1
Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Rymden 3 Upptäck universum med Cosmonova 3 Solen 3 Månen 3 Jorden 4 Stjärnor 4 Galaxer 4 Nebulosor 5 2
Rymden Rymden, universum utanför jorden, studeras främst inom astronomin. Här kan du läsa om bland annat planeter, stjärnor och galaxer. Här har vi samlat korta fakta som kan komplettera det material om astronomi som man hittar i böcker från till exempel biblioteket eller skolan, eller på webben. Du hittar fakta om solen, månen, planeter och asteroider liksom stjärnor, galaxer och nebulosor via menyn till vänster. Upptäck universum med Cosmonova På Cosmonovas sidor kan du läsa mer om universum. Du hittar bland annat stjärnbilder från hela himlen, får förklaringen på varför månen ser olika ut dag för dag och kan läsa om Christer Fuglesang, Sveriges enda astronaut och förste svensk i rymden. Solen Solen bildades för ungefär fyra och en halv miljarder år. Den har tillräckligt med väte kvar för att lysa i ytterligare fyra och en halv miljarder år. Man skulle kunna säga att solen är en medelålders stjärna... Trots att solen är en "medelstor" stjärna innehåller den faktiskt 99.86 % av all materia i solsystemet och väger 332 270 gånger mer än planeten jorden gör. Solens diameter är 109 gånger så stor som jordens och 10 gånger så stor som Jupiters (den största planeten i solsystemet). Över en miljon jordar skulle kunna rymmas i solen. Precis som planeterna roterar solen, fast för solen tar det ungefär en månad att avsluta ett varv. Det vet astronomer genom att studera de mörka solfläckarna på dess yta (solfläckarna är i själva verket gigantiska magnetstormar). Varje sekund omvandlar solen 3 600 000 ton väte till helium, vilket producerar värmen som vi känner och ljuset som vi ser här på jorden. Solen avger mer energi på en sekund än all energi vi människor har förbrukat under vår tid på jorden. Viken fantastiskt bra energikälla det skulle vara om vi kunde hitta en bra teknik att utnyttja hela dess kraft! Om man skulle ta en bil med obegränsad bränsletillgång och köra den med en hastighet av 100 kilometer i timmen, 24 timmar om dygnet, så skulle det ta 170,7 år att nå solen. Ljuset från solen färdas med en hastighet av 299 792 kilometer per sekund och når jorden på endast 8 minuter. När solens energi tar slut om cirka fyra och en halv miljarder år så kommer den att börja svälla som en gigantisk röd ballong. Den kommer att bli 100 gånger större än dess nuvarande storlek och svälja planeterna Merkurius, Venus, jorden och kanske även Mars. Efter några miljoner år kommer solen att krympa igen för att bli en vit dvärgstjärna med ungefär samma storlek som jorden. Efter ytterligare några hundra miljoner år kommer den att tyna bort till en mörk, kall kropp. Månen Hur bildades månen? För cirka 4,6 miljarder år sedan kolliderade en kropp som är ungefär lika stor som Mars med jorden som höll på att bildas. En bit av jorden slogs av och materian hamnade i en bana runt vår planet. Efter cirka 90 miljoner år blev den fast och det vi idag känner till som månen. Månens yta är ungefär lika stor som världsdelen Afrika. Till skillnad från Afrika visar månen bara fotspår av en sorts varelse människan... Månens tyngdkraft är bara 1/6 av jordens, eftersom det är en mindre värld. Det innebär att du känner dig 6 gånger lättare på månen. Om du väger 50 kg på jorden så känns det som om du bara väger 8,5 kg på månen. De största och mest kraftfulla teleskopen på jorden visar att det finns 500 000 kratrar på den sida som vi ser. Det skulle ta en person över 400 timmar utan avbrott att räkna dem och det är borträknat de som finns på den sida av månen som vi inte kan se! 3
Månen är den det enda andra objektet i solsystemet som har besökts av människan själv. Tolv astronauter gick på dess yta under sex månlandningar med Apollofarkoster (Apollo 11, 12, 14, 15, 16 och 17) mellan juli 1969 och december 1972. Deras fotavtryck kommer att bestå åtminstone i 10 miljoner år eftersom det inte finns något väder på månen såsom på jorden. Den äldsta sten som har hittats på månen av astronauter är 4,6 miljarder år gammal, en miljard år äldre än den första encelliga mikroorganismen som levt på jorden. Jorden Tvärtemot vad de flesta tror är jorden faktiskt närmast solen i januari (perihelium 147 099 100 kilometer) och längst bort i juli (aphelium 152 102 400 km), exakt motsatsen till vad intuition och årstiderna verkar säga oss. Detta beror på att jordens bana inte är en cirkel utan en oval eller ellips. Årstiderna orsakas av att vår planets axel lutar 23,5 grader från vertikalplan. Under vintern till exempel lutar vi på norra halvklotet bort från solen (och får mindre solljus) medan vi lutar mot solen (och får mer solljus) på sommaren. Ur vårt perspektiv känns det som om jorden inte alls rör sig, fast den både roterar en gång om dagen och går runt solen en gång om året. Om du satt vid jordens ekvator skulle du snurra med resten av planeten i 1 667 km i timmen. Samtidigt färdas jorden i sin bana runt solen i 108 000 km i timmen. Temperaturen på vår planet kan variera ganska mycket (fast inte så mycket som på Merkurius som har den största temperaturvariationen av alla planeter). Antarktis (Vostok, Antarktis, den 24 augusti 1960) har den kallaste temperaturen hittills uppmätt; -88 C. Den högsta temperaturen uppmätt är 57,7 C (Azizia, Libyen) den 13 september 1922. Medeltemperaturen för vår planet är 13,3 C. Vi är lyckligt lottade som lever på den enda planeten med flytande vatten. Faktum är att 70 % av jordens yta består av vatten. Närmare solen skulle jordens vatten ha omvandlats till ånga (som Venus) och försvunnit. Längre bort skulle det ha fryst till fast form (som Mars). Flytande vatten är mycket nödvändigt för liv som vi förstår det för att både uppstå och blomstra. Jorden är den enda planeten i solsystemet som oss veterligen har liv, intelligent liv. De första encelliga mikroorganismerna tros ha uppstått för 3,5 miljarder år sedan. Om universums historia gjordes om till en traditionell kalender från januari till december skulle livets uppkomst inträffa omkring den 25 september. Stjärnor De stjärnor som vi ser med blotta ögat tycks trängas på natthimlen, men i själva verket är de långt ifrån varandra. Om solen var lika stor som en basketboll skulle den närmaste stjärnan, en annan basketboll, vara 8 000 kilometer borta. Om man skulle köra till den närmaste stjärnan (Proxima Centauri) i en konstant hastighet av 90 kilometer i timmen skulle det ta 52 miljoner år att nå den. Hur länge en stjärna lever beror på vilken sorts stjärna det är. De största, varmaste superjättarna kan förbruka sitt kärnbränsle på en miljon år, medan de minsta dvärgstjärnorna kan skina i 100 miljarder år. Det här är förhållandet 100 000:1. Vid en jämförelse med djurriket på jorden (vilket människan är del av) är bästa förhållandet ungefär 2900:1. Några av sköldpaddorna kan leva i ungefär 200 år jämfört med den vanliga husflugan, som endast lever i 25 dagar. En stjärna som vår sol bildas på ungefär 50 miljoner år från det att nebulosan uppstår och börjar kollapsa till att den börjar skina på grund av kärnfusionen i stjärnans inre. Det är 67 miljoner gånger längre tid än det tar för en människa att formas (9 månader). Vår stjärna är en medelstor stjärna. En av de största kända stjärnorna i Vintergatan, VV Cephei, är 1900 gånger större än vår stjärna. Om en kikärta representerade solen skulle VV Cephei vara lika stor som en varmluftsballong (12 meter i diameter). Om den placerades där solen är skulle den sträcka sig hela vägen ut till Saturnus omloppsbana och planeterna Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter och Saturnus skulle vara innanför den. En av de minsta typerna av kända stjärnor kallas neutronstjärna. Det är den oerhört täta återstoden av en massiv stjärna som exploderat. Om den var endast 10 kilometer i diameter skulle den väga över 400 000 gånger mer än hela planeten. Galaxer Det mest avlägsna objektet man kan se med ögat är Andromedagalaxen. Den kan ses på hösthimlen som en diffus ljusfläck. Eftersom den är två och en halv miljoner ljusår från oss, har ljuset som vi ser en klar natt färdats till vårt öga i två och en halv miljoner år, vilket är lika länge sedan människans förfäder uppenbarade sig på planeten jorden. Vår galax Vintergatan är ungefär 100 000 ljusår tvärs över och innehåller över 400 miljarder stjärnor. Det betyder 44 444 stjärnor var till var och en av Sveriges nio miljoner invånare, vilket faktiskt är fler stjärnor än du kan se en klar natt. Galaxer finns i tre huvudformer: 4
1. spiralformade galaxer de är formade som vindsnurror, som de flesta föreställer sig när de tänker på hur en galax ser ut 2. elliptiska galaxer tunna spolar eller sfäriska till formen 3. oregelbundna galaxer precis som namnet avslöjar, kallas de oregelbundna eftersom de inte har någon klar form. En klar natt kan vi se Vintergatans spöklika band passera ovan oss. Galileo vände sitt teleskop mot dess ljus och kunde se att bandet i själva verket bestod av 1000-tals stjärnor, alltför avlägsna för att med ögat uppfattas som enskilda stjärnor. Galileo trodde att han var den första människan som förstod vad som orsakade Vintergatans utseende, men han förekoms av två forntida greker; Anaxagoras från Klazomene (500 428 f Kf) och Demokritus från Abdera (460 f Kr till 370 f Kr). Båda dessa greker trodde att Vintergatan var sammansatt av ljus kommande från ett oöverskådligt antal stjärnor. Galaxen Vintergatan uppskattas vara en av 100 miljarder galaxer i universum, varav 30 miljarder är spiralgalaxer. Föreställ dig ett skepp som väger 90 000 ton, om du jämför Vintergatan med resten av universum är det som att jämföra den med en liten skruv som en del av det enorma skeppet. Nebulosor Stjärnor bildade i gigantiska moln av gas och rymdstoft kallas nebulosor. Den mest kända av dessa är Orion-nebulosan, som kan ses med ögat på vintern. Den ser ut som en suddig ljusfläck som hänger från Orions bälte och den består av tillräckligt med materia för att bilda 10 000 stjärnor som solen. Rymdteleskopet Hubble har redan fotograferat några av dessa mycket unga stjärnor under bildandeprocessen. Nebulosor är mycket färgrika objekt, ett direkt resultat av den gas de består av och avståndet till en stjärna. Den vanligaste färgen är rosa eller röd och kommer från vätgas som tänds som ett lysrör av ultraviolett ljus från närbelägna stjärnor. Den näst vanligaste färgen är blå, vilket betyder att gasen reflekterar ljuset från en stjärna. Ibland kan olika delar av samma nebulosa vara både rosa/röd och blå. När en nebulosa kondenserar och blir en stjärna kan en skiva av materia bildas, likt en frisbee. Denna skiva kan en dag utvecklas till ett planetsystem som vårt eget solsystem. Före 1995 fanns inga bevis för att planeter skulle kretsa kring andra stjärnor men idag känner astronomerna till minst 150 andra planeter utanför solsystemet. Ingen av dessa planeter, de flesta stora som Jupiter, visar dock något tecken på liv eller att ens vara beboelig. Nebulosor kan vara ganska stora. Om avståndet mellan solen och jorden motsvaras av 2,5 centimeter så är Orionnebulosan över 20 kilometer i diameter. Nebulosor kan beskrivas som nästan perfekta vakuum då gasen inuti dem är så glest utspridd. Om du befann dig inne i en nebulosa skulle du inte ens veta att du var där. Enda anledningen till att de ser så "solida" ut när vi tittar på dem på ett astronomiskt foto är på grund av att vi tittar genom hela nebulosan så att materian summeras. Jämför med om du skulle titta genom ett rum fyllt av dimma, den skulle inte se så tjock ut som från ena sidan av en fotbollsplan till den andra med samma dimma. 5