomst i år jämfört med tidigare inventeringsresultat. Statistiskt test (x2-test) visar ingen signifikant skillnad av utterförekomst mellan de olika inventeringarna med hänseende till år, olika län eller totalt inventerat område. Utterförekomst, en jämförelse mellan åren 1983, 1991 och 2000: Huskvarnaån 1983- Stenkarsbäcken, Skärsjön, Lanån, Huluån, Lilla Nätaren. 1991- Uttertecken finns 2000- Uttertecken saknas 1983- Stora Nätaren, Ylen, uttertecken saknas i Huskvarnaån till Stensjön 1991- Stora Nätaren, Ylen, Huskvarnaån till Stensjön 2000- uttertecken finns FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 12

Röttleån 1983- Uttertecken finns men inte så frekvent i Ören, Skarsjön, och Övre Kvarnsjön 1991- Ören, Skarsjön, och Övre Kvarnsjön 2000- Uttertecken saknas 1991- Bunn, Ruppen 2000- Uttertecken finns Svartån 1983- Vessledasjön, Flisbysjön, Anebysjön, Säbysjön, Sommen, Drylån och Svartån 1991- Vessledasjön, Flisbysjön, Anebysjön, Ralången, Säbysjön, Sommen, Drylån och svartån 2000- Uttertecken finns Bulsjöån 1983- Uttertecken saknas 1991- Lilla Skärsjön, Västra Lägern 1999- Uttertecken finns 2000- Uttertecken finns Stångån 1983- Dragö, Sund, Sundsholm vid Krönsjöarna 1991- Storebro, Dragö, Sund, Sundsholm vid Krönsjöarna 2000- Uttertecken finns Götan 1983- sjön Götemar 1991- Uttertecken finns 2000- Uttertecken saknas Virån 1983- Uttertecken saknas 1991- sjön Hummeln, Viråns utlopp i Virbrofjärden, och Draget vid Fittjö 2000- Uttertecken finns Gamlebyviken, Botorpsströmmen 1983- Uttertecken finns 1991- Uttertecken saknas 2000- sjön Långsjön vid Ankarsrum, Maren, Gamlebyviken, Almviken, Dynestadsjön Rydån, Pauliströmsån 1983- Uttertecken saknas 1991- Rydån nedströms Karlstorp, Rydåns fortsättning nedströms Pauliströmsån 2000- Uttertecken finns FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 13

Emån, Solgenån 1983- Brunnhultadammen, Bäckseda, på fler ställen än vid 1991 års inventering 1991- Uttertecken finns 2000- Uttertecken finns på flera ställen i Emån och Solgenån Farstorpsån 1983- Uttertecken saknas 1991- sjön Värnen norr om Lemhult 2000- Uttertecken saknas i Farstorpsån, men finns i Skärveteån (Salgen) vid Virserum Silverån 1983- Uttertecken saknas 1991- Hulingen vid Hultsfred 2000- Uttertecken finns i Silverån, ej i sjön Hulingen Lyckebyån 1983- Uttertecken saknas 1991- biflöde till Lyckebyån väster om Emmaboda 2000- Uttertecken saknas Bräkneån 1983- Uttertecken saknas 1991- kring Fiskestadsjön 2000- Uttertecken finns utmed hela Bräkneån Mörrumsån, Åsnen 1983- Uttertecken saknas 1991- Gemlasjön, Åsnens utlopp vid Hackekvarn 2000- Uttertecken finns Nya områden med utter år 2000 Vierydsån Rinner parallellt med Bräkneån i Blekinge län. Kan eventuellt anknyta till kustregionen. Alsterån Alstrerån, sjön Allgunnen, Snärjebäcken (Bäckebo) och Badebodaån (Kiasjön). Årån, Helge å Från Strömsnäsbruk (Helge å), Pjätteryd (Helge å) och Ljungby (Lagan) till sjöarna Furen, Flåren och Vidöstern. I Lagan söder om Värnamo och Årån mot sjön Lången. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 14

Bruzaån Från Silverån (Mariannelund) via Bruzaån till Solgenån, Eksjöån och Torsjöån (Eksjö). Spårtecken hittades vid Bodasjön, Ingarpasjön och Solgen sydost om Eksjö under inventeringen 1983. Diskussion Inom Projekt Utter i Sydöstra Sverige, som startade 1999, samarbetar Världsnaturfonden WWF, Föreningen Rädda Uttern i Småland och länsstyrelser från Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Blekinge. Projektet som helhet är ett 5-års projekt som förutom inventering av utter även innefattar bl.a. miljögiftsanalyser och biotopförbättrande åtgärder som ex. skötselplaner, utteranpassning av broar som korsar strategiska vattendrag och anläggande (alternativt återskapande) av naturliga våtmarker samt information och kommunikation med markägare och allmänhet. Föreningen Rädda Uttern i Småland startade som ett projekt 1989, men fungerar sedan 1993 som en ideell förening genom länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län. Föreningen drivs i samverkan med Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Skogsvårdsstyrelserna, Fiskevattenägareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Vägverket och Naturhistoriska riksmuseet. Rädda Uttern i Småland har bedömt följande åtgärder som värdefulla för utterns framtida överlevnad i Småland: information, inventeringar, miljögiftsundersökningar, restaurering av utterbiotoper och på sikt även en eventuell återintroduktion av utter (Sjöåsen, T., 1995). Inom ramen för Projekt Utter i Sydöstra Sverige inventerades under hösten 1999 Östergötlands län, men på grund av tidsbrist och begränsad resurser så uteslöts delar av norra Östergötland och kustregionen. Dessa områden undersöktes i år, och resultatet visar på en möjlig utterkorridor mellan Södermanland och Östergötland genom Bråviken. Det finns exempel på en utter som vandrat via Bråviken från Södermanland till Östergötland och som återfanns drunknad i en ålryssja 1994. Med utterkorridor menas de områden som används frekvent av en eller flera uttrar och som geografiskt infattar mer än ett län. Inom kustregionen för hela inventeringsområdet fanns förekomst av utter vid Gamlebyviken, Gamleby norr om Västervik i Kalmar län och utloppet Vierydsån, Östra Fjorden väster om Ronneby i Blekinge län. Dessutom finns en lokal med bedömningen tveksam utter vid Viråns utlopp nära Figeholmsfjärden, norr om Oskarshamn i Kalmar FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 15

län. Om kustregionen bör inventeras mer noggrant, kan dessa fyra områden vara av intresse att detaljstudera. Vid 1991 års inventering hittades mink vid 89 % av spårlokalerna, medan samma siffra för årets inventering visar på 42 % (Mortensen, P., & Olsson, M., 1992). Det skiljer cirka 200 lokaler mellan de två inventeringstillfällena, men att dessa lokaler skulle förklara minskningen i minkförekomsten antas orimligt. Även om dessa 200 lokaler skulle exkluderas från det jämförande materialet, blir den procentuella skillnaden ytterligare mer markant. Om denna minskning endast beror på ett ökat jakttryck eller har andra sekundära orsaker kvarstår att se. När en population når sitt maximum sker normalt en minskning, eftersom t.ex. tillgång på föda och tillgängliga hemområden naturligt begränsar antalet (Krebs, J.R & Davies, N.B, 1991). Sker dessutom en kraftig decimering av antalet, i form av ökat jakttryck, kan en kraftig minskning av beståndet ske snabbt. Med sökmetoden avbryts allt letande när utterspår hittats, vilket bidrar till en felkälla vid uppskattning av minkförekomsten (Granström, P., 1998). Men felkällan är konstant vid samtliga inventeringar och borde inte kunna vara anledningen till den markanta skillnaden i minkförekomst mellan 1991 och 2000. Enligt Sam Erlinge (1971) förekommer minken mer sparsamt i områden med utter, detta på grund av storleksdifferensen. Om uttern istället förekommer sparsamt, kan minken utöka sitt utbredningsområde. Men eftersom ingen markant ökning av utter kan påvisas, bör konkurrens arterna emellan inte vara en tänkbar faktor till minkens tillbakagång. Kanske har just minkens tillbakagång bidrag till utterns återkolonisering av de nya områdena. Kärnområdet för utter i Småland finns i år fortfarande kvar i de norra delarna av Jönköpings och Kalmar län. Detta område inventerades med 5 km rutor vid årets inventering, utan att minska på noggrannheten i resultatet från fältarbetet. Utterspår återfanns på de flesta tidigare kända lokalerna. Möjligen kan en viss förtätning av utterförekomst påvisas i Svartån, Huskvarnaån och Stångån, men detta kan vara en naturlig fluktuation, påverkad av populationsdynamiken hos utter och ingen permanent status. Då procentsatsen säkra utterspår har visat sig vara relativt konstant (ca 16 % 1983, ca 14 % 1991 och ca 14 % år 2000), kan variationen i utbredning i stället ha ökat mellan olika vattensystem. Detta förutsätter att utterförekomsten inte var markant större under 1983, som på grund av det mindre inventeringsarbetet inte kunde påvisas. Om så är fallet kan det ha skett tillbakagång av utterförekomst på 17 år. Då inventeringsmetoden inte kan ange antalet uttrar, utan enbart förekomst, antas en markant ökning av det eventuella antalet djur förutsätta en markant ökning i den procentuella förekomsten av utter. Årets inventering omfattar fler lokaler (totalt men även vid fördelning mellan olika län) än inventeringarna 1983 och 1991. Trots att ingen signifikant skillnad kan visas mellan de olika inventeringsåren, tyder resultaten på en försiktig ökning av utterns utbredning i Kalmar och Kronobergs län i jämförelse med tidigare års inventeringar. Ett område kring Ankarsrum, Långsjön visade spår av utter vid 1983 års inventering men saknade spårtecken vid 1991. Under årets inventering återfanns igen spårtecken vid Långsjön, Ankarsrum. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 16

Under 1991 fanns utter vid Lyckebyåns och Farstorpaåns vattensystem, där visar årets spårningar på total avsaknad i Lyckebyån och Farstorpaån men positiva spårtecken återfinns inom närhet av Fartorpaån vid Skärveteån (sjön Salgen). Fyra nya områden (delvis inventerade under tidigare år) har hittats under årets inventering: 1. Helge å, Lagan, Årån och sjöarna Furen, Flåren och Vidöstern 2. Alsterån, Badebodaån, Snärjebäcken och sjön Allgunnen 3. Vierydsån ut till kustbandet samt utmed hela Bräkneån 4. Silverån (Mariannelund) via Bruzaån mot Eksjö Om fyra nya områden med uttertecken visar på en ökning av antalet uttrar, eller om detta speglar en variation i utbredningen, är svårt att avgöra utan en kontinuerlig uppföljning med vinterspårningar. Det finns områden som tidigare hyst utter och som i år saknar positiva spårtecken (t.ex. Lyckebyån). Eftersom dessa nya områden saknat utterförekomst sedan inventeringar startades 1983, kan snarare en förändring i miljö eller vattenkvalitet ändrat förutsättningarna för vattensystemen att bli mer gynnsamma som utterbiotop. Det finns dokumenterat utterobservationer från allmänheten, mellan åren 1981och1991, från bland annat Alsteråns vattensystem (Mortensen, P. & Olsson, M., 1992). Data från årets inventering i jämförelse med 1983 och 1991 års inventeringar visar på ett större utbredningsområde för uttern. Sambandet mellan utbredning och den tidigare skattade förekomsten av utter tyder på en försiktig spridning av utterförekomsten inom kärnområdet i de norra delarna av Jönköpings och Kalmar län. Kärnområdet för utter i Småland har kanske nått sin maximala frekvens beroende på begränsad tillgång av föda och lämpliga hemområden. Med en kontinuerligt ökande förekomst av utter inom kärnområdet antas en återkolonisering ske genom spridning från kärnområdet till angränsande områden. Detta skulle kunna förklara den aningen mer spridda förekomsten av utter inom kärnområdet samt de fyra nya områdena med utterförekomst. Liknande mönster finns dokumenterat från Södermanland. Tre lokaler vid Årån besöktes 1999, utan att spårtecken efter utter hittades (Sjöåsen, T. muntlig kommentar). Eventuellt skulle en nyetablering kunnat ske i vattensystemet inom det senaste året, då dessa lokaler visade spår av utter vid årets inventering. En bidragande orsak till utterns återkolonisering skulle kunna vara att t ex. Alsterån sedan mitten på 1980-talet regelbundet har kalkats. Och så sent som 1996 fick vattensystemet ett extra kalktillskott för att höja vattenkvalitén i Alsteråns huvudfåra (Johansson, L. muntlig kommentar). Under samma tidsperiod har industrier i närmiljön åtgärdat utsläpp och det har även skett nedläggning av industrier (t ex pappersbruket i Alstermo). Även Lagan och Helge å har sedan mitten på 1970-talet och fram till 1990-talet åtgärdats genom kalkning för att höja vattenkvalitén (Sjöåsen, T. 1995). FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 17

Sammanfattning Årets inventering visar på fyra nya områden med utterförekomst: 1. Helge å, Lagan, Årån och sjöarna Furen, Flåren och Vidöstern 2. Alsterån, Badebodaån, Snärjebäcken och sjön Allgunnen 3. Vierydsån ut till kustbandet samt utmed hela Bräkneån 4. Silverån (Mariannelund) via Bruzaån mot Eksjö Utterns kärnområden i de norra delarna av Jönköpings och Kalmar län, är sedan 1983 intakta med små variationer i utbredningen mellan olika vattensystem. Två lokaler med säker utterförekomst i anslutning till kustbandet Gamlebyviken och Vierydsån, (Östra Fjorden) och två osäkra lokaler Viråns utlopp, (Figeholmsfjärden) och Bråviken. Detta tyder på en eventuell etablering av utter i kustregionen. En markant minskning av minkförekomst i jämförelse med 1991 års inventering. Om minskningen är resultatet av kontinuerlig jakt eller beror på andra faktorer går inte att avgöra. Om antalet uttrar är mer eller mindre konstant, kan möjligen en variation i utbredningsområdet i kombination med förbättrad vattenkvalitet vara anledningen till de fyra nya områdena med utterförekomst. Detta under förutsättning att en markant ökning av antalet djur skulle påvisa en markant ökning av procentuell utterförekomst. En försiktig spridning av utterförekomsten i kärnområdet skulle kunna påvisa en återkolonisering genom spridning av djur till angränsande områden. Då den ökande förekomsten av djur står i direkt relation till födotillgång och mängden lämpliga hemområden, bör ett område med hög frekvens av utter kunna öka förutsättningen för en eventuell spridning av djur till intilliggande områden. Årets resultat tyder också på en försiktig ökning av utterns utbredning i Kalmar och Kronobergs län, i jämförelse med tidigare års inventeringar. Tack till Årets inventering genomfördes med finansiering av Världsnaturfonden WWF och Föreningen Rädda Uttern i Småland samt bidrag från länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Blekinge och Östergötlands län. Ett stort tack till Therese Asp, Niclas Fritzén, Anders Himmerland, Carina Järvinen, Roine Karlsson, David Liderfeldt, Anna-Sara Liman, Oskar Norrgrann och Anders Rosendal för ett väl utfört fältarbete. Jag vill också tacka Thomas Sjöåsen för all hjälp med viktiga synpunkter vid sammanställandet av rapporten och Michael Sundholm för hans stora arbetsinsats och personliga engagemang vid analysering och sammanställande av data. FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 18

Referenser Ahlén, I. & Tjernberg, M. 1992. Artfakta. Sveriges hotade och sällsynta ryggradsdjur 1992. Uppsala: Databanken för hotade arter Aronson, Å. 1996. Inventering av utter i Norrbotten vintrarna 1992/1993-1994/1995. Naturskyddsföreningen Aronson, Å. & Eriksson, P. 1990. Djuren spår och konsten att spåra. En fälthandbok. Bonniers Fakta Bokförlag AB Brehms, A. 1929. Djurens Liv. Världslitteraturens Förlag, Vitus Petterssons Bokindustri, Malmö Chanin, P. 1988. The Natural History of Otters. Croom Helm, Ltd, Imperial House, Kent BR1 1SD Erlinge, S. 1968. Territoriality of the otter Lutra lutra L. Oikos 19:81-98 Erlinge, S. 1971. Utter, en artmonografi. Stockholm: Alb. Bonniers boktryckeri Erlinge, S. 1972. The situation of the otter population in Sweden. Viltrevy 8(5), 377-397 Erlinge, S. & Nilsson, T. 1978. Nedslående inventeringsresultat: uttern fortsätter att minska -bara 1000-1500 uttrar kvar. Svensk Jakt 3, 154-156 Granström, P. 1998. Uttern i Gävleborg, tio år senare. Länsstyrelsen i Gävleborg, rapport 1998:11 Hammar, G. 1999. Effektiviteten hos olika typer av faunapassager avsedda för utter (Lutra lutra). Norrtälje Naturvårdsfond, rapport 1999:1 Iversev, T.H., 1986. Kemiska miljögifter effekter på biologiska system 2. Universitetsförlaget AS, Norge, 108-112 Jensen, S., Kihlström, J.E., Olsson, M., Lundberg, C. Och Örberg, J. 1977. Effects of PCB and DDT on mink (Mustela vison) during the reproductive season. Ambio 6, 239 Kihlström, J.E, Olsson, M.& Jensen, S. 1976. Effekter på högre djur av organiska miljögifter. I:Organiska miljögifter i vatten. Tolfte nordiska symposiet om vattenforskning, Visby 11-13 maj 1976. Nordforsk, Miljövårdssekretariat, Publikation 2, 567-576 Krebs, J.R & Davies, N.B, 1991. An Introduction to Behavioural Ecology. Blackwell Scientific Publications, Oxford Kruuk, H. & Conroy, J. W. H. 1991. Mortality of otters (Lutra lutra) in Shetland. J. Appl. Ecol., 28, 83-94 Mason, C.E. & Macdonald, S.M. 1986. Otters, ecology and conservation. Cambridge University Press, England. Mortensen, P. & Olsson, M. 1992. Utterinventering i Småland 1991. Rapport. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm Olsson, M. & Sandegren, F. 1989. Är miljögiftet PCB främsta orsaken till utterns nedgång i Europa? Viltnytt nr 27:63-71 Olsson, M. & Sandegren, F. 1991. Faktablad: Lutra lutra-utter. Rev. Olsson, M. 1995. ArtDatabanken, SLU Olsson, M. & Sandegren, F. 1993. Lär känna uttern, en artmonografi från Svenska Jägareförbundet. Helsingborg: Schmidts Boktryckeri AB Sjöåsen, T., Ozolins, J., Greyerz, E. Och Olsson, M. 1997. The Otter (Lutra lutra) Situation in Latvia and Sweden Related to PCB and DDT Levels. Ambio Vol. 26, 196-201 FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 19

Sjöåsen, T. 1996. Utterinventering i Södermanland 1996. Stockholms universitet. Stockholm Sjöåsen, T., 1995. Rädda Uttern I Småland. Faktasamling och åtgärder. Föreningen Rädda Uttern i Småland, rapport 1995 Ståhl, P. 1994. Uttern i Gävleborg. Länsstyrelsen i Gävleborg, rapport 1994:3 Taastrom, HM. & Jacobsen, L. 1999. The diets of otters (Lutra lutra L.)in Danish freshwater habitats: comparisons of prey fish populations. Journal of Zoology 248:1-13 Muntliga kommentarer Lennart Johansson, Länsstyrelsen i Kalmar län FÖRENINGEN RÄDDA UTTERN I SMÅLAND Utter i Sydöstra Sverige, inventering 2000 Sid 20