Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Förord sid 3 (2) Personer & ord sid 4 (3 4) Huvudtext sid 5-11 (5 18) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Vikingarnas skeppsgrafvar 1880 Totalt antal pdf-sidor: 11 st. Format: Liggande A4. Storlek: 4 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: 2012-09-23. Originaltext publicerad: 1880. Författare: Oscar Montelius (1843 1921). Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE Vikingarnas Skepps- Grafvar 1880
FÖRORD Vikingarna härskade i norra Europa tack vare sina fantastiska skepp. I den här e-boken får du läsa om hur man gjorde det sensationella fyndet av ett vikingatida skepp. Trots att det var 1 200 år gammalt var det nästan som nytt. Ett av världens mest fantastiska fynd av forntida skepp var upptäckten av ett 24 meter långt vikingaskepp i en gravhög i Gokstad. Det här skeppet var välbevarat och står i dag utställt på Vikingsskeppsmuseet i Oslo. I den här e-boken får du läsa en av de allra första artiklarna som skrevs om den arkeologiska jättesensationen. Det är också en auktoritet i ämnet som är författare, Oscar Montelius är Sveriges mest kände arkeolog. Hans teorier och böcker var så nyskapande att de håller än i dag nästan 150 år senare. Förutom Montelius text kan du njuta av en mängd unika teckningar av det arkeologiska fyndet. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Gokstadsskeppet på Vikingaskeppsmuseet i Oslo. Copyright 2009 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR 1880 publicerades digitalt första gången i oktober 2009 och uppdaterades den 23 september 2012. Berättelsen är hämtad ur tidskriften Ny Illustrerad Tidning 1880. Originalets titel: En viking högsatt i sitt skepp Författare: Oscar Montelius
LITE ORD & PERSONER 3 Bretland. Vikingarnas namn på nuvarande Wales. Erik Blodyx. [895 954] Kung i Norge under åren 932-933. Var gift med drottning Gunnhild. Kallas också för det mer neutrala namnet Erik I Haraldsson. Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm. Håkan den gode. [ca 918 ca 959] Håkan var son till den berömde kungen Harald Hårfager som enade Norge. Håkan kallas också Håkan Adalsteinfostre. Kristiania. Tidigare namn på Norges huvudstad Oslo. Staden bytte namn 1925. Då fick också Oslofjorden sitt nuvarande namn. Livland. Område i Baltikum som under perioden 1629 till 1721 kontrollerades av Sverige. Miklagård. Vikingarnas namn på staden Konstantinopel dagens Istanbul. Montelius, Oscar. [1843 1921] Svensk arkeolog och riksantikvarie. Är den mest inflytelserika arkeologen i Sverige. Gjorde stora internationella insatser bland annat när det gäller jämförandet av föremål från olikatidsperioder och typologi. Var den som slog fast att hällristningarna skapades under bronsåldern. Montelius indelning av bronsåldern i sex perioder används fortfarande av arkeologer. Han skrev mer än 400 vetenskapliga skrifter, de mest berömda är Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar (1877), Sveriges forntid (1872 1874) och Minnen från vår forntid (1917). Nicolaysen, Nicolay. [1817 1911] Norsk arkeolog. Var landets första riksantikvarie. Är mest känd för sina utgrävningar av Munkeliv kloster och högarna i Borre och Gokstad. Sturlasson, Snorre. [1178 1241] Isländsk hövding och författare. Han skrev ner 100-tals dikter och berättelser från vikingatiden. Hans mest berömda verk är Snorres Edda. 4 Borre Gokstad Nydam Tune Ultuna Några av de platser som nämns i e-boken. Tegnér, Esaias. [1782 1846] Svensk biskop, professor, poet och författare. Var ledamot i Svenska Akademien från 1819. Är mest känd för verken Frithiofs saga från 1825 och Karl XII från 1818. Ultuna. Gravfält utanför Uppsala där man under mitten av 1850-talet bland annat hittade en unik båtgrav.
VIKINGARNAS SKEPPSGRAFVAR Av Oscar Montelius Publicerad i juli 1880 å Tegnér i Frithiofs saga berättar att»sote på kusten af Bretland lefvande satt sig med skepp och med gods i sin murade grafhög», och då han skildrar huru Thorsten Vikingsson steg ned i högen till den spökande röfvaren för att återtaga sin stulna armring, har skalden visserligen gjort bruk af den frihet som honom tillhör. Men att högsättning i skepp ej var ovanlig här i norden under vikingatiden, visas både af sagornas berättelser och af månget i senare tider gjordt fynd. I Håkan den godes saga berättar Snorre Sturleson om en strid som denne konung år 954 utkämpade med Erik blodyxes och Gunhilds söner, och i hvilken de senare blefvo slagna. På Håkans sida stupade bland andra Egil ullsärk. Efter vunnen seger tog konung Håkan, förtäljer Snorre,»de af Erikssönernas skepp som lågo på det torra, och lät draga dem upp på land. Han lät lägga Egil ullsärk jemte alla dem som fallit å hans sida i ett skepp som öfverhöljdes med jord och sten. Han lät äfven uppsätta flere skepp och i dem bära de fallne. Man ser ännu högarne söder om Freiderbjerg. Höga bautastenar stå vid Egil ullsärks graf.» Både i Sverige och Norge har man också funnit högar, som inneslutit fartyg,»skepp» såsom de fordom kallades, i hvilka egarne jordats med sina vapen och sina hästar. Ett sådant fynd gjordes 1855 i en hög vid Ultuna nära Upsala. Af fartyget fann man tydliga lemningar, ehuru träet var multnadt. Jernnaglarne sutto ännu qvar på sina ursprungliga platser, men plankorna voro förvandlade till ett mörkt pulver. I fartyget hade den döde obränd jordats jemte sina vapen och två hästar. Vapnen, som höra till det präktigaste man funnit från Sveriges vikingatid, kunna ses i Statens historiska museum. Ett dylikt fynd hade tre år derförut (år 1852) gjorts vid Borre, i trakten af Horten, nära Kristiania-fjorden. I en stor hög påträffade man här lemningarna af ett fartyg som hållit 50 55 fot i längd, och i detta brända menniskoben, samt skelett af tre hästar och af en hund jemte flere 5 6
1. Skeppets antagliga utseende vid högsättningen. 7 8
2. «Kongshaugen«. 9 10
3. Skeppet, sådant det stod i högen den 27 maj. 11 12
dyrbara fornsaker. En tradition förmäler, att högarne vid Borre skulle innesluta de Vestfoldske konungarne Östens och Halfdans grafvar, från slutet af det åttonde århundradet. De vid Ultuna och Borre anträffade fartygen hade under tidernas lopp nästan helt och hållet förtärts. Stor blef derför glädjen, då man 1867 i en grafhög vid Tune i Smålenenes amt, nära en af Glommens grenar, stötte på ett fartyg som var så väl bevaradt, att det kunde föras till Kristiania, för hvars Oldsags-samling, det är en af de yppersta prydnaderna. Fartyget, hvars köl är 46 fot lång, har varit omkring 14 fot bredt midskepps; dess lodräta höjd från kölen till relingen kan icke ha öfverstigit 4 fot. Tunebåten har således varit mycket flatbottnad och låg. Den är skarpt spetsig i båda ändarna och har haft en mast, hvars nedre del ännu finnes qvar. Närmast akter om mast en låg skelettet af en man och en häst; dessutom funnos i fartyget ben af två andra hästar samt vapen m. m. För närmare upplysningar om detta och förut omtalade fynd kunna vi hänvisa till N. I. T. 1872, n:r 52, der äfven en teckning af Tunebåten är införd. Ett ännu märkvärdigare fynd är helt nyligen gjordt, äfven det i Norge. Efter»Illustreret Tidene meddela vi här en kort beskrifning deraf. Vid gården Gokstad i Sandehered låg en väldig grafhög,»kongshaugen» kallad. Vid gräfning i den förli- den vinter stötte man på trä. Arbetet afbröts då, tills en undersökning kunde företagas af sakkunnig person, och en sådan har nu utförts af Antikvar Nicolaysen, hvarvid man påträffat ett ganska väl bevaradt fartyg från vikingatiden. Det är 74 (norska) fot långt och 16 fot bredt. Höjden synes ej hafva varit myckt öfver 5 fot. Liksom den nyss omtalade Tunebåten, hilken det långt öfverträffar i storlek, har det således varit mycket långt och lågt. Midt i fartyget ligger på bottnen en bjelke, i båda ändar utskuren till fiskstjert; den har tjent till stöd för masten, af hvilken ett stycke ännu står rest på sin plats, medan den öfre delen låg afhuggen i fartyget. Uti och bredvid detta funnos delar af två eller tre smärre båtar samt delar af segel, tågverk, åror och rodret, hvilket varit fäst vid fartygets sida, m. m. Skeppets båda relingar voro helt och hållet belagda med sköldar, af hvilka så väl jernbucklorna som till en del också de med olika färger målade sköld brädena voro bevarade. Utanför skeppets sida har man funnit benen af tre hästar och en hund. Då skeppen låg stilla, i synnerhet för natten, plägade man spänna tält öfver dem. På Gokstadsskeppet hade man ock tältat åt höfdingen. Men då hans hvila skulle räcka till Ragnarök, gjordes tältet af varaktigare ämne än vanligt. Akter om masten uppfördes nemligen en grafkammare af trä, till formen lik ett tält eller ett hustak. Tyvärr hade trycket af den ofvanpå hvilande jordmassan på ena sidan 13 14
8. Åror (19 20 fot). 4. Grafkammaren sedd akterifrån. 9. Mindre åror till småbåtarne, med skedformigt blad (10 fot). 10. Båtroder. 5. Grafkammaren sedd från fören. 11. Spade. 6. Ankarstock (9 fot). 7. Rodret (12 fot). 12. Stycken af ett sängställ. 15 16
knäckt de sparrar som buro taket, och det visade sig äfven att kammaren i gammal tid varit föremål för förstöring, Man hade gräft sig in här, genomhuggit skeppets botten och tvifvelsutan plundrat grafven på en god del af dess innehåll. Hvad som nu fans der, var derför icke mycket, om än af stort intresse: spridda obrända ben af den döde, lemningar af praktfulla kläder, af tyg invirkadt med silke och guld, af betsel och remtyg, besatta med rika beslag af förgyld brons, hvaribland finnas utmärkt väl arbetade stycken af största sällsynthet. Men hur är det möjligt, att fartyg med åror och segel kunnat under ett årtusende bevaras i en grafhög? Förklaringen ligger deri, att både vid Borre och Gokstad högarne, åtminstone deras nedre del, består af blålera, hvilkens förmåga att bevara trä är känd. Är det en händelse att blålera användts till dessa högar? Eller har man gjort det med afsigt, för att försäkra den döde skeppshöfdingen om en hvilostad som skulle kunna trotsa tiden så mycket längre? Utom de nu omtalade farkosterna från vikingatiden har man här i norden, uti en torfmosse vid Nydam i Schlesvig, funnit ett par stora fartyg från tiden omkring år 300 eft. Kr. Ett af dem är nästan fullständigt bevaradt. Det är liksom vikingaskeppen spetsigt i båta ändar, men har ej haft någon mast, utan framdrifvits med 14 par åror. Det är afbildadt och beskrifvet i N.I.T. 1872, n:r 51. Genom dessa märkliga fynd ega vi om skeppsbyggnadskonsten under det första årtusendet efter Kristi födelse en vida fullständigare kännedom hvad norden än hvad något annat land beträffar. Vi se också häraf, att denna konst stod ovanligt högt här, såsom det höfves folk som af inga andra öfverträffades i sjömannaduglighet. För vännerna af nordens bragdrika forntid är det ett egendomligt behag att se de väl bygda, men i jemförelse med vår tids skepp små fartyg, på hvilka de nordiska vikingarne utförde sina djerfva bedrifter. Det var med fartyg lika de vid Tune och Gokstad funna som våra förfäder seglade till England och Frankrike, till Medelhafvet och Miklagård, till Liffland och Hvita hafvet. Det var med sådana fartyg som de upptäckte Island, Grönland och Amerika. O. M s. 17 18