De sjunger Herrens lov i främmandeland

en tidskrift från lunds missionssällskap nr 5 2011 årgång 165 Redeemed Christian Church of God De sjunger Herrens lov i främmandeland MALMÖ Försoning i praktiken 14 ENKÄTEN Kan man förlåta alla brott? 18 KRÖNIKAN Den arabiska våren är inte över 3

Möten med människor lyfter ni läsare gärna fram som en motivering till varför ni prenumererar på Uppdrag Mission. Och det är just dessa människor som hjälper oss att förstå verkligheten bakom nyhetsrubrikerna och boktitlarna och att fördjupa våra åsikter och uppfattningar. Mitt möte med pastor Joshua och församlingsmedlemmarna under gudstjänsten i Jubilee Center i Malmö, som ni kan läsa om i det här numret, är ett sådant exempel. Den palestinska familjen i Jerusalem som lever under ständigt rivningshot från israelisk militär, som vi berättade om i förra numret, är ett annat. Studenten Adrian från Rumänien som blev munk när han fångades av den ortodoxa liturgin, är ett tredje. Inspirerande läsning! Marie Bosund Hedberg Redaktör Mission i retur Evangeliet har varit på en resa och har just återvänt från sin grand world tour. Det har mött massor av människor under väldigt olika förhållanden. Det har förändrat hundratals miljoner liv överallt i världen. Samtidigt har många formulerat nya sätt att uttolka det kristna budskapet på. Nu när (en del) kristna i västvärlden börjar förstå att kristen tro håller på att tappa fotfästet i det sekulariserade Europa, och hur ivrigt evangeliet tas emot i länder på det södra halvklotet, har man börjat tala om en mission i retur. Man har sett framför sig hur de levande kristna från den globala södern kommer hit och ger Svenska kyrkan nytt liv. Detta nya liv anses dock fortfarande finnas inom Svenska kyrkan så det man önskar sig är mera liv men inte annorlunda än förut. Mission i retur är en verklighet. Till en viss del genom att invandrare som blir medlemmar i Svenska kyrkan ger den lite mera liv. Men det handlar mycket mera om invandrare som har kommit till Sverige med sina kyrkor. En del av dem är ganska etniskt stängda men några av kyrkorna som har grundats av invandrare är öppna för alla, och man bedriver också aktiv förkunnelse bland etniska svenskar. Men deras evangelium ligger inte särskilt nära det som förkunnas i svenska kyrkor och är ofta inte accepterat bland högkyrkliga svenskar eftersom de väljer att tolka det utifrån sina egna kulturella och sociala ramar. Vi får vara kritiska mot dessa nytolkningar och man behöver inte acceptera allt. Men det kan ändå vara värt att reflektera över att det kan vara våra tolkningar som är fel. Det kristna budskapet har nämligen inte bara en tröstande dimension det är också en utmaning. mika vähäkangas Uppdrag Missions redaktionsråd krönikan Arabiska våren är inte över Våren i arabländerna är över, vi är på väg mot höst. Men den arabiska våren är inte över. Än så länge kan vi glädja oss åt att den revolutionära rörelsen i Tunisien, Egypten och Libyen varit framgångsrik, men samtidigt ser vi hur befolkningen i Syrien mördas av den diktatoriska regimen där. Vi hoppas att det syriska folket också ska nå sitt mål regimskifte och ett demokratiskt styrt land. Men den framgångsrika revolutionen har inte nått sitt slutliga mål med demokratiskt valda regeringar. Det är det som befolkningen har kämpat hårt för men det kan fortfarande hända saker som vi, och de, inte önskar sig. Det finns religiösa grupperingar, ibland beväpnade, som både vill och kan utnyttja situationen. I Libyen kan det leda till inbördeskrig om inte situationen stramas upp. Vi kan heller inte vara riktigt säkra på hur västvärldens ledare förhåller sig till paradigmskiftet som har skett. De har i alla fall fått lära sig en läxa det går inte att försäkra sina intressen i olja eller naturgas genom att stödja diktaturer. Men jag ser ändå ljust på framtiden. Demonstranter och revolutionärer har lyckats motverka al Qaidas försök att värva nya soldater eftersom de har visat att det inte är västvärlden som är roten till allt ont. Rebellerna har visat på andra vägar till en bättre framtid, nämligen demokrati. Folket på gatan över hela världen har engagerat sig i det som har hänt och det kan vi bland annat tacka tv-kanalen Al Jazeera för man kunde följa deras sändningar i alla länder. Nya sätt att kommunicera har vuxit fram i arabländerna och det ger folket möjligheter att påverka sin situation bättre än någonsin tidigare. Det är för tidigt att uttala sig om var en sådan här frihetsrörelse kan dyka upp nästa gång. Kanske i mitt hemland, Uzbekistan, som är rikt på naturgas och som styrs av en diktator. mukhiddine shirinov Fil. dr. islamiska studier, Lund Internationell rättvisa, miljö, fred, mission, teologi, religionsmöte, integrationsfrågor Uppdrag Mission berör många ämnesområden. Men egentligen handlar alltihop om en enda sak: vad innebär det att leva evangeliet i dag? Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2011 ISSN 1102-0105 Omslag Minister Blessing från Ghana sjunger Herrens lov i Malmö. Foto: Martin Olson 4 Pastor Joshua leder Jubilee Center i Malmö, en frikyrka med nigerianska rötter. 14 Försoning i praktiken Fängelseprästen Ulrica Fritzson har startat Försoningsgruppen för att hjälpa brottsutsatta och gärningspersoner att mötas. 24 För rättvisa och försoning Kjell och Inger Jonasson arbetar på uppdrag av Svenska kyrkan i Jerusalem. 30 Stipendiaten Karin Öhagen, präst i Värmdö församling, har fått bidrag för att ta emot ett tiotal studenter från Burma. Alltid 3 Krönikan 18 enkäten 27 Betraktelsen 29 läst sedan sist 30 Stipendiaten 2 uppdrag mission nr 5 2011 uppdrag mission nr 5 2011 3

Gemenskap för Guds skull text: marie bosund hedberg foto: martin olson Come and see the Lord is good, there is nothing he cannot do. Församlingen har rest sig upp i bänkarna och sjunger med i gospeln som pastor Joshua och kören bakom honom på scenen sjunger. För några av besökarna räcker det inte med att klappa takten de måste gå fram och visa sin glädje i dans. 4 uppdrag mission nr 5 2011: malmö uppdrag uppdrag mission mission nr 5 nr 2011: 5 2011: malmö xx 5

Han predikar om att Jesus finns här igår, idag och för evigt Och församlingen svarar honom med ett Halleluja och uppsträckta händer. Det är gudstjänst i Jubilee Center, en av tre församlingar i Malmö som tillhör Redeemed Christian Church of God, rccg, med rötter i Nigeria. Varje fredag och söndag samlas man i Immanuelskyrkan, en kyrka som man får hyra av Evangeliska frikyrkan. De är ganska trångt i bänkarna och de flesta besökarna är invandrare i södra Sverige från Nigeria, Ghana, Kamerun, Mozambique eller andra afrikanska stater. Hit kommer också indier, palestinier och en del skandinaver. Några av församlingsborna är studenter vid World Maritime University i Malmö och för dem blir de intensiva timmarna i kyrkan också en möjlighet att träffa landsmän. Det är Joshua Kayode Oladokun, Jubilee Centers pastor, som leder gudstjänsten och det sker oftast enligt en bestämd ritual. Han predikar om att Jesus finns här igår, idag och för evigt och hans församlingsbor är samstämmiga i sitt Halleluja. Profeten från Nigeria Den här söndagen tar församlingen emot en speciell gäst, Dotun Djelabi, en predikant, a prophet, från Nigeria som är ute på en skandinavisk turné. Han är karismatisk och leende och öppnar sin predikan med att berätta att han såg Jesus Kristus just här, på podiet i kyrkan, när han kom. Och församlingen svarar honom med ett Halleluja och uppsträckta händer. Tillsammans med kören leder han församlingen genom en annan omtyckt gospel, Jesus is the sweetest name, och det är många som lämnar sina platser och går fram mot scenen för att få dansa tillsammans. Dotun Djelabi har skrivit en bok om sin tro, The Eagle Personality, och i sin predikan betonar han hur viktigt det är att man koncentrerar sig på livets värden och försöker vara en god person. Det finns femton personer här inne som har stora kontokortsskulder, men om vi nu tillsammans ber för er så kan jag försäkra er att de kommer att vara borta när det här året är slut, fortsätter han och omfamnar hela lokalen med en svepande gest. Och församlingen tackar honom med ett nytt Halleluja. Innan predikanten ska åka vidare till församlingen i Borås uppmanar han pastor Joshua och hans församlingsmedlemmar att gå ut i Malmö och missionera. Joshua får knäböja medan Dotun Djelabi försäkrar att han är en skicklig pastor och uppmanar honom att bjuda in Malmös kommunledning till en gudstjänst och visa kraften i församlingens vilja för en bättre och mindre våldsam värld. Följer Bibeln Joshua Kayode Oladokun kom till Köpenhamn från södra Nigeria, den kristna delen av landet, för sexton år sedan. Han lämnade den politiska oron i sitt hemland och startade ett företag i städbranschen som han fortfarande driver. Ungefär samtidigt grundades rccg i Danmark och Joshua blev en aktiv församlingsmedlem redan från början. Det som predikades här stämde väl överens med vad han hade fått lära sig som barn. Det är bara Gud som kan ge folket kraft och när man ber Gud om hjälp så går det bra, det finns det många exempel på i Bibeln. Han blev minister, den lägsta graden av dem som arbetar i kyrkan, 2004, och avancerade till diakon vid ett stort europeiskt möte i Milano 2007. Tidigare i år utsågs han till pastor vid ett lika stort möte i Holland. Idag bor han i ett villasamhälle strax utanför Malmö med sin fru Ingrida från Litauen och deras två små döttrar Serena och Emilia. Ingrida är moder för församlingen i Malmö Anmälan och mer information på www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen Pastor Joshua visar sin glädje. Danskfödda Ann med dottern Maiya. 6 uppdrag mission nr 5 2011: malmö Bröderna Prince och Ateko Eketi med mamma Blessing på scenen. Dotun Djelabi, predikant från Nigeria, är hedersgäst vid Jubilee Centers gudstjänst.

Joshua Kayode Oladokun är pastor i Jubilee Center, en av tre RCCG-församlingar i Malmö. RCCG växer i Sverige Om vi tror på honom och följer honom finns det ingenting som vi inte klarar av, det finns inget problem som vi inte kan lösa. Jesus har lösningen. och nyligen grundade Joshua och hon en rccg-församling i Litauen. Mitt uppdrag som pastor är ett oavlönat deltidsjobb, berättar Joshua när kyrkan håller på att tömmas efter gudstjänsten. Då har kollekten, the offerings, för församlingens arbete samlats in och han har hunnit välsigna den yngsta församlingsmedlemmen, tre veckor gamle Aubri, som sovit sig genom det mesta av gudstjänsten på mammas arm. Bönens kraft Jag tar emot alla som ber mig om hjälp, försäkrar han. Vi träffas här i kyrkan och ber det är naturligt för oss för vi vet från våra hemländer att Gud behövs varje dag, för den som är ensam, fattig eller pressad av djävulen. Här i Sverige ber man bara till Gud om man blir svårt sjuk Pastor Joshua är övertygad om bönens kraft och ger ett aktuellt exempel. För ungefär ett år sedan satte en okänd serieskytt skräck i Malmö och framför allt i dem med utländsk bakgrund som bor där. Några hade skjutits till döds, andra blivit skadade av hans skott. Det var en mycket skrämmande tid. Vi i församlingen förstod att vi var i fara och vi ville inte råka illa ut. Så vi mobiliserade oss, vi organiserade en bön via Facebook och sms. Vi kunde samlas till en mäktig fredagsbön och be för att den här personen skulle hittas. En vecka senare grep polisen honom i hans hem. Jag skulle vilja att fler svenskar förstår kraften i Guds ord, säger pastor Joshua allvarligt. Om vi tror på honom och följer honom finns det ingenting som vi inte klarar av, det finns inget problem som vi inte kan lösa. Jesus har lösningen. Och han finns inte bara för oss utlänningar utan för alla. Det finns två auktoriteter, eller hur, och den dag när allt tar slut finns det bara två vägar att välja mellan. Och det är till Guds rike vi ska gå, inte till helvetet. Jag har makt att säga det här, i Guds namn. J ubilee Center i Malmö är ett tydligt exempel på att den afrikanska kyrkan rccg, Redeemed Christian Church of God, växer sig stark i Sverige, säger Nils Malmström, som följt kyrkan på nära håll, både i Sverige och utomlands, under de senaste åren. Han läste teologi i Lund för att bli präst men sadlade om och blev lärare. Det var när han fick en elev från Ghana, som kommit med sina missionerande föräldrar till Sverige, som han blev intresserad av den motsatta missionen. Han tog kontakt med Centrum för teologi och Religionsvetenskap i Lund och han har skrivit ett par uppsatser i ämnet, bland annat Bring the Gospel back to Europe 2006. Till grund för den låg bland annat djuplodande intervjuer med de pastorer som då verkade i Sverige. Redeemed handlar om förlösning men det är svårt att översätta kyrkans namn ordagrant. rccg är en form av pentekostalism och ett slags ny våg i tredje världen av det som började som pingströrelsen i usa och kom till Sverige med Levi Petrus i början på förra seklet. Kyrkan grundades i Nigeria 1952 av Joshia Akindayomi, en analfabet som i en uppenbarelse lyckades tyda ett skriftligt budskap från Gud på en vägg. Han kom från en så kallad Aladura kyrka, en nigeriansk rörelse som är tydligt inspirerad av den afrikanska världsbilden och där man talar om kampen mellan det goda och onda. Idag leds kyrkan av Enoch Adeboye, som 2008 utsågs av den amerikanska tjänsten Holy Ghost Night som hålls en gång i månaden vid deras högkvarter Redemption Camp utanför Lagos i Nigeria. Han beskriver det religiösa lägret som ett eget samhälle och som kan samla drygt en miljon anhängare till varje gudstjänst. Idag finns det 220.000 rccgförsamlingar i 140 länder. rccg kom till Köpenhamn 1995 och till Sverige 2001. Idag finns det 14 församlingar i Sverige. text: marie bosund hedberg tidskriften Newsweek till en av världens 50 mest inflytelserika män. Bibeln, och framför allt texter ur Nils Malmström Gamla Testamentet, är viktiga i kyrkan. De är ofta ryckta ur sitt sammanhang, men medlemmarna förväntar sig att bibelordet ska hjälpa dem i deras vardag. Den som predikar i den här kyrkan talar oftare med egna erfarenheter än med teologiska kunskaper som grund. Nils Malmström har besökt gudsfoto: Martin Olson 8 uppdrag mission nr 5 2011: malmö Foto Nils: Privat uppdrag mission nr 5 2011: rccg 9

Att sjunga Herrens sånger i ett främmande land text: anne kubai översättning: nils malmström foto: martin olson och privat Mmajoriteten av de afrikanska kyrkorna i Sverige är grundade av enskilda immigranter, medan andra är förgreningar av kyrkor, som finns i Afrika. I några fall uppmuntrar etablerade kyrkor i Sverige, till exempel Pingstkyrkan, Svenska Missionskyrkan, och till och med några församlingar inom Svenska Kyrkan, bildandet av speciella afrikanska församlingar i sina egna lokaler, ofta betecknade som internationella, engelsktalande, swahili-talande eller tigrinya/ amarinya -talande församlingar. I vissa fall är pastorerna i dessa församlingar anställda av värdförsamlingen för att arbeta jämsides med och också ingå i värdförsamlingens ledningsgrupp och andra administrativa organ. Detta kan leda till att det finns flera olika församlingar i samma kyrkobyggnad, som har sin söndagsgudstjänst och andra aktiviteter på olika tider. I sådana fall kan afrikanska och svenska gudstjänster äga rum parallellt, därför kan man hitta två lutherska gudstjänster med två lutherska präster som leder två olika gudstjänster (afrikansk/internationell och svensk) i olika lokaler i samma kyrkobyggnad. När man frågar deltagare om anledningen till detta, säger en del av den afrikanska församlingens medlemmar, att de behöver helande, vilket de bara kan få av en afrikansk pastor, som förstår deras behov och upplevelser. Mångfalden av afrikanska kyrkor och kristna grupper i Sverige I Sverige finns afrikanska immigrantkyrkor som kan vara Nationella kyrkor som etiopiska och eritreanska ortodoxa kyrkor. Kyrkor med språklig eller regional uppdelning, till exempel fransktalande central- och västafrikanska grupper, tigrinyatalande församlingar och swahilitalande östafrikanska kyrkor Engelskspråkiga samfundsoberoende (internationella) kyrkor Afrikanska svensktalande katolska församlingar Afrikanska gemenskaper samfundsoberoende och/eller internationella Dessa kyrkor, missionsorganisationer och gemenskaper, representerar inte helt och hållet dagens situation i Sverige. Det finns till exempel kyrkor, där grundaren är afrikan, men har en svensk församling i en stad och blandad afrikansk-svensk församling i en annan stad. Den ovissa situation immigranter lever i leder till att församlingar går samman, splittras och omvandlas till nya konstellationer. Till den förvirrande mångfalden av kyrkor, gemenskaper, missionsprojekt och resande predikanter ska läggas kopplingen till kyrkor i hemlandet i Afrika, varifrån ambulerande predikanter kommer för att predika i församlingar i svenska städer. Signifikant är också det nät och nätverk som korsar både geografiska och sociala rum i dessa gemenskaper, till exempel regionala skandinaviska nätverk där tillfälliga konferenser samordnas. Ett liv i Anden Afrikanska kristna gemenskaper upptäcker att de lever i ett samhälle med helt nya sociala värden och normer, vilka anses stå i stark kontrast till deras egna traditioner och religiösa värderingar. Därför uttrycker många medlemmar av afrikanska kyrkor i Sverige att de lever ett liv i Anden. Med detta menar de att deras tro är en källa till inspiration när de har det svårt i Sverige. Relationen till värdsamhället medför inte något accepterande av dess värden eller att sväljas som någon pastor uttrycker det. Vi kan referera till denna balansakt som att leva i anden, därför att, som de utrycker det, det är endast genom kraften från den Helige Ande som detta är möjligt. Skillnaden mellan dem och det svenska värdsamhället, som afrikanska kristna upplever det, förklaras med andliga termer. Anne Kubai Docent vid World Christianity & Intereligious Relations vid den teologiska faktulteten vid Uppsala Universitet. Under tre år har hon studerat afrikanska immigrantkyrkor i Sverige, i ett projekt som finansierats av Riksbankens jubileumsfond. I sitt projekt Att sjunga Herrens sånger i ett främmande land: Afrikanska kyrkor i Sverige mellan segregation och integration har hon följt 23 församlingar, i gudstjänster, bönemöten, bibelstudier, helande gudstjänster och dop. 10 uppdrag mission nr 5 2011: rccg xx uppdrag mission nr nr 5 2011: 5 2011: rccg xx 11

Framgång är en intressant fråga bland afrikanska invandrare i Norden och för många av dem är tron på Guds kraft en viktig grund när deras drömmar ska bli verklighet. Inom de afrikanska kyrkorna finns ett stort nätverk till stöd för medlemmarna i hårda tider och som förbättrar deras chanser att klättra på samhällsstegen. Man lägger pengar i kollekten, blessings, för att Gud ska betala tillbaka kanske tiofalt mer. text: mika vähäkangas foto: martin olson Framgångsteologin styr i afrikanska kyrkor Man måste be för att kunna motta något från Gud, och man ska tro på att man kommer att få det. Forskningen visar att religionen är mycket viktig för de flesta afrikaner. Kristendomen har vuxit kraftigt i Afrika under det senaste seklet så kraftigt att man kan tala om den största förändringsprocessen inom ett sekel i hela religionshistorien. Det är alltså ingen överraskning att invandringen blir en teologisk upplevelse för många afrikaner, eller att hela invandringsprocessen uttolkas teologiskt. Man ser Guds hand i alla problem och faror på vägen och särskilt om man har kunnat övervinna dem. De flesta afrikanska kyrkor i Europa är karismatiska så kallade neopentekostala kyrkor. De har pentekostal och karismatisk spiritualitet men teologiskt är de oftast inte särskilt nära den pingströrelse som vi är vana vid i Sverige. De ligger närmare Livets Ords förkunnelser och ett gemensamt drag för den här tredje vågens kyrkor är framgångsteologin. Enligt den framgångsteologi som har sina rötter i usa är ekonomisk framgång, social status och hälsa sådana Guds välsignelser som nästan alltid ses som typiska resultat av en troendes fromma liv. Medan klassisk kalvinistisk tro uttolkar rikedomar och framgång som bevis på Guds välsignelse och positiv predestination, har framgång blivit ett mål i sig inom framgångsteologin. Och i usa brukar man räkna framgång i dollar. Det finns dock vissa förutsättningar för framgång i framgångsteologi. Man måste be för att kunna motta något från Gud, och man ska tro på att man kommer att få det. Ett mäktigt bevis på den fattiges tro är att man offrar sina pengar i kollekten för att Gud ska betala tillbaka tio gånger, nej hundra gånger mer. De här lärorna om fröpengar (seed money) har lett till omoraliskt, även rent kriminellt, utnyttjande av fattiga överallt i världen. Framgång inte bara pengar rccg Helsingfors slagord är where the expectations become manifestations (där förväntningarna blir manifestationer), alltså en kyrka där Gud ger de troende det som de ber om. Talet om framgång hör till en predikan men spelar inte en så central roll i rccg som i amerikansk framgångsteologi. Det är lika vanligt att man lyfter fram andra dimensioner av framgång till exempel ett lyckligt äktenskap, en harmonisk familj och skötsamma barn. Även många goda vänner och arbetskamrater räknas. En pånyttfödd kristen lever sitt liv genom att följa Guds vilja och det leder till Guds välsignelse. En levande tro genererar alltså naturligt goda gärningar. Om goda gärningar saknas är det ett bevis på att tron också saknas. Tron är alltså en levande realitet och inte bara en intellektuell inriktning. Den här praktiska tron leder till gudomlig inblandning i livet och som befriar den troende från allt ont. I en påskpredikan uttolkade pastor Mark i Helsingfors uppståndelsens betydelse som befrielse från fattigdom, sjukdom och död. Norden är bland de mest sekulariserade områden i världen medan Afrika möjligtvis är världens mest religiösa kontinent. Ändå är vi i Norden bland de rikaste och Afrika är den fattigaste kontinenten. Det här argumentet skulle väl slakta afrikansk framgångsteologi på en gång? Svaret visar tydligt att framgång inte bara är en ekonomisk fråga. Kan inte lura Gud rccg medlemmar vill också betona den äkta trons roll i framgång. Om någon ber och tror på Gud bara för att han förväntar materiella vinster från Honom, är det inte fråga om levande tro. Bara de som verkligen tror på Gud och älskar Honom kan motta Hans speciella välsignelser. Man kan inte lura Gud genom att agera som om man vore troende. Trons poäng är alltså inte de jordiska välsignelser som man mottar utan Gud själv, och möjligheten att komma till det eviga livet med Honom. Genom framgångsteologi skapar man en mening och sammanhang mellan ekonomi, invandring, individ och gemenskap. Pengar blir mer än pengar de är Guds välsignelse men också en resurs som en kristen bör använda ansvarsfullt genom att stötta sin släkt och kyrka men också genom att använda den för att skapa mer förmögenhet. En grupp av människor som så småningom kan förlora sitt intresse för framgångsteologi är de som är tillräckligt framgångsrika. Den här teologin är ganska hård. Den kräver självdisciplin och hårt arbete och lovar framgång. När man redan har nått framgång och konkurrerar hårt om arbete och om ett gott liv kan man behöva mer nåd, fred och vila än kamp och seger. Mika Vähäkangas Professor i missionsvetenskap med ekumenik vid Lunds universitet. 12 uppdrag mission nr 5 2011: rccg uppdrag mission nr 5 2011: rccg 13

Fängelseprästen visar väg till praktisk försoning Man kan aldrig betala tillbaka men det går att sona ett brott och bearbeta det som har hänt, säger Ulrica Fritzson, som har lång erfarenhet som fängelsepräst i Malmö. Nu har hon startat Försoningsgruppen med ett program som hämtats från ett sydafrikanskt fängelse. text: marie bosund hedberg foto: martin olson Ju tyngre brott man begått, desto större smärta känner ofta förövaren. Det räcker inte att avtjäna sitt straff, skulden och skammen finns kvar, säger Ulrica Fritzson, fängelsepräst i Malmö. 14 uppdrag mission nr 5 2011 uppdrag mission nr 5 2011 15

Ulrica Fritzson Ålder 43 år Familj Maken Erik Isaksson, sjukhuspräst på Skånes Universitetssjukhus i Lund, tre barn Gör Fängelsepräst (tjänstledig), doktorand på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap, CTR, vid Lunds universitet. Skriver på avhandling om Skuld och förlust av värden, ordförande i ideella föreningen Försoningsgruppen i Malmö, som arbetar med stöd från Polismyndigheten i Skåne, Malmö Stad, kriminalvården, behandlingshemmet Minnesota i Malmö, Stiftelsen Comesta i Malmö och Svenska kyrkan i träffas två gånger för den här intervjuns skull och jag ser Ulrica Fritzson i två olika roller. Hemma i den ombonade villan utanför Lund, med en tekopp i handen och yngste sonen i knät, samtidigt som hon berättar om sin forskning och kommande doktorsavhandling Skuld och förlust av värden. Några dagar senare är hon i centrum vid ett möte med Försoningsgruppen, en ideell förening där hon är ordförande och omgiven av andra sakkunniga när det gäller brott, straff och skuld. En polis, två kriminalvårdschefer, två från medlingsverksamheten vid Malmö Stads stödcentrum och två som arbetar med rehabilitering av missbrukare och som själva har ett förflutet med droger och kriminalitet. Båda gångerna märks hennes engagemang och entusiasm, hon brinner för det hon har satt igång. Tystnadsplikten viktigast Som fängelsepräst har hon mött en verklighet som ligger långt ifrån hennes egen. Hon har mött många olika sorters brottslingar, eller gärningspersoner, som hon säger, i olika åldrar, med olika bakgrunder, med rötter från olika delar av världen. I många fall har gärningspersonen själv sökt upp mig, det är ju helt frivilligt för de intagna att ta emot prästen. I min roll är tystnadsplikten det viktigaste, och det faktum att Gud finns mitt i den människans liv. Vi håller andakt och har bibelsamtal. Det är det hon har upplevt under sina år som fängelsepräst som fått henne att ta tjänstledigt under fyra år. För att få göra en djup reflektion över det jag har jobbat med. Jag har lidit så av smärtan efter de där samtalen, förklarar hon. Förövarna känner skuld och när de konkret ställs inför det som de har gjort, till exempel får se bilder på de skador som de orsakat sitt offer, kan de undra över hur de ska kunna leva vidare. Det är ganska vanligt att gärningspersoner sätts i isoleringscell efter en rättegång på grund av självmordsrisken. Kan inte bli ogjort Ulrica Fritzson har länge sökt efter en arena, som kan hjälpa både gärningspersonen och den brottsutsatte, att försonas med det som har hänt. Det räcker inte att lämna fängelset efter avtjänat straff. Många lämnar fängelset med en gnagande känsla av att inte ha sonat sitt brott. Man vet att det man har gjort inte kan göras ogjort, något är för alltid förstört, fortsätter hon. Men det handlar om att ta ansvar, att se brottsoffrets skador och behov och erkänna helt öppet. Och det erkännandet är betydligt svårare, för under en rättegång erkänner man ofta så lite som möjligt för att få kortast möjliga straff. Men i mötet med den man skadat är det mycket svårare att komma undan frågorna och insikterna om sig själv. Jag har fångats av filosofen Martin Bubers tankar om existentiell skuld och det judiska försoningsbegreppet, som innebär att man erkänner både sitt ansvar och sin vanhelgelse. Mest av en slump hittade Ulrica Fritzson en förebild för sin tänkta försoningsarena under en resa till Sydafrika för flera år sen. På fängelset Pollsmoor utanför Kapstaden erbjuds alla intagna att medverka i ett stort försoningsprogram, enligt regeln att försoning ska vara huvudsaken med att man avtjänar ett straff. Man använder också zulu- och xhosafolkens uttryck ubuntu, som betyder mänsklighet, en person är en person bara genom andra människor, och Ulrica kommenterar vilken brist på relationer de intagna ofta har. Blev fascinerad Jag blev så fascinerad att jag bestämde mig för att resa tillbaka några år senare och då hade jag med mig fler med egen erfarenhet av fängelselivet, nämligen häkteschefen i Malmö, ytterligare en kriminalvårdschef i Malmö och två behandlare på Kriscentrum för Män i Malmö, med lång erfarenhet av att arbeta med män som utövar våld i nära relationer. De blev lika engagerade som jag och såg möjligheterna att skapa något liknande här hemma. I augusti 2010 bjöd vi också hit några från Pollsmoor på ett motsvarande besök. Det var en före detta intagen på Pollsmoor som genomgått försoningsprogrammet samt grundarna till försoningsprogrammet, och de blev imponerade över den integritet och värdighet som de tyckte att intagna i Sverige behandlades med. Att fängelset tillhandahöll skor och varma jackor när det var kallt ute tyckte man var väldigt omtänksamt. För några veckor sedan togs de första stegen i den nybildade Försoningsgruppen, som talar om försoning i praktiken och som ska motverka kriminalitet och skam genom att arbeta med kärnvärdena tillit, respekt, integritet och ärlighet. Sinnesrobönen Redan nu finns det medlare i de flesta kommuner som gör det möjligt för unga förövare, upp till 20 år, att möta sina brottsoffer. Försoningsgruppen ska arbeta bredare och under tio veckor ska tio gärningspersoner få vara med i programmet som till vissa delar liknar ett klassiskt behandlingsprogram för alkohol- eller drogmissbrukare. Sinnesrobönen Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden finns med även i Försoningsgruppens program. Försoning handlar inte nödvändigtvis om att bli vänner igen, förklarar Ulrica, det handlar främst om att ge sanning och ta ansvar. Vi ska ge verktyg som gör det möjligt att leva vidare med det som har hänt. Från att lära känna varandra, tala om förhoppningar och rädslor, vanliga undanflykter och förövarnas bakgrund, ska de få möta sina familjer och vänner som fått sina liv förstörda av deras kriminalitet. Efter de tio veckorna ska vi förbereda medlingsmöten som gärningspersonerna ska kunna ha med dem som de utsatt för brott. Det vill säga, om de brottsutsatta vill, det är nämligen de som har företräde i hela processen. Och det går att be om förlåtelse utan att bli förlåten. Försoning handlar inte nödvändigtvis om att bli vänner igen, det handlar främst om att ge sanning och ta ansvar. Anmälan och mer information på www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen Ove Sjölander, som arbetar på Kriscentrum för män i Malmö, mötte intagna på Pollsmoorfängelset i Kapstaden. Deras erfarenheter övertygade honom om att Försoningsgruppens arbete behövs. 16 uppdrag mission nr 5 2011 uppdrag mission nr 5 2011 17

Går det att förlåta alla brott? Det kommer att dröja flera månader innan den norske terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik får sitt straff i domstol. Ett straff som betyder att han kommer att vara frihetsberövad kanske resten av sitt liv. Men kommer att kunna förlåta är en nåd. Det är inte en prestation som kan utföras eller avkrävas. Men när vi kan förlåta en oförrätt så återuppstår en ny balans både inom oss själva och i förhållande till förövaren. Därför är förlåtelsen så eftersträvansvärd. Förlåtelsen tillhör dem som har drabbats. Vad vi andra kan göra är att be för dem och för oss alla. Om vi riktar allt vårt hat mot Anders Breivik och projicerar all ondska på honom blir vi indragna i samma dödsbringande system i stället för att få mod och kraft att värna om livet och en levande demokrati. Ingela Romare Filmregissör, jungiansk analytiker, Torekov världen som nu hatar honom och hans gärningar kunna försonas med tankarna på det han har gjort? Och kommer han att kunna försonas med sitt öde och våga be dem som drabbats om förlåtelse? brottet är oförlåtligt. Frågan är lätt men avgrundsdjup: Vad är en människa? Kan en människa förändras på djupet, inte bara på ont, men också på gott? Brottet, liksom dess motiv är omänskligt. Ändå: Brottslingen är en människa, ett faktum som varken han eller vi kommer undan. Brottet kan aldrig sonas, men vi står inför ett existentiellt val: Har vi mod att tro på en nåd, som skulle kunna bryta våldets spiral mera öppenhet, mera demokrati en lång och svår väg, eller Hämnd eller helande? Sven-Bernhard Fast Biskop i Visby Jag kan inte spekulera i om anders Behring breivik kommer att be om förlåtelse. Han bär en övertygelse om att han har rätt. Rätt i sak och rätt att vara den krigare han anser sig vara. Den intressanta frågan är vad vi andra gör. Kan vi dra lärdomar av detta och på så sätt försonas med händelsen eller ska vi använda hans hat till ett lika starkt hat, tillbaka? Försoning tror jag är möjlig om vi lär oss något från det oförlåtliga. Jag skulle önska en seriös diskussion om nationalitet och nationalism. En reflektion kring de värden vi säger oss uppmuntra när vi så hårt trycker på den nationella identiteten. Den självbild vi skapar utifrån nationalitet behöver diskuteras i ljuset av globalisering och respekten för varje människas lika värde. Om en sådan dialog fördjupar vår kunskap om vad det är att vara människa, bortom nationsgränser, tror jag vi kan försonas med det oerhörda som hänt. Gudrun Schyman Kommunpolitiker, debattör, Simrishamn Frågan är väl snarare om det går att förlåta den som utfört ett brott, vad detta brott nu än må bestå av. Det är en människa som begår ett brott och andra människor blir lidande på grund av detta brott. En förutsättning för förlåtelse är att det är någon som ber om förlåtelse. Om det skall vara någon mening med att förlåta den som ber om det så måste den människan uppriktigt ångra sig och vilja förändra sitt liv och vilja gottgöra det han eller hon åsamkat andra. Men även om detta sker så är det ju upp till var och en att avgöra om det för den människan är möjligt att förlåta den som ber om det det är verkligen inte självklart. Men det finns genom historien exempel på detta: att man KAN förlåta en annan människa det som verkar oförlåtligt. Däremot är det helt klart att Gud förlåter den som uppriktigt ber om förlåtelse. En av den kristna trons grunder är att Jesus dött för våra synder och att förlåtelsens möjlighet och verklighet finns det skulle då vara märkligt om människor skulle sätta upp regler för vad Gud kan eller inte kan förlåta. Förlåtelse går djupare än att lämna något bakom sig. Det handlar också om nåd att kunna be om förlåtelse och att kunna ge förlåtelse. Per Svensson kyrkoherde i Lackalänga-Stävie församling, Lunds stift en synnerligen grov brottslig gärning kan aldrig förlåtas. Möjligen kan den som drabbas av brott eller anhöriga till en våldsdödad så småningom komma över sitt hat mot gärningsmannen. I Breiviks extrema fall är det lätt att förutse vad som rättsligt kommer att hända honom själv. Han kommer i den ena eller andra formen att för resten av sitt liv förbli frihetsberövad. Ingen kommer någonsin att ens fundera över att återge honom friheten. Sannolikt känner han ingen ånger för egen del och tror jag kommer han aldrig att söka förlåtelse. Sven-Erik Alhem Ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund Tidigare överåklagare, Malmö 18 uppdrag mission nr 5 2011: enkäten uppdrag mission nr 5 2011: enkäten 19

stipendierapport Kvinnornas berättelser ger hopp Sofia Mirshahi från Kungälv var en av deltagarna från Göteborgs stift på resan till Israel och Palestina för ett år sedan. Bland minnena finns två kvinnors berättelser om hur de förlorat nära anhöriga i den mångåriga konflikten. Två kvinnor från var sin sida gränsen, men deras berättelser blev gränslösa. text: sofia mirshahi förra året fick jag chansen att besöka en plats jag alltid velat uppleva. Staden Jerusalem med sin mångkulturella atmosfär och blandning av religioner och människor tilltalade mig direkt. Det fascinerade mig vilken innehållsrik och komplex plats med så mycket historia jag kommit till, trots att staden rent geografiskt sett inte är så stor. Som kristen var det en speciell känsla att befinna sig på samma mark som Jesus en gång vandrat på och att få besöka de platser man läst om i bibeln. Vi köade i timmar för att få se Jesu födelseplats, vi badade fötterna i Galileiska sjön och tände ljus vid platsen där Jesus en gång begravdes. Jag fick också uppleva judendomen, en religion som jag innan tyvärr inte haft mycket kontakt med. Tålamodet hos människorna gjorde intryck, hur de finner så mycket hopp och värdesätter Gud i vardagslivet trots sin historia och motgångarna de dagligen möter. Jag tror att vi behöver mer kunskap om andra religioner och människor i största allmänhet. Möten med andra kulturer gör att vi växer som människor. Vår resa var en del i en utbildning för lokalt engagemang för internationella frågor och ett av syftena var att få lära oss om konflikten och problemen som genomsyrar området Israel och Palestina. Det blir genast så verkligt och påtagligt att befinna sig på plats och att själv få höra människor berätta sina historier. Motparterna möts i Parents Circle En kväll fick vi träffa två kvinnor från Parents Circle, en organisation för människor som förlorat sina nära i konflikten. Det som gör den här organisationen så viktig, är att den sammanför israeler och palestinier i samtal, människor som vanligtvis kanske aldrig skulle talas vid då de lever som motparter på krigsdrabbad mark. Den israeliska kvinnan Tal berättade om sin syster som för åtta år sedan hade blivit dödad i en palestinsk självmordsattack. Hon påpekade hur svårt det var för henne varje gång hon pratade om det som hänt, men att det samtidigt var det enda sättet för henne att bearbeta det 20 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem 21

På något sätt måste man vända andra kinden till och leva så som man vill att andra skall bemöta en. Sofia Mirshahi Ålder 18 år gör Studerar sista året på naturvetenskaplig linje på gymnasiet, är från Kungälv. Har spenderat mycket tid i Iran, rest till Israel/Palestina och nu senast deltog hon i ett internationellt ungdomsläger i Bosnien. intresserad av Människor och vill jobba som läkare. Vill fortsätta att engagera sig i dessa frågor och vill absolut resa tillbaka till Israel/Palestina någon gång på. Först när hon gick med i organisationen insåg hon hur mycket fördomar som omgivit henne, på andra sidan muren fanns det inte alls bara terrorister och fiender som kastar sten. När den palestinska kvinnan Aisha fortsatte med att berätta sin historia blev det hela med ens så påtagligt. Det hon berättade var på många sätt likt det som Tal just delat med sig av. Aisha berättade för oss hur hennes jämngamle bror utan anledning hade blivit skjuten i bröstet av israeliska soldater. Kort därefter hade en av hennes andra bröder begått självmord på grund av det som hände. Alla i hennes omgivning hade vägrat prata om det, men hon kände att för sin egen och sina barns skull ville hon inte ignorera det som hänt. Föreläser på skolor Dessa två kvinnor och många andra i organisationen med liknande förluster åker runt till skolor och grupper för att dela med sig och samtala. Bara genom att sitta bredvid varandra och prata bevisar de någonting för sig själva och för andra. Många organisationer vi träffade under vår resa jobbar med just detta, att sammanföra båda sidor, och när det väl händer har vi kommit en bit på vägen. Även fast folkgrupperna utåt sett är fiender så går det att mötas över bitterheten och de märker att det finns människor på andra sidan som har tvingats genomlida liknande trauman. Det känns som att fördomarna bygger en barriär och en ond cirkel kring något som alla egentligen vet borde vara fred. Vända andra kinden till Jag inser att det är omöjligt att utplåna fördomar, på samma sätt som det inte går att förgöra rasism och fundamentalism. Men ändå finns israelerna kvar med sin fascinerande kultur, likaså palestinierna. Det vore så tråkigt att se dessa folkgrupper sjunka lägre än de som gjort dem ont. På något sätt måste man vända andra kinden till och leva så som man vill att andra skall bemöta en. Det är här som dessa två kvinnor och alla de andra människorna vi mötte lever som förebilder för andra. Vi måste våga kasta alla fördomar åt sidan och inse att i grund och botten handlar det om människor som alla drabbats på ett eller annat sätt. Det finns hopp om en bättre framtid. Det säger jag efter att ha sett och upplevt det med egna ögon. Rent konkret har jag inga svar, lika lite som någon annan. Men jag tänker i första hand på alla de människor som vägrar använda våld och som vägrar ge upp hoppet om att Gud inte vill att vi straffar varandra. De leder oss framåt på den långa vägen till en lösning av konflikten. Den riktiga freden börjar i människors tankar, vi måste bara hitta oss själva i allt det förvirrade. 22 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem uppdrag mission nr 3 2011: etiopien 23

Man kan se Kjell Jonasson och hans fru Inger som moderna missionärer. Utsända av Svenska kyrkan i världshändelsernas centrum. Deras mission handlar om att göra en insats för andra både i ord och gärningar. text: marie bosund hedberg foto: johannes söderberg/svt Inger och Kjell Jonasson har varit utsända av Svenska kyrkan på olika uppdrag i Mellanöstern under sammanlagt trettio år. Nästa år lämnar de Jerusalem och Betlehem och flyttar hem till Sverige. De bor grannar med konflikten på Västbanken Sedan 2004 bor Kjell och Inger Jonasson på det ekumeniska institutet Tantur i Jerusalem, nära separationsmuren till Betlehem. De rör sig utan problem mellan de israeliska och palestinska gränslinjerna och under årens lopp har de kunnat väva ett mycket tätt kontaktnät. De verkar känna alla och de är ett välsett par i många olika sammanhang alltifrån dialogmöten mellan olika religiösa företrädare till fredliga demonstrationer i Israel-Palestinakonflikten. Religionsmötena är viktiga här även om konflikten inte är religiös utan politisk, påpekar Kjell. Vi är i första hand Svenska kyrkans utsända till en systerkyrka och till medkristna som lidit och lider av en olöst konflikt. Det är viktigt att stärka internationella, ekumeniska och interreligiösa relationer som vidgar förståelsen och berikar perspektiven. Det är mer än trettio år sedan som de fick sina första uppdrag inom Svenska Kyrkans Mission. Kjell var internationell sekreterare åt den förste palestinske lutherske biskopen Daoud Haddad i Jerusalem under fem år. Inger, utbildad arbetsterapeut, arbetade med skapande verksamhet vid den lutherska skolan i Beit Sahour. Då bodde vi i Beit Sahour på Västbanken utanför Betlehem och vi var den första europeiska familjen, med våra två barn, som bodde där. Vi fick mycket konkret uppleva palestiniernas verklighet under ockupationen, berättar Kjell. Dessa fem år med nära relationer till kristna palestinier med deras stora gästfrihet gav oss nycklar till förståelse, både kulturellt och politiskt. Hjälparbete i Jordanien Sedan dess har Inger och Kjell Jonasson hunnit byta placeringsort ett par gånger. Kjell har bland annat varit ekumenisk koordinator i Amman för Mellanösterns Kristna Råd, och efter Gulfkrigets slut arbetade han med hjälpsändningar till civilbefolkningen i Irak, bland annat på uppdrag av Kyrkornas Världsråd. I Jordanien arbetade Inger med handikappade ungdomar i två läger för palestinska flyktingar och hon var också med och grundade den första utbildningen för arbetsterapeuter i Mellanöstern. Däremellan arbetade de några år i Sverige. Inger var sekreterare i Kvinnor för Mission och sedan internationell folkbildare inom Svenska kyrkan samtidigt som hon gick på konstskola och fördjupade sina kunskaper i olika konstnärliga tekniker. Kjell arbetade på Kyrkokansliet i Uppsala med ansvar för Mellanöstern, och även som präst i olika församlingar i Stockholms stift. Men de återvände med viss bävan och tveksamhet till Jerusalem för drygt sju år sedan. Kjell som internationell och ekumenisk sekreterare i den palestinska lutherska kyrkan i nära samarbete med biskop Munib Younan. Inga religiösa eller teologiska argument i världen kan försvara mänskligt förtryck och dubbla måttstockar på människovärdet. 24 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem 25

Kjell Jonasson har på nära håll följt framväxten och engagemanget kring Kairos Palestina dokumentet som presenterades 2009 av företrädare för tretton palestinska kyrkor. Där finns de grundvärden och förhållningssätt som är de bärande för en fredlig och rättvis lösning av Israel- Palestinakonflikten, säger han. svenska kyrkan i jerusalem Förutom Kjell och Inger Jonasson arbetar Rolf och Kerstin Pearson utsända av Svenska kyrkan i Jerusalem. Rolf arbetar som internationell och ekumenisk sekreterare i den palestinska lutherska kyrkan och kaplan för den svenska församlingen. Kerstin är intendent vid STI, Svenska Teologiska Institutet, och på Augusta Victoria Sjukhuset på Olivberget. På STI arbetar också Håkan Bengtsson som direktor och i samarbete med Lunds Universitet, Jesper Svartvik, som innehar Krister Stendahl-professuren i religionsteologi. Numera är han mest på Jerusalem Inter Church Center med ekumeniskt och interreligiöst arbete, som också innebär uppdrag inom Kyrkornas Världsråd samt på Svenska Teologiska Institutet. Inger arbetar vid det internationella centret i Betlehem och har varit ansvarig för alla konstutställningar där. Där har hon också handlett en grupp palestinska kvinnor som tillverkar kyrkotextilier och numera undervisar hon i konst på Dar al Kalima College. Rättvisa och försoning Både Kjell och Inger vill förklara sitt engagemang för människorna som lever i den olösta konflikten med att de drivs av en strävan efter rättvisa och försoning. De påminner om det som var devisen för kampen mot apartheid i Sydafrika Ingen fred utan rättvisa och att den är lika giltig i alla konflikter. Eller som Sydafrikas förre ärkebiskop Desmond Tutu uttryckte det: Är du neutral i situationer av orättvisa har du valt förtryckarens sida. Det är inte så ofta man hittar dem på barrikaderna men de visar gärna andra på manifestationer och opinionsyttringar inom den israeliska fredsrörelsen och palestinska organisationer som kämpar för de mänskliga rättigheterna. Men med den hårdnande politiska situationen har vi faktiskt känt att vi velat ta personlig ställning mot våldet och ockupationens förtryck, säger Kjell. Till exempel på julafton förra året när en av våra vänner hade misshandlats och fängslats under en fredlig demonstration. Tillsammans med andra israeliska, palestinska och internationella deltagare fick vi då uppleva styrkan i ickevåldet när det är strikt disciplinerat och fredligt. Vi fick se hur beväpnade soldater och fullt utrustade militärfordon fick backa och dra sig tillbaka när demonstranterna protesterade mot illegala utbyggnader av bosättningar på ockuperad mark. Nästa år ska Kjell och Inger Jonasson lämna sina uppdrag i Jerusalem och Betlehem och flytta hem till Sverige igen. De hade hoppats på att få uppleva bildandet av en självständig palestinsk stat som kan och får leva i fred med Israel inom säkra och definierade gränser. Och de när fortfarande ett svagt hopp om att det ska ske. Har ni några råd till dem som kommer efter er? Att från början vara tydliga med ställningstagande och engagemang på den grund med vilken Svenska kyrkan, Sverige, eu och fn definierar sin roll i konflikten; nämligen internationell rätt, mänskliga rättigheter och folkrätten. Inga religiösa eller teologiska argument i världen kan försvara mänskligt förtryck och dubbla måttstockar på människovärdet. Här krävs inlevelse i andras sätt att se, känna och förklara. Anmälan och mer information på www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen när livet inte blir som vi har tänkt oss När livet inte blir som vi har tänkt oss vad gör vi med vår bitterhet och skam? Om hoppets Gud får bära oss igenom kan trots allt nåt nytt få växa fram. Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill ylva eggehorn, psalm 779 26 uppdrag mission nr 5 2011: jerusalem uppdrag mission nr 5 2011: betraktelse 27

notiser Sjuåriga Habiba Hassan Nur, som tillsammmans med sin familj anlänt till flyktinglägren i Dadaab, lagar bönor i en ny utbyggnad av tältlägret. Varje dag anländer över 1000 nya flyktingar som lämnat sina hem i Somalia för att söka skydd mot torka och hunger. Foto:ACT/Paul Jeffrey Svenska kyrkan på Afrikas horn 10 miljoner människor på Afrikas Horn är i akut behov av stöd, och den värsta torkan på över 60 år tvingar allt fler människor på flykt. Svenska kyrkan har utsända i området och samarbetar med Lutherska Världsförbundet i akut och långsiktigt arbete. Svenska kyrkan har skickat 2,2 miljoner kronor till tre hårt drabbade områden i Etiopien: Abaya, Chinaksen och Dawe Kachen. 2 miljoner är bistånd från Sida och ytterligare 200 000 kronor är insamlade medel. Pengarna används till matdistribution, näringstillskott till barn och för att förhindra malariautbrott, under de tre närmaste månaderna. Omvärldens och medias fokus ligger just nu på de tre flyktinglägren i Dadaab i Kenya, nära den somaliska gränsen. Lägren är konstruerade för 90 000 flyktingar men rymmer nu över 350 000, och måste hantera ytterligare 1500 personer som anländer varje dag. Läget är akut, och mat, vatten, latriner och sjukvård räcker inte till. Människorna är undernärda och fullkomligt utmattade efter att ha flytt, ofta till fots, i veckor. Varje månad dör många barn i lägren. Situationen är extremt svår. Samtidigt fortsätter vi med skolundervisning och särskilda fred- och säkerhetsteam för trygghet i lägren samt många andra verksamheter, säger Lennart Hernander, Lutherska världsförbundets platschef i Kenya- Djibouti. Även utanför lägren i Kenya finns tiotusentals människor som är hårt drabbade av torkan. Situationen är mycket allvarlig i hela krisområdet, som omfattar fyra länder, och även i det hårt drabbade Etiopien finns över 100 000 somaliska flyktingar. En kväll för Palestina Den 9 oktober genomförs En kväll för Palestina i kryptan i Lunds domkyrka. I programmet finns bland andra Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap vid Uppsala universitet, som talar om bakgrunden till dagens situation i Palestina, kg Hammar som talar om Palestina och mänskliga rättigheter och två ekumeniska följeslagare som berättar om sina intryck från Västbanken. En kväll för Palestina börjar kl 19.00 och arrangeras av Lunds stift, Domkyrkoförsamlingen, Studentprästerna, Västerkyrkan och im, Individuell Människohjälp. Bilder från Tahrirtorget När egyptierna började demonstrera mot president Mubaraks regim den 25 januari 2011 var det få som kunde förutspå att demonstrationerna skulle växa till en revolution som slog världen med häpnad. Tahrirtorget blev revolutionens bultande hjärta, dess centrum, dess livsnerv och själ; här skapades en anda som var fredlig, beslutsam och omfattade alla, unga, gamla, män och kvinnor, muslimer och kristna, rika och fattiga. Den svenska fotografen Mia Gröndahl återvände dag efter dag till Tahrirtorget för att dokumentera revolutionen som för alltid har förändrat Egypten och omvärldens syn på landet. Nu visas hennes foton på Medelhavsmuseet i Stockholm mellan den 30 augusti och 30 oktober. Foto: Mia Gröndahl Colombianer får mark tillbaka Maktkampen om territorium är en av orsakerna till konflikten i Colombia. Nu går Sverige genom Sida in med 22 miljoner för att stötta den colombianska statens ansträngningar så att människor som tvingats på flykt ska få tillbaka sin mark. Sverige har tillsammans med flera andra länder sedan 2003 stöttat ett colombianskt projekt för skydd av internflyktingars mark, vilket resulterat i att omkring 117 000 internflyktingar fått juridiskt skydd för egendomar på över fem miljoner hektar. Under en tioårsperiod ska 360 000 familjer som tvingats på flykt få tillbaka sin mark och stora insatser ska göras för att förhindra att andra internflyktingar hamnar i samma situation. I januari 2011 var omkring 3,6 miljoner colombianer flyktingar i sitt eget land. Omkring 40% hade blivit fråntagna sin mark eller tvingats sälja den. Källa:Sida mobiltelefondata ger katastrofhjälp Varje år drabbas över 100 miljoner människor av katastrofer. Många av de drabbade tvingas flytta från sina hem och är i stort behov av akut hjälp. Trots att mycket stora summor läggs på att leverera nödhjälp till katastrofområden saknas ofta grundläggande information om var drabbade människor befinner sig och hur många personer som lämnat katastrofområdet. Genom att använda data från mobiloperatörer har vi nu en god chans att snabbt kunna kartlägga hur befolkningen rör sig i katastrofsituationer, säger Linus Bengtsson, läkare och doktorand vid Karolinska Institutet. Efter jordbävningen på Haiti i januari 2010 kom rapporter om stora befolkningsrörelser ut från huvudstaden Port-au-Prince. Forskare vid Karolinska Institutet och Columbia University i New York startade då ett samarbete med den största mobiltelefonleverantören i Haiti. Forskarna analyserade anonymiserade data över vilka mobiltelefontorn som användes vid mobiltelefonsamtal och kunde på så sätt följa de dagliga rörelserna av två miljoner mobiltelefoner. Forskarna rapporterade sedan analyserna direkt till fn och andra hjälporganisationer som levererade hjälp i Haiti. Källa: Karolinska Institutet läst sedan sist Nelson Mandela Samtal med mig själv Norstedts förlag 2011 Få människor är så intressanta att läsa om som människor som har förändrat världen. Har de dessutom förändrat världen till det bättre är läsningen inspirerande och fängslande. Så skulle jag också beskskriva boken Nelson Mandela: Samtal med mig själv. Den består att ett brett urval av Mandelas otaliga anteckningar, inspelade samtal, brev och klotter, som spänner över nästan fyra decennier. Djupa tankegångar blandas med alldagliga kommentarer, personliga brev med utkast till officiellt hållna tal. Min personliga favorit är den absurda komihåglistan (s.360): Ring Ted Kofi Annan Jakes Gerwel Oprah Winfrey Resårsockar Samtal med mig själv erbjuder den spännande färden längs ett långt och händelserikt liv, där en svart man efterhand utvecklas till en av världens mest kända frihetskämpar och mot slutet till en ödmjuk äldre herre som vill avsäga sig helgonstämpeln. Samtidigt blir boken också ett samtal med läsaren själv, kring frågor som vad är Godhet? Är kampen värd det lidande som den orsakar familj, släkt och vänner? Samtal med mig själv ger den specialintresserade sitt lystmäte av information kring Mandela och ANC. För dem som under många år följde kampen mot apartheid tror jag mycket känns igen, och de gamla känslorna väcks på nytt. Men även för oss som var barn när Mandela satt i fängelse finns det mycket att hämta i Samtal med mig själv, inte minst i undrandet över hur vi lever våra liv. Vaga minnen av tvinslag dyker upp under läsningen och låten Free Nelson Mandela ligger nu på min Spotifylista. Min beundran för Nelson Mandela har delvis ökat av läsningen. Ökat då jag förstått att bakom få ord ryms omätligt lidande och då jag har förstått att han är en vanlig människa som för en kamp för det han tror på. Hans ödmjukhet och humor gör det lätt för mig att tycka om honom. Det kommer tydligt fram i slutet då man gång på gång får läsa om hans egen förvåning över att folk vet vem han är. Men min inställning till ikonen Mandela har blivit mer kritisk, dels eftersom han själv tar avstånd från glorifieringen, och dels eftersom texterna visar att han inte är mer än människa, med sina fel och brister. Samtal med mig själv är inspirerande, intressant och spännande men i vissa texter känns det som att jag får veta mer än vad jag själv tycker att jag har rätt till. Nelson Mandela: Samtal med mig själv är, trots sitt omfång, både lättläst och värd att läsa. Må den inspirera till att fortsätta kampen om lika rättigheter för alla. Malin Pihlgren Pastorsadjunkt, Västra Skrävlinge församling, Malmö Gud är större 139 kr Specialpris inklusive porto för alla läsare av Uppdrag Mission. Mejla Mejla din din beställning före före 3031 okt. aug. 2011 till: order@arcusforlag.se Ange»Mission» för att få detta pris. Arcus förlag, Box 1026, 221 04 Lund www.arcusforlag.se 28 uppdrag mission nr 5 2011: notiser uppdrag mission nr 5 2011: läst sedan sist 29

Adress (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt) 1 (2) 1 (2) Karin Öhagen, präst i Värmdö församling, planerar ett besök av ett tiotal studenter från Burma under nästa vår. Grundplåten för deras resa är ett bidrag från Lunds Missionssällskap. stipendiaten Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Karin Öhagen, präst i Värmdö församling i Stockholms stift, får 56.000 kronor för att kunna ta hit ett tiotal studenter från Burma på besök nästa vår. Varför driver du det här projektet? Det började med att Jerker Alf, präst i vår grannförsamling Nacka, gjorde en resa till Burma med en grupp ungdomar för några år sedan. När han erbjöd oss i Värmdö att göra en liknande resa 2010 så var det inte svårt att hitta engagerade ungdomar över 18 år. Det kändes viktigt att leva som man lär, i den världsvida kyrkan, och då gäller det att möta andra människor från andra kulturer. Det räcker inte att samla in kollekten. Eftersom det här projektet är en del av engagemanget genom Svenska kyrkans 30 uppdrag mission nr 5 2011: stipendiaten foto: Angelica Karlsson Burmanätverk blir det ju större än en enskild resa, och på så sätt kan vi bygga långsiktiga relationer med kyrkan i Burma. Det insåg också de ungdomar som reste med till Burma. Ett halvår efter resan ville några av dem arbeta vidare i projektet och det blev ett naturligt steg att bjuda hit studenter från Burma. Är det möjligt för dem att få visum för en resa till väst? På senare tid har det blivit enklare att resa in i och att lämna Burma. Men det är kanske en medveten strategi från den burmesiska regimen så att man ska få intrycket av att landet håller på att demokratiseras. På plats måste man ändå vara försiktig, så att de man träffar inte råkar illa ut. Vilka intryck har du med dig från Burma? Det är ett otroligt vackert land som har många naturtillgångar men på grund av militärregimen lever befolkningen väldigt fattigt. Vi besökte både buddhistiska och kristna byar och fick se under vilka skiftande förhållanden människor lever. Berätta om oss! var det många som bad oss. Det gör vi på olika sätt för de har själva svårt att För ett år sedan besökte en grupp ungdomar från Värmdö församling i Stockholm många olika platser i Burma. få information om omvärlden via sociala medier. De censureras ofta. Kan man öppet visa sin religiösa tro i Burma? Både ja och nej. Man kan fira gudstjänst och leva med sin tro i vardagen (ungefär 5 procent av befolkningen är kristen). Däremot har präster och munkar ingen rösträtt. Hur tar ni emot studenterna från Burma nästa vår? Vi i Värmdö och Nacka församlingar ska fungera som värdar och hoppas kunna visa dem mycket av livet i Sverige och ge dem glimtar av hur det är att vara kyrka i Sverige. Vi fortsätter att söka fonder och stipendier eftersom vi också har som mål att resa med dem till Taizé i Frankrike. När de har möjlighet att resa till Europa skulle det vara fint att uppleva den ekumeniska gemenskapen i Taizé tillsammans med dem. Text: Marie Bosund Hedberg Stipendiater sommaren 2011 Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se Lunds missionssällskap: Ett globalt nätverk stöder ekumeniskt arbete Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. Ekumenisk prägel Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem. Sällskapet satsar främst på utbildning och på olika former av möten och dialog, allt som bidrar till att människor växer och frimodigt på djupet vågar möta och lära av varandra. En annan viktig del är opinionsbildning och att ge röst åt dem som är nedtystade. Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet. Ungdomar viktiga I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och en tidskrift från lunds missionssällskap nr 1 2011 årgång 165 Yalla Trappan hjälper invandrarkvinnor klättra en tidskrift från lunds Missionssällskap nr 2 2011 årgång 166 Mittens rike i världen KyrKorna växande maktfaktor i Kina Kina Den kyrkliga revolutionen 8 Hong Kong en fristad för gästarbetare 16 16 EtiopiEn Pilgrimsresa för global förståelse KröniKan 10 ola Wong: vem vågar kritisera kina? 3 indien framgångsrik hjälp till självhjälp 22 KröniKan k g hammar: måste jag skämmas nu? 3 en tidskrift från lunds missionssällskap nr 3 2011 årgång 166 Studenter utforskar sina rötter religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film. Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. Vill du prenumerera på Uppdrag Mission? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa och 350 kr i övriga världen. Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54. I AbrAhAms fotspår IndIen De ovälkomna Döttrarna 14 etiopien Yeshis jordbruk blir lönsamt med en ko 22 KrönIKAn johan ehrenberg: religionens inställda DöD 3 en tidskrift från lunds missionssällskap nr 4 2011 årgång 166 Halva sanningen finns på den andra sidan Västra Jerusalem Rabbinen på barrikaderna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys sören Wibeck om den historiska konflikten 6 en tidskrift från lunds missionssällskap nr 5 2011 årgång 165 Redeemed ChRistian ChuRCh of God De sjunger Herrens lov i främmandeland malmö Försoning i praktiken 14 enkäten kan man Förlåta alla brott? 18 KRÖniKan Den arabiska våren är inte över 3 Så söker du Lunds Missionssällskaps stipendier Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps hemsida, www.lundsmissionssallskap. se/stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 september och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se ansökan om resestipendium Ansökan skickas per epost till: stipendium@lundsmissionssallskap.se Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Hans_Hansson_100805.pdf Datum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS) Sökandes namn (obligatoriskt) Telefon (obligatoriskt) Resans längd, alternativt datum för utresa och hemresa (obligatoriskt) Samarbetspartner på resmålet (obligatoriskt) Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt) Resans budget (obligatoriskt) Syfte med resan (obligatoriskt) www.lundsmissionssallskap.se Vill du prenumerera? kontakta marie bosund hedberg ansökan om projektbidrag Ansökan skickas per epost till stipendium@lundsmissionssallskap.se Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Maria_Larsson_20110214.pdf Eventuella bilagor ska skickas per post till Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsen med Ansökan Projektbidrag. Beslutsdatum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS) Sökandes namn (obligatoriskt) Telefon (obligatoriskt) Adress (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt) Projektets längd (obligatoriskt) Samarbetspartner (obligatoriskt) Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt) Projektets budget (obligatoriskt) Syfte med projektet (obligatoriskt) 0733-60 87 54 pren@uppdragmission.se uppdrag mission nr 5 2011: lunds missionssällskap 31

posttidning b Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 320Göteborg 4 1 1 1 8 6 3 0 0 Är du svaret på en medmänniskas drömmar om en bättre framtid? som månadsgivare tar du ställning för utsatta människor i hela världen. Genom vårt unika nätverk av kyrkor och organisationer når ditt stöd människor som nästan ingen annan når. Var med och ge medmänniskor världen över möjlighet att förändra sin framtid. Som ett bevis på ditt engagemang får du rockslagsängeln! Bli månadsgivare idag på: www.svenskakyrkan.se/givare Tel 018-16 96 00