Möjlighet att inhämta uppgifter om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd. En analys av förutsättningar, problem och möjligheter

Möjlighet att inhämta uppgifter om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd En analys av förutsättningar, problem och möjligheter

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr 2012-2-23 Publicerad www.socialstyrelsen.se, februari 2012 2

Förord I den här rapporten presenterar Socialstyrelsen möjligheter att inhämta uppgifter om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd. Utredningen har genomförts på uppdrag regeringen med utgångspunkt från ett myndighetsövergripande samverkansuppdrag som leds av Ekonomistyrningsverket. Detta samverkansuppdrag är en fortsättning på det arbete som delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT-delegationen, genomförde och sammanfattade i en slutrapport 2008. Rapporten har sammanställts av Anders Järleborg med hjälp av Anette Agenmark och Lennart Ringström och i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting. Ansvarig enhetschef är Anna Sellin. Lars-Erik Holm Generaldirektör 3

4

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 8 Bakgrund 9 FUT-delegationen 9 Samverkansuppdrag 9 Syfte och avgränsningar 11 Lagrum 12 Rätten till bistånd 12 Felaktiga utbetalningar 12 Återkrav enligt socialtjänstlagen 12 Bidragsbrottslagen 12 Lagen om underrättelseskyldighet 13 Uppgiftsskyldighet enligt socialtjänstlagen 13 Handläggning 14 Ärendehandläggning 14 Utredningarnas innehåll 14 Orsaker till felaktiga utbetalningar 15 Handläggning vid felaktiga utbetalningar 15 Återkrav 15 Bidragsbrottsanmälan 16 Definitioner och statistiska mått 17 Mått 17 Upptäckt felaktig utbetalning. 17 Orsak till felaktig utbetalning 18 Återkrav och kvittning 19 Fordringsstocken 19 Misstänkt brott 19 Utredningsimpulser till anmält brott 19 Indikatorer 19 Måttens relevans för ekonomiskt bistånd 20 Att mäta felaktiga utbetalningar 21 Totalundersökning 21 Urvalsundersökning 22 Kohortundersökning 22 Mätningsförutsättningar 23 Enhetliga definitioner 23 5

Informationsförsörjning 25 Kunskap om mörkertal 26 Kunskap om sned fördelning av utbetalningar 26 Tillgänglighet 27 Kostnads- och antalsnivåer 28 Slutsats 31 I dagsläget 31 Den fortsatta processen 31 Total- eller urvalsundersökning 32 Kostnader 32 Referenser 33 Bilaga 1 Datamaterial 34 Registermaterial 34 Enkät som SKL administrerat 34 Enkät som Socialstyrelsen administrerat 34 Resultat av fråga 4 i Socialstyrelsens enkät 37 Bilaga 2 Centrala lagtexter 38 Socialtjänstlagen (2001:453) 38 Bidragsbrottslag (2007:612) 38 6

Sammanfattning I denna rapport redogörs för möjligheter och svårigheter att samla in uppgifter om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd. En kartläggning av tillgången på dessa uppgifter i kommunerna har genomförts och redovisas, samt exemplifieras med belopps- och antalsnivåer. Mått och mätningsansatser diskuteras. Bilden som kartläggningen ger är att totalt antal och belopp av felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd tillsammans med att ange dess orsak är svårast att sammanställa från kommunerna. Antal återkravsbeslut tycks vara lättast att inhämta. Analysen tyder på att kommunernas olikheter avseende dokumentation och hantering av felaktiga utbetalningar är stora. Inför en mätning måste därför en omfattande och genomgripande harmoniseringsprocess genomföras avseende kommunernas hantering och definiering av de mått som ska insamlas. I de datorsystem som används måste gemensamma kodsystem upprättas. En mätning bör göras genom en totalundersökning i samtliga kommuner. Risken med detta förfaringssätt är dels att det kan bli svårt att få kvalitet i materialet p.g.a. stora olikheter i kommunerna, dels att det kan bli svårt att göra jämförelser över tid p.g.a. fortlöpande förändringar i kommunernas rutiner. 7

Inledning Socialstyrelsen har fått i uppdrag att analysera möjligheterna att inhämta uppgifter från kommunerna om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd. I uppdraget ingår att kartlägga om och i så fall vilka kommuner som redan i dag har sammanställningar av sådana uppgifter. Detta är ett led i det pågående samverkansprojekt som leds av Ekonomistyrningsverket (ESV) och som bl.a. ska ta fram områdesövergripande statistik och indikatorer rörande felaktiga utbetalningar. Ekonomiskt bistånd, som är kommunernas ansvar, är välfärdssystemens yttersta skyddsnät. Det ska vara ett komplement till övriga välfärdssystem och ge hjälp när andra stödformer är otillräckliga eller inte kan lämnas. Biståndets uppgift är att träda in tillfälligtvis vid korta perioder av försörjningsproblem och upphöra när försörjning uppnåtts på annat sätt. Annat sätt kan exempelvis vara genom löneinkomster, tillgångar, socialförsäkringsförmåner, studiestödsformer, andra ersättningar eller genom försörjningsskyldiga. Ekonomiskt bistånd är behovsprövat och en individuell prövning ska alltid göras. I den individuella prövningen vägs hela personens livssituation, förmåga och möjligheter in i behovsbedömningen. Varje ansökan om bistånd kräver således inte bara en ekonomisk utredning utan även en social dito. För att ge kommunerna möjlighet att uppfylla biståndets främsta syfte, att hjälpa personer med försörjningsproblem att bli självförsörjande, är bidragssystemets regler och allmänna råd utformat med en viss grad av flexibilitet med hänsyn till kommunernas olika förutsättningar. Majoriteten av landets kommuner har därför kompletterat det nationella regelverket med lokalt beslutade riktlinjer för handläggningen av ekonomiskt bistånd. Detta innebär att prioriteringen av arbetet med att upptäcka och åtgärda felaktiga utbetalningar kan variera liksom rutinerna för handläggningen av dessa ärenden. Inom ekonomiskt bistånd finns idag statistik på riksnivå om antal biståndsmottagare och hushåll, utbetalt belopp, uppgifter om försörjningshinder samt biståndets ändamål. För området felaktiga utbetalningar finns dock ingen riksövergripande statistik. Det är kommunerna som har ansvar för ekonomiskt bistånd och att rätt person får rätt belopp vid rätt tidpunkt. Därutöver är det kommunernas sak att ta ställning till hur kontroller i samband med ansökan och efterkontroller av utbetalningar ska hanteras, administreras och dokumenteras. Det finns inga nationella riktlinjer, föreskrifter eller allmänna råd för kommunerna att följa i detta sammanhang. 8

Bakgrund FUT-delegationen Hösten 2005 inrättades Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUTdelegationen, med uppdrag att utgöra ett samverkansorgan för åtgärder mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. I uppdraget ingick även att mäta omfattningen av felaktiga utbetalningar och föreslå åtgärder för att minska dessa. I FUT-delegationen fanns företrädare från 17 myndigheter och organisationer representerade. Alla som på något sätt betalar ut ersättningar eller ingår i rättskedjan var med, t.ex. Försäkringskassan, A- kassornas samorganisation, Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Skatteverket, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, polis och åklagare. FUT-delegationen levererade under arbetets gång ett antal rapporter fram till sin slutrapport 2008. Rapporten Orsaker till felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd från kommunerna gavs ut under perioden och ger exempel på risker där felaktiga utbetalningar kan förekomma. Rapporten klargör också kommunernas informationsbehov från andra myndigheter och organisationer i samband med biståndsutredningar[1]. I en annan rapport Vad kostar felen? Omfattning av felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen försökte FUT-delegationen uppskatta omfattningen av felaktiga utbetalningar. För att göra en enhetlig bedömning av alla trygghetssystem valde FUT-delegationen att tillämpa en enhetlig metod som utgick från bedömningar av myndigheternas egna experter på området. Som underlag använde experterna befintliga undersökningar och rapporter samt ett antal genomförda studier och seminarier på området[2]. I rapporten angavs andelen felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd till 18,2 procent eller 1 468 miljoner kronor. Felmarginalen var dock stor och låg mellan 6 och 34 procent och i kronor mellan 484 miljoner kronor och 2 741 miljoner kronor. Av dessa felaktiga utbetalningar antogs att 45 procent var avsiktliga fel från den bidragssökande[3]. Den stora felmarginalen visade en omfattande osäkerhet i skattningen. Men utan någon statistisk analys i botten blev denna skattningsansats svag och osäker[4]. Det var första gången som det gavs en bild av dessa kostnader. Således är rapportens uppskattning den enda siffra som finns i dag. Mot den bakgrunden slog man i rapporten fast att det är angeläget att de utbetalande myndigheterna och organisationerna intensifierar arbetet med att ta fram undersökningar beträffande felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen och nämner då bl.a. ekonomiskt bistånd som särskilt angeläget [5]. Samverkansuppdrag Efter att FUT-delegationen lagt fram slutrapporten har arbetet mot felaktiga utbetalningar fortsatt genom ett samverkansuppdrag bestående av ett antal 9

deluppdrag under ledning av Ekonomistyrningsverket (ESV). Ett av dessa deluppdrag benämns statistik och indikatorer. Detta deluppdrag har som uppgift att tillse att statistiken avseende felaktiga utbetalningar blir enhetlig och jämförbar mellan olika välfärdssystem. Statistik och indikatorer ska löpande sammanställas, analyseras och utgöra underlag för bedömning av utvecklingen av felaktiga utbetalningar över tid. Analyserna av de olika välfärdssystemen ska samordnas så att det bl.a. framgår om utvecklingen inom ett välfärdssystem kan förklara utvecklingen inom ett annat system osv. Detta deluppdrag har pågått sedan år 2009 och avslutas den 22 februari 2012. Gruppen som arbetar med statistik och indikatorer för detta deluppdrag, som fortsättningsvis kommer att benämnas SI-gruppen, består av representanter från Arbetsförmedlingen, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Inspektionen för socialförsäkringen, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. SI-gruppen har tagit fram enhetliga definitioner för de mått och indikatorer som ska användas för samtliga välfärdssystem. Dessa mått är: upptäckt felaktig utbetalning, orsak till felaktig utbetalning, återkrav och kvittning, fordringsstock, misstänkt brott och utredningsimpulser. Ytterligare tre indikatorer har definierats vilka dock inte fått något namn. En av dessa behandlar mörkertalet dvs. förhållandet mellan upptäckta och oupptäckta felaktiga utbetalningar. Denna indikator kommer att diskuteras mer ingående medan de övriga två endast kommer att definieras. SI-gruppen har under processens gång sett betydande problem med de definitioner som anges i FUT-delegationens slutbetänkande. Under de tre år som gruppen arbetat har definitionerna omarbetats allt eftersom svagheter och oklarheter uppstått. Orsaken är att välfärdssystemen har betydande skillnader avseende regelverk, IT-lösningar, insamlingsmetoder och i vissa fall begreppsapparat. SI-gruppen har gemensamt kommit fram till en definition på användbara mått som presenteras i senare i rapporten. Gruppen ser dock behov av vidare utredning och analys för att förbättra samstämmigheten även när uppdraget har slutrapporterarts. 10

Syfte och avgränsningar Socialstyrelsen har inom ramen för arbetet mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen fått i uppdrag att undersöka möjligheten att inhämta uppgifter om felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd samt kartlägga om uppgifterna finns tillgängliga i systemen eller lättåtkomliga på annat sätt. I uppdraget ingår dessutom att ta ställning till om insamlingen ska vara heltäckande eller om den ska baseras på ett urval av kommuner. I uppdraget lägger Socialstyrelsen tonvikten vid att få fram en bild av kommunernas situation och hantering av felaktiga utbetalningar och diskuterar olika statistiska ansatser och alternativ utifrån SI-gruppens mål samt går in på vilka utgångspunkter de statistiska alternativen har att väga in. Inom ramen för uppdraget presenteras en kartläggning av hur många kommuner som i dag har tillgängliga antals- och kostnadsuppgifter om felaktiga utbetalningar. Kommuner har även lämnat antals- och beloppsuppgifter som ytligt presenteras och kommenteras. I insamlingen har inga definitioner preciserats närmare eftersom det skulle kräva mer kvalificerade förstudier. Begrepp som dokumenterad utredning, beslut och belopp mm. kan ha olika betydelser som kan få konsekvenser för statistiken. Således har inte projektet kunnat värdera definitionsvariationen i kommunerna eller kvaliteten i de inkomna uppgifterna. I uppdraget ingår även att bedöma kostnader relaterade till insamling, bearbetning och presentation. Endast en grov uppskattning av den totala kostnaden för att möjliggöra en nationell insamling presenteras. 11

Lagrum Rätten till bistånd Rätten till ekonomiskt bistånd regleras i 4 kap 1 socialtjänstlagen (2001:453) och utgångspunkten för biståndet är att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. De lagar som främst reglerar verksamheten är socialtjänstlagen, förvaltningslagen (1986:223), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och kommunallagen (1991:900). Verksamheten regleras även genom Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), SOSFS 2006:5 och Socialstyrelsens Allmänna Råd, Ekonomiskt bistånd, SOSFS 2003:5 är vägledande för tillämpningen. Beslut om ekonomiskt bistånd enligt SoL är myndighetsutövning och socialtjänsten har skyldighet att dokumentera sin kontakt med enskilda. Journalanteckningar ska göra det möjligt att följa ett ärendes gång. Uppgifter av betydelse för bedömning och beslut ska dokumenteras liksom vilken information som lämnats till den sökande och vilka överenskommelser som gjorts. Den sökande har rätt att ta del av dokumentationen. Beslut ska alltid vara skriftligt där motiveringen till beslutet ska framgå. Om biståndsbeslutet helt eller delvis går den sökande emot ska besvärshänvisning lämnas tillsammans med beslutet. Felaktiga utbetalningar Återkrav enligt socialtjänstlagen Enligt 9 kap 1 SoL får socialtjänsten återkräva felaktigt utbetalt ekonomiskt bistånd från den enskilde. Socialtjänsten kan återkräva ett för högt utbetalt bistånd oavsett om den enskilde inte haft för avsikt att orsaka felutbetalningen eller om socialtjänsten själv av misstag gjort den felaktiga utbetalningen. Bidragsbrottslagen I de fall den felaktiga utbetalningen förorsakats av den enskildes oaktsamhet eller uppsåt att få ut mer pengar än denne har rätt till ska kommunen enligt bidragsbrottslagen göra en brottsanmälan. I samband med en brottsanmälan har kommunen även möjlighet att yrka på skadestånd motsvarande det felaktigt utbetalda beloppet. 12

Bidragsbrottslagen (2007:612) trädde i kraft den 1 augusti 2007. Lagen innebär att den som medvetet försöker få ut mer ersättning eller bidrag från trygghetssystemen än vad man har rätt till kan dömas för bidragsbrott. Även den som av grov oaktsamhet eller slarv lämnar felaktiga uppgifter eller låter bli att anmäla ändrade förhållanden kan dömas för bidragsbrott. Det räcker med att ange felaktiga uppgifter och att det finns risk för att en utbetalning ska betalas ut fel för att det ska betraktas som ett brott. Med bidragsbrottlagen åläggs kommunerna en skyldighet att anmäla misstanke om bidragsbrott till polis eller åklagare. Lagen om underrättelseskyldighet Från den 1 juni 2008 gäller lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Lagen innebär att om det finns anledning att anta att en annan myndighet riskerar att betala ut en ekonomisk förmån felaktigt eller med ett för högt belopp, ska den myndighet som upptäckt felet underrätta den utbetalande myndigheten eller organisationen. Kommunernas socialtjänst är undantagen från underrättelseskyldigheten men ska ta emot underrättelser. Uppgiftsskyldighet enligt socialtjänstlagen Den 1 januari 2009 förtydligades andra myndigheters uppgiftsskyldighet gentemot socialtjänsten ytterligare i 11 kap 11 SoL. Socialtjänsten har rätt att ta del av uppgifter om förmån, ersättning eller annat stöd som gäller den enskilde hos Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan och arbetslöshetskassorna. Socialtjänsten har även rätt att ta del av uppgifter från Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Om det finns anledning ska myndigheterna och arbetslöshetskassorna även på eget initiativ lämna dylika uppgifter till socialtjänsten. Vilka uppgifter som ska lämnas preciseras i förordning (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall enligt socialtjänstlagen (2001:453). 13

Handläggning Ärendehandläggning När någon ansöker om ekonomiskt bistånd ska en individuell behovsprövning göras. Hur denna prövning ska gå till är inte reglerat i SoL eller i socialtjänstförordningen. Socialnämnderna har viss frihet att utforma rutinerna för handläggningen av ärenden om ekonomiskt bistånd och många kommuner har beslutat om egna riktlinjer för handläggningen. Det innebär att det finns skillnader i handläggningsrutiner mellan olika kommuner. För att fastställa om den sökande har rätt till ekonomiskt bistånd, och i så fall dess storlek, behöver den sökande vid varje ansökningstillfälle redogöra för sina ekonomiska och övriga förhållanden. Utöver att de ekonomiska förutsättningarna ska vara uppfyllda för rätt till bistånd finns även andra krav. Exempelvis finns villkor kring vistelse och boende, familjesammansättning, sysselsättning och uppehållstillstånd samt att arbetsföra personer ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Vanligtvis sker redogörelsen på en ansökningsblankett som sökanden och eventuell medsökande undertecknar. I och med att ansökningsblanketten undertecknas lämnas en försäkran om att de uppgifter som lämnats är sanningsenliga och fullständiga. En viktig del i utredningen innan beslutet fattas är att så långt det är möjligt kontrollera de uppgifter den sökande lämnat i sin ansökan. Detta sker i princip oftast genom manuella kontroller. Vissa utbetalningar kan dock socialtjänsten ta del av elektroniskt från Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Kontrollen av uppgifterna görs därför antingen genom att den sökande visar upp handlingar som kan styrka uppgifterna eller genom att handläggaren tar direktkontakt med de instanser där kontroll bedöms vara nödvändig och möjlig att göra. Alla kontroller som görs och kontakter som tas i samband med en biståndsansökan måste ske med den sökandes samtycke. Utredningarnas innehåll I samband med en biståndsansökan behöver följande utredas och kontrolleras[7]: Identitet, medborgarskap och uppehållstillstånd respektive uppehållsrätt. Uppgifter om boende och vistelse, folkbokföring, hushållssammansättning och vårdnadshavare för barn boende i hushållet. Tidigare aktualitet vid socialtjänst, och var inom socialtjänsten Inkomster av lön eller andra bidrag. Tillgångar i form av exempelvis bankmedel, bilinnehav eller fritidshus. 14

Utgifter den sökande åberopar behöver styrkas såsom exempelvis hyra eller tandvårdkostnad. Om den sökande står till arbetsmarknadens förfogande eller har styrkta skäl att inte göra det för närvarande. Orsaker till felaktiga utbetalningar Fel i samband med utbetalning av ekonomiskt bistånd kan uppkomma av olika orsaker. De kan uppstå genom att den sökande medvetet eller omedvetet lämnar oriktiga uppgifter, genom att den sökande saknar kunskap om regelsystemet eller genom brister i ärendehanteringen. Trots noggrann handläggning kan fel uppstå på grund av svårigheter att göra önskvärda kontroller, bland annat på grund av begränsningar i lagstiftningen. Det finns en rad omständigheter som kan påverka rätten till ekonomiskt bistånd, där socialtjänstens möjlighet att kontrollera uppgifterna är begränsad. Det gäller främst att den sökande kan ta emot ekonomiskt bistånd i en eller flera andra kommuner samtidigt eller har oredovisade tillgångar eller inkomst av arbete. Enligt statistik för 2010 från Stockholms stad [6] är den dominerande anledningen till förekomsten av felaktiga utbetalningar att den sökande undanhåller inkomster som påverkar rätten till bistånd. Oredovisade inkomster utgjorde 45 procent av de upptäckta felen följt av felaktigt uppgivet boende (16 %), felaktigt uppgiven hushållssammansättning (11 %), oredovisade tillgångar (8 %), falska handlingar (4 %), interna felaktigheter (4 %) och annat (12 %). Handläggning vid felaktiga utbetalningar Socialtjänsten kan få kännedom om misstänkta felaktigheter antingen genom att det upptäcks internt eller via uppgifter från andra myndigheter, privatpersoner eller från den sökande själv. När en felaktig utbetalning av ekonomiskt bistånd upptäcks har socialtjänsten enligt 9 kap 1 SoL möjlighet att återkräva det felaktigt utbetalda biståndet. Återkrav Socialnämnden har rätt att återkräva ekonomiskt bistånd som betalats ut för mycket om någon har lämnat oriktiga uppgifter har låtit bli att lämna uppgifter på annat sätt har förorsakat att ekonomiskt bistånd beviljats felaktigt eller med för högt belopp tagit emot ekonomiskt bistånd som socialtjänsten utbetalat felaktigt eller med för högt belopp och skäligen borde ha förstått detta Det innebär att socialtjänsten kan återkräva för högt utbetalt bistånd även om den enskilde inte haft för avsikt att orsaka felutbetalningen eller om socialtjänsten själv av misstag gjort den felaktiga utbetalningen. Det krävs då 15

att den enskilde skäligen borde ha insett felet. Det kan exempelvis röra sig om en dubbel utbetalning. En utredning ska utgöra grunden för beslutet om återkrav[8]. Den ska kommuniceras med den det gäller. Vederbörande ska få möjlighet att yttra sig och eventuella synpunkter ska vägas in i utredningen. Beslutet går inte att överklaga. I de fall den enskilde inte återbetalar ett beslutat återkrav kan kommunen med stöd av 9 kap. 3 SoL väcka ersättningstalan hos förvaltningsrätten. Denna talan kan väckas så snart det står klart att den enskilde inte betalar, men senast inom 3 år från det biståndet utbetalades. En ersättningstalan får dock inte godkännas av förvaltningsrätten om den ersättningsskyldige kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller livsföring i övrigt. Den enskilde får inte hamna under försörjningsstödsnivån. Innan talan väcks ska därför den enskildes aktuella ekonomiska situation utredas så långt det är möjligt. Detta innebär att socialtjänstens möjlighet att få tillbaka felaktigt utbetalda pengar genom återkrav är begränsad. Det är inte heller tillåtet för socialtjänsten att återta pengar genom kvittning mot framtida ekonomiskt bistånd. Socialnämnden har enligt 9 kap 4 SoL rätt att besluta om att helt eller delvis efterge ett återkrav. Denna rätt gäller oavsett om återkravsbeslutet är korrekt eller inte. Socialtjänsten bör efterge sitt återkrav om den det gäller får förändrade förhållanden eller om det är uppenbart att den enskilde inte får betalningsförmåga inom 3 år från det biståndet utbetalades. Bidragsbrottsanmälan Kommunerna är enligt 6 bidragsbrottslagen skyldiga att polisanmäla fall där kommunen har anledning att anta att ett bidragsbrott har begåtts. Inför denna anmälan görs en bedömning av uppsåtet, dvs. den enskildes medvetenhet och avsikt med sitt handlande. Innan anmälan görs ska en utredning av vad som hänt och hur detta påverkat rätten till bistånd göras på motsvarande sätt som vid ett återkravsbeslut. Om bedömningen görs att den enskilde medvetet förorsakat att felaktig utbetalning skett, eller att risk för felaktig utbetalning förelegat, för att få ut mer pengar än denne hade rätt till, finns anledning anta att ett brott har begåtts och en brottsanmälan ska göras. I samband med brottsanmälan kan kommunen yrka på skadestånd motsvarande det felaktigt utbetalda biståndet. Möjligheten för kommunen återfå pengar genom skadestånd förutsätter att den det gäller döms för bidragsbrott. 16

Definitioner och statistiska mått Som tidigare nämnts har SI-gruppen fått i uppdrag att tillse att statistiken avseende felaktiga utbetalningar blir enhetlig och jämförbar mellan olika välfärdssystem. Denna statistik ska löpande sammanställas, analyseras och utgöra underlag för bedömning av utvecklingen av felaktiga utbetalningar över tid. För att åstadkomma detta har SI-gruppen utarbetat statistiska mått och definitioner. SI-gruppens definition av felaktig utbetalning har preciserats som: Med felaktiga utbetalningar avses alla utbetalningar där för mycket eller för lite utbetalats. Felen kan vara orsakade av handläggare eller mottagare och vara avsiktliga eller oavsiktliga. Vidare avses utbetalningar som var rätt när beslutet togs men inte vid kontroll, till exempel kan utbetalningen vara rätt vid beslutet, utifrån givna förutsättningar, men vid kontroll i efterhand visar det sig att förutsättningarna har ändrats. En felaktig utbetalning uppstår även om förskottsutbetalningar görs för att stämma av mot verkligt utfall i efterhand och utfallet visar på annat belopp att utbetala. Definitionen har ambitionen att täcka samtliga felaktiga utbetalningar oavsett socialförsäkringssystem samt utgå ifrån att en utbetalning kan vara fel även om den var korrekt vid beslutstillfället men vars förutsättningar har förändrats vid kontroll. En precisering görs även för förskottsutbetalningar. Mått I SI-gruppens kommande rapport ges förslag på följande mått: upptäckta felaktiga utbetalningar, orsak till felaktiga utbetalningar, fordringsstock, misstänkt brott samt utredningsimpulser till anmält brott. Därutöver har tre indikatorer utarbetats varav en mäter det mörkertal som uppstår mellan faktiskt felaktigt utbetalt belopp och upptäckt dito. Gruppen anser sig dock inte ha blivit helt färdig med dessa mått eftersom det fortfarande finns alltför stora olikheter mellan välfärdssystemen för att kunna presentera konsistenta mått. Upptäckt felaktig utbetalning. SI-gruppen har valt att definiera upptäckta felaktiga utbetalningar enligt följande: Med upptäckt felaktig utbetalning avses alla utbetalningar där för mycket har utbetalats. Även utbetalningar som konstaterats vara fel, men som myndigheterna avstår från att driva in med stöd av regler om eftergift eller motsvarande (till exempel regler om god tro, skadestånd) ingår. Felet kan vara 17

orsakat av handläggare, mottagare, eller av tredje part och vara avsiktliga eller oavsiktliga. Vidare avses utbetalningar som vid beslutstillfället var rätt, utifrån givna förutsättningar, men vid kontroll i efterhand visar sig vara felaktiga. En felaktig utbetalning uppstår även om förskottsutbetalning görs för att stämmas av mot verkligt utfall i efterhand. Upptäckt felaktig utbetalning består av ett myndighetsgemensamt återkrav som kan regleras med eftergift eller kvittning. Således innebär felaktig utbetalning ett beslut om återkrav, sedan kan regleringen av återkravet ske på olika sätt, antingen genom inbetalning eller genom kvittning mot kommande utbetalningar. I definitionen av felaktigt utbetalt belopp ska felets värde ingå. Om exempelvis 100 kronor är utbetalda då det egentligen skulle ha betalats ut 70 kronor, redovisas 30 kronor som felaktigt utbetalt belopp. Eventuella räntor och avgifter ingår normalt inte i det redovisade beloppet, eventuella avsteg noteras i en fotnot i materialet. I förekommande fall redovisas även det antal personer eller organisationer som de felaktiga utbetalningarna gått till. När det gäller ett för litet utbetalt belopp har SI-gruppen inte utarbetat någon strategi för redovisning av detta även om felaktiga utbetalningar även skett i dessa fall. För att förtydliga processen återges nedan en schematisk bild av de funktionella rörelserna avseende felaktig utbetalning. Impuls om felaktig utbetalning Utredning som resulterar i Korrekt utbetalning eller Felaktig utbetalning Ingen åtgärd Beslut om återkrav Eftergift (E) Reglering av skuld - faktura/inbetalningskort (Å) - kvittning mot kommande Utbetalningar (K) Orsak till felaktig utbetalning Av FUT-delegationens betänkande framgår att SI-gruppen ska arbeta fram gemensamma orsaksdefinitioner. SI-gruppen har därför prövat att dela upp orsakerna till felaktiga utbetalningar i tre olika delar: Fel som orsakats av den som fått utbetalningen, fel som uppstått vid handläggningen eller fel som uppstått genom att tredje part lämnat felaktiga uppgifter. I dag finns inte någon statistik i någon större utsträckning vid sidan av den förstnämnda orsaken. SI-gruppen strävar efter att myndigheterna i framtiden ska kunna redovisa de tre orsakerna. 18

Återkrav och kvittning Måtten återkrav och kvittning har varit föremål för debatt inom SI-gruppen eftersom vissa myndigheter inte kan särskilja återkrav och kvittning. I sin slutliga form definieras måtten enligt följande: Återkrav = återkrav i from av fakturering/inbetalningskort. Kvittning = återkrav i form av kvittning mot kommande utbetalningar. Fordringsstocken Fordringsstocken är det belopp som kvarstår att återbetalas vid årets slut för återkrav som härrör sig ett eller flera år tillbaka i tiden. SI-gruppen har valt att här även ta med räntor och avgifter för att visa hur stor statens, kommunens eller A-kassans samorganisations fordran är och kontinuerligt följa stockens utveckling. De redovisade beloppen omfattar endast de välfärdssystem som redovisas i måttet för upptäckta felaktiga utbetalningar. Misstänkt brott Brottsanmälningar Med antal misstänkta brott avses brottsanmälningar dvs. polisanmälningar om misstänkt bidragsbrott eller bedrägeri. Brott avseende interna oegentligheter omfattas inte av statistiken. Lagföringar En lagföring definieras som en polisanmälan som resulterar i antingen ett strafföreläggande eller i att anmälan går vidare till domstol. Det ska betonas att statistiken i detta fall omfattar den definition som åklagarmyndigheterna använder, till skillnad från den som används av Brottsförebyggande rådet, där endast de som faktiskt döms, godkänt ett strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse ingår. Det ska också noteras att lagföringarna för ett visst år inte nödvändigtvis är en delmängd av de brottsanmälningar som redovisas för samma år. Detta då lagföringarna statistikförs vid det datum de inträffar inte för den tidpunkt som brottsanmälan skedde. Utredningsimpulser till anmält brott Utredningsimpulser till anmält brott svarar på frågan varifrån impulsen kommer till en utredning i det fall där utredningen också leder till att ett brott polisanmäls. I likhet med FUT-delegationen använder SI-gruppen källorna extern impuls, intern impuls eller impuls från annan myndighet. Indikatorer I SI-gruppens uppdrag ingår att redovisa och analysera tre generella indikatorer som sammanfattar omfattningen av felaktiga utbetalningar. Dessa är: felaktig utbetalning, upptäckta fel i förhållande till bedömd omfattning (volym i kronor) 19

återkrav i förhållande till totalt utbetalt belopp (volym i kronor) brottsanmälningar i förhållande till totalt utbetalt belopp (volym i kronor) Den första av dessa indikatorer är i praktiken ett mått på mörkertalet, dvs. den andel som inte upptäcks, och är av stor vikt i detta sammanhang. Måttens relevans för ekonomiskt bistånd De av SI-gruppen föreslagna mått som definierats ovan är i stort sett möjliga att använda för ekonomiskt bistånd. Måttet upptäckt felaktig utbetalning har dock inskränkningen att det generellt sett inte är möjligt att justera en felaktig utbetalning genom kvittning. Orsaken är att den bidragssökande alltid måste ha försörjning som uppnår skälig levnadsnivå. Ett generellt problem med de föreslagna måtten är däremot huruvida de registreras på ett likartat sätt av samtliga kommuner. De gemensamma definitionerna måste vara enkla att hantera och förstå annars blir kvaliteten i insamlingen lidande. Om det anses nödvändigt måste dessa definierade mått klarare och entydigare definieras för att måtten ska kunna anpassas till ekonomiskt bistånd. För att kunna samla in uppgifter om felaktiga utbetalningar krävs att kommunernas handläggning och dokumentation görs på ett likartat sätt oavsett handläggare, kommun eller tidpunkt. På så sätt möjliggörs en enhetlig mätning. Idag finns inga enhetliga rutiner på området. Utredningarnas omfattning och djup kan därför påverkas av en rad faktorer så som t.ex. felets storlek och omfattning, brottsmisstanke, kommunens policy, övrig arbetsbörda och prioritering mm. Huruvida en utredning avser en eller flera felaktiga utbetalningar varierar också. Om dokumentationen görs direkt i ett datorsystem, i den ordinarie akten, som en särskild utredning eller på annat sätt är i praktiken ovidkommande. Det viktiga är att kommunen kan leverera de önskade uppgifterna. 20