EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER 1/8 Europeiska unionens medlemsstater
2/8 EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER EU:s medlemsstater 1951 Belgien Frankrike Italien Luxemburg Nederländerna Tyskland 1973 Danmark Irland Storbritannien 1995 Finland Sverige Österrike Cypern Estland Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien 1981 Grekland Tjeckiska republiken Ungern 1986 Portugal Spanien 2007 Bulgarien Rumänien 2013 Kroatien
EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER 3/8 Särskilda områden i EU-länderna som omfattas av EU:s bestämmelser: GUADELOUPE (FRANKRIKE) Frankrike: Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion Spanien: Kanarieöarna Portugal: Azorerna och Madeira Storbritannien: Gibraltar, Nordirland Även Åland omfattas av EU:s bestämmelser. Basse-Terre GUYANA (FRANKRIKE) Paramaribo Cayenne SURINAM GUYANA 0 100 km BRASILIEN MARTINIQUE (FRANKRIKE) AZORERNA (PORTUGAL) Fort-de-France RÉUNION (FRANKRIKE) Saint-Denis Ponta Delgada MADEIRA (PORTUGAL) Funchal KANARIEÖARNA (SPANIEN) Kartorna visar de särskilda områdena i EU-länderna som omfattas av EU:s bestämmelser. Mika Launis Santa Cruz de Tenerife Las Palmas de Gran Canaria
4/8 EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER Särskilda områden i EU-länderna som inte omfattas av EU:s bestämmelser: Spanien: Ceuta och Melilla på marockanska kusten. Ceuta och Melilla på marockanska kusten är spanska autonoma områden. När Spanien gick med i EU undertecknades ett särskilt protokoll enligt vilket dessa städer inte hör till unionens tullområde. Den gemensamma handels-, fiske- och jordbrukspolitiken tillämpas inte heller på städerna. Till övriga delar tillämpas lagstiftningen. Danmark: Färöarna och Grönland Kandidatländer för medlemskap i EU: Turkiet (förhandlingar inleddes 3.10.2005) Island (förhandlingar inleddes 27.7.2010) Makedonien (antogs som kandidatland 16.12.2005) Montenegro (antogs som kandidatland 17.12.2010) SPECIALFALL I EUROPA Andorra EU:s avtal om en tullunion med Andorra trädde i kraft i början av 1991. Det gäller ett stort antal produkter, men inte jordbruksprodukter. Unionen avskaffade tullarna på de överenskomna produkterna och Andorra gjorde detsamma för produkter från gemenskapen. De brittiska kanalöarna Guernsey och Jersey samt ön Isle of Man Dessa öar hör till EU:s tullunion. På de produkter från tredjeländer som importeras till dem tillämpas samma tullavgifter och jordbruksskatter som i Storbritannien. I skattehänseende är öarna oberoende. Den fria rörligheten för arbetskraft gäller inte öborna, men EU-ländernas medborgare har samma rättigheter på öarna som i övriga EU-länder. Öarnas invånare har i Storbritannien samma rättigheter som landets egna invånare. Öarna behåller de tullavgifter som uppbärs på varor som importeras från tredjeländer, men som motvikt får de inget gemenskapsstöd. Gibraltar Gibraltar har hört till gemenskapen sedan Storbritanniens anslutning, men är befriat från gemensamma tulltariffer och den gemensamma jordbrukspolitiken samt mervärdesskatt. På handel mellan EU och Gibraltar tillämpas samma handelsoch tullpreferensprinciper som i övriga EU. Gemenskapens direktiv
60 30 20 50 40 10 30 0 20 70 70 10 10 0 10 20 30 20 30 40 50 60 40 70 70 60 60 50 50 40 EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER 5/8 införlivas även i Gibraltars lagstiftning. Monaco Monaco är inte EU-medlem, men landet har haft ett tullavtal med gemenskapen sedan 1984. Monaco omfattas av principen om fri rörlighet för EU-varor. San Marino Sedan 1940 har San Marino haft ett samarbetsavtal med Italien som innefattar en tullunion. I april 2002 ingick Europeiska ekonomiska gemenskapen och republiken San Marino ett avtal som gäller en tullunion och samarbete på flera områden, till exempel miljö och små och medelstora företag. Vatikanen Vatikanstaten i centrum av Rom är för EU en främmande stat som man inte har ingått några specialavtal med. 2014 Islanti Island Napapiiri Polcirkeln Norjanmeri Norska havet Barentsinmeri Barents hav Euroopan unionin jäsenmaat ja liittymisvuodet Europeiska unionens medlemsstater och anslutningsår Ehdokasmaat Euroopan unionin jäseniksi Kandidatländer för medlemskap i Europeiska unionen Atlantti Atlanten Portugali Portugal 1986 Marokko Marocko Espanja Spanien 1986 POHJOIS-IRLANTI NORDIRLAND Irlanti Irland 1973 Iso-Britannia Storbritannien 1973 ANDORRA Algeria Algeriet Ranska Frankrike Pohjanmeri Nordsjön Alankomaat Nederländerna Tunisia Tunisien Norja Norge Tanska Danmark 1973 Saksa Belgia Belgien Tyskland LUXEMBURG Sveitsi Schweiz LIECHTENSTEIN Italia Italien MONACO SAN MARINO VATIKAANI VATIKANSTATEN Malta Ruotsi Sverige 1995 Tšekki Tjeckien Itävalta Österrike 1995 Slovenia Slovenien Puola Polen Suomi Finland 1995 Viro Estland Latvia Lettland Itämeri Liettua Östersjön Litauen VENÄJÄ RYSSLAND Kroatia Kroatien Slovakia Slovakien Unkari Ungern Bosnia-Hertsegovina Bosnien-Hercegovina Serbia Serbien Montenegro Kosovo Makedonia Makedonien Albania (FYROM) Albanien Kreikka Grekland 1981 Välimeri Medelhavet Libya Libyen Valko-Venäjä Vitryssland Romania Rumänien 2007 Bulgaria Bulgarien 2007 Moldova Moldavien Venäjä Ryssland Ukraina Egypti Egypten Mustameri Svarta havet Mahdolliset ehdokasmaat Potentiella kandidatländer Euroopan unionin itäiset kumppanimaat Europeiska unionens östliga partnerländer Euroopan unionin eteläiset kumppanimaat Europeiska unionens södra partnerländer Euroalue Euroområdet Schengen-maat Schengenländer Kazakstan Turkki Turkiet Syyria Syrien Libanon Kypros Cypern Israel Jordania PALESTIINALAISALUE PALESTINSKA OMRÅDET Jordanien Azerbaidžan Azerbajdzjan Georgia Georgien Armenia Armenien Irak Iran
6/8 EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER Områdena nedan lyder under ett EU-lands lagstiftning, men hör inte till unionens territorium. Nederländerna: Länderna Aruba, Curaçao och Sint Maarten samt Bonaire, Saba och Sint Eustatius med status som särskilda kommuner i närheten av Sydamerikas nordkust. Frankrike: Mayotte nära Madagaskar, Nya Kaledonien samt Wallis och Futuna i Oceanien i Stilla havet, Franska Polynesien i södra Stilla havet, Saint-Pierre och Miquelon i Nordatlanten vid Kanadas kust. I Antarktis hör området Adeline till Frankrike. Dessa områden har sammanlagt över 483 000 invånare. Storbritannien: Anguilla, Brittiska Jungfruöarna och Montserrat i Antillerna i Karibiska havet, Turks- och Caicosöarna i Västindien och Caymanöarna söder om Kuba. Till Storbritannien hör även Falklandsöarna vid Sydamerikanska kontinentens sydspets samt Sydgeorgien och Sydsandwichöarna i närheten av Antarktis. Storbritannien har även ett eget territorium i Antarktis. De utomeuropeiska länderna och territorierna kan delta i unionens alla horisontella program och särskilt i program gällande utbildning, yrkesutbildning och program med anknytning till ungdomar, forskning, företag och det audiovisuella området enligt bestämmelserna och målen för programmen. På detta sätt erkänns principen att största delen av dessa länders invånare är medborgare i ett EU-land. EU stödjer finansiellt sina utomeuropeiska territorier. Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är det viktigaste instrumentet för bistånd till de utomeuropeiska länderna och territorierna. Under perioden 2014 2020 beviljar den sammanlagt 364,5 miljoner euro till de utomeuropeiska länderna och territorierna. Av summan anvisas 359,5 miljoner till finansiering av regionala program och 5 miljoner euro till Europeiska investeringsbanken (EIB) för finansiering av räntestöd och tekniskt bistånd. Inom handeln behandlas dessa länder och territorier på samma sätt som EU:s medlemsländer. De utomeuropeiska länderna och territorierna omfattas av en mycket förmånlig handelsordning. Produkter med ursprung i dessa länder och territorier som importeras till gemenskapen blir inte föremål för importtullar och omfattas inte av kvantitativa begränsningar. Problem har förekommit framför allt i handeln med jordbruksprodukter. När importen av dessa produkter från de utomeuropeiska länderna och territorierna blev fri 1991 började jordbruksprodukter, framför allt ris och socker, flyta in i EU-länderna i så stor utsträckning att man blev tvungen att begränsa importen.
EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER 7/8 VILLKOREN FÖR EU-MEDLEMSKAP ELLER KÖPENHAMNSKRITERIERNA Medlemskap i unionen kan sökas av alla europeiska stater, som respekterar de för EU gemensamma principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättssamhället. Dessutom måste staterna uppfylla de medlemskriterier som godkändes vid toppmötet i Köpenhamn 1993. Stater som ansluter sig som medlemmar måste ha: 1) Stabila politiska institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, samt respekt och skydd för minoriteter. 2) En fungerande marknadsekonomi samt förmåga att anpassa sig till EU:s inre marknad. 3) Förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet. Här ingår att ansluta sig till målen för den politiska unionen samt den ekonomiska och monetära unionen. Kriterierna har senare utökats med en bestämmelse om att en stat som godkänns som medlem ska ha en sådan offentlig förvaltning att den kan tillämpa och hantera EU:s lagar i praktiken. Å sin sida måste EU ha förmåga att integrera nya medlemsländer. EU:s medlemsländer fattar ett enhälligt beslut såväl om inledandet av medlemskapsförhandlingar som om godkännandet av medlemmar. Avtalen om anslutning av nya medlemsstater ska ratificeras av de nationella parlamenten. Även Europaparlamentet ska godkänna alla nya medlemsländer. Mer information: UTTRÄDE UR EU I Lissabonfördraget ingår detaljerade bestämmelser om hur ett medlemsland kan utträda ur Europeiska unionen. Medlemslandet ska anmäla sin avsikt att utträda till Europeiska rådet. EU förhandlar om detaljerna med det utträdande landet och ingår ett avtal om de framtida förbindelserna mellan unionen och landet i fråga. Rådet fastställer utträdet med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet ska också godkänna beslutet. Om man inte separat avtalar om detaljerna upphör tillämpningen av EU:s grundfördrag med staten i fråga två år efter anmälan om utträdet. Utträdet behöver inte vara definitivt, en stat kan på nytt senare ansöka om medlemskap. Det första och hittills enda utträdet skedde när Grönland utträdde ur gemenskapen 1985. Grönland hade blivit en autonom dansk region 1979. Den nationellt sinnade regeringen ordnade 1982 en folkomröstning om medlemskapet, och en majoritet av invånarna understödde ett utträde ur den ekonomiska gemenskapen. http://ec.europa.eu/enlargement http://europa.eu/pol/enlarg/index_ sv.htm EU:s utomeuropeiska territorier: http://europa.eu/legislation_summaries/ development/overseas_countries_ territories/index_sv.htm Europainformationens kundservice, telefon 0295 3500 10 www.europainformationen.fi
8/8 EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER JANUARI/2014 Eurooppatiedotus Ulkoasiainministeriö PL 452, 00023 Valtioneuvosto puh. 0295 350 000 (Ulkoministeriön vaihde) Asiakaspalvelunumero: 0295 3500 10 S-posti: eurooppatiedotus@formin.fi Europainformationen Utrikesministeriet PB 452, 00023 Statsrådet Tel. 0295 350 000 (Utrikesministeriet) Kundservicenummer: 0295 3500 10 E-post: europainformationen@formin.fi Kroatiens flagga vajar nu tillsammans med de övriga EU-ländernas flaggor. Kroatien gick med i EU den 1 juli 2013. Foto: Europaparlamentet Eurooppatiedotus Europainformationen ulkoasiainmministeriö utrikesministeriet