UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats Vår 10 Nedskrivningsprövning av goodwill - vad redogör företag i finans- respektive industrisektorn för gällande nedskrivningsprövningen? Handledare: Ulf Olsson Författare: Caroline Jonsson Camilla Karlsson
Förord Vi vill tacka vår handledare, Ulf Olsson, för goda råd och konstruktiv kritik. Denna vägledning har varit till stor hjälp vid författandet av denna magisteruppsats. Vi vill även tacka våra opponenter för värdefulla kommentarer och synpunkter. Slutligen vill vi tacka våra korrekturläsare som tagit sig tid att granska vår uppsats. Uppsala, juni 2010 Caroline Jonsson Camilla Karlsson
Sammanfattning År 2005 genomfördes en revidering av redovisningsstandarden IAS 36 och förutsättningarna för redovisning av goodwill förändrades. Revideringen innebär att företag årligen ska nedskrivningspröva goodwill istället för att avskriva posten. Syftet med denna uppsats är att studera vilken information, gällande nedskrivningsprövning av goodwill, som intressenter kan få tillgång till via företags årsredovisningar. Studien syftar till att jämföra informationen mellan företag i finans- respektive industrisektorn. Studien bygger på 24 företags årsredovisningar från år 2009. För att undersöka hur företag redogör för nedskrivningsprövning av goodwill har vi utarbetat en analysmodell, utifrån vilken vi analyserar den information som finns tillgänglig i årsredovisningarna. Modellen bygger på de krav, gällande redogörelse av nedskrivningsprövning av goodwill, som anges i IAS 36. Modellen beaktar om upplysningskraven uppfylls, om ytterligare information ges samt hur utförliga upplysningar som lämnas. Vår empiriska undersökning visar att företag inom såväl finans- som industrisektorn i vissa aspekter har blivit bättre på att ge information kring nedskrivningsprövning av goodwill, jämfört med tidigare studier. Intressenter tenderar därmed att ha tillgång till mer information gällande nedskrivningsprövningen idag än vad tidigare studier visar. Vår studie visar även att företag i industrisektorn tenderar att uppfylla upplysningskraven i högre omfattning än företag i finanssektorn, däremot tenderar företag i finanssektorn att vara mer utförliga i upplysningarna. Information angående nedskrivningsprövning av goodwill, som intressenter har tillgång till via företags årsredovisningar, har i vår studie visat sig variera från företag till företag. Inget enhetligt format kan urskiljas utifrån årsredovisningarna för hur företag redogör för nedskrivningsprövningen, vilket försvårar intressenters förmåga att jämföra informationen inom- och mellan sektorer.
Definitioner: EG - Europeiska Gemenskapen FASB - Financial Accounting Standards Board GAAP - Generally Accepted Accounting Principles IAS - International Accounting Standards IASB - International Accounting Standards Board IFRS - International Financial Reporting Standards SFAS - Statement of Financial Accounting Standards ÅRL - Årsredovisningslagen
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 1 1.1 PROBLEMDISKUSSION... 2 1.1.1 Forskningsfrågor... 2 1.2 SYFTE... 3 2 LITTERATURGENOMGÅNG... 4 2.1 GOODWILL... 4 2.2 IAS 36... 4 2.2.1 Bakgrund till revidering av IAS 36... 4 2.2.2 Goodwill fördelat på kassagenererande enheter... 5 2.2.3 Nedskrivningsprövning av goodwill... 5 2.2.4 Återvinningsvärde... 5 2.2.4.1 Nyttjandevärde... 6 2.2.4.2 Verkligt värde... 6 2.2.5 Upplysningar gällande nedskrivningsprövningar... 6 2.2.6 Upplysningskrav vid nedskrivning... 7 2.3 TIDIGARE FORSKNING... 7 2.3.1 Bristande redogörelse och avvikelse från regelverkens krav... 8 2.3.2 Redogörelse av goodwill ur ett investerarperspektiv... 9 2.3.3 Tolkningar av regelverk... 10 2.4 ANALYSMODELL... 11 3 METOD... 13 3.1 VETENSKAPLIG UNDERSÖKNINGSMETOD... 13 3.2 DATAINSAMLING... 13 3.2.1 Tillvägagångssätt vid granskning av årsredovisningar... 13 3.2.1.1 Operationaliseringsmodell... 13 3.2.2 Analysmodell... 14 3.3 URVAL OCH BORTFALL... 14 3.3.1 Svenska noterade bolag... 15 3.3.2 Finans- och industrisektorn... 15 3.3.3 Large Cap bolag... 16 3.3.4 Årsredovisningar för 2009... 16 3.3.5 Företag med goodwillpost... 16 3.4 TOLKNINGSPROBLEM... 17 4 REDOGÖRELSE FÖR NEDSKRIVNINGSPRÖVNING AV GOODWILL... 18 4.1 FINANSSEKTORN... 18
4.1.1 Uppfyllande av upplysningskraven enligt IAS 36... 18 4.1.1.1 Upprättande av känslighetsanalys... 20 4.1.1.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett... 20 4.1.2 Upplysningar om ytterligare information... 21 4.1.3 Utförlighet i uppfyllande av upplysningskraven... 21 4.2 INDUSTRISEKTORN... 21 4.2.1 Uppfyllande av upplysningskraven enligt IAS 36... 21 4.2.1.1 Upprättande av känslighetsanalys... 23 4.2.1.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett... 23 4.2.2 Upplysningar om ytterligare information... 23 4.2.3 Utförlighet i uppfyllande av upplysningskraven... 24 4.3 EMPIRISK SAMMANFATTNING... 24 4.3.1 Fastställande av återvinningsvärde... 24 4.3.2 Uppfyllande av upplysningskraven enligt IAS 36... 25 4.3.2.1 Upprättande av känslighetsanalys... 26 4.3.2.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett... 27 4.3.3 Upplysningar om ytterligare information... 27 4.3.4 Utförlighet i uppfyllande av upplysningskraven... 27 5 ANALYS... 28 5.1 VAD REDOGÖR FÖRETAGEN FÖR ANGÅENDE NEDSKRIVNINGSPRÖVNING AV GOODWILL?... 28 5.1.1 Uppfyller företagen upplysningskraven enligt IAS 36?... 28 5.1.1.1 Upprättande av känslighetsanalys... 29 5.1.1.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett... 30 5.1.2 Tillhandahåller företagen ytterligare information angående nedskrivningsprövningen?... 31 5.1.3 Hur utförliga är företagen i uppfyllande av upplysningskraven... 31 5.2 SKILJER SIG REDOGÖRELSEN AV NEDSKRIVNINGSPRÖVNINGEN ÅT MELLAN FINANS- OCH INDUSTRISEKTORN?... 32 6 SLUTSATS... 34 6.1 EGNA REFLEKTIONER... 35 KÄLLFÖRTECKNING... 36 BILAGOR... 38 BILAGA 1: UPPLYSNINGSKRAV ENLIGT IAS 36.134 OCH IAS 36.130... 38 BILAGA 2: URVALSGRUPP FÖRETAG FINANS- OCH INDUSTRISEKTORN... 39 BILAGA 3: RESULTAT AV EMPIRISK UNDERSÖKNING - FINANSSEKTORN... 40 BILAGA 4: RESULTAT AV EMPIRISK UNDERSÖKNING - INDUSTRISEKTORN... 42 BILAGA 5: FÖRKLARING TILL BILAGOR ÖVER EMPIRISKA RESULTAT... 46
1 Inledning Goodwill är en immateriell tillgång, vilken värderas till skillnaden mellan köpeskillingen på ett förvärv och värdet på förvärvet (IAS 36). Denna immateriella tillgång har under de senaste åren fått allt större uppmärksamhet i media, särskilt i samband med den ekonomiska kris som har präglat världen. Marknaden har i nuläget inte fullständigt återhämtat sig sedan krisen, utan är fortfarande instabil. En instabil marknad innebär en ökad risk att företags goodwillvärden behöver skrivas ned, då det är mer troligt att redovisat värde överstiger återvinningsvärde. Vid nedskrivning av goodwill kan marknadens förtroende för företag påverkas (Ernst& Young, 2009a), då företag efter en nedskrivning ej är lika solida som tidigare eftersom nedskrivningen minskar eget kapital. I Sverige har en rad företag under de senaste åren tvingats skriva ned sina goodwillposter då dessa ej längre kunde värderas lika högt som tidigare. Ett exempel på detta är Eniro som tvingades skriva ned sitt norska förvärv med drygt en miljard kronor (Zaudy, 2009). Tidigare forskning visar att nedskrivningsprövning av goodwill innefattar många antaganden och värderingar, vilket medför att tillgänglig information i årsredovisningar inte alltid ger intressenter det underlag som krävs för att fatta rationella beslut. Förutsättningarna för värdering av goodwill ändrades år 2005, då en revidering av redovisningsstandarden IAS 36 medförde att företag årligen ska utföra en nedskrivningsprövning av goodwill. Enligt föregående version av standarden skulle goodwillposten istället avskrivas. Då goodwill utgör en stor del av svenska företags totala tillgångar 1 är det väsentligt att denna post är korrekt värderad samt tydlig och jämförbar för investerare och andra intressenter. Jämförbarheten mellan företag är viktig för att intressenter ska kunna avgöra om liknande antaganden ligger till grund för värderingen, eller om företagens tillgångar är över- eller undervärderade. Ett företag kan se ut att ha högre tillgångar om goodwillposten värderas i överkant och det är därmed väsentligt för investerare att se vad denna värdering grundar sig i. Revideringen av IAS 36 genomfördes för att skapa en mer internationellt överensstämmande standard, vilket är menat att bidra till att goodwillposter blir mer jämförbara (IAS 36). 1 Enligt en undersökning av Grant Thornton uppgår goodwill hos svenska noterade bolag till i snitt 30 procent av bolagens egna kapital (Grant Thornton, 2010). 1
1.1 Problemdiskussion Svenska noterade bolags goodwillposter uppgår idag till i snitt 30 procent av bolagens egna kapital (Grant Thornton, 2010), vilket medför att det är av stor vikt för investerare att kunna jämföra och förlita sig till att dessa poster ger en rättvisande bild av företagen. I en undersökning utförd av PricewaterhouseCoopers (PwC) bedömdes att bolagen blir bättre på att ge information som krävs enligt IAS 36 (PwC, 2009). Det framgår dock av en studie utförd av Grant Thornton (2010) att det finns indikationer på att företag tolkar IFRS:s regler olika. Även om företag har blivit bättre på att följa de upplysningskrav som finns i IAS 36, finns det således fortfarande utrymme för ytterligare förbättring (Grant Thornton, 2010). PwC:s undersökning visar även att goodwill år 2008 uppgick till cirka 90 procent av de immateriella tillgångarna i industriföretag. Samma förhållande gällde under år 2008 i finansföretag, dock utgör immateriella tillgångar i sig en väsentligt mindre del, i absoluta tal, av de totala tillgångarna i finansföretag jämfört med industriföretag. (PwC, 2009) Generellt har alltså företag i industrisektorn högre goodwillposter i förhållande till totala tillgångar än företag i finanssektorn. Vi finner det intressant att studera vad företag i dessa två sektorer väljer att redogöra för gällande nedskrivningsprövning av goodwill i sina årsredovisningar, samt se om informationen skiljer sig åt mellan sektorerna. Att vi är intresserade av just finans- och industrisektorn grundar sig i ovan nämnda studie utförd av PwC, där det framgick att goodwill utgör en större tillgång i industrisektorn än i finanssektorn. Detta ger oss anledning att tro att informationen tillgänglig för intressenter är mer omfattande i industrisektorn än i finanssektorn. En studie i redogörelse för nedskrivningsprövning av goodwill i finansrespektive industrisektorn har inte genomförts i Sverige tidigare, vilket gör ämnet än mer intressant. 1.1.1 Forskningsfrågor Vad väljer företag inom finans- och industrisektorn att redogöra för gällande nedskrivningsprövning av goodwill? Skiljer redogörelsen gällande nedskrivningsprövning av goodwill sig åt mellan finans- respektive industrisektorn, och i så fall varför? 2
1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att studera vilken information, gällande nedskrivningsprövning av goodwill, som intressenter kan få tillgång till via företags årsredovisningar. Studien syftar till att jämföra informationen mellan företag i finansrespektive industrisektorn. 3
2 Litteraturgenomgång 2.1 Goodwill Enligt redovisningsstandarden IFRS 3 är goodwill en post som uppstår vid rörelseförvärv, och kan inte köpas eller säljas separat (IFRS 3; Hoggett & Edwards, 2000). Denna post kan ses som en betalning för framtida ekonomiska fördelar som inte går att enskilt identifiera och inte heller redovisa separat (IFRS 3.52). Goodwill ska enligt standarden värderas till sitt anskaffningsvärde, vilket motsvarar den del av totalt anskaffningsvärde som överstiger det verkliga nettovärdet 2 för den förvärvade andelen (IFRS 3.51). Goodwill värderas således till skillnaden mellan köpeskillingen och värdet på förvärvet. Goodwill skrevs tidigare av linjärt, men dessa regler ändrades i och med revideringen av IFRS 3 och IAS 36 under år 2004, och numera ska goodwill istället nedskrivningsprövas årligen. En underliggande anledning till skiftet från avskrivning av goodwill till nedskrivning var att en linjär avskrivning över ett bestämt antal år inte ger någon värdefull information till användarna av den finansiella informationen (Ravlic, 2003). En nedskrivningsprövning, med redovisade värderingsantaganden, tillhandahåller i större utsträckning värdefull information. 2.2 IAS 36 2.2.1 Bakgrund till revidering av IAS 36 I samband med att IASB genomförde en revidering av IFRS 3 omarbetades också IAS 36 Nedskrivningar. Den reviderade versionen av IAS 36 ingick som ett led i IASB:s Business Combinations -projekt. (IASB hemsida, 2010) Ändringen reflekterade de utvecklingar som skett inom GAAP i USA (Wittsiepe, 2008). Syftet med revideringen av IAS 36 var att förbättra kvaliteten på redovisningen av goodwill, samt att skapa en mer internationellt överensstämmande standard. Den nya standarden tillämpas sedan januari 2005 av samtliga noterade bolag inom EU. (IAS 36) 2 Verkligt värde minus försäljningskostnader. 4
2.2.2 Goodwill fördelat på kassagenererande enheter Goodwill fördelas enligt IAS 36 på de kassagenererande enheter 3 som förväntas dra nytta av synergieffekterna av förvärvet. Denna fördelning sker från den dag då förvärv sker. (IAS 36.80) En kassagenererande enhet är den minsta identifierbara enhet inom ett företag, vilken genererar inbetalningar (IAS 36.6). Den kassagenererande enhet till vilken goodwill fördelas ska vara den lägsta nivå inom företaget, på vilken goodwill övervakas för interna förvaltningssyften (IAS 36.80a). 2.2.3 Nedskrivningsprövning av goodwill Enligt den reviderade versionen av IAS 36 ska goodwill, och andra immateriella tillgångar, årligen testas för nedskrivning. Denna nedskrivningsprövning måste genomföras vid samma tidpunkt varje år (IAS 36.96). Nedskrivningsprövning ska ske oavsett om det finns indikationer på att tillgången bör skrivas ned eller ej. Utöver den årliga nedskrivningsprövningen ska goodwill, i likhet med den föregående versionen av IAS 36, prövas för nedskrivning närhelst det finns tecken som visar på att postens värde har försämrats. (IAS 36.90) För att bedöma om indikationer på ett nedskrivningsbehov finns ska såväl externa som interna informationskällor beaktas. Externa informationskällor är exempelvis betydande förändringar i omgivningen och ökningar av marknadsräntor, och interna informationskällor är till exempel då intern rapportering tyder på att en tillgångs ekonomiska prestation har försämrats. (IAS 36.12) Utöver dessa källor kan även andra indikationer som tyder på att nedskrivningsbehov finns identifieras (IAS 36.13). 2.2.4 Återvinningsvärde Avsikten med IAS 36 är bland annat att inga tillgångar ska vara värderade till mer än återvinningsvärdet. Återvinningsvärde definieras som det högsta av en tillgångs nyttjandevärde och verkliga värde minus försäljningskostnader (IAS 36.74). Om återvinningsvärdet överstiger tillgångens redovisade värde finns inget behov av nedskrivning (IAS 36.90). Om återvinningsvärdet däremot är lägre än det redovisade värdet måste tillgången skrivas ned (IAS 36.90). Emellertid får goodwill aldrig värderas till lägre än noll (IAS 36.105). 3 Exempelvis ett visst affärsområde inom en organisation (Redovisningsrådet, 2000). 5
2.2.4.1 Nyttjandevärde En tillgångs nyttjandevärde beräknas enligt IAS 36 genom en uppskattning av de framtida kassaflöden som tillgången kommer att ge upphov till, samt genom att applicera en lämplig diskonteringsränta på dessa framtida betalningar (IAS 36.31). Diskonteringsräntan ska reflektera aktuella marknadsmässiga uppskattningar gällande pengars tidsvärde och de risker som avser den tillgång för vilken bedömningarna av framtida kassaflöden inte har justerats (IAS 36.55). 2.2.4.2 Verkligt värde Enligt IAS 36 är en tillgångs verkliga värde det pris som beräknas kunna erhållas vid försäljningen av en tillgång där båda parterna är kunniga, oberoende av varandra och har ett intresse av att försäljningen verkställs (IAS 36.25). Detta värde baseras på marknadspriser (Wittsiepe, 2008). 2.2.5 Upplysningar gällande nedskrivningsprövningar När det gäller vilka upplysningar som ska lämnas gällande nedskrivningsprövningar beror detta på om återvinningsvärdet av goodwill baseras på nyttjandevärde eller på verkligt värde minus försäljningskostnader. Företag ska alltid lämna upplysningar om vilken grund de fastställt återvinningsvärdet på (IAS 36.134c). Krav finns dessutom på att företag alltid ska lämna upplysningar om vilka kassagenererande enheter som goodwill fördelats på (IAS 36.134a). Baseras återvinningsvärde på nyttjandevärde måste det upplysas om vilka viktiga antaganden ledningen baserar sina kassaflödesprognoser på, samt vilken metod ledningen använder för att fastställa de värden som innefattas i varje viktigt antagande (IAS 36.134di-ii). Denna metod kan grundas på antingen tidigare erfarenheter eller externa informationskällor (IAS 36.134dii). Vidare ska perioden för vilken ledningen prognostiserar kassaflödena, samt tillväxttakt och diskonteringsränta redogöras för (IAS 36.134diii-v). Baseras återvinningsvärdet för goodwill istället på verkligt värde ska ledningen redogöra för den metod som har använts för att fastställa det verkliga värdet (IAS 36.134e). Kan verkligt värde inte fastställas med hjälp av ett observerbart marknadspris ska ledningen även, i likhet med då nyttjandevärde används, beskriva de viktiga antaganden som ligger bakom fastställandet av verkligt värde (IAS 36.134ei). Det ska 6
även upplysas om ledningens metod för att bestämma värdet på viktiga antaganden, antingen om det återspeglar tidigare erfarenheter eller om externa informationskällor nyttjats (IAS 36.134eii). Vidare ska företag även upprätta en känslighetsanalys för att kontrollera huruvida en rimlig förändring i viktiga antaganden skulle innebära att den kassagenererande enhetens redovisade värde överstiger återvinningsvärdet (IAS 36.134f). Skulle en tänkbar förändring i ett viktigt antagande orsaka detta finns ytterligare upplysningskrav. Företaget måste då redogöra för med vilken summa återvinningsvärdet överstiger det redovisade värdet, samt det värde som är tilldelat det viktiga antagandet (IAS 36.134fi-ii). Företaget ska likaså redogöra för det belopp med vilket värdet på antagandet måste förändras för att återvinningsvärdet ska motsvara det redovisade värdet (IAS 36.134fiii). 2.2.6 Upplysningskrav vid nedskrivning Vilka upplysningar ett företag måste ange vid en nedskrivning beror till viss del på om nedskrivningen är väsentlig eller ej. Det finns i IAS 36 inte angivet vad som räknas som en väsentlig nedskrivning, vilket innebär att det finns utrymme för företag att tolka vad de anser vara väsentligt. Är nedskrivningen väsentlig ska händelserna eller förloppet som lett till nedskrivningen, samt en beskrivning av den kassagenererande enheten till vilken goodwill har allokerats, redogöras (IAS 36.130). För en sammanfattning av de upplysningskrav som finns i IAS 36, gällande nedskrivningsprövning av goodwill samt väsentlig nedskrivning, se bilaga 1. 2.3 Tidigare forskning Tidigare forskning gällande upplysningar om nedskrivningsprövning av goodwill har främst genomförts i USA. Studier har även genomförts i Australien då de nya IFRSreglerna infördes där, samt i viss mån även i Sverige. Nedan redogör vi för resultat från åtta tidigare utförda forskningar, vilka är intressanta för våra forskningsfrågor. 7
2.3.1 Bristande redogörelse och avvikelse från regelverkens krav PwC genomförde under år 2009 en studie av 72 svenska börsbolags årsredovisningar för år 2008 4 där de bland annat undersöker hur företag redogör för goodwill och nedskrivningsprövning av denna post. Av de företag som studeras fördelar 95 procent goodwill på kassagenererande enheter, och samtliga baserar nedskrivningsprövning på nyttjandevärde. Undersökningen visar att majoriteten av företagen följer de upplysningskrav som finns gällande nedskrivningsprövning baserad på nyttjandevärde. Resultaten av studien visar också att företag inom finanssektorn överlag använder en något högre diskonteringsränta jämfört med företag i industrisektorn. När det gäller upplysningskravet på känslighetsanalys anger endast 30 procent av företagen i PwC:s undersökning någon form av känslighetsanalys, och ytterligare 30 procent anger att en rimlig förändring i antaganden inte skulle ha den effekten att återvinningsvärde understiger redovisat värde. De resterande 40 procenten anger ingen information alls angående känslighetsanalys. Den bedömning PwC gör är dock att företag blir bättre på att ange den information och de upplysningar som krävs enligt IAS 36. (PwC, 2009) Carlin och Finch (2008) kommer fram till att stora noterade bolag i Australien systematiskt avviker från IFRS:s krav på upplysningar gällande nedskrivningsprövningar. Drygt 15 procent av företagen i undersökningen misslyckas med att redogöra för detaljer gällande hur de har allokerat goodwill mellan kassagenererande enheter. Detta i sin tur innebär svårigheter för läsare av den finansiella rapporten som vill utvärdera värderingen av goodwill. Ett intressant resultat av Carlin och Finchs undersökning är att de flesta företag definierar en enda diskonteringsränta och applicerar sedan denna på alla kassagenererande enheter, utan att ta hänsyn till att olika kassagenererande enheter förmodligen även har olika riskprofiler. Överlag är företag som deltar i undersökningen undermåliga när det kommer till kraven på upplysningar om diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning. När metoden med nyttjandevärde används finns även stora brister gällande upplysningar om förväntad tillväxt. (Carlin& Finch, 2008) 4 Företag från Nordic Growth Market och OMX Stockholms Large, Mid och Small Cap lista identifierade genom ett slumpmässigt urval (PwC, 2009). 8
Sevin et al. (2007) undersöker om företag tillhandahåller transparenta finansiella upplysningar i enlighet med SFAS 142 5. Resultaten av studien visar att företag är ovilliga att tillhandahålla extra, frivillig, information för att öka transparensen av den finansiella informationen. Dessutom finner författarna att efterrättelse av kraven som ställs enligt SFAS 142 är sporadisk och oförutsägbar. De anser att detta kan förklaras med att tolkningssvårigheter existerar, exempelvis gällande företagens uppfattning om väsentlighet. Detta då den genomsnittliga nedskrivningen i företag som inte har rapporterat nedskrivning av goodwill i enlighet med SFAS 142 motsvarade 27 procent av totala tillgångar. Därtill redogör endast 68,8 procent av företagen för de omständigheter som gav upphov till behovet av nedskrivning, trots att detta är ett krav. Enligt Sevin et al. kan detta bidra till att investerares möjlighet att utvärdera företags finansiella prestationsförmåga och hållbara intäkter nedsätts. (Sevin et al., 2007) 2.3.2 Redogörelse av goodwill ur ett investerarperspektiv Ernst & Young genomförde under hösten 2009 en studie bland 170 intressenter 6 där de undersökte om, och till vilken grad, intressenter använder information som ges gällande nedskrivningsprövningar. Av de tillfrågade intressenterna anger 66 procent att de finner att upplysningar gällande nedskrivningsprövningar är till nytta vid beslut om köp eller försäljning av aktier. Intressenterna anser även att upplysningar är värdefulla för att kunna jämföra om informationen är överensstämmande med annan information som ledningen bidrar med, eller om den överensstämmer med andra företag inom samma bransch. Slutsatsen Ernst & Young kommer fram till är att upplysningarna och informationen gällande nedskrivningar och nedskrivningsprövningar måste förbättras för att företag ska kunna vinna intressenters tillit, särskilt i tider då ekonomin är på väg att återhämta sig. (Ernst& Young, 2009b) Hayn och Hughes (2005) genomför en studie av förvärvade företag för att avgöra om investerare kan bedöma värdet av goodwill utifrån den tillgängliga informationen. Författarna kommer fram till att tillgängliga upplysningar inte bidrar med tillräcklig information för att användare av finansiella rapporter ska kunna förutsäga framtida nedskrivningar av goodwill. Studien visar också att det existerar en tidsförskjutning på 5 SFAS 142 Goodwill and Other Intangible Assets är en standard utfärdad av FASB, vars innehåll motsvarar det i IAS 36. 6 Investerare, analytiker och långivare från 32 länder (Ernst& Young, 2009b). 9
tre till fyra år från det att det förvärvade företagets prestation, som förorsakade nedskrivningen, försämrades till det att själva nedskrivningen sker. Detta anser Hayn och Hughes visar på ledningars diskretion när det gäller att genomföra nedskrivningar av goodwill vid rätt tidpunkt för att nå finansiella mål. (Hayn& Hughes, 2005). 2.3.3 Tolkningar av regelverk Grant Thornton (2010) har genomfört en studie på 2008 års årsredovisningar för bolag noterade vid OMX Stockholm. Studien visar framförallt att svenska bolag har gjort avsevärt lägre nedskrivningar jämfört med noterade bolag i USA, vilket Grant Thornton anser tyder på att svenska och amerikanska bolag tolkar IFRS:s regler olika. Resultaten av studien visar också att de svenska företagen sänkt sin diskonteringsränta, vilket i sin tur leder till att behovet av nedskrivning minskar. (Grant Thornton, 2010) I en tidigare studie av diskonteringsräntor, utförd av Grant Thornton (2005), framkom att svenska börsnoterade bolag anser att de svåraste momenten vid fastställande av återvinningsvärde är att beräkna framtida kassaflöden korrekt samt att bestämma diskonteringsränta. (Grant Thornton, 2005) I en undersökning av förändringen av redovisningsstandarder för goodwill finner Wines et al. (2007) att det finns en hög nivå av subjektivitet i identifiering och värdering av kassagenererande enheter. Detta är särskilt tydligt då kassagenererande enheter ska identifieras och värderas, eftersom detta involverar många antaganden gällande verkligt värde, nyttjandevärde och återvinningsvärde. Enligt författarna skapar detta, i sin tur, möjligheter för kreativ bokföring. (Wines et al., 2007) Då det finns tolkningssvårigheter i SFAS 142 kan företag välja det mest gynnsamma sättet att allokera goodwill till kassagenererande enheter, vilket i sin tur kan förklara varför de inte ger fullständig information om nedskrivningsprövningen (Sevin et al., 2007). 10
2.4 Analysmodell För att undersöka hur företag redogör för nedskrivningsprövning av goodwill har vi utarbetat en modell (se modell 1, nedan) utifrån vilken vi analyserar den information som finns tillgänglig i företags årsredovisningar. Denna modell bygger på de krav, gällande redogörelse av nedskrivningsprövning av goodwill, som anges i IAS 36. Dessa krav redovisas i bilaga 1. Modellen grundar sig även i tidigare forskning (se avsnitt 2.3). Vår operationaliseringsmodell (se 3.2.1.1) används som ett komplement till analysmodellen. Modell 1 - Upplysningar gällande nedskrivningsprövning av goodwill (Jonsson & Karlsson 2010-05-11). Modellen är tänkt som ett hjälpmedel i den empiriska studien och analysen. Vid granskning av företags årsredovisningar studerar vi om företag uppfyller upplysningskraven som IAS 36 ställer. Om ett företag ej uppfyller samtliga upplysningskrav enligt standarden studeras det ändock kring den information som företaget anger. I företagens årsredovisningar fokuserar vi på om upplysningskraven uppfylls, om någon ytterligare information ges samt hur utförliga företagen är i upplysningar gällande nedskrivningsprövning. Samtliga dessa faktorer påverkar vilken information som finns tillgänglig för intressenter. 11
Vid granskning av huruvida företag uppfyller upplysningskraven som IAS 36 ställer utgår vi från standarden. Vi studerar om företag uppfyller samtliga upplysningskrav eller ej samt om, och i så fall vad, som inte upplyses om. Begreppet ytterligare information är en del av vår teoretiska modell. Detta begrepp ingår i vår modell då tidigare forskning (se 2.3) visar att investerare efterfrågar ytterligare information. För att ett företag, enligt oss, ska anses tillhandahålla ytterligare information gällande nedskrivningsprövning av goodwill ska det upplysa om ny information som rör nedskrivningsprövningen, som inte kan hänföras till ett upplysningskrav i IAS 36. Utöver ytterligare information visar tidigare forskning att även utförlighet ger intressenter ett mervärde. I årsredovisningarna studeras hur noggrant företaget upplyser om nedskrivningsprövning av goodwill. Detta då ett företag som anger mycket information kring upplysningskraven på så sätt också ger mer information till intressenter. Ett företag som endast anger begränsad information anses mindre utförligt än ett som är mer beskrivande i sina uppgifter. Utförlighet kopplas således till information som rör upplysningskraven, medan ytterligare information rör upplysningar som ej direkt hänförs till upplysningskraven i IAS 36. 12
3 Metod 3.1 Vetenskaplig undersökningsmetod Vår studie baseras på företags årsredovisningar. Genom att kontrollera offentliga årsredovisningar har vi tagit del av information som är tillgänglig för allmänheten, och därmed även för företags intressenter. Vår studie baseras således på en kvantitativ undersökningsmetod. 3.2 Datainsamling 3.2.1 Tillvägagångssätt vid granskning av årsredovisningar För att fokusera på de delar i företagens årsredovisningar som är väsentliga för vår studie, sökte vi i dessa med hjälp av nyckelord baserade på studiens ämne och de krav som ställs enligt IAS 36 gällande upplysningar om nedskrivningsprövning av goodwill (se bilaga 1). De nyckelord vi använde oss av skiljer sig åt beroende på om årsredovisningen är publicerad på svenska eller engelska, se tabell 1 nedan. Nyckelord Keywords Goodwill Goodwill Nedskrivningsprövning Impairment test Återvinningsvärde Recoverable amount Nyttjandevärde Value in use Antagande Assumption Tillväxttakt Growthrate Diskonteringsränta Discount rate Verkligt värde Fair value IAS 36 IAS 36 IFRS 3 IFRS 3 Tabell 1: Nyckelord i årsredovisningar publicerade på svenska respektive engelska 3.2.1.1 Operationaliseringsmodell Vid granskning av företagens årsredovisningar använde vi oss av en operationaliseringmodell, tillsammans med vår analysmodell (se 2.4), för att besvara vårt syfte. Frågorna utgår från upplysningskraven som IAS 36 anger gällande nedskrivningsprövning av goodwill, samt tidigare forskning. 13
1. Följer företaget upplysningskraven i IAS 36? a. Vad baserar företaget återvinningsvärde på? b. Vilka antaganden har företaget gjort? i. Metod för att fastställa värden ii. Kassaflödesprognoser iii. Tillväxttakt iv. Diskonteringsfaktor v. Observerbart marknadspris c. Känslighetsanalys i. Påverkar denna återvinningsvärde? d. Om ett företag har skrivit ned, anger det om det anser att nedskrivningen är väsentlig eller ej? e. Om väsentlig, följer företaget kraven enligt IAS 36.130? 2. Ger företaget ytterligare information? 3. Hur utförlig är informationen kring nedskrivningsprövningen? 3.2.2 Analysmodell För att på ett tydligt sätt redogöra för vårt empiriska resultat utformade vi en analysmodell som vi utgick från i vår studie. Ett problem med modellen är vad som ska anses som ytterligare information gällande nedskrivningsprövning av goodwill. Viss information kan anses vara en mer eller mindre djupgående upplysning av krav enligt IAS 36, men det kan också tolkas som ytterligare information som ej krävs enligt standarden. Vi beslutade att samtlig information som hänförs till kraven skulle inräknas i dessa, och ej ses som ytterligare information. Den information som hänförs till kraven ingår istället i begreppet utförlighet. Detta tolkningsförfarande kan leda till att vårt resultat visar att företag är dåliga på att tillhandahålla ytterligare information. Eftersom vi även studerar hur utförliga företag är i informationen kring nedskrivningsprövningen, kan företag som anses vara otillräckliga i tillhandahållande av ytterligare information ändå visa bra resultat gällande utförlighet. 3.3 Urval och bortfall Vid val av vilka företag som var mest relevanta att studera utgick vi från fem urvalskriterier. Vi gick igenom kriterierna i den följd som framgår nedan, och 14
eliminerade efter varje urvalskriterium de företag som inte föll inom ramarna för kriteriet. 3.3.1 Svenska noterade bolag Första kriteriet för att företaget skulle vara intressant för vår studie var att det skulle vara ett svenskt noterat bolag. Detta val grundas i att vi begränsade oss till företag som följer IFRS, vilket är ett krav för noterade bolag (EG nr 1606/2002, artikel 4), och alltså måste genomföra nedskrivningsprövningar. Företag som ej är noterade får, men måste inte, använda IFRS i koncernredovisningen (ÅRL 7 kap 32 ). 3.3.2 Finans- och industrisektorn Det andra kriteriet var att företaget skulle tillhöra finans- eller industrisektorn. För att välja ut företag inom finanssektorn har vi använt oss av Global Industry Classification Standard (GICS) 7. GICS delar upp företag i tio sektorer, alla med en egen GICS-kod, där finans och fastighet (GICS 40) är en, och industrivaror och -tjänster(gics 20) en annan. Finans- och fastighetssektorn definieras enligt OMX Nordic enligt följande: Finans och fastighet består av företag som ägnar sig åt bankverksamhet, hypoteksfinansiering, finanstjänster till privatkunder, specialiserade finanstjänster, investment banking och mäkleriverksamhet, tillgångsförvaltning och depåverksamhet, företagslån, försäkring, finansiella investeringar och fastigheter inklusive fastighetsfonder. (NASDAQ OMX Nordic hemsida, 2010) Sektorn industrivaror och tjänster definieras som följer : Industrivaror och tjänster innefattar företag vars verksamheter domineras av följande aktiviteter: tillverkning och distribution av kapitalvaror, inklusive flyg- och försvarsindustri, byggnadsprodukter, projektering och konstruktion i byggindustrin, elutrustning och maskinell utrustning till industrin. Kommersiella tjänster och produkter innefattar tryckning, bemanning, miljöservice, kontorstjänster. Transport innefattar flygbolag, 7 En klassificeringsstandard utvecklad av Morgan Stanley och Standard & Poor (MSCI Barra hemsida, 2010). 15
fraktbolag, rederier, väg- och järnvägstransport samt infrastruktur för transporter. (NASDAQ OMX Nordic hemsida, 2010) Efter denna urvalsprocess bestod vår urvalsgrupp av 103 företag, 47 i finanssektorn och 56 i industrisektorn. 3.3.3 Large Cap bolag Vårt tredje urvalskriterium var att företagen i studien skulle vara kategoriserade som Large Cap bolag, vilket innebär att de har ett börsvärde på över en miljard euro (Nasdaq OMX Nordic, 2010). Anledningen till att vi begränsade oss till företag som tillhör Large Cap segmentet var att dessa företag, enligt en studie av Linklaters, planerar framtida förvärv (Cisionwire hemsida, 2010). Dessa planerade förvärv innebär att Large Cap bolag förväntas öka sina goodwillposter. Det är därmed redan nu intressant att se hur dessa företag redogör för nedskrivningsprövning av goodwill. Den 31:a mars, då vår studie startade, fanns 103 företag i finans- samt industrisektorn registrerade på Stockholmsbörsen. I detta urval föll 73 företag bort, då de ej tillhörde vårt valda segment. Således återstod 30 företag i vår studie. Av dessa företag ingick 14 i finanssektorn och 16 i industrisektorn. 3.3.4 Årsredovisningar för 2009 Det fjärde urvalskriteriet var att företaget skulle ha publicerat sin årsredovisning för 2009 vid tiden för studiens genomförande. Detta urvalskriterium grundar sig i att vi ville använda så aktuell data som möjligt. Då samtliga företag i urvalsgruppen hade utfärdat årsredovisningar för 2009 skedde ingen eliminering i detta urval. Efter detta urval återstod därmed samtliga 30 företag i vår urvalsgrupp. 3.3.5 Företag med goodwillpost Det femte, och sista, urvalskriteriet var att företaget skulle ha goodwill. 24 företag återstod efter denna eliminering. I detta urval skedde ett naturligt bortfall av fastighetsföretag (vilka ingår i finanssektorn, se 3.3.2), då inget av dessa företag hade goodwill. 24 företag ingår således i vår undersökning (se bilaga 2), varav åtta tillhör finanssektorn och 16 tillhör industrisektorn. För att jämförelsen inte ska snedvridas på grund av att 16
företagen i industrisektorn är dubbelt så många som företagen i finanssektorn kommer vi att studera företagen procentuellt, i relation till totala antalet företag i respektive sektor. 3.4 Tolkningsproblem Vid studie av företags årsredovisningar uppkom svårigheter i tolkning av vissa av IAS 36 krav gällande vad företag ska ge för information kring nedskrivningsprövningen av goodwill. Då definitioner i vissa fall saknas, såsom vad som menas med väsentligt värde, är tolkningen av standarden enligt oss godtycklig. Vid granskning av huruvida företagen anger En beskrivning av varje viktigt antagande på vilket ledningen har baserat sina kassaflödesprognoser diskuterade vi vad som menas med beskrivning i detta fall. För att samtliga företags årsredovisningar ska studeras med samma förutsättningar bestämde vi i förväg att företag som nämner vilka antaganden som ligger bakom kassaflödesprognoserna ska anses ha uppfyllt kravet om beskrivning av viktiga antaganden. Att varje viktigt antagande som ligger till grund för ledningens kassaflödesprognoser anges är något som vi inte kan vara säkra på utifrån studier av årsredovisningarna. Vi utgick från att de antaganden som anges är de som är väsentliga för ledningens beslut, samt att prognosperiod, tillväxttakt och diskonteringsränta utgör viktiga antaganden. Nämns ej samtliga av dessa faktorer anser vi inte upplysningskravet gällande beskrivning av väsentliga antaganden vara uppfyllt. 17
4 Redogörelse för nedskrivningsprövning av goodwill Med vår analysmodell (se avsnitt 2.4) som utgångspunkt har 24 företags årsredovisningar granskats. Nedan redogörs för företagens upplysningar angående nedskrivningsprövning av goodwill. För specificering av resultaten i vår empiriska studie, se bilaga 3 och 4. 4.1 Finanssektorn 4.1.1 Uppfyllande av upplysningskraven enligt IAS 36 Vår studie visar att sex av åtta företag i finanssektorn enbart använder nyttjandevärde för fastställande av återvinningsvärde. För dessa företag skiljer sig redogörelsen åt. Merparten av företagen skriver tydligt ut att de använder nyttjandevärde, medan övriga anger beräkningsgrund som visar att nyttjandevärde används som återvinningsvärde (exempelvis använd diskonteringsränta). Av de åtta företagen i finanssektorn använder sig ett enbart av verkligt värde minus försäljningskostnader för att fastställa återvinningsvärde. Detta företag skriver inte tydligt ut att verkligt värde används, utan slutsatser dras utifrån vilken information som grundade beslutet gällande återvinningsvärde, i detta fall aktiernas börskurs. Ett av företagen använder en kombination av verkligt värde och nyttjandevärde beroende på vilken kassagenererande enhet återvinningsvärdet fastställs för. Detta klargörs tydligt i företagets årsredovisning. Vid granskning av respektive företags årsredovisning finner vi att fem av åtta företag i finanssektorn ej uppfyller samtliga krav som IAS 36 ställer på företag angående redogörelsen av nedskrivningsprövning av goodwill. Mest förekommande är att känslighetsanalys ej upprättas. Det förekommer även att viktiga antaganden bakom nedskrivningsprövningen inte beskrivs, vilket enligt IAS 36 ska upplysas om när nyttjandevärde används, eller då återvinningsvärde ej baseras på observerbart marknadspris 8. I vår studie använder endast ett företag i finanssektorn observerbart marknadspris, och således ska resterande sju företag beskriva antaganden bakom nedskrivningsprövningen. Två av dessa sju företag upplyser ej om antaganden bakom nedskrivningsprövningen. Ett av dessa företag beskriver inte heller den metod som 8 Ett sätt att fastställa verkligt värde (IAS 36). 18
används av företagsledningen för att fastställa det värde som innefattas i varje viktigt antagande. Samtliga företag uppfyller kravet gällande redovisning av värdet på goodwill som fördelas på kassagenererande enheter. Båda de företag som använder verkligt värde minus försäljningskostnader som bas för återvinningsvärde redogör för den metod som används för att fastställa detta värde. Då ett av företagen ej använder observerbart marknadspris redogör det även för antaganden för fastställande av verkligt värde och metod för fastställande av varje viktigt antagande, vilket är ett krav enligt standarden. Samtliga sju företag som använder nyttjandevärde för fastställande av återvinningsvärde upplyser om diskonteringsränta och majoriteten, sex av sju företag, upplyser om tillväxttakt samt prognosperiod. Anledningen till att sju företag innefattas av kraven gällande nyttjandevärde och två av företagen innefattas av kraven gällande verkligt värde, trots att vår empiriska studie endast omfattar åtta företag i finanssektorn, är att ett företag använder en kombination av dessa vid fastställande av återvinningsvärde, och således tillhör båda kategorierna. Upplysningskrav vid Företag nyttjandevärde finanssektorn (7) Antaganden bakom nedskrivningsprövning 5 Metod för fastställande av värde på varje viktigt antagande 6 Prognosperiod 6 Tillväxttakt 6 Upplysningskrav vid Företag verkligt värde finanssektorn (2) Metod för fastställande av verkligt värde 2 Baserat på observerbart marknadspris (1) Antaganden bakom fastställande av verkligt värde* 1 Metod för fastställande av värde på varje viktigt antagande* 1 Diskonteringsränta 7 Tabell 2a och 2b: Upplysningskrav vid respektive grund för återvinningsvärde - företag i finanssektorn *Gäller endast för företag som ej baserar nyttjandevärde på observerbart marknadspris. 19
Diskonteringsränta anpassad efter Företag i finanssektorn kassagenererande enheter Handelsbanken Nej Kinnevik Nej Latour Ja Nordea Nej Ratos Ja SEB Nej Swedbank Nej Tabell 3: Diskonteringsränta anpassad efter kassagenererande enheter företag i finanssektorn Av de sju företagen i finanssektorn som använder nyttjandevärde för fastställande av återvinningsvärde är det två som definierar olika diskonteringsräntor för olika kassagenererande enheter. 4.1.1.1 Upprättande av känslighetsanalys Fem av de åtta företagen i finanssektorn redogör för att känslighetsanalyser har upprättats för att testa om en förändring av viktiga antaganden skulle innebära att redovisat värde överstiger återvinningsvärde. Mest förekommande, i fyra av de fem företagen, är att företagen endast anger att en förändring av viktiga antaganden, såsom diskonteringsränta eller tillväxttakt, inte skulle medföra att redovisat värde överstiger återvinningsvärde. Endast ett av företagen som upprättar en känslighetsanalys redogör för att en förändring av tillväxttakt och diskonteringsränta skulle medföra att redovisat värde överstiger återvinningsvärde och att en nedskrivning av goodwill därmed skulle vara aktuell. I detta fall redogör företaget för samtlig information som krävs då en förändring i viktiga antaganden förväntas medföra en framtida nedskrivning. 4.1.1.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett Två av företagen i finanssektorn har skrivit ned sina goodwillposter under år 2009. Då ingen definition av väsentligt värde finns i IAS 36 är det upp till företagen att tolka vad som anses vara väsentligt. Inget av dessa företag skriver konkret att det är en väsentlig nedskrivning som har skett, men ett av företagen har skrivit ned hela sin goodwillpost i Baltikum och det andra har skrivit ned hela sin goodwillpost i Ukraina, vilket påvisar en väsentlig nedskrivning. Båda dessa företag redogör för allt som krävs enligt IAS 36.130, då det rör sig om en väsentlig nedskrivning. 20
4.1.2 Upplysningar om ytterligare information Ytterligare information som inte krävs enligt IAS 36 anges av två av företagen i finanssektorn. Ett av dessa företag uppfyller även samtliga krav som standarden anger. De extra upplysningar som redogörs för är för det ena företaget att definitionen av kassagenererande enheter granskats och uppdaterats under året samt, för det andra företaget, vilket datum goodwill har prövats för nedskrivning. 4.1.3 Utförlighet i uppfyllande av upplysningskraven Företagen inom finanssektorn skiljer sig något åt i hur utförliga de är i uppfyllanden av redogörelsekraven enligt IAS 36. Företagen i finanssektorn är överlag grundliga i beskrivning av antaganden bakom nedskrivningsprövningen samt metod som företagsledningen använder för att fastställa värden för väsentliga antaganden. Dock finns inget enhetligt format för hur företagen väljer att utveckla beskrivning och metod bakom viktiga antaganden, utan detta ser olika ut från företag till företag. Ett av företagen beskriver processen för fastställande av återvinningsvärde för varje enskild kassagenererande enhet, medan ett annat företag väljer att förklara de viktiga antaganden som används genom att dela upp dessa i underrubriker med efterföljande information. Ett av företagen utvecklar att en något negativ tillväxttakt använts för en av de kassagenererande enheterna, då marknaden för denna ansågs vara omogen och växande. 4.2 Industrisektorn 4.2.1 Uppfyllande av upplysningskraven enligt IAS 36 Av de 16 företagen i industrisektorn använder 15 nyttjandevärde som grund för återvinningsvärde. Av dessa 15 företag skriver 14 tydligt ut att nyttjandevärde används. Det företag som inte tydligt anger att nyttjandevärde används som grund informerar om att diskonteringsränta och tillväxttakt används vid beräkning av återvinningsvärde för goodwill, vilket tolkas som att företaget baserar återvinningsvärde på nyttjandevärde. Ett av de 16 företagen använder verkligt värde minus försäljningskostnader som beräkningsgrund. Detta företag redogör tydligt för att verkligt värde används. Sex av industriföretagen i studien uppfyller ej samtliga krav som IAS 36 ställer gällande redogörelse av nedskrivningsprövning av goodwill. Mest förekommande är att 21
känslighetsanalys ej upprättas. Samtliga 16 företag i industrisektorn ska enligt IAS 36 redogöra för viktiga antaganden bakom nedskrivningsprövningen då inget av företagen baserar återvinningsvärde på observerbart marknadspris. Tre företag i industrisektorn uppfyller inte detta krav på beskrivning av antaganden bakom nedskrivningsprövningen. Samtliga företag i industrisektorn upplyser om vilka kassagenererande enheter som goodwill fördelas på samt vilken metod som används för att fastställa återvinningsvärde. Ett av företagen i industrisektorn baserar återvinningsvärde på verkligt värde minus försäljningskostnader. Företaget fastställer ej verkligt värde genom observerbart marknadspris och ska således beskriva varje viktigt antagande samt metod för att fastställa värdet på dessa antaganden. Företaget redogör för såväl antaganden som metod. Av de 15 företag i industrisektorn som baserar återvinningsvärde på nyttjandevärde är det tre företag som ej redogör för de antaganden som krävs. Tolv av de 15 företag som beräknar återvinningsvärde på nyttjandevärde beskriver den metod som ledningen använt för att fastställa det värde som innefattas i varje viktigt antagande. Prognosperiod samt tillväxttakt redogörs för av 13 av de 15 företagen. Av de sex företag som ej uppfyller samtliga upplysningskrav är det ett som varken redogör för prognosperiod eller tillväxttakt. Upplysningskrav vid nyttjandevärde Företag industrisektorn (15) Antaganden bakom nedskrivningsprövning 12 Metod för fastställande av värde på varje viktigt antagande 12 Prognosperiod 13 Upplysningskrav vid verkligt värde Företag industrisektorn (1) Metod för fastställande av verkligt värde 1 Baserat på observerbart marknadspris (0) Antaganden bakom fastställande av verkligt värde* 1 Metod för fastställande av värde på varje viktigt antagande* 1 Tillväxttakt 13 Diskonteringsränta 15 Tabell 4a och 4b: Upplysningskrav vid respektive grund för återvinningsvärde företag i industrisektorn *Gäller endast för företag som ej baserar nyttjandevärde på observerbart marknadspris. 22
Diskonteringsränta anpassad efter Företag i industrisektorn kassagenerande enheter ABB Nej Alfa Laval Nej Atlas Copco Nej Assa Abloy Ja Hexagon Nej Lindab Nej NCC Nej SAAB Ja Sandvik Nej Scania Nej Seco Tools Nej Securitas Ja Skanska Ja SKF Ja Trelleborg Nej Volvo Nej Tabell 5: Diskonteringsränta anpassad efter kassagenererande enheter företag i industrisektorn Företag som använder nyttjandevärde för fastställande av återvinningsvärde ska även ange vilken diskonteringsfaktor de räknat med, vilket samtliga företag redogör för. Av de 15 företag som använder nyttjandevärde som grund för återvinningsvärde definierar fem företag olika diskonteringsräntor för olika kassagenererande enheter. 4.2.1.1 Upprättande av känslighetsanalys Av de 16 företagen i industrisektorn upprättar tolv en känslighetsanalys. Elva av dessa företag skriver endast att en förändring av viktiga antaganden ej skulle innebära att redovisat värde överstiger återvinningsvärde. Det tolfte företaget fann att en förändring i viktiga antaganden skulle medföra att goodwill behöver skrivas ned, och detta företag redogör för alla extra upplysningskrav som detta kräver. 4.2.1.2 Uppfyllande av upplysningskraven när en väsentlig nedskrivning har skett Fyra företag i industrisektorn har skrivit ned sina goodwillposter under år 2009. Inget av dessa fyra företag anser att nedskrivningen är väsentlig, och redogör inte för de krav som ställs enligt IAS 36.130 då en väsentlig nedskrivningen har skett. 4.2.2 Upplysningar om ytterligare information Två av de 16 företagen i industrisektorn tillhandahåller ytterligare information utöver upplysningskraven. Ytterligare information som anges är för båda företagen datum för nedskrivningsprövning av goodwill. 23
4.2.3 Utförlighet i uppfyllande av upplysningskraven De 16 industriföretag som omfattas av vår studie visar stora skillnader i utförlighet gällande redogörelsen av de krav som IAS 36 ställer angående nedskrivningsprövning av goodwill, i vissa fall saknas information helt. Flertalet företag i industrisektorn nämner vilka antaganden som ligger till grund för nedskrivningsprövningen och ger en knapphändig ytterligare beskrivning kring dessa. Exempelvis beskriver ett av företagen endast sina antaganden i en tabell medan andra utförligt beskriver antaganden och delar upp dessa i underrubriker med informativ text under. Mest förekommande är att företagen endast har ett kort textstycke kring antaganden och metod för att komma fram till dessa. Ett företag ger ingen utförlig beskrivning under det avsnitt som behandlar nedskrivningsprövning, utan refererar endast till en tidigare not i årsredovisningen där alla antaganden som gjorts gällande samtliga beslut i företaget samlas. 4.3 Empirisk sammanfattning Nedan sammanställs de empiriska resultat som framgår av vår studie. Tabellerna visar en jämförelse mellan hur företag i finans- och industrisektorn uppfyller kraven. 4.3.1 Fastställande av återvinningsvärde Bas för återvinningsvärde Finans Industri (8) (16) Nyttjandevärde 75 % 93,8 % Verkligt värde 12,5 % 6,2 % Kombination 12,5 % 0 % Tabell 6: Bas för återvinningsvärde Av företagen i finanssektorn baserar 75 procent återvinningsvärde på nyttjandevärde. Motsvarande andel i industrisektorn är 93,8 procent. Verkligt värde baserar 12,5 procent av företagen i finanssektorn återvinningsvärde på. Motsvarande andel i industrisektorn är 6,2 procent. Ett av företagen i finanssektorn använder en kombination av nyttjandevärde och verkligt värde. I tabell 8-9 räknas detta företag in i såväl nyttjandevärde som verkligt värde minus försäljningskostnader. 24