Trimguide 2.4m R Norlin MKIII version Sv 1.5-030121 Inledning Trimguiden är skriven för att du ska få bästa prestanda från Dina North segel. Måtten och inställningarna är de vi funnit ge bäst höjd och fart på en Norlin MKIII. Mycket är tillämpligt även om du har en annan design på din båt. Det finns en oändlig variation seglingsförhållanden och en guide av detta slag kan ge ett bra grundtrim. Utifrån den kan du lättare hitta den variation som ger maximal fart och/eller höjd vid varje tillfälle. Vi hoppas att guiden ska hjälpa dig till både framgångsrikare och roligare segling. Trimguiden är skriven av Stellan Berlin, North Sails Sweden One Design. Maila gärna synpunkter eller kommentarer ang. trimguiden till: stellan@se.northsails.com, bjorn.osterberg@northsails.com Uppdateringar av trimguiden sker på www.northsails.se version Sv 1.5-030121
Förberedelser Grundfilosofi En Tvåfyra har samma trimmöjligheter som en större kölbåt. En avsevärd skillnad är dock att allt ska skötas av en person, som dessutom ska både styra båten och vara taktiker. Seglaren har inte råd att ödsla uppmärksamhet på att trimma sådan som inte ger en märkbar skillnad i fart eller höjd. Vi har därför systematiskt tagit reda på vilka som är de viktiga trimfunktionerna och vilka som inte spelar någon roll. Det självklara är sedan att ta bort det som inte har betydelse, för att lättare kunna fokusera på det som är viktigt. Det är också viktigt att seglen är designade för att vara förlåtande. Med det menar vi att lite feltrim eller kortvarigt vingel på kryssen inte ska vara förödande för båtfarten. Hjälpmedel För att på ett repeterbart sätt kunna ange hur seglen ska trimmas klistrar vi fast North Sails minsta trimskalor på ett flertal ställen. (En enhet på Northskalan motsvarar 12,5 mm). Vantens spänning mäts utmärkt med en Tension Gauge från Loos & Co. Dessa finns i två grundutföranden och för olika vantdimensioner (Bild 1). Observera att mätarna är något individuella och avläsningen kan variera +/- 2 enheter mellan olika mätare. Bild 1 modell A modell PT-1 Mast Björndahls standardmast är utmärkt. En mjukare mast fungerar sämre och mycket tyder på att en styvare skulle vara en fördel. Fast förstag Förstaget ska ha samma längd oavsett vindstyrka. Det finns en rad fördelar med det och ingen nackdel. Vi har systematiskt prövat mastlut i spannet 5500-5600 cm utan att kunna notera någon skillnad i fart mot vinden på kryss. Det finns därför ingen anledning att justera förstagets längd. Den största fördelen är att med konstant mastlut går det utmärkt att märka upp skotningen av storen. Det är viktigt, då 1 cm justering på storskotet ger en väsentlig förändring på höjd-fart förhållandet. Det gör också att märkningen av akterstaget fungerar bättre samt att det blir enkelt att flytta fram förstaget maximalt på fören. Riggens placering Förstaget skall fästas så långt fram som möjligt. Masten placeras sedan för att utnyttja maximalt J (1560 mm).fast förstag gör det lätt att flytta fram förstagsinfästningen på äldre båtar. En framflyttad mast kräver också att vantinfästningen flyttas fram annars blir det svårt att få fram masten på undanvind. Att flytta fram vanten kan vara ett betydligt besvärligare ingrepp än att flytta förstaget. Att flytta masten framåt utan att flytta förstaget tror jag fungerar dåligt, då det minskar spalten mellan stor och fock. I hårdvind blir det då svårare att få storen att fungera bra. Använd över- och undervant samt Björndahls standardspridare som är 295 mm långa mätt från masten till centrum på vantet. Över- och undervant ska gå genom däcket på samma ställe. Dras en rät linje mellan styrbords och babords däcksgenomföring skall den skära masten 10 mm för om mastens aktersta punkt. Avståndet mellan genomföringarnas centrum ska vara 490 mm. Då en styv mast är till fördel ser finns ingen anledning att segla utan undervant. I hårdvind ökar trycket mellan masten och däcket markant om undervanten är lösa eller obefintliga. Det är också ett flertal master som gått av just där. version Sv 1.5-030121 2
Mastlut Mastlutet ska vara 5570 mm. Vi mäter mastlut mäts från underkant mätmärket i toppen på masten till båtens aktersta punkt Bild 2, Bild 3). För att få måttbandet att följa masten sätts måttbandet fast tillsammans med en travare i storfallet. Akterstaget ska vara ansatt bara precis så hårt att det inte saggar. Dra hårt i akterstaget och släpp sedan innan mätningen, för att säkerställa att förstaget är ordentligt utsträckt. Förstaget fixeras permanent i läget som ger 5570 mm mastlut. Bild 2 Bild 3 Vantspänning Över- och undervanten sätts an så att avläsningen blir 21 respektive 9 med mätare modell A och 15 respektive 9 med mätare modell PT-1. Observera att detta gäller rod. Används annan typ av vant kommer avläsningen att minska. Akterstag 4 gångers utväxling i akterstaget räcker men vissa finner kanske att 5 är bekvämare. Med 4 gångers utväxling märks akterstaget med 3 märken. Ta ut slacket ur akterstaget på samma sätt som när mastlutet mäts. Sätt sedan första märket 55 mm (Bild 4) från centrum av skotråttan. Tredje märket sätts 490 mm från första och andra märket mitt i mellan första och tredje. Längre fram i texten finns angivelser som ex 1,25 resp 1,75, med detta avses punkter mellan märke 1 och 2. Har man vanten placerade enligt rekommendation är måttet mellan första och tredje märket samma som mellan styrbords och babords vantgenomföring (Bild 5). Bild 4 Bild 5 version Sv 1.5-030121 3
Mastkrummare och masträtare Används inte för segeltrimning. Mastkrummaren används endast för att dra fram och stabilisera masten på undanvind. Storskot Vi vill uppnå en exakt uppmärkning av storskotet och då duger det inte att knopa fast det. Sy ett öga på skotets ände och fäst det i en fast monterad krok eller ett schakel. Anledningen till detta är som tidigare påpekats att 1 cm på storskotet ger en signifikant skillnad på båtens höjd och fart. Ingen utväxling används på storskotet. De flesta orkar gott utan och det är hälften så mycket lina som ska tas hem på länsrundningen i förhållande till dem som har utväxling 2:1. Storskotet bryts längst bak på bommen och änden fästs bakom akterluckan. Man kan göra en liten genomföring och förankra schaklet för skotet i stödet för hjärtstocken eller genom botten på skrovet. Någon skotvagn används inte. Observera att dessa ofta sviktar, vilket är förkastligt. Sätt Norths trimskala med 1 uppåt på masten ovanför däck och märk storskotet så att märket hamnar på övre delen av skalan (3), när storen är lagom skotad i 3-5 m/s ( Bild 6). Det innebär att översta lattan är parallell med storbommen och översta telltailen står bakåt 60-70% av tiden. Bild 6 Storens halshorn Storseglets halshorn ska fixeras så att det förblir samma avstånd från masten oavsett hur mycket som dras i bomuthalet. Samtidigt är det önskvärt att halshornet kan löpa några cm upp och ned längs masten. Det bästa sättet att åstadkomma detta är en travare som är fastsydd i seglet. Är likrännans segelurtag ursågat ända ner till bommen kan en travare inte användas, utan istället knyts en tunn glatt lina ett varv runt masten och genom öljetten i halshornet. Var noga med att halshornet kommer tätt intill masten så att uthalet kan sträckas hårt utan att skothornet överskrider bomnockens mätmärke. Uthal Sätt ett märke på uthalslinan och placera en trimskala, så att märket sitter på 1 när seglet är draget till mätmärket på bommen. Låt avläsningen öka allt eftersom uthalet släpps. Vi använder utväxling 2:1 för uthalet ( Bild 7). Storfall För att märkningen av storskotet ska fungera, är det lika viktigt att storen hissas lika högt varje gång som att förstaget har fast längd och storskotet är fastschaklat. Storseglet hissas alltid ända upp till mätmärket i masttoppen. Det bästa är att ha en avlastare för fallet sådana finns i flera varianter. Ett annat sätt är att göra en ögla på fallet som hakas fast i en krok på masten nere vid mastfoten (Bild 8). Med en vanlig cleat är det omöjligt att hissa lika varje gång. Bild 7 version Sv 1.5-030121 4
Spridarreferens för fock Fockens skotning vid spridaren anges som avstånd från spridarnock till segel. Norths lilla trimskala sätts på spridarens underkant som hjälp för att uppskatta avståndet (Bild 9). Måtten som senare beskrivs förutsätter att spridarna är 295 mm långa. I andra fall kompenseras måtten för aktuell spridarlängd. Bild 8 Fotdjup, fock Fockens fotdjup nedtill anges som avstånd mellan den punkt där kjolen träffar däcket (utan hänsyn till kjolens vikning mot däcket) och relingen. Avståndet mäts 850 mm akter om förstaget. Norths lilla trimskala sätts där vinkelrätt mot däckets kant med 0:an ute vid relingen (Bild 10). Det kan vara svårt att avläsa trimskalan från sittbrunnen. Sätt då bara ett märke som motsvara 3 på trimskalan. Skotvinkel, fock Genomföringarna för suggorna för focken sitter 120 mm bakom mastens akterkant och avståndet mellan tyrbords och babords genomföring är 465 mm. Spirbomshöjd Spribommens höjd ska vara 21 cm ovanför nedre mätmärket. Det betyder att öglan för blocket som styr spribommen på masten sitter där. En kortare tafs 100 mm förbinder öglan med blocket som styr spribommslinan. Det krävs också att linan som håller spribommen till storbommen är så lång att spribommen tillåts komma hela vägen upp. Bild 9 Bild 10 Bild 11 version Sv 1.5-030121 5
Segeltrim Observera att alla angivelser nedan gäller normalsjö. I skvalpig sjö behöver det släppas på alla kontroller. Segla snabbt och högt Absolut viktigast för bra fart på kryssen är att hitta balans i båten genom bra trim och rätt och koncentrerad styrning. Ju mer det blåser och ju mer sjö det går desto viktigare blir balansen. Rätt balans är liktydigt med rätt rodertryck. Det uppnås genom att trimma akterstag och storskot samt att i friskare vind styra så högt att trycket i segelplanet minskar. Jag styr så högt att jag ofta har lite inslag i focken. I platt vatten kan man kosta på sig något mer rodertryck medan skvalpig sjö kräver närmast neutralt roder för att möjliggöra lätt styrning. Rodret verkar annars som broms. Börja med att ställ in storskotet på rätt märke för rådande vindstyrka. Släpp en enhet om det är grov sjö eller du vill gå på fart snarare än höjd. Vill du kortvarigt ha extra höjd ta hem en enhet. Sedan trimmar du akterstaget för att få lagom balans. Behövs extra kraft trimmas focken något fylligare. Storseglet Skotning Jag utgår nedan från att märket på storskotet står på 3 i 3-5 m/s vid normal sjö och att översta lattan då är parallell med storbommen och översta telltailen står bakåt 60-70% av tiden. I riktigt lätt vind ska översta lattan peka mot lä och översta telltailen ska synas så mycket som möjligt. Detta kan vara svårt att uppnå särskilt om storseglet är lite äldre. Då vill nämligen lattraden gärna falla in lite grand. Märket för storskotet står i riktigt lätt ovanför skalan och vid 2 m/s står det på 2. 3-5 m/s är referensvinden ovan. Vid 7-9 m/s står märket på 5 och i 10-12 m/s står det på 6. Hela akterliket ska dra i alla vindar. Har man en mycket mjuk mast kan det hända att storen får rejäla överböjningsrynkor när akterstaget är maximalt ansatt i hårdvind. Det är dock bättre än att ha mycket rodertryck eller att släppa på skotet. Möjligtvis kan den som har detta problem förbättra seglets utseende genom att sätta an en masträtare. Akterstag I 0-2 m/s används akterstaget endast för att sträcka förstaget och är inte ens spänt till första märket. I 3-5 m/s är akterstaget mellan 1,25 och 1,75. I 6-8 meter står det på ca 2 och når 3,25 som mest när vindstyrkan krupit upp över 10 m/s. Ju högre du klarar av att styra desto mindre akterstagssträckning behövs. I gropig sjö krävs därför mer akterstagsträckning. Cunninngham Cunningham påverkar bukens position. När cunningham spänns flyttas buken framåt. I lätt vind är masten relativt rak och därmed blir storseglet tillräckligt frambukigt utan att cunninghamlinan sträcks. Så snart akterstaget börjar böja masten flyttas buken bakåt och det bildas rynkor vinkelrätt mot masten vid mastliket. Spänn cunningham så att rynkorna försvinner, jag spänner hellre cunningham för hårt än för löst Bomuthal I 0-2 m/s står bomuthal på 7-8. I 4-6 m/s står bomuthal på 3 och i hårdare vind sträcks bomuthalet maximalt och står då på 1. version Sv 1.5-030121 6
Focken Inledning När det gäller focken används ingen märkning på trimlinor utan istället referensskalor på två platser som på ett entydigt sätt ger fockens form. Ju mer det blåser desto hårdare sträcks fockcunningham och för att kjolen ska sluta tätt mot däck och ändå inte till stor del vara vikt mot däcket, hissas seglet högre i hårdvind än i lättvind. Fockens form ges av sugga och skot i kombination och ofta behöver båda justeras för att man ska uppnå den önskade formförändringen. Det som är mest känsligt är om focken skotas för nära spridaren. Det märks tydligt negativt på farten. Spridarreferens Focken skotas 5 enheter utanför spridarna i 0-2 m/s i 3-5 skotas den in till 2,5-3 enheter och därefter släpps den successivt utåt för att bli 9-10 enheter i över 10 m/s. Norths storsegel är försedda med ett fönster som gör att man ser fockens avstånd till spridaren även när man har huvudet i lovart. Om du är osäker är det bättre att skota focken för långt ut från spridarna än tvärt om. Fotdjup I 0-2 m/s skotas focken utanför skarndäck ca 2 enheter (låt oss kalla det -2 enheter). I 3-6 meter ska fockfoten skotas till 3 enheter. I 7 och uppåt skotas focken till 5 enheter. Hårdvind betyder oftast en hel del sjö och då behövs lite kraft i focken. Är det platt vatten kan den skotas hårdare. Fockcunningham Fockcunningham dras alltid precis så hårt att sagget mellan förliksknäppena försvinner. Förstagssagg Förstagssagget ges av akterstagssträckningen och är därför inte något att göra åt. Ett alldeles för plant försegel (för lite sagg) är ofta en bra indikation på att akterstaget är för hårt spänt. Undanvindstrim Mastlut På slörar och länsar fälls masten maximalt framåt. Släpp akterstaget helt och sträck mastkrummaren för att stablilisera masten. På länsar och djupa slörar, då focken är spirad, hålls förstaget löst för att få ett spinnakerliknande försegel. Vid branta slörar, då focken skotas i lä, sträcks förstaget till sagget är 10-15 cm. Storsegel På undanvind ska storseglet vara bukigt och med bukpositionen nära mitten. Detta uppnås i alla vindstyrkor genom att släppa cunningham helt och släppa uthalslinan så att det blir ca 10 cm glipa mellan bom och underlik. Kicktaljan sätts an så att den översta lattan är parallell med bommen. Som tumregel gäller att kicken är för lös då översta lattan viker av åt lä, och för hård då översta lattan är "stum". Storskotet släpps maximalt på läns.på slörar ska seglet skotas så att den översta telltalen drar bakåt men den ska vara lite irriterad. Fock På läns spiras focken så att spribommens hela längs utnyttjas och cunningham släpps helt så att det bildas tydliga bågar mellan knäppena för att få förliket att bli mer bukigt. Skärningsvinklar I riktigt lätt vind är det lättare att få focken att fylla om man skär. Annars ger olika skärningsvinklar i spannet 0-20 grader ungefär samma fart ned från vinden, dvs oavsett om man seglar platt eller brant kommer man lika snabbt räknat rakt med vinden. Det som istället avgör skärningsvinkeln är taktiska och strategiska hänsyn. Kan man segla med fri vind i de starkaste vindstråken, är detta av överordnad betydelse. Finns valmöjlighet välj det som leder mest mot märket. version Sv 1.5-030121 7
Trimtabell Tabellen nedan är enkel att ha med i båten och ger snabbt bra grundtrim i de flesta vindar. Vind Storskot Akterst. Bomuth. Spridare Fockfot Fock (m/s) (enheter) (enheter) (enheter) (enheter) (cm) 1 5-2 2 2 0 7 4-1 3 1,25 5 2 KCC 4 3 3 3 2 DF1 5 1,5 3 3 6 4 2 2 4 3 7 2,25 KCH HA 8 5 2,5 1 8 4 9 3 10-> 6 3,25 1 9 5 Lycka till! Stellan berlin går i mål som Världsmästare, Miami 2002 version Sv 1.5-030121 8