Överklagande av hovrättsdom grovt bokföringsbrott m.m.

ÖVERKLAGANDE Sida 1 (6) Chefsåklagaren Lars Persson Ert datum Er beteckning Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom grovt bokföringsbrott m.m. Klagande Riksåklagaren Motpart FL Ombud och offentlig försvarare: Advokaten PG Saken Grovt bokföringsbrott m.m. Dom Hovrättens för Västra Sverige, avd. 1, dom den 20 september 2013 i mål B 4949-12 Yrkande Jag yrkar att Högsta domstolen undanröjer hovrättens dom såvitt avser avvisning av åtalet för grovt bokföringsbrott samt frågan om näringsförbud och i de delarna visar målet åter till hovrätten för erforderlig handläggning. Bakgrund Framställningen från Ekobrottsmyndigheten Kammaråklagaren Per Håkan Larsson, Ekobrottsmyndigheten, Första ekobrottskammaren i Göteborg, begärde i en framställning att riksåklagaren skulle överklaga hovrättens dom till Högsta domstolen. Vice överåklagaren Henric Fagher vid Ekobrottsmyndigheten överlämnade Per Håkan Larssons framställ- Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 010-562 50 00 registrator@aklagare.se Telefax 010-562 52 99 Webbadress www.aklagare.se

ÖVERKLAGANDE Sida 2 (6) ning till riksåklagaren och tillstyrkte i ett eget yttrande att domen skulle överklagas. Framställningen och yttrandet bifogas. Ekobrottsmyndigheten har i sitt yttrande redogjort för omständigheterna i målet. Jag får i denna del hänvisa till yttrandet. Grunder Även när det gäller grunderna för mitt överklagande kan jag i huvudsak hänvisa till Ekobrottsmyndighetens yttrande. Jag vill göra några tillägg och sammanfatta min inställning enligt följande. Pågående mål i Europadomstolen I Europadomstolen är för närvarande flera mål anhängiga som gäller det svenska systemet med parallella sanktioner på skatteområdet. Fyra av dessa mål var i våras i princip klara för avgörande. Efter Högsta domstolens avgörande den 11 juni 2013 i mål B 4946-12, NJA 2013 s. 502, har Europadomstolen begärt att regeringen senast den 18 oktober 2013 ska ge in yttrande angående vilken betydelse Högsta domstolens avgörande har för de pågående målen. Målen Lucky Dev mot Sverige 7356/10 och Shibendra Dev mot Sverige 7362/10 gäller bl.a. frågan om förhållandet mellan påförda skattetillägg och åtal för bokföringsbrott. Syftet med bokföringen I boken Bokföringsbrott och bokföringslagen, Christine Andersson, Anna-Lena Dahlqvist och Sigurd Elofsson, 3 uppl, Norstedts juridik, 2011, görs följande allmänna uttalanden om syftet med bokföringen (s. 16, se även prop. 2004/05:69, s. 29). Bokföringen utgör grundval både för kontroll och framtida ekonomiska beslut, för företaget självt eller för dess utomstående intressenter. Den ska sålunda tjäna som underlag för kontroll och uppföljning av företagets verksamhet och medelsförvaltning. Bokföringen spelar också stor roll som informationskälla vid konkursboutredningar och utredandet av misstankar om ekonomiska oegentligheter, t.ex. skatte- och borgenärsbrott. Den har också en direkt betydelse för borgenärernas skydd eftersom vinstutdelning i aktiebolag är kopplad till vilket fritt eget kapital som har redovisats i årsredovisningen. Slutligen har bokföringen stor betydelse för beskattning av näringsverksamhet. De utomstående intressenterna är: kreditgivare leverantörer kunder övriga kontraktsparter personer som avser att sluta avtal med företaget ägare och medlemmar personer som avser att förvärva aktier eller andelar eller bli medlemmar

ÖVERKLAGANDE Sida 3 (6) anställda konkurrenter samhället, inte minst Skatteverket (SKV), polis och åklagare. Kort om omständigheterna i NJA 2013 s. 502 I NJA 2013 s. 502 avsåg åtalet för bokföringsbrott att den tilltalade underlåtit att i sitt aktiebolag såsom lön till sig själv bokföra tre transaktioner. Den tilltalade hade dels tillgodogjort sig en betalning som var avsedd för hans aktiebolag, dels låtit aktiebolaget bekosta renoveringarna av en bostadsrättslägenhet och en fritidsfastighet. De påförda skattetilläggen avsåg att han senare lämnat oriktiga uppgifter i sina inkomstdeklarationer om de tre nämnda transaktionerna. Högsta domstolen fann trots det redovisade sambandet mellan bokföringsbrotten, som i och för sig begicks i den tilltalades aktiebolag, och de oriktiga uppgifterna i den tilltalades egen inkomstdeklaration att det inte var fråga om samma brott (gärning). Högsta domstolens avgöranden efter NJA 2013 s. 502 Som redovisas i Ekobrottsmyndighetens yttrande har Högsta domstolen i tiden efter NJA 2013 s. 502 i flera mål haft anledning att ta ställning till förhållandet mellan ett påfört skattetillägg och ett senare åtal för bokföringsbrott; utan att i något fall finna att det beslutade skattetillägget utgjort hinder för åtalet. Högsta domstolen har inte heller i något fall ansett det nödvändigt att närmare utveckla skälen för sitt ställningstagande. Det kan finnas skäl att redovisa omständigheterna i något av de mål som Ekobrottsmyndigheten nämner i sitt yttrande. I Högsta domstolens dom den 25 september 2013 i mål B 1689-13 hade den tilltalade bedrivit näringsverksamhet i form av byggnadsarbete utan att bokföra uppkomna affärshändelser och utan att deklarera inkomst av näringsverksamhet och debiterad mervärdesskatt. Hovrätten hade dömt den tilltalade för skattebrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. I Högsta domstolen yrkade den tilltalade att åtalet skulle avvisas i fråga om skattebrott eftersom han påförts skattetillägg. Vidare yrkades att åtalet för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll skulle ogillas. Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i fråga om avvisning av åtalet för skattebrott och om påföljd. I domen undanröjde Högsta domstolen hovrättens dom i de delar hovrätten prövat åtalet för skattebrott och avvisade åtalet i dessa delar. Högsta domstolen undanröjde även hovrättens dom i fråga om påföljd och visade i den delen målet åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

ÖVERKLAGANDE Sida 4 (6) Min sammanfattande bedömning I NJA 2013 s. 502 uttalar Högsta domstolen att förbudet mot dubbla förfaranden normalt inte hindrar lagföring för bokföringsbrott av det skälet att skattetillägg har tagits ut. Högsta domstolen konstaterar att ett bokföringsbrott på olika sätt kan ha samband med ett oriktigt uppgiftslämnande av betydelse för beskattningen och att det faktum att en affärshändelse i rörelsen inte bokförs på ett korrekt sätt kan öppna för att oriktigheten kommer att föras över till skatteförfarandet. Skattetillägget konstateras emellertid förutsätta ett tillkommande faktiskt moment i skatteförfarandet (lämnandet av en oriktig uppgift) som åtminstone typiskt sett ligger något senare i tiden, efter det att bokföringen för perioden har avslutats. Den faktiska handlingen (eller underlåtenheten) att inte korrekt bokföra affärshändelsen sker i allmänhet ytterligare en tid dessförinnan. Enligt Högsta domstolen kan därför de konkreta fakta som ligger till grund för ett bokföringsbrott normalt inte med tillämpning av Europadomstolens hittillsvarande praxis anses oupplösligt förbundna till tid och rum med de fakta som läggs till grund för ett skattetillägg. I resningsavgörandet den 16 juli 2013 (mål Ö 1526-13) uttalade Högsta domstolen, med hänvisning till NJA 2013 s. 502, att de konkreta fakta som konstituerar ett bokföringsbrott normalt inte anses oupplösligt förbundna till tid och rum med de fakta som läggs till grund för ett skattetillägg. Enligt Högsta domstolen är det därför som huvudregel inte fråga om samma gärning i de båda fallen. I det aktuella fallet fann Högsta domstolen att förhållandena inte var sådana att de skulle ha kunnat motivera ett avsteg från huvudregeln. I det nu aktuella fallet har det under lång tid gjorts regelbundna insättningar på FLs bankkonto på Jersey. De bokföringsbrott FL åtalats för består i att han inte har bokfört någon av dessa affärshändelser, vilket han varit skyldig att göra senast vid utgången av månaden närmast efter den kalendermånad då respektive affärshändelse inträffat. Grunden för de skattetillägg FL påförts är att han i sina inkomstdeklarationer avseende taxeringsåren 2005-2008 lämnat oriktiga uppgifter i form av att han inte redovisat de inkomster som influtit på Jersey-kontot. Som ett exempel kan nämnas att den 20 januari 2004 sattes drygt 4 200 euro in på FLs konto på Jersey (se s. 106 i förundersökningsprotokollet). Denna affärshändelse skulle ha bokförts senast den 28 februari 2004. FL lämnade sedan en oriktig uppgift genom att inte redovisa de influtna medlen som inkomst av näringsverksamhet i den inkomstdeklaration han gav in till Skatteverket den 17 maj 2005. I det nu aktuella fallet har således bokföringsbrotten ett samband med det oriktiga uppgiftslämnandet i skatteförfarandet. De affärshändelser som FL underlåtit att bokföra, insättningarna på det utländska kontot, har han inte heller fört in

ÖVERKLAGANDE Sida 5 (6) i skatteförfarandet. De skattetillägg som FL påförts har emellertid inte grundats på underlåtenheten att bokföra, utan på att han lämnat oriktiga uppgifter i sina inkomstdeklarationer. Dessa oriktiga uppgifter har han dessutom lämnat i tiden långt efter det att han underlåtit att bokföra de aktuella affärshändelserna. FL hade också, trots att han inte bokfört affärshändelserna, mycket väl kunnat lämna korrekta uppgifter i inkomstdeklarationerna. Mot bakgrund av det sagda anser jag att de konkreta fakta som ligger till grund för de åtalade bokföringsbrotten inte kan anses oupplösligt förbundna till tid och rum med de fakta som legat till grund för de påförda skattetilläggen. Som framgått i det föregående har Högsta domstolen uttalat att huvudregeln är att det inte är fråga om samma gärning vid bokföringsbrott och skattetillägg. För att göra avsteg från en sådan huvudregel måste enligt min mening krävas att omständigheterna i det konkreta fallet på ett klart och tydligt sätt avviker från vad som normalt är fallet i den aktuella typen av mål. I det förevarande målet är förhållandena enligt min uppfattning inte sådana att de motiverar ett avsteg från huvudregeln. Tvärtom är det vanligt förekommande att betalningar inte bokförs och därefter inte redovisas på ett riktigt sätt i inkomstdeklarationen. Syftet med bokföringslagens regler är att tillse att näringsidkarnas bokföring är utformad på ett sådant sätt att den kan utgöra grundval för kontroll och framtida ekonomiska beslut, såväl för företaget självt som för en lång rad utomstående intressenter. Det ska vara möjligt att löpande under året följa och få en överblick av verksamhetens resultat och ställning. Det ska också vara möjligt att i efterhand kontrollera vad som har inträffat i verksamheten. Bokföringsreglerna ska inte bara skydda de som redan har ett intresse i verksamheten utan också de som framöver kan komma i kontakt med denna. I sammanhanget bör också nämnas att hur en verksamhet kan komma att utvecklas ekonomiskt är vid varje tidpunkt avhängigt ett vitt spektrum av faktorer, såväl interna som externa. Mot denna bakgrund är det enligt min mening inte riktigt att, som hovrätten gjort, i efterhand bedöma vilka intressenter som funnits i det enskilda fallet och väga in detta vid bedömningen. Sammanfattningsvis anser jag att de beslutade skattetilläggen inte utgör något hinder för att pröva åtalet om bokföringsbrott. Processfrågor Frågan om prövningstillstånd Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 1 rättegångsbalken meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

ÖVERKLAGANDE Sida 6 (6) I NJA 2013 s. 502 har Högsta domstolen uttalat att förbudet mot dubbla förfaranden normalt inte hindrar lagföring för bokföringsbrott av det skälet att skattetillägg har tagits ut. Högsta domstolen har senare i flera fall mål haft anledning att ta ställning till förhållandet mellan ett påfört skattetillägg och ett senare åtal för bokföringsbrott; utan att i något fall finna att det beslutade skattetillägget utgjort hinder för åtalet. Högsta domstolen har inte heller i något fall närmare utvecklat skälen för sitt ställningstagande. I det nu aktuella fallet har en enig hovrätt funnit att omständigheterna är sådana att de tidigare påförda skattetilläggen utgör hinder för en prövning av åtalet för bokföringsbrott. Enligt uppgifter inhämtade från Ekobrottsmyndigheten har hovrättens dom uppmärksammats av parter och domstolar runt om i landet. I flera fall har den tilltalade, med hänvisning till domen, yrkat att åtal för bokföringsbrott ska avvisas. Det har vidare förekommit att domstolar har ställt in huvudförhandlingar eller begärt in yttrande från åklagaren beträffande frågan om avvisning av åtal eller vilandeförklaring av mål. Mot bakgrund av det sagda anser jag, i likhet med Ekobrottsmyndigheten, att det finns ett tydligt behov av att Högsta domstolen utvecklar och preciserar de vägledande uttalandena i NJA 2013 s. 502, såvitt gäller frågan om under vilka förutsättningar det kan finnas skäl att anse att ett tidigare påfört skattetillägg hindrar ett senare åtal för bokföringsbrott. En prövning av målet skulle därför vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Bevisning m.m. Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd. Anders Perklev Lars Persson Kopia till: Ekobrottsmyndigheten, Huvudkontoret, Rättsenheten (EBM B-2013/0180) Ekobrottsmyndigheten, Första ekobrottskammaren i Göteborg (EB-1281-09) Utvecklingscentrum Stockholm