VEKSAMHET OCH FÖRVALTNING 2006:11 Rättshjälpsbyråernas verksamhetsberättelse 2005
JUSTITIEMINISTERIET, VEKSAMHET OCH FÖRVALTNING 2006:11 Rättshjälpsbyråernas verksamhetsberättelse 2005 JUSTITIEMINISTERIET HELSINGFORS 2006
PRESENTATIONSBLAD J U S T I T I E M I N I S T E R I E T Författare (uppgifter om organet: organets namn, ordförande, sekreterare) Direktörerna för rättshjälpsverksamheten: Marja-Leena Levänen Hanna-Leena Tukeva Arto Tiilikainen Liisa Vehmas Liisa Törnwall Marja-Leena Tervahauta Publikation (även den finska titeln) Rättshjälpsbyråernas verksamhetsberättelse 2005 Oikeusaputoimistojen toimintakertomus vuodelta 2005 Publikationens delar Utgivningsdatum 15.3.2006 Typ av publikation Verksamhetsberättelse Uppdragsgivare Justitieministeriet Datum då organet tillsattes Referat Verksamhetsberättelsen innehåller en översikt av direktörerna för rättshjälpsverksamheten, en beskrivning av rättshjälpsbyråernas resultat, en resultatanalys av rättshjälpsbyråernas verksamhet, slutsatser samt intern kontroll. Syftet med översikten av direktörerna för rättshjälpsverksamheten är att introducera läsaren i rättshjälpsverksamheten och de förändringar som inträffat i den under budgetåret. Beskrivningen av resultatet innehåller en analys av resultatet av rättshjälpsbyråernas verksamhet jämte nyckeltal och i förhållande till de uppsatta målen. Nyckelord Verksamhetsberättelse Övriga uppgifter (Oskari- och HARE-nummer, andra referensnummer) Seriens namn och nummer Justitieministeriet, Verksamhet och förvaltning 2006:11 ISSN 1458-6436 ISBN 952-466-330-9 Sidoantal 35 Språk Svenska Pris Sekretessgrad Offentlig Distribution Justitieministeriet Förlag Justitieministeriet
2 INNEHÅLL 1. ÖVERSIKT AV DIREKTÖRERNA FÖR RÄTTSHJÄLPSVERKSAMHETEN...3 1.1 ALLMÄN BESKRIVNING AV RÄTTSHJÄLPSVERKSAMHETEN... 5 1.4 RESULTATSTYRNING AV RÄTTSHJÄLPSBYRÅERNA...7 2. BESKRIVNING AV RESULTATET...9...9 2.1 VERKSAMHETENS EFFEKTER... 9 2.2. VERKSAMHETENS RESULTAT... 11 3. RESULTATANALYS OCH SLUTSATSER...33 4. INTERN KONTROLL...34 5. UNDERSKRIFTER... 35
3 1. ÖVERSIKT AV DIREKTÖRERNA FÖR RÄTTSHJÄLPSVERKSAMHETEN Rättshjälpsbyråernas arbetsmängd höll sig på den nivå som uppnåtts efter rättshjälpsreformen 2002. Då fick medelinkomsttagarna möjlighet att bli kunder vid rättshjälpsbyråerna och rättshjälpsbyråerna fick i uppdrag att fatta rättshjälpsbesluten oberoende av om rättshjälpen ges av ett offentligt rättsbiträde eller en privat advokat. Det har inte inträffat några stora förändringar i antalet ärenden, och det har inte heller kunnat göra, eftersom rättshjälpsverksamheten inte tilldelades mera resurser i samband med reformen. Enligt en undersökning gjord av Optula var ungefär 15 % av rättshjälpsbyråernas kunder sådana medelinkomsttagare som inte skulle ha kunnat få allmän rättshjälp före reformen. Enligt 4 i lagen om statliga rättshjälspbyråer utgör varje hovrätts domkrets ett rättshjälpsdistrikt. Gränserna för hovrätternas domkretsar ändrades vid ingången av 2005 och samtidigt ändrades gränserna för rättshjälpsdistrikten så att de överensstämmer med gränserna för hovrätternas domkretsar, varvid sju byråers distrikt ändrades. Förändringen inverkade inte på rättshjälpsbyråernas kundservice eller övriga verksamhet. Försök med rättslig rådgivning Telefonrådgivning i rättsliga frågor har getts och statistikförts ända sedan 1998 vid Esbo och Närpes rättshjälpsbyråer och sedan början av 2002 vid Seinäjoki rättshjälpsbyrå. Hösten 2005 inleddes ett riksomfattande försök med rättslig rådgivning, genom vilket det pågående försöket utvidgades och gjordes mångsidigare. Behovet av bättre tillgång till rättsskydd har tagits upp i flera olika sammanhang och t.ex. kommittén för utvecklande av domstolsväsendet har dragit uppmärksamhet till saken i sitt kommittébetänkande genom att föreslå att rättshjälpscentraler skall inrättas. Som en första åtgärd i den riktningen föreslog kommittén riksomfattande telefonrådgivningsservice gällande rättsmedel. Också
4 delegationen för rättsskyddsfrågor hade lyft fram behovet av att utveckla den rättsliga rådgivningen. Syftet med försöket är att folk skall få hjälp med sina juridiska problem i tid innan de hinner bli alltför svåra att bemästra. De som ger rättshjälpsinfo hör i första hand till rättshjälpsbyråernas erfarna kanslipersonal, medan den rättsliga telefonrådgivningen sköts enbart av offentliga rättsbiträden som avlagt juridisk examen. Sammanlagt 18 rättshjälpsbyråer utsågs att delta i försöket; sju ger enbart rättshjälpsinfo, fem enbart rättslig telefonrådgivning och sex byråer ger både rättshjälpsinfo och rättslig rådgivning. Avsikten med rättshjälpsinfon är att tillsammans med kunden resonera sig fram till om det är skäl att vända sig till en jurist eller om någon annan myndighet eller motsvarande kan hjälpa. Frågeställaren får också råd om var han eller hon kan få mera information kring sitt problem och t.ex. hitta blanketter som kan underlätta behandlingen av det. Någon ny personal har inte anställts för försöket utan telefonjouren sköts vid sidan av det övriga arbetet. Samtalen till de byråer som ger rättslig rådgivning kopplas alltid endast från rättshjälpsbyråerna. Kunden kan inte ringa dit själv utan det är rättshjälpsbyråns kanslipersonal som avgör om det är nödvändigt och tillräckligt med juridisk rådgivning. I slutet av 2005 beslöt man inte bara förlänga försöket utan också att utvidga det fr.o.m. 1.2.2006 så att sex nya byråer ansluts till rättshjälpsinfon och åtta nya byråer till rådgivningen. Försöket fortsätter åtminstone till utgången av 2006.
5 1.1 Allmän beskrivning av rättshjälpsverksamheten Enligt 6 i grundlagen är alla finska medborgare lika inför lagen. Eftersom alla på grund av sin ekonomiska ställning ändå inte har möjlighet att själva bekosta den juridiska hjälp de behöver föreskrivs genom rättshjälpslagen om de situationer där medborgarna kan få rättshjälp som antingen helt eller delvis bekostas med statens medel. Rättshjälpen omfattar alla juridiska frågor. Rättshjälp ges inte i små rättsliga angelägenehter. Om kunden har en rättsskyddsförsäkring som ersätter kostnaderna för rättsliga ärenden, beviljas inte rättshjälp, eftersom rättsskyddsförsäkringen är primär i förhållande till rättshjälpen. Rättshjälp beviljas inte företag och sammanslutningar. När det gäller saker som behandlas utomlands omfattar rättshjälpen juridisk rådgivning. Den rättshjälp som ges utomlands i tvistemål har utvidgats mellan Europeiska unionens medlemsstater 2005 då 28 a fogades till rättshjälpslagen. I paragrafen föreskrivs om behandlingen av gränsöverskridande tvistemål i EUländerna i enlighet med EG-direktiv 2003/8/EG. De ekonomiska förutsättningarna för att få sådan rättshjälp är ungefär desamma som vad som föreskrivs i rättshjälpsförordningen i Finland. Enligt förordningen är mottagande myndigheter justitieministeriet samt Helsingfors rättshjälpsbyrå. Översändande myndigheter i Finland är förutom justitieministeriet samtliga rättshjälpsbyråer. En översändande myndighet skall kostnadsfritt bistå den som ansöker om rättshjälp att få fram de bilagor som behövs för att behandla ansökan om rättshjälp samt översättningar av ansökan och bilagorna. 1.2 Rättshjälpsbyråernas historia Den finländska rättshjälpen har en lång tradition. Redan innan lagen om allmän rättshjälpsverksamhet gavs hade t.ex. Helsingfors en advokat för de fattiga från 1886 och sedan en kommunal rättshjälpsbyrå från 1920. Också i flera andra stora
6 städer förekom kommunal rättshjälpsverksamhet innan rättshjälpslagen trädde i kraft. I Finland börjar rättshjälpssystemets lagstiftningsmässiga historia 1973, då lagen om allmän rättshjälpsverksamhet (88/1973) och lagen om fri rättegång (87/1973) stiftades. Vår rättsordning har känt till fria rättegångar ända sedan 1950-talet. Ordnandet av rättshjälp överfördes från kommunerna till staten i och med 1998 års reform av rättshjälpssystemet (106/1998). År 2002 reviderades rättshjälpsssytemet åter (257/2002). Ändringen berodde på att medelinkomsttagarna ansågs bli lidande, och man ville att de skulle börja omfattas av rättshjälpen. Ändringen genomfördes genom att inkomstgränserna för dem som är berättigade till rättshjälp höjdes. Rättshjälpsverksamhetens rättsliga grund framgår bl.a. av följande lagar och förordningar: Lagen om statliga rättshjälpsbyråer (258/2002), statsrådets förordning om rättshjälp (388/2002), statsrådets förordning om ändring av förordningen om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp (406/2004), justitieministeriets förordning om statliga rättshjälpsbyråer (390/2002), justitieministeriets förordning om förläggningskommunerna för de statliga rättshjälpsbyråerna samt deras filialbyråer och filialmottagningar (952/2004). 1.3 Allmän beskrivning av rättshjälpsbyråerna För rättshjälpen har staten rättshjälpsbyråer som vanligtvis är belägna på samma orter som tingsrätterna. År 2005 fanns det sammanlagt 66 rättshjälpsbyråer och sammanlagt 16 filialer samt sammanlagt 98 filialmottagningar. Vid de statliga rättshjälpsbyråerna tillhandahålls rättshjälp av offentliga rättsbiträden. Allmän rättshjälp i domstolsärenden tillhandahålls också av advokater samt andra privata jurister. Rättshjälp söks alltid hos en statlig rättshjälpsbyrå. Rättshjälp kan sökas hos vilken rättshjälpsbyrå som helst oberoende av sökandens bostadsort. Rättshjälp beviljas på grundval av sökandens och dennes familjs inkomster, utgifter,
7 förmögenhet och underhållsskyldighet. Sökandens månatliga disponibla medel räknas ut vid rättshjälpsbyrån. Det är också av betydelse för vilken slags sak rättshjälp söks. När det gäller brottmål beviljas t.ex. i regel inget biträde för bötesärenden. De kostnader som uppbärs av den som får rättshjälp består av en rättshjälpsavgift samt en självrisk, som den som får rättshjälp betalar enligt en viss procentuell andel (20 75 %) av rättsbiträdets arvode och kostnader. Självrisken bestäms på grundval av sökandens disponibla medel och tilläggssjälvrisken på grundval av de likvida medlen. Rättshjälpsavgiften är 35 euro och den uppbärs av alla sökande vilkas disponibla medel är 500 euro eller mera. Timarvodet 2005 var 91 per timme timme utan mervärdesskatt. En begäran om avgörande kan framställas i fråga om avslag på ansökan om rättshjälp. I beslutet får sökanden anvisningar om framställande av begäran om avgörande. Vid brottmålsrättegångar förordnas svaranden i vissa situationer en försvarare med statliga medel oberoende av svarandens ekonomiska ställning. Offret för allvarliga våldsbrott mot närstående och sexualbrott kan oberoende av sina inkomster får ett rättegångsbiträde som bekostas med statliga medel, enligt lagen om rättegång i brottmål sköts målen av offentliga rättsbiträden och advokater. 1.4 Resultatstyrning av rättshjälpsbyråerna Varje hovrätts domkrets utgör ett rättshjälpsdistrikt, inom vilket finns en för högst fem år åt gången vald direktör för rättshjälpsverksamheten. Direktören för rättshjälpsverksamheten skall svara för att utbudet av rättshjälpstjänster är jämnt fördelat inom rättshjälpsdistriktet. Resultatstyrningen av rättshjälpsbyråerna genomförs i två steg. I det första steget för justitieministeriet resultatförhandlingar som gäller distrikten med direktörerna
8 för rättshjälpsverksamheten medan direktörerna för rättshjälpsverksamheten för resultatförhandlingar som gäller den egna byrån. Under resultatförhandlingarna diskuteras de enskilda byråernas resultatmål för produktiviteten och lönsamheten under följande år. Under resultatförhandlingarna diskuteras och beviljas anslagen till de enskilda rättshjälpsdistrikten. Direktören för rättshjälpsverksamheten gör en utredning om rättshjälpsbyråernas arbetssituation och verksamhet samt behov inom distriktet. Vid resultatförhandlingarna kommer man också överens om följande års personalresurser och om direktörens spelrum när det gäller att anställa personal. Över resultatförhandlingarna upprättas en resultatmålshandling som undertecknas av en företrädare för justitieministeriet och direktören för rättshjälpsdistriktet. Det finns sex rättshjälpsdistrikt: Åbo, Vasa, Östra Finland, Helsingfors, Kouvola och Rovaniemi. Direktörerna för rättshjälpsverksamheten för resultatförhandlingar som gäller följande år med byråerna inom distriktet inom de ramar som man kommit överens om under förhandlingarna mellan justitieministeriet och direktören för rättshjälpsverksamheten. Över resultatförhandlingarna upprättas en resultatmålshandling som undertecknas av direktören för rättshjälpsverksamheten och rättshjälpsbyråns ledande offentliga rättsbiträde. Resultatstyrningsprocessen förlöper på så sätt att justitieministeriet skickar rättshjälpsbyråerna anvisningar om resultatförhandlingarna. Förutom anvisningarna utarbetar justitieministeriet och skickar rättshjälpsbyråerna material till grund för resultatförhandlingarna (verksamhetens utveckling, dispositionsplan för nettoomkostnadsanslaget och lönebilaga). Rättshjälpsbyråerna fyller i det material som gäller den egna byrån och skickar det till ministeriet och direktören för rättshjälpsverksamheten. Materialet används som grund för resultatförhandlingarna mellan justitieministeriet och direktörerna för rättshjälpsverksamheten. Under verksamhetsåret får direktörerna för rättshjälpsverksamheten aktuell statistik samt ekonomirapporter för byråerna inom distriktet som de följer med.
9 Direktörerna håller varje år möten med de ledande offentliga rättsbiträdena inom distriktet om aktuella frågor som gäller distriktet, lagändringar och förenhetligande av praxis i administrativa frågor. Möten för förvaltnings-/avdelningssekreterarna kan också ordnas inom distrikten. Direktörerna för rättshjälpsverksamheten håller också kontakt med byråerna inom distriktet per telefon och e-post samt besöker vid behov byråerna personligen. För följande års resultatförhandlingar ger direktörerna för rättshjälpsverksamheten byråerna justitieministeriets anvisningar samt andra nödvändiga anvisningar. Direktörerna för rättshjälpsverksamheten avger utlåtande till justitieministeriet om utnämningen av offentliga rättsbiträden och är med när de sökande intervjuas. De avger också utlåtande om organiseringen av filialmottagningar och fattar administrativa beslut som gäller de ledande offentliga rättsbiträdena. I och med lönereformen svarar direktörerna för rättshjälpsverksamheten också för nivån på tjänstemännens prestationsdel inom distriktet samt för utvecklingsdiskussioner med de ledande offentliga rättsbiträdena i distriktet. 2. BESKRIVNING AV RESULTATET 2.1 Verksamhetens effekter Nätverket av rättshjälpsbyråer utvecklas hela tiden så att det skall motsvara medborgarnas behov. Huvudstadsregionens rättshjälpsbyrå inledde sin verksamhet 1.9.2005 i Helsingfors. Vid ingången av 2005 omvandlades Kitee rättshjälpsbyrå till en filialbyrå till Joensuunejdens rättshjälpsbyrå, Vammala rättshjälpsbyrå till en filialbyrå till Tammerforsnejdens rättsjälpsbyrå och Enare filialmottagning till en filialbyrå till Sodankylä rättshjälpsbyrå. Sedan gränserna för hovrätternas domkretsar ändrats vid ingången av 2005 ändrades också rättshjälpsdistrikten så att de skulle överensstämma med gränserna för hovrätternas domkretsar. Justeringen av distriktsgränserna ledde till att ett flertal byråer överfördes från ett distrikt till ett annat. Från Helsingfors rättshjälpsdistrikt
10 överfördes Hyvingebyrån till Kouvola rättshjälpsdistrikt och byråerna i Raseborg och Lojo till Åbo rättshjälpsdistrikt. Från Åbo rättshjälpsdistrikt överfördes Björneborgsbyrån till Vasa rättshjälpsdistrikt. Från Vasa rättshjälpsdistrikt överfördes byråerna i Haapajärvi, Brahestad och Ylivieska till Rovaniemi rättshjälpsdistrikt. Överflödiga filialmottagningar indrogs under 2005. Dessutom beslöt man att slå samman Joensuu och Joensuunejdens rättshjälpsbyråer vid ingången av 2006. Till följd av tsunamikatastrofen i Sydostasien 26.12.2004 tillsatte justitieministeriet en arbetsgrupp 5.1.2005 som skulle bereda tryggandet av rättslig hjälp och utarbeta ett juridiskt infopaket för offren för katastrofen i Sydostasien och deras närstående. Arbetsgruppen lade ut det juridiska infopaketet på justitieministeriets webbsidor 1.2.2005 samt öppnade riksomfattande telefonnummer för juridisk rådgivning i frågor i anslutning till katastrofen i Sydostasien. Rådgivningen gavs av offentliga rättsbiträden som man särskilt kommit överens med vid Helsingfors, Esbo, Närpes och Åbonejdens rättshjälpsbyråer. I rådgivningen deltog också ett antal privata advokater. Telefonrådgivningen i anslutning till katastrofen i Sydostasien statistikfördes separat från den övriga telefonrådgivningen. Telefonrådgningen i anslutning till katastrofen via de riksomfattande telefonnumren fortsatte ända till slutet av juni 2005. Under 2005 följde man med köerna till rättshjälpsbyråerna. Rättshjälpsbyråerna tillfrågades om kötiderna sex gånger under året. Uppföljningen av kötiderna fortsätter och målet är att sätta en målnivå för kötiderna under 2006. Avsikten är att utveckla en mätare för kötiderna som beskriver utvecklingen av rättshjälpsbyråernas verksamhet. Man följer med genomförandet av rättshjälpsreformen som trädde i kraft i juni 2002. Justitieministeriet och rättspolitiska forskningsinstitutet (OPTULA) kom överens om en uppföljnings- och utvärderingsundersökning hösten 2002. Forskningsprojektet inleddes 2003 och det skulle pågå till utgången av 2005. I det skede när undersökningen planerades tänkte man sig att huvudtemana skulle vara tillgången till rättstjänster och deras inriktning, rättshjälpens kostnadsutveckling,
11 beslutsfattande och ändringssökande i fråga om rättshjälp, rättshjälpens kvalitet och kundtillfredsställelsen samt frågor om förhållandena mellan systemen. En mellanrapport från undersökningen, Köyhäinavusta kansalaisoikeudeksi, publicerades i januari 2005. Under resultatförhandlingarna som gällde 2005 sattes som resultatmål för rättshjälpsbyråerna att utarbeta en personalplan. En personalplan skall utarbetas för justitieministeriets förvaltningsområde i enlighet med den personalstrategi som godkänts för 2004-2007 (Verksamhet och förvaltning 2004:14). Målet för strategin är att stödja verkställandet av den rättspolitiska strategin och främja personalens välmående på arbetsplatsen. Personalstrategin innehåller fyra centrala verkställighetsområden som är: utvecklande av ledningen, utvecklande av kunnandet och personaldimensoneringar, arbetshälsa samt personalprocesser. Direktörerna för rättshjälpsverksamheten och rättshjälpsbyråerna tillställdes en blankett gällande personalplanen (JM 7/129/2005), som återsändes till justitieministeriet före utgången av april 2005. Sektorns personalplaner behandlas på möten för justitieministeriet och direktörerna för rättshjälpsverksamheten. 2.2. Verksamhetens resultat 2.2.1 Rättshjälpsbyråernas funktionella effektivitet och dess utveckling Rättshjälpsbyråernas nettoomkostnader 2005 uppgår till sammanlagt 20,5 miljoner euro. Nettoomkostnaderna är 4 % mindre än beräknat. En orsak till att omkostnaderna ändå ökat jämfört med föregående år att konsumentklagonämnden överfördes till rättshjälpssektorn 1.9.2005. Konsumentklagonämndens utgifter utgör ungefär 8 % av nettoomkostnaderna under momentet. Totalinkomsten av den avgiftsbelagda verksamheten 2005 var sammanlagt 4,0 miljoner euro, vilket är 19 % mera än beräknat. Totalinkomsten av den avgiftsbelagda verksamheten var 3 % större än 2004. Totalinkomsten av faktureringen av motparten var 8 % och totalinkomsten av klientfaktureringen 4 % större än 2004.
12 Figur 1. Rättshjälpens och konsumentklagonämndens utgiftsstruktur Övriga utgifter 11 % Investeringar 1 % Lokaler 9 % Personal 79 %
13 Tabell 1. Effektiviteten hos rättshjälpens och konsumentklagonämndens verksamhet VERKSAMHETENS EFFEKTIVI- TET 2003 2004 2005 Jfr med 2004 Mål 2005 Jfr m. målet 2005 OMKOSTNADER OCH KOSTNADER Inkomster av verksamheten 3 565 3 918 4 048 3 % 3 394 19 % Omkostnader, rättshjälpsbyråerna (brutto) 22 261 22 685 23 050 2 % 23 247-1 % Omkostnader, konsumentklagonämnden (brutto)* 1 436 1 635 1 563-4 % 1 594-2 % Nettoomkostnader (1000 ) sammanlagt 18 696 18 767 20 565 10 % 21 447-4 % * kkn överfördes till JM:s förvaltningsområde 1.9.2005 Kostnader (1000 ) 23 655 Rättshjälpsverksamheten 14 663 Stödfunktioner 6 028 Frånvaro 2 964 Intäkter av den avgiftsbelagda verksamheten (1000 ), FE 790 886 12 % Totala kostnader för den avgiftsbelagda verksamheten 847 886 5 % Den avgiftsbelagda verksamhetens kostnadsmotsvarighet % 93 % 100 % Intäkter av den avgiftsbelagda verksamheten (1000 ), OR 2 749 2 998 9 % Totala kostnader för den avgiftsbelagda verksamheten 5 062 5 226 3 % Den avgiftsbelagda verksamhetens kostnadsmotsvarighet % 54 % 57 % MÅL FÖR VERKSAMHETEN Lönsamhet (nettoomkostnader/behandlad arbetsenhet) Rättshjälpsbyråerna Konsumentklagonämnden (omkostnader / behandlade ärenden 458 (totala kostnader/behandlad arbetsenhet) 0 Produktivitet (behandlad arbetsenhet/årsv.) rättshjälpsbyråerna 483 514 510 Konsumentklagonämnden (behandlade ärenden/årsv.) 117 84 79 82 4 % 83-1 % -1 % 537-5 %
14 Privata rättegångsbiträden betalas arvoden och kostnadsersättningar av allmänna medel när de har förordnats till offentlig försvarare eller målsägandebiträde med stöd av lagen om rättegång i brottmål, eller när de har förordnats till rättegångsbiträde med stöd av lagen om rättshjälp. De arvoden och kostnadsersättningar som betalades till privata biträden 2005 uppgår till sammanlagt ungefär 35,2 miljoner euro, vilket är ungefär 8 % mera än 2004. På ökningen av kostnaderna för arvoden och kostnadsersättningar inverkar i första hand den höjning av rättshjälpsarvodena med 8 % som genomfördes 1.6.2004. Privat biträde förordnades för 31 970 parter, vilket är 3 % mindre än 2004. Utgifterna per part var 976 euro, vilket är 103 euro mera än 2004. Av de kostnader för rättshjälp som betalas till privata ombud uppstår ungefär 78 % vid tingsrätterna, 19 % vid hovrätterna samt ungefär 3 % vid andra domstolar. Figur 2. Utgifter för ersättningar till privata ombud och skuldsanering för privatpersoner 1996-2005 Brottsärenden Övriga ärenden Skuldsanering för privatperson Sammanlagt 35 000 000 30 000 000 25 000 000 20 000 000 15 000 000 10 000 000 5 000 000 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
15 På grundval av lagen om skuldsanering för privatpersoner betalades 2005 ungefär 1,9 miljoner euro i ersättningar till utredare, vilket är 2 % mera än 2004. Rättegångskostnaderna för sådana som friades från åtal ersattes till ett belopp av ungefär 2 miljoener euro av statens medel, då motsvarande siffra 2004 var 1,7 miljoner euro. 2.2.2 Rättshjälpsbyråernas produktion och kvalitetsledning År 2005 inkom sammanlagt ungefär 53 574 ärenden till de statliga rättshjälpsbyråerna. Antalet inkomna ärenden ligger på samma nivå som 2004. Antalet inkomna ärenden motsvarar uppskattningarna. Av de ärenden som rättshjälpsbyråerna behandlade var ungefär 82 % civil- och förvaltningsrättsliga ärenden. Av de civil- och förvaltningsrättsliga ärendena utgjorde de familje- och arvsrättsliga ärendena 47 %, övriga civilrättsliga ärenden 34 % och skuldsaneringsärendena 1 %. Det inkom 158 katastrofärenden. Brottsärendenas andel av alla ärenden var 18 %. Figur 3. Inkomna ärenden till rättshjälpsbyråerna 1996-2005
16 Famillje och arvsrättsliga ärenden Skuldsaneringsärenden Brottsärenden Övriga civilrättsliga ärenden 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År 2005 behandlade rättshjälpsbyråerna sammanlagt 53 861 ärenden, vilket är ungefär samma nivå som 2004. Målet nåddes nästan i fråga om antalet behandlade ärenden. Av de ärenden som rättshjälpsbyråerna behandlade 2005 gavs juridiska råd i 32 % av fallen, 23 % av de ärenden som behandlades resulterade i att en handling upprättades, 24 % av ärendena behandlades i domstol och resterande 21 % gick till behandling antingen vid en förvaltningsmyndighet eller föranledde någon annan åtgärd. Tvistemål som vanligen går till domstolsbehandling är ärenden som gäller skilsmässor, vårdnad om barn och underhåll. Figur 4. Ärenden behandlade vid rättshjälpsbyråerna 2001-2005
17 60 000 Upprättande av handling Domstolsärenden Förvaltningsmyndighets behandling eller annan åtgärd Jurdiska råd 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2001 2002 2003 2004 2005 Rättshjälpsbyråerna fattar rättshjälpsbeslut i rättshjälpsärenden som sköts såväl av privata ombud som vid rättshjälpsbyråerna. År 2005 fattade rättshjälpbyråerna 22 500 rättshjälpsbeslut och gjorde 1 873 ekonomiska utredningar för de privata ombudens klienter. Dessutom fattades ett rättshjälpsbeslut i varje ärende som sköttes av rättshjälpsbyråerna. På grundval av klientens ekonomiska ställning ges rättshjälp utan ersättning eller mot partiell ersättning. I vissa specialsituationer kan en klient också betjänas mot full ersättning. Av de ärenden som rättshjälpsbyråerna skötte 2005 sköttes 58 % utan ersättning, vilket är 1 % mindre än 2004. Rättshjälp mot partiell ersättning gavs i 34 % av ärendena, vilket är 1 % mindre än 2004. De klienter som betalade full ersättning utgjorde 8 %, vilket är 2 % mera än 2004. Den genomsnittliga kötiden till rättshjälpsbyråerna 2005 var ungefär 12 dagar. Tabell 2. Rättshjälpsbyråernas produktion och kvalitetsledning
18 PRODUKTION OCH KVALI- TETSLEDNING 2003 2004 2005 Jfr med 2004 Mål 2005 Jfr med målet ANTAL ÄRENDEN Inkomna ärenden 53 240 53 544 53 574 0 % 53 931 1 % Överförda ärenden 17 039 15 883 15 656-2 % 16 302 4 % MÅL FÖR VERKSAMHETEN Behandlade ärenden 52 317 53 766 53 861 0 % 53 339-1 % Rättshjälpsbeslut (st.) 22 109 23 074 22 500-2 % 22 764 1 % Kötid (dagar) 11,04 11,81 7 % Figur 5. Rättshjälpsbyråernas arbetssituation 1996-2005 90 000 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 Inkomna ärenden Anhängiga ärenden Behandlade ärenden 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
19 Rättshjälpens externa effekt i hemlandet Rättsbiträdena har inte bara arbetat på sina byråer utan också suttit i ett flertal olika kommittéer och arbetsgrupper. Av dessa kan nämnas Ärvabalksarbetsgruppen, Delegationen för rättsskyddsärenden, Samarbetsgruppen för uppföljning av tillgången till rättshjälp, Arbetsgruppen för välfärdsstaten 2015, Arbetsgruppen för tryggande av rättshjälp till katastrofoffer och deras närstående, Finlands Advokatförbunds delegation, Finlands Advokatförbunds lokalavdelningars styrelser, Finlands Advoktförbunds etiska utskott, Finlands Advokatförbunds mentorarbetsgrupp, Arbetsgruppen för rättsväsendets dag. Kaiku-utvecklare har varit Liisa Törnwall. Man har också strävat efter att kontinuerligt presentera rättshjälpen i regionala dagstidningar, stadsdelstidningar, FPA-bladet, tidningen OHOI, i vissa tidskrifter och dessutom har Liisa Vehmas varit kolumnist i tidningen Advokaatti. I mån av möjlighet har man också försökt tala för såväl rättshjälpen som allmänna rättsfrågor i radio och olika TV-kanaler. I Helsingfors har man startat samma slags rättsundervisning för skolelever som tidigare bedrevs i Åbo för nioklassisterna, genom vilken man har försökt utöka alla ungdomars kunskaper om rättsliga frågor och tillgången till rättshjälp. Riksdagen har förutom Julkiset Oikeusavustajat ry:s styrelsemedlemmar hört offentliga rättsbiträden i samband med flera lagprojekt. Rättshjälpens effekt internationellt Efter flera års paus har det internationella intresset för rättshjälpen ökat avsevärt 2005. Regeringsrådet Merja Muilu har fortsatt med sitt internationella arbete inom EUområdet och utanför det i första hand i Kina, men också byråerna har försökt bidra till internationalismen. I synnerhet Helsingforsdistriktet har besökts av olika stora grupper från Sverige, Norge och Ryssland. I Ryssland inrättades i januari 2006 genom en förordning av president Putin15 rättshjälpsbyråer, och för att få igång verksamheten ville man ha handledning av finländska rättsbiträden. I december besöktes Ryssland av en delegation under ledning av regeringsrådet Merja Muilu med rättsbiträden och advokater som medlemmar.
20 I december rönte rättshjälpsinfon framgång i Europarådets tävling för rättsprojekt, i vilken 29 projekt deltog. Bland de sju projekt som nådde finalen fanns också rättshjälpsinfon. Tävlingen vanns av Rovaniemi hovrätts kvalitetsprojekt, i vilket även ingick rättshjälpsbyråerna inom Rovaniemi rättshjälpsdistrikt. Rättshjälpsinfo Rättshjälpsinfon fick ta emot sammanlagt 2 381 samtal 2005. Av dem avslutades 500 (21 %) genom råd som gavs per telefon och krävde inga fortsätta åtgärder. 905 (38 %) samtal kopplades vidare till rättshjälpsbyråernas juridiska rådgivning, 667 (28 %) frågeställare uppmanades att ta kontakt med ett rättsbiträde, en advokat eller någon annan jurist och 286 (12 %) uppmanades att ta kontakt med en annan myndighet. De samtal som inte hörde till rättshjälpsinfons område och som man varit rädd för på förhand var bara 23 (1 %). Samtalen räckte i medeltal 6 minuter. De största ärendegrupperna var arvsärenden, 476 (20 %), samt ärenden som gällde äktenskaprätten, 214 (9 %). Till det svenskspråkiga rådgivningsnumret kom det 78 samtal och till det samiskspråkiga rådgivningsnumet 1. Figur 6. Samtalen till rättshjälpsinfon enligt ärendegrupp 2005 Brottsärenden 10 % Arvsärenden 20 % Ärenden som gäller skuldförhållanden 5 % Ärenden som gäller äktenskap och falmiljerätt 15 % Anställning, jämlikhet, socialförmånsärenden 8 % Ärenden som gäller äktenskap och familjerätt Anställning, jämlikhet, socialförmånsären den Övriga ärenden Arvsärenden Brottsärenden Övriga ärenden 42 % Ärenden som gäller skuldförhållanden
21
22 Granskning av de enskilda rättshjälpsdistrikten Åbo rättshjälpsdistrikt Antalet anställda inom Åbo rättshjälpsdistrikt motsvarar 108 årsverken, varav de offentliga rättsbiträdena står för 56 årsverken och kanslipersonalen för 52 årsverken. Det totala antalet inkomna ärenden till Åbo rättshjälpsdistrikt var 4 % mindre än uppskattat. Det inkom sammanlagt 13 018 ärenden till Åbo hovrättsdistrikt, vilket är 2 % mindre än 2004. Tabell 3. Inkomna ärenden till Åbo rättshjälpsdistrikt 2001-2005 Familje- och arvsrättsliga ärenden Övriga civilrättsliga ärenden Skuldsanerings-ärenden Brottsärenden SAMMAN- LAGT 2001 6 597 279 2 542 4 878 14 296 2002 6 626 234 2 483 4 813 14 156 2003 6 723 174 2 456 4 698 14 051 2004 2005 6 263 6 194 148 111 2 581 2 384 4 355 4 329 13 347 13 018 Det fattades 3 % mindre rättshjälpsbeslut än beräknat. År 2005 fattades sammanlagt 5 418 rättshjälpsbeslut. År 2005 gjordes sammanlagt 546 ekonomiska utredningar. Det totala antalet behandlade ärenden inom Åbo rättshjälpsdistrikt var 3 % mindre än beräknat. Det totala antalet behandlade ärenden 2005 uppgick till sammanlagt 13 228 ärenden, vilket är 2 % mindre än föregående år. Tabell 4. Ärenden behandlade inom Åbo rättshjälpsdistrikt av det totala antalet ärenden för distriktet 2001-2005 Råd Förvaltningsmyndighets behandling eller annan åtgärd Domstolsärenden SAMMAN- LAGT 2001 32 % 41 % 27 % 100 % 2002 32 % 42 % 26 % 100 % 2003 32 % 43 % 25 % 100 % 2004 2005 29 % 28 % 44 % 44 % 27 % 28 % 100 % 100 %