Kommersiell service i alla delar av landet under 2008

Rapport 2009:6 Kommersiell service i alla delar av landet under 2008

Kommersiell service i alla delar av landet under 2008 Konsumentverket 2009 2 (24)

3 (24) Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Syfte... 5 1.3 Konsumentverkets arbetssätt... 5 2. Test av nya lösningar... 7 2.1 Uppdraget... 7 2.2 Beviljade medel... 8 2.3 Regionala och lokala projekt för innovativa lösningar... 9 2.4 Multiserviceprojektet... 10 2.5 Butik för alla... 10 2.6 Affär på landet... 11 3. Den nationella strategin för regional... 13 konkurrenskraft, entreprenörskraft och sysselsättning 2007-2013... 13 3.1 Regeringsuppdrag... 13 3.1.1 Förslag... 14 3.2 Processvinst... 15 4. Serviceutvecklingen... 16 4.1 Dagligvaror... 16 4.2 Drivmedel... 20 4.3 Tillgänglighet till betal- och posttjänster... 20 4.4 Läkemedel... 23 5. Stöd till kommersiell service... 24

4 (24) 1. Inledning 1.1 Bakgrund Under hösten 2001 fattade riksdagen beslut om en ny regional utvecklingspolitik utifrån propositionen 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. Riksdagsbeslutet innehöll särskilda satsningar för att stärka arbetet med att skapa en god servicenivå i alla delar av landet. En insats var att avsätta extra medel för att testa nya servicelösningar inom området. Regeringen beslutade därför i början av 2002 att sätta av 15 miljoner kronor för uppdraget att utveckla och testa nya lösningar inom det kommersiella serviceområdet 1, TNL. Uppdraget gavs till Konsumentverket och har förlängts vid fyra olika tillfällen med lite olika inriktning. Totalt har Konsumentverket disponerat 25,5 miljoner kronor under sju år för att stödja innovativa servicelösningar ute i landet. TNL-uppdraget ska slutredovisas till regeringskansliet (Näringsdepartementet) den 1 mars 2009. Konsumentverket gjorde i mars 2008 en utförlig delredovisning av uppdraget varför denna rapport endast blir en kompletterande redovisning. Enligt regeringsuppdraget ska fokus i redovisningen ligga på insatser som har gjorts under 2008. Utvecklingen har under en lång tid visat på en försämrad tillgänglighet till olika typer av service. Som ett sätt att motverka den negativa utvecklingen och ge förutsättningar för att upprätthålla service i gles- och landsbygd skapas ofta servicelösningar baserade på lokala initiativ och på samverkan mellan olika slags kommersiell service och mellan offentlig och kommersiell service. I denna rapport redovisas hur tillgängligheten till service har utvecklats under år 2008 i förhållande till tidigare år och hur stödet till kommersiell service har fördelats år 2008 samt har utvecklats över tiden. Konsumentverket har även ett uppdrag att medverka i det regionala tillväxtarbetet i enlighet med prioriteringarna i den Nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007 2013 2 genom att bidra till genomförandet av strategin. Verket ska även redovisa resultatet av det arbetet. Ett konkret uppdrag inom ramen för detta arbete handlar om att delta i ett tematiskt myndighetsarbete för att stärka det tvärsektoriella samarbetet för hållbar regional tillväxt. Konsumentverket deltar i myndighetsgruppen tillgänglighet tillsammans med sex andra myndigheter. Två delredovisningar av uppdraget har redan lämnats till 1 N2002/1515/RP Under 2004 förlängdes uppdraget att gälla till och med år 2006 och ytterligare 5 miljoner kronor sköts till. Sedan förlängdes uppdraget ytterligare ett år och för 2007 har 3 miljoner kronor avsatts. Det sista förlängningsbeslutet avsåg 2008 inklusive de två första månaderna 2009 och för det fick verket ytterligare 2,5 miljoner kronor. 2 N2006/11184/RUT

5 (24) regeringskansliet (Näringsdepartementet) och det ska slutredovisas i april 2009. Denna rapport utgör även en redovisning av Konsumentverkets arbete inom det uppdraget. 1.2 Syfte Denna rapport är primärt en redovisning av det arbete som har utförts inom området kommersiell service under 2008, i enlighet med de återrapporteringskrav som finns i Konsumentverkets regleringsbrev för 2008. För att få en samlad bild samt som jämförande material hänvisas till rapporten Kommersiell service i alla delar av landet Redovisning av insatser 2002-2007 som verket redovisade i mars 2008. 1.3 Konsumentverkets arbetssätt Konsumentverket har lämnat delredovisningar om TNL-uppdraget till Näringsdepartementet vid sex tidigare tillfällen; i mars 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008. I rapporten Redovisning och analys av insatser för kommersiell service april 2006 redovisas också effekterna från de mer genomgripande lösningarna med stöd från TNL. En utgångspunkt för Konsumentverkets val av insatser har varit att de ska vara av betydelse och innovativa ur ett nationellt perspektiv. Ett nytänkande ingår därmed i alla medfinansierade projekt. De ska även vara överförbara så att andra presumtiva projektägare kan dra nytta av de erfarenheter som gjorts. Därför finns information om projekten på Konsumentverkets hemsida www.konsumentverket.se under Glesbygdsservice/Test av nya lösningar. Där finns även alla kontaktuppgifter för den som önskar att få komma i kontakt med projektledaren alternativt projektägaren. I takt med att del- och slutrapporter har lämnats in från projekten läggs de ut på hemsidan. Alla beviljade projekt har även redovisats löpande i Konsumentverkets nyhetsbrev Handla. Information om och underlag för att söka projektmedel har spridits genom handläggarna för länets Lokala Utvecklingsprogram, LUP, Konsumentverkets Centrala samordningsforum, CSF, via nyhetsbrevet Handla samt via Konsumentverkets webbplats www.konsumentverket.se Konsumentverket har valt att inrikta arbetet med att testa nya lösningar på fyra områden där myndigheten bedömt att insatserna kan få störst effekt för att bevara och utveckla tillgången till kommersiell service, ibland även i kombination med annan service. Dessa områden är:

6 (24) 1. Det nationella kompetens- och utvecklingsprogrammet Affär på landet, APL 2. Stöd till olika regionala och lokala projekt för innovativa lösningar 3. Det nationella Multiserviceprojektet 4. Butik för alla (Tillgänglig butik) APL är framför allt inriktad på att stärka den kvarvarande dagligvarubutiken på orten, utifrån konsumenternas behov. Det nationella Multiserviceprojektet syftar till att samordna serviceutbudet lokalt och regionalt. Inom projektet Butik för alla har en interaktiv utbildning tagits fram som syftar till att öka kunskapen hos handlare i gles- och landsbygd, om hur de kan göra sin butik mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar. Underlagsmaterial Underlaget för redovisning och analys av stöd till kommersiell service utgörs av Nuteks årliga sammanställning av beviljade ansökningar om stöd till kommersiell service. En redovisning av förändringar i servicestruktur och tillgänglighet har gjorts med stöd av data från Konsumentverkets servicedatabas. Dokumentation av Konsumentverkets konferens i oktober 2008 för länsstyrelsehandläggarna; medlemmarna i CSF med flera i form av nyhetsbrevet Handla, nr 13. Tidigare redovisningar av Konsumentverkets uppdrag inom det kommersiella serviceområdet vilka alla finns på verkets hemsida.

7 (24) 2. Test av nya lösningar 2.1 Uppdraget Regeringsuppdraget TNL syftar till att människor i gles- och landsbygd ska ha en god tillgång till kommersiell service. Genom TNL ska nytänkande och i ett nationellt sammanhang innovativa lösningar prövas, utvecklas och spridas. Konsumentverkets arbete med TNL inom fyra olika områden redovisas nedan: 1. Stöd till olika regionala och lokala projekt för innovativa lösningar De regionala och lokala projekten syftar till att skapa lokalt anpassade lösningar för att främja tillgänglighet till kommersiell service i glesoch landsbygd. 2. Det nationella Multiserviceprojektet Det nationella Multiserviceprojektet syftar till att samordna serviceutbudet lokalt och regionalt. 3. Butik för alla 3 Inom projektet Butik för alla har en interaktiv utbildning tagits fram som syftar till att öka kunskapen hos handlare i gles- och landsbygd om hur de kan göra sin butik mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar. 4. Det nationella kompetens- och utvecklingsprogrammet Affär på landet, APL APL är framför allt inriktad på att stärka den kvarvarande dagligvarubutiken på orten, utifrån konsumenternas behov. Åtgärderna inom ramen för APL bland annat förstudier - har även haft stor betydelse för partnerskapens prioriteringar inom ramen för länens LUP. I mars 2007 lämnade Konsumentverket en utförlig delredovisning av TNL 4. I den konstaterade verket bland annat att de projekt som har fått stöd inom arbetet med TNL har bidragit till att negativa konsekvenser för landsbygdshushållen av strukturomvandlingen inom servicesektorn har kunnat begränsas. 3 Detta projekt kallas ibland Tillgänglig butik 4 Test av nya lösningar, delredovisning, Konsumentverket mars 2007

8 (24) Under hösten 2007, inför den planerade avslutningen av projektet, gav Konsumentverket en konsult 5 i uppdrag att göra en slutlig uppföljning av arbetet. I följande avsnitt redovisas fördelningen av medel till de fyra olika områdena Regionala och lokala projekt, Multiserviceprojektet, Butik för alla samt APL. 2.2 Beviljade medel Siffrorna i nedanstående tabell avser perioden 2002-2007. De redovisades i rapporten Kommersiell service i alla delar av landet Redovisning av insatser och erfarenheter 2002-2007. I stort stämmer dessa siffror även idag. Det är endast APL som har fått pengar, två miljoner kronor, för ett nytt projekt under 2008. Övriga förändringar beror på att några slututbetalningar till redan beviljade projekt har gjorts (det är oftast resterande tio procent av tidigare beviljat stödbelopp) medan något projekt även har betalat tillbaka outnyttjat stöd. Ekonomisk redovisning till och med 2007 Aktivitet Miljoner kronor Affär på landet 7,6 Stöd till regionala och lokala projekt 6,6 Multiserviceprojektet 3,3 Summa 17,5 * Finansieringen av projektet Butik för alla ingår i redovisningen av Stöd till regionala och lokala projekt. TNL har fungerat som en medfinansiering vilket innebär att respektive projekts totala omslutning är större än det stöd som verket har bidragit med. Enligt en konsult verket anlitade för en tidigare uppföljning av TNL är det rimligt att anta att pengarna har växlats upp med annan finansiering till en totalsumma av cirka 75 miljoner kronor 6. Utöver Konsumentverkets insatser har projekten finansierats med medel från bland annat länsstyrelser, kommuner, landsting, EU, näringsliv, lansbygdsprogrammet, kommunförbundet, Kooperativ utveckling och Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Verket har även haft kostnader för andra uppgifter kopplat till arbetet med TNL. Utöver det rena stödet till projekten har verket haft som uppgift att sprida erfarenheterna av projekten och deras resultat. Det har gjorts genom att 5 Ola Frithiofson. Se rapport Uppföljning Test av Nya Lösningar för kommersiell service i gles- och landsbygd, Ola Frithiofson, januari 2008 6 Uppföljning Test av nya lösningar för kommersiell service i gles- och landsbygd, s.7.

9 (24) respektive projekts slutrapport finns på hemsidan, anordnande av konferenser för att främja erfarenhetsutbyte (i Tällberg 2005 och i Karlstad 2007) samt dokumentation av konferenserna i form av extranummer av nyhetsbrevet Handla. Vid konferenserna har representanter för projekten deltagit och därmed har verket stått för resor, uppehälle samt en viss kompensation för tid. Verket har även anlitat konsulttjänster, för att exempelvis driva Multiserviceprojektet under 2007, och för olika uppföljningsinsatser. 2.3 Regionala och lokala projekt för innovativa lösningar Konsumentverket har med medel för TNL medfinansierat flera regionala och lokala projekt för att där utveckla och testa olika lokalt/regionalt förankrade nya lösningar som syftar till att öka tillgängligheten till service i gles- och landsbygd. De projekt som har beviljats ekonomiskt stöd från TNL uppfyller ett eller flera av följande punkter och påståenden: Test av nyskapande och långsiktigt hållbara servicelösningar som kan leda till att servicetillgången på en ort/geografiskt område förbättras eller bibehålls. Kommersiell service men kan även innefatta samordnade lösningar där offentlig service ingår. Är av nationellt intresse och leder till att servicetillgången på en ort - eller inom ett annat geografiskt område - förbättras eller bibehålls. Är planerat i samverkan med lokala aktörer som ortsbefolkning, lokala föreningar, kommun och näringsliv. Utvecklar miljöanpassade servicelösningar och tillgodoser både mäns och kvinnors behov av service. Ingår i prioriterade åtgärder i regionens program för kommersiell service och får även finansiering därifrån. De beviljade projekten har handlat om vitt skilda saker. En del projekt har inte uppnått det man ville men oavsett om lösningarna har gett påtagliga effekter och ett positivt resultat, eller om de har klargjort svårigheter, så är det viktigt att dra lärdomar från dessa satsningar. Under arbetet med TNL har Konsumentverket därför valt att avsätta medel för att sprida rapporter, bland annat via Internet, att arrangera konferenser för erfarenhetsutbyte och på andra sätt informera om resultaten från projekten. En utförligare beskrivning av lokala och regionala projekt finns att läsa i Konsumentverkets rapport Test av nya lösningar, delredovisning mars 2007 och på Konsumentverkets hemsida.

10 (24) 2.4 Multiserviceprojektet På Konsumentverkets initiativ startades i juni 2002 ett Centralt samordningsforum, CSF, som är ett samarbete på nationell nivå mellan aktörer med betydelse för utvecklingen av kommersiell service i gles- och landsbygd. Det är ett i sammanhanget unikt samarbete med branschen. CSF består av livsmedelskedjorna, de statliga servicegivarna, svensk bensinhandel, övriga relevanta centrala myndigheter, två länsstyrelser, FLF och Folkrörelserådet. Efter ett visst processorienterat utvecklingsarbete är det nu ett mycket väl fungerande nätverk som Konsumentverket bjuder in till möten cirka två gånger om året. De senaste två åren har mötena slagits samman med den ordinarie konferensen för länsstyrelserna. Syftet är att CSF ska motsvara det regionala och lokala partnerskapet och på detta sätt underlättas kontakten dem emellan. De regionala företrädarnas uppgift är att vidarebefordra frågor och synpunkter från de regionala och lokala partnerskapen till det centrala partnerskapet och vice versa. Aktörerna inom CSF har på förfrågan uttryckt en önskan om att forumet ska fortsätta även efter att Konsumentverket lämnar över frågorna till nästa myndighet. Utifrån diskussioner som fördes i CSF initierades Multiserviceprojektet i syfte att förbättra tillgången till kommersiell service genom olika samordningslösningar som förenklar och effektiviserar arbetet hos ombud och ombudsgivare. Mellan åren 2002 och 2007 har Multiserviceprojektet finansierats med 3,3 miljoner kronor från TNL. Möten har hållits 1-2 gånger per år beroende på behov. Multiserviceprojektet har utgått från länens faktiska behov vilket innebär att vid de tillfällen då det inte har funnits behov av att verifiera några nya orter så har mötet ställts in. Under 2008 har inga möten hållits då länen inte har upplevt att det har funnits behov av det. Däremot har flera län meddelat att de tror att det kommer finnas behov senare. Det finns därmed inga nya insatser att rapportera om avseende 2008. För mer information om Multiserviceprojektet finns Konsumentverkets rapport Multiserviceprojektet, lägesrapport 2006. 2.5 Butik för alla En målsättning med den handikappolitiska handlingsplan som riksdagen antog 2001 är att offentliga miljöer dit allmänheten har tillträde ska vara tillgängliga senast 2010. För att lokalerna ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar ska enkelt avhjälpta hinder åtgärdas. Konsumentverket har i samarbete med Västra Götalandsregionen,

11 (24) Hjälpmedelsinstitutet och FLF tagit fram en interaktiv webbaserad utbildning Butik för alla, för att dagligvaruhandeln i gles- och landsbygd ska bli mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar. Syftet med utbildningen är bland annat att öka handlarnas kunskap om olika funktionsnedsättningar som sedan kan leda till att undanröja hinder i butikerna till gagn för personer med funktionsnedsättningar liksom många andra. Utbildningen ger handlare tips på hur man enkelt kan ta bort hinder i den egna butiken och om hur man bemöter personer med funktionsnedsättning. Den informerar också om vilka tillgänglighetskrav som plan- och bygglagen ställer på offentliga platser. Dessutom ges tips om hur man som handlare i gles- och landsbygd kan få hjälp med finansiering av en eventuell handikappanpassning. 2.6 Affär på landet Affär på landet är det mest genomgripande och finansiellt mest omfattande projektet inom TNL. Det är ett pågående program för landsbygdshandlare, med fokus på kompetens- och affärsutveckling som har utvecklats av Föreningen Landsbygdshandelns främjande, FLF, på uppdrag av och i samverkan med, Konsumentverket. Totalt har 6,6 miljoner kronor inom TNL avsatts till APL under perioden 2002-2007. Den totala omsättningen för APL var 54,9 miljoner kronor under tidsperioden. Utöver pengarna från TNL har programmet finansierats med pengar från de extra 20 miljoner kronor som avsattes vid framtagandet av LUP, Mål 1, länsstyrelseanslag, kommunanslag och privata insatser. Under 2008 finansieras APL även med medel från landsbygdsprogrammet. Syftet med APL är att lära butiksägare hjälpa sig själva till långsiktig lönsamhet. Detta görs genom en förbättrad förmåga till egenutveckling av företaget för att därigenom skapa förutsättningar för en god tillgång till dagligvaru- och annan service för konsumenter i gles- och landsbygd. APL styrs av tre delmål: 1. Förmåga till egenanalys av företagsverksamheten så att den kan bli långsiktigt ekonomiskt livskraftig. 2. Samordna service med utbud av både dagligvaror och annan viktig service i så kallade lokala servicepunkter. 3. Utveckla samverkan mellan handlarna, ortsbefolkningen, myndigheter, lokalt näringsliv, FLF:s mentorer med flera aktörer som kan ha inflytande över butikens utveckling.

12 (24) Arbetet utförs av mentorer som är anställda av FLF. Till sin hjälp har mentorerna tillgång till en manual för hur ett program kan planeras, genomföras och följas upp. I denna manual finns bland annat hjälpmedel som kan användas som verktyg vid butiksanalyser. Resultaten från analysen mynnar sedan ut i en butiksindividuell handlingsplan med åtgärdsförslag, prioriteringar, tidsplan och kostnadskalkyler. Mentorerna utbildas också kontinuerligt, till exempel i ekonomi, miljö, jämställdhet och färskvaruhantering. Förutom fortbildning av mentorerna har FLF under 2008 tagit fram en ny uppföljningsdatabas. Den finns att tillgå på Internet och skötsel och backup sköts av ett privat företag. Insamling av butiksuppgifter har påbörjats. Under 2008 har insatser genomförts med olika inriktning och omfattning i 15 län. Drygt 400 butiker har varit föremål för insatser. De genomförda aktiviteterna är kompetensutveckling inom olika områden, program för ägaröverlåtelser och egenkontroll, hjälp vid ombyggnader, samverkan i bygden med butiken i fokus med mera, insatser i samband med stöd till kommersiell service, hjälp i kontakter med servicegivare, kommunala förvaltningar med flera. Totalt 200 butiker i 6 län har deltagit i programmet Butik för alla. Utöver insatserna i butik har FLF:s mentorer arbetat med att öka samverkan mellan olika privata, offentliga och ideella organisationer lokalt och regionalt. Ett IT-projekt har påbörjats för att hitta nya tjänster för landsbygdsbutiken eller orten. I dagsläget erbjuds surfing och skype-telefoni och arbete pågår för att hitta tjänster som ytterligare ökar tillgängligheten för konsumenten. Mer information om APL finns bland annat i rapporterna Redovisning och analys av insatser för kommersiell service och Test av nya lösningar, delredovisning mars 2007.

13 (24) 3. Den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskraft och sysselsättning 2007-2013 3.1 Regeringsuppdrag Ett antal myndigheter har fått ett regeringsuppdrag kopplat till prioriteringarna i den nationella strategin. Uppdraget handlar om att arbeta i tematiska myndighetsgrupper. I regeringsbeslutet 7 står att statens roll måste bli tydligare och den tvärsektoriella samverkan mellan myndigheter samt deras förmåga att kraftsamla för en regional tillväxt ska förstärkas. Även samarbetet mellan myndigheter och lokala och regionala företrädare behöver stärkas. Myndigheters verksamheter behöver i ökad grad beakta de skilda regionala förutsättningarna och därefter anpassas. Uppdraget ska bedrivas inom de tre prioriteringar som anges i strategin: 1. Innovation och förnyelse 2. Kompetensförsörjning och arbetskraftsutbud 3. Tillgänglighet Myndigheterna har delats in i tre grupper där respektive grupp hanterar ett av dessa tre temaområden. Konsumentverket deltar i gruppen tillgänglighet. Övriga deltagande myndigheter är: Banverket, Glesbygdsverket, Post och telestyrelsen, PTS, Rikstrafiken, Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, och Vägverket. Inom området tillgänglighet, anges regionförstoring och ett utvecklat informationssamhälle som särskilt viktiga frågor och prioriteringen Strategiskt gränsöverskridande arbete ska ingå som ett perspektiv. Myndighetsgrupperna ska enligt direktivet: Tydliggöra statens gemensamma roll, utifrån den nationella strategin och berörd prioritering. Respektive myndighets mål, målgrupper och verksamheter, och hur dessa bidrar till strategins genomförande ska identifieras. Förstärka tvärsektoriell samverkan mellan myndigheter och deras förmåga att kraftsamla för en hållbar tillväxt, genom att identifiera nya samband och synergier mellan myndigheterna samt nya samordnade insatser inom det regionala utvecklingsarbetet. Utveckla samverkansformer som förstärker samarbetet dels mellan myndigheter, dels mellan myndigheter och lokala och regionala 7 Uppdrag att genom ett tematiskt myndighetsarbete stärka det tvärsektoriella samarbetet för hållbar regional tillväxt, N2007/5727/RT

14 (24) aktörer, genom att öka kvaliteten i myndigheternas gemensamma agerande, främst i arbetet med regionala utvecklingsprogram, regionala tillväxtprogram och regionala strukturfondsprogram för konkurrenskraft och sysselsättning. Genomföra gemensamma insatser, utifrån den samlade kunskap som de ovan givna uppgifterna har tillfört, på nationell nivå och efter samordning med berörda regionala aktörer, inom det regionala utvecklingsarbetet. Gruppen för tillgänglighet tolkar direktiven så att det finns ett tydligt krav på förslag till konkreta åtgärder som kan genomföras inom en bestämd tid och inom relativt sett kort tidsrymd. Uppdraget ses även som en fortsättning på tidigare regeringsuppdrag om regional utveckling, exempelvis Samordningsuppdraget, RUP-uppdraget samt Regionförstoringsuppdraget. Två delredovisningar har redan lämnats till regeringskansliet (Näringsdepartementet), den första i november 2007 och den andra i april 2008. Uppdraget har ännu inte avrapporterats då slutdatum är den 17 april 2009. Arbetet består för närvarande av en intensiv slutskrivning av rapporten. I den redovisas olika konkreta förslag i syfte att uppnå målen för uppdraget. En del av de uppdragen redovisas nedan. 3.1.1 Förslag Projektgruppens uppfattning är att nationella myndigheter, som arbetar med tillgänglighetsfrågor, bör ta ett samlat initiativ till att en dialog utvecklas med företrädare för den regionala och lokala nivån. Nationella myndigheter bör i det forumet stödja den regionala och lokala nivån, till exempel vid framtagandet av olika regionala och lokala program. Myndigheternas arbete på nationell nivå bör därför sträva efter att samordna arbetsrutiner och planerings-, analys- och uppföljningsunderlag så att den regionala och lokala nivån inte behöver möta en stuprörsplanering från statliga myndigheter och verk representerande olika sakfrågor. De nationella myndigheternas hantering av tvärsektoriella tillgänglighetsfrågor på nationell nivå bör därmed också utvecklas. Detta är en viktig del i en vertikal samordning. Statsmakternas mål ska kunna operationaliseras och förmedlas till regional och lokal nivå samt följas upp. Konsumentverket ställer sig bakom förslagen i rapporten men det faktum att både Konsumentverket och Glesbygdsverket, som gemensamt har ansvaret för området offentlig och kommersiell service, ska avveckla frågorna från och med den 1 april 2009 har medfört vissa svårigheter då vi inte vet exakt hur nästa myndighets uppdrag kommer se ut. Vi har därför valt att ta fram ett

15 (24) förslag avseende offentlig och kommersiell service - av mer generell karaktär - som vi tror att även nästa myndighet kommer se nyttan med. Det handlar om vikten av att alla aktörer på området använder sig av samma statistik. Det är viktigt för jämförbarheten både över tid - och mellan olika geografi. Vi har även påbörjat det arbetet genom att samköra Konsumentverkets Servicedatabas och Glesbygdsverkets Tillgänglighetsportal till en gemensam Tillgänglighetsdatabas. Detta stämmer även väl med politikens intentioner att koppla samman offentlig och kommersiell service. Inom gruppen har det även diskuterats att andra aktörers statistik också behöver samordnas i någon mån, exempelvis genom att se till att samma basstatistik, samma begreppsdefinitioner samt nyckeltal med mera används. 3.2 Processvinst Detta regeringsuppdrag har inneburit att en ny grupp av myndigheter har samarbetat. I den processen har perspektivet tillgänglighet breddats från att från början ha definierats främst utifrån trafikverkens sätt att se på det, exempelvis genom tidigare samarbeten, till att även inkludera kommunikation via bredband istället för endast via trafiknätet - och tillgänglighet till offentlig och kommersiell service med mera. Samarbetet har på det sättet haft ett stort värde. För ytterligare information kan slutrapporten från uppdraget läsas. Den ska lämnas till Näringsdepartementet redan i början av april 2009.

16 (24) 4. Serviceutvecklingen 4.1 Dagligvaror Dagligvarubutikerna i landet har minskat under flera decennier. Som en följd av det allt färre antalet butiker och av befolkningsminskningen i stora delar av gles- och landsbygden har tillgängligheten till dagligvaror försämrats och avståndet till närmaste butik ökat. Sedan år 1996 har det totala antalet butiker minskat med 21 procent. De första fyra åren efter år 2000 var nedgången mer dämpad för att från 2005 öka något och det senaste året åter bli något dämpad. År 2008 minskade antalet butiker med 147 stycken medan motsvarande siffra för 2007 var 162. Som en följd av ett minskat antal butiker ökar kundernas avstånd till närmaste butik. Nedanstående tabell redovisar per län hur mycket avståndet till butik kommer att öka för ett familjehushåll, om den närmaste butiken läggs ned. Om den näst närmaste butiken skulle bli den närmaste butiken innebär det genomgående ett ökat avstånd till dagligvaruservice på 50-80 procent och motsvarande ökade tidsåtgång och miljöpåverkan. Tabell: Avstånd till näst närmaste butik Län Antal familjer Genomsnittligt viktat avstånd till närmaste Genomsnittligt viktat avstånd till näst närmaste service (km) service (km) Blekinge län 79 401 1,7 2,9 1,2 Dalarnas län 144 448 2,2 3,9 1,7 Gotlands län 29 446 3,1 5,3 2,1 Gävleborgs län 148 228 2,0 3,4 1,4 Hallands län 141 306 1,8 3,0 1,2 Jämtlands län 68 019 3,2 5,3 2,1 Jönköpings län 163 971 1,9 3,4 1,5 Kalmar län 122 025 2,0 3,7 1,8 Kronobergs län 92 025 2,2 4,1 1,9 Norrbottens län 132 963 2,9 5,2 2,3 Skåne län 622 925 1,1 1,9 0,8 Stockholms län 1 026 990 0,8 1,3 0,5 Södermanlands län 136 711 2,0 3,3 1,3 Uppsala län 166 500 1,9 3,2 1,3 Värmlands län 146 511 2,3 3,7 1,4 Västerbottens län 136 403 2,7 4,6 1,9 Västernorrlands län 129 071 2,3 3,8 1,6 Västmanlands län 131 009 1,5 2,5 1,0 Västra Götalands län 804 663 1,6 2,5 1,0 Örebro län 145 848 1,8 3,1 1,3 Östergötlands län 219 242 1,7 2,7 1,0 Källa: Servicedatabasen 2008 Genomsnittlig ökning av avst. till närmaste service (km)

17 (24) Tabell: Antal orter med en kvarvarande servicegivare Antal orter/län med en servicegivare på orten Län 21 Blekinge län 51 Dalarnas län 14 Gotlands län 45 Gävleborgs län 47 Hallands län 49 Jämtlands län 46 Jönköpings län 58 Kalmar län 35 Kronobergs län 63 Norrbottens län 95 Skåne län 62 Stockholms län 23 Södermanlands län 25 Uppsala län 59 Värmlands län 62 Västerbottens län 38 Västernorrlands län 19 Västmanlands län 150 Västra Götalands län 32 Örebro län Källa: Servicedatabasen 39 Östergötlands län Det finns många tätorter spridda över hela landet där det bara finns kvar en servicegivare. Dessa orter är särskilt utsatta om butiken läggs ned, avståndet till nästa butik är längst i de glest befolkade delarna av landet. Den främsta orsaken till att antalet butiker minskar är troligen ett minskande befolkningsunderlag, som i sin tur försämrar butikernas kundunderlag och omsättning. En sådan negativ utveckling skapar i sig en fortsatt nedgång i antalet butiker eftersom det leder till försämrade leveransvillkor och högre inköpspriser för små butiker. Med de större stormarknaderna som lockar med låga priser och ett stort utbud av varor ökar naturligtvis konkurrensen. En minskad köptrohet hos de mindre butikernas kunder bidrar till den negativa utvecklingen. När de mindre butikernas omsättning blir alltför låg hotas butikernas förutsättningar att överleva. De försämrade villkoren för butiksinnehavaren att driva butiken vidare gör till slut att butiken läggs ned, om inte förr så vid generationsskiften. I regel är alla butiker med en omsättning som understiger fyra miljoner kronor svåra att driva vidare på sådana villkor att butiksinnehavaren kan ta ut en rimlig lön och företaget ha en lönsamhetsnivå som gör butiken livskraftig. Här nedan redovisas antalet butiker per län som har en omsättning under fyra miljoner. Senaste tillgängliga redovisningsåret är 2006. Uppgifterna visar att det är särskilt i de tre nordligaste länen som butiker har

18 (24) problem med låg omsättning, vilket sammanfaller med geografiska områden med mycket gles befolkning och svaga marknader. Tabell: Antal serviceställen med en omsättning under 4 miljoner kronor år 2006 Källa: Servicedatabasen Antal serviceställen med omsättning under 4 miljoner kronor år 2006 Längre avstånd till butiken Län 5 Stockholms län 4 Uppsala län 6 Södermanlands län 11 Östergötlands län 7 Jönköpings län 7 Kronobergs län 6 Kalmar län 2 Gotlands län 1 Blekinge län 6 Skåne län 4 Hallands län 11 Västra Götalands län 14 Värmlands län 6 Örebro län 2 Västmanlands län 9 Dalarnas län 9 Gävleborgs län 5 Västernorrlands län 22 Jämtlands län 18 Västerbottens län 21 Norrbottens län När antalet dagligvarubutiker minskar ökar avståndet till närmaste butik betydligt för många människor i gles- och landsbygdsområden. I tabellen redovisas hur tillgängligheten till närmaste butik har förändrats mellan åren 2002 och 2008. År 2002 har satts som utgångsår med jämförelsetalet 100 för att åskådliggöra hur kraftig trenden är. Tabellen visar att om det år 2002 var 100 personer som hade en tillgänglighet till närmaste butik på mellan exempelvis 10 till 20 minuter så var det år 2008 ett visst antal fler, och i något fall färre personer, som hade motsvarande tillgänglighet år 2008. Tabellen visar också i intervallet tillgänglighet mellan 10 till 20 minuter, hur stor andel av befolkningen detta utgör. Även det aktuella antalet personer med en viss tillgänglighet till närmaste butik redovisas.

19 (24) Tabell: Jämförelse av tillgänglighet till butik år 2002 och 2008 10 -<20 min. 20- <30 min. 30- <40 min. Mer än 40 minuter Län 2002 2008 Antal % 2002 2008 Antal 2002 2008 2002 2008 Antal Index Index Index Index Sthlm 100 147 2847 0,2 Uppsala 100 181 3414 1,1 100 203 66 Södermanland 100 91-633 0,2 100 107 1 Östergötland 100 106 467 0,1 100 105 9 Jönköping 100 141 1826 0,6 16 Kronoberg 100 103 123 0,1 Kalmar 100 167 1876 0,8 4 Gotland 100 118 852 0,8 Blekinge 100 116 589 0,4 Skåne 100 167 278 0 Halland 100 109 171 0,1 Västra Götaland 100 127 3182 0,2 100 177 21 Värmland 100 126 1616 0,6 100 140 18 Örebro 100 120 1438 0,5 100 131 5 Västmanland 100 120 576 0,2 20 Dalarna 100 121 1130 0,4 100 134 78 100 128 12 Gävleborg 100 135 1945 0,7 100 175 84 Västernorrland 100 113 952 0,4 100 207 193 Jämtland 100 135 2001 1,6 100 142 332 100 86-8 100 336 45 Västerbotten 100 138 4521 1,8 100 112 187 100 139 55 100 82-11 Norrbotten 100 124 1959 0,8 100 174 943 100 118 75 100 164 110 Hela landet 100 129 31130 0,3 100 151 1977 100 118 134 100 194 144 Källa: Konsumentverkets bearbetning av statistik från servicedatabasen Av ovanstående tabell framgår att det tar allt längre tid för allt fler att ta sig till närmaste butik. Utvecklingen mot allt större avstånd till butik gäller för stora delar av landet, inte bara de mest glest befolkade regionerna. Trenden blir kraftigare ju längre avståndet till närmaste butik är. År 2008 är det 29 procent fler än år 2002 som har 10-20 minuter till butik, 51 procent fler än 2002 som har 20-30 minuter till butik och 94 procent fler än 2002 som har mer än 40 minuter till butik. I intervallet 30-40 minuter till butik är det 18 procent fler än det var år 2002. En bygd eller ort som mister sin sista butik förlorar också ofta annan service samtidigt eftersom dagligvarubutiken ofta är ombud för andra serviceslag som exempelvis post, apotek, systembolag och ibland även olika spel. En satsning på en samordnad service, där både kommersiell och offentlig service ingår, är ett sätt att försöka motverka den försämrade tillgänglighet som ett allt glesare butiksnät för med sig. Lösningar som bygger på en ökad samordning och samverkan mellan olika typer av aktörer utifrån lokala förutsättningar har möjlighet att bli bärkraftiga och långsiktiga. Satsningar på kompetensutveckling av butiksägare och att göra butikerna mer attraktiva är viktiga insatser för att öka köptroheten hos lokalbefolkningen.

20 (24) 4.2 Drivmedel Under de senaste åren har nedläggningstakten av antalet drivmedelsstationer ökat. Det är en följd av strukturförändringar på marknaden som drivs av förändringar i företagsstruktur och behov av rationaliseringar som uppstått i ett läge med överetablering av drivmedelsstationer. Stationer läggs ned eller omvandlas till automatstationer, både i gles- och landsbygder och i tätorter. Mycket tyder på att ett stort antal försäljningsställen kommer att försvinna under de närmaste åren. Konsumentverket genomförde under år 2008 en enkät riktad till länsstyrelserna för att bedöma hur omfattande nedläggningarna är och bedöma vilka konsekvenserna kan komma att bli. Ungefär två tredjedelar av länsstyrelserna och samverkansorganen befarar att mer omfattande nedläggningar kommer att ske den närmaste tiden och att detta kommer att påverka hushåll och företag på ett negativt sätt. Den försämrade tillgängligheten till drivmedel för människor i gles- och landsbygdsområden i stora delar av landet påverkar inte bara vardagslivet negativt utan även förutsättningarna för besöksnäringen och skapar konkurrensnackdelar för företag som verkar i dessa områden. Ett längre avstånd till närmaste tankställe innebär också en negativ belastning för miljön. Övrig service påverkas också negativt eftersom många stationer även tillhandahåller mycket annan service. I gles- och landsbygder finns drivmedelspumpar ofta i anslutning till en dagligvarubutik och om bensinpumparna försvinner drabbas därmed även dagligvaruförsäljningen. 4.3 Tillgänglighet till betal- och posttjänster Glesbygdsverket har haft ansvaret för att följa utvecklingen av betal- och posttjänster. Av Glesbygdsverket redovisning av utvecklingen inom området framgår att antalet serviceställen för kassatjänster halverades mellan åren 2001 och 2005. Minskningen var stor inom alla geografiska områdestyper men allra störst i tätortsnära landsbygder, där 65 procent av serviceställena las ner. I glesbygder försvann 48 procent av kontoren. Minskningen har fortsatt de senaste åren men i lägre takt än tidigare. Fram till år 2008 har antalet serviceställen i riket minskat med drygt 860 stycken sedan år 2001, vilket är en nedgång med 64 procent. Den största nedgången har skett i tätortsnära landsbygder, där nästan 80 procent av serviceställena har lagts ner. De kvarvarande serviceställena, med undantag av 75 kontor i tätorter som har övertagits av Nordea, skulle avvecklas under andra halvåret 2008. Som en följd av riksdagens beslut avvecklas Svensk Kassaservice. Avvecklingen har påbörjats under år 2008 och ska vara helt genomförd vid årsskiftet 2008/09. Trots att efterfrågan på kassatjänster minskar år från år finns det fortfarande ett tydligt behov av insatser från samhällets sida i områden där marknaden inte tillhandahåller dessa tjänster. Post- och Telestyrelsen, PTS, har därför på

21 (24) regeringens uppdrag upphandlat grundläggande betaltjänster i de områden där det saknas kommersiella alternativ. PTS upphandling har omfattat tjänsterna betalningsförmedling och uttag av kontanter. Beträffande tjänsten dagskassehantering för näringsliv och ideella föreningar, som också pekades ut i regeringens proposition, har dock PTS bedömt att marknaden kommer att tillgodose dessa behov. PTS upphandling har resulterat i att avtal har tecknats med Ica Banken AB och KI Kuponginlösen AB för dessa tjänster på 15 orter där Svensk Kassaservice lägger ner sin verksamhet och i 73 landsbygdsområden som i dag i huvudsak täcks in av Postens lantbrevbäring. Personer som är över 80 år eller har en funktionsnedsättning och som i dag har så kallat utsträckt lantbrevbärarservice ska enligt PTS få motsvarande service även i framtiden. Detta ska säkerställas genom en särskild upphandling. Länsstyrelserna kommer att få i uppdrag att bevaka de regionala konsekvenserna av Svensk Kassaservice avveckling och att de grundläggande tjänsterna även fortsättningsvis motsvarar samhällets behov. Om det skulle visa sig att det uppstår brister i tillgången till någon av de utpekade tjänsterna kan kompletterande upphandlingar komma att krävas. Vid sidan om Svensk Kassaservice utför även bankerna kassatjänster. I tätorter går det numera också att betala räkningar i vissa butiker och kiosker. I många gles- och landsbygder är det dock långt till närmaste bankkontor och andra alternativ saknas ofta helt. På en del mindre orter avvecklas också bankkontoren, eller enbart kassaservicen på bankkontoret, med en försämrad tillgänglighet som följd. I gles- och landsbygder har lantbrevbäringen varit en viktig utförare av Svensk Kassaservice tjänster, men även denna tjänst upphör under år 2008 i samband med avvecklingen av Svensk Kassaservice. I de områden som har omfattats av den nämnda PTS-upphandlingen kommer dock tjänsterna betalningsförmedling och uttag av kontanter även i framtiden att utföras av lantbrevbäraren. Möjligheterna att ta ut kontanter har förbättrats avsevärt under senare år, bland annat genom ökade uttagsmöjligheter i samband med inköp av dagligvaror. Dessutom har olika typer av bank-, betal- och kreditkort minskat befolkningens behov av kontanter för inköp. Trots detta är avsaknaden av uttagsmöjligheter av kontanter fortfarande ett problem för både bofasta och småföretag i många gles- och landsbygder. På många orter är det långa avstånd till närmaste uttagsautomat, bankkontor eller annan plats där kontantuttag är möjligt. Ett viktigt sätt att ta ut kontanter är genom bankomater. Trots att de alternativa sätten att ta ut kontanter har ökat under senare år anger fortfarande mer än 80 procent av befolkningen att de vanligen tar ut pengar i uttagsautomat. Denna funktion är dessutom tillgänglig för såväl ortsbor som besökare.

22 (24) Ur ett nationellt perspektiv har de flesta svenskar närmare än tio minuters bilresa från sin bostad till den närmaste bankomaten. Ungefär 860 000 människor i landet har dock längre än 10 minuter, de allra flesta av dessa människor bor i tätortsnära landsbygder eller glesbygder. När det gäller de riktigt långa avstånden, mer än en halvtimmes bilresa eller ännu längre, är det framför allt glesbygdsbor som berörs. Tillgängligheten till bankomater har generellt förbättrats något sedan förra året. Närmare 46 000 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har emellertid längre än tre mil till det närmaste bankkontoret. Av dessa har mer än 10 000 glesbygdsbor till och med längre än fem mil till det närmaste bankkontoret. För många, både företag och bofasta, innebär långa avstånd att de är hänvisade till andra alternativ för betalning av räkningar, uttag av kontanter och inlämning av dagskassor. När det nya servicenätet för post- och paketbefordran infördes år 2002 ökade det totala antalet serviceställen med över 40 procent. Ökningen skedde dock enbart i tätorterna, i gles- och landsbygder minskade i stället antalet serviceställen med mellan 11 och 16 procent. Omläggningen, där ombud övertog utförandet av tjänsterna, innebar samtidigt förbättrade öppettider i många fall. Posten har under de senaste åren justerat servicenätet för att öka tydligheten i serviceställenas funktion och tjänsteinnehåll. Sedan år 2006 finns en kategori ombud med en något begränsad service, så kallade frimärksombud med utlämning, där kunden kan hämta ut men inte lämna paket för postbefordran. Under de senaste åren har förändringarna i postservicenätet varit relativt stora. Mellan år 2006 och 2008 försvann 40 serviceställen i tätorterna och 26 serviceställen i de tätortsnära landsbygderna. I glesbygder minskade antalet serviceställen med 9 stycken under tidsperioden, en minskning med cirka 6 procent. Drygt 23 000 personer har mellan 20 och 30 minuter till närmaste serviceställe för postservice och knappt 5 000 personer har 30 minuter eller längre till det närmaste servicestället. De riktigt långa avstånden berör nästan enbart personer bosatta i skogslänen. Huvuddelen av dessa, cirka 87 procent, är bosatta i Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län. I gles- och landsbygder utför lantbrevbäringen en stor del av postservicen och fram till år 2008 även kassaservice för enskilda och företag. I vissa områden och på vissa orter som har omfattats av PTS upphandling av grundläggande betaltjänster kommer Postens lantbrevbäring även fortsättningsvis att utföra dessa tjänster, nu på uppdrag av Ica Banken AB och KI Kuponginlösen AB. Personer som är över 80 år eller har en funktionsnedsättning kan i vissa fall genom så kallad utsträckt lantbrevbärarservice få posten utdelad vid bostaden även om de bor långt ifrån lantbrevbärarens ordinarie färdväg. Lantbrevbäringen kan för många innebära en mycket hög grad av service med en god tillgänglighet då servicen ofta utförs vid bostaden. För andra kan denna serviceform innebära en lägre grad av service eftersom man måste passa en

23 (24) viss tid och inte kan välja när man vill utföra tjänsten. Detta innebär att många också kan behöva tillgång till ett fast serviceställe som komplement till lantbrevbäringen. 4.4 Läkemedel Att kunna köpa den medicin man blivit ordinerad, men också ha en god tillgång till receptfria läkemedel, är bland annat en central tillgänglighetsfråga. Sverige har sedan år 1971 haft ett system där det statliga bolaget Apoteket AB haft monopol på läkemedelsförsäljning. Monopolet har gällt både receptbelagda och receptfria läkemedel. För att utföra uppdraget har Apoteket använt ett rikstäckande distributionsnät av cirka 880 apotek och 860 apoteksombud. Apoteksombud har ofta varit livsmedelsbutiker eller andra lokala servicegivare. Regeringen beslutade i december 2006 att det svenska apoteksmonopolet ska upphöra. Syftet är enligt regeringen att förbättra tillgängligheten för konsumenterna, pressa priset på läkemedel och få en mer effektiv apoteksmarknad. Riksdagen biföll i maj 2008 regeringens förslag om omstruktureringen av ägandet och verksamheten i Apoteket AB för att underlätta för nya aktörer att etablera sig på apoteksmarknaden. Beslutet innehåller bland annat ett bemyndigande från riksdagen till regeringen om att sälja upp till hälften av de apotek som Apoteket AB i dag disponerar. Regeringens proposition rörande reformen beräknas träda i kraft den 1 juli 2009. Apoteksreformen kommer att innebära förändringar vad gäller tillgängligheten till läkemedel i olika delar av landet. Regeringen har gett Konsumentverket och Konkurrensverket i uppdrag att följa utvecklingen på apoteksmarknaden under omregleringsperioden. Myndigheterna ska bland annat säkerställa goda förutsättningar för konkurrens samt bevaka konsumenternas intressen. En förhållandevis god spridning av apotek i kombination med ett stort antal apoteksombud innebär en god tillgänglighet till läkemedel på de flesta håll i Sverige. Huvuddelen av befolkningen har mindre än 20 minuters resa till det närmaste apoteket, och i de flesta fall betydligt kortare än så. I landets glesoch landsbygdsområden är dock situationen sämre. Även inom denna sektor är det boende i de så kallade skogslänen som har de längsta avstånden. Även för många boende i skärgårdsområden är det vanligt med relativt långa avstånd till närmaste apotek. Apoteksombuden är därför särskilt viktiga i dessa områden.

24 (24) 5. Stöd till kommersiell service Stöd till kommersiell service har mellan åren 2002 och 2008 uppgått till 263 miljoner kronor. För år 2008 uppgick det totala stödet till 33 202 000 kronor. Stödet ges för att upprätthålla en god försörjning med dagligvaror och drivmedel, anpassat till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden i gles- och landsbygd. Stödet kan lämnas till näringsidkare i form av investeringsbidrag, investeringslån, servicebidrag och till kommuner som statligt hemsändningsbidrag. Sedan arbetsformen med programarbete infördes 2002 har även arbetet med stödet präglats av en ökad samverkan, helhetssyn och lokal förankring. Arbetssättet har skapat goda möjligheter till samsyn och synergier mellan olika typer av aktörer och insatser. APL är ett exempel på detta. Där har kompetenshöjande insatser riktade till butiksinnehavare ingått som en del i sammanhållna åtgärdsprogram för att utveckla butiker, där stöd till investeringar i anläggning och utrustning varit en annan. Under år 2008 fördelades stödet till kommersiell service på följande sätt: 19 103 000 kronor gick till investeringsstöd, 4 187 000 till servicebidrag och 9 912 000 till hemsändningsbidrag. Jämfört med år 2007 innebar det att en större andel las på investeringsbidrag än tidigare medan en mindre andel än tidigare lades på servicebidrag och hemsändningsbidrag. Förändringen i medlens användning kan ha att göra med att omfattande insatser har gjorts inom program som APL och Tillgänglig butik. Men den viktigaste förklaringen till det ökade investeringsstödet är förmodligen att allt mer stöd har lagts på investeringar i drivmedelsanläggningar, som är mer investeringskrävande än dagligvaruhandel.

Konsumentverket Box 48 651 02 Karlstad Telefon: 0771-42 33 00 Webbplats: www.konsumentverket.se E-post: konsumentverket@konsumentverket.se