2 Sönd i påsktiden, 1 årg Gå och fiska

2 Sönd i påsktiden, 1 årg Gå och fiska 10Men ni är mina vittnen, säger Herren, min tjänare, den som jag har utvalt, för att ni skall få insikt och tro mig, förstå att jag är Gud. Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig. 11Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning. 12Det var jag som förutsade och förkunnade, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren. Jag är Gud, 13också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet. (Jes 43:10-13) 1Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står 2och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. 3Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. 7Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. 9Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. 11Jag eller de så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro. (1 Kor 15:1-11) 1Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 3Simon Petrus sade till de andra: Jag ger mig ut och fiskar. De sade: Vi följer med dig. De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 4När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 5Och Jesus frågade: Mina barn, har ni ingen fisk? De svarade nej, 6och han sade: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni. De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: Det är Herren! När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 8De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 9Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg 1

på den och bröd. 10Jesus sade till dem: Hämta några av fiskarna som ni just fick. 11Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. 12Jesus sade till lärjungarna: Kom och ät. Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda. (Joh 21:1-14) Det har gått några dagar sedan påsken för lärjungarna och för oss. Vad händer med oss när livet går vidare? Har de stora händelserna vi var med om under påsken sjunkit undan eller lever vi fortfarande i dem? (I kyrkans år har vi ända fram till Kristi himmelsfärds dag på oss att ta in, vrida och vända på att Jesus dog och uppstod.) Idag möter vi Jesu lärjungar när den processen just hade börjat för dem. De hade precis kommit tillbaka från Jerusalem, hem till Galiléen. De var vid Galileiska sjön, tillbaka där allt hade börjat ett par-tre år tidigare. Och vi kan undra hur de mådde efter allt vad de varit med om? Vi kanske kan föreställa oss att de var ganska möra inombords: de hade varit med om en kär väns plötsliga död, dagar av sorg och saknad och så den oväntade uppståndelsen. Kanske kände de: Här är vi. Jesus har uppstått. Men han är inte med oss som förut. Vad ska vi göra? Vad gör du när du behöver landa tillbaka i dig själv efter att ha varit med om mycket? När jag läste evangelietexten insåg jag att Petrus och Per Gessle har ett gemensamt sätt: Jag går och fiskar Och tar en tyst minut Åker ut Ut och fiskar Min chans att andas in Andas ut Flera av lärjungarna var hade varit fiskare innan Jesus kallade dem till sig. Så nu när världen skakats om för dem är det kanske inte så konstigt att Petrus ville åka ut och fiska? Det var något han kunde, något tryggt och invant som han kanske saknat? Och lärjungarna behövde säkert också äta. Jag vet inte om vi kan känna igen oss, att när tillvaron skakar är det gott att ägna sig åt sådant man känner igen, sådant som man kan, som är tryggt och invant? Finna en fast punkt som inte skakas. Så kanske är det inte konstigt att Petrus vill fiska. Och flera av de andra lärjungarna ville också följa med. Och jag tycker att det verkar lite som att Gud också tyckte att det var en bra idé att de stack ut och fiskade. För han verkar 2

använda det på ett speciellt sätt. Det som händer är nästan en repris av vad som evangelisten Lukas berättar om i sitt femte kapitel, det som hade hänt några år tidigare nästan på samma plats när Jesus kallade Petrus att vara lärjunge. Jesus sade till Simon Petrus: Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där. 5Simon svarade: Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten. 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: Lämna mig, herre, jag är en syndare. 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor. 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom. Verkar det inte vara alltför många likheter mellan de här två situationerna för att det bara ska vara ett sammanträffande? Jag tycker att det är häftigt hur Bibeln rymmer många sådana dubbelexponerade situationer som liksom belyser varandra och hämtar mening från varandra. Vi kan ana Gud bakom alltihop. Med sitt fågelperspektiv på historien styr Han, väver mönster som hjälper oss att förstå det som sker ur större perspektiv. När jag läser Bibeln tycker jag att det är något av det roligaste när jag hittar sådana samband. Vad kan vi då ha för nytta av det i det här sammanhanget? Mycket har hänt mellan när Jesus först kallade Petrus att bli lärjunge och den här dagen. På många sätt hade han prövat att lita på Jesus och själv hade han också blivit prövad. Kanske kommer du ihåg några episoder? Hans svärmor hade blivit helad från feber (Matt 8:14ff), han hade gått på vatten (14:29), han hade förstått att Jesus var Messias, den levande Gudens son (Matt 16:16), han hade inte kunnat ta in att Jesus måste lida (Matt 16:22), han hade sett Jesus förhärligad på förklaringsberget (Matt 17:1ff), han hade lovat Jesus sin trohet till döden (Matt 26:35), vakat med honom i Getsemane (Matt 26:40) och ändå förnekat honom när det blev skarpt läge (Matt 26:75). Och på påskdagens morgon hade han sprungit till graven för att se om Jesus verkligen var borta och han hade sett bindlarna ligga där och kanske börjat ana vad som hänt (Luk 24:12). Och Jesus hade kommit och visat sig för Petrus och lärjungarna när de var samlade (Joh 20:19). Allt detta bär Petrus med sig inom sig, precis som vi bär med oss allt vi varit med om i våra liv. Det ger någon slags klangbotten. 3

Nu vet inte jag hur vanligt det var att fiskare på Galiléiska sjön inte fick någon fisk alls. Inte en endaste liten sillstjärt. Låter det inte som en ovanligt dålig fångst? Men frågan är om det var så ovanligt dåligt att Petrus blev påmind om den gången han inte fått någon fisk men den där Jesus kom och hjälpte till? En man hade kommit till stranden. Väntade han på att få köpa fisk av dem när de kom i land? De var uppenbarligen så nära att de kunde prata med varandra. Mina barn, har ni ingen fisk? De svarade nej, 6och han sade: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni. De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: Det är Herren! Är det inte lite intressant att de förstod att det var Jesus först efter att han sagt dessa saker till dem och att de fick all fisken. Ibland är Jesus närmare än vi tror, men vi känner inte alltid igen honom. Ibland kanske vi inte tror att han skulle kunna vara så nära. Ibland förstår vi inte att det är han för att han är annorlunda än vi trodde. Lärjungarna verkar inte ha känt igen honom till utseendet de kanske inte hade vant sig vid hans uppståndelsekropp än? Men de hade ju redan mött honom en gång som uppstånden. Kanske kände de igen honom för att de mindes den tidigare situationen när Jesus bett dem lägga ut näten på högra sidan? Kan det vara så att Jesus vill visa att han inte har lämnat dem? Nu kommer något nytt, en ny fas där han mer och mer skolar in dem i att bli självgående som lärjungar. Och för Petrus börjar den så som den förra började. Med ett nytt sanningsmöte med Jesus. Petrus hoppar i sjön och skyndar sig till Jesus medan de andra lärjungarna kommer efter i båten. Om vi läser noggrant kan man märka att vi har en liten lucka i bibeltexten: vad som hände från att Petrus kom i land till att de andra lärjungarna kom. Det vet vi inte. En hemlighet mellan Petrus och Jesus. Tänk att som Petrus komma simmande eller vadande mot land och stå inför Jesus, efter allt vad de varit med om. Inklusive förnekelsen. Men Petrus glädje över att se Jesus igen verkar vara större än rädslan och skammen. Och ni som läst de här texterna förut vet kanske vad som kommer längre fram? Att Jesus upprättar Petrus, visar att allt är förlåtet och han sänder Petrus att vara en ledare för kyrkan. Är det inte mysigt och vackert hur Jesus har förberett för sina lärjungar där på stranden. En sprakande varm eld, grillad färsk fisk och nybakat bröd. Sitta ner där tillsammans, kanske på samma strand där de för första gången hade mötts några år tidigare. 4

På sätt och vis var allt som det brukade och skulle, på sätt och vis var allting nytt. Så som det kan bli i våra liv när man känner in i märg och ben att livet tagit en ny vändning och aldrig igen ska bli vad det var. Ett sånt där starkt ögonblick där nuet går rätt in i hjärtat och man liksom sparar det inom sig som en skatt att minnas och kunna ta fram igen och igen. Och han gav dem att äta... situationen ekar av brödundret med fiskarna och bröden och av nattvarden bara några dagar eller någon vecka tidigare. Min kropp utgiven för er. Nu går livet vidare och Jesus går vidare... i och genom sina lärjungar och alla som tar emot Honom. Jag vet inte om någon av er har undrat vad alla de 153 fiskarna skulle vara bra för? Det var ju det här med att Jesus sände Petrus att vara människofiskare. De 153 fiskarna har brukat förstås som en symbol för världens alla folk som skulle få höra om uppståndelsen genom Petrus och lärjungarnas och våra vittnesbörd. Nu lämnar vi lärjungarna där vid Galiléiska sjön och stannar upp lite här i Glöstorpskyrkan. Vad kan Gud vilja säga till dig och mig genom den här texten? Du vet det nog bäst själv om något stannat kvar i dig som en hälsning från Gud. Men vi kan också dra ut några trådar. Gud ger inte upp med oss, inte ens när vi skakas, när vi faller och misslyckas i livet eller i tron. Jesus gav inte upp med Petrus. Tvärt om. Jesus älskade Petrus trots hans kantighet och klumpighet. Jag kan inte tänka mig annat än att Jesus gladde sig över Petrus iver och hängivenhet för honom, gladde sig över Petrus tro och tillit. Och när den sviktade av skam efter förnekelsen mötte Jesus honom med ömhet och chans till en nystart där på stranden. Hur är det för dig och mig, minns du när du först kom till tro eller när du kände dig sänd av Jesus till att leva som hans lärjunge? Kanske var det för länge, länge sedan. Kanske känner du dig inte riktigt där än. Har du burit på en längtan som du känner att du lite tappat bort längs livet, lite som förnekelsens Petrus? Gud vill påminna oss den här söndagen om möjligheten att hoppa i vattnet igen, att möta Jesus på stranden. Att se Honom, låta Honom se dig och se om Han vill förnya i dig vad han en gång lagt ner eller något annat som passar bättre nu. Och du som ännu inte blivit lärjunge kan möta honom där på stranden, ställa dig inför honom och se om du kan få bli Hans lärjunge. Jesus visar att det inte hänger på oss om vi ska få höra ihop med Jesus eller inte. Det hänger inte på att vi gör allt rätt, för det har Jesus gjort för oss. Han tar emot våra misslyckanden och vår synd, förlåter och upprättar. Och det hänger inte på vår lämplighet om Jesus ska kunna använda oss, för han formar oss med sin Ande och sitt ord. Och Jesus vill ta emot oss, så som han tog emot Petrus. Så får också vi vandra vidare ut i påsktiden som upprättade och förnyade lärjungar. När vi firar nattvard om en stund är vi inte långt borta från den där stranden vid 5

Galiléiska sjön där Jesus bjöd sina lärjungar bröd och fisk som en nystartsmåltid. Denna nattvard kan bli en nystartsmåltid och en upprättelsemåltid med Jesus för oss, om vi önskar det. Kristi kropp för dig utgiven. 6