Naturvärdesinventering Lantvärnsmannen 1 mfl (Berga), Linköping

Naturvärdesinventering Lantvärnsmannen 1 mfl (Berga), Linköping

2 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Allmän beskrivning av naturmiljön... 3 Metodik och avgränsning... 3 Begreppet rödlistad art och naturvårdsart... 4 Resultat... 5 Naturvårdsintressanta arter... 5 Områden med biologiska naturvärden... 10 Naturvärdesobjekt... 11 Biotopskyddsområden... 25 Träd med biologiska naturvärden... 27 Litteratur...28 Särskild artkarta Läderbagge Osmoderma eremita...29 Särskild artkarta Falsk djävulssopp Rubroboletus legaliae...30 Framsidans bilder visar den betade ekskogen mot Nötabacken, falsk djävulssopp slåtterängen vid Tinnerbäcken. Detta är en projektrapport skriven av Fennicus Natur AB. Företaget drivs av Mikael Hagström. Fennicus Natur genomför såväl bredare allmänekologiska inventeringar som mer specialiserade inventeringar av kryptogamer och fåglar. Företaget skriver också skötselplaner, genomför guidningar och håller enstaka föredrag. Samtliga foton är tagna av Mikael Hagström.

3 Sammanfattning Inventeringsområdet domineras av ett bostadsområde med flerfamiljshus, inramat av kullar med ekskog samt av Tinnerbäcken. Naturvärdena i området är främst knutna till gamla ekar, och dessa värden är mycket höga, sett ur både ett nationellt och internationellt perspektiv. På träden växer flera rödlistade lavar och till dessa finns flera rödlistade svampar knutna, bland annat de mycket sällsynta arterna falsk djävulssopp och tårticka. Vad gäller falsk djävulssopp är området det viktigaste i landet. Ekarna hyser också en rik insektsfauna med bland annat den fridlysta arten läderbagge. I området finns också en slåtteräng med botaniska värden. Här finns fridlysta arter bland örterna utbrett. Inom den inventerade ytan finns ett antal alléer som omfattas av generellt biotopskydd. Vid förnyande av detaljplan aktualiseras strandskydd längs Tinnerbäcken. Allmän beskrivning av naturmiljön Inventeringsområdet är lite drygt 15 hektar stort och ligger i Linköpings tätorts västra kant. Marken präglas av en lerig jordart som bryts av av morän i anslutning till bergknallar av granit. Kullarna är bevuxna med gammal ekskog, som delvis är hävdpräglad. Lägre delar består av ett bostadsområde med flerfamiljshus med insprängda innergårdar med spridda lövträd. Bostadskvarteren är omgivna av gräsmattor som delvis sköts som äng. I områdets ytterkanter finns flera alléer, främst lindalléer, men också lönn, ek, körsbär och blandalléer förekommer. Området ligger i kanten av Eklandskapet, inte långt från Natura 2000-området Tinnerö, som också är skyddat som naturreservat. Metodik och avgränsning Inom det avgränsade inventeringsområdet vid Berga (se Karta 1) har naturvärdesinventering genomförts, som i huvudsak följer Svensk standard för naturvärdesinventering SS 199000 2014 med ambitionsnivå Detalj och tilläggen Naturvärdesklass 4, Detaljerad redovisning av arter Värdeelement och Generellt biotopskydd. Metodiken innebär förenklat att områden med större positiv betydelse för biologisk mångfald än den genomsnittliga miljön redovisas och beskrivs samt klassas i en fyrgradig skala där klass 1 är högsta naturvärde (av stor betydelse på nationell eller global nivå), klass 2 är högt naturvärde (av stor betydelse för biologisk mångfald på regional nivå), klass 3 är påtagligt naturvärde, klass 4 är områden av visst värde för biologisk mångfald. Fynd av naturvårdsarter redovisas som punkter på en karta och levereras också som ett GIS-skikt till kommunen. Företeelser som omfattas av generellt biotopskydd, t ex alléer karteras också, liksom träd som bedöms ha särskilt värde för biologisk mångfald. För ytterligare detaljer om metodik och klassning hänvisas till standarden. Området fältbesöktes 3e, 4e och 13e maj 2018. Artuppgifter har även hämtats från Artportalen 2018-05-10.

4 Karta 1: Översiktskarta över det undersökta området (rastrerat). Begreppet rödlistad art och naturvårdsart Rödlistade arter är arter som minskar, är särskilt känsliga för pågående markanvändning eller är så sällsynta att de löper risk att dö ut från landet enligt ArtDatabankens expertkomittéer (Gärdenfors, U (ed) 2015). De rödlistade arterna delas in i olika kategorier utefter hur stor risken för att de ska dö ut från Sverige bedöms vara. Kategorin NT är den kategori som innebär den lägsta risken men ändå nästan hotade (Near Threatened), VU står för Vulnerable = sårbar, EN står för Endangered dvs starkt hotad, CR står för Critically Endangered akut hotad och sedan finns en kategori DD, Data Deficient, där arter som man saknar tillräcklig kunskap om men som ändå tros hamna inom rödlistan hamnar. Naturvårdsarter omfattar arter som indikerar att ett område har högt naturvärde och arter som i sig själva är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Med naturvårdsarter avses i detta fall skyddade arter (fridlysta), rödlistade arter, typiska arter för Natura 2000-naturtyper, ansvarsarter och signalarter. Undantag utgörs av de rödlistade trädslagen alm och ask som båda är rödlistade men inte räknas som naturvårdsarter då det är sjukdomar och inte förändrad markanvändning som utgör det stora hotet mod deras fortlevnad i landet.

5 Resultat Resultatet av inventeringen redovisas i en del som berör områdets naturvårdsarter, en områdesdel med översiktligt beskrivna områden med naturvärden, en del som tar upp områden som omfattas av generellt biotopskydd, samt en träddel (värdeelement) där en karta redovisar förekomsten av naturvårdsintressanta träd. Enskilda träd kan alltså hysa höga naturvärden utan att för den skull ligga inom en yta beskriven som att den har ett högt naturvärde (även om den oftast gör det). Gisfiler och foton på träden skickas digitalt till beställaren. I området har 18 rödlistade stationära naturvårdsarter påträffats och två rödlistade fåglar häckar med största sannolikhet (se karta 2 för läge). Naturvårdsintressanta arter Inom inventeringsområdet har ett antal naturvårdsintressanta arter noterats. Främst handlar det om lavar på gamla ekar och svampar och insekter knutna till dessa träd samt kärlväxter på ängsmarken. I ett mindre parti längs Tinnerbäcken finns också en rik mossflora. De rödlistade arter som påträffats redovisas nedan med en kort beskrivning av dess ekologiska behov hämtade från ArtDatabanken 2018. Gröngöling Picus viridis (NT). Fridlyst enl. 4 Artskyddsförordningen. Gröngöling häckar i lövskog, parker och lövblandad barrskog, ofta i anslutning till odlad mark. Den förekommer från Skåne och norrut till mellersta Dalarna-Hälsingland samt sällsynt i Medelpad. Den saknas på Gotland. Minskningstakten har uppgått till 25 (20-30) % under de senaste 15 åren. Största hotet är troligen försämrad kvalité på häckningsmiljöerna. Försämrad hävd och igenväxning av betesmarker, liksom gödsling av naturbetesmarker, minskar tillgången på föda (myror). Särskilt problematiskt är igenväxning av ekhagar och trädklädda betesmarker. Igenplantering av åkermark och betesmarker i småskaligt landskap är negativt. Skogsbetet som numera nästan upphört helt gynnade förmodligen gröngölingen starkt. Stare Sturnus vulgaris (VU). Fridlyst enl. 4 Artskyddsförordningen. Stare häckar huvudsakligen i anslutning till odlad mark. Den förekommer över större delen av landet. Arten har successivt minskat i antal under en mycket lång tid. Minskningstakten har uppgått till 45 (40-50) % under de senaste 15 åren. Staren är under häckningstiden beroende av gräsmarker med kort vegetation inom rimligt avstånd (<1 km) från boet för sitt födosök. Igenplantering eller igenväxning av betesmarker är starkt negativt och innebär att födosöksmiljöer försvinner. Högre vegetation på betesmarker på grund av försämrad hävd eller gödsling är negativt av samma orsaker. Nerläggning av jordbruk är ett stort hot i många trakter, liksom ensidig inriktning mot t.ex. vallodling i skogstrakter och spannmålsodling i slättbygden. Förbättrad dränering på jordbruksmark minskar födotillgången och försvårar för stararna att få tag på födan och är starkt negativt. En skalbagge Hypebaeus flavipes (VU). Larvutvecklingen sker i gångar av andra insekter i död ved av lövträd, främst skeppsvarvsfluga (Lymexylon navale) och vissa trägnagare på ek, samt kamhornad trägnagare (Ptilinus pectinicornis) på bok. Förmodligen är larven ett rovdjur knuten till olika gaddstekelarter som ynglar i de nämnda skalbaggarnas övergivna larvgångar. Känd från spridda landskap från Skåne till Västmanland, men har sin tyngdpunkt i Eklandskapet runt Linköping. Läderbagge Osmoderma eremita (NT). Detta är en av landets starkast skyddade arter. Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Habitatdirektivets bilaga 2. Habitatdirektivets bilaga 2 (Prioriterad art), Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II. Larvutvecklingen sker i trädhåligheter med mulm i grova ihåliga lövträd. I Sverige främst i ek, men även ask, bok, lind, klibbal, hästkastanj, alm, apel och asp. Dagens lokaler utgörs ofta av trädbärande slåtter- och betesmarker, alléer, parker och gamla fruktodlingar. Många av lokalerna med läderbagge

6 är idag mycket små, och arten löper stor risk att försvinna de närmaste decennierna även om lokalens kvalitéer skulle kunna bibehållas. Sett över en längre tid och framför allt i mindre trädbestånd, kommer slump eller ojämn åldersfördelning bland träden att göra att det uppkommer perioder då hålträd är fåtaliga eller saknas. Dessutom gör igenväxning att ekar som tidigare har stått i mera öppna miljöer dör i förtid p g a konkurrens från andra träd. Bortstädning av hålträd i parker och alléer är ett annat hot mot arten. Läderbaggens begränsade spridningsbenägenhet och de små populationerna minskar sannolikheten för att utgångna lokaler återkoloniseras. Blyertslav Buellia violaceofusca. (NT). Arten växer på gamla träd i glesa blandskogar, lövskogar, parker och liknande. I området växer den rikligt på gammal hårdbarkig ek i halvskugga. Den bedöms som minskande då antalet riktigt gamla träd i landskapet minskat under lång tid. Gul dropplav Cliostomum corrugatum (NT). Arten växer på gamla lövträd och exponerad ved i ljusöppna varma miljlöer. Vanligast är den på grovbarkig ek. Den bedöms som minskande då antalet riktigt gamla träd i landskapet minskat under lång tid. Hjälmbrosklav Ramalina baltica (NT). Arten växer på gamla lövträd i ljusöppna varma miljlöer. Vanligast är den på grovbarkig ek. Den bedöms som minskande då antalet riktigt gamla träd i landskapet minskat under lång tid. Parasitsotlav Cyphelium sessile (VU). Denna sällsynta art växer parasitiskt på ett par arter ur släktet porlavar (Pertusaria spp). Främst växer den på hagelporlav och gul porlav som båda växer på gamla lövträd och exponerad ved i ljusöppna varma miljlöer. Vanligast är den på ek i brynmiljöer och liknande, nästan aldrig inne i slutna bestånd men heller inte på de mest exponerade stammarna. Den bedöms som minskande då antalet riktigt gamla träd i landskapet minskat under lång tid. Huvudutbredningen i landet utgörs av Eklandskapet i Linköping samt på Gotland. Skuggorangelav Caloplaca lucifuga (NT). Arten växer på ekar i ljusöppna varma miljlöer. Vanligast är den på grovbarkig ek men kan på vissa lokaler även växa på lite klenare träd. Den bedöms som minskande då antalet riktigt gamla träd i landskapet minskat under lång tid. Blekticka Haploporus tuberculosus (NT). Blektickan växer på grova döda grenar av ek. Den verkar bara trivas på grenar som ännu sitter kvar på stammen och försvinner snabbt då de trillar ner. Det östgötska eklandskapet är artens viktigaste område i landet. Bronssopp Butyriboletus appendiculatus (NT). Bronssoppen växer tillsammans med ek och bok på rik morän. Den är värmekrävande och kalkgynnad och bildar fruktkroppar under sommaren och hösten. Den förekommer gärna i halvöppen mark som glesa skogar, ängar, beteshagar och parker. Det är en sällsynt art men förekommer ganska jämnt spritt upp till Mälaren. Den förekommer främst i områden med äldre ek. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. försämrade livsmiljöer i fodermarker, och minskande arealer av ek- och bokskog. Avverkning av lövträd, granplantering, upphörande hävd och igenväxning samt markberedning utgör hot mot arten. Ekticka Phellinus robustus (NT). Ektickan växer på gamla och döda ekar i både klena och grova dimensioner. Livskraftiga populationer finns främst i områden med större samlade arealer ekskog. Eklandskapet kring Linköping är en sådan trakt. Falsk djävulssopp Rubroboletus legaliae (EN). Arten bildar mykorrhiza med ek och bok på kalkrik mark i solvarma lägen i ädellövskogar, parker och brynmiljöer. Den har ytterst få kända lokaler i landet, (Stockholms län, Öland och Östergötland). Förekomsten i Berga är den största i landet (minst 3

7 mycel) och hela denna förekomst ligger inom inventeringsområdet. Arten är därför mycket känslig för vad som händer just här. Gyllensopp Auroboletus gentilis (VU). Arten växer i gläntor eller bryn i ekskog, gärna i betade ekhagar. Troligen är den kalkgynnad, men dess ekologi är dåligt känd. Troligen bildar den mykorrhiza med ek. Gyllensopp förekommer främst i norra Götaland och södra Svealand ungefär upp till ekens nordgräns. Den är funnen i flera landskap men tycks vara sällsynt även om den kan vara något förbisedd. Kärnticka Inonotus dryophilus (VU). Nedbrytare i medelgrova stammar av levande ekar, i ekskog, hagmark och löväng. En väl eftersökt art, som ibland dock växer ganska högt upp och/eller dolt i sina träd. Den totala populationen är liten och bedöms fortgående att minska p.g.a. lämpliga värdträd av lämplig kvalité är minskande. Kärntickan förekommer sällsynt inom ekens utbredningsområde, främst i östra Sverige. De flesta fynden är gjorda i Mälarlandskapen, Närke och Östergötland, men även i Småland och på Öland. Tårticka Inonotus dryadeus (VU). Nedbrytare i stambaser av gamla, levande ekar i ängsekskog, hagmark, löväng och park. Alltid i rikare miljöer. En välkänd, lätt igenkännbar art som växer synligt och sitter kvar länge, huvudsakligen på äldre ekar. Totalpopulationen i landet är liten och bedöms ha minskat och fortsatt minska p.g.a. att lämpliga värdträd av tillräcklig ålder är minskande. Tårtickan är i Sverige sällsynt funnen från Skåne till södra Uppland och Västmanland. Den är ej funnen i Götalands skogsbygder eller på Västkusten. Mjölmusseron Tricholoma ustaloides (NT). Bildar mykorrhiza med ek, i ekskog och betad hagmark med ek, på mullrik och kalkhaltig mark. Troligen värmegynnad. Sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning av luckig ekskog. Mjölmusseron har spridda förekomster i de flesta landskap inom ekregionen från Skåne till Uppland, med flest lokaler i Västergötland och på Öland. Oxtungssvamp Fistulina hepatica (NT). Nedbrytare till svaghetsparasit som växer på stambaser, stubbar och rötter av gamla levande ekar. Sällsynt funnen även på döda ekar och i Skåne ett fåtal udda fynd på bok och äkta kastanj. Påträffas i löv- och blandskog, allé, hagmark och park. En väl känd och lätt igenkänd art med lågt mörkertal. Total population i landet bedöms ha minskat de senaste 50 åren p.g.a. att äldre ekar avverkas, skuggas ihjäl eller dör. Rotsopp Caloboletus radicans (NT). Bildar mykorrhiza med ek och bok på kalkrik mark i löväng, beteshage, park och öppen ek- och bokskog. Värmekrävande. Total population i landet bedöms ha minskat och minska p.g.a. att tidigare öppna marker växer igen som följd av att bete eller slåtter upphör. Rotsopp förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige, företrädesvis i de östra delarna. De flesta kända lokalerna finns på Öland, Gotland och i Uppland. Gullviva Primula veris. Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8, 9. Arten växer främst på öppna ängs- och betesmarker på marker med lite högre ph, men kan också förekomma i bryn och i lövskog. Den förekommer rikligt på den öppna ängen i inventeringsområdets östra del. Nattvioler Platanthera spp. Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Gruppen av arter växer främst på öppna ängs- och betesmarker på marker med lite högre ph, men kan också förekomma i bryn och i lövskog. Någon av de innan blomning svårbestämda arterna växer på den öppna ängen i områdets östra del.

8 Ängsskära Serratula tinctoria (NT). Arten växer främst på öppna ängs- och betesmarker på marker med lite högre ph, men kan också förekomma i bryn och i lövskog. Den förekommer mycket rikligt på den öppna ängen i områdets östra del.

9 Karta 2: Växtplatser/häckningsplatser för rödlistade och fridlysta naturvårdsarter. Vad gäller örterna gullviva och ängsskära så är dessa mycket utbredda på delar, varför den redovisade förekomsten får ses som schematisk.

10 Områden med biologiska naturvärden Vid inventeringen identifierades 6 separata ytor med äldre ekar med högsta naturvärde (klass 1), 2 områden med högt naturvärde (klass 2), tre lindalléer med påtagligt naturvärde (klass 3) och tre alléer och en strandbiotop med visst naturvärde (klass 4). På grund av att inventeringen genomfördes under våren har de flesta svamparter inte kunnat hittas. En rad exklusiva arter är redan kända ifrån ekmiljöerna här och sannolikheten är mycket hög att ytterligare rödlistade arter finns i anslutning till områdets ekar och lindar.

11 Naturvärdesobjekt Karta 3: Naturvärdesobjekt.

12 Område 1 0,17 ha Ekområde Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde då det domineras av gamla ekar där flera har håligheter. Artvärdet bedöms som högt då det förekommer flera rödlistade arter här. Beskrivning Området utgörs av liten grönyta bevuxen med gamla ekar. Runt ekarna röjs sly regelbundet bort vilket ger en gynnsam parkartad struktur åt beståndet. Flera av ekarna har håligheter med häckande fåglar, bland annat gröngöling. Här ifrån är också flera hålträdslevande skalbaggar kända bland annat den rödlistade Hypebaeus flavipes. På ek växer också de rödlistade arterna ekticka, blyertslav och gul dropplav bland annat. Skötsel för bevarande av naturvärden Återkommande röjningar som nu fungerar för bevarande av värdena. Slåtter eller klippning skulle vara ännu bättre förutsatt att marken inte gödslas och att ingen matjord förs på. Naturvårdsarter Gröngöling ( ), Hypebaeus flavipes (VU), gullviva ( ), blyertslav (NT), skuggorangelav (NT), gul dropplav (NT), brun nållav, kornig nållav, ekticka (NT) Källor I fält, Artportalen Osäkerhet Liten

13 Område 2 0,07 ha Ekdunge Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet till den jättegamla eken och till medelålders ekar i beståndet, liksom vissa värden knutet till äldre hassel. Artvärdet bedöms som högt då flera rödlistade arter lever här, bland annat den mycket ovanliga tårtickan. Beskrivning Området består av en liten ekdominerad skogsdunge med inslag av främst hassel. Centralt i dungen finns några stenblock. En gångväg går genom dungen och på den södra sidan om den står en mycket gammal hålig ek. På och i denna ek lever ett antal mycket krävande arter bland annat tårticka. Skötsel för bevarande av naturvärden Området sköts i dagsläget bra. Det är viktigt att inte yngre träd får tränga upp i de äldre och medelålders ekarnas kronor. Naturvårdsarter Hypebaeus flavipes (VU), tårticka (VU), rotsopp (NT), brun nållav, Källor I fält, Artportalen Osäkerhet Liten

14 Område 3 0,12 ha Ekdunge Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet till de gamla ekarna och till medelålders ekar i beståndet, liksom vissa värden knutet till äldre hassel. Artvärdet bedöms som högt då flera rödlistade arter lever här, bland annat den mycket ovanliga falsk djävulssopp som har sin största förekomst i landet i Berga. Beskrivning Området utgörs av en liten samling vidkroniga ekar i en parkartad miljö. Här finns också ett par hasselbuketter. Här växer brun nållav på alla ekarnas stammar och intill en av de största ekarna, alldeles vid busshållplatsen förekommer den ytterst sällsynta svampen falsk djävulssopp. Skötsel för bevarande av naturvärden Området sköts i dagsläget bra. Det är viktigt att inte yngre träd får tränga upp i de äldre och medelålders ekarnas kronor. Naturvårdsarter Brun nållav, falsk djävulssopp (EN) Källor I fält, Artportalen, Michael Krikorev (muntl) Osäkerhet Liten

15 Område 4 0,55 ha Betad ekskog Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet till ekarna och till den hotade naturtypen skogsbete. Artvärdet bedöms som högt då det finns en rad rödlistade arter här. Området utgör en del av ett större värdefullt objekt kallat Nötabacken. Beskrivning Området utgörs av en gles betad ekskog med stort inslag gamla ekar där flera är hålträd. Här finns rödlistade lavar på många träd och här växer också den rödlistade kärntickan. Troligtvis finns också en rik fauna av hålträdslevande arter. Större delen av området ligger på frisk mark men mot vägen i norr är marken fuktig och här finns några kortlivade vattenspeglar på våren och under regnrika perioder. Skötsel Områdets naturvärden bevaras bäst genom beteshävd utan ingrepp i träd eller buskskikt den närmaste tioårsperioden. Naturvårdsarter Gul dropplav (NT), skuggorangelav (NT), gulnål, kornig nållav, brun nållav, parasitsotlav (VU), kärnticka (VU), ekticka (NT), gullviva ( ) Källor I fält. Osäkerhet Liten.

16 Område 5 0,4 ha Ekpark Klass 2, Högt naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett påtagligt biotopvärde knutet till de glest stående ekarna. Artvärdet bedöms som högt då flera rödlistade svampar är påträffade här, bland annat den mycket sällsynta arten falsk djävulssopp. Beskrivning Området utgörs av ekklädd parkmiljö, inklusive en rad ekar utmed en cykelbana (se även alléer under rubriken biotopskydd). Gräsmattan klipps och här finns några små buskage och en uteplats/rastplats. Ekarna är huvudsakligen mellan 100 och 150 år och bara något enstaka träd har bohål. Här finns emellertid flera mycket ovanliga svampar knutna till ek, bland annat falsk djävulssopp och gyllensopp som båda är rödlistade. Skötsel För att värdet ska bestå krävs fortsatt hävd, till exempel genom klippning, utan tillskottsgödsling. Naturvårdsarter Falsk djävulssopp (EN), gyllensopp (VU), rotsopp (NT), parasitsotlav (VU), oxtungsvamp (NT), brun nållav, grynig blåslav Källor I fält, AP Osäkerhet Liten, men det vore kanske mer korrekt, rent ekologiskt, att bedöma området som en helhet tillsammans med område 4 och i så fall ge det högsta klass.

17 Område 6 0,25 ha Lindalléerna Klass 3, Påtagligt naturvärde Naturvärdesbedömning Alléerna med lind bedöms ha ett påtagligt biotopvärde då lind är en potentiell mykorrhizavärd till många svampar som också lever med ek, och svampfloran knuten till ek i närområdet är exceptionell. Lindarna är också en viktig resurs för pollinatörer då den blommar senare än de flesta andra träd och buskar. Artvärdet bedöms preliminärt som lågt då inga naturvårdsarter noterats på träden (men svampfloran är inte undersökt). Beskrivning Området utgörs av lindalléer av måttlig ålder med bara någon enstaka hålighet. Den sammanlagda längden är ca 250 meter och det rör sig om ett 40-tal träd. Träden står på gräsmattor. Skötsel Områdets naturvärden kommer öka med stigande trädåldrar. Naturvårdsarter Ingen noterad Källor I fält. Osäkerhet Liten.

18 Område 7 0,03 ha Lindallé Klass 4, Visst naturvärde Naturvärdesbedömning Denna lindallé bedöms ha ett visst biotopvärde då lind är en potentiell mykorrhizavärd till många svampar som också lever med ek, och svampfloran knuten till ek i närområdet är exceptionell. Emellertid så är åldern på denna allé så pass låg att sannolikheten att mer krävande svampar ska hunnit etablera sig med dessa träd är relativt låg. Lindarna är också en viktig resurs för pollinatörer då den blommar senare än de flesta andra träd och buskar. Artvärdet bedöms preliminärt som lågt då inga naturvårdsarter noterats på träden (men svampfloran är inte undersökt). Beskrivning Området utgörs av en relativt nyplanterad lindallé. Den är 70 meter lång och består av 7 träd. Träden står på gräsmatta. Skötsel Alléns naturvärde kommer öka med stigande ålder. Naturvårdsarter Ingen noterad. Källor I fält. Osäkerhet Liten.

19 Område 8 0,02 ha Lönnallé Klass 4, Visst naturvärde Naturvärdesbedömning Denna lönnallé bedöms ha ett visst biotopvärde då lönnar är en viktig resurs för pollinatörer då den blommar rikligt, något tidigare än de flesta andra träd och buskar. Artvärdet bedöms som lågt då inga naturvårdsarter noterats på träden. Beskrivning Området utgörs av en medelålders allé med skogslönn (ca 60 åriga träd). Den är 30 meter lång och består av 4 träd. Inget av träden har ännu utvecklat håligheter. Träden står på gräsmatta med inslag av vårlök och dvärgvårlök. Skötsel Alléns naturvärde kommer öka med stigande ålder. Naturvårdsarter Ingen noterad. Källor I fält. Osäkerhet Liten.

20 Område 9 0,03 ha Körsbärsallé Klass 4, Visst naturvärde Naturvärdesbedömning Denna körsbärsallé bedöms ha ett visst biotopvärde då körsbärsblomningen är en viktig resurs för pollinatörer och bären utgör en viktig födoresurs för fåglar. Artvärdet bedöms som lågt då inga naturvårdsarter noterats på träden. Beskrivning Området utgörs av en ung allé med något slags körsbär (ca 20 åriga träd). Den är 80 meter lång och består av 12 träd. Inget av träden har ännu utvecklat håligheter. Träden står på gräsmatta. Skötsel Alléns naturvärde kommer öka med stigande ålder. Naturvårdsarter Ingen noterad. Källor I fält. Osäkerhet Liten.

21 Område 10 0,74 ha Ängsekskog Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet till ekarna och till naturtypen Ängsekskog. Artvärdet bedöms som högt då det finns en rad rödlistade arter här. Området har viss ekologisk konnektivitet med flera andra gammeleksområden i närheten. Beskrivning Området utgörs av en sluten ekskog på en markerad höjd, med stort inslag gamla ekar där flera är hålträd. Här finns rödlistade lavar på många träd och här har också den skyddade arten läderbagge påträffats. Från området har flera rödlistade marksvampar noterats bland annat den mycket sällsynta arten falsk djävulssopp. Med största sannolikhet finns ytterligare en rad rödlistade svampar knutna till ek här. Skötsel Områdets naturvärden bevaras bäst genom att ek- och hasseldominansen bibehålls genom röjningar av andra trädslag i den mån sådana skulle börja komma upp i området. Beteshävd skulle vara positivt. Naturvårdsarter Gul dropplav (NT), blyertslav (NT), hjälmbrosklav (NT), kornig nållav, brun nållav, blekticka (NT), bronssopp (NT), ekticka (NT), falsk djävulssopp (EN), mjölmusseron (NT), fällmossa, guldlockmossa, gullviva ( ), stare (VU), läderbagge (NT, ), svart trädmyra, brun trädmyra Källor I fält. Osäkerhet Liten.

22 Område 11 0,67 ha Slåtteräng Klass 2, Högt naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet till ekarna och till hotade naturtypen Slåtteräng. Artvärdet bedöms som påtagligt då det finns en relativt artrik hävdgynnad flora med bland annat en riklig förekomst av den rödlistade växten ängsskära. Beskrivning Området utgörs av en öppen gräsmark som sluttar svagt ner mot Tinnerbäcken. Här finns ett par buskage och några träd men i huvudsak är området väl solbelyst. Området sköts som slåtteräng och här finns också en av slåtter präglad och ganska artrik flora. Mest slående är de rika förekomsterna av gullviva och den rödlistade ängsskäran men här finns också till exempel buskviol, ängsviol, knippfryle, skallror, backsmultron, darrgräs och enstaka exemplar av någon nattviolsart. Skötsel Områdets naturvärden bevaras bäst genom att, som idag, skötas genom slåtter utan gödseltillskott. Naturvårdsarter Ängsskära (NT), nattviols-art ( ), gullviva ( ), granbarkgnagare, hasselticka Källor I fält. Osäkerhet Liten.

23 Område 12 0,19 ha Strandvegetation Klass 4, Visst naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett visst biotopvärde knutet till strandmiljön och dess funktion för vissa vattenlevande organismer. Artvärdet bedöms som lågt då ingen naturvårdsart noterats. Beskrivning Området utgörs av en remsa med strandvegetation dominerad av högvuxna örter, gräs och starr. Bland örterna märks särskilt svalört, kabbeleka och älgört. Delar skuggas av träd, främst yngre klibbal och pil. Området förefaller eutrofierat vilket resulterat i denna ganska artfattiga högörtsvegetation. Den kan ändå ses som relativt naturlig då arterna som växer här även finns i en strandmiljö som inte är övergödd, men då tillsammans med ytterligare minst lika många arter till. Skötsel Områdets naturvärden bevaras bäst genom att skötas genom slåtter utan gödseltillskott. Naturvårdsarter Ingen påträffad Källor I fält. Osäkerhet Liten. Kommentar Observera att vattenmiljön inte ingår i inventeringsytan och därför inte heller ligger till direkt grund för bedömningen av naturvärdesklass på detta område.

24 Område 13 0,74 ha Bäckravin med ekar Klass 1, Högsta naturvärde Naturvärdesbedömning Området har ett högt biotopvärde knutet både till gamla ekar och till bäckravinen och dess fuktiga miljö och sina stänkpåverkade strandstenar. Artvärdet bedöms som högt då det finns en flera rödlistade arter här och dessutom en rik förekomst av den i länet mycket sällsynta mossan mörk baronmossa. Området har viss ekologisk konnektivitet med flera andra gammeleksområden i närheten, bland annat natura 2000-området Tinnerö. Området nyttjas också av utter. Beskrivning Området utgörs av en ravin ner mot Tinnerbäcken. Här bildar bäcken ett forsparti med många stenar i stranden och även ute i bäcken. Närmast vattnet växer klibbal och i ravinkanterna växer gamla grova ekar och några buketter hassel tillsammans med enstaka hägg och sälg. Några av ekarna har håligheter. På flera ekar växer en intressant lavflora, bland annat med den rödlistade parasitsotlaven. Trädbaser och stenar vid bäcken hyser en rik mossflora med bland annat tre arter baronmossor; piskbaronmossa, grov baronmossa och den sällsynta mörk baronmossa som bara är känd från Omberg i länet, där den växer med en mycket liten population. Skötsel Områdets naturvärden bevaras bäst genom att ek- och hasseldominansen bibehålls genom röjningar av andra trädslag i den mån sådana skulle börja komma upp i området. Beteshävd skulle vara positivt. Naturvårdsarter Parasitsotlav (VU), blyertslav (NT), kornig nållav, brun nållav, ekticka (NT), guldlockmossa, piskbaronmossa, grov baronmossa, mörk baronmossa Källor I fält. Osäkerhet Liten.

25 Biotopskyddsområden Biotopskyddsområde är en skyddsform som används för små mark- och vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter. Biotoperna är också viktiga för vanligare arter, samt för variationen i landskapet. Det finns två olika former av biotopskyddsområde. Det ena innebär ett generellt skydd för vissa biotoper. Det andra innebär att skydd för en biotop beslutas i varje enskilt fall. Inom utredningsområdet förekommer bara den första typen. Dessa generella biotopskyddsområden utgörs av vissa lätt identifierbara små biotoper som är skyddade som biotopskyddsområden i hela landet. Dessa biotoper finns i de flesta fall i jordbrukslandskapet och har minskat starkt till följd av rationaliserad markanvändning. De kvarvarande biotoperna utgör värdefulla livsmiljöer för växt- och djurarter i ett i övrigt påverkat landskap. Dessa är: Allé. Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd. Odlingsröse i jordbruksmark. Stensamling om minst 5 stenar som härrör från stenröjning av jordbruksmark. Kan vara i drift eller av äldre datum. Stenmur i jordbruksmark. Stenar i en sträng som tidigare varit del av eller helt utgjort hägnad kopplad till djurhållning. Kan fortfarande vara i drift som en tydlig mur eller bara vara en svårtydd rest med eller utan uppblandning av odlingsstenar. I inventeringsområdet finns flera sträckor där det är osäkert om det rör sig om egentliga murar eller om det bara är kontinuerliga odlingsrösen. I båda fallen omfattas de av biotopskyddsbestämmelser. Åkerholme. Liten oplöjd yta om max 0,5 ha som till största delen omges av åkermark. Källa med omgivande våtmark i jordbruksmark. Våtmark som får vattentillskott från framträngande grundvatten. Våtmark och småvatten i jordbruksmark. Ett småvatten eller en våtmark med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark som ständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta såsom kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken, dammar och högst två meter breda naturliga bäckfåror. Pilevall. Rad av planterade pilar i anslutning till åkermark. Exempel på åtgärder som kan skada dessa är: Schaktning, utfyllnad och grävning, stentäkt, kulvertering av öppna diken, deponering av jordmassor, gödsel eller skräp, avverkning av träd i alléer. Källmiljöer kan också skadas av verksamheter i inströmningsområdet som kan vara flera hundra meter från själva källan.

26 Biotopskyddsområden vid Berga I inventeringsområdet förekommer flera alléer. Dessa ligger främst i den norra delen av inventeringsområdet men allé löper också längs den västra kanten. Alléerna i norr är trädslagsrena och helt säkert planterade medan den i väster är blandad, ekdominerad, och här har man skapat en allé av träd som redan fanns på plats när vägen drogs. Denna den västra allén är också mer integrerad i parkmiljön. Karta 4: Karta över alléer som omfattas av generellt biotopskydd klassade efter deras bedömda värde för biologisk mångfald.

27 Träd med biologiska naturvärden Inom området påträffades 99 träd bedömdes vara särskilt viktiga för biologisk mångfald. Främst handlar det om grova träd, hålträd och gamla träd men också träd som hyser någon naturvårdsart. En övervägande majoritet av de värdefulla träden är ekar. Gisfil och foton på de enskilda träden skickas digitalt till beställaren. Karta 5: Översiktskarta över biologiskt värdefulla element (träd).

28 Litteratur Foucard, T. 2001. Svenska skorplavar och svampar som växer på dem. Interpublishing, Stockholm. Gärdenfors, U. (ed.) 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. 1995. Ekologisk katalog över lavar. ArtDatabanken, Uppsala. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor 3 band. 2006-2014. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Nitare, J. (red). Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsens förlag. 2005 Swedish standards institute. SS_199000_2014. Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) Genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning Swedish standards institute. SIS-TR_199001_2014. Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) Komplement till SS 199000 Artportalen www.artportalen.se. Uttag 2017-05-20 ArtDatabanken 2018. Artfaktablad. Digitala utdrag. Kommunens naturvårdsprogram. Digitalt utdrag. Muntligen Krikorev, Michael rörande detaljerad uppgift om växtplats för falsk djävulssopp.

29 Särskild artkarta Läderbagge Osmoderma eremita

30 Särskild artkarta Falsk djävulssopp Rubroboletus legaliae