Rapport 2009:20 R. Allvarlig brottslighet som hinder mot att genomgå högskoleutbildning

Rapport 2009:20 R Allvarlig brottslighet som hinder mot att genomgå högskoleutbildning

Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm tfn 08-563 085 00 fax 08-563 085 50 e-post hsv@hsv.se www.hsv.se Allvarlig brottslighet som hinder mot att genomgå högskoleutbildning Utgiven av Högskoleverket 2009 Högskoleverkets rapportserie 2009:20 R ISSN 1400-948X Innehåll: Högskoleverket, juridiska avdelningen, Christian Sjöstrand Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: Högskoleverkets kontorsservice, Stockholm, juni 2009 Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll Sammanfattning 5 Författningsförslag 9 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100) 9 Inledning 13 Uppdraget 15 Regler om antagning 17 Regler om avskiljande från högskoleutbildning 19 Förarbeten Avskiljandeförfarandet Utdrag ur belastningsregistret Sekretess Sammanfattande slutsatser 19 22 23 23 23 Äldre regler om avskiljande 25 Tidigare förslag om ändring av avskiljandereglerna 27 Riksdagens revisorers förslag Riksdagsbehandlingen 1996 Lärarutbildningskommitténs förslag 27 27 28 Skyddet för den personliga integriteten 33 Belastningsregistret 35 Sekretess Gallring av uppgifter i belastningsregistret 37 37 Registerkontroll av lärarstudenter 39 Skolledningens ansvar Sekretess Sammanfattande slutsatser 41 42 43 Registerkontroll vid praktiktjänstgöring vid ett hem för vård eller boende 45 Sammanfattande slutsatser 46 Patientsäkerhet 47 Regler om patientsäkerhet Patientsäkerhetsutredningens förslag om registerkontroll Några lärosätens synpunkter på Patientsäkerhetsutredningens förslag 47 47 48 Norska regler om avstängning från praktik 49 Avtal mellan lärosäten och landsting respektive kommuner 51 Avtal mellan staten och landstingen Exempel på regionala avtal Slutsatser 51 52 53

Förläggningen av den verksamhetsförlagda utbildningen 55 Ett aktuellt ärende hos Justitiekanslern 57 Lärosätenas svar på Högskoleverkets frågor 59 Allmänna synpunkter Lärarutbildningar och utbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet Andra utbildningar Beslutande organ Andra mycket starka, sakliga omständigheter Verksamhetsförlagd utbildning i egen regi 59 61 62 63 64 65 Utgångspunkter för Högskoleverkets bedömningar 67 Bör allvarlig brottslighet kunna utgöra hinder för antagning till högskoleutbildning? 69 Utbildningar som leder till en lärarexamen Utbildningar som leder till examina inom hälso- och sjukvårdsområdet Andra utbildningar Högskoleverkets slutsatser 70 78 81 83 Bör reglerna om avskiljande från högskoleutbildning ändras? 85 Avskiljandenämndens prövning 85 Prövningen som görs av dem som tillhandahåller platser för verksamhetsförlagd utbildning 86 Avskiljandereglerna bör inte ändras 86 Andra mycket starka, sakliga omständigheter än allvarlig brottslighet 89 Förutsättningarna för att beakta andra omständigheter än allvarlig brottslighet 89 Alternativa förslag 93 Möjligheterna till fortsatta högskolestudier 95 Avslutande synpunkter 97 Bilaga 1 Bilaga 2 99 103

Sammanfattning Uppdraget Regeringen har gett Högskoleverket i uppdrag att utreda vissa frågor om antagning och avskiljande. Uppdraget innebär i huvudsak följande. Högskoleverket ska utreda om en student som inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av sin utbildning till följd av allvarlig brottslighet i vissa fall bör kunna avskiljas från utbildningen. Verket ska även utreda om en högskola i vissa fall bör kunna neka att anta en sökande, om det är uppenbart att den sökande inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen till följd av allvarlig brottslighet, trots att de behörighetskrav som gäller för utbildningen är uppfyllda. Utgångspunkten för uppdraget ska vara att det är fråga om situationer som följer eller kan förväntas följa av beslut av en annan myndighet eller motsvarande. Vidare bör en utgångspunkt vara att enbart sökande till och studenter som deltar i utbildningar som leder till vissa examina bör omfattas, främst lärarexamen och examina inom hälso- och sjukvårdsområdet, samt att det finns mycket starka sakliga omständigheter, främst i form av allvarlig brottslighet, för att beslut om avskiljande eller nekande till antagning ska kunna fattas. Typexemplet är att en rektor vid en skola nekar en lärarstudent att fullgöra den verksamhetsförlagda utbildningen vid skolan på grund av att studenten gjort sig skyldig till allvarliga brott. Om lärarstudenten inte kan genomgå den verksamhetsförlagda utbildningen kommer han eller hon inte att kunna ta ut sin lärarexamen och kan alltså inte slutföra utbildningen. Bakgrunden till uppdraget Bakgrunden till uppdraget är debatten om ett aktuellt fall med en läkarstudent som dömts för mord och avtjänat sitt straff. Det lärosäte där han har antagits har inte ansökt om att han ska avskiljas från utbildningen. I stället har han hindrats från att genomgå den verksamhetsförlagda delen av utbildningen genom att landstingen klargjort att han inte kommer att ges plats i verksamheten. Han kan därför inte fullfölja läkarutbildningen och har med anledning av detta anmält frågan till Justitiekanslern. Gällande regler Regeringen konstaterar i uppdraget att det inte finns något utrymme i högskoleförfattningarna att neka att anta en sökande enbart på grund av att han eller hon inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen eller utöva det yrke som utbildningen förbereder för. Det är inte heller tillåtet att avskilja en student enbart på grund av att studenten inte bedöms kunna slutföra utbildningen eller utöva det framtida yrket. Förutsättningarna för avskiljande är att studenten lider av psykisk störning, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Dessutom krävs, som ytterligare 5

förutsättning för ett avskiljande, att det bedöms finnas en påtaglig risk att studenten kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen. Om det inte finns någon sådan risk kan studenten inte avskiljas. Reglerna om avskiljande infördes 1987 främst på grund av det skyddsbehov som finns för personer som studenter på lärarutbildningar och utbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet kan komma i kontakt med under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. När det gäller studenter som har gjort sig skyldiga till allvarliga brott underströk den dåvarande departementschefen, med hänsyn till invändningar om dubbelbestraffning, att ett avskiljande aldrig får grundas enbart på det faktum att någon har begått ett brott, utan att en kvalificerad riskbedömning alltid måste göras. Verksamhetsförlagd utbildning Högskoleverket har ställt frågor till universitet och högskolor. Svaren visar att den situation som ska vara utgångspunkten för uppdraget att en annan myndighet än lärosätet fattar beslut som innebär att en student inte kan slutföra sin utbildning är aktuell när studenter på olika utbildningar ska genomgå verksamhetsförlagd utbildning. Kommuner och landsting tillhandahåller i stor omfattning platser för sådan utbildning. Det finns dock inga nationella regler som anger vilka skyldigheter de har att göra det. Det regleras i stället i avtal. Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) börjar allt tidigare på utbildningarna. I fallet med den morddömda läkarstudenten skulle den börja redan den första terminen. Skyddet för elever, patienter och andra På olika verksamhetsområden finns det regler om vilket ansvar en huvudman har för personer som tas om hand i verksamheten. Exempelvis har skolledningarna ansvar för att elever inte utsätts för övergrepp och landstingen ansvarar för att patienter inte skadas på landstingens sjukhus. På skolområdet har elevernas skyddsbehov lett till regler om att de som ska anställas i skolorna först måste visa upp ett utdrag ur belastningsregistret. Det finns inte något anställningsförbud om utdraget visar att en person gjort sig skyldig till allvarliga brott, utan varje skola ska göra en egen bedömning. Reglerna gäller sedan 2008 även lärarstudenter som ska genomföra VFU i skolorna. Det gäller dock inte alla nivåer inom skolan. Om utbildningen ska genomföras i t.ex. gymnasieskolan behöver inget registerutdrag lämnas. På hälso- och sjukvårdsområdet finns för närvarande inga regler om registerkontroll. Patientsäkerhetsutredningen har dock föreslagit att sådana regler ska införas för personalen. Däremot har utredningen bedömt att studenter inom detta område inte bör omfattas av reglerna med hänvisning till att lärosätena är huvudmän för studenterna under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen och att utbildningen förutsätts ske under handledning. Uppsala universitet har i sitt yttrande över förslaget anfört att det är en förenklad bild 6

och att frågan om registerkontroll för studenter bör utredas vidare. Högskoleverket delar den uppfattningen. Högskoleverkets bedömningar och förslag Högskoleverkets utredning vad gäller möjligheten att hindra sökande som gjort sig skyldiga till allvarliga brott från att antas till vissa högskoleutbildningar, visar att sådana regler förutsätter att de sökande visar upp utdrag ur belastningsregistret för lärosätena. Det skulle inte fungera inom ramen för antagningsprocessen och därför måste, om ett sådant regelverk skulle införas, kontrollen göras efter det att antagningsbesluten fattats. Antagningsbeslutet skulle kunna återkallas om registerkontrollen visar att den antagna gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet som medför att det är uppenbart att en annan myndighet skulle fatta beslut som innebär att den antagna inte kan slutföra utbildningen. Högskoleverket avstyrker dock att sådana regler införs. Systemet skulle visserligen kunna fungera för de lärarstudenter som kommer att registerkontrolleras inför den verksamhetsförlagda utbildningen. Men för utbildningar som leder till examina inom hälso- och sjukvårdsområdet skulle systemet framstå som en nödlösning. Utbildningar som leder till en generell examen skulle över huvud taget inte kunna omfattas av systemet. Inte heller reglerna om avskiljande av studenter från högskoleutbildning bör ändras. De nuvarande reglerna om avskiljande på grund av allvarlig brottslighet kräver att det finns en påtaglig risk för att studenten kan komma att skada en annan person under utbildningen. En kvalificerad riskbedömning ska göras. Högskoleverket har inte uppfattat uppdraget som att dessa regler ska ändras, utan att ytterligare en avskiljandegrund ska övervägas. Denna grund skulle utifrån förutsättningarna i regeringsuppdraget innebära att avskiljandenämnden skulle ha till uppgift att bedöma om de myndigheter som tillhandahåller VFU-platser kan komma att vägra en student som gjort sig skyldig till allvarliga brott att genomgå verksamhetsförlagd utbildning. Om en sådan grund införs skulle den prövning som nämnden gör utifrån den nuvarande grunden allvarlig brottslighet sakna betydelse. Det bör inte finnas två alternativa grunder för avskiljande av detta slag. Högskoleverket anser därför att det inte bör införas någon ytterligare grund för avskiljande. Högskoleverkets uppdrag är inte enbart att bedöma hur allvarlig brottslighet bör hanteras i dessa sammanhang utan även andra mycket starka, sakliga omständigheter. Högskoleverkets anser dock att det inte finns anledning att föreslå någon ytterligare reglering av sådana omständigheter än vad som redan följer av avskiljandereglerna. Högskoleverket föreslår i stället att det i högskoleförordningen ska föreskrivas att lärosätena är skyldiga att vidta åtgärder för att se till att studenterna får genomgå verksamhetsförlagd utbildning. Om ett lärosäte har vidtagit tillräckliga åtgärder utan att lyckas på grund av omständigheter som beror på studenten, ska lärosätet få dra in studentens rätt att genomgå sådan utbildning. Studenten ska kunna överklaga beslutet till Överklagandenämnden för 7

högskolan. Den morddömda läkarstudentens situation, såsom den framgår av ärendet hos Justitiekanslern, visar på behovet av sådana regler. Förutom att besluta om sådana regler om indragning av rätten till VFU som Högskoleverket föreslår, bör regeringen noga överväga på vilka andra områden än skolområdet det är nödvändigt att kontrollera studenters brottsliga bakgrund. All sådan kontroll bör, enligt verkets uppfattning och såsom är fallet med lärarstudenter, genomföras av dem som är ansvariga för den verksamhet där VFU genomförs, inte av universitet och högskolor. 8

Författningsförslag Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100) Härigenom föreskrivs i fråga om högskoleförordningen (1993:100)1 dels att 12 kap. 2 ska ha följande lydelse, dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 24 a och 24 b, samt närmast före 24 a en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. Rätt att genomgå praktik eller motsvarande utbildning 24 a Om godkänt resultat på en kurs eller en del av en kurs förutsätter att studenten genomgått praktik eller motsvarande utbildning, är högskolan skyldig att vidta åtgärder för att se till att studenten får genomgå sådan utbildning. 24 b Om högskolan har vidtagit tillräckliga åtgärder för en student enligt 24 a utan att lyckas på grund av omständigheter som beror på studenten, får högskolan dra in studentens rätt att genomgå praktiken eller motsvarande utbildning. Ärenden enligt första stycket ska vid varje högskola beslutas av det organ som enligt 2 kap. 5 a högskolelagen (1992:1434) har ansvaret för utbildningen. Denna uppgift får inte delegeras. 1. Förordningen omtryckt 1998:1003. 9

12 kap. 2 2 Till Överklagandenämnden för hög- Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av en hög- skolan får följande beslut av en högskola överklagas, nämligen skola överklagas, nämligen 1. beslut om anställning vid en statlig 1. beslut om anställning vid en statlig högskola, med undantag av anställ- högskola, med undantag av anställning som doktorand, som professor ning som doktorand, som professor eller lektor vid anställning enligt 4 eller lektor vid anställning enligt 4 kap. 11, 13 eller 13 a eller som lektor kap. 11, 13 eller 13 a eller som lektor eller adjunkt vid anställning enligt eller adjunkt vid anställning enligt 30 5 tredje meningen, 30 5 tredje meningen, 2. beslut enligt 4 kap. 28 andra 2. beslut enligt 4 kap. 28 andra stycket att avslå en ansökan om stycket att avslå en ansökan om befordran, befordran, 3. beslut enligt 4 kap. 28 tredje 3. beslut enligt 4 kap. 28 tredje stycket att avslå en begäran om stycket att avslå en begäran om anställning som professor, anställning som professor, 4. beslut enligt 4 kap. 28 fjärde 4. beslut enligt 4 kap. 28 fjärde stycket att avslå en begäran om stycket att avslå en begäran om anställning tills vidare av en lektor anställning tills vidare av en lektor eller en adjunkt, eller en adjunkt, 5. beslut om att en sökande inte upp- 5. beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli fyller kraven på behörighet för att bli antagen till utbildning på grund- antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå och beslut nivå eller avancerad nivå och beslut att inte göra undantag från behörig- att inte göra undantag från behörighetsvillkoren i fall som avses i 7 kap. hetsvillkoren i fall som avses i 7 kap. 3 andra meningen eller 28 andra 3 andra meningen eller 28 andra stycket, stycket, 6. beslut om tillgodoräknande av 6. beslut om tillgodoräknande av utbildning eller yrkesverksamhet, utbildning eller yrkesverksamhet, 7. avslag på en students begäran om 7. avslag på en students begäran om befrielse från ett obligatoriskt utbild- befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment, ningsmoment, 8. beslut att dra in resurser för en 8. beslut att dra in resurser för en doktorands utbildning enligt 6 kap. doktorands utbildning enligt 6 kap. 37 och beslut att en doktorand inte 37 och beslut att en doktorand skall få tillbaka resurserna enligt 6 inte ska få tillbaka resurserna enligt 6 kap. 38, kap. 38, 9. avslag på en students begäran att 9. avslag på en students begäran att få examensbevis eller kursbevis, och få examensbevis eller kursbevis, 2. Senaste lydelse 2006:1053. 10

10. beslut att inte bevilja den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå anstånd med att påbörja studierna eller att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll. Om någon som sökt en anställning som lektor med stöd av första stycket 1 överklagar ett beslut av högskolan att anställa någon annan och överklagandenämnden bifaller överklagandet, skall det ske på så sätt att den klagande anställs som professor, om det yrkas i överklagandet. Detta gäller dock bara om den klagande har behörighet för en sådan anställning och har begärt prövning av detta enligt 4 kap. 23. Ett överklagande enligt första stycket 3 skall inte prövas om överklagandenämnden beslutar att någon annan ska ges anställningen på grund av ett överklagande enligt första stycket 1. 10. beslut att inte bevilja den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå anstånd med att påbörja studierna eller att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll, och 11. beslut att dra in en students rätt att genomgå praktik eller motsvarande utbildning. Om någon som sökt en anställning som lektor med stöd av första stycket 1 överklagar ett beslut av högskolan att anställa någon annan och överklagandenämnden bifaller överklagandet, ska det ske på så sätt att den klagande anställs som professor, om det yrkas i överklagandet. Detta gäller dock bara om den klagande har behörighet för en sådan anställning och har begärt prövning av detta enligt 4 kap. 23. Ett överklagande enligt första stycket 3 ska inte prövas om överklagandenämnden beslutar att någon annan ska ges anställningen på grund av ett överklagande enligt första stycket 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010. 11

Inledning Regeringen har uppdragit åt Högskoleverket att utreda vissa frågor om antagning och avskiljande. I enlighet med uppdraget har verket samrått med Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting och Sveriges förenade studentkårer. Högskoleverkets arbete har utförts av verksjuristen Christian Sjöstrand med medverkan av utredarna Brita Bergseth och Leif Strandberg. Verksjuristen och huvudföredraganden i Högskolans avskiljandenämnd Karin Lindforss har deltagit i arbetet till den 8 maj 2009, då hon slutade sin anställning på Högskoleverket. God hjälp med utredningen har verket haft av en referensgrupp bestående av utredaren Elisabeth Svensk (Verket för högskoleservice), byråchefen Einar Lauritzen (Uppsala universitet), utredaren Margareta Thelle (Göteborgs universitet), universitetsjuristen Chatarina Larson (Umeå universitet), chefen för studentavdelningen Marie-Louice Isacson (Karolinska institutet) samt vice ordföranden Stefan Björk och styrelseledamoten Hanna Victoria Mörck (Sveriges förenade studentkårer). På grund av den relativt korta tid som stått till förfogande för utredningen (drygt fyra månader) har verket inte haft möjlighet att utreda alla frågor självt, utan har i vissa fall hänvisat till undersökningar gjorda av andra utredningar. 13

Uppdraget Regeringens uppdrag till Högskoleverket att utreda vissa frågor om antagning och avskiljande (se bilaga 1) innebär i huvudsak följande: Högskoleverket ska utreda om en student som inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen till följd av allvarlig brottslighet i vissa fall bör kunna avskiljas från utbildningen. Verket ska även utreda om en högskola i vissa fall bör kunna neka att anta en sökande, om det är uppenbart att den sökande inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen till följd av allvarlig brottslighet, trots att de behörighetskrav som gäller för utbildningen är uppfyllda. Utgångspunkten för uppdraget ska vara att det är fråga om situationer som följer eller kan förväntas följa av ett beslut av en annan myndighet eller motsvarande. Utgångspunkten bör också vara att enbart sökande till och studenter som deltar i utbildningar som leder till vissa examina bör omfattas, främst lärarexamen och examina inom hälso- och sjukvårdsområdet, samt att det finns mycket starka sakliga omständigheter, främst i form av allvarlig brottslighet, för att beslut om avskiljande eller nekande till antagning ska kunna fattas. Bakgrunden till regeringens uppdrag till Högskoleverket är två aktuella och uppmärksammade fall som gäller två läkarstudenter som dömts för allvarliga brott. Debatten har främst gällt den ena av dessa studenter, som har dömts för mord och avtjänat sitt straff. Han har antagits till läkarutbildningarna först vid Karolinska institutet och senare vid Uppsala universitet. I debatten har framhållits att en person som tagit en annan människas liv inte bör få arbeta som läkare. Socialstyrelsen, som ansvarar för tillsynen av hälso- och sjukvården och dess personal, har uttalat att det är olämpligt att en student som gjort sig skyldig till mord genomgår de verksamhetsförlagda momenten i läkarutbildningen (skrivelse till Karolinska institutet den 11 februari 2008, dnr 56-555/2008). En student som inte deltar i dessa moment kan inte slutföra sin utbildning och ta läkarexamen. Regeringen konstaterar i uppdraget att det inte finns något utrymme i högskoleförfattningarna att neka att anta en sökande enbart på grund av att han eller hon inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen eller utöva det yrke som utbildningen förbereder för. Det är inte heller tillåtet att avskilja en student enbart på grund av att studenten inte bedöms kunna slutföra utbildningen eller utöva det framtida yrket. Förutsättningarna för avskiljande är att studenten lider av psykisk störning, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Dessutom krävs som ytterligare förutsättning för ett avskiljande att det bedöms finnas en påtaglig risk att studenten kan komma att skada andra personer eller värdefull egendom under utbildningen. Om det inte finns en sådan risk kan studenten inte avskiljas. 15

Syftet med att detta uppdrag är att Högskoleverket ska utreda om det är möjligt och lämpligt att införa regler som gör det möjligt för universitet och högskolor att hindra främst personer som gjort sig skyldiga till allvarliga brott från att genomgå vissa utbildningar. Det finns flera sätt att gå till väga för att åstadkomma det. Det mest drastiska sättet skulle vara att föreskriva att personer som gjort sig skyldiga till vissa brott inte får genomgå vissa utbildningar. Detta skulle emellertid innebära att en sådan person bestraffas ytterligare för det brott han eller hon begått, vilket rimmar illa med samhällets ambitioner att rehabilitera personer som har dömts för brott. En annan väg skulle kunna vara att möjliggöra för lärosätena att hindra personer som bedöms vara olämpliga för det yrke som utbildningen förbereder för att genomgå utbildningen. Sådana förslag har dock diskuterats och avvisats tidigare. Högskoleverket har ingenting att invända mot att regeringen inte anvisat dessa vägar för denna utredning. Regeringen har i stället valt att styra Högskoleverkets utredning så att den ska utgå ifrån att lärosätenas bedömning ska vara beroende av om en student inte bedöms kunna slutföra hela eller delar av utbildningen till följd av allvarlig brottslighet. Utgångspunkten ska vara att det är fråga om situationer som följer eller kan förväntas följa av beslut av en annan myndighet eller motsvarande. Typexemplet är att en rektor vid en skola nekar en lärarstudent att fullgöra den verksamhetsförlagda utbildningen vid skolan på grund av att studenten gjort sig skyldig till allvarliga brott. Om lärarstudenten inte kan genomgå den verksamhetsförlagda utbildningen kommer han eller hon inte att kunna ta ut en lärarexamen och kan alltså inte slutföra utbildningen. Högskoleverket tolkar inte uppdraget som att de nuvarande reglerna för avskiljande av studenter ska ändras, utan att verket ska utreda om möjligheterna till avskiljande bör utvidgas. 16

Regler om antagning Enligt 4 kap. 2 första stycket högskolelagen (1992:1434) avgör den högskola som anordnar en utbildning vilka behörighetsvillkor som ska gälla för att bli antagen till utbildningen. Det gäller dock inte om annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I 7 kap. högskoleförordningen (1993:100) har regeringen föreskrivit vilka krav på grundläggande behörighet som ska gälla och förutsättningarna för krav på särskild behörighet. Enligt 4 kap. 3 högskolelagen ska urval göras bland de sökande om inte alla behöriga sökande till en utbildning kan tas emot. Enligt 7 kap. 4 andra stycket högskoleförordningen avgörs frågor om antagning av högskolan. Enligt 1 första stycket förordningen (2007:1291) med instruktion för Verket för högskoleservice har verket till uppgift att på uppdrag av universitet och högskolor biträda vid antagning av studenter. Särskilda regler om behörighet för utbildningar vid Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan finns i förordningarna för dessa högskolor (SFS 1993:221 resp. SFS 2007:1164) 17

Regler om avskiljande från högskoleutbildning Enligt 4 kap. 6 högskolelagen (1992:1434) gäller följande. Regeringen får meddela föreskrifter om att en student tills vidare skall avskiljas från utbildningen i fall då studenten 1. lider av psykisk störning, 2. missbrukar alkohol eller narkotika, eller 3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till följd av något sådant förhållande som avses i första stycket 1 3, bedöms föreligga en påtaglig risk att studenten kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbild ningen. Regeringen har i 2 förordningen (2007:989) om avskiljande av studenter från högskoleutbildning angivit att en student får avskiljas under de villkor som anges i 4 kap. 6 högskolelagen. Förarbeten Reglerna om avskiljande beslutades 1987 efter att Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utrett frågan. Departementschefen anförde följande (prop. 1986/87:100, bil. 10, s. 203 207): Regeringens uppdrag till UHÄ skall ses mot bakgrund av att det främst vad gäller vårdyrkesutbildningen har framförts starka och väl underbyggda krav på en möjlighet att kunna skilja vissa studerande från utbildningen. Det gäller framför allt studerande som bedöms utgöra en fara för liv och hälsa för personer de kommer i kontakt med under utbildningen. Remiss opinionen på UHÄ:s arbetsgrupps förslag ger starkt stöd för dessa krav. Behovet aktualiseras främst i samband med den praktik på sjukhus och andra vårdinrättningar som regelmässigt ingår i vårdyrkesutbildningar och gäller hänsynen till patienterna. Även vad gäller lärarutbildning har fram förts berättigade krav att kunna avskilja vissa studerande mot bakgrund av den praktiktjänstgöring i skolor och förskolor, som ingår i dessa utbild ningar. Där ställs det krav på rimligt skydd för förskolebarn och skolele ver. Även högskolestuderande och lärare har befogade krav på skydd mot studerande som visat klara våldstendenser och kan anses utgöra ett hot mot deras personliga säkerhet. Det ligger i sakens natur 19

att man i första hand försöker komma tillrätta med problemen genom studierådgivning, varigenom man försöker förmå de aktuella personerna att frivilligt lämna eller i vart fall göra uppehåll i sin utbildning. Erfarenheter visar emellertid att det finns ett behov av att tvångsvis kunna skilja vissa studerande som inte frivilligt vill lämna hög skoleutbildningen. Detta gäller ett mycket begränsat antal studerande som inte är mottagliga för råd och inte kan bedöma sin egen situation på ett realistiskt sätt. Enligt UHÄ:s arbetsgrupps bedömning kan det vara fråga om cirka 10 studerande per år. Vidare kan ifrågasättas om inte personer med allvarliga missbruksproblem som på goda grunder bedöms vara farliga skall kunna avskiljas. Detsamma gäller personer som gjort sig skyldiga till allvarliga våldsbrott och där risken för återfall i våldsbrottslighet bedöms vara mycket stor. [---] Jag går först in på frågan om avskiljande skall kunna avse alla eller endast vissa utbildningar inom högskolan.som jag tidigare anfört synes problemen vara störst inom vårdutbild ningarna med hänsyn till patienternas utsatta ställning. En likartad bedöm ning är för mig naturlig vad gäller lärarutbildningarna, då de studerande kommer i kontakt med barn i olika åldrar. Även om det framför allt är högskolans vårdyrkes- och lärarutbildningar som är aktuella i detta sam manhang finns det exempel på fall då lärare och medstuderande inom olika högskoleutbildningar utsätts för allvarliga risker från studerande. Med hänsyn härtill och på grund av de gränsdragningsproblem som annars skulle uppstå talar enligt min mening starka skäl för att möjligheter att avskilja studerande bör avse alla utbildningar inom högskolan. Samma bedömning gjorde också UHÄ och dess arbetsgrupp och hade därvid ett starkt stöd i remissopinionen. Min slutsats blir därför att studerande vid alla slag av högskoleutbildningar bör kunna avskiljas från utbildningen om de bedöms vara farliga för annan persons liv och hälsa under utbildningen. [---] Jag går nu in på de närmare förutsättningarna för att avskilja en stude rande från högskoleutbildning. I likhet med UHÄ, dess arbetsgrupp och en överväldigande remissopin ion finner jag sålunda att en studerande bör kunna skiljas från högskoleut bildning om det föreligger risk för att denne skall skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen. Uttrycket påtaglig risk anger bäst den risknivå som jag anser skall krävas för att avskiljande skall kunna ske. Jag erinrar om att detta uttryck även förekommer vid riskbedömning ar på det straffrättsliga området, t.ex. vid villkorlig frigivning (se 26 kap. 7 brottsbalken). Riskbedömningen skall så långt det är möjligt ske utifrån objektiva grunder men det är uppenbart att det ofta kommer att bli fråga om mycket 20

svåra överväganden. Det är därför av största vikt ur rättssäker hetssynpunkt att det organ som skall svara för denna prövning uppfyller högt ställda krav. [---] I sitt preliminära förslag övervägde den av UHÄ tillsatta arbetsgruppen om de studerande som gjort sig skyldiga till brottsliga gärningar riktade mot högskolan skulle kunna avskiljas enbart på denna grund. Arbetsgruppens slutliga förslag och UHÄ:s rapport innehöll emellertid inte något sådant förslag. Inte heller jag anser att ett avskiljande skall kunna ske endast på den grunden.däremot menar jag att det bör finnas en möjlighet att avskilja studerande som gjort sig skyldiga till allvarlig våldsbrottslighet eller grova narkotika brott eller omfattande skadegörelse under förutsättning att det bedöms föreligga en påtaglig risk att likartade gärningar kan begås i samband med utbildningen. Samma riskbedömning bör ske som beträffande de person grupper jag tidigare behandlat. Jag är medveten om att en avskiljandemöjlighet som har sin utgångs punkt i tidigare brottslighet reser vissa principiella frågor. Det kan göras gällande att det är fråga om en dubbelbestraffning. Studerande som har dömts för ett brott och avtjänat sitt straff bör givetvis i princip därefter ha samma möjligheter till utbildning som andra, inte straffade personer. Jag vill därför understryka att ett avskiljande aldrig får grundas på enbart det faktum att ett brott har begåtts utan att en kvalificerad riskbedömning alltid måste göras. Det ställs därför höga krav på det organ som har att fatta beslut i dessa frågor. Det är inte minst av rättssäkerhetsskäl viktigt att närmare ange vilken typ av brottslighet som skall kunna läggas till grund för avskiljande. Det bör endast gälla allvarlig brottslighet. Som riktpunkt för denna avgränsning anser jag kunna tjäna att det skall vara fråga om våldsbrott eller grova narkotikabrott, för vilka utdömts eller som normalt förskyller ett fängelse straff om minst ett år. Även allvarliga fall av grov skadegörelse samt allmänfarliga brott enligt 13 kap. brottsbalken, för vilka är stadgat minst ett års fängelse, bör komma ifråga. Försök till sådana brott bör i förevarande sammanhang kunna bedömas som lika allvarliga som fullbordade brott. Härutöver bör även studerande som gjort sig skyldiga till omfattande brottslighet av angivet slag, där ingen enskild gärning förskyller minst ett års fängelse, kunna bli föremål för avskiljande om gärningarna samman tagna föranleder fängelsestraff om minst ett år. Ett exempel härpå skulle kunna vara att någon döms till ett långvarigt fängelsestraff för flera allvar liga fall av misshandel, varav dock ingen bedöms som grov misshandel, för vilket är stadgat minst ett års fängelse. Vid bedömningen av om det föreligger en påtaglig risk för att en studerande ånyo skall begå brott, liknande sådana han tidigare gjort sig skyldig till, måste givetvis omständigheterna vid brottets eller brottens begående få mycket stor betydelse. En stor del av de allvarliga våldsbrotten riktar sig mot personer till vilka brottslingen har nära relationer. Om så varit fallet torde ofta risker för brott mot personer den studerande endast kommer i ytlig kontakt med under 21

sin utbildning kunna bedömas som så begränsad att ett avskiljande inte bör komma ifråga. Prövningen får inte bli schablon mässig utan en ingående riskbedömning måste göras för varje enskild studerande. Jag utgår ifrån att denna bedömning kommer att präglas av försiktighet. [---] Ett beslut om avskiljande får den innebörden att den studerande skiljs från en pågående utbildning. Beslutet måste även kunna innebära att den studerande inte får följa annan utbildning av samma slag. En studerande som avskiljs från exempelvis en vårdyrkesutbildning på grund av risken för att han skadar patienter under praktikmoment bör normalt inte tillåtas följa någon annan utbildning vari patientkontakter ingår. Däremot behöver hinder inte föreligga för en sådan studerande att följa utbildning som inte innebär patientkontakter. I andra fall, exempelvis vid våld mot lärare eller medstuderande, kan det vara motiverat att hindra en studerande från att delta i all högskoleutbildning. Avskiljandeförfarandet Frågor om avskiljande prövas enligt 4 kap. 7 högskolelagen av en för högsko lan gemensam nämnd (Högskolans avskiljandenämnd). Nämndens beslut får överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna av både studenten och högskolan. Av förordningen om avskiljande av studenter från högskoleutbildning framgår följande: Ärenden om avskiljande tas upp av Högskolans avskiljandenämnd endast efter en skriftlig anmälan från rektorn för ett universitet eller en högskola eller den som rektorn har utsett. Ett beslut om avskiljande ska alltid innebära att studenten tills vidare inte får fortsätta den pågående utbildningen. Beslutet ska också innebära att studenten tills vidare inte får antas till eller fortsätta någon annan utbildning av samma slag, om inte avskiljandenämnden beslutar något annat. Beslutet om avskiljande kan också innebära att studenten tills vidare inte får antas till eller fortsätta någon annan högskoleutbildning. Det ska i så fall anges i beslutet. Nämndens beslut ska gälla omedelbart, om inte nämnden bestämmer något annat. Ett beslut om avskiljande ska omprövas tidigast två år efter det att beslutet meddelades, om den som beslutet avser begär det skriftligen. Avskiljandenämnden får, om det finns särskilda skäl, besluta att studenten ska avskiljas från utbildningen i avvaktan på att ärendet kan avgöras slutligt. Avskiljandenämnden består av fem ledamöter enligt förordningen (2007:990) med instruktion för Högskolans avskiljandenämnd. Ordföranden i nämnden ska vara jurist och ha erfarenhet som domare. Av de andra ledamöterna ska en vara psykiatrisk sakkunnig, två ha särskild kunskap om förhållandena inom 22

universitet och högskolor, varav en ska representera studenterna, och en ledamot ska företräda allmänna intressen. Utdrag ur belastningsregistret Uppgifter ur belastningsregistret om brott som föranlett någon annan påföljd än penningböter ska lämnas ut om det begärs av Högskolans avskiljandenämnd, i fråga om den som nämnden vid prövning enligt högskolelagen överväger att avskilja från utbildningen (11 första stycket 2 förordningen (1999:1134) om belastningsregister). Det finns inte någon rätt för universitet och högskolor att få del av uppgifter i belastningsregistret när ett lärosäte ska ta ställning till om det ska göra en anmälan till avskiljandenämnden. I förarbetena till avskiljandereglerna (prop. 1986/87:100, bil. 10, s. 208) uttalade departementschefen att det lärosäte som begär att ett ärende ska prövas av avskiljandenämnden ska vara skyldig att sörja för behövlig utredning medan nämnden ansvarar för att ärendena blir tillräckligt utredda. I propositionen Om sekretesskyddet för vissa myndighetsregister m.m. (prop. 1987/88:41, s. 25 26) påpekade departementschefen att för att avskiljandenämnden ska kunna pröva frågor om avskiljande på ett tillfredsställande sätt måste den se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Departementschefen ansåg att nämnden för sin prövning behövde ha tillgång till utdrag ur det dåvarande kriminalregistret och avsåg därför att föreslå en ändring i kriminalregisterkungörelsen (1973:58). Lärosätenas eventuella behov av utdrag ur registret för sin utredning berördes inte. Sekretess Sekretess gäller i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom eller henne närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet. (7 kap. 27 första stycket sekretesslagen, 1980:100.) I den nya offentlighets- och sekretesslag som börjar gälla den 30 juni 2009, finns motsvarande regel i 23 kap. 6 (SFS 2009:400). Sammanfattande slutsatser Att regler om avskiljande infördes 1987 berodde i första hand på krav om att kunna avskilja studenter på vårdutbildningar som bedömdes utgöra en fara för liv och hälsa för personer som de kommer i kontakt med under utbildningen, främst vid praktik på sjukhus och andra vårdinrättningar. Departementschefen framhöll också att det framförts berättigade krav på att kunna avskilja studenter på lärarutbildningar mot bakgrund av den praktik i skolor och förskolor som ingår i utbildningen och behovet av skydd för förskolebarn 23

och skolelever. Att avskiljandereglerna ändå gäller alla högskoleutbildningar beror på att även lärare och medstuderande inom olika högskoleutbildningar kan utsättas för allvarliga risker från studerande. När det gäller studenter som har gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet underströk departementschefen med hänsyn till invändningar om dubbelbestraffning att ett avskiljande aldrig får grundas enbart på det faktum att ett brott har begåtts utan att en kvalificerad riskbedömning alltid måste göras. Departementschefen utgick från att bedömningen kommer att präglas av försiktighet. 24

Äldre regler om avskiljande Som nämnts i föregående kapitel infördes de nuvarande avskiljandereglerna efter att Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utrett frågan. UHÄ hade tillsatt en arbetsgrupp som under 1983 lade fram ett preliminärt förslag om avskiljande av studerande från högskoleutbildning (UHÄ 83/34). Arbetsgruppen uppgav följande (s. 4) under rubriken Tidigare gällande bestämmelser om avskiljande : I vissa av de föreskrifter, som före ikraftträdandet av högskoleförordningen 1977-07-01 gällde för utbildningen inom i stort dåvarande UKÄ:s förvaltningsområde, fanns intagna sär skilda bestämmelser om att en studerande kunde avstängas an tingen från fortsatt undervisning på en utbildningslinje el ler från ytterligare prov vid en fakultet. Skäl för en sådan avstängning var, i förstnämnda fall, att den studerande ef ter en viss tids studier inte hade godkänts i samtliga prov för en viss studiekurs eller, i sist angivna fall, att den studerande hade underkänts fyra gånger i prov för samma ämne eller del av ämne. Fråga om sådan avstängning prövades av vederbörande utbildningsnämnd. Ytterligare medgav 1958 års disciplinstadga möjlighet till relegation, vilket innebar att den studerande avskildes från läroanstalten och att han under högst två år inte utan tillstånd av universitetskans lern fick inskrivas vid denna eller annan läroanstalt. För vissa läroanstalter som vid högskolereformen eller sena re gick upp i en högskoleenhet fanns i författning stadgad möjlighet att skilja elev från vidare utbildning. Enligt lärarhögskoleförordningen kunde sålunda rektorsnämnden vid en lärarhögskola från vidare lärarutbildning skilja studerande, som saknade förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller var olämplig för läraryrket. För vissa specialhögskolor, t ex musikhögskolorna och scenskolorna, gällde att studerande, som visat uppenbar oförmåga att tillgodogöra sig utbildningen, kunde skiljas från utbildningen vid första läs årets slut genom beslut av styrelsen för utbildningen. I stadgan för konstfackskolan föreskrevs bl.a. att elev som utan vederbörligt tillstånd eller utan annat giltigt skäl uteblev från undervisningen mer än en vecka, därigenom utan vidare ansågs skild från skolan. För sjuksköterskeskolorna fanns be stämmelser om skiljande motsvarande dem vid lärarhögskolorna. Arbetsgruppen påpekade (s. 5) att de nämnda författningarna upphävdes i samband med högskolereformen 1977 och anförde: Varför tidigare reglering upphävts har enligt vad arbetsgruppen kunnat finna inte närmare belysts i förarbeten o dyl. 25

Tidigare förslag om ändring av avskiljandereglerna Sedan de nuvarande avskiljandereglerna infördes 1987 har flera förslag lagts fram om lämplighetsbedömning vid antagningen och om ändrade avskiljanderegler. Riksdagens revisorers förslag I december 1993 lade Riksdagens revisorer fram ett förslag angående disciplinärenden inom hälso- och sjukvården (1993/94:RR7). Revisorerna föreslog att regeringen skulle ges i uppdrag att utforma kriterier för lämplighet vid antagning till högskolestudier för patientorienterade yrken. I fråga om lämplighetstest borde möjligheten att utnyttja erfarenheter från andra utbildningsområden, exempelvis pilotutbildningen, undersökas. Även regler för avskiljande under studietiden behövde enligt revisorerna utformas när det gäller studerande till yrken inom hälso- och sjukvården. Reglerna skulle utgå från patienternas säkerhet och rätt till god vård. Vid behandlingen i riksdagen yttrade sig utbildningsutskottet till socialutskottet och anförde att det måste krävas att utbildningsanordnaren tar sitt ansvar i lämplighetsfrågan (bet. 1993/94:SoU26, s. 30 32). Utskottet pekade på att det enligt det gällande regelsystemet ankommer på lärosätena att själva besluta om lämplighetstest eller liknande vid antagning till viss utbildning. Utskottet var därför inte berett att föreslå att regeringen skulle besluta om centralt fastställda kriterier för lämpligheten.3 Beträffande avskiljandereglerna påpekade utbildningsutskottet att det under våren 1994 föreslagit regeringen att avskiljandereglerna borde ses över (frågan behandlades 1996, se nästa avsnitt). Riksdagens revisorers förslag avstyrktes och ledde inte till ändrade regler. Riksdagsbehandlingen 1996 Regeringen lämnade sina synpunkter på utbildningsutskottets förslag om en översyn av avskiljandereglerna (se förra avsnittet) i propositionen Tillträde till högre utbildning m.m. (prop. 1995/96:184, s. 42 43). Regeringen ansåg inte att reglerna för avskiljande borde vidgas och anförde följande: 3. Högskoleverket vill påpeka att högskoleförordningens regler om tillträde till högskoleutbildning vid denna tid gav universitet och högskolor större frihet att bestämma antagningsreglerna själva än vad som varit fallet sedan förordningens regler ändrades 1996. 27

Utbildningsutskottet anförde i det betänkande som nämns ovan att regeringen bör överväga möjligheten att vidga de nuvarande förutsättningarna för avskiljande. Uttalandet gjordes i samband med behandlingen av två motioner i vilka det framfördes att det är orimligt att avskiljandereglerna saknar koppling till den kommande yrkesrollen. Utskottet erinrade om lärosätenas ansvar när det gäller godkännande av praktiska moment på undervisnings- och vårdområdena. Det är enligt utskottet rimligt att förutsätta att godkända prov visar att studenten bedömts lämplig för den kommande yrkesverksamheten. [---] Enligt regeringens mening är det främst i utbildningar som leder till vårdeller undervisningsyrken som det kan vara aktuellt att avskilja studenter som är olämpliga för det yrke studierna syftar till. Regeringen instämmer i Högskolans avskiljandenämnds uppfattning att sådant avskiljande bör kunna göras genom att den studerande inte godkänns vid prövning och bedömning av olika prov och av praktikmoment. Underkännande av prov, och särskilt av moment som avser yrkespraktik, synes inte alltid ha använts i den utsträckning som kunde ha varit möjlig. Riksdagen accepterade regeringens bedömning (bet. 1995/96:UbU11, rskr. 1995/96:264). Lärarutbildningskommitténs förslag Lämplighetsprövningsutredningen lade 1998 fram det betänkande som låg till grund för lagstiftningen om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (se det kommande kapitlet Registerkontroll av lärarstudenter ), Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (SOU 1998:69). Utredningen ansåg (s. 146) att det kunde finnas skäl att överväga att införa någon form av lämplighetsprövning vid antagning till utbildningar som leder fram till yrken inom dessa verksamheter. Därmed kunde det, enligt utredningen, undvikas att personer som har små möjligheter att få arbete inom verksamheterna genomgår en lång utbildning. Eftersom Lärarutbildningskommittén hade i uppdrag att se över frågor om rekryteringen till lärarutbildningen, lämnade Lämplighetsprövningsutredningen inga egna förslag. Lärarutbildningskommittén ansåg att personer som dömts för eller står under åtal för sexualbrott och andra våldsbrott skulle hindras från att antas till en lärarutbildning (SOU 1999:63, s. 354). Kommittén anförde följande: Det är angeläget att minimera antalet registerkontroller dels på grund av den kränkning av den personliga integriteten som kontrollen kan anses utgöra, dels för att begränsa arbetet med registerutdragen. Kommittén föreslår därför, som en parallell till det förfarande som Lämplighetsprövningskommittén förordar, 28

att sökande antas till lärarutbildning med förbehållet att de skall förete ett registerutdrag, av vilket framgår att vederbörande inte dömts eller står under åtal för något av de angivna brotten. Liksom Lämplighetsprövningskommittén föreslår Lärarutbildningskommittén att utdragen ur belastnings- och misstankeregistren begränsas till sexualbrott, mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt rån och barnpornografibrott samt försök till sådana brott i den mån försök är straffbart. Det bör av informationen om lärarutbildning och bestämmelserna för antagning framgå att de som antas skall förete ett utdrag ur belastnings- och misstankeregistren och vilka brott som föranleder att en sökande inte antas. Kommittén räknar med att denna information kommer att leda till att personer, som vet att det finns sådana noteringar i belastnings- och misstankeregistren, avstår från att söka till lärarutbildning. Kommittén ansåg också att det fanns anledning att ändra avskiljandereglerna (s. 355): Det har förekommit att en student dömts för en pedofil handling men inte kunnat avskiljas från utbildningen eftersom det inte återstod någon praktik. Det fanns således inte någon risk för att studenten skulle skada någon under den resterande delen av utbildningen. Lärarutbildningskommittén föreslår att 4 kap. 6 högskolelagen ändras så att det blir möjligt att vid bedömningen också väga in påtaglig risk för att vederbörande kan komma att skada någon under en kommande yrkesutövning som gäller arbete med barn och ungdom. Kommittén är medveten om att bestämmelserna i högskolelagen nu avser all högskoleutbildning. Den ändring kommittén föreslår bör i första hand gälla studenter på utbildning som leder till en yrkesexamen som lärare. Kommittén menar dock att regeringen bör överväga om inte ändringen också bör omfatta andra yrkesexamina, t.ex. dem som leder till vårdyrken. I propositionen En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135, s. 97 98) redogjordes för remissinstansernas synpunkter på Lärarutbildningskommitténs förslag: Förslaget att den som skall antas till lärarutbildning skall förete utdrag ur polisens belastnings- och misstankeregister har delat remissinstanserna. Datainspektionen har ingen erinran mot förslaget, men anser att det integritetsintrång som följer måste vägas mot en bedömning av om åtgärderna tillgodoser det avsedda syftet. Förslaget tillstyrks bl.a. av BRIS och Lärarnas riksförbund samt av ett par högskolor och ett par kommuner. Narkotikabrott och rasistiska brott föreslås inkluderas bland brottsgrunderna. Rikspolisstyrelsen anser att kontroll i registren inte bör förekomma vare sig det gäller sökande till lärartjänster eller till lärarutbildning. Det kan ifrågasättas om den förväntade effekten kommer att kunna uppnås. Om förslaget genom- 29

förs skall bara belastningsuppgifter få lämnas ut. Riksrevisionsverket, Göteborgs universitet m.fl. ställer sig tveksamma till förslaget. Högskoleverket ifrågasätter förslaget då aktuella register kan innehålla uppgifter av mycket känslig natur. Frågan om sekretess behöver utredas närmare. Högskolans avskiljandenämnd anser att frågan inte kan besvaras förrän ytterligare utredning skett. Den enskildes krav på integritet och rättssäkerhet måste tillgodoses på bästa möjliga sätt. En registerkontroll måste vara förenad med tystnadsplikt för den som har rätt att ta del av utdragen. Umeå universitet, Falu kommun m.fl. anser att förslaget bör fortsatt utredas. SAF, några högskolor och studerandeorganisationerna avstyrker förslaget som ses som en kränkning av den personliga integriteten. Ansvaret för lämplighetsprövning skall inte läggas på högskolan utan på arbetsgivarna. Förslaget att ändra 4 kap. 6 högskolelagen så att vid bedömning av skäl för avskiljande från lärarutbildningen hänsyn också kan tas till risk för att vederbörande kan komma att skada någon under kommande yrkesutövning, har huvudsakligen mött avstyrkanden. Barnombudsmannen, Lärarnas riksförbund och några kommuner tillstyrker förslaget. JO anser att förslaget är tämligen långtgående och har inte blivit övertygad om att det finns sakligt behov av det föreslagna tillägget. Förslaget bör göras till föremål för särskilda överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Kammarrätten i Göteborg anser att det är betänkligt att beslut om avskiljande skulle grundas på antaganden om förhållanden som torde ligga långt fram i tiden. Högskoleverket avvisar förslaget inte minst av rättssäkerhetsskäl. Högskolans avskiljandenämnd avstyrker förslaget, som innebär att nämnden skulle tvingas göra abstrakta riskbedömningar angående en anmäld students framtida farlighet för kommande yrkesroll. Bedömningen bör ske först när problemet är aktuellt och inte under studierna. Studenten kan ha för avsikt att använda sin utbildning t.ex. inom forskning och administration eller andra sammanhang än de traditionella. Sveriges Förenade Studentkårer och Lärarhögskolans studentkår i Stockholm anser att de regler som finns för att avskilja studenter är tillräckliga, men att de bör stramas upp i tillämpningen. Regeringen avvisade förslaget om att de sökande ska visa upp registerutdrag med följande motivering (s. 56 57): Kommittén föreslår att sökande antas till lärarutbildning under förbehåll att de skall förete ett registerutdrag ur polisregistret, av vilket det skall framgå att vederbörande inte dömts eller står under åtal för vissa brott, i första hand sexualbrott och barnpornografibrott. Remissinstanserna är negativa till kommitténs förslag. Regeringen har den 27 april 2000 i en remiss till lagrådet föreslagit att den som erbjuds en anställning inom förskoleverksamhet, grundskola och motsvarande obligatoriska skolformer samt inom barnomsorgen skall lämna ett utdrag ur polisens belastningsregister. Syftet är att undvika att personer som dömts 30