Dnr. 511-11276-2004 Bevarandeplan för Natura 2000-områdeNytorpsravinen (SE0220413) Gnesta kommun, Södermanlands län Natura 2000-kod: SE0220413 Natura 2000-område: Nytorpsravinen Totalareal: 8 ha Upprättad av: Länsstyrelsen i Södermanlands län Fastställd av Länsstyrelsen: 2006-02-03 Områdestyp: Natura 2000-område enligt Habitatdirektivet Status: Godkänt av Regeringen 2001-06-20 Ägandeförhållanden: Privat Fastighetsbeteckning: Herrökna 3:3 Ekonomiskt kartblad: 10H 1c, 10H 1d
Beskrivning Vid Nytorp finns en bäck som är kraftigt nedskuren i finsediment. Bäcken omges av ung lövskog som vuxit upp efter en avverkning i slutet av 1970-talet. I den norra delen finns en äldre skog som troligen sparades vid avverkningen. Kring bäcken finns en frodig växtlighet med många närings- och skuggfordrande arter. Flera rödlistade arter av mossor finns i området, bl.a. grön sköldmossa på gran. Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet: Naturtypskod Naturtypsnamn Areal, ha 9050 5,0 9080 2,0 Totalareal naturtyp: 7,0 *Prioriterad naturtyp Arealen kan komma att ändras efter basinventeringen Ingående arter enligt habitatdirektivet Buxbaumia viridis Bevarandesyfte Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för de i området utpekade naturtyperna och arterna så att området bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet och länet. Med gynnsam bevarandestatus menas i detta fall att skogens naturvärden är oförändrat höga. Förslag till bevarandemål Målen kommer att preciseras efter att kommande basinventeringar utförts. Naturtypsarealen får inte minska i framtiden. För naturtypen typiska arter skall finnas kvar och ej minska. Arealen lövsumpskog får ej minska i omfattning. Arter typiska för naturtypen skall finnas kvar i minst samma omfattning som tidigare. Inslaget av gran får ej överstiga 25% av trädskiktet. Lämpliga substrat för grön sköldmossa skall finnas i området och/eller i dess närhet. Mängden död ved av gran skall inte minska i omfattning. Beskrivning av naturtyper/arter i området
Särskilt i den norra delen nära sjön Misteln, men även i ett mittparti öster om Nytorps gård uppträder en grandominerad örtrik skog med rik flora. Längs bäcken finns flera ovanliga, skuggfordrande arter som bl.a. storgröe, strutbräken, nordlundarv och springkorn tillsammans med lundväxter som lungört, gulsippa, hässleklocka, underviol, tvåblad, vätteros och många fler. Många granar är grova, vilket förklaras av den höga boniteten. Det finns också en hel del död ved, mest av gran men även av asp och andra arter. De näringsrika, mullrika markerna förklaras dels av rikedomen på hassel, vilket tyder på att det här tidigare kan ha funnits en lövrik lund eller hagmark. Bäcken har också troligen letat sig ned i mer kalkrika jordlager i åsen, vilket gett företräde år arter med krav på basisk-neutral markreaktion. Bäcken slingrar sig fram genom granskogen och ger en luftfuktighet som är intressant för många ved- och barklevande svampar och mossor. På en granlåga i norra delen växer bl.a. grön sköldmossa. Lövsumpskog uppträder kring korsningen med landsvägen och längre västerut. I ravinbotten är det mest klibbal, i övrigt finns även asp och björk. Asparna är delvis mycket grova, En hel del död ved hittas i området. Marken är delvis kärrartad, översilad och består av åsmaterial. Viktiga arter är storgröe, missne, gullpudra, stinksyska, springkorn och hässleklocka. har ett mycket anspråkslöst vegetativt stadium och det är i stället den gröna, skaftade sporkapseln som ger mossan sitt karaktäristiska utseende. Arten har en vid världsutbredning men är sällsynt i Norden. I Sverige är den vanligast i Uppland, Sörmland och Östergötland samt i området väster om Vänern. Till skillnad från flertalet andra arter typiska för grov gammal ved av gran är utbredningen sydlig och arten förekommer knappast alls ovanför norrlandsgränsen. Arten växer på multnande stammar och stubbar på frisk fuktig mark, främst i barrskog. Substratet är i regel granved som är riktigt murken och mjuk, men den förekommer även på tall och diverse lövträd. De substrat mossan föredrar är kortlivade och den behöver ha lämpliga lågor i närheten för sin spridning i tid och rum. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter Området skall lämnas för fri utveckling. Eventuella skogsbruksåtgärder får endast ske naturvårdande syfte. Viktiga substrat i skog med naturlig dynamik är död ved, t.ex. grenar, torrträd, lågor m.m. i olika nedbrytningsstadier som vedlevande arter är beroende på rik tillgång av, gamla och grova träd med för epifyter speciell barkstruktur samt tjocka förnalager för svampar i anslutning till främst äldre granar. De äldre träden får ej avverkas eller skadas så att deras livslängd förkortas Inslaget av lövträd och lövbuskar, främst hassel, skall finnas kvar och öka. Mängden yngre gran skall minska men inte i så hög grad att återväxten av gran äventyras.
Virkestransporter eller körning med andra tyngre fordon får ej tillåtas annat än på vägar som tidigare utnyttjas för detta ändamål. Åtgärder inom eller utanför objektet som kan påverka hydrologin skall undvikas. Kontinuiteten av lövträd skall bibehållas. Områdets hydrologi får ej påverkas så att de till naturtypen knutna arterna minskar i antal. Äldre, döda eller döende träd liksom nedblåsta grenar eller stammar får ej tas bort då de utgör viktigt substrat för olika organismer i naturtypen. Markskador till följd av virkestransporter i kringliggande skogsbestånd får ej tillåtas. Skogsbruk får ej tillåtas annat än i rent naturvårdande syfte. sprids med sporer över relativt korta avstånd vilket kräver en god och kontinuerlig tillgång på död granved i tid och rum. Hotbild Försurning och urlakning av markens näringskapital. Insamling av död ved som bränsle till friluftseldar. Avverkning eller andra skogsbruksåtgärder som ökar tillväxten av höga gräs och instrålningen av solljus till marken. Vägdragningar eller körning med tunga skogsmaskiner som medför hydrologiska störningar i området. Ökad försurning på grund av ett alltför sparsamt lövinslag, vilket innebär urlakning av näringsämnen och ökad deposition av sura, fenolartade substanser från barrförnan. Detta medför i sin tur minskad biologisk markaktivitet och försämrad näringsomsättning, vilket på sikt utarmar den örtrika floran. Exploatering av bebyggelse, master, vägar, nya ledningar etc. som kan innebära fragmentering av naturtypen. Grävning, schaktning eller deponering av material, vilket skadar marken och dess flora. Invandring av ung gran. Minskat vattenflöde i källpåverkade delar. Skyddsdikning i angränsande skogsbestånd. Alltför hårda röjningar av träd- och buskskikt med för intensivt ljusinsläpp. Försurning av marken. Avverkningar av lövträd som minskar lövsumpskogens biologiska variation. Dikningar eller andra ingrepp som förändrar det hydrologiska tillståndet. Borttagande av död ved. Ökat kvävenedfall eller påverkan av kväve från omgivningen. Minskad tillgång på död ved av lämpliga trädslag och av rätt dimensioner.
Kraftiga stormfällningar som medför generationsglapp av gammal gran. Artens låga numerär i området och risken att slås ut av tillfälliga händelser. Områdets ringa areal, vilket innebär en viss risk för att substrat i tillräcklig mängd för artens fortlevnad under vissa perioder inte kommer att finnas. Gällande regler Enligt 7 kap 28 MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön eller störa utpekade arter i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 Miljöbalken, dvs ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman eller är nödvändiga för skötsel och förvaltning av området. Bevarandestatus idag Gynnsam bevarandestatus råder sannolikt ej. Kärlväxtfloran är svagt utvecklad under de grova granarna. Lundvegetationen har minskat genom åren. Ett större lövinslag skulle gynna fortsatt mullbildning och minska podsoleringen som idag sker med den delvis tjocka barrförna, som troligen försämrar den biotiska aktiviteten i jordarna. Markstrukturen och dess näringsbalans, inklusive syra-basstatus, har en väsentlig betydelse för markernas art- och örtrikedom. Gynnsam bevarandestatus råder. Graninblandningen är svag och en hel del död ved finns. Floran är artrik och intressant. Gynnsam bevarandestatus råder. Det finns gott om död ved och jättegranar i området, sannolikt fullt tillräckligt för att framöver kunna erbjuda sköldmossan lämpliga substrat. Möjligen kan artens låga numerär i området vara till nackdel, då spridningen av sporer från några få sporkapslar måste träffa rätt substrat vid rätt tidpunkt. Förslag till bevarandeåtgärder med tidplan Efter basinventeringen kan bevarandeåtgärder preciseras. Uppföljning av bevarandemål När basinventeringen genomförts kan mer noggranna uppgifter lämnas. Referenser Eriksson, K. & Skyllberg, P. 1998: Vägen till naturen i Gnesta kommun. Gnesta kommun. Länsstyrelsen i Södermanlands län 1991: Sörmlands Natur. Naturvårdsprogram. Rydberg, H. 1980: Nyköpings kommun norra delen. Översiktlig naturinventering. Länsstyrelsen i Södermanlands län informerar nr 10.
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm. Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopinventering databas Kotten Inventeringar Lönnell, N. 2002: Inventering av mossor i Nytorpsravinen. Opubl,. sammanställning. Länsstyrelsen i Södermanlands län Exempel på arter Kärlväxter Nordlundarv Springkorn Strutbräken Storgröe Gulsippa Hässleklocka Lungört Vårärt Vätteros Tibast Stellaria nemorum ssp. nemorum Impatiens noli-tangere Matteucchia struthiopteris Poa remota Anemone ranunculoides Campanula latifolia Pulmonaria obscura Lathyrus vernus Lathraea squamaria Daphne mezereum Mossor Näckmossa Asphättemossa Alsidenmossa Drakguldsmossa Stenporella Trubbfjädermossa Bäckkrypmossa Buxbaumia viridis Fontinalis antipyretica Ortotrichum gymnostomum Plagiothecium latebricola Schistostega pennata Porella cordaneana Homalia trichomanoides Amblystegium fluviatile Svampar Bräkenpipa Sockelhätta Ringmussling Stor aspticka Hasselticka Vårtskräling Woldmaria crocea Mycena filopes Pleurotus gryinus Phellinus populicola Dichomitus campestris Flammulaster limulata