Anvisning om tillämpning av biproduktförordningen vid anläggningar som tillverkar foder för pälsdjur, hundar i hundgård och sällskapsdjur

Anvisning om tillämpning av biproduktförordningen vid anläggningar som tillverkar foder för pälsdjur, hundar i hundgård och sällskapsdjur

Tas i bruk 21.1.2010 Jordbrukskemiska enheten Godkänd av Sinikka Marmo Föredragande Taina Haarahiltunen 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 4 2 TILLSYN ÖVER ANLÄGGNINGAR... 5 3 FODERFÖRETAGARENS SKYLDIGHETER... 6 3.1 Allmänt... 6 3.2 Egenkontroll och HACCPsystem... 7 3.3 Journalföring och spårbarhet... 8 3.4 Förpackningspåskrifter för foder... 8 4 MÄRKNING, IDENTIFIKATION OCH TRANSPORT AV BIPRODUKTER SAMT HANDELSDOKUMENT... 8 4.1 Krav på bearbetning av biprodukter och identifikationsmärkningar... 9 4.2 Krav på transport av biprodukter... 10 4.2.1 Transportfordon och märkning av det... 10 4.2.2 Avsändare, transportör och mottagare av biprodukter... 10 4.3 Handelsdokument:... 11 5 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER VID AVDELNINGAR FÖR BIPRODUKTER OCH VID ANDRA UPPSAMLINGSCENTRALER... 12 5.1 Biprodukter som lämpar sig som foder för pälsdjur och hundar i hundgård... 12 5.2 Biprodukter som är olämpliga eller förbjudna som foder för pälsdjur och hundar i hundgård... 14 5.3 Bearbetning av biprodukter vid biproduktavdelningar och andra uppsamlingscentraler... 15 6 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER I FODERBLANDNINGSCENTRALER... 16 7 BEARBETNINGSANLÄGGNINGAR I KATEGORI 2 SOM BEARBETAR KROPPAR AV PÄLSDJUR... 17 8 ANVÄNDNING AV KÖTTBENMJÖL, FISKMJÖL OCH UTSMÄLT ANIMALISKT FETT... 17 9 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER I FODER FÖR SÄLLSKAPSDJUR... 18 9.1 Allmänna anvisningar för tillverkning av foder för sällskapsdjur... 18 9.2 BARFutfodring... 18 9.3 Biprodukter som lämpar sig som foder och tuggben för sällskapsdjur... 19 9.4 Biprodukter som är olämpliga eller förbjudna att användas som foder för sällskapsdjur... 20 10 BILAGA I Handelsdokument kategori 3 (MODELL)... 21 11 BILAGA II Handelsdokument kategori 2, foder för pälsdjur (MODELL)... 22 12 BILAGA III Försäljning av råa ben av svin och fjäderfä som foder för sällskapsdjur... 23 13 BILAGA IV Användning av biprodukter från renslakt som foder... 24 14 BILAGA V Märkning av foderämnen som lämnar slakteriernas uppsamlingscentraler... 25 15 BILAGA VI Modellblankett för inspektionsberättelse "Inspektion av uppsamlingscentral som utförs av besiktningsveterinär... 27 16 BILAGA VII Modellblankett för inspektionsberättelse Inspektion, som utförs av kommunalveterinär, av anläggning som tillverkar foder för sällskapsdjur... 27 17 BILAGA VIII Modellblankett för inspektionsberättelse: Inspektion, som utförs av kommunalveterinär, av anläggning inom fiskbranschen... 27 18 BILAGA IX Modellblankett för inspektionsberättelse: Kontrollbesök vid foderblandningscentral för pälsdjur... 27 19 BILAGA X Exempel på enkla flödesscheman (tillverkning av hundkorv samt torkning av biprodukter till foder för sällskapsdjur)... 28 20 BILAGA XI Exempel på blankett för faroanalys... 29 3

1 INLEDNING Med animaliska biprodukter avses hela djurkroppar eller delar av djurkroppar samt andra produkter av animaliskt ursprung som inte är avsedda att användas som livsmedel. Med biprodukter av fisk eller fiskrens avses motsvarande material som erhålls från fiskar. Användningen av biprodukter är förknippad med en eventuell hälsorisk för djur, människor och miljö. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 behandlar hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Avsikten med förordningen är att skapa ett regelverk för animaliska biprodukter för att trygga folkhälsan och djurens hälsa. I förordningen fastställs bestämmelser om klassificering, insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning, användning, bortskaffande, utsläppande på marknaden, import, export och transitering av animaliska biprodukter. Förordningen om biprodukter har tillämpats som sådan i alla medlemsstater sedan 1.5.2003. Enligt biproduktförordningen indelas animaliska biprodukter i tre kategorier baserade på den risk som de är förknippade med. Klassificeringen har betydelse vid användning, bearbetning och bortskaffande av biprodukterna. I Livsmedelssäkerhetsverket Eviras anvisning 16010/1 om tillämpande av biproduktförordningen i anläggningar som hanterar livsmedel av animaliskt ursprung beskrivs klassificeringen av biprodukter enligt biproduktförordningen. Anvisningen har publicerats på Eviras webbsidor http://www.evira.fi/portal/se/evira/sakenheter/animaliska_biprodukter/. I denna anvisning finns de uppgifter ur biproduktförordningen som gäller användning och tillverkning av animaliska biprodukter till foder för pälsdjur och sällskapsdjur samt hundar i hundgårdar vid uppsamlingscentraler, foderblandningscentraler och anläggningar som tillverkar foder för sällskapsdjur. Med hundar i hundgård avses hundar som inte bor i hushållen, som exempelvis draghundar. Anvisningen gäller inte anläggningar som tillverkar torrfoder för hundar, där endast bearbetade biprodukter används. Anvisningen riktar sig både till anläggningarnas övervakare och till aktörerna. Anvisningen är baserad på bland annat följande lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, den s.k. biproduktförordningen med ändringar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 om fastställande av krav för foderhygien, den s.k. foderhygienförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder Kommissionens förordning (EG) nr 1292/2005 om ändring av bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 avseende djurfoder, den såkallade TSEförordningen Kommissionens beslut (2004/217/EG) om antagande av en förteckning över varor som inte får avyttras eller användas som foder Jord och skogsbruksministeriets förordning 850/2005 om tillsyn över anläggningar för bearbetning av vissa animaliska biprodukter och om användning av vissa biprodukter, den s.k. kontrollförordningen Jord och skogsbruksministeriets förordning 435/2006 om ändring av jord och skogsbruksministeriets förordning om tillsyn över anläggningar för bearbetning av vissa animaliska biprodukter och om användning av vissa biprodukter, det s.k. användningsförbudet för minkkadaver Foderlag 86/2008 4

Jord och skogsbruksministeriets beslut om foderämnen (40/99) Jord och skogsbruksministeriets beslut om foderblandningar (41/99) Jord och skogsbruksministeriets förordning om ändring av jord och skogsbruksministeriets beslut om foderblandningar 91/02 Jord och skogsbruksministeriets förordning om bedrivande av verksamhet inom foderbranschen (712/2008) Jord och skogsbruksministeriets förordning om genomförande av offentlig kontroll av foder 11/09 För att underlätta efterföljandet av biproduktförordningen har också olika tillämpningsguider och anvisningar utarbetats för aktörer och övervakare inom olika områden. Guiderna och anvisningarna finns på Eviras webbsidor http://www.evira.fi/portal/se/evira/sakenheter/animaliska_biprodukter/. För att underlätta läsningen av anvisningen uppräknas i huvuddrag de lagrum där det stadgas om det som behandlas i stycket i fråga. Riktigheten i referenserna till lagstiftningen bör alltid kontrolleras i gällande lagstiftning. 2 TILLSYN ÖVER ANLÄGGNINGAR Biproduktförordningen kapitel I, artikel 3, artikel 26 Kontrollförordningen 2 kap. 6 8, 3 kap. 14 16, 18 25 Kontrollförordningen stadgar om hur tillsynen ska organiseras vid anläggningar som bearbetar, lagrar eller bortskaffar biprodukter. Foderkontrollen vid Eviras enhet för jordbrukskemi, i fortsättningen foderkontrollen, har tillsynen över bearbetningsanläggningarna i kategori 2 och 3, över syrabehandlingsställen vid biproduktavdelningarna på slakterierna, det vill säga uppsamlingsplatserna, andra uppsamlingsplatser, foderblandningscentraler, det vill säga användare, samt anläggningar som framställer foder för sällskapsdjur. Med foderblandningscentral avses anläggningar som framställer foder för pälsdjur. Även förpackning av råa delar av slaktdjur, som exempelvis ben som har köpts från en styckningsanläggning, anses vara framställning av foder för sällskapsdjur, och därför behövs godkännande av foderkontrollen. Foderkontrollen utför inspektioner för godkännande av anläggningarna och inspekterar därefter anläggningarna i enlighet med den årliga kontrollplanen utgående från riskvärderingen. Som tillsynsmyndigheter fungerar utöver foderkontrollen länsveterinärerna inom länen, kommunalveterinärerna inom kommunerna, besiktningsveterinärerna vid slakteriernas avdelningar för biprodukter och kommunalveterinärerna vid slaktplatsernas avdelningar för biprodukter. Länsveterinären ska inspektera bearbetningsanläggningarna i kategori 2 minst en gång om året och därtill delta i foderkontrollens inspektionsbesök vid anläggningarna i fråga. Kommunalveterinären ska inspektera bearbetningsanläggningarna för kategori 3material, anläggningar som framställer foder för sällskapsdjur, foderblandningscentralerna och uppsamlingscentralerna minst en gång om året och därtill närvara vid foderkontrollens inspektioner vid anläggningarna i fråga. Det samma gäller för besiktningsveterinärerna och övervakningen av uppsamlingscentralerna. Utöver godkännande i enlighet med biproduktförordningen behöver anläggningar som bearbetar biprodukter ofta miljötillstånd för verksamheten. Inspektören ska se till att anläggningen följer kraven i biproduktförordningen om klassificering, insamling, bearbetning, märkning och lagring av biprodukter; 5

biprodukter som sänds från anläggningen är korrekt märkta; det handelsdokument som medföljer transporten uppfyller kraven i biproduktförordningen; och att biprodukter sänds från anläggningen endast till bearbetningsanläggningar som har godkänts enligt biproduktförordningen att bearbeta kategorin i fråga, eller till andra destinationer som lagstiftningen godkänner. Inspektören ska göra upp en skriftlig inspektionsberättelse över utförda inspektioner, där inspektionens förlopp antecknas, samt de centrala observationerna och i synnerhet bristerna och de tidtabeller som har satts upp för att korrigera bristerna. Inspektionsberättelsen sänds till den inspekterade anläggningen utan dröjsmål, samt till foderkontrollen för kännedom minst en gång om året. Inspektören ska förvara inspektionsprotokollet i minst fem år. För foderämnen och foderblandningar krävs också förpackningspåskrifter, och dess riktighet kontrolleras av foderkontrollens inspektör i samband med kontrollbesöken. 3 FODERFÖRETAGARENS SKYLDIGHETER 3.1 Allmänt Biproduktförordningen kapitel I, artikel 3 Kontrollförordningen 23 Foderhygienförordningen punkt 6 a En företagare som framställer foder är en aktör inom foderbranschen. För foderföretagarna gäller flera bestämmelser som ställer minimikrav på verksamheten för att garantera att fodret är säkert för djur, människor och miljö. Ansvaret för fodersäkerheten och kvaliteten ligger hos foderföretagaren i alla skeden av produktionen, förädlingen och distributionen. Företagaren ansvarar för att de biprodukter som uppstår i verksamheten hanteras på korrekt sätt så att säkerheten i de livsmedel och foder som eventuellt tillverkas vid anläggningen kan garanteras. Biprodukter och produkter som härleds av dessa ska samlas in, transporteras, lagras, bearbetas, bortskaffas, släppas ut på marknaden, exporteras, transiteras och användas i enlighet med biproduktförordningen. Det är företagarens uppgift att se till att anläggningen är godkänd för den verksamhet som utövas där. Om foderkontrollens godkännande för verksamhet i enlighet med biproduktförordningen ska ansökas senast två veckor innan verksamheten inleds, så att foderkontrollen har tid att bekanta sig med anläggningens plan för egenkontroll och HACCPsystem (Hazard Analysis and Critical Control Points, dvs. faroanalys och kritiska styrpunkter) samt utföra ett kontrollbesök vid anläggningen för beslut om godkännande. Även väsentliga förändringar i anläggningens verksamhet kräver godkännande. En anläggning som inte får godkännande på grund av sina brister, eller vars godkännande återtas, får inte vara i gång. Kontrollmyndigheten kan annullera godkännandet helt eller för en viss tid, om bristerna inte har korrigerats trots uppmaningar, om anläggningens verksamhet orsakar allvarlig fara för människornas eller djurens hälsa, om felaktiga eller bristfälliga uppgifter har uppgetts om verksamheten eller om anläggningen har lagt ner sin verksamhet. 6

3.2 Egenkontroll och HACCPsystem Kontrollförordningen 7 samt bilaga 4 Foderhygienförordningen artiklarna 6 och 7 Enligt biproduktförordningen ska godkända uppsamlingscentraler, biproduktavdelningar och foderblandningscentraler ha en plan för egenkontroll för att säkra den hygieniska kvaliteten på pälsdjursfoder samt förhindra risken för spridning av djur eller fisksjukdomar samt för att trygga den hygieniska kvaliteten på pälsdjursfoder. Därtill kräver foderhygienförordningen att alla företagare inom foderbranschen med undantag av primärproduktionen har ett HACCPsystem. Det finns en modell på ett flödesschema i bilaga IX och en modell på en faroanalys i bilaga X. Eviras anvisning om tilllämpning av HACCPsystemet och om tillhörande dokument för foderföretagare finns på Eviras webbsidor http://www.evira.fi/portal/se/djur/foder/verksamhet_inom_fodersektorn/anvisningar/. Inspektören övervakar att planen för egenkontroll och HACCPsystemet som är en del av den uppfyller kraven i lagstiftningen. Det är företagarens uppgift att uppdatera planen årligen eller alltid då det sker ändringar i verksamheten. Av planen ska framgå vem som ansvarar för egenkontrollplanen samt namnet på laboratoriet som ansvarar för undersökningen av proverna som hör till egenkontrollen. Laboratoriet ska ha ändamålsenliga lokaler och apparatur samt utbildad personal. Journal ska föras över hur egenkontrollprogrammet förverkligas, t.ex. över mikrobiologiska provtagningsresultat, faktorer som tvätt och desinficering och vilka dagar det utfördes, samt utbildning av personalen och phmätningar vid syrabehandling av foder. Egenkontrollprogrammet för biprodukter ska beskriva bland annat följande faktorer mottagning och lagring av råvaror samt lokaler för detta uppföljning av råvarornas kvalitet en förteckning över inkommande och utgående varor jämte datum för händelsen samt avsändarnas och mottagarnas kontaktuppgifter beskrivning av tillverkningsprocessen och journalföring av den kvaliteten på det vatten som ska användas till foder beskrivning av de åtgärder som vidtas för att förhindra att slutprodukterna förorenas en provtagningsplan för anordningar som används vid produktionen, för produktionsmiljön samt för slutprodukterna (t.ex. mikrobiologiska eller fysikaliskkemiska egenskaper) lagring av slutprodukterna, lastning i transportfordon och transport till destinationen handelsdokument och hur de förvaras plan för underhåll av anordningar som används för produktion plan för tvätt och desinficering av produktionslokaler, anordningar och transportmedel samt journalföring av dessa plan för kalibrering av mätutrustningen och journalföring plan för skadedjursbekämpning och journalföring ombesörjande av avfall och avloppsvatten utbildning av personalen avseende egenkontrollsystemet och allmän hygienisk verksamhet 7

3.3 Journalföring och spårbarhet Foderlag 19 Biproduktförordningen artikel 9 samt bilaga II kapitel IV och V Foderhygienförordningen, bilaga II JSMf 712/2008 13 Företagaren ska föra journal över verksamheten på ett sådant sätt att de uppgifter som behövs med tanke på tillsynen och fodrets spårbarhet kan klarläggas vid behov. Spårbarheten gäller ett steg bakåt och ett steg framåt. Anläggningar som sänder ut biprodukter ska också föra journal över de biprodukter som sänds ut från anläggningen. Detta krav på journalföring kan man uppfylla genom att spara kopior av handelsdokumenten som har utfärdats för transport. Handelsdokument och journalföring av tillverkningen ska sparas i minst två år. 3.4 Förpackningspåskrifter för foder Foderlag 86/2008 JSM:s beslut om foderämnen 40/99 JSM:s beslut om foderblandningar 41/99 JSM:s förordning 91/02 Allt foder som säljs ska vara försett med förpackningspåskrifter som fyller kraven i gällande foderlagstiftning. Märkningarna ska finnas på förpackningen, och köpare av lösfoder ska ges en separat förpackningspåskrift, som motsvarar innehållet. Märkningarna ska göras på finska och svenska och de ska vara tydliga och lätta att läsa. För foderämnen som har tillverkats i Finland och som endast säljs i enspråkiga kommuner kan användas enspråkiga märkningar på det språk som talas i de kommunerna. Vid utförsel av foderämnen till Europeiska unionens område ska märkningarna göras på minst ett officiellt språk i destinationslandet. Ovan nämnda gäller också foder och foderämnen som införs till Finland. Avsikten med märkningarna är att för den delen säkerställa fodrets goda kvalitet och säkerhet. På förpackningspåskrifterna för färdigt foder för pälsdjur eller sällskapsdjur behöver inte längre anges vilken kategori biprodukten hör till, inte heller frasen foder för pälsdjur eller "ej avsett som livsmedel" eftersom varudeklarationen innehåller den information som krävs för slutprodukten. Anvisningar för varudeklarationer för foder och lagstiftning i anslutning därtill finns på Eviras hemsidor http://www.evira.fi/portal/se/djur/foder/markning_av_foder/. Märkningsguiden kommer att uppdateras då den nya förordningen (EG) nr 767/2009 börjar tillämpas. 4 MÄRKNING, IDENTIFIKATION OCH TRANSPORT AV BIPRODUKTER SAMT HANDELSDO KUMENT Biproduktförordningen artiklarna 7 och 9 samt bilaga II, kapitel IIII 8

4.1 Krav på bearbetning av biprodukter och identifikationsmärkningar Anläggningar där biprodukter uppstår eller där dessa bearbetas ska säkerställa att biprodukter i olika kategorier förblir identifierbara och att de hålls avskilt under insamling och transport. Kärl för insamling och förvaring av biprodukter i olika kategorier kan märkas med olika färger vid anläggningen. De färger som kan användas till identifiering av kärlen är delvis begränsade. I Eviras anvisning 16010/1, sida 6, beskrivs hur biprodukter ska märkas. Kärlen kan också märkas på annat sätt, exempelvis enligt text, bokstav eller typ av kärl. Olika biproduktkategorier kan slås samman redan vid insamlingen, förutsatt att märkningen av kärlen och syftet med märkningen samt hanteringen av olika biproduktkategorier och blandningar av dem har beskrivits i anläggningens plan för egenkontroll. Sättet att märka olika kategorier av biprodukter måste vara helt klart för dem som arbetar i biproduktavdelningen, så att rätt material hämnar på rätt plats. Material som innehåller både kategori 2 och kategori 3material hör till kategori 2. Biprodukter i kategori 2 indelas i material som är dugligt som foder och material som ska bortskaffas. Om biprodukter i kategori 2 och 3 samlas in vid anläggningen för användning som pälsdjursfoder och biprodukter i kategori 3 för användning som sällskapsdjursfoder ska pälsdjursfodret och sällskapsdjursfodret samlas in i kärl som märkts på olika sätt, eftersom endast biprodukter i kategori 3 i tillämpliga delar kan användas till foder för sällskapsdjur. Pälsdjursfoder kan exempelvis samlas in i kärl märkta med brun färg och foder för sällskapsdjur i kärl märkta med grön färg. Biprodukter av kategori 1 eller material som härletts av dessa får inte användas till utfodring av någon som helst djurart. Biprodukter av olika kategorier ska förvaras så att de kan identifieras och ska också annars hållas åtskilda från varandra under hela insamlingen och transporten. Obearbetade biprodukter avsedda till djurfoder ska förvaras nerkylda eller frysta om de inte bearbetas samma dag. Felaktig hantering av biprodukterna kan orsaka fara för människor, djur eller miljö. Om biprodukter av kategori 3material förpackas som sällskapsdjurfoder på anläggningen, får verksamheten inte utgöra en risk för livsmedel. Därför ska de förpackas i ett skilt utrymme som är avsett för detta ändamål eller på ett område som är helt separerat från livsmedel. Livsmedel får inte bearbetas med redskap som är avsedda för bearbetning av biprodukter. Förpackningarna ska vara korrekt märkta, exempelvis djurfoder: får inte användas som livsmedel, kategori 3. Anläggningens identifikationsmärke får inte användas på foderförpackningar. Kärl för förvaring av biprodukter ska vara täta och hela. Behållare eller containrar får inte heller vara så överfulla att locket inte går att stänga ordentligt. Kärl, behållare, containrar eller silon skall lätt kunna tvättas och torkas och får inte ha ställen som är svåra att hålla rena eller där det kan samlas avfall. Biprodukterna kan också förpackas i en hygienisk plastpåse inne i transportkärlet för att underlätta renhållningen. På anläggningen ska biprodukterna förvaras på ett lämpligt sätt så att regnvatten inte kommer in i insamlingskärlen, behållarna eller containrarna, samt att eventuellt lakvatten inte kan läcka ut från dem. Skadedjur får inte kunna komma in i förvaringskärlen. Genom att tydligt märka biprodukterna säkerställer man också att kärl som innehåller biprodukter inte av misstag töms med annat avfall i samband med att avfallsbilarna besöker platsen. Men då man tar ur bruk kärl och behållare som använts för insamling och transport av biprodukter samt emballage och förpackningar som använts till före detta livsmedel av animaliskt ursprung liksom förpackningsmaterial som eventuellt behövs vid transport av biprodukter kan dessa hanteras som blandavfall. I undantagsfall, t.ex. i samband med åtgärder för utrotning och bekämpning av djursjukdo 9

mar, kan den behöriga myndigheten ändå ge ytterligare föreskrifter och anvisningar om bortskaffande av material som varit i kontakt med biprodukter. 4.2 Krav på transport av biprodukter Biproduktförordningen bilaga II kapitel I, II, VI 4.2.1 Transportfordon och märkning av det Vid transport av foderämnen som kräver kyltransport ska man säkerställa att temperaturen är korrekt under hela transporten. Biprodukter får transporteras utan kylning eller frysning endast korta sträckor, och på ett sådant sätt att det kan garanteras att biprodukterna är dugliga som foder även efter transporten. Temperaturen på biprodukter som inte är nerkylda eller frysta ska kontrolleras första gången före transporten, eftersom biprodukter i rumstemperatur, för att inte nämna temperaturen vid slakten, förfars på några timmar och kan då inte längre användas som foder. Temperaturerna ska journalföras. Under transporten av biprodukterna ska fordon, behållare, förpackningar eller annat förpackningsmaterial märkas med den kategori som biprodukterna tillhör, och kategorin märks med följande text: för kategori 2material som får användas till utfodring av pälsdjur, hundar i godkända kennlar eller stövare med texten "för utfodring av djuret i fråga, till exempel "för utfodring av pälsdjur" eller för utfodring av hundar i hundgårdar när det gäller kategori 3material med texten ej avsett som livsmedel. Behållare eller containrar som återanvänds kan användas vid transport av biprodukter endast om de inte orsakar någon risk för att smittsamma sjukdomar sprids till människor eller djur. Alla redskap och alla fordon som återanvänds och som kommer i kontakt med biprodukter ska tvättas och vid behov desinficeras efter varje användning eller följa rengöringsprogrammet som anläggningen har gjort upp och som har godkänts av kontrollmyndigheten. Fordonen ska vara rena och torra innan de används på nytt. Tvätt och desinficering ska journalföras. Behållare och containrar för kategori 2material kan efter tillräcklig tvätt, desinficering och torkning användas till transport biprodukter av kategori 3 om man efter rengöringen ser till att märkningarna är korrekta. Exempel 1: i en container för biprodukter av kategori 2 lastas biprodukter av kategori 2 och 3. Efter lastningen behandlas containerns hela innehåll som biprodukter av kategori 2. Exempel 2: i ett kärl transporteras en biprodukt av kategori 2. Kärlet tvättas, desinficeras och torkas efter transporten så att det är säkerställt att eventuella sjukdomsalstrare i biprodukten av kategori 2 har dött. Kärlet förses med ny märkning: ej avsett som livsmedel, kategori 3. Därefter kan biprodukter av kategori 3 som är avsedda för sällskapsdjursfoder transporteras i kärlet. 4.2.2 Avsändare, transportör och mottagare av biprodukter Avsändare av biprodukter ska säkerställa att mottagarna har rätt att använda biprodukterna till foder. Evira har en förteckning över de anläggningar som är godkända 10

enligt biproduktförordningen. Förteckningen finns på Eviras webbsidor under animaliska biprodukter under länken anläggningar som är godkända enligt biproduktförordningen http://www.evira.fi/portal/se/evira/sakenheter/animaliska_biprodukter/. Transportfirmor som transporterar biprodukter avsedda att användas som foder ska vara registrerade vid Eviras foderkontroll. Blankett för registrering finns på Eviras webbsidor http://www.evira.fi/portal/se/djur/foder/verksamhet_inom_fodersektorn/blanketter/. 4.3 Handelsdokument: Biproduktförordningen bilaga II kapitel III Under transporten ska biprodukterna åtföljas av ett handelsdokument. I handelsdokumentet finns uppgifter om lasten antecknade. Handelsdokumentet ska utfärdas i minst tre exemplar: ett original och två kopior. Originalet ska åtfölja sändningen tills den når slutdestinationen, medan den avsändande anläggningen och transportföretaget behåller var sin kopia. I handelsdokument ska följande uppgifter anges: datum för försändelsen den avsändande anläggningens namn och adress samt i synnerhet vid transport av biprodukter till utlandet, anläggningens godkännandenummer i enlighet med biproduktförordningen transportörens eller transportfirmans namn och adress mottagarens, exempelvis den mottagande anläggningens, namn, adress och godkännandenummer en beskrivning av materialet och uppgifter om märkning: kategori och text, exempelvis: kategori 2 för utfodring av pälsdjur, samt för kategori 3material djurslag och bearbetade produkter som har tillverkats av detta, som är avsedda att användas som foderråvara, exempelvis slaktbiprodukter av fjäderfä eller biprodukt från styckning av nötdjur" mängden material redan utförd bearbetning av materialet, exempelvis syrabehandling av biprodukter som är avsedda att användas som pälsdjursfoder underskrift av den person som är ansvarig för försändelsen, som ska skrivas i en annan färg än den tryckta texten på blanketten. Det rekommenderas att partiets nummer antecknas på dokumentet, vilket underlättar ett eventuellt tillbakadragande. Å andra sidan kan försändelsens datum, beroende på verksamheten i anläggningen, också fungera som partinummer. Som bilaga till denna guide finns modeller för handelsdokument som kan användas vid transport av biprodukter av kategorierna 2 och 3 som är avsedda att bli till foder. 11

5 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER VID AVDELNINGAR FÖR BIPRODUKTER OCH VID AN DRA UPPSAMLINGSCENTRALER 5.1 Biprodukter som lämpar sig som foder för pälsdjur och hundar i hundgård Biproduktförordningen artikel 23 En stor del av biprodukterna i kategori 3 från slakterier, styckningsanläggningar och anläggningar inom fiskbranschen kan användas som foderråvaror eller råvaror i foderblandningar för pälsdjur och hundar i hundgårdar. Sådana biprodukter är följande: delar från slaktade djur som är tjänliga som människoföda, som exempelvis tunga, bräss, struphuvud, kött från huvud, bard, luftstrupe, matstrupe, lungor, hjärta, hjärtbas, perineum, lever, mjälte, njurar, njurtalg, inre fett, urin och könsorgan, kontrollerade juver, bukspottkörtel, ister, skinn, hjärna och ryggmärg, hela huvuden och tår av fjäderfä samt grisöron och svinknorrar. Motsvarande delar från idisslare får användas om de inte innehåller TSEriskmaterial och djuren, om lagstiftningen kräver det, har testats för TSEsjukdomar med negativt resultat. Med TSE avses alla transmissibla spongiforma encefalopatier som förekommer hos djur, t.ex. BSE hos nötkreatur och scrapie hos får vommen utan foderinnehåll samt nätmage, bladmage och löpmage från nötkreatur, får, get och ren samt mage och tarmar inklusive tarmkäx från svin, fjäderfä och häst blod från ickeidisslare som vid en ante mortembesiktning har godkänts duga till livsmedel blod från nötkreatur, får och getter som vid en ante och post mortembesiktning har godkänts duga till livsmedel ben från kroppar av svin, fjäderfä, ren och häst som godkänts vid köttbesiktningen samt ben från nötkreatur, får och getter i tillämpliga delar med undantag av ben som klassificeras som TSEriskmaterial fjädrar som behandlats t.ex. genom inledande malning, därefter avlägsnande av vatten och till sist extrudering delar från slaktkroppar som godkänts vid en post mortemköttbesiktning och som underkänts som livsmedel men som lämpar sig att användas som foder och som inte visar tecken på sjukdomar som smittar till människor eller djur, t.ex. kött från den del av halsen där djuret har stuckits, blodansamlingar, sterila artriter och artroser från slakterier och styckningsanläggningar bland annat fetter och ben i tillämpliga delar samt andra delar som avlägsnas från köttet och som inte orsakar någon risk för människors eller djurs hälsa, såsom intramuskulära blodansamlingar eller kött som fallit ner på golvet korrekt behandlade, kylförvarade biprodukter av fisk från fiskanläggningar och biprodukter från fiskrens av god kvalitet från fiskefartyg hela fiskar av god kvalitet som har fiskats för direkt användning som foder eller som inte har åtgång som livsmedel, och därtill fiskar som lämpar sig att användas som foder och som inte anses duga som matfisk på grund av att den är liten, trasig eller på grund av dess art, exempelvis simpor. 12

Utöver de föregående lämpar sig en del av biprodukterna av kategori 2 i slakterierna att användas som foder. Sådana biprodukter är följande: hela oöppnade tarmpaket från svin, ren och häst, men om tarmpaketet öppnas får tarminnehållet inte användas som foderråvara slaktkroppar som förkastats vid en köttbesiktning post mortem samt organ och matsmältningskanal från dessa kroppar om de inte har förändringar som orsakar hälsorisker för människor eller djur, som t.ex. måttligt nedsmutsade partier eller spår av injektioner, förtvinade slaktkroppar, PSE hos svin eller en slaktkropp som underkänts på grund av misslyckad blodtappning. Motsvarande organ från idisslare får användas om de inte innehåller TSEriskmaterial och djuren då lagstiftningen så kräver har testats för TSEsjukdomar med negativt resultat organ, slaktkroppar eller delar av slaktkroppar som har underkänts på basis av en bakteriologisk undersökning som visar en riklig förekomst av ickepatogena förruttnelsebakterier ofödda smågrisar och föl. Följande biprodukter i anläggningar som före minutförsäljning hanterar livsmedel av animaliskt ursprung lämpar sig som foder: före detta livsmedel av animaliskt ursprung eller före detta livsmedel som innehåller animaliska produkter och som inte längre är avsedda att användas som livsmedel av kommersiella skäl eller på grund av tillverkningsproblem eller förpackningsdefekter eller andra defekter inte kan användas som livsmedel. Materialet får ändå inte innebära någon risk för människor eller djur, det får inte innehålla främmande föremål eller material, och det får inte försämra pälsfoderkvaliteten vid användning i för stora mängder rå mjölk från anläggningar i mjölkbranschen eller någon annan biprodukt av animaliskt ursprung som inte visar kliniska tecken på sjukdomar som kan smitta till människor eller djur produkter som inte är avsedda till livsmedel som uppstår vid framställning av mjölk och mjölkbaserade produkter, t.ex. fodervassla och de första och sista partierna från produktlinjerna (yoghurtblandningar, glassmassa och provpartier för produktutveckling) äggavfall, om fåglarna som producerat äggen inte visar kliniska tecken på sjukdomen, även om salmonella har påvisats hos dem. Om det gäller äggavfall som kommer från en salmonellapositiv flock eller från sådana importerade ägg som inte kräver salmonellaintyg, kan det användas som råvara vid godkända anläggningar som framställer foder för pälsdjur eller för hundar i hundgårdar och vars bearbetningsmetod förstör salmonellabakterien äggskal och ägg som har förkastats på grund av att de har sprickor, är trasiga, blodiga, smutsiga eller på grund av någon motsvarande orsak, samt annat motsvarande äggavfall äggavfall som insamlats från äggskal genom centrifugering matavfall och även använd matolja, från restauranger, cateringföretag och kök, inklusive centralkök och kök i privathushåll. 13

5.2 Biprodukter som är olämpliga eller förbjudna som foder för pälsdjur och hundar i hundgård Foderlag 6 Kommissionens beslut 2004/217/EG De viktigaste syftena med foderlagen (86/2008) är att säkerställa att de foder som används för utfodring av djur är ofarliga för människornas och djurens hälsa samt för miljön. Foder ska vara äkta, av god kvalitet, säkert och lämpligt för ändamålet. Eviras foderkontroll är den myndighet som övervakar att foderlagen efterföljs. Enligt foderlagen kan foderkontrollen förbjuda att ett foder säljs, överlåts eller används, om fodret eller förpackandet av det eller de uppgifter som lämnats om det inte uppfyller kraven i foderlagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Om man vet eller misstänker att ett material innehåller patogena bakterier, exempelvis salmonella, får det inte användas för framställning av foder. Hårda och långa rörben av nöt, t.ex. lårben, överarmsben, skenben samt underkäkar, som i alltför stora partiklar malts ner i foder för pälsdjur och hundar i hundgårdar kan hos räv och hundvalpar samt vuxna minkar orsaka sår i svalget och tarmkanalen samt eventuella infektioner i såren. Ibland kan benbitar hamna mellan kindtänderna så att djuret inte längre förmår stänga munnen eller äta. Därför rekommenderas att sådant benmaterial från nötkreatur mals till lämpligt liten partikelstorlek, t.ex. under 5 millimeter. Det är ändå möjligt att använda hela eller tillräckligt stora bitar av ben från nötkreatur som tuggben för pälsdjur och hundar i hundgårdar. Allt kategori 3material får inte användas till foderframställning. Sådana biprodukter är följande: innehållet i gallblåsan från idisslare och svin (kvalitetsfel) olämpligt malda, hårda och långa rörben av nötkreatur, t.ex. lårben, överarmsben, skenben samt underkäkar (risk för djurets hälsa) ull, hår, päls, svinborst, klövar, hovar, horn, hudar, fjädrar som obearbetade (olämpliga som foder) förskämt matavfall (risk för djurets hälsa) förskämda före detta livsmedel (risk för djurets hälsa) Biprodukter i kategori 2 som inte lämpar sig för foderframställning är följande: organ, delar av slaktkroppar och slaktkroppar i vilka det har påträffats patogena bakterier, t.ex. salmonella eller fågelinfluensavirus, eller om det finns grundad anledning att misstänka att sådana bakterier förekommer i dem inflammationshärdar, t.ex. allvarlig juverinflammation, bölder, varig artrit och andra förändringar som medför smittorisk för människor eller djur slaktkroppar och organ i vilka har konstaterats trikiner vid köttbesiktningen organ, delar av slaktkroppar eller slaktkroppar som underkänts på grund av restsubstanser av läkemedel svin, hästar eller fjäderfä som självdött under transporten eller i slakteriet ickeidisslare som har eller som misstänks ha en allvarlig sjukdom som t.ex. mul och klövsjuka, svinpest eller newcastlesjuka eller en annan sjukdom som i djursjukdomslagstiftningen klassificeras som djursjukdomar som lätt sprider sig eller som farliga djursjukdomar från styckningsanläggningar bölder och andra förändringar som orsakar fara för människor eller djur vominnehållet från idisslare och renar 14

spillning och mag och tarminnehåll mjölk som innehåller rester av antibiotika Kommissionens beslut 2004/217/EG förbjuder att träck, urin samt separerat mag och tarminnehåll efter tömning eller avlägsnande av matsmältningskanalen, oavsett eventuell behandling eller inblandning, släpps ut på marknaden eller används som foder. 5.3 Bearbetning av biprodukter vid biproduktavdelningar och andra uppsamlingscentraler Biproduktförordningen bilaga IX Kontrollförordningen bilaga 1 Material som är avsett som foder för pälsdjur, det vill säga i praktiken fodrets förvarings och transportkärl, ska ända från slaktlinjen märkas så att endast material som lämpar sig för detta ändamål blir till foder. Främmande material som metall, plast eller förpackningsmaterial får inte sättas i fodret. Biprodukter som ska bli till pälsdjursfoder måste före syrabehandlingen finfördelas till bitar som är under 50 mm i diameter. Efter malning behandlas materialet med syra, t.ex. myrsyra, mjölksyra eller svavelsyra, så att materialets phvärde alltigenom är högst 4,0. Syran blandas bäst in i materialet då den tillsätts under processens gång och inte i slutet av processen då risken är att en del av materialet blir helt utan syrabehandling. Alternativt kan de finfördelade biprodukterna värmebehandlas så att materialet till alla delar värms upp till minst 80 C varefter biprodukterna också får användas som foder för hundar i hundgårdar. Utöver syrabehandlingen ska konserveringsmedel som förhindrar tillväxten av mögeloch jästsvampar tillsättas i foder för pälsdjur. Tillräckligt med konserveringsmedel behövs för att kunna undvika foderjäsning. Fiskrensavfall och hela fiskar ska frysas ner eller alternativt syrabehandlas så snabbt som möjligt för att säkerställa kvaliteten före den fortsatta behandlingen. I enlighet med biproduktförordningen och kontrollförordningen får det inte finnas salmonellabakterier i 25 g prov i pälsdjursfoder. Biproduktavdelningarnas och de andra uppsamlingscentralernas slutprodukter ska analyseras minst en gång per månad för salmonella. Om salmonellabakterier konstateras i biproduktavdelningarnas eller andra uppsamlingscentralers råvaror, tillverkningsprocess eller slutprodukt, ska anläggningen omedelbart anmäla detta till foderkontrollen. En avvikelserapport ska också skrivas. I sådana fall skall typen av salmonella, fodret där salmonella har påträffats, tillverkningsdatum, identifikationsuppgifter om partierna, vidtagna åtgärder, smittokällan och utrymmen dit det kontaminerade fodret har förts samt information om huruvida användarna har informerats om den påträffade salmonellaförekomsten framgå av rapporten. Vidare rekommenderas att mikrobhalterna efter syrabehandlingen är 10 000 CFU/g för sulfitreducerande klostridier och 50 000 CFU/g för enterobakterier eller 10 000 CFU/g för koliforma bakterier. Fodret får inte innehålla några campylobakterier eftersom de kan orsaka aborter hos minkar och tjocktarmsinflammation i synnerhet hos små minkvalpar. 15

6 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER I FODERBLANDNINGSCENTRALER Biproduktförordningen bilaga IX Kontrollförordningen bilaga 2 och 3 De syrabehandlade biprodukternas phvärde får vara högst 4,3 då foderblandningscentralen tar emot dem. Råvarorna måste användas så snart som möjligt efter ankomsten till anläggningen, antingen för fodertillverkning eller så ska de djupfrysas. Temperaturen i fryslagret ska vara 18 C eller kallare. Djupfrysta råvaror som anländer till användaren måste flyttas till ett fryslager omedelbart eller användas till foderframställning så snart som möjligt, och senast genast efter upptining. Foderblandningscentralen ska tydligt journalföra de biprodukter som tas emot, bearbetas och sänds iväg. Följande animaliska biprodukter får användas vid framställning av pälsdjursfoder i foderblandningscentraler: biprodukter som har bearbetats vid godkända uppsamlingscentraler biprodukter som har bearbetats vid godkända bearbetningsanläggningar för kategori 2 och 3material, t.ex. köttbenmjöl kroppar av räv och mårdhund som har bearbetats vid godkända anläggningar för kategori 2material biprodukter från fisk före detta livsmedel av animaliskt ursprung av god kvalitet eller före detta livsmedel som innehåller animaliska produkter och som inte längre är avsedda att användas som människoföda av kommersiella skäl eller på grund av tillverkningsproblem eller förpackningsdefekter eller andra defekter som inte innebär försämrad foderkvalitet eller utgör en risk för människor eller djur. Materialet ska djupfrysas, syrabehandlas eller upphettas om det inte bearbetas inom 12 timmar efter att materialet lämnat platsen där det uppkommit matavfall kategori 3material som införts från anläggningar som har godkänts av andra medlemsstater, som hemoglobin eller fiskmjöl eller fiskmaterial om det har förts in i landet med Eviras tillstånd Foderblandningscentralerna ska låta analysera slutprodukterna för salmonella minst en gång per månad. Om salmonellabakterier konstateras i användarnas råvaror, tillverkningsprocess eller slutprodukt, ska foderkontrollen underrättas omedelbart och salmonellaprover ska tas oftare under exempelvis en månads tid efter saneringen och desinficeringen av anläggningen. Detta görs för att säkerställa att salmonellasaneringen har lyckats vid anläggningen. Råvara som har kontaminerats av salmonella ska behandlas genom upphettning eller syrabehandlas innan den används till foder, om den inte bortskaffas. Om salmonella har hittats i slutprodukten, det vill säga i pälsdjursfodret, och det ännu finns kvar av partiet, ska det antingen bearbetas så mycket att salmonellabakterierna förstörs eller bortskaffas. I praktiken torde bortskaffande vara det enda gångbara alternativet. Anläggningen ska också sända en avvikelserapport till foderkontrollen så snart som möjligt, dock senast inom två veckor efter att salmonella har upptäckts. Typen av salmonella, fodret där salmonella har påträffats, tillverkningsdatum, partiets identifikationsuppgifter, vidtagna åtgärder, smittokälla och lokaler dit det kontaminerade fodret har förts samt information om huruvida gårdarna har informerats om den påträffade salmonellaförekomsten ska framgå av rapporten. Vidare rekommenderas att mikrob 16

halterna är 20 000 CFU/g för sulfitreducerande klostridier och 50 000 CFU/g för enterobakterier eller 10 000 CFU/g för koliforma bakterier. 7 BEARBETNINGSANLÄGGNINGAR I KATEGORI 2 SOM BEARBETAR KROPPAR AV PÄLS DJUR Biproduktförordningen bilaga V Användning av minkkroppar är förbjudet Foderblandningscentraler får använda kroppar av rävar och mårdhundar som är bearbetade i enlighet med biproduktförordningen om kropparna bearbetas i sådana bearbetningsanläggningar för kategori 2 som är godkända av foderkontrollen. Anläggningen ska använda sig av en bearbetningsmetod som är i enlighet med biproduktförordningen. Foderkontrollen kan också godkänna någon annan metod, om den har påvisats uppfylla de mikrobiologiska kriterierna i biproduktförordningen. Kroppar av mink får inte användas till djurfoder eller till råvara i djurfoder på grund av att sjukdomen spongiform encefalopati eventuellt kan förekomma hos minken. 8 ANVÄNDNING AV KÖTTBENMJÖL, FISKMJÖL OCH UTSMÄLT ANIMALISKT FETT TSEförordningen Biproduktförordningen bilaga V och VII Med bearbetat animaliskt protein avses animaliskt protein som har erhållits uteslutande från kategori 3material och som har bearbetats i enlighet med biproduktförordningen så att det lämpar sig för användning direkt som foderämne eller på annat sätt för användning i foder, både för pälsdjur och för hundar i hundgårdar samt för sällskapsdjur. I TSEförordningen stadgas om kraven för bearbetat animaliskt protein, inbegripet blod och fiskmjöl, transport och separat förvaring. Foderblandningscentralerna och andra anläggningar som använder kött eller köttbenmjöl måste föra en förteckning över mottagna partier med köttbenmjöl, avsändare och kvantiteter samt kvantiteterna köttbenmjöl i det foder som sänds ut från foderblandningscentralen och över mottagarna av dessa leveranser. En månatlig sammanställning av uppgifterna i förteckningen skall lämnas till foderkontrollen före utgången av påföljande månad. Det är tillåtet att använda fiskmjöl även i foder för pälsdjur och sällskapsdjur. De fetter i kategori 3 som uppstår vid upphettning enligt biproduktförordningen får användas till utfodring av sällskaps och pälsdjur samt hundar i hundgårdar. Motsvarande fetter i kategori 2 kan användas för utfodring av pälsdjur och hundar i hundgårdar. 17

9 ANVÄNDNING AV BIPRODUKTER I FODER FÖR SÄLLSKAPSDJUR Biproduktförordningen bilaga VIII, kapitel III 9.1 Allmänna anvisningar för tillverkning av foder för sällskapsdjur Foder för sällskapsdjur ska tillverkas i sådana anläggningar för tillverkning av sällskapsdjursfoder som har godkänts och som övervakas i enlighet med biproduktförordningen. Endast biprodukter av kategori 3 får användas för tillverkning av foder för sällskapsdjur. Till framställning av sällskapdjursfoder som säljs rått får det endast användas sådana delar av slaktdjur som har konstaterats vara dugliga som livsmedel, men som av kommersiella skäl inte är avsedda som livsmedel (stycke 9.3, första punkten), då exempelvis användning av före detta livsmedel är förbjudet, om bäst föredatum har gått ut. Detaljhandelsförpackningar för sällskapsdjursfoder som säljs råa ska vara försedda med en tydlig och läsbar påskrift endast för utfodring av sällskapsdjur, exempelvis på varudeklarationen. Burkmat för sällskapsdjur som säljs som helkonserv ska värmebehandlas så att dess Fcvärde är minst 3. Bearbetad burkmat för sällskapsdjur som säljs i annan form än som helkonserv ska värmebehandlas genom att den alltigenom hettas upp till minst 90 C. Också tuggben (ätbara ogarvade produkter som är tillverkade av skinn från klöv och hovdjur eller andra animaliska material som är avsedda för sällskapsdjur) ska värmebehandlas så att eventuella sjukdomsalstrare, t.ex. salmonella, förstörs. Foder för sällskapsdjur ska förpackas i täta, nya förpackningar. Efterkontaminering av råa och bearbetade produkter samt tuggben ska förhindras. Anläggningen ska dessutom inom ramen för sin egenkontroll genom stickprov analysera de råvaror som används vid foderframställningen och även de färdiga produkterna. 9.2 BARFutfodring BARFutfodring (Bone and Raw Food) som strävar efter naturenlig utfodring av djur blir vanligare. I BARFdieten utfodras hundarna bland annat med råa, köttiga ben. Ben från fjäderfä och svin är populära. Vid oförsiktig användning kan materialet i fråga orsaka hälsoproblem hos hundar samt utgöra en hälsorisk i synnerhet i privathushåll där det finns små barn. I privathushåll kan eventuella sjukdomsalstrande bakterier, såsom salmonella eller campylobakterier i de råa produkterna medföra hälsorisker. Förutom de mikrobiologiska riskerna kan råa ben från fjäderfä och svin orsaka tarmproblem hos hundar. Om en anläggning som tillverkar foder för sällskapsdjur ändå beslutar sig för att sälja råa ben från fjäderfä och svin ska en varning om riskerna med produkten finnas med i varudeklarationen. Det finns också skäl att framhålla för köparen att denna borde bekanta sig noggrant med BARFdieten innan utfodringen påbörjas. För att undvika mikrobiologiska risker finns det allt skäl att fästa särskild vikt vid produktens ursprung. Inom ramen för egenkontrollen ska mikrobiologiska prover tas av råa ben från fjäderfä och svin, så att produkternas hygieniska kvalitet kan säkerställas. I meddelandet i bilaga VIII informeras om vad som ska göras då materialet i fråga bereds till försäljning. 18

9.3 Biprodukter som lämpar sig som foder och tuggben för sällskapsdjur En stor del av biprodukterna i kategori 3 från slakterier och styckningsanläggningar kan användas som råvaror i foder för sällskapsdjur. Sådana biprodukter är följande: delar från slaktade djur som har konstaterats duga som människoföda men som av kommersiella skäl inte är avsedda som sådan, som exempelvis tunga, bräss, struphuvud, kött från huvud, bard, luftstrupe, matstrupe, lungor, hjärta, hjärtbas, perineum, lever, mjälte, njurar, njurtalg, inre fett, urin och könsorgan, kontrollerade juver, bukspottkörtel, ister, skinn, hjärna och ryggmärg samt grisfötter, grisöron och svinknorrar. Motsvarande organ från idisslare får användas om de inte innehåller TSEriskmaterial och djuren har testats för TSEsjukdomar med negativt resultat, om lagstiftningen kräver testning. vommen utan foderinnehåll samt nätmage, bladmage och löpmage från nötkreatur, får, get och ren samt mage och tarmar inklusive tarmkäx från svin, fjäderfä och häst blod från ickeidisslare som vid en ante mortembesiktning har godkänts duga som livsmedel blod från sådana idisslare som vid en ante och post mortembesiktning har godkänts duga som livsmedel ben från slaktkroppar av svin, fjäderfä, ren och häst som godkänts vid köttbesiktningen samt ben från nötkreatur, får och getter i tillämpliga delar med undantag av ben som klassificeras som TSEriskmaterial delar och organ från slaktkroppar som godkänts vid en post mortem köttbesiktning och som är förbjudet att använda som livsmedel men som lämpar sig att användas som foder och som inte visar tecken på sjukdomar som smittar till människor eller djur, t.ex. kött från den del av halsen där djuret har stuckits, blodansamlingar, sterila artriter och artroser från styckningsanläggningar bland annat fetter och ben i tillämpliga delar samt andra delar som avlägsnas och som inte utgör en risk för människornas eller djurens hälsa, såsom intramuskulära blodansamlingar eller kött som fallit ner på golvet En del av biprodukterna från anläggningar för köttprodukter och anläggningar inom mjölk, fisk och äggbranschen lämpar sig också som foder för sällskapsdjur: före detta livsmedel av animaliskt ursprung eller före detta livsmedel som innehåller animaliska produkter och som inte längre är avsedda att användas som livsmedel av kommersiella skäl eller som på grund av tillverkningsproblem eller förpackningsdefekter eller andra defekter inte kan användas som livsmedel. Materialet får ändå inte innebära en risk för människor eller djur, det får inte innehålla främmande föremål eller material, och det får inte försämra foderkvaliteten vid användning i för stora mängder. Om materialet i fråga används till foderframställning ska det beaktas också i varudeklarationerna bland annat avseende råfetter, proteiner och salthalt. Det här gör det mycket problematiskt att använda före detta livsmedel av animaliskt ursprung, om man inte fortlöpande använder samma slags material. Före detta livsmedel av animaliskt ursprung får inte användas efter sista användningsdatum och de får inte alls användas i sällskapsdjursfoder som säljs råa. Före detta livsmedel av animaliskt ursprung får frysas ner i detaljhandeln före sista användningsdatum för att säljas senare. Man ska föra noggrann journal över datum då produkterna djupfryses, liksom över när det åter tas till försäljning. Det ska noggrant framgå skriftligen hur länge köparen kan använda produkten som foder efter att den tinat. I praktiken ska utfodringen ske genast efter upp 19

tiningen, om inte fodret ges medan det är delvis fruset. Exempel: En handelsman fryser ner överblivet förpackat malet kött av svin och nöt på sista användningsdatum eller dagen före sista användningsdatum. Vid försäljningstidpunkten ska handelsmannen klargöra skriftligen för hundägaren som köper köttet att produkten senast ska ges till hunden så snart som den har tinat. mjölk och mjölkbaserade produkter som har bearbetats enligt kapitel V i bilaga VII till biproduktförordningen från anläggningar i fiskbranschen och från fiskefartyg, bland annat fiskrens från äggpackerier och äggproduktionsanläggningar bland annat äggskal, äggavfall och ägg som har underkänts som livsmedel om det gäller äggavfall som kommer från en salmonellapositiv flock eller äggavfall från sådana importerade ägg som inte kräver salmonellaintyg, kan det användas som råvara vid godkända anläggningar som framställer sällskapsdjursfoder och vars bearbetningsmetod förstör salmonellabakterier. 9.4 Biprodukter som är olämpliga eller förbjudna att användas som foder för sällskapsdjur Foderlag 6 Kommissionens beslut 2004/217/EG En del av biprodukterna i kategori 3 får inte användas till framställning av foder för sällskapsdjur. Sådana biprodukter är åtminstone följande: innehållet i gallblåsan från idisslare och svin (kvalitetsfel) ull, hår, päls, svinborst, fjädrar, horn och hovar (olämpliga som foder) matavfall (förbjudet enligt lagstiftningen) spillning och mag och tarminnehåll 20