Kommentar till fråga 1 (sakrätt) Omtentan augusti 2014 Följande kommentar ska inte ses som uttömmande utan även andra spår, argument och analyser kan vara poänggivande. Det är främst fyra saker i frågan som är av intresse. 1. Bilen Volvo V 70. 2. Motorcykeln. 3. EU-mopeden. 4. Kameran. Förutsättningar av intresse. Egendomen finns i huvudsak i en bostad tillhörande makar. Makarna har gemensamma hemmavarande barn. Eftersom en av makarna är föremål för utmätning så ligger UB 4:19 st. 1 närmast till hands. 1. Bilen Volvo V 70 Bilen befinner sig i Emmas besittning, men sannolikt även i Fredriks. Tredje man är i detta fall Jonssons Bil AB (ev. även Emmas AB). UB 4:19 st. 1 bör vara utgångspunkten med konsekvens att bilen ska anses vara Emmas. Här råder det möjligtvis olika uppfattningar om 4:19 eller 4:18 ska tillämpas, när tredje man är annan än den andra maken. Av Håstad skulle man kunna sluta sig till att det är 4:18. Av NJA 1995 s. 416 (Millan Å) är det sannolikt 4:19 (en uppfattning som även sannolikt stöds av Gregow). Lagstiftningen nämner dessutom annan i 4:19. Problemet blir dock endast akademiskt eftersom kravet för att bryta presumtionen i båda fall är framgår. Här torde det inte vara så svårt att bryta presumtionen med stöd av ett leasingavtal e. dyl. 2. Motorcykeln Här bör vi kika på NJA 1995 s. 416 och fundera över likheter och olikheter mellan det hypotetiska i denna fråga och det som utspelade sig i Millan Å-fallet. UB 4:19 bör väl återigen vara tillämplig. Frågan är dock om det är st. 1 eller 2 som ska tillämpas med den konsekvensen att bevisbördan placeras olika. Det som talar för Erik (till skillnad för Millan) är dels att han är äldre, dels att han har ett eget förvärvsarbete. Om denna förändring kan anses tillräcklig så kan Erik anses kunna ha en självständig besittning och därmed gemensam besittning med sin mor. Om det blir så är UB 4:19 st. 2 tillämplig och Johanna har bevisbördan för att det är Emmas motorcykel. Här kan ett köpeavtal styrka att motorcykeln tillhör Erik. Det blir sannolikt inte aktuellt att tillämpa 4:20 eller 4:22. 3. EU-mopeden Anna är 16 år och hemmavarande. Det finns inget i bakgrunden som pekar på att hon skulle inta någon form av självständig ställning i förhållande till hennes föräldrar. Likt NJA 1995 s. 416 lutar det mesta åt att UB 4:19 st. 1 blir tillämplig och därmed har Anna all bevisbörda. Om hon med hjälp av sin far kan styrka att mopeden är skänkt av fadern så är Annas förvärv skyddat, oaktat inte tradition i sakrättsligt hänseende skett. I relationen Fredrik och Anna krävs inte tradition i den aktuella situationen eftersom inte Fredrik är föremål för exekutiva åtgärder. Anna bör därmed ha goda chanser att freda mopeden.

4. Bankfacket Kameran Med utgångspunkt från bakgrunden så är det bara Fredrik som har tillgång till bankfacket och därmed är den inte i makarnas gemensamma besittning. I så fall är inte UB 4:19 tillämplig utan 4:17. Kronofogden har därmed att styrka att kameran (övrigt innehåll) tillhör Emma eller att det är deras samägda egendom. Här är det möjligt att 4:22 kan bli tillämplig om kronofogden kan visa sannolika skäl för att Emma skulle äga/samäga. Att kameran är traderad torde vara styrkt om det endast är Fredrik som har tillgång till bankfacket. Om fogden kan visa att makarna har bankfacket i deras gemensamma besittning så måste Fredrik enligt 4:19 bryta den presumtionen antingen genom att styrka att han äger innehållet själv eller visa sannolikhet för att han samäger innehållet. Om de har gemensam besittning till bankfacket är dock kameran förlorad eftersom det inte skett någon tradition (eller registrering enligt LKL). Samtliga frågor/problem kan ev. beröra UB 4:20 eller 4:22 om det finns skäl/sannolika skäl till annat.

Lösningskommentar fråga 2, omtentamen T3 den 6 augusti 2014 Vägledande för poängsättningen vid rättandet har varit att ert svar visar att ni behärskar de olika bedömningsgrunderna inom upphovsrätten samt hur de skilda rekvisiten förhåller sig till varandra. För att erhålla full poäng har krävts att svaret visar på en mycket god förmåga för att identifiera problemen samt en mycket god förmåga till analyserande användning av relevant rättskällematerial, med självständig analys (jfr betygskriterierna i undervisningsplanen). Delfråga A (4 delpoäng) Ta ställning till följande upphovsrättsliga frågeställningar: a) Vad krävs för att Jöns, som alltså inte är någon etablerad poet, ska få upphovsrättsligt skydd till de egna dikterna? Jöns egna dikter kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd om de uppnår kravet på verkshöjd, eller med en modernare terminologi originalitet, varmed avses att verken dikterna ska vara ett uttryck för Jöns egen intellektuella skapelse. Det har alltså inte någon betydelse huruvida han är etablerad poet eller inte. För full poäng fordras att studenterna hänvisar till något av de avgöranden från EU-domstolen eller HD som behandlats på kursen där detta begrepp uttolkas och ges en närmare innebörd (t.ex. C- 5/08 Infopaq, NJA 2009 s 159 Mini Maglite och NJA 1994 s 74 Smultron). Av EUdomstolens avgörande framgår också att begreppet ska tillämpas även på andra områden än för dem vilka uttrycklig harmonisering finns (databaser, fotografier och datorprogram), t.ex. litterära verk som berörs i frågan. (1,5 p) b) Vilken ensamrätt kan finnas för antologin och, i så fall, under vilka förutsättningar? För full poäng krävs inte endast ett konstaterande att samlingsverk skyddas enligt 5 URL, utan också en bedömning vari Jöns upphovsrättsliga skapande vid framställningen av antologin skulle bestå. Samlingen som sådan måste vara att anse som ett verk. Det innebär att innehållet i sammanställningen ska ha valts ut eller arrangerats på ett sätt som gör att sammanställningen är originell. Det handlar alltså om att bedöma vari Jöns originella skapande skulle bestå vad gäller urvalet till antologin eller dess disposition. Möjligen kan man också nämna något om förhållandet mellan upphovsrätten till samlingsverket och upphovsrätten till de verk som ingår i diktsamlingen. (1,5 p) c) Vilka upphovsrättsliga ekonomiska ensamrätter aktualiseras för publiceringen av de i antologin (som publiceras i tryckt bokform) ingående dikterna?

För full poäng krävs inte endast en allmän hänvisning till att den som skapat ett upphovsrättsligt skyddat verk erhåller ekonomiska rättigheter i form av exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten enligt 2 URL, utan dessutom att det rör sig en särskild form av tillgängliggörande för allmänheten, nämligen spridning enligt 2 3 st. 4 p. (1 p) Delfråga B (4 delpoäng) a) Hur ska Marimba gå till väga för att få stopp på den, som hon anser, otillåtna användningen? Eftersom det frågas efter hur Marimba kan få stopp på användningen, bör möjligheten att utverka ett vitesförbud mot förlaget enligt 53 b URL diskuteras. (1 p) b) Vilken upphovsrättslig grund, eller grunder, bör hon åberopa till stöd för sitt påstående om att användningen utgör ett intrång? Frågan handlar om vilken ensamrätt som kan göras gällande mot Jöns eller förlaget. Vad gäller dikten som Jöns inte frågat om tillstånd för är det enklast att åberopa den ekonomiska ensamrätten enligt 2 URL, se delfråga A c) ovan. Vad gäller ändringarna i dikterna är detta främst en fråga om det eventuellt föreligger en kränkning av den ideella rätten enligt 3 2 st. För full poäng krävs även en diskussion om på vilket sätt respekträtten kränkts, dvs. om det är en ändring som kränker Marimbas litterära anseende eller egenart (t.ex. de ändrade miljöbeskrivningarna), alternativt att verket gjorts tillgängligt i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande (t.ex. temat för boken eller att dikterna infogats i samlingsverket på särskilt sätt). Möjligen kan man även nämna ändringsförbudet i 28 URL. (1,5 p) c) Marimba vill även ha ekonomisk ersättning för det påstådda intrånget helst så mycket som möjligt. Beskriv under vilka förutsättningar ersättning kan utgå om ett upphovsrättsintrång föreligger samt vilken typ av ersättning som kan utgå Märk väl att det inte frågas generellt efter vilka sanktioner som kan göras gällande, utan under vilka förutsättningar ersättning kan utgå. Svaret ska följaktligen behandla 54 URL och inte allmänt redogöra för vilka sanktionsmöjligheter som finns inom upphovsrätten. I svaret bör man ha uppmärksammat skillnaden mellan intrång som görs i god tro och sådana där uppsåt eller oaktsamhet föreligger. Om det är fråga om ett intrång i god tro dvs. utan uppsåt eller oaktsamhet är vederlaget (enligt 54 1 st URL) begränsat till ersättning för utnyttjandet (skada behöver inte bevisas). Om uppsåt eller oaktsamhet föreligger (vilket man också bör ta ställning till i svaret) kan ersättning även utgå för den ytterligare skada som intrånget medfört. Därutöver kan

man ta upp de punkter som räknas upp i lagrummet och som anger vad man ska hänsyn till vid bestämningen av ersättningen. Som överkurs kan noteras att en kränkning av den ideella rätten enligt 3 URL ersätts som skadestånd enligt 54 3 st och 2 st, via hänvisningen till 53. En kränkning är alltså inte ett utnyttjande som omtalas i 54 1 st. (denna sista del har inte krävts för att full poäng på frågan ska erhållas). (1,5 p)

T3 Familjerättsfråga, Omtentan augusti 2014 Kommentar till Fråga 3 Nedan följer ett svarsförslag som tar upp de flesta frågor som i varierande grad behandlats i de tentamenssvar som jag rättat. Kommentaren nedan ska inte uppfattas som uttömmande eller som det enda möjliga svaret. Bodelning Allmänt När ett äktenskap upplöses är huvudregeln att makarnas egendom ska fördelas genom bodelning (ÄktB 9:1). I bodelning ska makarnas giftorättsgods (GG) som fanns vid den kritiska tidpunkten (KT) ingå (ÄktB 9:3, 10:1). Vad som är GG respektive enskild egendom (EE) framgår av ÄktB 7:1-2. De tillgångar som utgör GG på den KT ingår i bodelningen. En make har otvivelaktigt rätt att bruka sin egendom till dess bodelning sker, men redovisningsplikt finns enligt ÄktB 9:3. Redovisningsplikten gäller från den KT. Tidpunkt för värderingen Tidpunkten för värderingen är dagen då boet är utrett (Agell & Brattström s 173 f, med hänvisning till prop. 1986/87:1 s. 159 f.). Det finns inga lagregler om rätt tidpunkt men värderingen bör ske så nära bodelningen som möjligt (Agell & Brattström s 173). Parets radhus (Eric) Parets radhus i Kåbo tas upp till marknadsvärdet (3.8 milj. kr). Eftersom Eric är ensam lagfaren ägare bör det stå på Erics sida av GG. Lånet kopplat till huset på 2.5 milj. kr ska också stå på Erics sida. En del studenter ansåg att Klara var dold samägare av parets radhus. Det finns dock inga omständigheter som talar för att Klara skulle ha dold samäganderätt i radhuset. Bostadsrättslägenhet (Eric) Erics bostadsrättslägenhet tillkom efter den KT. Den ska således inte ingå i bodelningen. Bohag (Eric och Klara) Vad gäller makarnas gemensamma bohag (ÄktB 7:4 st 2) äger Eric och Klara hälften var. Klara verkar behålla alla möbler eftersom Eric har köpt nya möbler för sin bostadsrättslägenhet. Det vore därför rimligt att bohaget värderas till bruksvärdet (Se Agell & Brattström s 175). I det här fallet framgår att bohagets värde är 90 000kr. Det framgår inte om värdet räknats som marknads- eller bruksvärde. Harley Davidson Fatboy Custom (Klara) Makar har en särskild redovisningsplikt som avser deras förvaltning av egendomen från KT tills tiden när bodelning förättas (ÄktB 9:3). Även skulder omfattas av redovisningsplikt, Agell & Brattström s 180. Klara köpte sin Harley Davidson motorcykel den 1:e september, efter KT. Hon använde GG (sin röda Volvo PV) för att finansiera köpet. Surrogat för GG efter KT ingår ej; istället ska minskningen av GG kompenseras genom en redovisningsfordran på motsvarande värde (ÄktB 9:3, Agell & Brattström s 180/181). Därför ska bilens värde på 140 000 ingå på Klaras sida. Skuldavräkning för det nya lånet på 50 000 kr från Klaras mormor får inte heller ske eftersom skulden uppkom efter den KT (ÄktB 11:2 st 1). Jordbruksfastighet i Dalarna (Klara) Fastighetens värde har sjunkit från 600 000 kr vid KT till 450 000 kr när bodelningen äger rum. Detta har skett utan Klaras möjligheter att påverka och skadorna täcktes inte av någon försäkring. Värdeminskningen bör därför bäras av båda parter vilket innebär att 450 000 kr tas upp i bodelningen. Skuldstorleken kan aldrig påverkas efter KT medan värderingen kan påverkas med tiden. (Se Agell & Brattström s 173). 1

T3 Familjerättsfråga, Omtentan augusti 2014 Sparkonto hos SEB (Eric) Sedan KT har värdet på Erics sparkonto sjunkit från 200 000 till 130 000 kr eftersom Eric lagt ned 70 000 på nya möbler (efter KT). Sparkontot ska tas upp till värdet 200 000 på Erics sida (ÄktB 9:2, redovisningsfordran 9:3). Pension (Eric) Huvudregeln är att privat pensionsparande ingår i bodelningen. Inget talar för att Erics privatpension skulle undantas enligt ÄktB 10:3 st 3. Erics allmänna pension på 1 160 000 kr ska dock undantas från bodelningen med stöd av ÄkB 10:3 st 1 (se även Agell & Brattström s 113 ff.). Aktier (Eric - EE) & utdelning Erics aktier i Gösta Hannells Fisksalteri AB, värda 200 000 kr, har han ärvt med förbehåll att de ska vara enskild egendom (ÄktB 7:2 st 1, p 4). Utdelning av 50 000 kr har han investerat i ett växtbelysningssystem till sin pelargonsamling. Huvudregeln är att avkastning efter EE inte är enskild egendom om ej annat är föreskrivet (ÄktB 7:2 st 2). Eftersom avkastningen skett före KT, ska de 50 000 kr tas med som GG på Erics sida. Enskild egendom Aktier ÄktB 7:2 st 1, p 4 Erik 200 000 Klara Giftorättsgods Radhus 3 800 000 Radhuslån -2 500 000 Bohag 45 000 45 000 Bil (MC) 140 000 SEB sparkonto 200 000 Jordbruksfastighet 450 000 Växtbelysning 50 000 ÄktB 7:2 st 2 Privat pension 120 000 Studieskulder -90 000-80 000 Totalt 1 625 000 555 000 2 180 000 Likadelning ÄktB 1 090 000 1 090 000 11:3 Andel i boet ÄktB 11:6 3 680 000 1 170 000 1 625 000 (Erics GG) + 555 000 (Klaras GG) = 2 180 000 kr Eric ska utge 535 000 kr till Klara Erics andel i boet = 2 590 000 + 1 090 000 = 3 680 000 kr Klaras andel i boet = 80 000 + 1 090 000 = 1 170 000 kr av detta utgörs 90 000 kr av bohaget, som hon tagit på sin lott. 2

T3 Familjerättsfråga, Omtentan augusti 2014 2.1 Beräkning av underhållsbidrag Enligt FB 7:1 ska föräldrar svara för barnets underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Eric och Klara bor inte tillsammans, och Åsa och Lars bor varaktigt med Eric. Klara ska därför fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till Åsa och Lars (FB 7:2 st 1). Underhållsbidrag kan fastställas genom dom eller avtal (FB 7:2 st 2) och när underhållsbidrag bestäms får Klara förbehålla sig ett belopp för eget underhåll som innefattar vanliga levnadskostnader (FB 7:3). Vid beräkning av underhållsbidrag tillämpas ett standardiserat förfarande som bygger på nu upphävda Allmänna råd utfärdade av Socialstyrelsen. Barnets behov bestäms som en procentandel av prisbasbeloppet (PBB) enligt SFB 2:6-10 och uppskattas som 65% av PBB för barn 0-6 år, 80% för barn 7-12 år och 95% för barn över 13 år. Vissa individuella kostnader kan läggas till schablonbeloppet. Avdrag görs för barn- eller studiebidrag (se Singer s 171 f). För att erhålla full poäng ska man ha diskuterat de relevanta bestämmelserna och principerna om fastställande av underhållsskyldighet mm i 7 kap FB. Vidare ska man ha visat hur underhållsbidrag enligt FB beräknas. Frågorna behandlas utförligt av Singer s 169 ff. Eric (boförälder) Klara (bidragsskyldige) Månadslön (kr) 45 000 (eller 60 000 diskussion) 40 000 Skatt 13 500 12 000 Boende FB 7:3 st 2 12 000 10 000 120% PBB, FB 7:3 st 1-2 4 500 4 500 30 000 kr 26 500 kr Överskott 15 000 kr 13 500 kr Barnets behöv: Lars (11): 80% av PBB = 36 000/år = 3 000/mån avdrag 1 050 kr (barn bidrag) = 1 950 kr Åsa (14): 95% av PBB = 42 750/år = 3 562/mån avdrag 1 050 kr (barn bidrag) = 2 513 kr Barnets behov x bidragpliktigas överskott = Underhållsbidrag Föräldrarnas samlade överskott Lars 1 950 x 13 500 = 924 kr 28 500 Åsa 2513 x 13 500 = 1 190 kr 28 500 Klaras totala underhållsbidrag enligt FBs regler utgör 924 kr + 1 190 kr = 2 114 kr/mån 2.2 Beräkning av underhållsstöd Beträffande underhållsstöd förväntas en diskussion av de relevanta reglerna i kaps 17-19 SFB, särskilt angående förutsättningar för rätt till underhållsstöd och återbetalningsskyldighet. Också här är det avgörande för full poäng att man visat hur underhållsstöd beräknas. Barns rätt till underhållsstöd regleras i SFB 18:2. Underhållsstöd betalas ut till den som är boförälder (SFB 18:15). Underhållsstöd betalas inte om en bidragsskyldig förälder betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet (SFB 18:9 st 1). Underhållsstöd är för nuvarande 1 273 kr/ mån / barn (SFB 18:20) eller 2 546 kr/ mån / 2 barn. Underhållsstöd beräknas på 3

T3 Familjerättsfråga, Omtentan augusti 2014 inkomst som överstiger 100 000 kr (SFB 19:10) och högsta betalningsbelopp är f.n. 1 273 kr/mån och barn (SFB 19:26). Uträkningsformel Taxerad inkomst, minus 100 000 kr (SFB 19:10) x procentsatsen = återbetalningsskyldigheten 40 000 kr (inkomst) x 12 = 480 000 100 000 380 000 kr Eftersom Klara och Eric har 2 barn utgör procentsatsen 11,5% per barn (SFB 19:17) 11,5% x 380 000 = 43 700/12 = 3 642 kr/ barn / mån 23% x 380 000 = 87 400/12 = 7 283 kr/ mån / 2 barn Klara är skyldig att betala 2 546 kr/mån i underhållsstöd för Lars och Åsa, som avser 1 273 kr var; beloppet för underhållsstöd överstiger aldrig det högsta beloppet enligt SFB 19:26 (se även FB 7:2a). 4

Kommentar till fråga 4 (sakrätt) Förutsättningar för kommentaren Kommentaren är just en kommentar och ska inte ses som ett facit (något sådant finns inte) på den givna tentamensfrågan. Kommentaren är inte på förhand upprättad utan är skriven med tentandernas svar i tankarna. Den utger sig heller inte för att vara uttömmande. Tentamenssvar som innehåller andra argumentationslinjer än de som tas upp här kan likväl ha varit poänggivande, liksom att höga poäng inte nödvändigtvis betyder att tentanden tagit upp allt som står i kommentaren. En helhetsbedömning av varje tentamenssvar har gjorts utifrån kursens betygskriterier. För höga poäng krävs att man identifierat väsentligen alla kärnproblem i ett givet scenario och på ett analyserande sätt visat förståelse för komplexiteten i problematiken. Kommissionsavtalet En första fråga att ta itu med är som ska ingå i boet, eller snarare vilka (om någon) som har separationsrätt till vad. Enklast är att börja med att titta på avtalet mellan Sänggrossisten och John Blund, då deras avtalsförhållande påverkar samtliga figuranter i uppgiftens rätt. Avtalet benämns förvisso kommissionsavtal men det betyder inte att det i realiteten faktiskt är kommission (jfr t.ex. NJA 2000 s. 685). En helhetsbedömning måste göras och en bra början är att se vilka kriterier som listas i SOU 1988:63 och sedan stämma av dem med de uppgifter som går att finna i frågan (!). Returrätt, returrisk och resultatintresse brukar vara de tre stora avgörande faktorerna (ingen är dock ensam avgörande, se SOU 1988:63 s. 55). Tentanden bör ha ställt frågor som huruvida avtalet innehåller en returrätt för John Blund, om det funnits en returrisk och vem som har resultatintresse. Angående returrätten så finns det förvisso en rätt att returnera osålda sängar men att utnyttja den rätten har varit lika med att säga upp avtalet. Betyder det att det egentligen inte finns någon returrätt? Många kreativa svar har kommit in, och här bör man nog tänka ett varv till innan man avfärdar returrätten så som icke-befintlig. Är det självklart att en returrätt måste innefatta en rätt att fortsätta sammarbetet? Vem måste stå kostnaden för sängarna om de inte blir sålda? Kan det ha betydelse att John Blund nästa månad kan styra över hur många sängar de vill ta in till lagret? Flera tentander har använt sig av NJA 2012 s. 419 och med stöd av det argumenterat för att om omdirigering av varor kan vara en returrätt kan också att själv kunna styra över hur stort antal varor som tas in vara en returrätt, då John Blund kan välja själva om de vill ta in fler sängar eller inte (och slipper på det viset skicka tillbaka ev. osålda). Nästa kriterium är returrisken. Enligt uppgiften har John Blund inga svårigheter att få sängarna sålda. Inte heller brukar de (såvitt vi vet) kontakta Sänggrossisten för att meddela om att de vill ta in ett lägre antal, eller inga alls, sängar. Någon reell returrisk tycks alltså inte föreligga. Resultatintresset då? 80% av vad man sålt sängarna för ska redovisas till Sänggrossisten. Dock verkar det som att det egentligen rör sig om ett fast pris då John Blund regelbundet (ja nästan jämt, enligt uppgiften) självinträder (19 KommL) i avtalet. Anledningen till att John Blund självinträder vet vi inte. Troligtvis är det så att priset de betalar vid självinträde är lägre än de 80 % som de annars skulle behöva redovisa, d v s att John Blund tjänar en hacka på själviträdet. När John Blund väl självinträtt ligger affärsrisken (d v s att få sängarna sålda) på dem. Dock tycks det som att de varje gång behövt inhämta samtycke från Sänggrossisten samt betalat innan de fått sälja sängen vidare till kund. Det regelbundna självinträdet öppnar också upp dörren för en diskussion om konsignation.

Svaret på frågan huruvida det här är att anse som ett kommissionsförhållande eller inte är inte givet. Jag lutar åt att det är kommission men med god argumentation kan man komma långt! Tentander som kommit fram till att det inte är ett kommissionsavtal utan istället ett vanligt köp har likväl kunnat erhålla samma antal poäng som de som kommit fram till att det rör sig om kommission. Huvudsaken är att identifierat det problematiska i uppgiften och argumenterat väl för sin sak och även konstaterat vad följen blir av det ena eller det andra (eller bägge). Är det kommission har kommittenten, Sänggrossisten, separationsrätt till sängarna enligt 23 KommL och till ev. medel som influtit p g a försäljning av kommissionsgods (jfr dock RedovL krav). Är det istället att se som ett köp får Sänggrossisten en oprioriterad fordran på köpeskillingen (18 FRL) i konkursen. Volkan Vak Volkan torde vara att ses som en konsument (1 KkL). Konsumenter skyddas i och med avtalet enligt 49 KkL (givet att det avser en bestämd vara, annars blir köpet inte gällande mot borgenärerna förrän åtgärd har vidtagits genom avskiljande eller märkning av varan, anteckning om varan i en bokföringshandling eller på något annat sätt så att det framgår att varan är avsedd för köparen). I uppgiften har en säng märkts för Volkans räkning. Då 49 KkL inte ställer upp ett krav på bindande individualisering har Volkan separationsrätt till sängen. Samma sak gäller för den röda Flax-fåtölj han köpt (dock måste Volkan givetvis erlägga betalning). Den blå är dock inte märkt och då det finns flera fåtöljer och ingenting som tyder på att det framkommer att Volkan köpt en av dem kan han inte separera den, och då denna inte heller är betalt lider Volkan ingen större skada. Konkursboet kan välja att inträda i avtalet och sälja fåtöljen till Volkan (dock med beaktande av det företagshypotek som Handelsbanken har). Uppsala universitet Huruvida John Blunds avtal med Sänggrossisten är ett kommissionsavtal eller inte kan vara avgörande för universitets rätt att separera sängen de köpt. Är det inte ett kommissionsavtal krävs tradition för att universitetet ska vara skyddade mot John Blunds borgenärer. Är det istället kommission kanske universitet har separationsrätt, beroende på om universitetet förvärvat viss vara enligt 24 KommL. Frågan är således om John Blund förbundit sig att prestera en viss bestämd säng eller om John Blund kan prestera vilken säng som helst. Att sängen är märkt gör ingen skillnad såvida märkningen (individualiseringen) inte är bindande i förhållande till universitetet. Har tentanden kommit fram till att det inte är ett kommissionsavtal bör frågan om universitetets separationsrätt besvaras nekande då traditionsprincipen är gällande rätt och tradition inte skett. Fixit AB Fixit har rätt att hålla inne sofforna till dess att betalning av reparationen av just dessa skett (retentionsrätt). De kan dock inte hålla inne sofforna för betalning av en fordran som avser annan egendom (jfr NJA 1985 s 205), då det inte föreligger konnexitet. Handelsbanken Banken åtnjuter förmånsrätt i konkursen p g a företagshypotek. Inteckningsbrevet är överlämnat utan dröjsmål vilket medför att Handelsbanken har sakrättsligt skyddad säkerhet i

hypoteksunderlaget (jfr 1 kap. 3 FHL) och någon återvinning bör inte komma ifråga. Den egendom som ett företagshypotek omfattar är all lös egendom som tillhör verksamheten, med undantag för bl.a. kassa- och bankmedel (2 kap. 1 FHL). Banken har således ingen rätt till de i kassan påträffade medlen eller till ev. bankmedel.