RAS Rasspecifika AvelsStrategier Svenska Hovawartklubben, AfH Juni 2006
FÖRORD Arbetet med att ta fram RAS för hovawart har pågått sedan 2003. Svenska Hovawartklubben har arrangerat ett centralt samt fler lokala uppfödarmöten för att sprida intresset för RAS bland uppfödarna. Tyvärr fick det centrala uppfödarmötet ställas in på grund av för få anmälningar, däremot har lokala uppfödarträffar arrangerats för diskussioner kring RAS. Utkast på RAS har i två omgångar skickats ut till uppfödare och övriga intressenter för inhämtning av idéer, nya åsikter samt för kännedom. Grundtexten till RAS är framtagen av Bodil Åslund (Hälsa, arbete & exteriör) & Lisen Ekroth (Svensk hovawarthistoria, avelsstruktur & mentalitet). Slutbearbetning har skett av Lisen Ekroth. HISTORISK UTVECKLING Följande text och uppgifter om Hovawartens historia är tagen ur Analys av avelsarbetet inom brukshundrasen Hovawart åren 1981-1990, examensarbete 180, 1997, Cecilia Rietz RASUTVECKLINGEN Hovawartuppfödningens början har daterats till år 1922, men varför intresset för en nästan förlorad hundras blev stor vid denna tidpunkt är inte helt känd. En bidragande orsak var säkert den tyska Schäferhundsföreningens beslut att inte längre föda upp den långhåriga typen. Då långhårsschäfern trots detta var mycket omtyckt slog sig några av dess uppfödare samman och vågade sig på ny start med utvecklandet av en ras med ursprung från de gamla medeltidshundarna av gårdstyp. Vilka gick under samlingsbegreppet hovawart, vilket självklart också blev namnet på rasen. Uppfödningen startade i Thale i Harz och dess talesman var en zoolog vid namn Kurt F. König. Han verkade som avelsledare för rasen i Tyskland under åren 1943-1945. Genom ett grundligt detektivarbete under 1980-talet i Tyskland har till stor del samtliga i Tyskland förekommande hovawartavel kartlagts. Rasen fanns i början endast i detta land. Ett flertal korsningar har gjorts och det har under åren funnits flera olika föreningar, vilket naturligt lett till olika stamböcker. En skriftlig sammanställning på denna avel är gjort. Idag kan sägas att förutom de ursprungliga hundarna av hovawarttyp (typhundar) var följande raser avgörande för hovawarten av idag: Schäfer, New Foundland (den mindre tidigare varianten), Kuvaz, Leonberger samt en afrikansk vildhundstik vilken korsades in under andra världskriget. Den hund som har haft den största betydelsen för hovawartaveln var en hane vid namn Castor Meyer-Busch, vilken föddes 1932. Här var underlaget 45 % typhundar, 28 % Schäfer, 15 % Kuvaz och 12 % New Foundland. Det är få hovawart av idag som inte har denna hund i sin stamtavla. Under en period från 1945 och fram till 1997 (när denna analys gjordes), cirka 10 generationer, är det inte ovanligt att han förekommer flera hundra gånger i stamtavlorna. Några andra individer, i huvudsak barn till Castor Meyer-Busch, blev också tongivande för aveln och rassammansättningarna hos dessa varierade stort. 1936 var året så hovawarten blev erkänd som ras och inskriven i FCI. Strax efter startade andra världskriget vilket resulterade i att olika regioner blev isolerade från varandra. Speciellt påtaglig blev denna isolering då olika besittningszoner bildades. Dessa förhållanden resulterade naturligtvis i att rasen blev typmässigt heterogen och de olika typerna kvarstod ända tills kontakten mellan uppfödarna var återställd. Dock kan man än idag se spår av de olika typerna. Dagens genetiska struktur anses, av RZV (RasseZuchtVerein -Största rasklubben i Tyskland) vara: 50 % typhundar, 20-25 % Schäfer, cirka 10 % New Foundland och Kuvaz samt mellan 1-3 % Leonberger. Av den afrikanska vildhunden anses påverkan idag vara försumbar.
SVENSK HOVAWARTHISTORIA STARTEN I SVERIGE Under uppbyggnad av en ny ras i ett land så måste aveln i början präglas av importhundar, vilket även varit fallet med hovawartens början. Liksom under uppbyggnaden av rasen i Tyskland, var det en Schäferuppfödare som påbörjade den svenska hovawartavelns historia. Den som först tog rasen till Sverige var Ulrika Borg, Hejderidarens kennel. 1967 registrerades den första Hovawarten i Sverige. Hon hette Cara v Goldigtor och härstammade från Schweiz. Därefter kom ytterligare hundar från Schweiz men även hundar från Västtyskland, Finland och Norge. Cara v Goldigtor kom aldrig att få några valpar, istället blev hennes halvbror Boy v Goldigtor och Marga v Scheffelhaus föräldrar till Sveriges första kull som föddes 1970 på Hejderidarens kennel. De första åren såg registreringsstatistiken ut på följande sätt: RASKLUBBEN Svenska Hovawartklubben -AfH, bildades 1981 som en rasklubb inom Svenska Brukshundklubben, SBK. Vid bildandet av rasklubben var dess namn: Avelsavdelningen för Hovawart -AfH. Namnet ändrades till vad det är idag i slutet av 1990-talet. Sedan 1983 är klubben medlem i den Internationella Hovawart Federationen (IHF). IHF är idag ett internationellt samarbetsorgan med ca 15 anslutna medlemsländer. Inom IHF arbetar man mot ett gemensamt mål för en sund avel och rasutveckling. Medlemsländerna träffas en gång om året för att diskutera rasaktuella frågor. MÅL, PRIORITERINGAR OCH KONKLUSION MÅL Klubbens huvudstyrelse ansvarar ytterst för att de uppsatta åtgärderna genomförs i enlighet med strategin för att uppnå målen i avelspolicyn. De olika kommittéerna inom klubben ska praktiskt arbeta med att förverkliga strategin och ska arbeta med att sammanknyta alla de områden som ingår i avelspolicyn det vill säga, avelsstruktur, hälsa, mentalitet, bruksegenskaper och exteriör. För planerade åtgärder görs en årlig verksamhetsplan och budget. Uppföljning sker kontinuerligt via
styrelsens arbete och regelbundna uppfödarmöten. Grunden för hur avel av hundar inom SKK organisationen ska bedrivas anges i SKK avelspolicy och SKK grundregler om hur avel av rasrena hundar ska ske. Det är alla uppfödare och ägare till avelshundars skyldighet att känna till grundreglerna och följa dem när man föder upp hundar eller upplåter sin hanhund till avel. Brott mot SKK grundregler kan leda till disciplinära åtgärder beslutade av SKK disciplinnämnd. De fastställda kraven och rekommendationerna på avelsdjur och uppfödare som är uppsatta inom klubben ska ses, och användas, som styrmedel för att uppnå målen i avelspolicyn. Gällande den stora hälsoundersökningen som nyligen genomförts finns förhoppningar om att den ska hjälpa till att kartlägga vilka sjukdomar som rasen kan ha problem med. PRIORITERINGAR Inom det internationella samarbetsorganet för rasen, IHF, så har sedan länge följande prioriteringsordning för avel funnits fastställda. I och med Svenska Hovawartklubbens, AfH, medlemskap i IHF har vi gemensamt beslutat att följa dessa. 1: Hälsa 2: Mentalitet 3: Bruksegenskaper 4: Exteriör Dessa 4 punkter, i dess prioritering, ska alltid ses som en riktlinje i avelsarbetet. KONKLUSION Målen och strategierna inom RAS är uppsatta med en avsikt att rikta avelsarbetet och ena uppfödarna mot en allt sundare hundavel och ett ökat samarbete mellan uppfödare, ägare av avelshanar samt hundägare. Dessutom för att begränsa frekvensen och motverka spridning av framför allt letala sjukdomar, men även andra sjukdomar samt mentala och exteriöra brister som skapar lidande hos hunden och dess ägare. Därtill främja avel för sund mentalitet, goda bruksegenskaper och likväl en funktionell exteriör. Detta går endast att genomföra genom att sprida information och därigenom öka kunskapen och medvetenheten hos såväl hundägare som uppfödare. Det är endast med en gemensam strävan åt gemensamma mål som vi kan lyckas med vårt arbete och vår ras.
AVELSSTRUKTUR/POPULATION HISTORIK De första hundarna av rasen kom till Sverige i slutet av 60-talet och den första kullen föddes 1970. Hovawartstammen i Sverige har alltid varit relativt liten och antalet registreringar har från en bit in på 80-talet till idag legat konstant på ca 130-180 födda valpar varje år. Då antalet hovawart födda i Sverige varit relativt få, så har importer och utlandsparningar/insemineringar används för att bredda stammen. Viss matadoraveln har förekommit inom rasen, dock har den typen av avel markant minskat under senare år. ANALYS Från att rasen kom till Sverige så har endast 20 individer haft fler än 40 valpar, varav endast 2 har fler än 80 valpar. (Dessa två var dock närmre släkt än halvsyskon.) Majoriteten av de 20 med fler än 40 valpar är födda före 1985. Ingen är född efter 1993. 13 stycken var födda och/eller boende utomlands. Endast 1 av de med fler än 40 valpar är en tik. I populationsanalys (dataprogrammet Lathunden) gjord på antalet barnbarn så finns 27 individer (15 hanar & 12 tikar) med fler än 100 barnbarn. Det är endast 5 som är födda senare än 1985, varav 2 är födda år 1990 eller senare. Tyvärr är många av dessa med fler än 100 barnbarn nära besläktade, de flesta har även ena föräldern och/eller ett barn med på listan. Tillbaka på 70-talet och tidigt 80-tal, så var den genomsnittliga inaveln i kullarna betydligt högre än idag. Under 1980 till och med 1985 föddes 111 kullar i Sverige. Av dessa hade 18 kullar en inavelskoefficient på över 10 %. 20 kullar hade en inavelskoefficient mellan 5 % och 10 %, 7 kullar hade en inavelskoefficient mellan 2,5 % och 5 % (Tabell 1). Således hade 40 % av de födda kullarna en inavelskoefficient som var högre än den maximala nivå på 2,5 % som rekommenderas för en frisk population med utvecklingsmöjligheter. Synen på inavel har därefter utvecklats framåt hos uppfödarna och idag ser nivån på inavel helt annorlunda ut. Mellan 1995 till och med 2003 har 200 kullar fötts, glädjande nog har endast 1 kull har haft en inavelskoefficient över 10 %. 10 kullar har haft en inavelskoefficient mellan 5 % och 10 %, 26 kullar har haft en inavelskoefficient mellan 2,5 % och 5 %. Resterande 163 kullar, 82 %, ligger under den önskade nivån på 2,5 %.
Tidsperiod födda kullar > 10 % 10 > 5 % 5 > 2,5 % 2,5 > 0 % 1980-1985 111 18 20 7 66 (60 %) 1995-2003 200 1 10 26 163 (82 %) Under perioden 1995-2003 har 1471 valpar fötts. Totalt har 73 svenska hanar samt 45 importerade eller andra utländska hanar används i avel. Antalet svenska avelstikar är 109 samt 14 importerade tikar under samma period. "Ser man tillbaka på åren mellan 1981 till 1990 så föddes 1488 valpar. Totalt var 46 svenska hanar samt 30 importerade eller andra utländska hanar använda i avel. Antalet svenska avelstikar var 119 samt 19 importerade avelstikar under samma period." (C. Rietz, 1997) Avelsutnyttjandet av den inhemska populationen i avel är relativt låg. Endast ca 8,5 % av de svenskfödda hanarna används i avel. Denna siffra har varit relativt konstant under åren. Av de hundar som är födda 1996 till 2003 så ligger siffran på 7,6 % men kommer troligen att öka med ett par procentenheter så då flera av dessa hundar fortfarande är relativt unga. Totalt använda Tidsperiod födda valpar varav hanar tikar i avel varav hanar tikar 63 1980-1985 717 375 342 95 (13,2%) 32 (8,5%) (18,4%) 75 1990-1995 1126 637 489 130 (11,5%) 55 (8,6%) (15,4%) 52 1996-2002 979 499 480 90 (9,1%) 38 (7,6%) (10,8%) Den effektiva avelsbasen inom rasen är endast ca 100 genetiska individer. Denna siffra har förbättras för varje år men ännu är populationen alltför liten för att vikten av att öka den samma inte ska ges hög prioritet. Orsakerna till att antalet genetiska individer ökat beror till stor det på att antalet importer ökat men även till viss del att uppfödarna minskat inavelsnivån i kullarna samt minskat antal kullar för enskilda avelsdjur. Tyvärr har det under alla år funnits en tendens att importera och para med kullsyskon/halvsyskon liksom att para med hanar som redan har släkt i Sverige. Under åren som gått har den tillgängliga avelsbasen ökat enligt följande:
AVELSSTRATEGI Ett av målen under den närmaste 5 års perioden är att fortsätta öka den effektiva populationen till en stabilare nivå, gärna över 150, och att minska den ökade inavelsgraden i varje generation. Önskan inför varje kombination måste vara att ha en så låg inavel som möjligt, helst under 2,5 %. 5 % ska ses som absolut maximum i en kombination. Det maximala antalet kullar för en hane får aldrig överstiga 5 kullar alternativt 40 valpar. Rekommendation är att en hane inte ska ha fler än 3 kullar. För att bäst utnyttja den svenska stammen bör fler hundar användas i avel men vid färre tillfällen. Ett exempel är att hellre använda tre kullbröder i avel var sin gång, än att låta en av dem ha 3 kullar själv. Vid importer och utlandsparningar/insemineringar måste släktskapet med den övriga svenska stammen beaktas. Att importera tikar eller importera/para/inseminera med utländska hanar som redan har barn, syskon, föräldrar eller halvsyskon i Sverige tillför inte så mycket nytt genetiskt material och den tillförda nyttan med importen faller därmed. Vid importer och utlandsparningar/insemineringar måste fördelen med nytt genetiskt material beaktas mot den minskade vetskapen om linjernas belastning av ex. mentalitet och sjukdomar. Gjorda parningar ska inte upprepas, beaktas bör även kombinationer som är snarlika de som redan gjorts. HÄLSA HISTORIK Hovawarten har generellt sett ansetts som en frisk ras. Under de senaste åren har dock hovawartenflyttats till sämre försäkringsklasser hos flertalet försäkringsbolag. Hovawartklubben har under de senaste 10-15 åren framgångsrikt arbetat fram en hälsostrategi genomkrav om att samtliga uppfödare inom föreningen måste hälsorapportera sina hundar samt tidigare uppfödda hundar för att erhålla valphänvisning och finnas på listan över rekommenderade uppfödare. Hälsorapporteringen görs för närvarande två gånger årligen. NULÄGESANALYS För att försöka få en realistisk bild av rasens hälsoläge har det under 2003/2004 genomförts en hälsoundersökning i enkätform. Tyvärr finns resultatet inte tillgängligt för analys ännu, då klubben ännu inte tagit del av resultatet (jan. 2006). Under 90-talet har frekvensen av hundar med HD legat på ca 10 %. I och med ändringen av avläsningssystemet 2000 har andelen dysplaster ökat markant. För hundar födda 2000 och 2001 var frekvensen så hög som 23-24 %. Men då antalet födda valpar varje år är relativt låg så kan enstaka kullar med många dysplaster påverka årsstatistiken. Andelen röntgade ligger på ca 80 % av registrerade hundar. Andelen fall av AD ligger nära 0 %.
Enstaka fall av letala defekter, så som levershunt, PNP och aortastenos har diagnostiserats. Det finns dokumenterat att hovawarten drabbas av autoimmuna sjukdomar, främst då underfunktion i sköldkörteln. Arvsgången är ännu inte helt utredd för dessa sjukdomar därmed är det svårt att ta klara avelsstrategiska åtgärder. Teorin är att nedärvningen är recessiv, då flera undersökningar talar för detta. Idag finns inga linjer som är helt befriade från sjukdomen men frekvensen skiljer sig markant mellan olika linjer. I rasens hemland ögonlyses alla avelsdjur innan avelsdebuten men hittills har vi i Sverige inte sett något behov att införa ögonlysning som krav inför avel då ytterst få fall av ärftliga ögonsjukdomar är kända. AVELSSTRATEGI Det främsta målet är att verka för att höja debutåldern för avelshundar till 3 år samt att hålla inavelskvoten för planerade kullar till under 2,5 %. Genom en höjd ålder för avelsdebut ökas möjligheterna för att upptäcka ärftliga sjukdomar och defekter i tid, samt att längre tid förflyter mellan generationerna. Genom låg inavelskvot minskas riskerna för en homozygotisering av stammen och frekvensen av genetiska belastningar av olika sjukdomstillstånd hålls nere. Till avel ska endast friska hundar användas. I SKK:s grundregler 2:3 står skrivet: Att följa SKK:s hälsoprogram och inom ramen för detta endast använda hund som inte uppvisar tecken på sjukdom, funktionshinder eller har känd genetisk belastning som innebär ökad risk för att avkomman ska bli sjuk eller uppvisa tecken på funktionshinder. Inte heller använda hund till avel som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer. Detta ska naturligtvis alla uppfödare ha som krav på sina avelsdjur. Ovanstående innebär även att uppfödaren noga måste beakta fortsatt avelsanvändande av djur som i tidigare kullar lämnat avkomma med ärftliga sjukdomar, liksom användandet av djur som har andra nära släktingar med allvarliga ärftliga sjukdomar. Samtliga uppfödare ska årligen rapportera in ärftliga defekter och sjukdomar som uppkommit i uppfödningen. I de fall där vi kan se att någonting ökar, bör vi undersöka spridningen och införa eventuella avelsrestriktioner. Höftledsdysplasi (HD): Att under en 10-års period arbeta för att bibehålla antalet röntgade till minst 80 % av alla hovawart. Som ett långsiktigt mål eftersträvas att HD-belastningen begränsas till högst 10 % belastade individer. Rasklubben måste via sina informationskanaler verka för att den enskilde hundägaren inser betydelsen av att så många hundar som möjligt röntgas.
Autoimmuna sjukdomar: Inom en 10-års period kommer förhoppningsvis det finnas utvecklade DNA-analyser för att finna anlagsbärare och sjuka individer. För att bidra till forskningen så kommer blodprov på hela familjegrupper behövas. Målet måste vara att vi alla hjälps åt för att få så kompletta familjegrupper som möjligt att bidra med blod den dag det efterfrågas. Önskvärt är att endast hundar med låg belastning av sjukdomen i släkten användas i avel. Levershunt samt andra allvarliga ärftliga och letala defekter och sjukdomar såsom PNP, övriga hjärtsjukdomar och anatomiska utvecklingsrubbingar med flera: För att bibehålla den låga förekomsten av dessa så får helsyskon och föräldrar till drabbade hundar inte användas i avel. Önskvärt är även att även halvsyskon undvikas i avel. I de fall som halvsyskon används i avel ska de ha veterinärundersökts innan parning. Vilka prov som gäller för respektive sjukdom/defekt lämnas av klubbens hälsokommitté. Aortastenos Föräldrar till sjuk hund får ej gå vidare i avel. Kullsyskon och halvsyskon till hund med aortastenos, ska före avelsdebut stetoskopavlyssnas av smådjursveterinär. Vid förekomst av blåsljud ska kardiolog kontaktas för vidare undersökning. Hund som bedömts ej ha blåsljud eller aortastenos av kardiolog får valphänvisning ifall de andra kriterierna uppfyllts. Hund som lämnat aortastenossjuk avkomma eller som själv har aortastenos ska ej användas i avel. Kopia på veterinärutlåtande ska skickas till hälsokommittén. MENTALITET/MENTALBESKRIVNING HISTORIK I slutet av 1989 så började Hovawart prövas i en ny beskrivningsform MuH (Mentalbeskrivning unghund). Provformen fanns kvar till våren 1997 och 520 stycken Hovawart deltog. Under 1997 ersattes MuH av Mentalbeskrivning Hund (MH) som var en vidareutveckling av MuH. Till dags dato har drygt 1000 individer deltagit på MH. NULÄGESANALYS Idag är genomförd MH ett krav för att deltaga på bruksprov för hundar över 18 månader. För hundar födda 2000 eller senare så är MH ett krav för att få avkomma registrerad. Andelen hundar på MH har ökat under åren och till dags dato har knappt 900 individer deltagit. De första åren med MH så deltog ca 60 % av årskullarna på MH. Idag ligger den siffran på ca 80 %, för årskullen 2004 så är ännu andelen beskrivna relativt låg men det beror säkerligen på att alla som avser att deltaga ännu inte hunnit
Under perioden från 1997 till idag är förändringarna av delmomenten små. Vad som kan märkas är en försämring i jaktmomenten samt en liten minskning av hotnivån i momenten. Det kan även ses en relativt stor variation mellan olika uppfödare gällande deltagandenivån men även mellan medelvärden på de olika delmomenten. Genom analys av spindeldiagram kan ses att hundar med bra tillgänglighet även visar mer positiva egenskaper (lek, jakt, nyfikenhet och intresse) och mindre rädslor än hundar som redan under beskrivningens inledande moment brister i tillgänglighet. Nedan är Hovawartens spindeldiagram, jämfört med övriga SBK-raser.
AVELSSTRATEGI Verka för att det höga deltagarantalet vi har idag bibehålls. Att vid avelsurval, tänka på att prioritera tillgänglighet och större jaktfunktion. Vid avelsurval bör även betänkas att MH sker på unga, icke färdigutvecklade, hundar. Därigenom kan inte resultatet på MH ses som allenarådande, då hundarna fortfarande är under utveckling. Däremot är det önskvärt att man inför avel beaktar resultatet från MH, idealet är naturligtvis att tänkta avelsdjur presterat bättre än rasens medel. Hittills så kan det inte ses att MH använts i speciellt hög grad för att selektera ut avelsdjur då medelvärdet för de som fått valpar inte skiljer sig märkbart från rasen som helhet. Se nedan, där de med valpar ses mot rasen som helhet. MENTALITET/MENTALTEST HISTORIK Ägare och uppfödare av Hovawart har länge arbetat för att utvärdera och förbättra rasens mentalitet. Redan på 70-talet deltog hundar på korning. Under 80-talet blev frekvensen av deltagande hundar högre och under de senaste åren har ca 40 % av de födda hundarna deltagit på korning. NULÄGESANALYS Rasen har en relativt hög godkännande frekvens av de deltagande hundarna där ca 60 % av dem som deltar godkänns. Bilaga 2 visar hur poängen fördelats för hundar födda 1998. I en studie över utvecklingen av resultaten på korningens delmoment kan nedanstående tendenser påvisas. I varje delmoment på korningen har den "önskvärdhetsskala" som används i korningsprotokollet omvandlats till en intensitetsskala. Där varje delmoment graderats 1-6 istället för 3 till +3. Hundarna har delats in i 5-års perioder efter registreringsår.
Tillgänglighet: Från början av 80-talet till de hundar som testas idag så syns en förbättring av tillgängligheten. Från 4,67 till 4,81, där 5 representerar Öppen, tillgänglig +3 och 4 representerar mindre tillgänglig +2. Jaktkamplust: Jaktkamplusten har fram till första halvan av 90-talet förbättrats, därefter har den åter försämrats. De hundar som testas idag har en jaktkamplust som är sämre än vad hundarna i början av 80-talet hade. I början av 80-talet var medelvärdet på testade hundar 3,4, i början av 90talet var hundarnas medel 3,7 men idag är hundarna åter nere på 3,4. 3 representerar liten jaktkamplust -1 och 4 representerar måttlig jaktkamplust +2 Social kamplust: Liksom jaktkamplusten har den sociala kamplusten först förbättrats men under 90-talet har den åter försämrats. När den sociala kamplusten var som högst var medelvärdet 3,0, idag är den som sämst med ett medelvärde på 2,6. 3 representerar liten social kamplust +1 och 2 representerar obefintlig social kamplust -2. Temperament: Temperamentet förbättrades markant från tidigt 80-tal till mitten av 80-talet, därefter har det legat ungefär konstant. Under den första 5-års perioden var medelvärdet 3,4 därefter har det legat på ungefär 3,7. 3 representerar mindre livlig +2 och 4 representerar livlig +3. Skärpa: Under den första delen av 80-talet så var den som högst, därefter har den inte kommit upp i samma nivå som då. När medelvärdet på skärpan låg som högst var medelvärdet 2,0 därefter har den legat konstant på 1,8. 2 representerar liten skärpa +1 och 1 representerar obetydlig skärpa 1. Försvarslust: Har hållit sig relativt konstant från testernas start. Medelvärdet ligger under varje tidsperiod på ca 2,7. 2 representerar obetydlig försvarslust -2 och 3 representerar liten försvarslust +1 Nervkonstitution: Har hållit sig relativt konstant under åren. Medelvärdet ligger ganska exakt på nervösa tendenser +1. Hårdhet: Har förbättrats för varje tidsperiod. I början av 80-talet var medelvärdet 2,2 och idagligger det på 3,0. 2 representerar vek -1 och 3 representerar något vek +2. Dådkraft: Har förbättrats för varje tidsperiod. I början av 80-talet var medelvärdet 3,0 och idag ligger det på 3,3. 3 representerar liten dådkraft -1 och 4 måttlig dådkraft +1. Skottfasthet: Har förbättrats för varje tidsperiod. I början av 80-talet var medelvärdet 1,2 och idag ligger medelvärdet på 1,0. 1 representerar skottfast och 2 representerar reaktioner på skotten, alltså både skottberörd och skotträdd. Medelhovawarten som deltar på test får följande resultat: Öppen och tillgänglig (+3), Liten jaktkamplust (-1), Liten social kamplust (+1), Livlig (+3), Liten skärpa utan kvarstående aggressivitet (+1), Liten försvarslust (+1), Nervösa tendenser (+1), Något vek (+2), Liten dådkraft (-1), skottfast (+). Andelen som har minus på tillgänglighet, kvarstående skärpa och reaktioner på skotten är glädjande nog mycket få.
Vad som är önskvärt är att få upp de två viktiga kamplusterna -jakt & social och, då de båda endast ligger på "liten", samt även försämrats. Även dådkraften bör tittas på, eftersom den också ligger på liten, vilken är på minussidan i bedömningsprotokollet. AVELSSTRATEGI Verka för att fler hundar kommer till test. Genom att fler kommer till test blir avelsurvalet större och dokumentationen bättre. Att under en 10-års period öka andelen testade hundar till 70 %. Idag skiljer sig frekvensen av deltagande hundar markant mellan hundar från olika uppfödare. Klubben måste arbeta för att höja deltagandet för de hundar som kommer från kennlar där deltagandet är lågt. Detta bland annat genom utvecklandet av en broschyr för nyblivna Hovawartägare och att erbjuda tillräckligt med testtillfällen. Se mer på delmoment vid avelsurval för att förbättra de önskvärda egenskaperna så som; jakt, social och dådkraft. Men det får inte ske på bekostnad av övriga egenskaper. Önskvärt är att minst en av föräldrarna i en kombination är godkänd på korning. Från och med 2007 kommer den korning som vi haft sedan början av 80-talet förändras, vad utfallet av detta ger vi ännu inte. ARBETE HISTORIK Hovawarten var från början en gårdshund/herdehund med många uppgifter. Rasens arbetsuppgifter har med tiden utvecklats och har innefattat en mängd områden. Före andra världskriget var namnet på den enda existerande tyska rasklubben "Hovawartföreningen för tyska skyddshundar". Därigenom kan skönjas att motivet var en funktionsduglig arbetande brukshund. NULÄGESANALYS Numera har rasen ett brett användningsområde. Den används idag i SBK:s samtliga bruksgrenar, samt lydnad, drag och tjänstehund, såsom räddnings-och bevakningshund. Rasen förkommer ocksåsom väktarhund och i en del länder även som polishund. Senast under 2005 har rasen haft representanter med på både bruks-sm och tjänstehunds-sm. Startar på bruksprov gör ca 20 % av varje årskull, tyvärr har antalet minskat radikalt när man ser till hur många som tävlar i de högre klasserna (högre & elit). Endast ca 5 % av årskullarna kommer till start där.
STRATEGI Rasklubbens strategi är att fortsatt arbeta för att visa att hovawarten är en bruksras att räkna med. Vi har som uppgift att försöka få arbetande förare att få upp ögonen för rasen. Målet är att antalet starter på lydnadsprov och bruksprov inte minskar. Antalet tjänstehundar bör också bibehållas. Att i avelsurvalet främja hundar som har visat prov på god arbetsförmåga. EXTERIÖR HISTORIK Hovawarten är som ras relativt heterogen till sin exteriör. Rasen uppvisar variationer vad det gäller storlek, stomme, typ och päls. Uppdelningen i olika isolerade besittningszoner under andra världskriget i rasens ungdom kan vara en orsak till de variationer som vi ser än idag. Rasen hovawart har ändå exteriört förändrats mycket lite under historiens gång. Vid jämförelse med bilder från 50talet och framåt så känner man tydligt igen både typ och storlek. NULÄGESANALYS Rasen har inga stora exteriöra problem i dag. Det finns några detaljer som uppfödarna bör ha i beaktande och det är framförallt bröst och överarm. De exteriöra brister som vi vanligast träffar på idag sitter oftast i fronten med branta överarmar, outvecklat förbröst och veka mellanhänder. Vad det gäller bakdelen så har bakbensvinklarna blivit något bättre med tiden, men ofta ses något trånga bakbensrörelser. Ett alltför brant kors är det som oftast brister i bakdelen. Med hänseende på idealfördelningen (60% SMT, 30% blond, 10% svart) utav de tre färgerna så föds det, de flesta år, för många SMT och svart samt för få blonda. De senaste tre åren har färgfördelningen på födda valpar har de senaste tre åren varit relativt bra när färgerna bara legat ett par procentenheter snett. Nedärvningen av färgen styrs av relativt få gener. Blond nedärvs enkelt recessivt till svart (här avses grundfärgen, alltså både svart och SMT) och tan-tecknen nedärvs enkelt recessivt till helsvart, även blonda hundar bär teckenanlagen, även om de inte kommer till uttryck på grund av deras färg. Bilaga 3 visar möjliga färgutfall vid olika färgkombinationer mm. Generellt ses få hundar som har sådana brister att de inte erhåller lägst en 2:a i exteriör kvalité. Hundar med diskvalificerande fel är ovanligt, de diskvalificerande fel som oftast förekommer är tandförluster och kroksvans. Ett nytt domarkompendium har tagits fram och distribuerats vid den senaste domarkonferensen (okt 2005).
AVELSSTRATEGI Vid avelsplanering så bör man undvika att dubblera allvarligare fel för att minimera riskerna att avkomman ska drabbas. En något mer homogen exteriör kan önskas, men den strävan får inte gå ut över rasens mångfald vad det gäller användningsområde eller eftergifter på den fastslagna prioriteringsordningen för avel. Vi vill bibehålla den friska all-rounder som hovawarten är. Vi vill också verka för att behålla de 3 färgerna rasen har. För att inte riskera att någon av de tre färgerna tar över eller förloras så bör färgerna på födda valpar fördelas enligt följande: 60 % svart med tecken, 30 % blonda och 10 % svarta. Kombinationer där båda föräldrarna är blonda bör undvikas. Eftersom blond är recessiv i förhållande till svart/smt så innebär en blond-blond parning att den blonda färgen snabbt ökar i antal och även att man vid helblonda kombinationer har svårt att följa arvsgången på teckningen och därtill även att frekvensen av vita tecken ökar. Färgen och utbredningen på tan-teckningen på tecknade hundar är varierande men då vi har tre färger att bibehålla så kommer det att förbli på det viset. Det måste också betonas att den exteriöra byggnaden och helheten är viktigare än mängden tecken. Dock bör vi vara observanta så att teckenfärgen inte blir grå eller alltför roströd. Idealhovawarten ska utstråla harmoni, arbetsduglighet och funktion. Vid avelsurval får aldrig en vacker utsida kompensera för brister i hälsa, mentalitet och arbetsfunktion. För att får en mer homogen exteriör och en generell förhöjning av den exteriöra kvalitén på rasen så är vårt bästa redskap exteriördomarkonferenser, där vi kan visa domarna vad de ska ta i mer eller mindre beaktande vid exteriörbedömningar.
BILAGA 1; Krav för valpförmedling Uppfödare ska inneha gällande medlemskap i Svenska hovawartklubben, AfH, under hänvisningsperioden Uppfödare ska ha erlagt en administrativ avgift som AfH beslutar om. För närvarande 100:- Uppfödare samt hanhundsägare ska ha skickat in komplett och korrekt ifylld samt undertecknad valpkullsinformationsblankett, samt ha ansökt om parningsinfo hos avelskommittén avseende hälsa och kullinformation i god tid innan parning. Uppfödare ska följa SKK:s grundregler samt registreringsbestämmelser och officiella hälsoprogram för rasen. Uppfödare ska löpande lämna information om sin uppfödning till AfH:s hälsoregister 2 gånger/ per år, 1mars och 1september Avelsdjuren: Avelsdjuren ska vara minst 2 år vid parning Båda föräldrarna ska ha A eller B alt HD-ua. Högst 1 förälder får ha grad B. Bett och antal tänder enligt standard Båda föräldrarna ska ha genomfört helt MH och får ej ha kryss i följande rutor*. Om hunden har titeln Korad eller godkänt MT räcker det med genomfört MH. * 1a hälsning- 1 och 2 1c hantering- 1 och 2 6d överraskning kvarstående rädsla- 5 7c ljud kvarstående rädsla- 5 Skott- 4 och 5 Båda föräldrarna ska ha godkänd exteriörbeskrivning, (klubbens exteriörbeskrivare är OK) eller lägst 2:a i officiell klass på utställning. Kombinationens inavelskoefficient får ej var högre än 3,125%. Båda föräldrarna ska följa hälsoregler avseende aortastenos och levershunt, aktuella regler finns hos Avel och Hälsa. Kombinationer där båda avelsdjuren har sköldkörtelsjuka kullsyskon hänvisas ej. Vid utlandsparning gäller: Ovanstående regler samt godkänd korning för den svenska hunden (mental och exteriör) Skriftligt godkännande från de båda ländernas IHF-representanter innan parning.
BILAGA 2; Diagram för resultat på korningens delmoment
BILAGA 3; Nedärvning av färger För de tre färgerna på hovawart så finns följande olika genotyper för de vanliga färgerna. F: Dominant grundfärg (svart) f: Recessiv grundfärg (blond) T: Dominant tecken anlag (utan tecken) t: Recessivt tecken anlag (med tecken) Utöver dessa så finns flertalet olika gener bland annat för nyanser på både på tecknen och på den blonda färgen liksom avblekningsgener (blå) Följande genotyper kan våra hundar ha: Helsvart FFTT FfTT FFTt FfTt SMT FFtt Fftt Blond fftt fftf fftt Vid parningar finns följande statistiska färgutfall Parning mellan två med mörk grundfärg (Svart/SMT + Svart/SMT) FF + FF = 100% mörka FF + Ff = 100% mörka, Ff + Ff = 75% mörka 25% blonda, Parning mellan två blonda ff + ff = 100% blond Parning mellan en med mörk grundfärg (SvartSMT) och en blond FF + ff = 100% mörka Ff + ff = 50% mörka 50% blonda Dessa olika färger kan valparna få vid olika kombinationer Föräldrarnas färger Valparnas förväntade färger Svart SMT Svart +Svart = Svart +SMT = Svart + Blond = SMT + Blond = SMT +SMT = Blond + Blond = Blond Alla färger Alla färger Alla färger Alla färger SMT, Blond Blond