1 Jesus i Galileen 1.0 2015 Jesus i Galileen 1 I klassisk kristen tro sammanfaller historiens Jesus med trons Jesus. Jesu gudom är inte en tanke som växer fram med tiden eller något som i efterhand tillskrivs Jesus. Kristen tro handlar om gudamänniskan som vandrade Galileens stigar, inte föreställningen om en Frälsare om vilken det saknas historisk information. Syftet med följande framställning är för det första att visa hur kunskap om historiska och kulturella förhållanden i Galileen kan bidra till att öka förståelsen för Jesu person och budskap. För det andra att visa hur väl Jesus från Evangelierna passar in i det Galileen som historiker och arkeologer lärt känna de senaste decennierna. Det är numera en självklar utgångspunkt för historisk Jesusforskning att starta i den judiska miljön. 2 Återupptäckten av Jesus som jude ägde rum bland historiker och teologer i slutet av 1800-talet. Länge sökte man kontraster i den judiska bakgrunden. Judiska forskare intresserade sig för Jesu person som jude i början av 1900-talet. Idag ser också kristna forskare Jesus som en del av det rika och florerande judiska livet under första århundradet. 3 Jesus ses inte längre i kontrast till judiska samtiden, i revolt mot judiskheten. Idag råder samsyn bland judiska och kristna bibelforskare att Jesus är en del av den judiska samtiden. Han ser sig som uppfyllaren av Gamla testamentet löften. Jesusrörelsen som uppstår kring honom ser sig heller inte som en utbrytning från det judiska sammanhanget. Snarare är identiteten en förnyelserörelse inom det judiska Gudsfolket. Forskningen har alltså bejakat utgångspunkten att Jesus ska ses som en del av det judiska sammanhanget. Den judiska miljön är inte längre bara en kuliss och bakgrund, utan själva scenen. Man kan också notera tendenser till förskjutning av forskningen från fokus på mottagarna av evangelierna till Jesu egen person, alltså historiska förhållanden under första delen av första kristna århundradet, och inte bara senare delen. 4 Samtidigt ska sägas att det finns gott om 1 Följande artikel är en lätt bearbetning av artikeln Kristen tro på historiens Jesus, sid 112-123 i boken Bibeln 2 Theissen, Gerd och Annette Merz. The Historical Jesus (SCM Press; 1998) 125f, och Charlesworth James H. Jesus Research and Archaeology: A New Perspective. Sid 11-63 i Jesus and Archaeology (Eerdmans; 2006) red. James H Charlesworth. 3 Översikt av ädre judisk Jesusforskning, se Gösta Lindeskog, Judarnas Jesus. Stockholm 1972. Bland judiska märks, Geza Vermes, Jesus the Jew. Glasgow, 1973. David Flusser, Jesus en biografi. Verbum 1970. Andra upplagan Jeus. Jerusalem 1998. 4 Så exempelvis Richard Bauckham red. The Gospels for All Christians (Eerdmans; 1998), och Craig A. Evans. Jesus and His Contemporaries (Brill; 2001) 213f.
2 minimalister som ställer sig skeptiska till en fastare kunskap om Jesus som historisk person. 5 Man kan acceptera att det existerar enskilda detaljer av historisk karaktär i evangelierna angående Jesu person. Ungefär som små chokladbitar kan bestå gräddningen i ugnen som i en chocolate chipcake, trots att evangelierna som helhet betraktas som teologiska dokument och inte historiska källor. 6 En annan falang inom Jesusforskningen är mer optimistisk. Det är historiens Jesus vi möter i evangelierna. 7 Galileen på Jesu tid Kunskapen om den värld som Jesus levde i har ökat påtagligt under senare decennier. Det gäller inte minst arkeologiska insikter, men gäller också för sociala och kulturella betingelserna för livet i Galileen. Därmed tillförs insikter om Jesu person och undervisning. Länge föreställde sig forskare en klyvning mellan evangeliernas beskrivning av Galileen och den bild som historiker kunde vaskar fram. Enligt en äldre uppfattning var Galileen mer hedniskt än judiskt. Somliga historiker framställde honom som aramé och inte jude. 8 Andra argumenterade för att han inte var jude utan arier. 9 Den typen av teorier är i vår tid avvisade bland annat på basis av resultat från arkeologiska undersökningar. Hur såg det judiska Galileen ut där Jesus växte upp? Vilken typ av samtida judiska lärare är Jesus jämförbar med? Det visar sig att bilden av Galileen påverkar historikernas bild av Jesus. 10 Olika framställningar av Jesus är speglingar av det religiösa och sociala sammanhang som Jesus placeras in i. Och det social-religiösa samhället i Galileen under första århundradet beskrivs olika. Med andra ord påverkas bilden av Jesus av hur Galileen rekonstrueras. Forskarsvaren varierar och därför florerar olika bilder av Jesus: - sofist en hellenistisk cyniker - revolutionär samhällsomstörtare - palestinier - profet liknande någon som judiska historikern Josefus omtalar - skriftlärd farisé - karismatisk chasid 5 Översikt av forskningen i Beiby, James K och Paul Rhodes Eddy. Red. The Historical Jesus. Five views. Inter- Varsity Press, 2009, och Jamed D.G.Dunn. A New Perspective on Jesus. What the Quest for the Historical Jesus Missed. Baker Academic, 2005. Bird. 6 Bland skeptiker kan räknas Crossan, John Dominic och Jonathan L Reeds. Excavating Jesus. New York 2002. Ehrman, Bart. Jesus, Interrupted. New York 2009. 7 Se not 3. 8 Trimingham, J.S. Christianity among the Arabs in Pre-Islamic Times. London 1979. 9 Tysken Walter Grundmann hävdar i en bok från 1941 att Jesus inte var jude. 10 Översikt i Arnal, William, E. Och Michael Desjardins, red. Whose Historical Jesus? Wilfrid Laurier University Press, 1997.
3 Interiör från en rekonstruerad synagoga från Jesu tid i Nazareth Village. Hedningarnas Galileen Länge levde historiker i föreställningen att Galileen till överväldigande delen bestod av icke-judar. Begreppet hedningarnas Galileen myntades. Hur den lokala befolkningen i Galileen var sammansatt under perioden efter exilen i Babel fram till Jesus tid (586-63 f.kr), diskuteras bland forskare.11 Efter Samarias fall år 722 f Kr. förlorade Galileen sin befolkning genom deportation (1Kung 15:29). Men både skriftliga källor och arkeologiska resultat indikerar att assyrierna - i motsats till i Samarien - inte ersatte befolkningen i Galiléen med andra folkslag. I stor utsträckning förefaller Galileen legat öde under 700-talet. I synnerhet den låglänta delen. Den judiske historikern Josefus som deltog i upproret mot Rom år 66 e.kr, ger uppgifter om judisk expansion århundradet före Jesu tid. Han hävdar att befolkningen i Ituréen omskars och började leva judiskt.12 Uppgifterna har uppfattats olika och gett upphov till skilda teoribildningar. En är att galiléer på Jesu tid var ättlingar till hedningar som konverterade under Aristobulus tid (104103 f.kr). Omvändelsen har tolkats som tvång och att befolkningen i Galileen därför var mindre hängivna judar. En annan teori är att iturnéerna var arabiska stammar som bara delvis omvände sig. Galileen var i så fall bara delvis judiskt. En tredje uppfattning är att galiléerna härstammar från den ursprungliga 11 Framställningen drar stor nytta av Mark A. Chancey. The Myth of a Gentile Galilee. Cambridge: 2002. 12 Josefus Antiquitatis 13. 318-319.
4 israelitiska befolkningen, delar av de tio stammarna som levde där före assyriernas erövring på 700-talet. Med många frågor ännu obesvarade för arkeologer, förefaller en fjärde förklaring till den judiska befolkningen vara rimlig. Den går ut på att den utgjordes av invandrare från Judéen som slog sig ner i Galileen århundradena före Jesu tid. Mark Chancey menar i sin undersökning att hedningar som bodde i Galileen under Aristobulus tid antingen konverterade eller flydde. Arkeologiskt kan nya bosättningar identifieras i Galileen från århundradet före Jesu tid vilket tyder på kolonisation, troligen söderifrån, från Judéen. Exempelvis finns indikationer på att profetfamiljer slår sig ner i Nasaret. Det är en rimlig förklaring till varför Jesus bor i Nasaret trots att hans hemby är Betlehem där han måste skattskriva sig. Uttrycket Hedningarnas Galileen härrör från Jesaja: de främmande folkens område (Jesaja 8:23) när han profeterar om assyriernas ankomst men också om dess upprättelse: Men natten skall vika där ångest nu råder (Jes 9:1). Uttrycket har präglat bilden av Galileen som ickejudiskt. Frågan är dock vilket fog det finns för det. En bokstavlig översättning av Jesajas fras kan också vara en cirkel av folken. Då blir innebörden den motsatta, en region som omges av hedniska folk. Så var också det faktiska förhållandet under Jesu dagar. Romerska städer kolonier och grekisk-romersk kultur omgav Galileen. Antalet hedningar som bodde i Galileen på Jesu tid var troligen mycket begränsat. Av det totala antalet judar som bodde inom romarrikets gränser på 6-8 miljoner, levde kanske 1,5 2 miljoner i Judéen och Galileen. 13 Man kan räkna med romerska affärsmän vid hamnstäderna Ptolemais och Caesarea Maritima. Men de ligger utanför Galileen. Romersk militär fanns i Caesarea. Inga romerska trupper omtalas dock i Galileen. En officer i Kafarnaum omnämns (Matt 8:5-13). Men det framgår inte huruvida han var romersk centurion eller tillhörde Herodes Antipas trupp. Den populära bilden av romerska soldater som kontrollerar landsvägarna och byarna, är antagligen missvisande. Galileen genomkorsades av vägar i alla väderstreck. Trenden inom dagens forskning är att den stora karavanvägen som knöt samman Orienten med Egypten passerade strax utanför Galileens gränser. 14 Det innebar ändå att befolkningen i Galileen hade kontakt med omgivande kulturer. I synnerhet de som levde i slättlandet och vid Genesarets norra strand. Även om Galileen var 13 Om svårigheten att beräkna folkmängd i städer under antiken, se Jonathan L. Reed. Archaeology and the Galilean Jesus. Trinity Press, 2000, sid 62-99. 14 Mark A. Chancey. The Myth of a Gentile Galilee. Cambridge: 2002, sid 157-166.
5 judiskt fanns öppningar mot yttervärlden och viss kosmopolitisk atmosfär. Romarna lämnar påfallande få kulturella spår efter sig som kunnat identifieras arkeologiskt. From befolkning Sett utifrån arkeologiska och historiska data var Galileen under Jesu dagar tämligen välmående ekonomisk och socialt. Teorier om social oro och starka spänningar mellan olika grupper är svåra att belägga under Jesu verksamhetstid. 15 Tillväxt av landsbygdsbefolkning i Galileen tyder på visst välmående för bönder och hantverkare. 16 Den bild som evangelierna ger - inte mist Lukas berättelse om Jesu familj som varje år gör pilgrimsresa till templet (Luk 2) stämmer väl med den bild som tecknas i andra historiska dokument. Galiléerna var lojala judar och med Jerusalems tempel. Den ortodoxe judiske professorn Samuel Safrai hävdar att judarnas fromhet i Galileen var minst lika stark som i Judéen och att hebreiska var levande undervisningsspråket. 17 Renhetslängtan Rabbinska texter skriver att renhet bröt ut i Israel. 18 Detta har tolkats så att renhetsregler som tidigare var begränsade till prästerskapet också började tillämpas utanför prästerliga kretsar. Så exempelvis tycks fariséerna tillämpat striktare reningsregler än vad som gällde för judar i allmänhet. En motivering kan vara att de tillämpade att allmänt prästerskap (2 Mos 19:6 ) och därmed även betrakta folket som präster. Dödahavstexterna tycks se sin församling som ett tempel, och medlemmarna som präster. Även sadducéerna, som ofta var av prästsläkt var noga med renhetsföreskrifter. Människor var angelägna om att följa rituella renhetsföreskrifter föreskrivna av Mose. Jesus uppmanar dem som mirakulöst helats från spetälska att visa sig för prästen och därmed förklaras kultiskt rena (Mark 1:40-45 ). Han säger åt en blind man att doppa sig i Siloadammen. Troligen kunde den användas som reningsbad (miqwa). Praxis att hålla renhet och tolkning av regler för reningsföreskrifterna reflekteras i evangelierna. Jesus kritiserades för att han inte renade händerna före måltid. Han har en annan tillämpning än andra skriftlärda (Mark 7:14-23). Men det 15 Jensen i Höyland Knut o Jakob Nielsen. Ed. Chosen to Follow. Jewish believers throught history and today. Caspari Center, 2012, sid 8-2) Mot Horsley, Richard. Archaeology History and Society in Galilee. Trinity Press 1996, sid 118-130. 16 Sean Freyne. Galilee Jesus and the Gospels. Fortress Press 1988, sid 155-175 17 Jfr Shmuel Safrai, Jerusalem Perspective 4:2 (1991). 18 Tosefta, Shabbath 1:14.
6 betyder inte att han upphävde renhetsföreskrifterna från Mose och annullerade buden. 19 Strävan efter kultisk renhet bekräftas arkeologiskt. Förekomsten av stengods i hemmen i stället för keramik är troligen en sådan indikation. Stengods behövde inte enligt gängse tolkningar rening i samma utsträckning som keramik. Mängden reningsbad som identifierats visar att många var angelägna att följa Bibelns föreskrifter om renhet (3Mos 11-16). I synnerhet under perioden från 50-talet före Jesu tid fram till år 70 när Jerusalem förstörs, kom många reningsbassänger till. Det är betecknande att mängden stengods tycks sammanfalla med intensifiering av reningsbad. Att renhetsföreskrifterna var aktuella bland judar visas även av andra textsammanhang i Nya testamentet. Petrus Apg 10-11 Rom 14:1-15:6. Trapporna till en reningsbassäng (miqwa) nära en av templets ingångar. 19 Se Daniel Boyarin. The Jewish Gospels. New York, 2012. Sid 102-128.
7 Olika praxis angående renhetsföreskrifter aktualiserar en annan aspekt av fromhetslivet i Galileen, nämligen mångfalden. Fariseismen var primärt en rörelse i Judéen och Jerusalem. Men de förekom även i Galileen, troligen ofta på besök från Jerusalem. Det är först 100 år efter Jesus som fariseismens ättlingar, tannaiterna i någon nämnvärd omfattning etablerar sig i Galileen. Där etableras under de kommande århundradena akademier i Usha, Zippori och Tiberias. Kännetecknande för Galileen på Jesu tid var hassiderna, karismatiker som bad för sjuka och för vilka mirakler inte var något onaturligt och andliga upplevelser sågs som självklara. Dessa ledare var mer praktiskt och socialt orienterade än skriftlärde som mer fäste avseende på studiet av Skrifterna. Möjligen är det en markering av Jesus när han i Bergspredikan säger till sina lärjungar att deras rättfärdighet ska överträffa fariséernas (Matt 5:20). Ordet rättfärdighet kan nämligen i den hebreiska Jesus talade betyda allmosa, och för hassiderna var den främsta gudstjänsten att hjälpa människor. För fariséerna däremot var studiet prioriterat. 20 Kända chassider som gått till historien är praktiskt orienterad rörelse företrädd av skriftlärda som Hanania ben-dosa och Honi Cirkeldragaren. 21 Jesus som galileisk rabbin Men ju mer historiker lär känna judiskt tänkande och förhållanden under Jesu tid, ju mer realistisk och sakligt förankrad framstår evangeliernas skildringar. Inte minst judiska forskare framhåller hur väl Jesus passar in i den judiska miljön. 22 Skildringarna av Jesus som undervisar människor i Bibeln, teologiska diskussioner med skriftlärda under måltider liksom gudstjänster i synagogor är tidstypiska. Den judiska miljön är mer än en endast en bakgrund till Jesus. Han är i verkligheten själv en del av judisk kultur. Jesus levde judiskt och ingen i samtiden kunde finna att han någonsin var i konflikt med Mose (Matt 26:59-60). Han bejakade sin judiskhet och kunde därför kritisera avarter. Frågan om hur Bibeln skulle förstås och tolkas var en aktuell och angelägen fråga för Galileens människor. Där spelar auktoritetsfrågan in. Vem kan ge adekvata och tillförlitliga förklaringar i hur Bibeln skulle efterlevas? Olika tolkningstraditioner konkurrerade och Bergspredikan (Matt 5-7) utgör ett fönster till den teologiska diskussion som kännetecknade världen Jesus levde i. Jesus polemiserar med andra skriftlärda och ger sin syn. Och han talar med gudomlig pondus Jag säger er!. 20 Steven R. Notley och Zeev Safrai. Parables of the Sages. Jerusalem 2011. Sid 22. 21 Brad Young. Jesus the Jewish Theologian. Grand Rapids 1995. 22 Flusser, David. Jesus. Jerusalem, 1997.
8 Förhållandet mellan Skrift och tradition var levande. För människor som följde Jesus var det viktigt att undersöka om han avvek från praxis och i så fall till vilken religiös riktnings praxis eller om han anslöt sig till en gängse syn. I fråga om hur man tillämpar sabbatsbudet (2Mos 20:8-11) bröt Jesus uppenbarligen med fariséernas tolkningstradition. Men däremot tycks han inte vara i konflikt med praxis som rådde i Galileen (Matt 12:1-8). Att Jesus skulle vara i konflikt med Mose och sätta Toran ur spel är det aldrig fråga om. Diskussionen om sabbaten har med tolkning att göra och vems tolkning man ska följa. Jesus kunde vara kontroversiell som när han berörde spetälska (Mark 1:40-45), eller när han åt tillsammans med syndare, sådana som levde i öppen konflikt med förbundets villkor (Mark 2:14-17). Somliga skriftlärde hade synpunkter på att han åt med otvättade händer. Det förefaller som om människor ibland uppfattade att Jesus våldförde sig på Mose och Toran. För att bringa klarhet och undvika att bli missförstådd tog han bladet från munnen och korrigerade lyssnarna: Tro inte att jag kommit för att upphäva lagen och profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla (Matt 5:17). Det var som jude han kunde fullborda skriften. Fullborda ska inte missförstås så att Jesus menar att Toran ska annulleras och upphöra att gälla. Tvärt om. Termerna upphäva och fullborda är samtida teologiska facktermer som användes av skriftlärda. De betyder att sätta Skriften ur spel genom tolkningar som inte konkretiseras i praktiska livet, respektive att utlägga texten så att Skriften blir tillämpbar. 23 Jesus snickare och rabbi Insikt i judiska förhållanden hjälper till fördjupad förståelse av evangelierna. Exempelvis som när Jesus i evangelierna skildras som en judisk rabbi som samlar skarorna, samtidigt som han är snickare. Hur går det ihop? Västerländsk kultur brukar sätta intellektuella kvalifikationer i motsatsförhållande till kroppsarbete. 23 Bivin, David. New Light on the Difficult Words of Jesus. Holland, Mi 2007. Sid 93-94.
9 I Jesu värld var det inte på det sättet. Evangelierna visar att Jesus var skriftlärd. Omgivningen såg Jesus som en sådan och titulerade honom därför med mästare/ rabbi (Luk 18:18). Själv använde han de attribut som hörde till läraren, exempelvis att han satt när han undervisade (Luk 4:20; Matt 5:1). Han kallade lärjungar till sig. Det kännetecknade rabbiner att ha studenter (lärjungar). Men det var mer än beteende. Jesus visar när han diskuterade med samtidens rabbiner att han inte stod efter i insikt och kunskap. Han var väl insatt i den samtida teologiska diskussionen liksom tolkningsmetodiken. Reaktionen: Hur kan han som inte har studerat vara så lärd? (Joh 7:15) ska ses i detta sammanhang. Frågan var berättigad. Jesus hade ingen formell utbildning i teologi men visade i sitt uppträdande att han var grundlärd och kunde mäta sig med vem som helst som var utexaminerad från någon av akademierna i Jerusalem. Hur kan detta förklaras? Varifrån fick Jesus sin bildning, han som saknade akademisk grad? Hans profession var snickarens. Hur kunde han då vara skriftlärd? Timmermannen från Nasaret (Mark 6:3) Det finns en romantisk bild av Jesus som den obildade kroppsarbetaren som blir känd predikant i Israel. Att historien känner till sådana exempel är en sak. Men den stämmer inte i fallet med Jesus. I den judiska kulturen uppfattades inte kroppsarbetet som tecken på att vara obildad eller antiintellektuell. Rabbinerna förutsattes ha ett yrkesarbete för att försörja sig. Timmermannens yrke förknippas i den rabbinska traditionen som speciellt respektabelt. I en svår teologisk diskussion kunde de lärde fråga: Finns det någon timmerman bland oss som kan lösa problemet? Skriftlärde förväntades lära sina söner ett yrke. Att Jesus blev timmerman som sin far betyder inte nödvändigtvis att Josef själv var skriftlärd. Däremot gav han naturligtvis i hemmet den undervisning som han som förälder förväntades ge sina barn morgon och kväll, vid samlingar och på resa (5 Mos 6:7). Timmerman (grek. tikton) betyder yrket att arbeta med hårda material som sten trä och ben. Jesus var troligen med byggnadsarbetare än möbelsnickare. Storstaden Zipporis som låg omkring 5 km norr om Nasaret var under Jesu uppväxt under uppbyggnad. Det är rimligt att tänka sig att Jesus arbetade där tillsammans med sin far. På en timmes pendlingsavstånd fanns gott om arbetstillfällen på olika byggarbetsplatser för hantverkare. Om man undersöker möjlighet till utbildning i Galileen på Jesu tid, hur skolor och teologisk utbildning på Jesu tid såg ut, visar det sig att det fanns sådana yttre förutsättningar i Galileen. Man måste inte som exempelvis Paulus, flytta till
10 Jerusalem för att studera för Gamaliel där. Det är den rimligaste förklaringen till hur Jesus kunde uppträda som rabbin. Efter ordinarie skolgång från fem eller sex års ålder till 12 års ålder, tillägnade han sig motsvarande högskoleutbildning i Nasaret. Under antiken beräknades bara några få procent av romarrikets befolkning behärska läskonsten. I den judiska miljön däremot hävdar professor Samuel Safrai, fick de flesta barn på Jesu tid skolgång. 24 Det är sannolikt sådana studier Lukas antyder när han skriver Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag (Luk 2:52). Läsare som är införstådda med den galileiska judiska kulturen visste att Jesus vid tolv års ålder avslutat grundskolan. 25 I samtalet med rabbinerna i templet, där de teologiska akademierna var belägna, visade Jesus att han som tolvåring varit en framgångsrik elev (Luk 2:46-47). Han kunde som tolvåring både ställa frågor till Skriften, diskutera med andra och ge tolkningsförslag. Under de kommande 18 åren, från 12 års ålder till 30 när hans offentliga verksamhet inleds (Luk 3:23), fortsätter Jesus på samma sätt. Det vill Lukas förmedla, på samma sätt utvecklades Jesus och blev äldre och visare, i andlig förkovran och insikter i Skrifterna. I Galileens byar fanns lokala bibelskolor (beit midrashim) som gav möjlighet till högskoleutbildning vid sidan av försörjning som timmerman. Sammanfattningsvis passar Jesus in i samtidens judiska miljö. Jesus från evangelierna smälter in som en naturlig del av det Galileen som historiker och arkeologer lärt känna från första århundradet. För det historiska studiet av Jesus blir inte den judiska miljön en mörk bakgrund mot vilken Jesus kontrasterar. Evangelierna skildrar Jesus som en judisk rabbi som bejakar sin judiska identitet. Jesus kritiserar företeelser, personer och teologier i samtiden från ett utifrånperspektiv, som en i det judiska folket. Han fullbordar rollen som Messias inom ramen för uppdraget till Guds egendomsfolk och som fullbordare av Skrifterna. Evangelierna för vidare informationen från Jesus. De skildrar vad de själva varit med om, eller återger uppgifter de fått i andra hand från ögonvittnen, kunskap som förmedlats muntligt och skriftligt. Evangelisterna har färgat materialet personligt till en presentation som möter mottagarnas behov. 24 Safrai, Shmuel. The Jewish People in the First century. Vol 2. Fortress Press 1987. S.946. Chris Keith intar en mer skeptisk hållning till rabbinska materialet I boken Jesus Literacy. Scribal Culture and the Teacher from Galilee. T&T Clark, (2011) 2013. 25 Lennartsson, Göran. Jesus Training & Pentecostal Education Today. JEPTA 2012.2. THE JOURNAL OF THE EUROPEAN PENTECOSTAL THEOLOGICAL ASSOCIATION 133.
11 Arkeologiska och historiska data talar för att den miljö som evangelierna placerat in Jesus i, är historiskt relevant. Skeptikers skäl att separera trons Jesus från historiens Jesus vilar inte på tvingande argument utan är snarare betingade av teologiska motiv. Göran Lennartsson