BRÖDRAFÖRENINGEN S:T BOTVID NYKÖPING

BRÖDRAFÖRENINGEN S:T BOTVID NYKÖPING 14 1931 11 1981

BRÖDRAFÖRENINGEN S:T BOTVID MINNESSKRIFT 1956-1981

awj-länstryckeriet. Nyköping 3406

BRÖDRAFÖRENINGEN ST BOTVID MINNESSKRIFT 1931 14 1981 11 Valspråk: JUSTITIA BONITAS MISERICORDIA UTARBETAD OCH SAMMANSTÄLLD AV ARNE HÅKANSON 3

S:T BOTVID "Kristi ärorike martyr Botvid föddes i Sverige av redbara om ock hedniska föräldrar". Legenden om S:t Botvid, som levde i vår bygd för 900 år sedan, börjar på detta sätt. Botvid föddes i slutet av 1000-talet på Hammarby gård, Botkyrka. Den sällsamma medeltidslegenden berättar om hur Botvid, som blev kristnad i England, efter hemkomsten var ett föredöme i kristligt leverne. Han predikade i sin hembygd och många under skedde kring honom. Enligt traditionen mördades han på Rågö i Nyköpings skärgård år 1120 av en vendisk träl, som han friköpt och försökt hjälpa åter till sitt hemland. Botvid blev ärad som helgon och slutligen begravd på hemgårdens mark i Hammarby, där hans kristne broder Björn byggt en kyrka, Botvidia kirika, numera Botkyrka, invigd 1129, dit Botvids stoft fördes från den ursprungliga graven i Salem. Så berömd var Botvid, att kyrkan fick bära hans namn. Hans attribut yxa och/eller fisk syftar på martyrdöden och ett underbart fiskafänge. Botvid fick som andra helgon en egen festdag. Under medeltiden framfördes Botvidsofficiet, en slags gudstjänstordning skriven till hans ära av ärkebiskopen Birger Gregerson, död 1383. Botvidsofficiet är ett lyriskt verk som skildrar Botvids liv. Det finns översatt till svenska av Tryggve Lunden. I inledningen till sin översättning nämner han, att den latinska versionen har "ett smeksamt välljud och en ypperlig rimbildning". Hymnen i första vespern börjar med dessa två strofer; Gläd Dig, du stad i himlens höjd, stäm upp din sång med jubelfröjd! Den helge Botvids ära klar nu strålar fram så underbar Du, Sörmland fröjdas åt din lott: du denna lilja fostra fått! Du, England, dig lyckönskas kan till att döpt en son som han. Botvid blev, liksom andra helgon, en gestalt, som återfinns i den medeltida kyrkokonsten i form av målningar, skulpturer och i altarskåp. S:t Botvid behåller sitt grepp även över vår tids kyrkomåleri. I S:t Botvids kyrka, Oxelösund, invigd 1957, finns en glasmålning på norra väggen, utförd av Tore Bergh, som visar en predikande Botvid. På ena väggen innanför ytterporten finns S:t Botvid i en relief, utförd av Martin Holmgren, S:t Botvid - ett namn från legendomspunna tider, då kristendomens första bloss tändes i det hedniska mörkret. S:t Botvid - ett namn som alltjämt inspirerar och förpliktigar. Det var också i känslan härav som vår förening fick namnet Frimurareföreningen S:t Botvid i enlighet med stiftelseurkunden av den 12 juni 1931. Helgonet S:t Botvid, med yxan i höger och fisken i vänster hand och mot bakgrund av en stjärnbeströdd himmel, utgör centralgestalten i St Botvids sköldemärke med dess omgivande valspråk: JUSTITIA BONITAS MI- SERICORDIA. Då S:t Botvids festskrift till dess 25-årsjubileum 1956 icke längre är tillgänglig, har det synts lämpligt att låta den följande historiken omfatta jämväl en kortfattad framställning av tiden 1931-1956, 5

Tidigare planer på frimurare förening i Nyköping Redan under 1800-talets senare del fanns intresse i Nyköping för frimurerisk verksamhet. Då S:t Johanneslogen i Eskilstuna instituerades 1883, var borgmästaren i Nyköping Carl Wellander och länsnotarien, sedermera landskamreraren Edvard Ploman, Nyköping, bland grundläggarna, och flera av logens första medlemmar var Nyköpingsbor. Frimurarebröder i Nyköping med omnejd undersökte redan 1912 möjligheten att få till stånd en brödraförening. Antalet bröder som undertecknat ansökan var dock allt för litet, för att man på högsta ort skulle kunna tillstyrka att en förening bildades. Tanken på en brödraförening i Nyköping hade dock väckts, och 1929 togs på nytt frågan upp till allvarligt begrundande. Initiativtagare och stiftare Fyra frimurare, apotekaren E. Lundgren, landsfiskalen G. E. Göthman, bankrevisorn Per Grönlund och förste stationskrivaren H. E. Söderberg, hade tidigare under året rådgjort om föreningsfrågan och kommit till den uppfattningen, att en brödraförening borde bildas i Nyköping. Tillsammans med kammarskrivaren Åke Norelius hade de besökt brödraföreningen S:t Olov i Norrköping. Av anteckningar gjorda av Per Grönlund framgår, att de hade "icke blott en levande varm önskan om att få en frimurareförening till stånd i sin hemstad, utan de hade också av sina vänliga värdar fått en hel del dokument, varur de kunde hämta upplysningar om tillvägagångssättet för bildande av en förening". Initiativtagare till bildandet av en brödraförening i Nyköping var ovannämnda frimurare De ansåg dock, att innehavare av mer representativa grader borde ställa sig som stiftare. Provinsialläkaren Nils Åkesson, innehavare av X:de graden, ställde sig då som främste undertecknare av den kallelse, som utfärdades till frimurarebröderna för en sammankomst den 12 december 1929 "för dryftandet av frågan om bildandet av en brödraförening för Nyköping med omnejd". Kallelsen var i övrigt undertecknad av disponenten Bror H. Giertz, riksbanksdirektören Carl Steenmark, hovjägmästaren greve Claes C: son Lewenhaupt och kyrkoherden, sedermera kontraktsprosten Elis Erlandsson. Dessa fem bröder betraktas som föreningens stiftare. Föreningstanken slår rot Vid sammanträdet den 12 december 1929 valdes d:r Nils Åkesson till ordförande och bankrevisorn Per Grönlund till sekreterare. Landsfiskalen G. E. Göthman redogjorde för de förarbeten som utförts och uppläste namnen på de sextiotvå frimurarebröder inom Nyköping med omnejd, vilka utgjorde det underlag en förening hade att bygga på. Enhälligt beslöts, att en brödraförening skulle bildas, och samtliga närvarande antecknade sig för medlemskap. En kommitté tillsattes med uppgift att utarbeta förslag till stadgar samt vidtaga övriga nödvändiga förarbeten. I denna kommitté ingick de som undertecknat kallelsen, samt dessutom kontraktsprosten Carl Persson, landsfiskalen G. E. Göthman, apotekaren E. Lundgren, förste stationsskrivaren H. E. Söderberg, bankrevisorn Per Grönlund och kammarskrivaren Åke Norelius. Till arbetsutskott utsågs Bror H. Giertz, G. E. Göthman och Per Grönlund. Arbetsutskottet inriktade sin verksamhet på att snarast möjligt kunna lösa olika uppgifter. Till dessa hörde att skaffa ytterligare erfarenheter från redan arbetande brödraföreningar, och i detta syfte besöktes brödraföreningen IIIxIII i Motala. Skisser till rekvisita uppgjordes, kostnadsförslag införskaffades, och man lyckades trygga den blivande föreningens ekonomi genom att de frimurarebröder, som blivit medlemmar, tecknade garantiförbindelse för att täcka kostnaderna. 6

Föreningen bildas Nytt sammanträde hölls den 20 februari 1931 med d:r Nils Åkesson som ordförande. Intresset bland bröderna hade under förarbetet oavbrutet ökat, och vid detta sammanträde deltog 48 bröder. Dessutom hade ytterligare 5 bröder anslutit sig. Man beslöt nu enhälligt bilda en brödraförening med namnet Frimurareföreningen S:t Botvid i Nyköping. Ytterligare ett namnförslag förelåg, nämligen Gripen, vilket dock av olika skäl ej befanns lämpligt. Stadgeförslaget antogs och till föreningens första uppsättning ämbetsmän föreslogs: O vo FFBB AFBB FA BB AABB T FCM ACM FS AS FSkM ASkM med doktorn Nils Åkesson kontraktsprosten Carl Persson bankrevisorn Per Grönlund apotekaren Erik Lundgren överlantmätaren Ernst Petrelius förste stationsskrivaren Erik Söderberg kyrkoherden Elis Erlandsson läroverksadjunkten Ossian Ericson bankdirektören Ingemar Widebeck landsfiskalen G. E. Göthman fil. magistern Robert Wennberg disponenten Bror H. Giertz fabrikören S. E. Westberg Brödraföreningens stiftelseurkund av den 12 juni 1931 Sedan en delegation besökt Linköping och konfererat med provinsialmästaren, kaptenen H. J. L. Westman, deputerade provinsialmästaren, v. häradshövdingen J.G. Odencrantz, och översekreteraren i provinsiallogen, löjtnanten C. A. Jaeger, avsändes till VSV en ansökan om tillstånd för föreningens konstituerande. Den 13 juni 1931 erhöll den föreslagne ordföranden från dåvarande STSB amiralen Arvid Lindman den betydelsefulla handling, som utgör brödraföreningens urkund, konstitutionspatentet av den 12 juni 1931. I urkunden meddelades tillstånd "att i Nyköping må bildas en brödraförening inom S:t Johannesgraderna, benämnd S:t Botvid, vilken förening skulle lyda direkt under Stora Landslogen" och till ordförande ha d:r Nils Åkesson. Glädjen och tillfredsställelsen var stor. Det gällde nu att förverkliga planer och skisser till föreningens utrustning samt att i övrigt färdigställa allt till föreningens instituering. Betydelsefulla insatser i arbetet för brödraföreningen S:t Botvids tillkomst utfördes härvid av bl a frimurarebröderna Per Grönlund och G. E. Göthman. S:t Botvids instituering Den 14 november 1931 blev för S:t Botvids bröder en minnesrik högtid. Denna dag är allt sedan dess föreningens högtidsdag. Om arbetsrummet kan i minnesskriften från 25-årsjubileet bl a följande läsas: "förväntningarna i fråga om lokalens inredning helt i överensstämmelse med frimureriska former och traditioner hade inte blott infriats, de hade överträffats". För instituering av föreningen hade STSB amiralen Arvid Lindman infunnit sig, åtföljd av en av Stora Landslogens storofficianter, revisionssekreteraren Yngve Wissén. Som gäster närvoro i övrigt ordförande mästaren i S:t Johanneslogen Södermanland, greve C. A. A. Lewenhaupt och vice ordföranden i Andreasföreningen S:t Olof, telegrafkommissarien A-H. Olin. 7

Sedan gästerna införts och hälsats, överlämnade ordföranden, med. d:r Nils Åkesson, föreningens klubba till STSB amiralen Arvid Lindman, vilken ritualenligt öppnade sammanträdet. På anmodan uppläste sekreteraren föreningens konstitutionspatent och VSV:s förordnande för Nils Åkesson att vara föreningens ordförande. Amiralen Arvid Lindman förklarade därefter brödraföreningen S:t Botvid invigd och dess verksamhet påbörjad till välsignelse och gagn för Frimurareorden och föreningens egna bröder. Därefter sjöngs för första gången föreningens brödrasång, författad av kyrkoherden Elis Erlandsson och tonsatt av frimurarebrodern tandläkaren Fritz Steneberg; BRÖDRASÅNG TILL S:T BOTVID Mel: G. Wennerberg. Söner av dagens Södermanland Botvid oss kallar fanan svärja! Hjältar och helgon hand uti hand fordom här gingo riket att värja. Heliga minnen, oss för till strid! Korsmän väntar vår dunkla tid. levnad, beseglad i sanning och tro, drabba ej vreda, onda öden. Herren har hållfast slagit en bro hän över djupen, ja, över döden. Redo vi bringe var offergärd! Kampens vånda år segern värd. Evige Konung. Du världarnas Gud, allting Dig prisar, liv och anda! Vig våra verktyg, krona och skrud! Kärleken, hoppet, tron skall ej stranda Stjärnan, som leder till Faderns hus, talar tydligt sitt: Varde ljus! Ordföranden inledde därpå den långa raden av värdefulla föredrag, som under årens lopp hållits i föreningen, Han belyste särskilt föreningens valspråk, utformat som inskription på föreningens vapen över ordförandeplatsen: JUSTITTIA BONITAS MISERICORDIA Det frimureriska arbetet kunde börja. Målsättningen I minnesskriften från 25-årsjubiléet kan läsas följande: "Institureringen var fullbordad, det frimureriska arbetet inom föreningen kunde börja. Enligt första paragrafen i föreningens vid bildandet antagna stadgar hade den till ändamål "att i Nyköping med omnejd liva och underhålla intresset för Frimurareorden och att utbilda sina medlemmar till kunniga frimurare" Denna målsättning har S:t Botvid väsentligen sökt förverkliga genom sin undervisningsverksamhet. 8

En brödraföreningens huvuduppgift är den frimureriska undervisningen. Genom frånvaron av receptioner kan v i d varje sammankomst ett grundligt föredrag hållas om gradens frimureriska innehåll. Har brödraföreningen här en avsevärt större tillgång än logen, så tillhör det å andra sidan medlemmen i en brödraförening att genom besök i loge få uppleva och lära av logens såväl symboliskt så rikt smyckade, sköna arbetsrum som dess rika ritual med sin tyngdpunkt i receptionen. Först så blir det frimureriska arbetet fullständigt. S:t Botvid har haft den stora förmånen att kunna berika sina bröders frimureriska kunskaper genom de intressanta och gedigna föredrag, som under de gångna åren där hållits av såväl bröder inom S;t Botvid som av företrädare för loger och andra brödraföreningar. Olika sidor av gradernas ideologier ha därmed kunnat ingående belysas. Åke Kullnes Kantat St Botvids musikföreståndare Åke Kullnes yppade 1960 för S:t Botvids dåvarande ordförande Curt Lindhagen sin avsikt att för S:t Botvids högtidsdagar komponera en kantat. Han önskade därvid förslag till en för ändamålet lämpad text. De kom överens om att denna text skulle utgöras av ett utdrag ur Johannesevangeliets prolog, kap. 1:1, 3-5, 14: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud. Genom det har allt blivit till och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. Och Ordet var kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. Kantaten framfördes första gången på S:t Botvids högtidsdag den 14 november 1962 av en kvartett S:t Botvidsbröder och på högtidsdagen 1967 och 1968 av S:t Eriks kör, av vilken även ett framförande föreligger i bandat skick. Samarbetet med andra frimuraresammanslutningar S:t Botvid har genom åren kunnat glädja sig åt en mycket god kontakt med frimurareloger och brödraföreningar på andra platser. Dels har föreningsbesök gjorts, dels har S:t Botvids ordförande representerat föreningen, främst i samband med högtidsdagar. St Botvids bröder ha sålunda gästat följande loger och brödraföreningar: i Stockholm Stora Landslogen samt S:t Andreaslogen Den Nordiska Cirkeln och S:t Johanneslogerna Den Nordiska Första och S:t Erik, i Eskilstuna S:t Andreaslogen S:t Eskil och S:t Johanneslogen Södermanland, i Strängnäs Brödraföreningen Olaus Petri, i Katrineholm Brödraföreningen Södermanlands Grip, i Västerås S:t Andreaslogen S:t David och S:t Johanneslogen Västmanland, i Uppsala Brödraföreningen Vidar, i Linköping Östgöta Provinsialloge, S:t Andreaslogen Den Gyllene Gripen och S:t Johanneslogen S:t Jacob, i Norrköping S:t Johanneslogen Oscar Fredrik och Brödraföreningen S:t Olof, i Motala Brödraföreningen IIIxIII och i Visby S:t Johanneslogen S:t Nicolaus. Sammanträdeslokal Föreningens verksamhet har fr o m 1931 t o m april 1969 bedrivits i lokaler på Standard Hotell samt fr o m september 1969 i Drottningkällaren på Nyköpingshus. Föreningens högtidsdagar har enligt nådigt beslut den 4 maj 1956 hållits i Kungssalen på Nyköpingshus. På grund 9

av att föreningens rekvisita ej kunnat beredas plats på nedre botten, används numera Kungssalen för samtliga sammankomster, sedan utrymme för rekvisitan kunnat ordnas i en närliggande lokal. S:t Botvids styrelse följer med uppmärksamhet lokalfrågan, och en kommitté arbetar med sikte på dess lösning. Styrelsen har i skrivelse till VSM av den 14 september 1981 redogjort för den situation, i vilken föreningens lokalfråga befinner sig. Visitationer S:t Botvid har hittills visiterats fem gånger: Den 17 maj 1942 av visitator a latere f.d. justitieborgmästaren Bernhard Lindberg, Göteborg. Den 11 mars 1951 av visitator a latere översten Reinhold Geijer, Karlstad. Den 29 januari 1959 av visitator a latere 1:e marinläkaren C. A. Wallgren, Göteborg. Den 11 oktober 1967 av visitator a latere professorn Erik Ohlsson, Stockholm. Den 24 september 1975 av visitator a latere professorn Gunnar Edström, Lund. Högtidsstunder "Med all rätt kan man säga att varje sammanträde i Frimurareföreningen är en högtidsstund som skänker avkoppling från världens jäkt och samling kring bestående värden. Självfallet blir dock vissa sammanträden särskilt högtidliga och minnesrika. Så var fallet vid högtidsdagen den 14 november 1941 då tioårsminnet av föreningens instituering bringades i erinring liksom då tjugoårsminnet högtidlighölls den 14 november 1951". Så beskriver Hjalmar E Nelson arbetet inom föreningen i den minnesskrift, som utgavs i samband med 25-årsjubileet. Den 14 november 1951 installerades landsfiskalen G. E. Göthman som ordförande. I sitt högtidstal yttrade den nytillträdde ordföranden bl.a. följande: "I det förflutna har S:t Botvids verksamhet icke varit hämmad av yttre olyckor eller störd av inre misshälligheter. Enigheten har varit den bästa. Intet har synts kantigt eller vrångt. För S:t Botvid är det arbetsrum, där vi alltid varit församlade, sålunda uppfyllt av goda minnen, lysande och värmande. Här firades dess invigningshögtid. Arbetsrummet har varit hemmet för S:t Botvids liv. Vi ha därför idag bärande skäl att ur djupet av våra hjärtan hembära DTSB vår ödmjuka tacksamhet för den nåd, varmed han omfattat oss och vår förening och för att vi fått ostörda... ägna oss åt ljusets och sanningens tjänst. Men, mina bröder, må vi också se mot framtiden! Denna tjugoåriga minnesdag föder, då de två decennierna försvunnit, en ny tid för S:t Botvid. Förhoppningar och löften vill vi då gärna spira upp ur våra hjärtan. Förtroendefullt vill vi sträcka ut våra händer mot framtiden. Och mot Honom, som är det förgångnas, nuets och det tillkommandes Herre. Med hans hjälp våga vi oss på det löftet, att bruka kommande år på frimurarevis till egen och medbröders förkovran och på endast sådant sätt, att den TS må förhärligas". Hjalmar E. Nelson fortsätter "Till högtidsstunderna hör också många av samkvämen efter den traditionella brödramåltiden. Under de gångna åren har dessa samkväm blivit alltmer trivsamma, högtidliga men också gemytliga, vilket gjort samvaron efterlängtad. Högtidsdagarnas festivitas i arbetsrummet har också fullföljts vid de efterföljande samkvämen". S:t Botvids förutvarande ordförande Einar Göthman nedlade sina jordiska verktyg den 25 december 1964. Vid första sammankomsten efter hans frånfälle höll hans efterträdare Curt Lindhagen parentation, som han avslutade med följande ord: "Nu är Einar Göthman borta ur 10

vår krets. Sörmlandssonens stoft vilar i Sörmlands jord. En storskogens resliga fura har fallit och mjukt lagt sig till ro. En länk i brödrakedjan har brustit: en stark och en gyllene länk. Stor är saknaden bland S:t Botvids Bröder, men än större är hos dem tacksamheten över allt, vad han genom sin frimureriska gärning fått förmedla till oss av den konungsliga konstens outtömliga rikedomar. Aktat och ärat skall Einar Göthmans minne leva i S:t Botvid". En minnesrik dag för S:t Botvids Bröder var också den 28 januari 1968, då föreningens dåvarande ordförande Curt Lindhagen utnämndes till RC XIII:s O för att den 22 mars samma år dubbas till riddare och kommendör av Röda Korset och av Kungl. Carl XlII:s Orden av VSM Konung Gustav VI Adolf. Ordförandeskiftena 1 slutet av denna minnesskrift återfinns en förteckning över de bröder som innehaft och innehar olika ämbeten och befattningar. Här må dock särskilt erinras om de bröder, vilka av VSM förordnats till ordförande och som alltså lett föreningens verksamhet under olika perioder. Föreningen har sedan den instruerades haft följande ordförande: Förste Prov.-läkaren Nils Åkesson 1931-1935 Kontraktsprosten Carl Persson 1935-1937 Överlantmätaren Ernst Petrelius 1937-1951 Landsfiskalen G. E. Göthman 1951-1960 Teol. Doktorn Curt Lindhagen 1960-1976 Rådmannen Gösta Fischer 1976-11

Förste Prov.-läkaren Nils Åkesson Kontraktsprosten Carl Persson Överlantmätaren Ernst Petrelis Landsfiskalen G. E. Göthman 12

Teol. Doktorn Curt Lindhagen Rådmannen Gösta Fischer S:t Botvids ämbetsmän vid ordförandeinstallationen 1976, fr v sittande: Arne Håkanson, Gösta Carlsson, Gösta Fischer, Karl Lindström, Stig Netterstedt, stående: Arne Holmberg, Åke Söderström, Evald Östlund, Åke Kullnes, Sven Bernander. Boo Ihse. 13

Föreningens stadgar S:t Botvids stadgar fastställdes av VSM första gången den 12 juni 1931 och ändrades den 13 juni 1936 med anledning av att verksamheten utökades att omfatta även S:t Andreasgraderna. De nu gällande stadgarna fastställdes av VSM den 19 november 1954 för Brödraföreningen S:t Botvid i Nyköping, Ekonomi Allmänna kassan, som bildas bl a av medlemmarnas inträdes- och årsavgifter, är avsedd att täcka administrationskostnaderna. Vid 1980 års utgång uppgick behållningen till Kr. 1.307:32 Fonder G. E. Göthmans gåvofond Gustaf Edlunds frimurarefond, kapitalmedel Curt Lindhagens 60-årsfond Margareta Sparres gåva J. D. Nordlanders fond 1971 Gustaf Edlunds frimurarefond, avkastningsmedel Gustaf Edlunds gåvofond Understödskassan, insamlade medel vid 1980 års utgång Kr. 2.683:35 Kr. 27.297:37 Kr. 3.317:- Kr. 18.320:45 Kr. 8.786:46 Kr. 5.438:50 Kr. 7.965:35 Kr. 26.140:69 Kr. 101.256:49 Årsavgiften under den senaste 25-årsperioden har varit följande: 1948-1957 1958-1963 1964-1965 1966-1975 1976-1978 1979-1981 Kr. 10:- Kr. 15:- Kr. 20:- Kr. 25:- Kr. 50:- Kr. 75:- Fr o m 1982 har årsavgiften fastställts till Kr. 150: - samt för medlem bosatt utanför Södermanlands län till Kr. 100: -. Medlemsantal S:t Botvid hade vid slutet av sitt första verksamhetsår 58 medlemmar. Medlemsantalet vid 25- årsjubileet 1956 var 114 och är nu på 50-årsdagen 103, Övriga sammankomster Samkväm för brödernas damer har anordnats vid några tillfällen på samma dag som föreningens högtidsdag. Utflykter med damer har även anordnats för deltagande i högmässor i Runtuna, Ludgo och Vrena kyrkor. Under september 1981 anordnades skärgårdsutflykt med damer. 14

GNOTHI SEAUTON: "Känn dig!" Curt Lindhagens installationstal den 14 november 1960 bar titeln: "Känn dig själv!" Det avhandlade den frimureriska självprövningen, ställd i kontrast till den antikt-hellenska, sådan denna utformats i inskriften GNOTHI SEAUTON, "Känn dig själv", på Apollons tempel i Delfi. Nedan återgives föredragets första del, som behandlar den till Delfi-inskriften knutna tankevärlden. GNOTHI SEAUTON- "Känn dig!" läste en gång den sökande främlingen i templets förhall, när han på sin vandring i antikens Hellas genom Phocis vilda berglandskap nått den lilla byn Delfi vid Parnassos fot. På samma tempelvägg skådade han ännu tvenne tänkespråk i gyllene bokstäver: MEDAN AGAN: Ingenting till övermått!" och TO METRON ARISTON: "Det riktiga måttet är bäst!". Självkännedom och måttfullhet krävde den delfiske Apollon av människan. Självkännedom och måttfullhet vill också vår Orden inprägla och fördjupa hos alla Frie och Antagne Murare Bröder. Men - vi få icke låta oss förvillas av denna terminologiska likhet till att antaga en full överensstämmelse även i dessa båda begrepps innehåll. Två stora källflöden har Västerlandets andliga kultur: arvet från Hellas och arvet från Juda. Skiljaktigheten dem emellan är ofta väsentlig. Och denna skiljaktighet förspörjes klart just i de båda - djupast sett identiska - dygder, vi nu under några korta minuter skola tillsammans begrunda: självkännedom och måttfullhet. GNOTHI SEAUTON löd Apollons uppmaning, "Känn dig!" De tvenne ordens innebörd var ej den, att den enskilda människan skulle studera och komma till klarhet om sin egen personlighet: sin läggning, sina anlag, sina individuella möjligheter. Nej, vad guden bjöd, var något ganska annat. Den enskilda människan skulle besinna mänsklighetens villkor över huvud: de snäva villkoren. Vet, vem du är, bjöd Apollon. Jag är gud, och Du - vet, att du är en människa! Glöm aldrig, att det finns en gräns mellan gud och människa! Och glöm aldrig, var den gränsen går! Den grekiska mytologien inskärper ofta denna ofrånkomliga gränslinje. Titanen Prometeus stal elden från gudarna och gav den åt människorna. Hans straff blev fruktansvärt: att fastnitad vid en klippa i jordens yttersta gräns dagligen få sin lever uppäten av en örn. Ostörd lycka äga endast gudarna, de odödlige. Människan är dödlig, ett skröpligt ting, hennes lycka är underkastad snabba omskiftelser, dess mått har snäva gränser. Stor lycka är för henne alltid en stor fara. Historieskrivaren Herodotos konstaterade, att varje människa äger ett bestämt mått av lycka, lika för alla. Det är därför en stor lycka konsekvent måste leda till en stor olycka, om slutsumman skall stämma. Den stora lyckan kan också få människan att förhäva sig: att vilja överskrida den gräns, som en gång för alla, oåterkalleligt skiljer gud och människa. Detta är det svåraste brott, som för en människa är tänkbart: förhävelse. På den romerske triumfatorns vagn stod en slav, som över hans huvud höll Jupiters guldkrona men samtidigt ideligen viskade: "Kom ihåg, att Du är dödlig!" 15

Hybris drabbas obönhörligt av gudarnas svartsjuka hämnd: deras Nemesis. Lyckan bytes då hastigt i sin motsats. När sagohjälten Bellerofon på sin gudagåva: den bevingade hästen Pegasos, ville svinga sig upp till himmelen, störtades han ned till jorden, där han ömkligen omkom. När en annan grekisk sagohjälte: Daidalos, och hans son Ikaros flögo över havet med av Daidalos förfärdigade vingar, fästade med vax, flög Ikaros - trots faderns varning - i sitt ungdomliga övermod allt för högt. Han kom för nära solen: vaxet i hans vingar smälte, han störtade i havet och omkom. ALTIUS EGIT ITER : han färdades alltför högt, konstaterade den romerske skalden Ovidius. Men även den ödmjuke rädes den stora lyckan. Ty människan får över huvud inte vara för lycklig: får inte komma gudarna för nära. Då inträder såsom i tragedien dramats peripeti: lyckan skiftar snabbt till djupaste sorg och elände, Och till slut: bortom dödens dunkla port väntade för människan icke ens det knappa mått av lycka, som jordelivet ändå gav, än mindre någon gudarnas olympiska glädje. Över Styx' mörka vatten färjade Charon själen till de dunkla, fuktiga och kalla nejder, där för att tala med Homeros "de döde dväljas med slocknad själ, blott skuggor av dem. som ha levat". (HOMEROS, Od. XI 475 f). När Odysseus möter vålnaden av Achilles, hjälten från Troja, som även i de dödas värld är en furste, säger denne: "Sök ej att trösta mig över min död, du berömde Ulysses! Hellre jag ute på landet som dräng ville slita för daglön. Under en främling, som ingenting ärvt, och som hade det fattigt, Än gå därnere som drott över hädansomnade alla. (Od. XI:488-491). Del faller en djup slagskugga över Hellas' soldränkta värld; mitt i den stora livsbejakelsen finnes ett vemod, om vilket icke minst gravstenarna ännu efter tvenne årtusenden tala sitt tysta språk. Pär Lagerkvist låter "Sibyllan" i Delfi göra en bitter men vanmäktig revolt mot sin gud: den grymme men ofrånkomlige Apollon. Där speglas mera Lagerkvists egen ambivalenta bundenhet vid gudomen än den äkta hellenska anden. Antikens människa höjer ej revoltens knutna näve mot himlen i bitter protest, hon är heller ingen hopplös pessimist: hon resignerar. Ty hon har av Apollon lärt sig måttfullheten, vilken Platon räknar som en av de fyra kardinaldygderna och vilken grekerna benämnde SOPHRONYNE. Kring denna måttfullhetens dygd äro Apollons tre tänkespråk i Delfi alla samlade. Den som känner sin mänskliga begränsning, vaktar sig noga för alla överdrifter och för det olycksbringande övermodet; han iakttager i stället måttlighet besinning, självbehärskning, blygsamhet, takt och vett - han vandrar med andra ord mittellinjens väg. Och för att finna den ofta smala gränslinjen mellan rätt och orätt behöver han kännedom om den av Platon och Aristoteles högt skattade mätningskonsten; geometria. Denna äktgrekiska åskådning att ständigt ha måttfullheten: latinets Temperantia, för ögonen: i levernet, i vetenskaperna och i de sköna konsterna, innehåller - även lösgjord från sin ursprungliga motivering - en djup sanning för alla tider och är därför en av Hellas yppersta gåvor till mänskligheten. 16

H ä r följer ett utdrag ur Gösta Fischers installationstal den 14 november 1976. Föredragets titel var: NÅGOT OM SALOMOS TEMPEL I det svenska frimuraresystemet spelar Salomos tempel en stor roll. Vi hör det ofta nämnas, och vi erinras ofta om templets skönhet och om dess symboliska betydelse. Men vad vet vi egentligen om Salomos tempel? När den kristna menigheten samlas till gudstjänst, så inrymmer hos oss templet såväl präster som den gudstjänstfirande församlingen. För att rätt förstå huru Salomos tempel utformades, måste man göra klart för sig, att den gudstjänstfirande församlingen icke hade tillträde till själva tempelhuset. På tempelområdet i Jerusalem fanns dels, på prästernas för lekmännens förbjudna förgård, under bar himmel ett altare, där prästerna frambar även lekmännens offer, dels en tempelbyggnad, uppförd för att vara bostad år Jahve och därmed en plats, där den heliga förbundsarken förvarades. Salomo, Davids son, anses ha regerat mellan åren 960 och 922 f. kr. För att få perspektiv på hans gärning får vi försöka sätta in honom i hans historiska sammanhang. Låt oss börja med uttåget ur Egypten Detta anses ha skett på 1200-talet f. Kr. Efter uttåget mottog Moses på berget Sinai av Jahve de tio budorden. Under den fortsatta vandringen förvarades tavlorna med budorden i förbundsarken. Arken blev en för hela folket gemensam helgedom. Vid arken ansågs Jahves närvaro på ett särskilt sätt vara fästad. Vid arken uppenbarade Jahve sig för Moses, och det tak, i vilket arken förvarades, kallades därför Uppenbarelsetältet eller Tabernaklet. Efter Moses död blev Josua folkets styresman. Under hans tid bosatte sig israliterna i vissa delar av landet väster om Jordan. Under den följande domaretiden erövrades landet steg för steg och Israles tolv stammar bosatte sig i huvudsak var för sig i skilda delar av landet kring Jordan, där de var på sin ort firade gudstjänst och offrade till Herren. Under denna tid fördes arken, Israels helgedom, från plats till plats och förvarades i ett uppslaget tält, utan att ha någon varaktig stad. Den siste domaren var Samuel. Denne smorde Saul till konung och efter honom David. Med Saul och David började en ny epok i Israels historia, konungatiden. David samlade framgångsrikt land och folk till ett rike. Han erövrade från kananéerna staden Jerusalem. David blev så småningom härskare över land och områden, som sträckte sig från Libanon och Eufrat i norr till Röda havet i söder. Israel förvandlades till en stormakt. David gjorde Jerusalem till hela rikets huvudstad. Under Davids tid blomstrade handel och hantverk, och Jerusalem blev snart medelpunkten i såväl politiskt som religiöst hänseende. David lät under högtidliga former och under folkets jubel föra förbundsarken till Jerusalem. Staden var i religiöst hänseende väl lämpad som centralort. Den var ej belägen inom något av de områden, som beboddes av Israels tolv stammar. Arken kunde således föras till en ur folkets synpunkt neutral ort. Därtill kom att i Jerusalem fanns på den del av berget Sion, som kallades Moria berg, en urgammal kultplats, en plats, där en gång patriarken Abraham skulle ha offrat till Herren. På denna plats på Moria berg fanns en tröskplats - Araunas tröskplats. Denna inköpte David och reste där ett altare åt Herren, ett offeraltare, där han själv offrade och dit folket kunde frambära bränn- och tackoffer 17

I Jerusalem uppförde David åt sig ett förnämligt palats. För att kunna bygga detta inkallade han feniciska hantverkare. Han hade goda förbindelser med kung Hiram i Tyrus, och denne ställde skickliga yrkesmän till hans förfogande. David ville därefter även uppföra ett tempel. Riket behövde en fast, central helgedom. David samlade för tempelbygget en mängd material. Men det blev icke David förunnat att uppföra templet. Profeten Nathan lät honom förstå, att han skulle avstå därifrån; Jahve skulle i stället bygga ett hus åt David: upprätta hans konungaätt. Templet kom därför att byggas av hans son Salomo. Salomo vidmakthöll sin faders goda förbindelser med konung Hiram av Tyrus. Ceder- och cypressträd fälldes på Libanon och flottades ned längs kusten, troligen till Jaffa, och transporterades därifrån till Jerusalem. De byggnadsstenar, som användes, hade formen av fyrkantiga block, som höggos färdiga i stenbrottet, så att de passade in på sina platser utan avputsning på stället: "alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes". Hiram tillhandahöll hantverkare och timmermän, och sina egna undersåtar pålade Salomo stora dagsverken för att få fram materialet. Själva tempelbygget påbörjades i Salomos fjärde regeringsår, alltså omkring år 956 f kr., och pågick i sju år och fyra månader. Med denna historiska bakgrund förstår man, att den tempelplats, där Salomo uppförde sitt tempel, dels inrymde en offerplats med ett altare under bar himmel, där folket genom prästerna lät framföra offer, dels inrymde den tempelbyggnad, som uppfördes för att vara en bostad åt Israels gud, en plats dit folket, lika litet som till prästernas förgård med offeraltaret, hade tillträde. Om hur själva templet såg ut till det yttre, därom är tydligen meningarna något delade. Bibeln innehåller emellertid flera intressanta mått, som sammanställda med arkeologiska fynd ger följande bild. Själva templet var 30 meter långt och 10 meter brett, invändigt delat i två rum. Utefter långsidorna och västra kortsidan fanns en lägre trevånings tillbyggnad med olika smårum. Härtill kom på den östra kortsidan en förhall, som var 10 meter lång och 5 meter bred. Byggnaden bestod således av en förhall och två egentliga tempelrum, "det heliga" och "det allra heligaste. Templet var således icke någon större byggnad, Som jämförelse kan nämnas, att Alla Helgona kyrka i Nyköping är 43 meter lång och 17 meter bred, medan Salomos tempel var sammanlagt 40 meter långt och 10 meter brett. Om templet icke var så stort, var det i stället så mycket dyrbarare uppfört och inrett. Den som stod på förgården vid offeraltaret och riktade blicken mot templet och dess ingång, hans uppmärksamhet måste ha fångats av de två framför förhuset stående pelarna. Det var två fristående pelare, 13 meter höga och 6 meter i omkrets. De var rikt dekorerade och uppbar klotformade topp-prydnader försedda med dubbla rader av granatäpplen. Sådana fristående pelare har återfunnits även vid andra tempel i främre orienten, i Syrien, i Fenicien och på Cypern. Vad pelarna framför Salomos tempel beträffar, var de av massiv kopparlegering och gjutna i Jordandalen. Deras symboliska betydelse är ännu oklar. De kan ha varit symboler för Herren som världshärskaren och givare av fruktbarhet. Namnet på den ena pelare var Jakin. och på den andra Boas. 18

Den som därefter trädde in genom förhallen, kom så fram till dörren till det första rummet i templet, tempelsalen. Denna sal var ett stort och praktfullt rum. Golvet var täckt av cypressplankor, väggarna var beklädda med panel av ceder-trä. Taket uppbars av väldiga bjälkar, virke av Libanons cedrar. Salen var endast sparsamt upplyst av fönster, som var placerade högt upp under taket. I denna sal, vars väggar var rikt dekorerade med guld, förvarades de heliga tillbehören: ljusstakarna, skådebrödsbordet och rökelsealtaret. Till detta rum hade endast prästerna tillträde. Det innersta rummet, "det allra heligaste", var i särskild mening gudomens boning. Detta rum var kubformigt med 10 meters sida. Rummet var beklätt med cederträ och helt utan fönster. Det var fullständigt mörkt. Mitt i rummet stod förbundsarken. Den stod mellan två, fem meter höga kerubgestalter. Dessa var av olivträ och dekorerade med bladguld, Kerubernas vingar var utbredda på sådant sätt, att två vingspetsar stötte samman över arken och de två andra berörde de motsatta väggarna. Här tronade, osynlig, Israels gud. Keruberna stod här på en gång såsom den osynliges vakter och för att bära hans osynliga tron. Till skillnad från alla andra forntida tempel rymde Salomos tempel ingen gudabild. Endast översteprästen fick gå in i detta rum och bara en gång om året, på försoningsdagen. Beträffande templets arkitektur må tilläggas, att liknande tempel framgrävts vid Tell Taanak i Samarien och i Hasor i Galiléen. Arkeologiska fynd i Syrien och i Palestina visar stora likheter i fråga om byggnadsteknik, hantverksskicklighet och dekorativa mönster. Tredelningen av templet i en öppen förhall, den egentliga helgedomen och det innersta allra heligaste var vanlig inom främre orientalisk byggnadskonst. Salomos tempel förstördes år 586 f. Kr, av Nebukadresar. Efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen återuppfördes templet på samma plats av ståthållaren Serubbabel och invigdes år 515 f. Kr. Detta tempel tillbyggdes och förskönades av konung Herodes. Förändringarna var emellertid så stora, att man brukar tala om ett tredje tempel. Herodes verk blev emellertid inte länge bestående. Han påbörjade sitt arbete med templets ombyggnad år 19 f. Kr., och templet, som blev färdigt först under hans efterträdares tid år 63/64 e. Kr, förstördes fullständigt, när Titus år 70 e. Kr. erövrade Jerusalem "Varför tjänar Salomos tempel Frimurare till en sinnebild?". Svaret lyder: För att påminna om skyldigheten att i hjärtat uppbygga dygdens tempel, i samma fullkomlighetens grad, som detta tempel varit. SLUTORD När Brödraföreningen S:t Botvid på sin högtidsdag 1981 låter blicken gå tillbaka över de svunna 50 åren, vill den med tacksamhet, och med vördnad för de hädangångna, minnas, huru medlemmarna - med eller utan funktion såsom ämbetsmän - under denna tid så enigt, osjälviskt och hängivet tjänat sin förening. De har grundat och uppfört den byggnad, där S:t Botvid såsom en fast grundad brödraförening nu kan leva sitt frimureriska liv vidare. Vad för S:t Botvid framtiden kan bära i sitt sköte är delvis beroende av en rad yttre, utomfrimureriska omständigheter. En sådan omständighet är den uttunnade referensram, som många yngre nya medlemmar kan komma att i fortsättningen besitta, vilket kommer att ställa särskilda krav på den frimureriska undervisningen. En annan är S:t Botvids ännu icke på ett tillfredsställande sätt lösta lokalfråga. Men med det hängivna intresse, medlemmarna hittills så troget visat, och med fortsatt välvilligt stöd från Ordens högsta ledning kommer säkert dessa och andra mötande svårigheter att övervinnas och S:t Botvid kunna lyckosamt fortsatta sitt viktiga arbete i den konungsliga konstens tjänst. 19

FÖRENINGENS ÄMBETSMÄN 1 9 5 6-1 9 8 1 Göthman, G E Lindhagen, Curt Fischer, Gösta Forsselius, Sven Carlsson, Gösta Fischer, Gösta Netterstedt, Stig Håkanson, Arne O Landsfiskal Teol. Doktor Rådman vo Överlantmätare Förste länsassessor Rådman Socialkonsulent Disponent 1951-1960 1960-1976 1976-1956-1964 1964-1973 1973-1976 1976-1980 1980- FFBB Granquist, Wilhelm Österberg, Hjalmar Lindström, Karl Håkanson, Arne Jonsson, Eric Ingenjör Distriktslantmätare Tandläkare Disponent Rektor 1950-1957 1957-1970 1970-1976 1976-1980 1980- FABB Österberg, Hjalmar Carlsson, Gösta Lindström, Karl Fischer, Gösta Östlund, Evald Peterson, Leif von Eckermann, Erik Distriktslantmätare Förste länsassessor Tandläkare Rådman Disponent Agronom Skogsmästare 1957-1964 1955-1957 1973-1976 1964-1970 1970-1973 1976-1979 1979-1980 1980- AFBB Göransson, Karl Lindström, Karl Hedin, Kurt Norberg, Alf Håkanson, Arne Stridh, Arne Jonsson, Eric Peterson, Leif Antemar, Karl-Erik Överlärare Tandläkare Konsul Komminister Disponent Utbildningschef Rektor Agronom Kyrkoherde 1950-1957 1957-1964 1964-1968 1968-1970 1970-1976 1976-1979 1979-1980 1980-1981 1981-20

AABB Carlsson, Gösta Hedin, Kurt Förste länsassessor Konsul 1955-1957 1957-1964 Håkanson, Arne Disponent 1964-1970 Neumüller, Thord Kapten 1970-1971 1973-1976 Östlund, Georg Distriktslantmätare 1971-1973 Peterson, Leif Agronom 1976-1979 Svenesson, Hans Affärschef 1979- FT Håkanson, Sigurd Kyrkoherde 1955-1957 Lindhagen, Curt Teol. Doktor 1957-1960 Norberg, Alf Komminister 1960-1968 Netterstedt, Stig Socialkonsulent 1968-1976 Bernander, Sven Komminister 1976-1981 Berg, Bengt Kyrkoherde 1981- AT Hugsén, Ivar Komminister 1951-1956 Lindhagen, Curt Teol. Doktor 1956-1957 Norberg, Alf Komminister 1957-1960 Harne, Gösta Komminister 1960-1967 Netterstedt, Stig Socialkonsulent 1967-1968 Ekrelius, Lars Komminister 1968-1972 Ronquist, Per Komminister 1972-1973 Bernander, Sven Komminister 1973-1976 Berg, Bengt Kyrkoherde 1976-1981 Bernander, Sven Komminister 1981- FCM Landegren, Edius Bankkamrer 1955-1963 Säfwenberg, Gösta Jägmästare 1963-1967 Östlund, Evald Disponent 1967-1976 Sjöholm, Bengt Major 1976-1981 Lindh, Sven-Åke Ingenjör 1981- ACM Sabelström, Ernst Kapten 1955-1957 Säfwenberg. Gösta Jägmästare 1957-1963 Östlund, Evald Disponent 1963-1967 Gärdin, Olof Polismästare 1967-1972 Thisell, Bertil Ekonomiintendent 1972-1976 Barkman, Tom Godsägare 1976-1980 Lindh, Sven Åke Ingenjör 1980-1981 Sjöholm, Bengt Major 1981-21

Fischer, Gösta Brandt, Walter Berg, Bengt Ihse, Boo Holmberg, Arne Södling, Owe Lindeborg, Per Åberg, Bengt Holmberg, Arne Södling, Owe Brandt, Walter Nobenius, Karl-Erik af Ekenstam, Gösta Fröding, Einar Kvant, Wiking Winbladh, Gösta Söderström, Åke Svensson, Petrus Winbladh, Gösta Berntson, Hans Söderström, Åke Ihse, Boo Lindberg, Gunnar Åkesson, Bengt Göthman, G E Fischer, Gösta Carlsson, Gösta Netterstedt, Stig Forsselius, Sven Holmberg, Arne Netterstedt, Stig Hanson, Olof Kullnes, Åke FS Rådman Ingenjör Kyrkoherde Bankkamrer Landsfiskalsassistent Ingenjör Övertandläkare Studierektor AS Landsfiskalsassistent Ingenjör Ingenjör Byrådirektör FSkM Inköpschef Distriktschef Bokhandlare Riksbankskamrer Kronokamrer ASkM Direktör Riksbankskamrer Kamrer Kronokamrer Bankkamrer Distriktschef Studierektor FA Landsfiskal Rådman Förste länsassessor Socialkonsulent AA Överlantmätare Landsfiskalsassistent Socialkonsulent Byggnadsingenjör Mkf Musikdirektör 1956-1968 1968-1974 1974-1975 1975-1977 1477-1978 1978-1980 1980-1981 1981-1956-1977 1977-1978 1978-1980 1980-1952-1956 1956-1961 1961-1968 1968-1973 1973-1945-1966 1966-1968 1968-1970 1970-1973 1973-1975 1975-1981 1981-1940-1960 1960-1973 1973-1981 1981-1949-1960 1960-1980 1980-1981 1981-1956-1981 22

FÖRENINGENS REVISORER 1956-1981 Nelson, Hjalmar E Chefredaktör 1931-1958 Brix, Agne Försäljningschef 1954-1971 Krusell, Harald Urmakarmästare 1959- Hedin, Kurt Konsul 1972-1979 Östlund, Evald Disponent 1980- FÖRENINGENS ARKIVREVISORER 1956-1981 Lundell, Axel Länsveterinär 1955-1971 Österberg, Hjalmar Distriktslantmätare 1952-1970 Nordlander, John Polisassistent 1971-1972 Kullnes, Åke Musikdirektör 1972-1981 Norberg, Alf Komminister 1973- Neumüller, Thord Kapten 1981-23

MATRIKEL den 15 november 1981 Brödraföreningen S:t Botvid i Nyköping bildades den 14 november 1931. Föreningen sammanträder på Nyköpingshus kl. 19.00, HD kl. 17.30. Föreningens postgiro 44 13 96-9 Siffrorna efter titeln angiver bostadstelefon och i övrigt födelsedatum och -år samt år för antagning till frimurare och då innehavande grad erhållits. Med asterisk (*) angives, att medlem enligt inkommen uppgift utnämnts till högre grad. Bostadsort är Nyköping, där ej annat angives. Biblioteket är tillgängligt en timme före varje sammanträde, dock ej HD. Adressförändring, erhållande av högre grad m.m. av vikt för matrikeln torde skriftligen anmälas till sekreteraren. ÄMBETSMÄN Siffrorna härnedan angiver det år, då ämbetet tillträtts, och år inom parantes år för tidigare ämbete. O Fischer, Gösta Rådman (54) vo Håkanson, Arne Disponent (64) 76 80 FFBB Jonsson, Eric Rektor (79) 80 FABB von Eckermann, Erik Skogsmastare 80 AFBB Antémar, Karl-Erik Kyrkoherde 81 AABB Svenesson, Hans Affärschef 79 FT Berg, Bengt Kyrkoherde (74) 81 AT Bernhander, Sven Komminister (73) 81 FCM Lindh, Sven Åke Ingenjör (80) 81 ACM Sjöholm, Bengt Major (76) 81 FS Åberg, Bengt Studierektor 81 AS Nobenius, Karl-Eric Byrådirektör 80 FSkM Söderström, Åke Kronokamrer (70) 73 ASkM Åkesson, Bengt Studierektor 81 FA Netterstedt, Stig Socialkonsulent (67) 8l AA Hanson, Olof Byggnadsingenjör 81 Revisorer; Ersättare: Arkiv Ersättare: Harald Krusell och Evald Östlund. Gösta Cronholm. Alf Norberg och Thord Neumüller. Karl-Axel Grevesmühl Föreningens högtidsdag firas den 14 november eller närliggande dag som styrelsen bestämmer. 24

Alexanderson, Carl Överingejör 301 58 Femöresundsv. 9 B. Ox-d 7.12 17 47 62 VIII SLL Anderson, Carl-Axel Disponent 118 52 Teatergatan 8 4.4 06 32 55 VIII VPL Andersson, Åke Sjökapten 841 49 Ö. Bergsgatan 7 3tr 21.5 06 45 72 VI JU Antemar, Karl-Erik Kyrkoherde 101 02 Ö. Trädgårdsgatan 20 7.11 29 72 77 VI GG Arhov, Carl-Erik Lärare 147 97 Stockholmsvägen 17 12.6 34 74 78 IV-V JU Askerblad, Håkan Agronom 887 64 Blommenshovsv. 17 C 24.1 44 79 81 III Söd. Barkman, Tom Godsägare 911 90 Ekeby gård, Vrena 7.7 20 53 78 IX ÖPL Bartling, Mats Agronom Lundby Stallarholmen 8.8 47 80 80 I Söd. Bengtsson, Anders Agronom 572 23 Sigunsv. 5 23 10 44 79 81 III Söd Berg, Bengt Kyrkoherde 410 16 Prästgården Runtuna 6.2 32 69 79 VIII SLL Berg, Gunnar Civiling. 0156/134 82 Box 19, Trosa 21.8 11 56 79 X ÖPL Bergh, Sten Lagman 855 20 Ö Kyrkogatan 44 8.8 24 52 64 VII SLL Bergström, Bertil Lantmästare 400 02 Landshammar. Spelvik 26.10 28 79 81 III Söd. Bergström, Gösta Bankkamrer 197 40 Ö. Kvarngatan 12 15 7 26 71 75 VI GG Bernander, Sven J:son Komminister 0492/911 21 Prästg. Pelarne Vimmerby 31.5 13 62 77 IX SLL Björkqvist, Karl Johan Diploming. 08/765 78 27 Larsbergsvägen 43, Lidingö 30.5 20 65 73 VI S:t Esk Borgblad, Per Hovrättsfiskal Ö. Storgatan 6 15 5 52 74 76 III GW Brix, Agne Försäljningschef 302 41 Trädgårdsgat. 3 A, Ox-d 23 6 02 49 76 X ÖPL Bundy, Jan Skogsmästare 0157/702 69 Ålspånga Säteri Bettna 1.9 45 78 80 III Söd Bylund, Björn Läroverksadjunkt 112 29 Ö. Björkvägen 3 26.7 28 60 65 VI GG Carlsson, Gösta Förste länsassessor 118 31 Kungsgatan 9 30.6 07 47 71 X ÖPL Colliander, Göran Lantbrukare 930 11 Malms gård, Bettna 234 42 78 80 III RV Colliander, Nils Ingenjör 931 01 Malms gård. Bettna 18 6 11 38 79 IX GPL. Cronholm. Gösta Ingenjör 115 15 Svanvägen 13 27.11 20 47 67 VIII ÖPL Cronström, Sven Rektor 339 00 Alkvägen 91, Oxelösund 27.10 22 62 63 II St J Danell, Eric Länskonsulet 823 53 Mariebergsv. 15 26.1 43 78 78 II St S Danielsson. Gunnar Säkerhetsingenjör 630 33 Hagavägen 4, Tystberga 14.12 18 57 68 VII ÖPL Degerman, Egon Musikdirektör 366 87 Skolgatan 3. Ox-d 15 5 38 80 80 III Söd 25

v. Eckermann, Erik Skogsmästare 407 10 Ripsa, Nyköping 8.4 20 57 76 IX SLL Edbladh, Lars Källarmästare 0I50/I32 20 Storg. 20 Katrineholm 7.8 48 74 77 III On Edquist, Olof Komminister 0158/124 16 Sandsborg Mölnbo 18 6 14 75 80 VI S:t Esk Elander, Stig Källarmästare Kullagatan 4, Gnesta 3.10 17 50 80 X ÖPL Eriksson, Sonny Kulturassistent 682 88 Oppeby gård 241 14.11 49 81 I Söd. Fischer, Gösta Rådman 144 18 Solbackevägen 5 25 5 16 47 66 X SPL. Graffton, Lennart Lantbrukare 930 92 Örsta, Bettna 14 4 25 57 78 IX ÖPL Grevesmühl, Karl-Axel Skeppsmäklare 400 60 Hedvigslund, Tystberga 28 12 12 48 79 X SLL Grevillius, Åke Docent 109 74 Brunnsgatan 8 16.1 02 29 60 IX ÖPL Gärdin, Olof Polismästare 164 44 Rosenhällsvägen 15 2.6 08 46 72 X SLL Hamin, Åke Ingenjör 150 40 Mariebergsvägen 41 9.4 19 71 79 VII SLL Hanson, Olof Byggnadsingenjör 670 70 Prästgatan 13, Ox-d 8.3 17 48 80 X ÖPL Harne, Thomas Redaktör 973 80 Pcrsiljestigen 3 4.10 41 80 80 II Eng Hedin, Kurt Konsul 304 80 Strandvägen 4. Ox-d 19 4 11 48 72 X ÖPL Heimer, Stig Civilekonom 0491/172 23 Kommungatan 3. Oskarshamn 15.8 42 71 81 VIII SLL Holmberg, Arne Landsfiskalsass 116 59 Bagaregatan 56 A 1.7 06 38 64 X ÖPL Håkanson, Arne Disponent 106 68 Solbackevägen 17 8 8 09 56 75 X ÖPL Håkansson, Arne Föreståndare 910 35 Strandvägen 2, Vrcna 19.6 11 73 80 VII ÖPL Hällström, Ingemar Överingenjör 0156/131 53 Spantgatan 13, Trosa 6.5 27 71 74 III S:t J Jacobsson, Bertil Polisinspektör 187 63 Smörsoppsvägen 43 14 4 31 71 78 VI GG Johansson. Uno Slottsknekt 845 32 Winges väg 13 16.3 20 57 75 VIII ÖPL Jonsson. Eric Rektor 118 84 Fruängsgatan 22 5.6 18 71 76 VII ÖPL Krusell, Harald Urmakarmästare 121 29 Ö. Storgatan 7 22.7 07 52 79 X ÖPL Larsson, Ingemar A Folkhögs. lär 0158/600 07 Stcnbyvagen 10. Mölnbo 27.7 35 77 80 IV-V S:t Esk Levin, Adam Bokhandlare 110 55 Solbackevägen 17 15.3 92 34 67 X ÖPL Lindberg, Gunnar Distriktschef 107 08 S:t Annegatan 8 B 5 10 30 62 77 IX SLL Lindberg. Hans Personalsekr. 931 67 Vcvelstad, Bcttna 31.5 48 78 81 III Söd. Lindeborg, Per Övertandläkare 898 51 Tulpangången 2 12.2 32 61 81 VII SLL Lindh, Sven Åke Ingenjör 190 87 V. Kvarngatan 1 23.10 31 76 80 VI S:t Esk 26

Lindhagen, Curt Tcol. D:r 134 44 Ö Rundgatan 2 A 18.4 06 52 68 XI SLL Lindhe, Sören Civilingenjör 630 30 Hagavägen 2. Tystberga 23.6 22 47 69 IX GPL Lindström, Karl Tandläkare 139 34 V. Storgatan 32 9.2 03 50 72 X ÖPL Linusson, Gunnar Disponent 194 44 Sländstigen 13 17.4 27 60 80 VII ÖPL Lundqvist. Yngve Direktör 08/34 17 00 Odeng, 12, Stockholm 25.11 10 58 76 IX ÖPL Netterstedt, Stig Socialkonsulent 159 24 Svärtavägen 7 9.7 12 58 79 X ÖPL Neumüller, Thord Kapten 930 40 Vevselstad, Bcttna 5 4 20 52 78 X ÖPL Nilsson, Per Direktör 150 04 Bagaregatan 20 8.6 23 58 64 VI GG Nobenius, Karl Eric Byrådirektör 112 27 Fjärilsvägen 4 9.5 17 71 76 VI GG Norberg, Alf Komminister 684 44 Brandkärrsvägen 164 17.5 14 44 71 X ÖPL Nordkvist, Karl-Axel Tandläkare 316 60 Esplanaden 14 C, Ox-d 17.4 27 62 67 VI GG Nyde11, Lars G:son Advokat 0156/127 00 Ekensbergsgatan 23, Trosa 22 5 34 76 81 VI NC Nygren, Ingvar Ingenjör 898 72 Smorsoppsv 19 10.4 21 67 75 VII PLH Nylén. Per Tandläkare 0156/133 51 Segelgarn 13, Trosa 5.8 11 55 78 VIII ÖPL Olausson, Mats Agronom 135 40 Insektsvägen 9 28.2 37 79 81 III Söd. Olsson, Lars Informationschef 977 76 Sparrisgången 32 25.2 33 81 I Söd. Peterson, Leif Agronom 036/16 81 09 Solbergatan.11, Jönköping 5.9 26 71 81 VIII SLL von Plomgren, Gustaf Ingenjör 620 34 Hånö säteri, Tystberga 22.11 06 52 75 X SLL Ridelberg, Sture Överläkare 135 20 Stallbacksgränd 18 10.5 25 65 68 III Söd. Sandholm, Conny Ingenjör 201 62 Diamantvägen 51 16.8 41 78 79 II S:t J Sjöholm, Bengt Major 897 07 Granvägen 41 20.9 69 63 81 X PLU Sköld. Hugo Riksbanksdirektör 812 47 Solbergavägcn 19 2.11 09 53 67 VIII PLU Stridh, Arne Ubildningschef 105 98 Rosenkällavägen 26 C 9.8 35 63 79 IX GPL Ström, Lars Sektionschef 169 26 Vattengränd 18 30.4 27 75 80 VI GG Sundberg, Göran Poliskommissarie 147 09 Ö. Bergsgatan 17 17.3 13 54 68 IX ÖPL Svenesson, Hans Affärschef 275 16 Högvallastigen 2 B. Stigt-a 6.1 22 62 80 IX ÖPL Svensson Harald Ingenjör 169 54 Ejdervägen 16 25 5 15 63 66 IV-V S:t Esk Swenson, Bengt Civilingenjör 630 29 Hagavägen 10, Tystberga 14.11 22 63 67 VI GG Söderström, Åke Kronokamrer 146 40 Kungsgatan 9 23 11 13 65 80 IX ÖPL Södling, Owe Ingenjör 854 92 Getingstigen 3 18.3 26 68 78 VIII SPL Sörme, Nils Socionom 983 03 Grönsaksvägen 149 29 4 11 44 77 IX SPL 27