Brandsäkerhet i pannanläggningar för fasta bränslen

Brandsäkerhet i pannanläggningar för fasta bränslen

BRANDSÄKERHET I PANNANLÄGGNINGAR FÖR FASTA BRÄNSLEN Anvisning 2007 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 2. Föreskrifter och anvisningar 3. Definitioner 4. Brandrisker då fasta bränslen används 5. Konstruktiv brandsäkerhet 6. Säkerhetssystem mot bakbrand 7. Pannanläggningens övriga brandskydd 8. Styrenhet och larmfunktioner 9. Inspektioner och test 10. Förhindrande av skadegörelse och risksituationer 11. Teknisk dokumentation och utbildning 1. Inledning Denna anvisning är ett komplement till myndigheternas föreskrifter och anvisningar. Anvisningen ersätter Försäkringsbolagens Centralförbunds tidigare publikationer Kiinteitä polttoaineita käyttävät pienehköt lämpökeskukset, Ohje 2001 (Mindre värmecentraler för fasta bränslen, Anvisning 2001) och Pellettilämpökeskuksen paloturvallisuus, Ohje 2002 (Brandsäkerhet i pelleteldade värmecentraler, Anvisning 2002), utgivna enbart på finska. I denna skyddsanvisning behandlas brandsäkerheten i fastbränsleanläggningar där pannans effekt är större än 30 kw och mindre än 1 MW och pannvattentemperaturen är under 110 o C. Särskild uppmärksamhet vid användande av fast bränsle skall ägnas säkerhetssystem avsedda att förhindra spridning av bakbrand från värmepannans eldstad via bränslematningsutrustningen till bränsleförrådet. För eldstäder av lägre effektklass än 30 kw skall i första hand tillverkarens skyddsanvisningar följas. 2. Föreskrifter och anvisningar Finlands byggbestämmelsesamling innehåller föreskrifter och anvisningar om pannrums och bränsleförråds brandsäkerhet. De gäller närmast den konstruktiva brandsäkerheten. Föreskrifterna och anvisningarna är: - ByggBS del E1 Byggnaders brandsäkerhet - ByggBS del E2 Produktions- och lagerbyggnaders brandsäkerhet - ByggBS del E3 Små rökkanaler - ByggBS del E 7 Ventilationsanläggningars brandsäkerhet - ByggBS del E8 Murade eldstäder - ByggBS del E9 Brandsäkerheten i pannrum och bränsleförrråd Värmepannor där övertryck råder eller kan uppstå är tryckbärande anordningar och omfattas av lagstiftningen om dessa. Planering och tillverkning av värmepannor där pannvattnet upphettas till högst 110 o C skall ske i överensstämmelse med god verkstadspraxis. Pannor med lägre effekt än 1 MW behöver då inte registreras och inte heller genomgå periodisk besiktning för tryckbärande anordning. Denna anvisning från Finansbranschens Centralförbund, enheten Försäkringslagstiftning, skadeskydd och säkerhet, är inte bindande för försäkringsbolagen att använda, utan varje bolag får fritt avvika från den i sina egna försäkringsvillkor.

2 Värmepannan skall vara planerad och tillverkad på så sätt att den inte äventyrar någons hälsa, säkerhet eller egendom. Några standarder som motsvarar lagstiftningen om tryckbärande anordningar finns inte för mindre pannanläggningar, men vid deras planering kan man utnyttja standarderna SFS 3330, SFS 3331 och SFS 3332, baserade på den upphävda lagen om tryckkärl. Dessa standarder förutsätter att värmepannan är utrustad bl.a. med följande: termometer som visar temperaturen i värmepannans frånledning anordning som automatiskt reglerar pannans värmeeffekt tömningsventil i värmepannans nedersta del påfyllningsanordning för påfyllning av pannvatten säkerhetsanordningar som träder i funktion om högsta tillåtna driftstryck överskrids expansionskärl för variationer i vätskevolymen tryckmätare som visar trycket i värmepannan fläns för fastsättning av kontrolltryckmätare tillverkningsskylt. Ägaren och innehavaren ansvarar för att pannanläggningen placeras, drivs, sköts och kontrolleras enligt tillverkarens anvisningar så att den inte äventyrar någons hälsa, säkerhet eller egendom. Säkerhetsteknikcentralen övervakar tryckbärande anordningar som finns på marknaden och ger vid behov tilläggsinformation om dem. Innan man gör ombyggnadsarbeten i eller bygger en pannanläggning skall man hos byggnadstillsynsmyndigheten ta reda på om projektet kräver åtgärds- eller byggnadslov. I lovet förutsatta granskningar som utförs av byggnadstillsyns- och räddningsmyndighet skall vara gjorda innan anläggningen tas i bruk. 3. Definitioner Bakbrand (tillbakabrand). Brand som från brinnande bränsle i eldstaden sprider sig längs bränslematningssystemet bakåt mot bränsleförrådet. Bränsleförråd. Utrymme, behållare eller silo för förvaring av bränsle. Fallrör. Till ett pelletsystems matarutrustning hörande del som smälter i händelse av bakbrand och hindrar branden från att sprida sig bakåt längs matningssystemet. Fallschakt. Del där bränslet faller från transportskruven till matarskruven i ett bränslematningssystem med två skruvar. Fast bränsle. Olika former av biomassa (ved, flis, pellets, torv, spannmål m.m.) för bränslebruk. Flamvakt. Anordning som övervakar förbränningen i eldstaden och stoppar matningen av bränsle om elden har slocknat. Förrådsbox. I värmepannan beläget förråd där bränsle placeras för matning till eldstaden. Heta arbeten. Arbeten där gnistor uppstår eller låga eller annan värme används vilket orsakar brandfara. Matarskruv. För transport av bränsle avsedd skruv och dess rör som matar bränsle till eldstaden. Pannanläggning (värmecentral). Helhet som utgörs av värmepanna och bränsleförråd samt tillhörande utrustning. Pannrum. Utrymme som är särskilt planerat och avsett för värmepanna. Rökgasfläkt. Fläkt som monteras mellan pannan och skorstenen för säkerställande av drag. Rökkanal. Ett utrymme med tillhörande väggar som används för att leda ut rök som uppstår i eldstaden. Skorsten. En i allmänhet vertikal byggnadsdel med minst en rökkanal. Skyddsfläns. Lufttät flänsanslutning på matarrör för bränsle, försedd med värmeisolerande tätning och avsedd att fördröja spridning av bakbrand i bränslematningssystemet. Slussmatare. Anordning i bränslematningssystem som stänger av direkt förbindelse mellan värmepanna och bränsleförråd fastän matning av bränsle pågår. Släckningsystem mot bakbrand. Utrustning som automatiskt upptäcker en brand som börjat sprida sig i bränslematningssystemet och släcker branden genom insprutning av släckmedel i matningssystemet. Tillförselrum. Från pannrummet separerat utrymme där fast bränsle förvaras före påfyllning. Transportskruv (siloskruv, förrådsskruv). För transport av bränsle avsedd skruv och dess rör som matar fram bränsle från bränsleförrådet till en matarskruv.

3 4. Brandrisker då fasta bränslen används Med tanke på brandsäkerheten i en pannanläggning för fast bränsle är det speciellt viktigt att beakta risken för bakbrand. Särskilt i torrt och luftigt bränsle, såsom hyvelspån, sprider sig en brand lätt till bränslematningsutrustningen om omständigheterna är ägnade att främja det. Bakbrand uppstår bl.a. av följande orsaker: störning orsakad av elavbrott, varvid bränslet i eldstaden fortsätter att brinna men matarutrustningen upphör att fungera och bränsle stannar kvar i matarröret till värmepannan; kan även störa draget i pannan uppkommet fel på utrustningen för bränslematning övertryck i eldstaden till följd av avbrott i rökgasfläktens funktion dragvariationer eller dåligt drag i värmepannan skapar övertryck i eldstaden så att heta rökgaser och brinnande bränsle passerar till matarsystemet häftig antändning av stoftaktigt bränsle höjer trycket i eldstaden så att heta gaser och brinnande bränsle tränger in i matningsutrustningen dålig förbränning vid funktionsstörning i värmepannan ger upphov till kolos som sprider sig till matarsystemet och kan flamma upp eller explodera låg driftsnivå hos anläggningen t.ex. sommartid då matning av nytt bränsle till pannan sker sällan och omständigheterna bidrar till att bränslet kan börja brinna i matarröret delar av utrustningen passar inte ihop med varandra, t.ex. dåligt drag i värmepannan på grund av olämplig skorsten störning i bränslematningssystemet, t.ex. matningen fortsätter tills pannans eldstad är fylld med bränsle och både pannan och matningsutrustningen går sönder störning i bränslematningssystemet på grund av fuktigt bränsle som frusit valvbildning i bränsleförrådet leder till att bränslematningssystemet töms, vilket gör att brandgaser kan strömma mot bränsleförrådet. Ytterligare brandrisker är: spricka eller skada i rökkanal beroende på alltför kraftig värmebelastning av rökgaser gnista från skorstenen vid överlastning av pannan het rökkanal som inte är tillräckligt värmeisolerad från brännbara konstruktioner brand i rökkanal eller tilltäppt rökkanal på grund av försummad sotning het aska förvaras i behållare av brännbar konstruktion eller på sätt som gör att het aska kommer i kontakt med brännbara material yta i värmesystemet blir het och antänder damm som samlats på ytan, eller alltför litet avstånd eller otillräcklig värmeisolering mellan het yta och brännbart material driftsstörning på grund av att temperaturen i värmepannan blir för hög elutrustning som inte är lämpad för användningsmiljön självantändning i fast bränsle kvalitetsvariationer i fast bränsle vårdslöshet vid hett arbete i samband med underhåll friktionsvärme till följd av att lager eller annan komponent gått sönder. 5. Konstruktiv brandsäkerhet Syftet med konstruktiv brandsäkerhet är att begränsa brandskador. Byggandet styrs i brandsäker riktning med föreskrifter och anvisningar. I en fastbränsleeldad pannanläggning skall den konstruktiva brandsäkerheten utföras minst enligt byggbestämmelsesamlingens delar E1, E2 och E9. Den konstruktiva brandsäkerheten skall upprätthållas genom regelbundna kontroller och underhållsåtgärder. En byggnad för fastbränsleeldad pannanläggning utförs i brandklass P1, om ett avbrott i värmeproduktionen till följd av brandskada kan orsaka betydande ekonomiska förluster och följdskador. I klass P1 skall även utföras pannanläggningsbyggnad med flera än två våningar.

4 En byggnad för fastbränsleeldad pannanläggning kan utföras i brandklass P2, om ett avbrott i värmeproduktionen till följd av brandskada orsakar skador bara i det enskilda objektet och ersättande värmeproduktion snabbt kan sättas igång. Separat pannanläggningsbyggnad i klass P2 med två våningar kan vara högst 9 meter hög. Byggnad i klass P2 med en våning kan vara högre än så. En byggnad för fastbränsleeldad pannanläggning kan utföras i brandklass P3, om det inte finns risk för att en brand i pannanläggningen sprider sig till omgivningen och ett avbrott i värmeproduktionen inte orsakar skador. Separat pannanläggningsbyggnad i klass P3 får vara endast i en våning och högst 9 meter hög. I den konstruktiva brandsäkerheten måste särskild uppmärksamhet ägnas genomföringar i sektionerande byggnadsdelar. Enligt föreskrifterna E1 får nödvändiga rör, slitar, kanaler, ledningar och rökgångar dras genom sektionerande byggnadsdel (vägg, tak, golv) under förutsättning att detta inte väsentligt försvagar byggnadsdelens sektionerande funktion. En väsentlig riskfaktor i sektionerande byggnadsdel mellan bränsleförråd och pannrum är genomföring för utrustningen som matar det fasta bränsle som används i anläggningen, eftersom en brand i matningsutrustning utan säkerhetsanordningar kommer åt att sprida sig obehindrat från en brandcell till en annan. För att förhindra brandspridning skall utrustningen för transport och matning av bränslet ha skyddsanordningar enligt punkt 6 Säkerhetssystem mot bakbrand. Brandmotståndstider för branddörrar, fönster och andra öppningar i sektionerande byggnadsdelar skall vara sådana att de inte väsentligt försvagar byggnadsdelens sektionerande funktion. Branddörrar och brandluckor i sektionerande byggnadsdelar skall vara självstängande och självreglande. 5.1 Pannanläggning som separat byggnad Från brandsäkerhetssynpunkt är en separat byggnad för pannanläggning den bästa lösningen. En pannanläggningsbyggnad är separat om avståndet från dess yttersta byggnadsdelar till andra byggnader är minst åtta (8) meter. En pannanläggning för fast bränsle skall vara placerad i en byggnad som endast betjänar pannanläggningens funktion, om en brand i pannanläggningen genom spridning till annan byggnad kan äventyra människors och djurs säkerhet eller orsaka stora ekonomiska skador. En separat byggnad för pannanläggningen skall också uppföras, om det av bränslet som används eller vid hanteringen av det uppstår finfördelat damm i så stor utsträckning att det tillsammans med luften kan bilda en explosiv eller lättantändlig och häftigt brinnande blandning. Separata pannanläggningsbyggnaders pannrum och bränsleförråd sektioneras från varandra i byggnad i brandklass P1 med byggnadsdelar av klass EI 120. Pannrummets och bränsleförrådets invändiga vägg- och takytor skall vara lägst av klass B-s1, d0 (motsvarar 1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar). i byggnad i brandklass P2 med byggnadsdelar av klass EI 30. Pannrummets och bränsleförrådets invändiga vägg- och takytor skall vara lägst av klass B-s1, d0 (motsvarar 1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar). Om konstruktionerna är utförda i byggnadsvaror av klass C-s2, d1 eller lägre, skall invändiga väggoch takytor förses med skyddsbeklädnad utförd i byggnadsvaror av klass A2-s1, d0. i byggnad i brandklass P3 med byggnadsdelar av klass EI 30, även om anvisningen E9 möjliggör att pannrum och bränsleförråd avskiljs med byggnadsdel som enbart förhindrar spridning av damm. Pannrummets invändiga vägg- och takytor skall vara lägst av klass B-s1, d0 (motsvarar 1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar). Bränsleförrådets invändiga vägg- och takytor skall vara lägst av klass D-s2, d2 (motsvarar 2/-), för golv finns inget klasskrav. I pannanläggning som huvudsakligen är belägen under markytan skall brandsektioneringen mellan pannrum och bränsleförråd vara utförd i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0. Dessutom skall sektionerande byggnadsdelar i byggnad i brandklass P2 vara av klass EI 60. I en separat pannanläggningsbyggnad får endast finnas utrymmen som har med anläggningens funktion att göra. Mindre (under 10 m 2 ) sektionerade förrådsutrymmen eller motsvarande får dock placeras i byggnaden. Brandsektioneringarna skall

5 utföras med byggnadsdelar av klass EI 60 oavsett byggnadens brandklass. De brandtekniska kraven för gårdsbruksbyggnader som understöds förutsätter att pannanläggning för fast bränsle inte byggs i anslutning till husdjursbyggnad om den resulterande byggandshelhetens areal överstiger 2000 m 2. (Jord- och skogsbruksministeriets förordning nr 85/05) 5.2 Pannanläggning som del av byggnad Pannanläggningen utgör del av byggnad när anläggningen är ansluten till en byggnad i annat bruk eller när avståndet från pannanläggningsbyggnadens yttersta konstruktioner till den andra byggnaden är mindre än åtta (8) meter. Pannrum och bränsleförråd i pannanläggning som del av byggnad skall genom brandsektionering avskiljas från varandra och från byggnadens övriga utrymmen. Sektioneringskravet gäller alla byggnadsdelar som omger pannrummet och bränsleförrådet. Den sektionering enligt användningssätt som avskiljer pannanläggningens pannrum och bränsleförråd från övriga utrymmen i den byggnad som pannanläggningen är del av skall vara utförd som en brandmur. Det innebär att den sektionerande konstruktionen dras ända upp till yttertaket, vars konstruktioner förses med avbrott vid sektioneringen. Brandklassen för dörr eller motsvarande byggnadsdel i sektioneringen enligt användningssätt skall vara minst lika hög som den brandklass som krävs för konstruktionen. 5.2.1 Brandsektionering av pannrum I bostadsutrymmen kan utan sektionering placeras för detta ändamål avsedd värmepanna. Annan värmepanna med effekt på högst 30 kw i byggnad i brandklass P1 sektioneras från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 60. i byggnad i brandklass P2 och P3 sektioneras från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 30. Pannrummets invändiga vägg- och takytor skall vara lägst av klass B-s1, d0 (motsvarar (1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar), oavsett byggnadens brandklass. Om konstruktionerna i en byggnad i brandklass P2 är utförda i byggnadsvaror av klass C-s2, d1 eller lägre, skall invändiga vägg- och takytor förses med skyddsbeklädnad utförd i byggnadsvaror av klass A2-s1, d0. Pannrum i källare skall sektioneras med konstruktioner utförda i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0 (motsvarar obrännbar). Dessutom skall sektionerande byggnadsdelar i byggnad i brandklass P2 vara av klass EI 60. Värmepanna med effekt på över 30 kw skall sektioneras från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 60 oavsett byggnadens brandklass. De sektionerande konstruktionerna skall utföras i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0 (motsvarar obrännbar). Tillförselrum eller askrum invid pannrummet hör till pannrummets brandcell. 5.2.2 Brandsektionering av bränsleförråd I pannrum som sektionerats från övriga utrymmen får fast bränsle placeras i obrännbar förrådssilo med tätt lock och i pannans förrådsbox till en sammanlagd mängd av högst 0,5 m 3 när bränslet är placerat i separat förrådssilo och pannrummet är sektionerat från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 30 högst 0,5 m 3 när bränslet är placerat i förrådssilo i anslutning till pannan och i pannans förrådsbox och pannrummet är sektionerat från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 60 utförda i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0. högst 2,0 m 3 när bränslet är placerat i separat förrådssilo i ett tillförselrum som avskiljts från pannrummet med vägg som förhindrar spridning av damm och pannrummet är sektionerat från övriga utrymmen med byggnadsdelar av klass EI 60 utförda i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0. Bränsleförråd skall vara brandsektionerat om mängderna förvarat bränsle är större än ovan angivna mängder. Sektioneringen av bränsleförrådet utförs i byggnad i brandklass P1 med byggnadsdelar av klass EI 120. Invändiga vägg- och takytor skall vara av klass B-s1, d0 (motsvarar 1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar).

6 i byggnad i brandklass P2 med byggnadsdelar av klass EI 30. Invändiga vägg- och takytor skall vara av klass B-s1, d0 (motsvarar 1/I) och golv av klass A2 FL -s1 (motsvarar obrännbar). Om konstruktionerna är utförda i byggnadsvaror av klass C-s2, d1 eller lägre, skall invändiga väggoch takytor förses med skyddsbeklädnad utförd i byggnadsvaror av klass A2-s1, d0. i byggnad i brandklass P3 med byggnadsdelar av klass EI 30. Invändiga vägg- och takytor kan vara av klass D-s2, d2 (motsvarar 2/-), för golvbeläggning finns inga klasskrav. Om bränsleförrådet huvudsakligen är beläget under markytan, skall sektioneringen utföras i byggnadsvaror lägst av klass A2-s1, d0 (motsvarar obrännbar) i byggnad i brandklass P1 med byggnadsdelar av klass EI 120 i byggnad i brandklass P2 med byggnadsdelar av klass EI 60 i byggnad i brandklass P3 med byggnadsdelar av klass EI 30. Brandmotståndstiden för sektionerande dörr är minst hälften av den brandmotståndstid som fordras av sektionerande byggnadsdel. 5.3 Flyttbar pannanläggning Om en flyttbar pannanläggning placeras på minst åtta (8) meters avstånd från annan byggnad, skall pannanläggningen vara brandsektionerad enligt kraven i punkt 5.1 Pannanläggning som separat byggnad. Om en flyttbar pannanläggning placeras på mindre än åtta (8) meters avstånd från annan byggnad, skall pannanläggningen vara brandsektionerad enligt kraven i punkt 5.2 Pannanläggning som del av byggnad. 6. Säkerhetssystem mot bakbrand Risken för bakbrand påverkas väsentligt av det bränsle som används i anläggningen. Utrustningsleverantören skall i pannrummet fästa en skylt som anger det för värmepannan i fråga avsedda bränslet och dess kvalitet. Värmesystemsleverantör som i värmesystemet installerar andra tillverkares utrustning och anordningar skall iaktta respektive utrustningstillverkares anvisningar och rekommendationer. Om pannan och matningsutrustningen är avsedda för flera bränslen, skall säkerhetssystemen planeras och installeras med tanke på det bränsle som orsakar störst risk för bakbrand. Automatisk utrustning för matning av bränsle skall alltid skyddas mot spridning av bakbrand. Skyddet skall ta hänsyn till bakbrandsförlopp både i fast bränsle och som gasbrand. Vid uppkomst av bakbrand skall eldstadens förbränningsluftfläkt stanna och rökgasfläkten skall fortsätta att fungera. I matarröret skall spalten mellan skruv och rör vara så liten att ingen luftströmning sker inne i matarskruven. Matarskruv och transportskruv skall vara dimensionerade så att skruvens periferihastighet är högst 1 m/s. Då ger eventuell kontakt mellan skruven och rörets insida inte upphov till så kraftig friktionsvärme att antändning kan ske. Röret för bränslematarskruven skall nära eldstaden ha en värmeisolerande och lufttät flänsanslutning som förhindrar att värme leds längs matarröret, eftersom ett hett matarrör gör att bränslet torkar snabbt och främjar spridning av bakbrand. Säkerhetsflänsens täthet skall kontrolleras regelbundet. Matningsutrustning för fast bränsle skall ha minst två separata säkerhetssystem som fungerar oberoende av varandra. Säkerhetssystemen skall fungera också under elavbrott. Säkerhetssystem är: Släckningssystem. Ett av säkerhetssystemen skall vara ett släckningssystem för bränslematningsutrustningen. Slussmatare. Det andra säkerhetssystemet skall vara en slussmatare om bränslet är dammande eller torrt, finfördelat och luftigt till beskaffenheten (sågspån, hyvelspån, torv e.dyl.) Fallschakt och två skruvtransportörer (matarskruv och transportskruv) samt vattenlås. Bränslebehållare. Fallrör.

7 Säkerhetssystemen skall uppfylla fordringarna i punkterna 6.1 6.5. I anläggning med en enda skruvtransportör (kombinerad transport- och matarskruv) skall den andra säkerhetsanordningen utöver släckningssystem vara antingen bränslebehållare eller slussmatare i enlighet med fordringarna. 6.1 Släckningssystem som säkerhetsanordning Som släckmedel kan vatten eller pulver användas. Vid installering av släckningssystem skall beaktas att spridning av bakbrand i matarskruven kan ske snabbare än vad det tar för matarskruvens yttemperatur att stiga. Avståndet mellan temperaturgivaren på matarskruvens ovansida och släckningssystemets munstycke skall vara så stort att en bakbrand inte hinner passera munstycket förrän släckningen sker. Bakbrand skall ge upphov till larm med ljud- och ljussignal. Larmöverföring skall ordnas så att larmet upptäcks tillräckligt tidigt för undvikande av skador. 6.1.1 Släckningssystem med vatten Vattensläckning för bränslematningsutrustningen skall utföras med minst två ändamålsenliga munstycken som monteras på lämpliga ställen för att förhindra spridning av bakbrand. Vattnet från munstyckena skall väta matningsutrustningens inre så att inget bränsle vid släckningsstället är torrt. Munstyckena skall monteras så att vattnet från dem inte kyler temperaturgivarna alltför tidigt. Vattensläckningssystemets behållare skall förses med nivåvakt eller trycklarm som via styrenheten larmar om vattennivån sjunker för mycket eller om trycket blir för lågt. Vattenbehållaren skall installeras så att munstyckena har tillräckligt vattentryck. Som lösning rekommenderas en tryckbehållare med bakslagsventil. Släckvattnet skall räcka till minst två släckningar. Släckvattenmängden skall fylla det vattenlås som bildas i matarutrustningen, om detta utgör en del av säkerhetssystemet. Släckningsutrustningen skall fungera också utan bruksvattennätets tryck. Behållarens påfyllningsrör och rören för släckvatten skall vara fast monterade. Släckningsrörens och munstyckenas funktion skall kunna testas med hjälp av ventiler för manuell öppning. För utlösning av vattensläckning skall systemet ha temperaturgivare, elektronisk och / eller av kapillärtyp (självdriven). Temperaturgivaren skall monteras på matarskruvens ovansida så nära värmepannan som möjligt men så att släckningssystemet inte utlöses vid normal drift. Utlösning av släckningssystemet skall ske senast då temperaturen vid temperaturgivaren överstiger den normala yttemperaturen med mera än 30 o C. Ledningen av värme från röret till temperaturgivaren skall testas. Att värme leds till temperaturgivare av kapillärtyp skall säkerställas med hjälp av värmeöverförande massa. Impuls från temperaturgivaren skall via styrenheten (eller självdrivet) leda till att vattenventilen öppnas i händelse av bakbrand; öppningstemperaturen skall testas och anges i bruksanvisningarna. Vattenventilen skall sluta sig när matarskruvens yttemperatur vid temperaturgivaren har blivit normal igen. Temperaturens normalisering får inte avbryta larmet som bakbranden gett upphov till. Utrustning som använder vatten för släckning skall också ha möjlighet till manuell utlösning. Släckningssystemets funktion skall testas innan utrustningen tas i bruk och med intervaller angivna i bruksanvisningarna. I stället för temperaturgivare kan man använda gnistdetektor som upptäcker heta partiklar i fallschaktet för bränsle. Gnistdetektor skall planeras, installeras och testas av ett företag som är specialiserat på gnistdetekterings- och släckningssystem. Släckningsutrustningen skall utföras så att dess funktion inte orsakar betydande vattenskada. 6.1.2 Släckningssystem med pulver I matningsutrustning för pellets där släckvatten kan orsaka risk för att matningsutrustningen går sönder på grund av att bränslet sväller kan i stället för vattensläckningsystem användas system med pulver som släckmedel. Pulversläckningssystem skall planeras och installeras av sakkunnig. Pulversläckningssystemet skall planeras och installeras så att utlösningen av pulver inte medför att bränsle blåses från bränslematningsutrustningen till pannrummet eller eldstaden. Pulvret skall strömma ut över det brinnande bränslet i matarröret så att branden slocknar och återantändning förhindras.

8 För utlösning av pulversläckning skall systemet ha elektronisk eller självdriven temperaturgivare. Temperaturgivaren skall monteras på matarskruvens ovansida så nära värmepannan som möjligt men så att släckningssystemet inte utlöses vid normal drift. Utlösning av släckningssystemet skall ske senast då temperaturen vid temperaturgivaren överstiger den normala yttemperaturen med mera än 30 o C. Ledningen av värme från röret till temperaturgivaren skall testas. Pulversläckningssystemets släckmedelsbehållare och reservsläckmedelsbehållare skall kontrolleras av handsläckarföretag minst en gång vartannat år. Pulversläckningssystemet skall ha en reservbehållare med släckmedel för enkelt utbyte av en förbrukad behållare. Släckmedelsbehållaren skall bytas ut genast när bakbranden har slocknat, även om bara en del av släckmedlet i behållaren har kommit ut. Förbrukad släckmedelsbehållare skall genomgå service hos handsläckarföretag snarast möjligt. Värmesystemet får inte användas utan funktionsberett släckningssystem. 6.2 Slussmatare som säkerhetsanordning Slussmatare skall vara utformad så att spridning av bakbrand förhindras effektivt. Till konstruktionen kan slussmataren vara - en roterande matare med fack (fackmatare) - en matare av behållartyp med minst två brandhärdiga slussplåtar som inte får vara öppna samtidigt - eller en anordning som ger motsvarande skydd. Slussmatarens konstruktion skall vara sådan att det inte uppstår öppen förbindelse mellan värmepannan och bränsleförrådet (silon) under pågående bränslematnng. Slussmataren skall motstå brand i 30 minuter. Matarens täthet skall kontrolleras minst två gånger per år. En slussmatare som blivit sliten måste genast repareras eller bytas ut mot en ny. Ett av munstyckena i släckningssystemet skall alltid placeras ovanför slussmataren. 6.3 Fallschakt och två skruvtransportörer (matarskruv och transportskruv) samt vattenlås som säkerhetsanordning Matarskruv, fallschakt och transportskruv skall till konstruktionen bilda ett vattenlås som när släckningssystemet fungerar fylls med vatten så att luft inte kommer igenom. Vattenlåset skall ha tömningsmöjlighet. Fallhöjden mätt från transportskruvens botten till matarskruvens topp skall vara minst 2 x matarskruvens diameter. Matningsutrustningen skall fungera så att matarskruven reglerar mängden bränsle som matas till eldstaden. Matarskruven skall i allmänhet ha större bränslematningskapacitet än transportskruven. Matarskruven skall utformas så att röret och fallschaktets botten hålls så rena som möjligt. Vid larm om bakbrand skall transportskruven stanna och matarskruven skall fungera ända tills den är tömd. Om fel uppstår i matarskruven skall också transportskruven stanna. I matningsutrustning med fallschakt skall ett av släckningsmunstyckena placeras i schaktets övre del. 6.4 Bränslebehållare som säkerhetsanordning Behållare för bränsle skall vara lockförsedd och lufttät så att gaser förhindras att strömma i fel riktning. Bränslebehållaren och dess lock skall vara av obrännbar konstruktion och de skall tåla övertryck som uppstår vid förbränningen. Bränslebehållare skall ha följande anordningar: - larm för lägsta bränslenivå - fast installerat släckvattenrörsystem och munstycken, i normalsituation torrt, som är anslutet till vattenledningsnätet och försett med manuell ventil, om bränslebehållaren är större än 8 m 3 - ventilanslutning för släckvattenslang och snabb beredskap för vattentillgång, om bränslebehållaren är 8 m 3 eller mindre - temperaturgivare som larmar när temperaturen i bränslebehållaren stiger - indikator som larmar om bränslebehållarens lock inte har blivit stängt.

9 För bränslebehållare ställs inga konstruktionskrav om behållaren är utrustad med slussmatare enligt kraven i punkt 6.2. Bränslebehållarens lock skall man öppna med försiktighet och varje gång kontrollera att ingen bakbrandssituation föreligger. Innan man går in i bränslebehållaren måste den vädras tillräckligt med tanke på eventuell kolosrisk eller syrebrist. 6.5 Fallrör som säkerhetsanordning Fallröret skall finnas mellan brännaren och bränslematningssystemet. Röret skall vara av material som inte upprätthåller brand och som smälter vid ca 100 o C. Rörets längd skall vara minst 500 mm. Bränslematningsutrustningen skall vara försedd med temperaturgivare som gör att matningen av bränsle avbryts när temperaturen stiger och fortsatt bränslematning när fallröret har smält förhindras. Placeringen av fallrörets övre och nedre ända får inte vara sådan att heta brandgaser som uppstår vid bakbrand kan strömma mot bränsleförrådet efter att fallröret har smält. 6.6 Annat skyddssystem som säkerhetsanordning Skyddssystem enligt punkt 6.1 6.5 kan ersättas med annat skyddssystem bara om detta lika effektivt förhindrar spridning av bakbrand. Effektiviteten hos annat säkerhetssystem än dem som är beskrivna i punkt 6.1 6.5 måste påvisas genom typspecifik testning av värmepanna och dess bränslematningssystem. Vid testningsförfarandet skall gynnsammaste möjliga omständigheter skapas för uppkomst och spridning av bakbrand. Testningen skall utföras av ett testningslaboratorium. Testningsförfarandet och testresultaten skall dokumenteras. 7. Värmeanläggningens övriga brandskydd 7.1 Rökkanal och skorsten samt sotning Rökgastemperaturen i rökkanalen får vara högst +350 o C eller den temperatur som tillverkaren har meddelat. Rökgasernas temperatur skall mätas så att man kan upptäcka om rökgaserna som strömmar från eldstaden till rökkanalen är alltför heta. Speciellt måste temperaturen på rökgaserna hållas under uppsikt vid ändring av bränslekvalitet. Fast bränsle och låg röktemperatur som orsak till fukt och korriosion i rökkanalen är en risk som måste beaktas om rökgastemperaturen i rökkanalen sjunker under +150 o C. Yttemperaturen på rökkanal inne i byggnad får inte överstiga +80 o C. Genomföring för rökkanal skall brandisoleras från brännbara byggnadsmaterial. Skorstenens höjd och lämplighet skall stå i överensstämmelse med panntillverkarens anvisningar. Undertrycket som skorstenen och rökgasfläkten åstadkommer skall motsvara kraven för värmesystemet. Skorstenens höjd och lämplighet för den nya användningen skall kontrolleras vid byte av panna eller vid övergång till annat bränsle. Om det kommer gnistor eller delvis förbrunnet bränsle från rökkanalen skall man omedelbart justera förbränningen och försäkra sig om omgivningens brandsäkerhet. En sotare med yrkesexamen skall inspektera och sota pannan och rökkanalerna minst en gång om året i enlighet med sotningsförordningen och anteckna sotningsarbetet i driftsjournalen i pannrummet. Horisontell del av rökkanal skall ha rengöringsluckor så att hela anslutningen till vertikal rökkanal kan rengöras. 7.2 Hantering av aska Aska skall avlägsnas i enlighet med anvisningar från värmepannans tillverkare. Alla anordningar och behållare för maskinell eller manuell hantering och förvaring av aska skall vara av obrännbart material och täta. Skyddsavstånden till brännbara material skall vara så stora att ingen antändning sker. Genomföringar för asktransportanordningar får inte försvaga brandsektioneringen och anordningarna skall brandisoleras från brännbara byggnadsmaterial. Konstruktionerna i rum där aska förvaras skall vara obrännbara.

10 7.3 Värmepannans placering i pannrummet och krav på skyddsavstånd Skyddsavståndet från heta ytor där temperaturen kan överstiga 80 o C till brännbara material och konstruktioner skall vara minst 600 mm eller annars måste de heta ytorna värmeisoleras. Inga material eller föremål får förvaras på värmeutrustningen eller dess delar. Ytorna skall också vara fria från damm. Värmepannan placeras vanligen i ett separat utrymme (pannrum) som utgör en egen brandcell. Kring värmepannan och dess tillbehör och kring bränslematningsutrustningen skall finnas tillräckligt med fritt utrymme för rengöring, sotning, underhåll och reparationer samt för skyddsavstånd. Det fria utrymmet skall i allmänhet vara minst 1000 mm. 7.4 Elutrustning Elanordningarna skall vara lämpade för användningsmiljön. Om damm kan samlas på elanordningens yta skall anordningen vara av kapslingsklass IP5X. Elanordningens yttemperatur skall vid kontinuerlig drift vara så låg att eventuellt bränsle eller damm på ytan inte kan börja brinna. I utrymmen där det vid hanteringen av bränsle uppstår damm som tillsammans med luften kan bilda en explosiv blandning, skall elektriska och mekaniska anordningar vara lämpade för det explosionsfarliga utrymmet. 7.5 Värmepanna för manuell matning Förrådsbox som är ansluten till värmepanna utan mataranordningar och transportörer skall uppfylla de krav som ställs på värmepannan i fråga om täthet, luckors trycktålighet och skyddsavstånd. 7.6 Ledande av förbränningsluft till pannrummet Då fast bränsle används skall kanal och ventil för förbränningsluften ha en tvärsnittsareal som är minst 1,5 gånger rökkanalens tvärsnittsareal. När rökgasfläkt används skall man för ventilationens del iaktta panntillverkarens anvisningar. Tillräcklig tilluft skall säkerställas och luftens kylande inverkan (t.ex. frysning av vattenrör eller pumpar) vid köldgrader skall beaktas. 7.7 Bränsletransport Överföring av bränsle till förrådsutrymmet eller bränslebehållaren skall ske med iakttagande av tillräcklig aktsamhet. En lockförsedd silo får inte öppnas om dess temperatur har stigit. När pelletbränsle transporteras med hjälp av tryckluft skall man se till att frånluftsystemet i placeringsutrymmet fungerar. Mängden frånluft som lämnar bränsleförrådet skall motsvara den luftmängd som används för bränsletransporten. Utrustningen för transport och matning av bränsle skall vara försedd med säkerhetsanordningar såsom brytstift, överbelastningsskydd, rotationsvakter m.m. för att förebygga brandrisk och skador på utrustningen. Om det i samband med bränsletransport uppstår explosiva dammluftblandningar, skall bränslebehållarens eller bränsleförrådets elektriska och mekaniska anordningar vara lämpade för sådana förhållanden. 7.8 Säkerhetsanordningar för eldstad Värmesystemet skall ha en flamvakt som stoppar matningen av bränsle till pannan och larmar i händelse att elden slocknar. En värmepanna med rökgasfläkt skall vara utrustad med en övertryckskontakt som stoppar systemets funktion. 7.9 Brandsläckningsredskap I värmepannans omedelbara närhet skall finnas åtminstone en handbrandsläckare av effektklass 27A 144 B-C (A - B III E) och en snabbrandpost eller en snabbt användningsklar vattenslang som alltid är kopplad till vattenledningsnätet. Vattenslangen skall vara så lång att den når ända till bränsleförrådet. Om tilluftkanalen leds utifrån till pannrummet genom andra utrymmen, skall den vara brandisolerad enligt EI 30. Tilluft får inte tas från angränsande rum.

11 8. Styrenhet och larmfunktioner Styrenhetens accumulatorkapacitet skall vara dimensionerad för säkerställande av släckningsoch larmfunktionerna för en tid av 12 timmar. Otillräcklig laddningsstatus i ackumulatorer skall ge larm. Styrcentralen skall ha reglervärden för användande av olika bränslen om eldstaden är avsedd för flera slag av bränslen med olika egenskaper. Reglervärdena skall också vara angivna i manualen för värmepannan. Funktionsstörning eller bakbrand skall ge larm med ljud- och ljussignal. Larmöverföringen skall vara ordnad så att larmet blir upptäckt i tillräckligt god tid för undvikande av skador. Kablar till styrenhet, larmanordningar och släckningsutrustning skall ha övervakat jordfelssystem. 9. Inspektioner och test Den som ansvarar för pannanläggningens byggnads- eller ombyggnadsarbete skall se till att de myndighetsgranskningar som åtgärds- eller byggnadslovet förutsätter innan anläggningen tas i bruk är utförda och konstaterade brister avhjälpta. Innan anläggningen tas i bruk skall pannans och bränslematningssystemets styr- och larmfunktioner samt säkerhetsanordningarnas funktion testas av utrustningens leverantör, installatör och användare. Protokoll över utförd testning ges av utrustningsleverantören till anläggningens innehavare. Elutrustning skall ibruktagningsbesiktigas och vid behov kontrollbesiktigas. Över ibruktagnings- och kontrollbesiktning skrivs besiktningsprotokoll/-intyg. Visuell inspektion av pannanläggningen görs en gång i veckan. Styr- och larmanordningarna funktionstestas minst två gånger per år och alltid efter ändringar. Av utrustningsleverantören givna service- och kontrollanvisningar skall förvaras i pannrummet. Service, funktionstest och inspektioner skall antecknas i driftsjournalen. 10. Förhindrande av skadegörelse och risksituationer Pannanläggningsutrymmen och -byggnad skall alltid vara låsta när ingen vistas där. Tillträde till bränsleförråd, silor och motsvarande skall förhindras även på grund av olycksfallsrisk. Brandfarliga arbeten skall utföras i överensstämmelse med anvisningar för hett arbete. Brännbart material får inte förvaras invid pannanläggningens ytterväggar. Pannanläggningen skall ha tillräcklig belysning. 11. Teknisk dokumentation och utbildning Pannanläggningens leverantör eller utrustningsleverantörer skall skriftligen på finska och vid behov på svenska ge alla upplysningar och anvisningar som behövs för anläggningens drift och ordna tillräcklig driftsutbildning. Anvisningarna skall också beskriva typiska störningssituationer och ange hur man skall gå till väga vid störningar. Om det är möjligt att använda olika bränslen skall nödvändiga tilläggsanvisningar ges för inställningar och drift av pannan och dess utrustning. Om annat bränsle kan användas uppblandat med det huvudsakliga bränslet, skall anvisningar också ges om detta. Vid leverans av utrustning skall samtidigt ges inspektionsblanketter, enligt vilka utrustningen granskas och nödvändiga testningar kan göras, samt en driftsjournal där kontroller och testningar antecknas. Anvisningarna och inspektionsprotokollen skall bevaras och vid behov visas för pannanläggningsinspektören, räddningsmyndigheterna och försäkringsbolaget. Ändringar som väsentligt påverkar driften får utföras endast av person eller företag som har tillräcklig kompetens. Anteckning om ändringar skall göras i tekniska data och anvisningar. Om det inte finns en huvudleverantör som svarar för hela anläggningens leverans, måste beställaren själv samla ihop informationen. Om de uppräknade uppgifterna och anvisningarna inte finns att tillgå, skall åtminstone säkerhetsanvisningar skaffas eller göras upp i efterhand också för gamla anläggningar.

Bulevarden 28 00120 Helsingfors fornamn.efternamn@fkl.fi www.fkl.fi www.vahingontorjunta.fi