Sumobrottning på Björkebo

NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 3 2012 Sumobrottning på Björkebo Barnläger strax före skolstart sid 4 Amanda Audas-Kass Vi skulle inte jobba med tonåringar sid 2 Benji och Eva gör gemensam sak sid 3 Olav Söderström Musiken borde stöda tron sid 6

2 Passionerat eller halvhjärtat? Ledaren Det är fascinerande med passionerade människor. De är ofta motiverade, glada och inspirerande. Det verkar som om deras energi och livslust aldrig tar slut. Nelson Mandela, som senare blev Sydafrikas första färgade president, satt 27 år i fängelse på Robben Island. Orsaken var att han vägrade acceptera att människor behandlas olika på grund av sin hudfärg. Att vara passionerad kan också ha en annan sida. Passionerade personer kan bli väldigt ensidiga och egoistiska. Det finns varken rum för något annat eller någon annan. Picasso, en otroligt passionerad och produktiv konstnär, sårade många människor i sin närhet. Det konstnärliga skapandet gick före allt annat. Vad är vår passion i Petrus församling? Är det att leva ett härligt och bekvämt liv med högsta möjliga utdelning? Ordet passion kan också betyda lidande och det öppnar nya perspektiv. Mel Gibsons film The Passion of the Christ handlar om hur Kristus led och offrade sig för de sjuka, fattiga och utstötta, för att ge alla frid och förlåtelse. Kristus var passionerad av sanningen och av en fullkomlig kärlek till nästan. Han kunde inte acceptera falskhet och likgiltighet hos troende människor. Lidandet, ångesten och ondskan bara ökar i vår närhet. Det besinningslösa våld och den nöd som finns i familjerna idag skrämmer och upprör oss. Det verkar som om samhället kommer till korta. Nu debatterar de politiska partierna som bäst om hur man skall få äldreomsorgen att fungera. Vi kan som kyrka och församling inte enbart göra undersökningar om nöden och informera om att vi finns till. Det är ett halvhjärtat alternativ och det är en orsak till att folk lämnar kyrkan och församlingarna. Vi kan inte heller delegera vårt engagemang enbart till diakonissorna. Det räcker inte. Kristi kärlek tvingar oss alla att handla konkret och gå ut till våra lidande medmänniskor. En växande församling har medlemmar som är passionerade och villiga att uppoffra sig för andra. Jag önskar Dig en välsignad höst med ett passionerat engagemang! BENGT LASSUS KYRKOHERDE SOF Fyrtio småsyskon Det är drygt tre år sedan vår familj flyttade från Österbotten till Helsingfors. Vi flyttade inte för att få bo i storstan, för att göra karriär eller gå på spännande konserter. Vi flyttade för att vi ville vara med och göra en församling, dessutom just den här församlingen. Exakt vad vi skulle göra visste vi inte, men vi var ganska säkra på att vi inte skulle jobba med tonåringar. Kolumnen Min man blev prästvigd i maj 2009 och en av hans allra första arbetsuppgifter var att åka på skriftskolläger till Lekholmen. Tio dygn ensam hemma med en ettåring kändes föga lockande så jag valde att åka med tillsammans med vår dotter. Och jag älskade det. Vi älskade det. Att senare på sommaren åka med på ett tio dygns läger till var helt självklart. Trots att vi ju inte skulle jobba med tonåringar. Under skriba-lägren den där första sommaren i Helsingfors lärde vi känna ungdomar som det var väldigt lätt att tycka om. Tillsammans med prästfrun Rebecka startade jag på hösten en grupp för de nykonfirmerade flickorna och den gruppen fortsatte att träffas under hela året. Men det kändes fortfarande som något vi gjorde på sidan om det riktiga församlingsarbetet. För vi skulle ju inte jobba med tonåringar. Året därpå hände samma sak. Igen lärde jag känna tonåringar som jag lärde mig tycka om och en ny grupp såg dagens ljus. En stor och härlig grupp med underbara flickor som under året som kom växte närmare Gud och varandra. Och mig. De kom att bli så oerhört viktiga för mig. Fast vi ju inte skulle jobba med tonåringar. Och året därpå var det lite samma sak. Igen. Och jag tänkte fortfarande att vi ju inte skulle jobba med tonåringar. Det hade bara råkat sig så tre år i rad att de liksom åt sig in i vårt liv och blev delar av det. Stora delar. Faktum är att våra tonåringar är något av det absolut bästa vi har. Under våra år i Helsingfors har ingenting annat gett oss lika stor glädje och lika många utmaningar. Det känns som om vi har fått fyrtio småsyskon under de här åren. Det ansvaret och den gåvan är vi tacksamma för. Vi är stolta över dem, vi är glada över dem och vi älskar dem. Trots att Ja, ni vet. Nu kan jag säga det för första gången att vi ska jobba med tonåringar. Kanske inte för evigt, men åtminstone just nu. Många andra verkar se tonåringar som krävande och otacksamma individer men vi ser den grupp människor som det kanske är allra viktigast att satsa på, att ge tid åt och att investera i. Vi ångrar ingenting. De har varit värda varenda minut, varenda timme, varenda kex vi dukat fram hemma på vardagsrumsbordet. Att de vill vara delar av vårt liv är det största som hänt under de här åren. Genom dem har vi fått se mycket av Guds storhet och vi ser fram emot att få se ännu mera. Eftersom vi jobbar med tonåringar. Guds vägar kan se så konstiga ut ibland. Om någon hade sagt för tre år sedan att jag ska jobba som gymnasielärare i Helsingfors och på fritiden ska jag helst av allt också jobba med tonåringar kan det hända att jag gärna stannat kvar i Österbotten. Men jag skulle ha gått miste om det som jag helt och fullt tror att är det bästa jag kunde vara med om just nu. Det är den här vägen jag vill gå. För vi ska ju jobba med tonåringar. AMANDA AUDAS-KASS

3 10 månader i Sheffield Benjamin och Eva-Lina Sandell har varit gifta i ett och ett halvt år men hunnit jobba tillsammans med ungdomsarbetet i Petrus församling i flera år redan. När höstterminen börjar ger de jobbet vidare åt nya ungdomsarbetare för att resa till Sheffield i England. Där skall de delta i lärjungaskolan FORM i församlingen St. Thomas Crookes. Benji och Eva hur har det varit att jobba tillsammans för en gemensam sak, alltså ungdomsarbetet? Eva: Det har varit jätteroligt och ibland frustrerande. Benji: Vi hade inte jobbat så mycket tillsammans före ungdomsarbetet i Petrus. Det kändes roligt och meningsfullt men samtidigt märkte vi att vi var olika, och bra på olika saker. Ett exempel är då jag hade jobbat ett halvt år som ungdomsledare och gjort upp planer enligt min vanliga stil; alltså en, högst två veckor i taget. Då gav Eva-Lina mig en tillrättavisning nästan en liten utskällning. Hon sa att ungdomsarbetet inte kan fortsätta att vara så oplanerat utan att ungdomarna måste få veta datumen för vårens program i förtid. Det var den bästa tillrättavisning jag kunde få och precis vad ungdomsarbetet behövde. Trots det kände jag mig lite tilltufsad. Men å andra sidan hoppas jag att en av mina styrkor är att jag älskar sanning mer än mitt eget ego. E: Jag har för min del lärt mig att man inte behöver ha allting planerat i detalj utan att man kan göra vissa saker spontant och ta situationen som den kommer. Vårt samarbete har nog blivit bättre. Jag börjar veta vad Benjamin är bättre på än jag och låter honom få ta över det. Då får jag göra mer av det jag är bra på. Vad har ni lyckats bäst med i ungdomsarbetet? B: Det största har varit att skifta från en mentalitet som kretsar kring verksamhet till att öppna vårt hem och börja umgås och bjuda in ungdomarna i våra liv och visa dem kärlek, ganska mycket i form av att ge dem tid. Det är kanske det vi lyckats med, att skapa en livsstil där man tänker att det som Gud har gett en är något bra som smittar av sig när man umgås med andra, och att mycket naturlig undervisning sker när man över en kaffekopp sitter och diskuterar om var ungdomarna är i sitt liv just nu. E: Det är jätteviktigt för dem att känna att någon bryr sig, vissa har aldrig haft någon som frågat hur de mår. Och om de kommer från trasiga hem kan det vara jätteskönt att få komma in i någon annans hem och se hur det kan vara. B: Ofta då någon varit hemma hos oss har de börjat en diskussion ungefär så här: Jag läste det här i Bibeln här om dagen Ibland är det något spännande som till exempel ett stort löfte, ibland något som är knepigt och inte går ihop med deras Gudsbild. Så blir det att man diskuterar om det det hela går ganska mycket på deras villkor. Vad skulle du Benji villa ge för inspiration till Matias Snickars som tar över i ungdomsarbetet? B: Tänk stort! Gud är Benjamin och Eva-Lina Sandell åker till Sheffield för att utmanas som äkta par. mer intresserad av att nå mänskor än vad vi någonsin kan vara. Sikta högt och underskatta inte det du kan göra på ett år, men våga också tänka långsiktigare än så. Det är inte omöjligt att se frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt; att se många liv förvandlade som i sin tur förvandlar andras liv. Vad skulle du Eva vilja säga åt din syster Ida- Marie Skogvik som fortsätter efter dig? E: Allt är möjligt, Gud är god och han kommer att använda dig Ida och använda ungdomsarbetet att nå ut till ännu fler. Vad händer här näst för er? E: I början av september flyger vi till Sheffield i England och skall där gå 10 månader i en lärjungskola som heter FORM. Skolan hålls tre dagar i veckan och den övriga tiden har vi tänkt arbeta. Jag har sökt jobb på några djurkliniker eftersom jag studerar veterinärmedicin. Men Benjamin har inte kommit riktigt så långt med jobbsökande. B: Jag har skrivit min CV. (Skrattar.) Jag skall be och se vad som kommer upp. Gärna något annat än en församlingsanställning, för att få pröva på att leva ett vanligt kristet liv! Det skulle vara roligt att lära sig göra goda caffé latten på ett café. Om det var den praktiska biten, vad händer i de andliga sfärerna? B: Lärjungaskolan FORM tar fasta på att formas efter något annat än vad den här världen säger, att formas efter den livsstil som Jesus modellerade och det lärjungaskap han kallar oss till. Jag hoppas mycket på att vi skall bli utmanade både som individer och som äkta par, att få tänjas till gränserna för vad vi kan vara och för det som Gud har tänkt med oss. Så en renovering av sinne och hjärta, det är vad vi hoppas på. Och att få komma in i en livsstil där man naturligt är ett redskap för Guds rike; talar om Jesus när man får chansen, ber för sjuka och lärjungatränar och vägleder mänskor på deras vandring. Vad har skolan för praktiska vägar att forma er? E: Undervisning är det en dag i veckan. Men man får också en mentor för hela kursåret, en som man får prata med och som antagligen utmanar en ganska mycket. Till FORM hör också att man får välja ett team med en speciell inriktning att jobba tillsammans med. Några av inriktningarna är till exempel; barn, ungdomar, unga vuxna, familjer, utlänningar, utslagna. Man väljer en grupp som man känner att man brinner för, och jobbar där en gång i veckan. I praktiken vet jag ännu inte riktigt vad det innebär. B: Den fjärde delen är att man är med i en s.k. Huddle. Det är en personlig grupp för andlig träning, där man ser till ens egna gåvor och färdigheter. Alan Ward som leder FORM sa till oss att skoltiden lika mycket handlar om undervisning som att, så att säga, doppas i en levande församling. St. Thomas Crookes är en församling som ser mänskor komma till tro på Jesus på veckobasis och som växer så det knakar, inte bara till antalet utan också när det gäller kvalitet av brödrakärlek. Principerna och tankarna de har i St. Thomas Crookes kan man ju lika bra lära sig i Finland, och Bibeln kan man också läsa i Finland! Men att låta sig inspireras av mänskor som har hunnit längre i livet med Jesus är en betydande orsak till varför vi åker till England. RUFUS HEDENGREN Följ med Benji och Eva-Linas Sheffieldäventyr på evaobenji.wordpress.com

4 Läger är bäst 3 ingen protest! I Petrus församling avslutades sommarlovet med en riktig höjdpunkt i år. Strax före skolstart bar det av till Björkebo i Nummela för fyra dagar fyllda av skratt, sång, goda vänner och Gud. Ett hejdundrande läger med både sportlinje och körlinje gav minnen för livet åt 25 glada deltagare och 10 ledare. 1 2 4 1. Det är aldrig för tidigt att börja med barnläger tycker lägrets yngste deltagare, Emanuel 11 månader. Daniel och Rebeckas lille pojke tjuvstartar på barnlägret som ju egentligen är för 8-12 åringar. 2. Alla minns hur träffsäker David var i sin kamp mot Goliat. Men hur träffsäkra var lägerdeltagarna? I Bibel OS avgjordes frågan i grenen David kastar pil. 5 6 8 7 9

3. Finns det något bättre sätt att börja dagen än en härligt hurtig morgonjumppa ledd av Ida-Marie i pingvinmössa?! Pingvinmössan leder, resten av lägret följer. 10 11 4. Härliga rumskompisar är en viktig del av lägerlivet. 5 & 6. De fantastiska hjälpledarna bjöd verkligen på sig själva hela lägret. Det fanns alltid en ledig famn eller kram för den som behövde det. 7 & 9. En spännande dag på sportlinjen var cirkusskolan med jonglering och pyramidbygge. Hjälpedarna visar hur en hög pyramid ser ut. Tre våningar visade sig vara svårt att bygga. 8. Dit du går, går jag också. Berättelsen om Rut i Bibeln är ett vackert exempel på lojalitet och trofasthet. Hur snabbt kan ett helt lag springa tillsammans med benen hopknutna? Under Bibel OS fick vi svaret. Den vinnande taktiken visade sig vara att hoppa i takt istället för att gå. 10. Att träffa vänner och få nya är något av det bästa med läger! Några dagar tillsammans på läger ger minnen för livet. 11. I början av Bibeln dyker det upp en orm som Adam och Eva inte borde ha lyssnat på. I Bibel OS fick lagen i uppgift att knyta 5 en så lång orm som möjligt av kokt spaghetti på två minuter. Ormen och överblivet byggmaterial kunde man ju enkelt äta upp sen. Tänk om Adam och Eva gjort så istället?

6 På dig min Gud förtröstar jag På Dig min Gud förtröstar jag när oron skymmer min morgondag för jag vet Du är trofast emot mig När svårigheter omger mig så är jag ändå trygg hos Dig för jag vet att Du aldrig lämnar mig Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag Gud Du är alltid nära mig Ingen förändring finns hos Dig Du är densamme i går och idag och i evighet Du är min framtids säkra grund Du som står fast vid Ditt förbund Min klippa är Du, Allsmäktig Gud Jag ärar Dig Ett av de bästa besluten jag gjort i mitt liv var att gå ett år på en bibelskola i Sverige efter gymnasiet. Jag lärde mig mycket under mitt år i Småland: att bearnaisesås är gott på pizza, att det går åt ungefär 7 rullar toalettpapper för att vira in min pojkvän Daniels skruttiga Mitsubishi helt och hållet och att jag trivs rätt så bra att umgås med svenskar. Jag fick många nya goda vänner men framförallt fick jag lära känna Gud på riktigt. Den händelse som kanske kom att påverka mitt liv allra mest under året var ändå bilolyckan, där en av mina bästa vänner dog. Jag och fyra andra hade varit på praktik i en församling i Rumskulla, den idylliska landsbygd där man bland annat spelat in Emil i Lönneberga en gång i tiden. Jag satt i passagerarsätet, min gode vän Andreas körde och Daniel och två tjejer från skolan satt i baksätet. Allt hände så snabbt. Andreas stannade bilen vid sidan av vägkanten och steg ur bilen för att rätta till en teaterkuliss som lossnat från takräcket. En dam som kom körande bakifrån var bländad av solen och hon hann aldrig se Andreas. Efter begravningen var jag så arg och besviken på Gud. Hur kunde Han låta det här hända? Andreas var bara 27 år, en av de mest ödmjuka och godhjärtade personer jag känt. Han tjänande Gud och andra människor så osjälviskt. Det blev som en vägg mellan Gud och mig. Några månader gick och det kändes som att Gud inte riktigt nådde fram till mig längre. Mitt hjärta blev kallt på nåt sätt. Jag ville låta Gud trösta mig men något stod i vägen. Då hörde jag den där sången. Under en enkel gudstjänst ställde sig en kvinna upp efter predikan och ville sjunga en ny Rebecka Björk är bland annat ledare för församlingens barnkör och musikansvarig på Pulsgudstjänsterna. sång som hon hade hört. Lite trevande och utan ackompanjemang tog hon sig igenom den. Och något hände inuti mig när hon sjöng. Det var som att orden gick rakt igenom min sorg och besvikelse och in i mitt hjärta. Det var som om Gud själv sade till mig: Det är ok nu. Du kan gå vidare nu. Och det gjorde jag. Jag gjorde ett förnyat beslut att satsa på Gud helhjärtat och göra det mesta av varje dag jag lever. Sorgen och besvikelsen de får Gud ta hand om. Allt sedan dess har sången På Dig min Gud förtröstar jag haft en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Orden ger ny kraft att våga lita på Gud lite mer, i smått och stort. När det inte känns som att jag kan eller vill eller vågar så bestämmer jag mig bara för att lita på Honom. Så enkel kan tron vara. Jag vet ju att Han har lovat att hjälpa mig och att Han aldrig lämnar mig. Det samma kan få gälla dig. Gud längtar efter att få finnas till för dig och Han lämnar dig aldrig. Den som kommer till mig skall jag inte visa bort. säger Jesus. (Joh 6:37). REBECKA BJÖRK Petrus kantor Olav Söderström går i pension Petrus (tidigare Lukas) församlingskantor Olav Söderström går i pension i september. Han berättar att han är väl tillfreds med en 18-årig gärning i församlingen, där hans verksamhet har omspänt ett vitt fält, allt från lovsånger till begravningsmusik. Olav var redan som ung intresserad av musik, vilket tog sig uttryck i att han som tonåring studerade på Sibeliusakademins ungdomsavdelning. Efter studentexamen kom han sedan in på Sibeliusakademin. En kort tid efter att studierna inletts kom han till en personlig tro och inriktade sig därefter på linjen för kyrkomusik, varifrån han utexaminerades som kantor 1974. Sina första uppdrag Olav Söderström har varit en viktig person för församlingens musikarbete i 18 år. hade han i Kristuskyrkan och i Andreaskyrkan. Han hade även kontakter till förening Israels vänner samt Idealresor och arbetade även i deras byrå. I början på 80-talet verkade han som kantor i Tenala och efter det var han musiklärare på Lärkkulla i 10 år. Sedan kom han år 1994 till Lukas församling, där han redan från början engagerade sig i Ulla-Christina Sjömans förbönsgudstjänster. Men som ovan nämndes var skalan omspännande: församlingen hade t.ex. under flera år en gudstjänst kalllad gudstjänst och fest. Vidare fanns det barnoch ungdomsmusik. Vi kommer nu in på Lukaskören, som tillsammans med Markuskören blivit Petruskören. Olav säger att det ger en fin gemenskap att spela och sjunga i grupp. Körmedlemmarna trivs alldeles uppenbart i kyrkan. Så har det ju också konstaterats att de, som sjunger i kör är friskare och lever längre än andra! Men Olav säger också att det är viktigt att församlingsborna kommer och lyssnar när körerna sjunger, det inspirerar dem som uppträder. Det kändes väldigt fint på den årligen återkommande vårfesten i våras, då närmare 100 personer lyssnade till kören! När jag frågar Olav om hans visioner för musiken i Petrus församling i framtiden framhåller han att kontinuiteten i musikarbetet är viktig. Kyrkomusiken är dels självständig och lever sitt eget liv, dels integrerad i nästan allt som sker. Långsiktsplaneringen för musiken borde utgå ifrån att musiken skall vara ett redskap för att nya människor skall hitta vägen till kyrkan och upptäcka vad kristen tro och gemenskap kan betyda. Vidare skall musiken ha bredd; den skall engagera både gamla och yngre för repertoar av varierande slag finns det ju gott om. Ändå är det väsentligt att prioritera och tänka långsiktigt. Nu kommer Olav in på kyrkomusikertjänsten i Petrus församling i fortsättningen. Ett alternativ är naturligtvis att fortsätta som förut. Men med tanke på den musikprofil som f.d. Lukas har haft är det nog värt att åtminstone fundera på andra lösningar. Få kantorer behärskar det vida fältet alltifrån begravningsmusik till barnmusik, och framför allt kunde två halvtidstjänster innebära en stor koncentration och ett positivt utvecklingsarbete för en mångsidig och inspirerande musikverksamhet. Vi har det ändå så väl beställt, att vi inte behöver använda bandad musik, som de har i många fattiga kyrkor i världen. Olav har redan förberett sig för sin pensionärstillvaro genom att för ett år sedan ha flyttat till Ekenäs, där hans hustru Maria har anställning som ansvarig yrkesskollärare på linjen för hållbar utveckling. Han hoppas även att det skall bli mera tid för de sju barnen och sju barnbarnen. En sak har Olav lovat; han skall även i fortsättningen medverka i Ulla- Christina Sjömans förbönsgudstjänster varannan tisdag i Munkshöjdens kyrka. Tillsammans med Peter Hilli vill han gärna finnas med och dela glädjen och arbetet i Petruskören. GÖRAN LINDÉN

7 Ingen dag den andra lik Församlingskansliet har begåvats med två nya sekreterare, här får du veta lite mera om dem. Favoritmat: pasta och indisk mat. Namn: Annabella Bonde Ålder: 37 Arbetsuppgifter i Petrus församling: ekonomi och personal. Något jag gillar med mitt jobb: det är varierande. Mitt jobb känns viktigt för att: det behövs lite ordning... Sportar helst med: skidåkning. Den bästa tiden på dygnet är: morgnarna, om jag är pigg det vill säga. Då har man en hel ny dag framför sig och allt är lugnt och stilla. Jag tycker om mänskor som: är okonstlade. En framtidsdröm jag har: att bo i ett litet hus med en egen liten täppa. Något bra Gud gjort i mitt liv: oj, det är så mycket, men den senaste stora gåvan är min underbara lilla ettåring. Avsluta meningen Jag trodde aldrig att : jag skulle jobba med ekonomi och flytta till Helsingfors Namn: Monica Lindqvist Ålder: 53 Arbetsuppgift i Petrus församling: församlingssekreterare. Något jag gillar med mitt jobb: ingen dag är lik den andra. Mitt jobb känns viktigt för att: jag har en möjlighet att hjälpa människor med frågor om bl.a. bröllop, dop och begravningar. Sportar helst med: nuförtiden har jag bara tid för dagliga långpromenader med mina två hyperaktiva hundar. Favoritmat: jag gillar nästan allt, enkel husmanskost är alltid gott. Den bästa tiden på dygnet är: alla tidpunkter, varierande från dag till dag. Jag tycker om mänskor som: kan eller försöker se på saker och livet med lite humor. En framtidsdröm jag har: att göra en längre bilrundtur i Europa. Jag är stolt över: att jag äntligen lärt mig sticka häldelen på yllestrumpor. Vägen bort från kyrkan och tillbaka Augustinus skriver: ty du [Herren] har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig. Mitt barndomshem var inte direkt religiöst men förhöll sig positivt till kristendomen, vi läste aftonbön och gick i kyrkan till jul och dessutom ett par tre gånger per år. Skriftskolan och det faktum att vi i skolan på min tid tragglade igenom både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna gav mig ett visst mått av kristen kunskap men tyvärr inte tro. Sedan följde en tid då jag var fullt sysselsatt med studier, giftermål, jobb o. dyl. I slutet av 60-talet var nöden i Biafra obeskrivlig. Krig, hungersnöd och farsoter härjade också på andra håll. Men i Helsingfors satsade man stora penningbelopp på att i självaste urberget gräva ut en kyrka. I likhet med många jämnåriga skrev jag i protest ut mej ur kyrkan. Därför tror jag Så följde en 15-årig exil under vilken jag dock inte vände Gud ryggen utan läste min aftonbön och tänkte att den som inte är mot oss är för oss, Mark 9:40. När det kom barn i familjen kändes det väldigt illa att de inte kunde döpas. Barnen började i församlingens barnklubb och tack vare det blev vi inbjudna till familjegudstjänster. Det kändes som om någon, kanske den Helige Ande, i suckar bad för oss. Vi anslöt oss på nytt till kyrkan och barnen blev döpta. Jag började senare besöka högmässan, läsa Bibeln och annan religiös litteratur (t.ex. C.S. Lewis) samt delta i bibelstudiegrupper. Jag fann att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, Rom 10:17, samt att man behöver vägledning för att förstå vad man läser, Apg 8:30-31. Småningom började jag förstå något av försoningsläran och en dag insåg jag att jag redan en längre tid varit troende. Inte för att kristendomen är en logisk lära, (Att predika Kristus som korsfäst är för hedningarna en dårskap, se 1 Kor 1:23) utan för att Gud har kallat oss alla och envar till tro och lydnad. Vägen är smal och man måste se till att man inte faller. Det har nog varit ökenvandringar ibland. Då är det viktigt att fortsätta att be, gå i högmässa, träffa andra kristna för att sedan kunna hitta tillbaka. Som kristen är jag mitt inne i en helgelseprocess där jag sakta lär mig att inse hur ofattbar Gud är i sin helighet. Först då kan jag förstå vidden av min synd och av Guds försoningsverk då Han utgav sin enfödde Son för alla och även för mig. MICKE NYSTRÖM Älskad av Gud Huvudtalare: Adrian Plass, UK Keswick Möten precis som jag är 4 7 oktober 2012 kl. 18 To lö: Andreaskyrkan, Högbergsgatan 22 (tolkas till svenska) Sö: Gamla kyrkan, Lönnrotsgatan 6 (endast på engelska)

8 Medarbetare i Petrus församling Präster Björk Daniel, församlingspastor 2340 7128 050 432 3305 Bonde Niklas, församlingspastor 2340 7124 050 591 8795 Kass Fredrik, församlingspastor 2340 7127 050 380 3552 Lassus Bengt, kyrkoherde 2340 7110 050 551 4807 Sandell Halvar, kaplan 2340 7221 050 380 3920 Thylin Ronny, kaplan 2340 7121 050 380 3548 Musiker Björk Rebecka, musikledare 050 522 9098 Hilli Peter, kantor 2340 7224 040 831 4876 Söderström Olav, kantor 2340 7123 040 547 5356 Varho Kaj, kantor 2340 7117 050 3795 705 Diakoniarbetare Nybergh Nina, diakonissa 2340 7126 040 821 5983 Riska Gunilla, diakonissa 2340 7125 050 576 8643 Sandell Bodil, diakonissa 2340 7227 050 380 3925 Höstens program Gudstjänster (till den 29.12) Munksnäs kyrka, söndagar kl. 10: 16.9, 23.9 (30.9 ingen gudstjänst), 7.10, 14.10 och därefter varje söndag. Julbön må 24.12 kl. 16. Malms kyrka, högmässa sö 21.10 kl. 10. Gudstjänst med skriftskolstart för Björkeboläger 2013, sö 2.12 kl. 12. De vackraste julsångerna sö 9.12 kl. 15. Kårböle kapell, högmässa sö 7.10 och 4.11 kl. 12. Julbön i Kårböle kapell 24.12 kl. 14.30. Månsas kyrka, söndagar kl. 10: 16.9, 23.9 (30.9 ingen gudstjänst), 7.10, 14.10 och därefter varje söndag. Högmässa kl. 10 också följande datum: lö 3.11, to 6.12, ti 25.12 och on 26.12. Minnesgudstjänst lö 3.11 kl. 16. Irländsk mässa och avskedsfest med kaffe för kantor Olav Söderström som avgår med pension. Medverkande: Peter Hilli, Olav Söderström, Bengt Lassus, Petruskören, Guf-kören och instrumentensemble. Sö 30.9 kl. 16. Puls-gudstjänst söndagar kl. 15.30 i Månsas kyrka: 16.9 (då undantagsvis kl. 12), 23.9 (30.9 ingen Puls-gudstjänst), 7.10, 14.10, 21.10 och därefter varje söndag. Söndagen 2.12 hålls Puls-gudstjänsten kl. 12. Förbön och tack tisdagar kl. 19 i Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3: 18.9, 2.10, 16.10, 30.10, 13.11, 27.11 och 11.12. Bibelträff i Månsas kyrka måndagar kl. 18; 17.9, 1.10, 15.10, 29.10, 12.10 och 26.10. Bibelstudium i Malms kyrka, Markusrummet kl. 18: 23.9, 7.10, 4.11, 18.11 och 2.12. Bibelkväll i Hagasalen, Vespervägen 12 A, kl. 16.45: 26.9, 17.10 och 20.11. Musiklek i Munksnäs i Lukasgården, Munkstigen 5, kl. 10. Varje tisdag fram till 4.12 (inte 16.10). Musiklek i Malms kyrka, Kommunalvägen 1, kl. 10. Varje tisdag fram till 4.12 (inte 16.10). Musiklek i Haga, Vespervägen 12 A, kl. 10. Varje fredag fram till 7.12 (inte 19.10). Musiklek och babyrytmik i Månsas, Månsasvägen 21, kl. 10. Varje torsdag fram till 29.11 (inte 18.10). Dagklubb i Baggis, Baggbölevägen 17, kl. 9-12, måndagar och onsdagar fram till 28.11. Ungdomssamling i Hagasalen, Vespervägen 12 A, kl. 19 följande lördagar: 22.9, 6.10, 20.10, 3.11, 17.11, 1.12 och 15.12. Tempeltjänarna träffas i Hagasalen kl. 18: 27.9, 23.10 och 29.11. Lukasklubben för män: i Lukascentret, Vesperv. 12 A, måndagar kl. 19: 10.9, 1.10, 5.11, 3.12. Också nya intresserade är välkomna. Dagscafé i Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15, tisdag 18.9 kl. 13 och därefter varannan tisdag kl. 13. Litteraturkväll 20.11, kl. 19 i Malms kyrka, Markusrummet, Kommunalvägen 1. Bat Seba av Torgny Lindgren. Sorgegrupp. En ny sorgegrupp startar onsdag 7.11. Välkommen med i en varm samtalsgemenskap! Anmälan till Niklas Bonde, tel. 09-2340 7124 el. 050-591 8795. Kvinnobrunch i Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15, lö 17.11 kl. 10.30. Barnledare Elo Benita, hjälpledare i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909 Fagerholm Nina, fritidshemsledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952 Leskinen Susanna, ledare för barnarbetet 2340 7230 050 560 9157 Lundström Marianne, fritidshemsledare i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909 Martikainen Anne-Marie, fritidshemsledare i Tallkotten 2340 7140 050 409 0601 Sinko Alice, dagklubbsledare 2340 7232 050 5296 464 Ulfvens Gunilla, hjälpledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952 Sekreterare Bonde Annabella, ekonomisekreterare 2340 7113 Lindqvist Monica, församlingssekreterare 2340 7112 Hedengren Rufus, informationssekreterare 2340 7135 050 436 7406 Perret Christoffer, projektsekreterare 2340 7213 050 379 5703 Ungdomsledare Skogvik Ida-Marie 2340 7245 050 522 8684 Snickars Matias 2340 7231 050 414 7338 Övriga Fernelius Taru, vaktmästare 2340 5350 Elzohary Salme, vaktmästare 050 584 6468 Sjövall Majvor, värdinna 2340 7131 050 343 5990 Petrus församling Tfn (09) 2340 7100, Fax (09) 2340 7101 E-post petrus.fors@evl.fi Hemsida www.petrusforsamling.net E-post till anställda: fornamn.efternamn@evl.fi (inte åäö) Kansliet öppet må-ti 9 13, on 13 17 och to-fr 9 13. Dessutom kvällstid enligt överenskommelse. Adress Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Förböns-e-post pray.petrus@evl.fi Förbönsämnen ti 10 12 förbönskvällar 18 18.45 tfn 2340 7171 Pro Markus församling rf 134730-412282 Björkebo sommarhem rf 209220-110115 Pro Lukas rf 405515-227669 Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302, Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin 25399 Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser. Verksamhetspunkter Baggis, Baggbölev. 17 Björkebo sommarhem, Nummela Grindis, Skaldestigen 2 Kottby kyrka, Metsolav. 14 Kånala kapell, Plöjarv. 4 Kårböle kyrka och kapell, Gamlasv. 6 Lukascentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2 Lukasgården, Munkstigen 2 Malms kyrka, Kommunalv. 1 Munkshöjdens kyrka, Raumov. 3 Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6 Månsas kyrka, Skogsbäcksv. 15 Norra Haga kyrka, Tolariv. 1 Seuris, Månsasv. 21 Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4 Södra Haga kyrka, Vespserv. 12, vån 3 Viks kyrka, Agronomg. 5 Åggelby gamla kyrka, Brofogdev. 12 Nyheter från Petrus, årgång 4, nr 3/2012 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Ansvarig utgivare: Bengt Lassus. Redaktion: Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Rufus Hedengren, Göran Lindén, Mikael Nyström. Layout: Jaagon Ab/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.