Överlåtelse av löpande skuldebrev

Juridiska institutionen Vårterminen 2015 Examensarbete i civilrätt, särskilt fordringsrätt 30 högskolepoäng Överlåtelse av löpande skuldebrev Särskilt om förvärvarens undersökningsplikt Författare: Lina Sandmark Handledare: Professor Torbjörn Ingvarsson

Förord Fyra och ett halvt år av juridikstudier har kommit till sin ände. Det som från början kändes som evigheternas evighet har gått lika snabbt som en grisblink. Det har varit påfrestande och förvirrande men samtidigt enormt glädjefyllt och givande. Det är med en skräckblandad förtjusning som jag lämnar in denna examensuppsats och tar steget ut i arbetslivet. I samband med att det steget tas vill jag ägna några rader till att tacka de som har gjort detta möjligt. Stort tack till min familj, sambo och mina vänner som har varit stadiga stöttepelare i vått och torrt under hela min utbildning. Ett särskilt varmt tack vill jag rikta till min syster som är orsaken till varför jag började studera i Uppsala och till varför jag är den jag är i dag. Sist men inte minst. Tack Uppsala. För alla fina stunder vi har haft tillsammans och för alla de fantastiska vänner du har gett mig. Lina Sandmark Uppsala 2015 2

Förkortningar AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BFL Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse HD Högsta domstolen JT Juridisk Tidskrift JustR Justitieråd KkrL Konsumentkreditlag (1992:830) NJA Nytt juridiskt arkiv SOU Statens Offentliga Utredningar 3

Innehållsförteckning Förord... 2 Förkortningar... 3 1 Inledning... 6 1.1 Introduktion... 6 1.2 Syfte och frågeställningar... 8 1.3 Metod och material... 8 1.4 Avgränsningar... 9 1.5 Disposition... 10 2 Problembakgrund... 12 3 Sakrätt och fordringsrätt... 15 4 Skuldebrevslagen... 17 4.1 Löpande skuldebrev... 18 4.1.1 Innehavarskuldebrev eller orderskuldebrev?... 20 4.2 Överlåtarens ansvar för skuldebrevet... 21 5 Överlåtelse av löpande skuldebrev och sakrätten... 23 5.1 Särskild bestämmelse för kreditinstitut... 25 6 Legitimation av löpande skuldebrev... 26 6.1 Betalningslegitimation och förfogandelegitimation... 26 6.2 Legitimation av innehavarskuldebrev... 26 6.3 Legitimation av orderskuldebrev... 27 6.4 Kommentar om legitimationsfrågorna... 28 7 Invändningsrätten... 29 7.1 Invändningar enligt 15 skuldebrevslagen... 30 7.1.1 Särskilt om god tro... 32 8 Hanteringen av löpande skuldebrev i praktiken... 35 8.1 Kommentar om den praktiska hanteringen av löpande skuldebrev... 37 9 NJA 2010 s. 467... 38 9.1 Omständigheter och parternas grunder... 38 9.2 Tingsrättens bedömning... 39 9.3 Hovrättens bedömning... 41 9.4 Högsta domstolens bedömning... 41 4

9.5 Justitierådet Håstads tillägg... 44 9.6 NJA 2010 s. 467 diskussion och analys... 45 10 Vad har hänt efter NJA 2010 s. 467?... 52 11 Avslutande kommentar... 56 Käll- och litteraturförteckning... 57 5

1 Inledning 1.1 Introduktion Kreditgivning utgör kärnan i bankers och andra kreditinstituts affärsverksamhet och har även en central roll för samhället och näringslivet. 1 En handelsvara som kreditinstitut ofta använder sig av är löpande skuldebrev. Genom att förvärva och överlåta fordringar såsom löpande skuldebrev kan kreditinstitut skaffa sig likvida medel och sprida ut sina risker. Fordringar är tillgångar som utgör ekonomiska värden och löpande skuldebrev förkroppsligar detta värde. Därför finns det ett generellt intresse av att kunna överlåta, förvärva, pantsätta och skänka bort löpande skuldebrev. 2 En av fordringsrättens fundamentala principer som är av betydelse för kreditinstitutens handel är principen om löpande skuldebrevs negotiabilitet vilket betyder omsättningsbarhet. 3 En viktig del för att främja omsättningen av löpande skuldebrev är möjligheten för förvärvare att minimera risker som är associerade med fordringen. Ett sätt att minimera risktagandet är att ställa låga krav på förvärvares goda tro. Genom att ställa låga krav på vilka åtgärder en förvärvare behöver vidta och vad denne behöver undersöka för att anses vara i god tro, om till exempel skuldebrevets giltighet, skapas en viss trygghet för förvärvaren vilket bidrar till att de vågar handla med löpande skuldebrev. Handeln med löpande skuldebrev är dock inte helt oproblematisk. Såsom i många andra rättsområden kan problem uppstå om skuldebrevet hamnar i orätta händer. Fordringsrätten i ett löpande skuldebrev kan lätt återupplivas till exempel på grund 1 Lehrberg, Uppsatser i bankrätt, s. 30. 2 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 20. 3 Heidbrink, NJA 2010 s. 267 släggan istället för stämjärnet, s. 267. 6

av en gäldenärs okunskap, av en ohederlig borgenär eller genom oaktsam hantering. Problem kan även uppstå när lagens tilltänkta aktörer hittar luckor i lagen och utnyttjar dessa. Det finns ett flertal lagar som reglerar kreditgivning och det är viktigt att dessa lagar fungerar på ett tillfredsställande sätt. Lagen (1936:81) om Skuldebrev (skuldebrevslagen) är av stor betydelse för kreditinstitutioners verksamhet. Skuldebrevslagen är en stabil lagstiftning som trots dess antal år på nacken kan tillämpas i vårt moderna samhälle, mycket på grund av det vidsträckta analogiska tillämpningsområdet. År 2010 avkunnades en dom, NJA 2010 s. 467, som dock visar att skuldebrevslagen inte fullt ut är så tillfredsställande och att kreditinstituten genom deras hantering av löpande skuldebrev inte respekterar skuldebrevslagens bestämmelser. Den hantering av löpande skuldebrev som skuldebrevslagens bestämmelser är uppbyggda kring överensstämmer inte med den praktiska hanteringen. I NJA 2010 s. 467 etablerade högsta domstolen (HD) en ny rättsregel som innebär att kreditinstitut som förvärvar löpande skuldebrev åläggs en undersökningsplikt som tidigare inte funnits. Undersökningsplikten medför att en förvärvare av ett löpande skuldebrev inte kan anses vara i god tro, om att till exempel gäldenären redan fullgjort skuldebrevet, om inte en undersökning i form av att kontakta gäldenären sker. Rättsfallet ställer frågan om löpande skuldebrevs negotiabilitet, det vill säga omsättningsbarhet, på sin spets. Vad som tidigare ansetts vara att betrakta som löpande skuldebrev är inte alltid så löpande som man trott. 7

1.2 Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka hur överlåtelser av löpande skuldebrev mellan kreditinstitut går till och vilka problem som kan uppstå i och med överlåtelsen. Uppsatsen kommer särskilt ta sikte på frågan om löpande skuldebrevs negotiabilitet och behandla rättsregeln om förvärvarens undersökningsplikt som följer av NJA 2010 s. 467. De frågeställningar som syftet aktualiserar och som ska försöka besvaras i denna uppsats är följande: Hur sker den praktiska hanteringen av löpande skuldebrev hos kreditinstitut i jämförelse med skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrevs hantering? Vilken betydelse har NJA 2010 s. 467 för kreditinstitut vid deras överlåtelser av löpande skuldebrev? Vilken undersökningsplikt har kreditinstitut som förvärvar löpande skuldebrev? 1.3 Metod och material Denna uppsats kommer att utgå ifrån en traditionell rättsdogmatisk metod. Lagstiftning, förarbeten, rättsfall och juridisk doktrin kommer därför utgöra det huvudsakliga materialet som ska undersökas, analyseras och tolkas för att i möjligaste mån besvara ovanstående frågeställningar. I uppsatsen kommer NJA 2010 s. 467 behandlas utförligt. Domskälen från HD är av störst betydelse men även underrätternas domskäl kommer att belysas och diskuteras i relevanta avseenden. 8

Det är svårt att få en förståelse för hur överlåtelser av löpande skuldebrev sker i praktiken genom att endast ta del av den litteratur som finns på området. För att få denna praktiska inblick har därför samtal förts med insatta personer i kreditbranschen. Yttranden från föreningar inom finansbranschen har också använts som material i syfte att skapa en förståelse för den praktiska hanteringen av löpande skuldebrev. 1.4 Avgränsningar Det föreligger en principiell skillnad mellan enkla och löpande skuldebrev vilket visar sig i många bedömningar och hänseenden. 4 Enkla skuldebrev är bland annat inte avsedda att omsättas. Det enkla skuldebrevet, själva dokumentet, är endast ett bevis av fordringen utan att ha något värde i sig. De problem som denna uppsats kommer att behandla uppstår inte, i vart fall inte i samma omfattning, för enkla skuldebrev. Enkla och löpande skuldebrev tar sikte på olika syften och funktioner. Löpande skuldebrev utgör vissa risker och åtaganden som oftast sträcker sig längre än vad som gäller för enkla skuldebrev. I denna uppsats kommer därför endast löpande skuldebrev behandlas. Däremot kommer en jämförelsebakgrund av enkla och löpande skuldebrev att göras i syfte att underlätta förståelsen för löpande skuldebrev och få en insikt om vad som är speciellt med löpande skuldebrev. Sakrättsliga frågor vid överlåtelse av löpande skuldebrev kommer till viss del att behandlas i denna uppsats. Det sakrättsliga begreppet besittning är centralt vid överlåtelse av löpande skuldebrev och kommer därför att diskuteras. Relevanta anknytande sakrättsliga moment och problem som kan uppstå vid överlåtelse av löpande skuldebrev kommer även att beröras i sin korthet. 4 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 116. 9

Det är inte ovanligt att gäldenären av löpande skuldebrev är en konsument. Betydelsen av att gäldenären är en konsument kommer till viss del tas upp och behandlas i denna uppsats, speciellt i anknytning till NJA 2010 s. 467. Utöver det kommer denna uppsats inte göra någon närmare djupdykning i konsumenträttsliga aspekter i samband med överlåtelser av löpande skuldebrev. Orsaken till denna begränsade behandling är att uppsatsen avser att fokusera på kreditinstitut och deras verksamhet av överlåtelser av löpande skuldebrev. Detta eftersom rättsregeln om förvärvares undersökningsplikt i NJA 2010 s. 467 endast är tillämplig om överlåtelsen av skuldebrevet sker mellan två kreditinstitut. Redan i detta avsnitt bör det därför nämnas vad som avses med ett kreditinstitut. I lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BFL) finns en definition av begreppet kreditinstitut. 1 kap 10 10 p BFL anger att med kreditinstitut avses bank och kreditmarknadsföretag. Kreditmarknadsföretag är i sin tur ett aktiebolag eller ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse. Ett kreditinstitut är alltså ett företag som har rätt att bevilja kredit, det vill säga lån. 5 1.5 Disposition Uppsatsen inleds i Kapitel 2 med att redogöra för den problembakgrund som uppstår vid överlåtelser av löpande skuldebrev och den problematik som uppmärksammas i NJA 2010 s. 467. I Kapitel 3 behandlas distinktionen mellan sakrätt och fordringsrätt, för att i sin tur klargöra för det samband som finns mellan sakrätt och fordringsrätt i förhållande till löpande skuldebrev. Efterföljande Kapitel 4 kommer sedan gå in på gällande rätt och ge en övergripande redogörelse över skuldebrevslagen och löpande skuldebrev. Eftersom det sakrättsliga begreppet besittning spelar en viktig roll vid överlåtelse av löpande skuldebrev kommer Kapitel 5 att ge en överblick av relevanta sakrättsliga aspekter. Kapitel 6 kommer 5 Se 1 kap 5 12, 13 och 14 p BFL samt exempelvis 7 kap 1 BFL. 10

redogöra för de olika legitimationsreglerna för löpande skuldebrev och Kapitel 7 kommer därefter behandla invändningsrätten och godtrosbedömningen som är av central betydelse vid överlåtelser av löpande skuldebrev. När gällande rätt har redogjorts för kommer Kapitel 8 skildra den praktiska hanteringen av löpande skuldebrev. När det gäller överlåtelse av löpande skuldebrev är det viktigt att inte stirra sig blind på regelverket utan sätta bestämmelserna i samband med den praktiska hanteringen för att får en större inblick och skaffa sig en helhet över hur överlåtelser av löpande skuldebrev går till. Därefter kommer NJA 2010 s. 467 redogöras för och diskuteras i Kapitel 9. Rättsfallets omständigheter och underrätternas domskäl kommer redogöras för, men störst vikt kommer läggas på HD:s domskäl och vilka slutsatser som kan dras av dessa. Uppsatsen kommer avslutningsvis i Kapitel 10 att undersöka vilken betydelse NJA 2010 s. 467 har haft för kreditinstituten och deras verksamhet att överlåta och förvärva löpande skuldebrev. Slutligen ges en avslutande kommentar i Kapitel 11. 11

2 Problembakgrund En fordring som förkroppsligas genom ett löpande skuldebrev är en slags lös egendom. Fordringen kan betraktas utifrån två olika perspektiv. En fordring kan antingen ses som en obligationsrättslig och fordringsrättslig förpliktelse för en gäldenär att prestera i enlighet med fordringen till borgenären. Borgenären har i sin tur en rättighet att motta aktuell fordring av gäldenären. I och med gäldenärens förpliktelse och borgenärens rättighet kan borgenären företa rättshandlingar med fordringen, till exempel överlåta fordringen. Det andra perspektivet är att en fordran kan ses som ett förmögenhetsrättsligt värde tillhörande borgenären vilket medför att fordringen får karaktären av lös egendom. Genom att se fordringen som lös egendom kan en person till exempel ha äganderätt till fordringen, och således kunna överlåta och pantsätta den. 6 Löpande skuldebrev har till syfte redan vid skuldebrevets tillkomst att vara föremål för att omsättas på marknaden. Genom att formulera skuldebrevet såsom löpande är det avsett att indikera att gäldenären är införstådd med att skuldebrevet kan komma att omsättas. Gäldenären är på så sätt medveten om att han eller hon avtalar om en omsättningsbar tillgång för borgenären. Det är däremot inte vanligt att gäldenärer är införstådda eller ens medvetna om att en utställd fordran är att anse som löpande. 7 I praktiken behandlas många skuldebrev såsom löpande men hanteringen följer inte den systematik som skuldebrevslagen avsåg att löpande skuldebrev skulle ha. Det är till exempel vanligt att bostadslån är utfärdade som en löpande fordran. Nästan samtliga bostadskrediter uttrycks i form av löpande skuldebrev ställda till viss man eller order. Bostadskrediter är typiskt sett inte avsedda att omsättas på marknaden men risken finns eftersom dessa krediter tar form som löpande skuldebrev. Bostadskrediter utgör i många fall stora summor och om skuldebrevet hamnar i fel 6 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 41f. 7 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 107. 12

händer finns det en risk att gäldenären får betala sin skuld två gånger. 8 Dagens samhälle är till hög grad beroende av en välfungerande kreditmarknad. För både företag och privatpersoner är det betydelsefullt hur in- och utlåningsverksamheten sker och är reglerad. 9 Kreditgivningsverksamheten är inte riskfri för någon av de inblandade parterna. Det är inte heller möjligt att eliminera alla risker. Risken är då stor att kreditmarknaden blir alltför tyngd av regelverk och dokumentationskrav. 10 Problemet som denna uppsats avser att behandla bygger på att kreditinstituten har ändrat sina rutiner och sin hantering av löpande skuldebrev vilket medför att de välgenomtänkta bestämmelserna i skuldebrevslagen inte upprätthålls. Skuldebrevslagens systematik för löpande skuldebrev är uppbyggd på ett sätt som enkelt möjliggör skuldebrevets omsättningsbarhet. För att balansera detta finns bestämmelser som ger gäldenären en rättighet att få betalningar antecknade på skuldebrevet samt att återlämning av skuldebrevet ska ske vid slutbetalning. Kreditinstituten anser däremot att det är besvärligt att hantera löpande skuldebrev eftersom de lagras i stora valv, är dyra att ta ut och svåra att hantera på ett fortlöpande sätt. 11 Anteckningar om betalning och återlämning av skuldebrevet till gäldenären är därför inte något som sker i praktiken. Kreditinstituten har alltså ändrat spelreglerna i den välgenomtänkta systematiken som finns i skuldebrevslagen. HD väljer därför att sätta ner foten i NJA 2010 s. 467 med åsikten att den som ändrar spelreglerna får spelet tåla. I NJA 2010 s. 467 hade en låntagare och ett finansbolag skrivit under ett löpande skuldebrev. Låntagaren betalade av skulden redan efter några år men fick aldrig 8 Jensen, Panträtt i fast egendom, s. 46. 9 Lennander, Kredit och säkerhet, s. 11. 10 Hessler, Obehöriga förfaranden med värdepapper, s. 15. 11 Jensen, Panträtt i fast egendom, s. 47. 13

tillbaka skuldebrevet. Därefter överläts skuldebrevet ett flertal gånger mellan olika kreditinstitut varav den sista förvärvaren kontaktade gäldenären för att få betalt. Tvist uppstod när förvärvaren ville ha betalat och hävdade att de var i god tro om betalningen. Gäldenären invände och anförde att skulden redan var betald. HD ogillade förvärvarens talan och angav att de inte kunde anses vara i god tro genom att etablera en ny rättsregel. Rättsregeln innebar att förvärvaren, för att kunna anses vara i god tro, måste kontakta gäldenären och motta bekräftelse på att gäldenären inte har några invändningar mot skuldebrevet. Någon sådan undersökning hade förvärvaren inte vidtagit. Innan NJA 2010 s. 467 fanns det ingen anledning för en förvärvare att ifrågasätta 15 skuldebrevslagen och dess rekvisit om god tro. Bestämmelsen och dess förarbeten uppger att det krävs väldigt lite för att förvärvaren ska anses vara i god tro om att till exempel betalning av skuldebrevet redan har skett. I och med rättsfallet har godtroströskeln fått en markant höjning. Rättsfallet visar att kreditinstituten vid deras hantering av löpande skuldebrev inte följer skuldebrevslagens bestämmelser vilket kan leda till orimliga följder för gäldenärer. Viljan hos domstolen att komma underfund med detta problem syns tydligt i NJA 2010 s. 467. I uppsatsen kommer en djupdykning i NJA 2010 s. 467 att göras, men innan dess kommer både gällande rätt och den praktiska hanteringen av löpande skuldebrev att redogöras för. 14

3 Sakrätt och fordringsrätt I detta avsnitt kommer sakrätt och, även ett försök av, fordringsrätt att beskrivas. Sakrätten är ett tydligt juridiskt rättsområde även om dess avgränsningar kan te sig mer eller mindre klara. Fordringsrätten å andra sidan är ett lite mera diffust rättsområde och graden av precisering kan variera beroende på vem författaren är. 12 Både sakrätten och fordringsrätten hänför sig till den allmänna förmögenhetsrätten. En del av den allmänna förmögenhetsrätten är obligationsrätten som behandlar förhållandet mellan parterna. Det vill säga vilka rättigheter och skyldigheter de kan göra gällande mot varandra. Sakrätten aktualiserar och behandlar de regler som kan göras gällande mot tredje man. Det karaktäristiska för sakrätten är det sakrättsliga skyddet som syftar på rättsskyddet mot tredje man av viss egendom. 13 Rättsskyddet mot tredje man tar sikte på vad som gäller vid transaktioner för att aktivera det ekonomiska värdet av olika egendomstyper. 14 Varje rättighet har en sakrättslig och en obligationsrättslig aspekt. 15 Fordringsrätten är ett specifikt område inom obligationsrätten och förutsätter vissa obligationsrättsliga moment. Till skillnad från obligationsrätten behandlar fordringsrätten fordringar från ett särskilt perspektiv, nämligen genom att se till den enskilda fordran isolerat från omständigheterna till varför fordran uppstod. 16 Sakrätten däremot har ett mer utvidgat rättsligt perspektiv genom att behandla det interna partsförhållandet. 17 12 Se till exempel Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 18. 13 Adlercreutz, Pfannenstill, Finansieringsformers rättsliga reglering, s. 15. 14 A.a., s. 30f. 15 A.a., s. 16. 16 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 15. 17 Millqvist, Sakrättens grunder, s. 15. 15

Utöver den uppdelning av rättsområden som gjorts ovan finns ytterligare en, nämligen skuldebrevsrätt. Skuldebrevsrätt, som bland annat är en del av fordringsrätten, kan inte med lätthet delas in i ett bestämt rättsområde eftersom det juridiska området för skuldebrev har anknytning till ett flertal områden. När en fordran uppkommer aktualiseras obligationsrätten, och i sin tur avtalsrätten, eftersom fordringen reglerar ett förhållande mellan två personer. Samtidigt aktualiseras sakrätten eftersom fordran avser en rättighet till viss egendom samt att flera personer i vissa situationer gör gällande sin rätt till fordringen samtidigt. Och så förekommer självfallet fordringsrätten som behandlar fordringen i ett mer isolerat perspektiv. Sakrätten blir inom de flesta rättsområden endast relevant när gäldenären eller borgenären hamnar i konkurs eller motsvarande. Sakrättens betydelse sätts alltså oftast på sin spets i särskilda situationer men är av latent betydelse kontinuerligt. Detta kan särskilt ses i förhållande till löpande skuldebrev. Även om sakrätt och fordringsrätt tar sikte på olika situationer och problem så spelar de ett särskilt samspel i förhållande till 15 skuldebrevslagen. I 15 1 st 1 meningen kan detta samspel mellan fordringsrätten och sakrätten ses. Bestämmelsen har följande lydelse: Har någon, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande: [ ] (min kursivering) För att bestämmelsen ska vara tillämplig måste en överlåtelse ha skett, förvärvaren måste kommit i besittning av skuldebrevet samt att förvärvaren måste vara i god tro. Rekvisitet överlåtelse hör till fordringsrättens (och obligationsrättens) område medan rekvisitet besittning hänför sig till sakrätten. Även om rekvisitet god tro är av störst betydelse i bestämmelsen får inte de två andra rekvisiten hamna i skymundan. Begreppet besittning kommer därför att behandlas i relevanta delar i denna uppsats. 16

4 Skuldebrevslagen Fordringsrätten är inte reglerad genom lag i Sverige utan är uppbyggd på principer och analogier. Däremot föreligger det ingen tvekan om att det är skuldebrevslagen som är den dominerande och i särklass mest tillämpbara lagen på fordringsrättens område. Detta i och med den gedigna lagregleringen som finns för skuldebrev och lagens vida analogiska tillämpningsområde. 18 Skuldebrevslagen tillkom 1936 i ett nordiskt samarbete. 19 Innan skuldebrevslagens tillkomst fanns det en diskrepans avseende skuldebrev och dess rättsregler mellan de nordiska länderna. Denna diskrepans övervanns eftersom det fanns en vilja och önskan att skapa likalydande rättsregler som skulle gynna de nordiska ländernas affärer utan att uppoffra nationella värden. 20 Även fast skuldebrevslagen har många år på nacken anses den fortfarande vara av hög juridisk kvalitet och är än i dag en central lag på förmögenhetsrättens område. Skuldebrevslagen är vidare av central betydelse eftersom lagen har ett vidsträckt analogiskt tillämpningsområde och ger uttryck för många allmänna förmögenhetsrättsliga principer och grundsatser. 21 I skuldebrevslagens motiv anges att ett skuldebrev utgör en ensidig, till det yttre fristående, skriftlig utfästelse att erlägga ett penningbelopp. 22 Detta är den närmaste definitionen av ett skuldebrev som erbjuds. Definitionen är medvetet vag eftersom det inte ansetts finnas en anledning att göra en tydlig definition av skuldebrev. Detta på grund av att skuldebrevslagen är tillämplig på ett flertal fordringar och förbindelser utöver de huvudsakliga skuldebrev som nämns i lagen. 23 18 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 15. 19 Walin, Herre, Lagen om skuldebrev m.m., s. 29. 20 SOU 1935:14, s. 41. 21 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 13. 22 SOU 1935:14, s. 41. 23 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 111. 17

4.1 Löpande skuldebrev Skuldebrev förekommer i många olika former men huvudtyperna är enkla respektive löpande skuldebrev. Enkla och löpande skuldebrev är likartade i vissa aspekter men det föreligger en tydlig principiell skillnad som framkommer i olika hänseenden och situationer. 24 För att förstå vad löpande skuldebrev är och vilka problem som uppkommer i samband med diverse bedömningar och situationer är det av vikt att ha en förståelse för skillnaden mellan enkla och löpande skuldebrev. Ett enkelt skuldebrev är ställt till viss man enligt 26 skuldebrevslagen och utpekar därigenom en viss person som skuldebrevets betalningsmottagare. Löpande skuldebrev å andra sidan är ställt till innehavaren eller till viss man eller order enligt 11 skuldebrevslagen. Ett skuldebrev ställt till innehavaren kallas innehavarskuldebrev och såsom namnet anger är skuldebrevet gällande för den person som innehar skuldebrevet. Skuldebrev ställt till viss man eller order kallas orderskuldebrev. I orderskuldebrev anges en angiven person och genom skrivningen eller order ges denne en rätt att överlåta skuldebrevet om så önskas. 25 Även skuldebrev som lämnas blanka anses vara löpande skuldebrev enligt 11 2 st skuldebrevslagen. Skuldebrevslagen innehåller bestämmelser som är avsedda att göra det enkelt att omsätta löpande skuldebrev och bestämmelserna bidrar generellt sett till att gäldenärens ställning blir svag. Skuldebrevslagens bestämmelser som gäller för enkla skuldebrev är däremot utformade på ett sätt som snarare stärker än missgynnar gäldenärer. 26 Genom att förvärva och inneha löpande skuldebrev ska en förvärvare kunna förlita sig på att förvärvaren blir berättigad till den summa som anges i skuldebrevet. 27 En av de viktigaste egenskaper som löpande skuldebrev har är att 24 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 116. 25 A.a., s. 116. 26 A.a., s. 117. 27 Tiberg, Lennhammar, Skuldebrev växel och check, s. 82. 18

godtroende förvärvare till stor del är skyddade mot eventuella invändningar en gäldenär kan tänkas ha mot skuldebrevet eller dess fordring. 28 Ett annat ord för denna egenskap är att skuldebrevet är negotiabelt, det vill säga omsättningsbart. 29 Genom att utforma ett skuldebrev såsom löpande ges innehavaren en rätt att överlåta skuldebrevet. Enkla skuldebrev är inte avsedda att omsättas vilket göra att själva handlingen, dokumentet, inte får samma betydelse som löpande skuldebrev. Enkla skuldebrev är endast ett bevis på en fordring och har därför inget värde i sig. 30 Eftersom löpande skuldebrev däremot är avsedda att omsättas tillkommer det faktum att själva handlingen utgör ett värde. Detta eftersom innehavaren av ett löpande skuldebrev anses vara den som har rätt att göra gällande fordringen enligt 13 skuldebrevslagen. Vid överlåtelse av ett löpande skuldebrev tecknas vanligtvis ett överlåtelseavtal mellan överlåtaren och förvärvaren. Hur detta överlåtelseavtal utformas är i sin tur av betydelse i flera sammanhang. 31 Bestämmelserna i skuldebrevslagen gällande både enkla och löpande skuldebrev har ett mycket vidsträckt analogiskt tillämpningsområde. Bestämmelserna om enkla skuldebrev gäller i hög grad för många andra typer av lös egendom medan bestämmelserna om löpande skuldebrev är tillämpliga även för en rad olika finansiella instrument. 32 På grund av löpande skuldebrevs negotiabilitet spelar 21 skuldebrevslagen en viktig roll. Bestämmelsen reglerar gäldenärens rätt att återfå skuldebrevet efter att fordringen är slutbetald. Detta syftar till att motverka att skuldebrevet felaktigt återigen omsätts med följden att gäldenären riskerar att behöva betala fordringen två 28 Se kapitel 7 angående invändningsrätten. 29 Ramberg, Malmströms Civilrätt, s. 173. 30 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 118. 31 A.a., s. 117. 32 A.a., s. 118 samt 6 kap. 8 aktiebolagslagen (2005:551) som anger att vissa bestämmelser i skuldebrevslagen om löpande skuldebrev som tillämpas på aktiebrev. 19

gånger. Genom 21 skuldebrevslagen ges gäldenären en rättighet att få tillbaka skuldebrevet från marknaden. 33 Av samma skäl bör en gäldenär kunna kräva att det förs en anteckning på skuldebrevet om gjorda delbetalningar. 34 Eftersom löpande skuldebrev är avsedda att omsättas är huvudregeln att gäldenären får stå sitt kast om han eller hon inte säkerställer sina rättigheter som finns i 21 skuldebrevslagen. 35 Däremot föreligger en viss ovilja hos kreditinstituten att följa bestämmelsen vilket kommer synliggöras i kapitel 8 och 9. 4.1.1 Innehavarskuldebrev eller orderskuldebrev? Borgenärer av ett innehavarskuldebrev är som nämnts legitimerad genom själva innehavet. En borgenär som innehar ett orderskuldebrev måste, för att kunna kräva betalning av gäldenären, visa att hon är den ursprungliga borgenären eller att hon har fått skuldebrevet genom en överlåtelse alternativt genom flera sammanhängande led av överlåtelser. 36 Sett ur gäldenärens synvinkel är det bättre att teckna ett innehavarskuldebrev än ett orderskuldebrev eftersom gäldenären kan betala till innehavaren av skuldebrevet utan att behöva pröva om denne är rätt borgenär eller inte. 37 Orderskuldebrev är generellt sett ett säkrare alternativ för borgenärer jämfört med ett innehavarskuldebrev, exempelvis utifall borgenären tappar bort eller blir av med skuldebrevet. Det är svårare för en oärlig innehavare av ett orderskuldebrev att tillgodogöra sig fordran eftersom denne i så fall måste begå en straffbar urkundsförfalskning för att kunna uppvisa en sammanhängande överlåtelsekedja. 38 33 SOU 1935:14, s. 93. 34 SOU 1935:14, s. 94. 35 Munukka, Är orderskuldebrev negotiabla? Höjd godtroströskel vid förvärv av löpande skuldebrev, s. 475. 36 Se 13 2 st skuldebrevslagen samt Helldén, Millqvist, Krediträtt, s. 21. 37 Helldén, Millqvist, Krediträtt, s. 19. Se mer om legitimation under kapitel 6. 38 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 118. 20

Ett orderskuldebrev medför däremot inte bara gynnande aspekter för borgenären. Kravet på att bevisa överlåtelsekedjan vid omsättning av skuldebrevet och när skuldebrevet ska göras gällande mot gäldenären kan nämligen innebära utlägg i både tid och pengar för borgenären. 39 4.2 Överlåtarens ansvar för skuldebrevet Vid överlåtelse av skuldebrev uppstår ett ansvar för överlåtaren över fordringens giltighet. 9 skuldebrevslagen ger uttryck för den gamla principen som länge gällt i Sverige att den som överlåter ett skuldebrev i allmänhet svarar för fordringens giltighet men inte för gäldenärens vederhäftighet. 40 Ett annat ord för överlåtarens ansvar är hemulansvar. Det föreligger två undantag från bestämmelsen. För det första om skuldebrevet överlåtits som en gåva. För det andra i de fall då förvärvaren var i ond tro eller hade skälig anledning till misstanke om fordringens giltighet. 41 Innebörden av bestämmelsen är att överlåtaren blir ersättningsskyldig gentemot förvärvaren om det visar sig att skuldebrevet inte är giltigt. Detta gäller även om överlåtaren själv är i god tro om skuldebrevets giltighet. 42 Vid överlåtelse av ett skuldebrev skriver oftast överlåtaren och förvärvaren ett avtal om överlåtelsen. Detta överlåtelseavtal kommer ligga till grund för parternas rättigheter och skyldigheter. Det föreligger avtalsfrihet mellan parterna och bestämmelsen om hemulansvaret är dispositiv. Överlåtaren och förvärvaren kan därför till exempel träffa ett överlåtelseavtal med förbehåll för hemulsansvaret eller innehållande ett ansvarstagande av överlåtaren för gäldenärens betalningsförmåga. 43 39 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 118. 40 SOU 1935:14, s. 68. 41 SOU 1935:14, s. 68. 42 Walin, Herre, Lagen om skuldebrev m.m., s. 98. 43 SOU 1935:14, s. 68f. 21

Vid överlåtelser av löpande skuldebrev mellan kreditinstitut brukar det i överlåtelseavtalet finnas en garantiklausul. Denna innebär att överlåtaren garanterar fordringens giltighet och belopp. Garantin har dock som regel en tidsbegränsning vilket medför att förvärvaren endast har en viss tid på sig att klaga om felaktigheter gällande fordringarna upptäcks. Mer om garantin och den praktiska tillämpningen av löpande skuldebrev ges i kapitel 8. 22

5 Överlåtelse av löpande skuldebrev och sakrätten Det relevanta sakrättsliga momentet som behandlas i denna uppsats är tradition, som hänför sig till begreppet besittning. Besittning är ett begrepp som är av central betydelse i ett flertal bestämmelser i skuldebrevslagen. För löpande skuldebrev är begreppet av särskild vikt eftersom många fordringsrättsliga moment följer av innehavet av skuldebrevet. Till exempel ingår besittningen av skuldebrevet som ett nödvändigt led i legitimationen. 44 En central princip inom sakrätten och även för löpande skuldebrev är traditionsprincipen. Traditionsprincipen innebär att sakrättsligt skydd inte inträder förrän egendomen som ska överlåtas överlämnas till förvärvaren och denna får egendomen i sin besittning, eller i vart fall att överlåtarens besittning blir avskuren. 45 Genom tradition av det löpande skuldebrevet blir förvärvaren skyddad mot överlåtarens borgenärer och eventuella andra personer som vill göra anspråk på skuldebrevet. Bestämmelser av sakrättslig karaktär finns i 10, 14 och 22 skuldebrevslagen. Det finns även ett antal bestämmelser som innehåller rekvisitet besittning vilket i sig är av sakrättslig karaktär, till exempel 13 och 15 skuldebrevslagen. För löpande skuldebrev tar sakrättsliga bedömningar sikte på vem som är innehavaren av skuldebrevet. Enligt 22 1 st skuldebrevslagen uppnås sakrättsligt skydd mot borgenärer när en förvärvare av ett löpande skuldebrev har fått handlingen i sin besittning. Denna bestämmelse gäller även för ett antal andra finansiella instrument, bland annat aktiebrev enligt 6 kap 8 aktiebolagslagen (2005:551). Kravet på besittning enligt bestämmelsen har dock utvecklats med tiden vilken kommer visas nedan. Genom innehavet av ett löpande skuldebrev presumeras att innehavaren är den riktiga ägare och kan därigenom framställa krav om betalning av fordringen och 44 SOU 1935:14, s. 76. Se Kapitel 6 angående legitimationsfrågorna. 45 Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall, s. 158. 23

medföljande rättsverkningar. 46 Traditionsprincipen medför olika krav beroende på vilken typ av egendom eller transaktion som är för handen. Innebörden av tradition är något som gradvis har utvecklas i praxis. 47 Det tidigare kravet på rådighetsövergång vid tradition har ändrats till ett krav på rådighetsavskärande. 48 Vad gäller skuldebrev kan som sagt ledning hämtas från 22 1 st skuldebrevslagen som talar för att kravet på en erforderlig tradition är just besittningstagande. Betydelsen av att besitta innebär att ha fysisk kontroll över skuldebrevet. 49 Huruvida besittaren av skuldebrevet har rätt att inneha skuldebrevet eller inte är dock inte av betydelse. 50 Även om lagtexten antyder att ett besittningstagande krävs för sakrättsligt skydd avser numera kravet på tradition ett tillräckligt rådighetsavskärande för överlåtaren. När ett rådighetsavskärande är tillräckligt eller inte är däremot en svårare bedömning. 51 Tradition kan ersättas med denuntiation. Denna möjlighet finns i de fall skuldebrevet innehavs av tredje man. Denuntiation betyder att överlåtaren eller förvärvaren underrättar innehavaren av skuldebrevet om överlåtelsen. 52 I mars 2015 kom en utredning som behandlar frågan huruvida Sverige borde gå över från traditionsprincipen till avtalsprincipen. Avtalsprincipen innebär att sakrättsligt skydd uppnås redan genom avtalet. Utredningen konstaterade att Sverige borde använda sig av avtalsprincipen vid tillämpningen av ett flertal rättsområden för att bättre anpassa sig till dagens samhälle. 53 Däremot gjordes bedömningen att det inte bör göras några ändringar i skuldebrevslagen vad gällde kravet på tradition. Vid förvärv av skuldebrev föreslås att kravet på tradition för sakrättsligt skydd även 46 Millqvist, Sakrättens grunder, s. 153. 47 Henriksson, Sakrättsliga moment och deras ekonomiska konsekvenser, s. 71. 48 A.a., s. 72ff. 49 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 106. 50 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 50. 51 A.a., s. 252. 52 Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall, s. 149. 53 SOU 2015:18, s. 102. 24

fortsättningsvis bör gälla avseende löpande skuldebrev. Detta medför i sin tur att skuldebrevslagens betydelse som rättskälla fortsatt kvarstår för överlåtelser av annan lös egendom som inte är lösöre. 54 5.1 Särskild bestämmelse för kreditinstitut I 22 2 st skuldebrevslagen finns en särskild bestämmelse i de fall där kreditinstitut är part i en värdepapperstransaktion och står som säljare. Bestämmelsen har följande lydelse: Säljer bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersinstitut löpande skuldebrev, vare försäljningen gällande mot bankens, kreditmarknadsföretagets eller värdepappersinstitutets borgenärer, ändå att skuldebrevet för förvaring kvarlämnats hos banken, företaget eller institutet. Bestämmelsen innebär att traditionskravet inte gäller fullt ut i det angivna fallet av värdepapperstransaktioner. Sakrättsligt skydd uppstår i och med avtalet. 55 Detta undantag är av praktiskt betydelse eftersom ett krav på tradition skulle göra det svårt för kreditinstitut att fungera på ett tillfredsställande sätt. Det är vanligt att kreditmarknadsföretag omplacerar värdepapper åt sina kunder utan att fysiskt överlåta och förvärva värdepapper. En överföring av värdepapper som ingår i exempelvis en banks egen portfölj skulle innebära ett kostsamt och tidsödande moment. För att möjliggöra sådana överlåtelser och förvärv samt ta bort den risk som en underlåtelse av traditionskravet skulle medföra infördes bestämmelsen i skuldebrevslagen. 56 Undantaget anses även vara befogat eftersom risken för skentransaktioner bedöms som liten. 57 54 SOU 2015:18, s. 149. 55 Adlercreutz, Pfannenstill, Finansieringsformers rättsliga reglering, s. 45. 56 Walin, Herre, Lagen om skuldebrev m.m., s. 192. 57 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 252. 25

6 Legitimation av löpande skuldebrev 6.1 Betalningslegitimation och förfogandelegitimation Eftersom löpande skuldebrev är avsedda att omsättas kan de uppstå en rad olika problem som hänför sig till reglerna som behandlar den så kallade legitimationen av skuldebrevet. Det är i huvudsak tre legitimationsproblem som kan uppstå. Vem som har rätt att kräva gäldenären på betalning (aktiv betalningslegitimation), vem gäldenären kan betala till med befriande verkan (passiv betalningslegitimation) och vem som har rätt att överlåta eller pantsätta skuldebrevet (förfogandelegitimation). 58 Eftersom ett löpande skuldebrev i sig är ett legitimationspapper behövs det inte göras någon djupare utveckling och särskiljning av de olika legitimationerna. 59 Reglerna om legitimation skiljer sig däremot beroende på om skuldebrevet är ett innehavarskuldebrev eller ett orderskuldebrev. 6.2 Legitimation av innehavarskuldebrev För innehavarskuldebrev gäller att alla tre legitimationstyper följer med i innehavet av skuldebrevet. Regler om aktiv betalningslegitimation finns i 13 1 st, passiv betalningslegitimation i 19 1 st och förfogandelegitimation i 14 1 st skuldebrevslagen. Reglerna för passiv betalningslegitimation och förfogandelegitimation kräver, förutom själva innehavet, att gäldenären respektive förvärvaren är i god tro. Gäldenären måste vara i god tro enligt 19 1 st och förvärvaren måste vara i god tro enligt 14 1 st skuldebrevslagen. Vid godtrosbedömningen beaktas ett lågt krav på god tro vilket medför en lättnad för både gäldenären och förvärvaren. Det låga kravet på god tro föreligger eftersom det ska vara enkelt att omsätta löpande skuldebrev. Om kravet på god tro ställs för högt kommer det leda till stora 58 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 167. 59 Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, s. 311. 26

ansträngningar för förvärvaren och gäldenären för att säkerställa att det inte föreligger några felaktigheter i överlåtarens eller borgenärens behörighet. Denna ansträngning skulle riskera att hämma omsättningen av ett löpande skuldebrev. 60 6.3 Legitimation av orderskuldebrev Legitimationsreglerna för orderskuldebrev följer i stort sett de regler som gäller för innehavarskuldebrev, nämligen kravet på innehav av skuldebrevet. Regler om aktiv betalningslegitimation finns i 13 2 st, passiv betalningslegitimation i 19 2 st och förfogandelegitimation i 14 2 st skuldebrevslagen. Utöver kravet på att inneha skuldebrevet föreligger dessutom ett krav som innebär att en sammanhängande överlåtelsekedja som leder fram till den slutgiltiga innehavaren måste kunna visas. Detta är dock inte så betungande som det låter. Kravet medför endast att gäldenären eller förvärvaren ser till den sista överlåtelsen och därigenom kan förmoda att denne är rätt borgenär även om man inte kan följa alla leden tillbaka till den ursprungliga borgenären. 61 I och med kravet på ett sammanhängande led av överlåtelser följer ett krav på viss aktsamhet hos gäldenären respektive förvärvaren enligt reglerna om passiv betalningslegitimation och förfogandelegitimation. Regeln om passiv betalningslegitimation kräver att gäldenären i vart fall kontrollerar legitimationen på innehavaren av skuldebrevet och att identiteten visar att innehavaren är den person som överlåtelseledet leder fram till. 62 Regeln om förfogandelegitimation kräver att förvärvaren kontrollerar att överlåtaren har behörighet och är den person som överlåtaren uppger. 63 Avgörande för legitimationen är därför om lydelsen av 60 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 113f. 61 A.a., s. 114. 62 A.a., s. 115. 63 A.a., s. 116. 27

skuldebrevet eller en fristående överlåtelsehandling styrker innehavarens förvärv av skuldebrevet. 64 Kraven på denna aktsamhet sträcker sig dock inte längre än en formell undersökning. Aktsamheten tar sikte på det yttre formella intrycket som skuldebrevet ger upphov till. En materiell prövning av överlåtelsens äkthet är inte nödvändig. Orderskuldebrev innebär därför en aningen större börda för gäldenären och förvärvare än vad som gäller vid innehavarskuldebrev. 65 6.4 Kommentar om legitimationsfrågorna Såsom visats ovan följer legitimation av ett innehavarskuldebrev av innehavet samt att gäldenären respektive förvärvaren måste vara i god tro. Legitimationen av ett orderskuldebrev följer också av innehavet men med tillägget att en överlåtelsekedja måste kunna visas. Genom kravet på att visa överlåtelsekedjan föreligger ett visst aktsamhetskrav för gäldenären respektive förvärvaren. I förhållande till kravet på god tro och aktsamhet som föreskrivs ovan kan NJA 2010 s. 467 nämnas i sin korthet. Rättsfallet och dess rättsregel om att förvärvaren har en undersökningsplikt innebär att kravet på den goda tron som uppställs i 15 skuldebrevslagen ges en betydligt högre tröskel. Det är oklart hur rättsfallet påverkar de övriga bestämmelserna i skuldebrevslagen som har god tro som ett rekvisit. I förhållande till legitimationsreglerna skulle ett högt ställt krav på god tro och aktsamhet kunna leda till en ansträngning som gäldenärer och förvärvare eventuellt inte skulle vara redo att vidta. Detta skulle i sin tur kunna leda till begränsningar i omsättningen av löpande skuldebrev. 64 Walin, Herre, Lagen om skuldebrev m.m., s. 117. 65 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 116. 28

7 Invändningsrätten När en innehavare av ett löpande skuldebrev anses vara legitimerad måste en till prövning genomgås för att denne ska kunna få igenom sitt krav på betalning av fordran. När ett löpande skuldebrev har överlåtits och den nye innehavaren vänder sig till gäldenären för att kräva denne på fordringen kan gäldenären nämligen framställa vissa invändningar mot kravet. 66 I de fall gäldenären anser att ett betalningskrav är felaktigt används invändningarna som argument emot kravet. Invändningsrätten är inte tvingande utan kan avtalas bort av parterna genom så kallade cut-off klausuler som tar bort möjligheten för gäldenärer att framställa invändningar mot förvärvare. Invändningsrätten skiljer sig i väsentliga delar beroende på om skuldebrevet är enkelt eller löpande. 67 Detta avsnitt kommer, i enlighet med avgränsningen ovan, endast behandla invändningsrätten avseende löpande skuldebrev. Invändningsrätten för löpande skuldebrev tar inte hänsyn till det bakomliggande kausalförhållandet, det vill säga förhållandet mellan gäldenären och den ursprungliga borgenären. Detta kan till exempel handla om varför och under vilka förhållanden skuldebrevet skrevs. Kausalförhållandet utgör alltså inte en del av bedömningen i invändningsrätten vilket är rimligt med tanke på syftet bakom löpande skuldebrev, att de lätt ska kunna omsättas. Om kausalförhållandet skulle vara en del av bedömningen skulle det innebära ett större risktagande för en förvärvare och därmed utgöra ett hämmande moment för omsättningen av löpande skuldebrev. 68 66 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 120. 67 A.a., s. 120. 68 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 118f. 29

Invändningsrätten av löpande skuldebrev återfinns i 15-18 skuldebrevslagen. Det föreligger ingen skillnad i invändningsrätten mellan innehavarskuldebrev och orderskuldebrev. I 15 skuldebrevslagen regleras de så kallade extingibla invändningarna vilket betyder att dessa invändningar inte kan göras gällande mot en förvärvare i god tro. Extingibla invändningar utsläcks alltså av godtroende förvärvare och faller därmed bort. 16 skuldebrevslagen tar sikte på vilka invändningar som kan göras mot avbetalningar som finns angivna på skuldebrevet. Denna typ av invändning anses vara ett specialfall av typen bestående invändningar. 69 I 17 skuldebrevslagen finns invändningar som är av bestående natur. Dessa typer av invändningar utsläcks inte av godtroende förvärvare. De bestående invändningarna tar framförallt sikte på omständigheter som förelåg vid utfärdandet av skuldebrevet, till exempel förfalskning, och invändningar mot omständigheter i ett senare skede som medför att skuldebrevet upphävts eller ändrats genom exempelvis preskription. Med hänsyn till uppsatsens inriktning och syfte är 15 skuldebrevslagen av störst intresse och kommer därför behandlas nedan. 7.1 Invändningar enligt 15 skuldebrevslagen I 15 skuldebrevslagen regleras alltså de extingibla invändningarna som inte kan göras gällande mot godtroende förvärvare. Bestämmelsen räknar upp några olika invändningar men är inte uttömmande. 70 En uppdelning av invändningarna kan göras utifrån de som har ett samband med skuldebrevets giltighet och som kan hänföras till avtalslagen samt invändningar som hänför sig till bakomliggande omständigheter inklusive betalningar och övriga bestående invändningar. 71 Reglerna om invändningsrätten visar tydligt att löpande skuldebrev är avsedda att omsättas. 69 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 122. 70 Läsaren hänvisas till att läsa lagtexten för att ta del av denna uppräkning eftersom en uppräkning av samtliga invändningar är inte väsentligt för denna uppsats. 71 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 123. 30

Gäldenären hamnar genom bestämmelsen i en svag ställning medan borgenärers ställning stärks genom att minimera risker som skulle kunna uppstå vid ett förvärv av löpande skuldebrev. 72 Det centrala i bestämmelsen är rekvisitet god tro. God tro är definierat negativt och anger när en förvärvare inte kan anses vara i god tro. Förvärvaren är inte i god tro om denne hade vetskap om omständigheten som utgör invändningen eller om förvärvaren hade skälig anledning till misstanke om invändningens omständighet. Den relevanta tidpunkten för att avgöra om en förvärvare var i god tro eller inte är vid förvärvet av skuldebrevet. 73 De praktiskt viktigaste extingibla invändningarna hänför sig till gruppen invändningar som tar sikte på skuldebrevets bakomliggande omständigheterna. Denna typ återfinns i 15 1 st tredje att-satsen skuldebrevslagen. Det kan till exempel handla om att gäldenären inte fått utlovad motprestation enligt överenskommelsen eller att gäldenären hävdar att denne redan har betalat fordringen som skuldebrevet utgör. En viktig fråga är om gäldenärens invändning gällande erlagd betalning skett före eller efter överlåtelsen. En invändning om betalning som skett före överlåtelsen hänför sig till 15 skuldebrevslagen medan liknande invändning som skett efter överlåtelse hänför sig till bestämmelserna om legitimation. 74 Det centrala för denna uppsats är invändningar som har sin utgångspunkt i betalningar som skett innan överlåtelsen. Invändningar som enligt 15 skuldebrevslagen släcks ut har den egenskap att invändningen för alltid släcks ut. Detta betyder att en invändning som görs gällande mot en godtroende förvärvare inte bara faller bort gentemot den aktuella förvärvaren utan även mot eventuella senare förvärvare, även de som är i ond tro. 75 72 Mellqvist, Persson, Fordran & Skuld, s. 124. 73 A.a., s. 125. 74 A.a., s. 148. 75 Heidbrink, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, s. 123. 31

7.1.1 Särskilt om god tro Det centrala i 15 skuldebrevslagen är huruvida förvärvaren vid förvärvet var i god tro om den aktuella invändningen som gäldenären gör gällande. Att vara i god tro innebär att förvärvaren inte hade vetskap om eller inte hade skälig anledning att misstänka det förhållande som gäldenären gör gällande i och med invändningen. God tro måste föreligga hos förvärvaren både vid förvärvet och när denna kommer i besittning av skuldebrevet. Bestämmelsen om god tro återfinns i 15 2 st skuldebrevslagen och har följande lydelse: Ej må nye borgenären anses hava varit i god tro, där ha kände till omständighet varå invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom. Förarbetena till 15 skuldebrevslagen ger ingen utvecklande förklaring till vad som menas med god tro. Vad som ytterligare nämns är att den som anses ha skälig anledning att misstänka den omständigheten som ger upphov till en invändning inte kan anses vara i god tro om inte förvärvaren undersöker förhållandena. Vidtas ingen undersökning är det rimligare att förvärvaren får stå för risken än att gäldenären tvingas betala ännu en gång. 76 Godtrosbedömningen har sedan skuldebrevslagens tillkomst inneburit lågt ställda krav på borgenären. Syftet med detta låga krav är att ett löpande skuldebrev skulle bli alltför likt ett enkelt skuldebrev om kravet skulle ställas för högt. För enkla skuldebrev, som inte har ett värde i sig, föreligger som sagt ingen omsättningsbarhet. För att en förvärvare ska anses vara i god tro vid förvärv av enkla skuldebrev krävs det att denne gör en undersökning av det enkla skuldebrevet, kontaktar gäldenären och tar reda på skuldebrevets faktiska värde. Om kraven vid godtros- 76 SOU 1935:14, s. 84. 32