Barns rätt SUPPLEMENT VT 2019 AVSEENDE ASSISTERAD BEFRUKTNING OCH ADOPTION TERMINSKURS 3 ANNA SINGER

1 BARNS RÄTT Barns rätt SUPPLEMENT VT 2019 AVSEENDE ASSISTERAD BEFRUKTNING OCH ADOPTION TERMINSKURS 3 ANNA SINGER Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se

2.4 Assisterad befruktning 2.4.1 Inledning Under de senaste decennierna har utvecklingen av metoder för assisterad befruktning gått snabbt framåt. Assisterad befruktning kan ske på olika sätt och många av dem som lider av ofrivillig barnlöshet kan numera få hjälp. Regler rörande användningen av metoder för assisterad befruktning finns i lagen om genetisk integritet (LGI). Regler för fastställande av rättsligt föräldraskap efter assisterad befruktning finns i föräldrabalken. Barnets bästa Regleringen av assisterad befruktning har utformats för att så långt det är möjligt tillgodose det blivande barnets intressen. Grunderna för nu gällande reglering lades genom förslag som fördes fram av Inseminationsutredningen 1983 och 1985. 1 En allmän utgångspunkt för utredningen var att insemination skulle tillåtas endast om barnet kunde antas komma att växa upp under goda förhållanden. Regleringen skulle prioritera barnets intressen. Barnets framtid som en fri, skapande och social varelse skulle säkerställas. Barnets rätt till en mor och en far måste upprätthållas också vid assisterad befruktning menade utredningen och det dittillsvarande hemlighetsmakeriet kring inseminationer skulle upphöra. Tillgodoseendet av barnets rätt att kunna få kännedom om sitt genetiska ursprung ansågs vara en ouppgivlig etisk fordran. 2 Dessa riktlinjer har kommit att prägla den fortsatta utvecklingen av regelsystemet även om barnets rätt till två föräldrar och till en mor och en far numera har förlorat i betydelse. 3 Olika metoder för assisterad befruktning Assisterad befruktning kan ske med användning av olika metoder av varierande komplexitet. Insemination innebär införandet av sperma på konstlad väg i slida eller livmoder, LGI 1:5. Med makeinsemination avses insemination med sperma från kvinnans make eller sambo. Vid givar- eller donatorinsemination används spermier från en utomstående man. 4 In vitro fertilisering, oftast kallad IVF eller provrörsbefruktning, är en metod som innebär att ett ägg befruktas utanför kroppen och sedan implanteras i en kvinnas livmoder. Länge uppställdes ett krav vid IVF att spermier eller ägg från en av de två som avser att bli barnets rättsliga föräldrar skulle användas för att barnet skulle få genetisk släktskap med en av föräldrarna. Detta krav togs bort från 1 januari 2019, eftersom det inte längre ansågs motiverat. 5 Surrogatmoderskap är ytterligare en metod för assisterad befruktning. Den innebär att en kvinna föder barn för en annan persons eller pars räkning. Barnet kan vara tillkommet genom att könsceller från det mottagande paret eller personen används men kan också vara resultatet av att donerade celler från två utomstående personer använts. Den födande kvinnan är ibland också genetisk mor till barnet. Surrogatarrangemang är inte tillåtna men 2 1 SOU 1983:42 och SOU 1985:5. 2 SOU 1983:42 s. 200. 3 Genom prop. 2004/05:137 gavs lesbiska par rätt till donatorinsemination på samma villkor som par av olika kön och genom prop. 2014/15:127 gavs ensamstående kvinnor rätt till donatorinsemination på samma villkor som par. 4 Den som donerar ägg eller spermier ska numera benämnas donator och inte som tidigare givare, prop. 2017/18:155 s. 29 30. 5 Prop. 2017/18:155 s. 24 ff. Ändringen innebar att LGI 7:3 st. 2 togs bort.

3 heller inte uttryckligt förbjudna enligt svensk rätt. 6 Det innebär att ett avtal om surrogatmoderskap inte är giltiga enligt svensk rätt men att det inte är straffbart att få barn på det sättet. 2.4.2 Regleringens bakgrund Givarinsemination har förekommit i Sverige i vart fall sedan 1920-talet. I 1946 års förslag till föräldrabalk berördes frågan om reglering av givarinsemination men något behov av lagstiftning ansågs inte föreligga. 7 År 1953 presenterades ett betänkande med lagförslag angående givarinsemination, men inte heller det resulterade i lagstiftning. 8 I början av 1980-talet hade verksamheten med givarinseminationer fått en sådan omfattning att reglering ansågs nödvändig. I första hand efterfrågades regler till skydd för barnets rätt till rättsligt faderskap. Den då gällande regeln om fastställande av faderskap innebar att även om en man samtyckt till inseminationen och erhållit rättslig ställning som far så var han oförhindrad att häva faderskapet med hänvisning till att han inte var barnets genetiska far. 9 Inseminationsutredningens betänkande från 1983 med förslag till reglering resulterade i 1985 års lag om insemination. 10 Enligt lagen skulle den man som samtyckt till inseminationen vara barnets rättsliga far. År 1988 antogs lagen om befruktning utanför kroppen som gjorde det möjligt med IVF i parförhållanden om könsceller från kvinnan och mannen användes. 11 Däremot tilläts inte IVF med donerade könsceller. Äggdonation och befruktning utanför kroppen med donerad sperma tilläts i Sverige 2003, dock inte i kombination. 12 Att könsceller från en av de blivande föräldrarna användes var en förutsättning för att behandling skulle ges eftersom det ansågs viktigt för barnet med genetiska band till en av föräldrarna. År 2005 gavs samkönade kvinnopar möjlighet att få tillgång till givarinsemination på samma villkor som par av olika kön. 13 Reglerna om insemination och befruktning utanför kroppen fördes 2006 samman i lagen om genetisk integritet m.m. där de nu återfinns i kap. 6 om insemination och kap. 7 om befruktning utanför kroppen. 14 Från den 1 april 2016 har ensamstående kvinnor rätt till donatorinsemination på samma villkor som par enligt lagen om genetisk integritet m.m. 15 Den födande kvinnan blir i dessa fall barnets enda rättsliga förälder. 2019 års reform Den senaste reformen av lagen om genetisk integritet trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom reformen blev IVF med donerade könsceller från både man och kvinna tillåtna och även donation av befruktade ägg (embryon). Däremot tilläts, som nämnts ovan, inte 6 I SOU 2016:11 föreslogs inte någon ändring av den regeln, en inställning som följdes i prop. 2017/18:155. Fastställande av föräldraskap till barn födda genom surrogatarrangemang i andra länder berörs nedan i avsnitt 2.4.3.5. Angående surrogatarrangemang se vidare Stoll, J., Surrogacy Arrangements and Legal Parenthood. 7 SOU 1946:49 s. 64. 8 SOU 1953:9. 9 NJA 1983 s. 320. 10 Prop. 1984/85:2. 11 Prop. 1987/88:160. 12 Prop. 2001/02:89. 13 Prop. 2004/05:137. 14 Prop. 2005/06:64. 15 Prop. 2014/15:127.

4 surrogatarrangemang. 16 Reformen innebar också förändringar i reglerna om fastställande av föräldraskap och barnets rätt till kännedom om ursprung, frågor som behandlas utförligare nedan. När samkönade kvinnopar 2005 gavs möjlighet till donatorinsemination reglerades fastställandet av den samtyckande kvinnans föräldraskap delvis på ett annat sätt än vid fastställande av faderskap efter assisterad befruktning med donerade könsceller. Utgångspunkten för kvinnoparen var att i de fall den assisterade befruktningen inte hade utförts i enlighet med bestämmelserna i lagen om genetisk integritet m.m., och barnet därigenom inte gavs möjlighet att få information om donatorn, så skulle faderskap om möjligt fastställas. Den samtyckande kvinnan fick därefter adoptera sin makas barn om ett gemensamt föräldraskap eftersträvades. Om den födande kvinnans make eller sambo var man ansågs han däremot vara rättslig far oberoende av var behandlingen utförts och oberoende av om barnet hade rätt att få kännedom om donatorns identitet så länge han samtyckt till behandlingen. Genom de regler som infördes från 1 januari 2019 har en likabehandling av sam- och olikkönade par åstadkommits. Reglerna gäller dock endast vid fastställande av föräldraskap till barn som tillkommit efter detta datum. För barn som tillkommit dessförinnan är det fortsatt tidigare gällande regler som tillämpas varför framställningen nedan berör också dessa. Utgångspunkten för de nya reglerna är att om den födande kvinnans make eller sambo har samtyckt till en behandling med donerade spermier så ska han eller hon anses vara barnets far, eller om det är en kvinna, förälder, under förutsättning att behandlingen har utförts enligt 6 eller 7 kap. lagen om genetiskt integritet m.m. eller om behandlingen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, FB 1:8 st. 2 och 1:9 st. 2. 17 Om barnet har tillkommit genom en behandling i utlandet och barnet inte har rätt att få tillgång till information om donator eller om insemination har skett i egen regi ska den samtyckande mannen eller kvinnan inte fastställas som far respektive förälder till barnet. 2.4.3 Förutsättningar för assisterad befruktning När samhället bidrar till ett barns tillkomst har det ansetts viktigt att barnets intressen värnas och det har motiverat uttrycklig reglering av assisterad befruktning, i synnerhet när de blivande föräldrarna inte båda är barnets genetiska föräldrar. Barnets rätt till goda uppväxtförhållanden, rättsliga föräldrar och kännedom om sitt genetiska ursprung har särskilt beaktats vid regleringens utformning. Ytterligare ett syfte med regleringen är att se till att den bedrivs under etiskt acceptabla förhållanden. Genom att koncentrera verksamheten till vissa sjukhus antogs dessutom förutsättningar skapas för att ge möjlighet till uppföljning och forskning. Endast på vissa sjukhus För makeinsemination finns inte några särskilda regler i lagen om genetisk integritet m.m. om var behandling kan ges. Assisterad befruktning med donerade celler kan däremot bara ske vid särskilda sjukhus. Donatorinsemination och IVF med de blivande föräldrarnas 16 SOU 2016:11; prop. 2017/18:155. 17 Notera i sammanhanget bestämmelserna i FB 1:10-14 som är tillämpliga vid fastställande av faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet vad gäller användningen av beteckningen mor respektive far.

5 könsceller får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus, LGI 6:2 och 7:4 st. 1. Om ägget eller spermierna eller båda är donerade får IVF-behandling inte utan tillstånd av IVO utföras annat än vid de sjukhus som har sjukvårdsenheter där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen och forskning, LGI 7:4 st. 2. Det innebär, till skillnad från vad som tidigare har gällt, att det är möjligt för andra vårdinrättningar än universitetssjukhus att, efter tillstånd från IVO, erbjuda assisterad befruktning med donerade celler. 18 Prövning av lämplighet Innan en behandling genomförs ska den behandlade läkaren enligt LGI 6:3 respektive 7:5 pröva om det med hänsyn till makarnas, sambornas eller den ensamstående kvinnans, medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandling äger rum. Behandling genom insemination eller IVF får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Ett beslut om att inte medge behandling kan överklagas till Socialstyrelsen, LGI 6:3 st. 2 och 7:5 st. 2. Samtycke till behandling Om kvinnan är gift eller sambo måste hennes make eller sambo skriftligen samtycka till behandlingen, LGI 6:1 och 7:3. 19 Samtycket kommer att läggas till grund för fastställande av den samtyckande makens eller sambons rättsliga föräldraskap enligt föräldrabalken. 20 Samtycket ska vara giltigt när behandling ges. Vid donatorinsemination till en ensamstående kvinna krävs förstås inte samtycke från någon annan. Val av donator Det är läkaren som väljer en lämplig donator av ägg eller spermier, LGI 6:4 och 7:6. Det finns inte något formellt hinder mot att en känd donator används men en restriktiv användning har förordats. 21 Även ensamstående kvinnor har möjlighet att föreslå en känd donator. Den behandlande läkaren avgör om det är lämpligt att använda en donator vars identitet är känd för barnets mor. I lagens förarbeten framhålls att syftet med den föreslagna regleringen är att ge en ensamstående kvinna möjlighet att bli barnets enda förälder. Om det framgår att avsikten är att den kända donatorn ska bli barnets rättsliga far genom att bekräfta faderskapet, anses det inte lämpligt att välja honom. Läkaren bör i ett sådant fall verka för att kvinnan använder spermier från en annan donator. 22 Donator måste enligt LGI 6:1 a, 6:4, 7:2 och 7:6vara myndig och vid liv när behandling ges och kan återkalla sitt samtycke fram till dess insemination eller befruktning skett. En donator av spermier eller ägg för behandling inom ramen för lagen om genetisk integritet m.m. kan inte åläggas några skyldigheter i förhållande till barnet och har heller inte några rättigheter. En donator måste dock vara beredd på att de barn som donationen ger upphov till har en rätt att få kännedom om donatorns identitet och därmed också möjlighet att söka upp honom eller henne i framtiden. Rätt till kännedom om ursprung Ett barn som har uppnått tillräcklig mognad har enligt LGI 6:5 och 7:7 alltid rätt att få ta 18 Prop. 2017/18:155 s. 33 ff. 19 Med make jämställs i detta sammanhang partner enligt den numera upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap enligt lag (2009:260) om upphävande av lagen om registrerat partnerskap i de fall ett tidigare registrerat partnerskap inte genom vigsel eller anmälan till Skatteverket omvandlats till äktenskap. 20 Se nedan avsnitt 2.4.3. 21 Se t.ex. prop. 1984/85:2 s. 25 26 och prop. 2001/02:89 s. 42 44. 22 Prop. 2014/15:127 s. 16. Se nedan avsnitt 2.4.3.

6 del av de uppgifter om donatorerna som finns i den särskilda journal som ska upprättas vid donatorinsemination, äggdonation eller vid kombinerad donation. 23 Socialnämnd är skyldig att på begäran hjälpa de barn som vill få veta mer om sin tillkomst, LGI 6:5 b och 7:7 b. Det är endast barnet som har rätt att få information om givaren, inte det omvända. Barnets föräldrar har inte heller någon rätt att få tillgång till information om givarens identitet. Ett barn som tillkommit genom assisterad befruktning med donator och som har uppnått tillräcklig mognad har möjlighet att skriftligen begära att uppgifter om honom eller henne ska tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Det innebär att den som tillkommit med könsceller från samma donator kan ta del av uppgifter som avser andra personer som tillkommit med könsceller från samma donator, LGI 6:5 a och 7:7 a. 24 På så sätt ges genetiska halv- eller helsyskon möjlighet att identifiera varandra. I FB 1:15 har slagits fast att ett barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller har rätt att få veta det av sina föräldrar. Föräldrarna ska, så snart det är lämpligt, upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling. 25 2.4.3 Fastställande av rättsligt föräldraskap efter assisterad befruktning 2.4.3.1 Inledning Reglerna för fastställande av rättsligt föräldraskap efter assisterad befruktning har kontinuerligt reformerats i takt med att olika tekniker utvecklats och användningen av dem utvidgats till fler situationer. Utgångspunkten för reglerna om fastställande av rättsligt föräldraskap är, som framgått av föregående avsnitt, att det är barnets genetiska föräldrar som ska ges rättslig ställning som föräldrar. När barnet tillkommer genom assisterad befruktning med donerade könsceller är en sådan ambition inte längre möjlig att fullt ut upprätthålla. Men försök görs. Att beskriva regelsystemet är därför inte helt okomplicerat. Reformen 2019 innebär att systemet blivit än mer mångfacetterat. Olika regler blir tillämpliga beroende på om barnet tillkommit genom en behandling i Sverige i enlighet med lagen om genetisk integritet m.m. eller genom en behandling vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del uppgifter om donatorn. Har barnet tillkommit på annat sätt, exempelvis genom behandling i utlandet utan att barnet har rätt till information om donator eller egen regi är det andra regler som gäller. Att det är ett barn eller en ensamstående kvinna som är blivande föräldrar får också betydelse för hur föräldraskap fastställs. För barn som tillkommit genom behandling före den 1 januari 2019 gäller fortsatt de tidigare reglerna för fastställande av rättsligt föräldraskap. 26 Trots att 2019 års reform strävar efter en likabehandling av föräldrar av olika kön torde dock skillnader uppstå i den praktiska tillämpningen vid fastställande av vem som är barnets andra förälder vid sidan av barnets mor. 2.4.3.2 Moderskap efter assisterad befruktning Enligt svensk rätt är det alltid kvinnan som föder ett barn som är barnets rättsliga mor. En 23 Angående rätten till kännedom om genetiskt ursprung se vidare Stoll. J., Swedish donor offspring and their legal right to information. 24 Prop. 2017/18:155 s. 36 ff. 25 Prop. 2017/18:155 s. 36 ff. 26 Prop. 2017/18:155.

7 sådan regel har länge tillämpats utan att vara lagfäst. 27 I samband med att äggdonation tilläts 2003 uppstod frågan om det är det genetiska moderskapet som konstituerar rättsligt moderskap eller om födandet av barnet (det biologiska moderskapet) ska vara rättsligt relevant. Problematiken uppstår endast efter äggdonation och den regel som infördes i FB 1:7 tar sikte på just den situationen. Regeln anger att om en kvinna har fått ett donerat ägg implanterat så är det hon som är barnets rättsliga mor, inte äggdonatorn. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 april 2016 gavs ensamstående kvinnor rätt att få tillgång till givarinsemination på samma villkor som kvinnor i parförhållanden. 28 Av FB 1:3 st. 2 framgår att om en ensamstående kvinna enligt definitionen i LGI 1:5 har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt lagen om genetisk integritet m.m. eller vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonator samt det är sannolikt att barnet tillkommit genom behandlingen, så ska faderskap eller föräldraskap för en samtyckande kvinna inte fastställas. 29 Barnets mor blir därmed barnets enda rättsliga förälder. Bestämmelsen hindrar dock inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet. En förutsättning är att han är känd. 2.4.3.3 Faderskap efter assisterad befruktning Makeinsemination Faderskap till barn tillkomna genom assisterad befruktning med ett pars egna könsceller fastställs enligt reglerna i FB kap. 1. Sättet för barnets tillkomst saknar betydelse eftersom mannen i det fallet är genetisk far till barnet. Att barnet tillkommit genom assisterad befruktning får i detta fall inte någon betydelse för fastställande av faderskap. Vid donatorinsemination Vid donatorinsemination är den man som samtycker till inseminationen inte genetisk far till barnet. Trots det fastställs faderskapet som huvudregel fortfarande enligt de vanliga reglerna i föräldrabalken. Det innebär att om han är gift med barnets mor blir han rättslig far enligt FB 1:1. För barn födda av ogift fastställs faderskap genom bekräftelse eller dom. Den man som samtyckt till inseminationen är enligt FB 1:8 st. 1 att anse som barnets far på grundval av sitt samtycke. För barn som tillkommit genom donatorinsemination efter den 1 januari 2019 anger FB 1:8 st. 2 att en make eller sambo som samtyckt till insemination eller befruktning utanför kroppen med donerade spermier ska anses som far till barnet endast om barnet har tillkommit genom en insemination i enlighet med lagen om genetisk integritet m.m. eller genom en behandling vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Ytterligare en förutsättning för fastställande av faderskapet är att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet tillkommit genom behandlingen. Det innebär att om barnet tillkommit på ett sätt som inte uppfyller kraven i FB 1:8 st. 2, exempelvis med anonym donator eller genom en insemination i egen regi, kan en samtyckande man inte fastställas som far genom bekräftelse eller dom. I dessa fall ska spermiedonatorn om möjligt fastställas som barnets far. Den samtyckande mannen får i dessa fall adoptera sin makas eller sambos barn enligt FB 4:6 om ett gemensamt föräldraskap eftersträvas. Socialnämndens godkännande av en bekräftelse förutsätter att parterna upplyser nämnden 27 Se ovan avsnitt 2.2. 28 Prop. 2014/15:127. 29 Angående fastställande av en samtyckande kvinnas föräldraskap, se nedan avsnitt 2.4.3.4.

8 om omständigheterna vid barnets tillkomst. Skulle en bekräftelse av faderskap godkännas av socialnämnden trots att förutsättningarna enligt FB 1:8 st. 2 inte är uppfyllda, kan det sålunda fastställda faderskapet alltid hävas. För barn som tillkommit genom en donatorinsemination före den 1 januari 2019 gäller fortsatt den upphävda bestämmelsen i FB 1:6 som begränsar möjligheterna att få faderskapet hävt. Har mannen samtyckt till den insemination som gett upphov till barnet ska han anses som barnets far, oaktat frånvaron av genetisk släktskap. Fastställs faderskapet genom bekräftelse ska socialnämndens godkännande i princip lämnas först när det klarlagts att barnet tillkommit genom den behandling till vilken mannen samtyckt. Det är dock inte alltid som socialnämndens handläggare informeras om detta. Har samtycke lämnats gäller bekräftelsen oavsett om socialnämnden kände till den assisterade befruktningen eller inte och faderskapet kan inte hävas. Vid befruktning utanför kroppen I FB 1:8 st. 1 regleras också fastställande av faderskap efter befruktning utanför kroppen. Samma principer gäller som vid insemination. Har barnet tillkommit efter den 1 januari 2019 med hjälp av donerade spermier gäller samma regler för fastställande av faderskap som efter donatorinsemination. En förutsättning för att en man som samtyckt till behandlingen ska anses vara far är att barnet har tillkommit genom en behandling i enlighet med lagen om genetisk integritet m.m. eller genom en behandling vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, FB 1:8 st. 2. Har barnet inte tillkommit under sådana omständigheter ska spermiedonatorn om möjligt fastställas som far. Har barnet tillkommit genom en behandling före den 1 januari 2019 ska den man som samtyckt till behandling på sin maka eller sambo anses vara barnets far oberoende av var behandlingen givits. Har behandling skett med hjälp av donerat ägg är mannen också genetisk far till barnet eftersom ett donerat ägg enligt den tidigare lydelsen av bestämmelsen i LGI 7:3 fick föras in i en kvinnas kropp endast om ägget har befruktats av makens eller sambons spermier. 2.4.3.4 En samtyckande kvinnas föräldraskap efter assisterad befruktning När kvinnopar 2005 gavs möjlighet till assisterad befruktning på samma villkor som olikkönade par var en fråga hur föräldraskap för den födande kvinnans maka eller sambo skulle fastställas och hur hennes föräldraskap skulle benämnas. I flera andra länders regleringar används beteckningen medmor för att beskriva barnets andra förälder jämte modern. I föräldrabalken valdes dock förälder som rättslig beteckning. 30 Regeln för fastställande av den samtyckande kvinnans föräldraskap i FB 1:9 utformades med reglerna om fastställande av faderskap efter assisterad befruktning som förebild med en viktig skillnad. En samtyckande kvinna skulle anses som barnets förälder och få sitt föräldraskap fastställt genom bekräftelse eller dom endast om insemination eller befruktning utanför kroppen hade utförts på modern i enlighet med reglerna i lagen om genetisk integritet m.m. Hade barnet tillkommit genom behandling i annan ordning, exempelvis genom behandling i utlandet eller i egen regi, skulle faderskap om möjligt fastställas. Om det inte var möjligt, eller om den fastställda fadern samtyckte, kunde den 30 Prop. 2004/05:137 s. 43 f. Jfr dock FB1:14 som anger att om en man föder barn så ska hans maka eller sambo som samtyckt till behandling anses som mor till barnet.

9 samtyckande kvinnan adoptera makas barn för att ett gemensamt föräldraskap skulle uppnås. Dessa regler gäller fortfarande för barn som tillkommit genom assisterad befruktning före den 1 januari 2019 med den skillnaden att sambo sedan 1 september 2018 har möjlighet att enligt FB 4:6 adoptera sambos barn på samma villkor som makar tidigare har kunna adoptera varandras barn. 31 Reglerna för fastställande av en kvinnas föräldraskap och fastställande av faderskap efter assisterad befruktning har genom 2019 års reform i stort sett blivit desamma. En skillnad kvarstår emellertid. Det finns, som berörts ovan, inte någon moderskapspresumtion liknande faderskapspresumtionen i FB 1:1 för den födande kvinnans kvinnliga maka. 32 Hennes föräldraskap måste, i motsats till faderskap när kvinnan är gift med en man, alltid fastställas genom bekräftelse eller dom. 33 Föräldraskap för en samtyckande kvinna fastställs genom bekräftelse eller dom. Enligt FB 1:9 st. 3 gäller samma formkrav för en föräldraskapsbekräftelse som vid faderskapsbekräftelse enligt FB 1:4. I de fall föräldraskapet inte fastställs genom bekräftelse kan det fastställas genom dom. En förutsättning för att kvinnans föräldraskap ska kunna fastställas är, i likhet med vad som gäller för fastställande av faderskap efter assisterad befruktning, att den behandling hon samtyckt till har utförts enligt bestämmelserna i lagen om genetisk integritet m.m., eller har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonator, FB 1:9 st. 1-2. Ytterligare en förutsättning är förstås att det är sannolikt att barnet tillkommit genom behandlingen. Socialnämnden har enligt FB 2:8 a skyldighet att utreda om föräldraskap enligt FB 1:9 föreligger och om så är fallet se till att det fastställs i stället för faderskap. Det är barnet som för talan om fastställelse av föräldraskap i domstol, FB 3:14 st. 2. På samma sätt som vid fastställande av faderskap kan också socialnämnden föra barnets talan och även barnets mor om hon är vårdnadshavare samt en särskilt förordnad vårdnadshavare. 2.4.3.5 Närmare om samtycke till assisterad befruktning För fastställande av en samtyckande mans faderskap saknade det före den 1 januari 2019 betydelse om behandlingen hade skett inom ramen för lagen om genetisk integritet m.m. eller på annat sätt. Även inseminationer som utförts exempelvis vid en klinik i utlandet eller i egen regi omfattades av regeln i FB 1:6. 34 Som framgått ovan kan ett samtycke till en assisterad befruktning som inte sker i enlighet med FB 1:8 respektive FB 1:9 inte längre läggas till grund för fastställande av faderskap respektive föräldraskap. I dessa fall är det spermiedonatorn som om möjligt ska fastställas som far. Det finns inte något formkrav för samtycket för att det ska kunna läggas till grund för fastställande av rättsligt föräldraskap. Ett skriftligt samtycke är dock en förutsättning för behandling enligt lagen om genetisk integritet m.m. För fastställande av faderskap eller föräldraskap för en kvinna enligt föräldrabalken när barnet har tillkommit genom en 31 Se vidare nedan avsnitt 2.5. 32 Se ovan 2.3.2 Modern gift med en kvinna. 33 I SOU 2018:68 förslås att det införs en föräldraskapspresumtion, s. 129 ff. 34 Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet föreslår att möjligheten för en man att bekräfta faderskap efter assisterad befruktning som inte sker i enlighet med reglerna i LGI begränsas till situationer då behandlingen har utförts vid en behörig sjukvårdsinrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om givarens identitet, SOU 2016:11 s. 573 ff.

10 behandling som har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn räcker det dock att ett samtycke, också ett muntligt eller konkludent sådant, kan styrkas. Förklaringen är att det har ansetts viktigt att kunna fastställa faderskap också till barn som tillkommit på annat sätt än genom behandling enligt lagen om genetisk integritet m.m i de fall lagens villkor i övrigt uppfylls. Har en kvinna genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen i enlighet med lagen om genetisk integritet m.m. eller vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonator och vid behandlingen var ensamstående enligt LGI 1:5 ska faderskap eller föräldraskap för en kvinna inte fastställas. Frågan om samtycke får i detta fall inte någon betydelse. Tidpunkt för samtycke Samtycke till insemination eller befruktning utanför kroppen måste föreligga vid tidpunkten för behandlingen för att det ska kunna läggas till grund för fastställande av faderskap. Samtycket får inte vara återkallat och den som samtycker måste vara vid liv när behandling ges. Samtycket gäller behandlingen som sådan och kan inte villkoras på något sätt. I NJA 2015 s. 675 hade kvinnans make samtyckt till befruktning utanför kroppen i utlandet med både donerade ägg och spermier (en behandling som inte är tillåten enligt lagen om genetisk integritet m.m.). Makens samtycke var givet med förbehåll om att endast ett befruktat embryo fick införas i kvinnans kropp. Trots det tillät kvinnan att två embryon implanterades och hon födde därefter tvillingar. Mannen väckte talan mot barnen med begäran att faderskapspresumtionen skulle hävas med hänvisning till att han endast samtyckt till behandling med ett embryo. HD fann att mannens intresse av att i görligaste mån undvika att bli far till tvillingar inte tillnärmelsevis kunde överväga barnens intresse av att ha en far. Mannens samtycke till befruktningen hade därför inte förlorat sin verkan genom kvinnans agerande. Inte heller förelåg någon verksam återkallelse av medgivandet. Faderskapet skulle därför inte hävas. Ytterligare en förutsättning för att samtycket ska kunna läggas till grund för fastställelse av faderskap eller föräldraskap för en kvinna torde vara att mannen eller kvinnan vid tiden för behandlingen fortfarande är sambo med kvinnan. 35 Samtycke saknas I de fall det inte finns någon man eller kvinna som samtyckt till behandlingen, kan frågan uppstå vem som, om någon, ska anses vara barnets andra förälder. Om modern är gift med en man kommer hennes make att automatiskt erhålla rättslig ställning som far. Har han inte på något sätt samtyckt till behandlingen är han oförhindrad att utan begränsning i tid väcka talan om hävande av faderskapet. Också barnet har den möjligheten. Är modern gift med en kvinna eller ogift ska faderskap eller föräldraskap för en kvinna fastställas genom bekräftelse eller dom om förutsättningar för fastställande av rättsligt föräldraskap föreligger enligt FB 1:8 eller FB 1:9. Saknas i dessa fall ett samtycke från sambo eller maka kan deras föräldraskap inte fastställas. Under vissa förutsättningar kan donatorn fastställas som far i ett sådant fall. 35 I Svea hovrätts dom 2014-06-09 i mål T 2847-13 konstaterades att eftersom den kvinna som samtyckt till insemination vid tidpunkten för inseminationen inte längre var sambo med den kvinna som födde barnet, kunde hon inte förklaras vara förälder enligt FB 1:9. Det saknades därför skäl att pröva frågan om hennes samtycke kvarstod vid inseminationstillfället. HD beviljade inte målet prövningstillstånd.

11 Spermiedonatorn som far Faderskap kan enligt FB 1:5 st. 2 inte fastställas genom dom för en man som är spermiedonator enligt lagen om genetisk integritet m.m. Däremot har en känd donator möjlighet att frivilligt bekräfta faderskapet enligt regeln i FB 1:4. Hans bekräftelse förutsätter godkännande av barnets mor och av socialnämnden. I de flesta fall är dock givarens identitet vid insemination i enlighet med lagen om genetisk integritet m.m. inte allmänt tillgängliga. Det är endast barnet som vid uppnådd mognad har rätt att få kännedom om givarens identitet. Finns faderskap då inte fastställt, som också är fallet om modern har fått donatorinsemination som ensamstående, kan donatorns faderskap fastställas genom bekräftelse om han och barnet så önskar. En spermiedonator som är känd och som donerat spermier till en insemination som inte gjorts inom ramen för lagen om genetisk integritet kan däremot fastställas som barnets far genom dom. Regeln i FB 1:5 för fastställande av faderskap anger att rätten ska förklara en man vara far om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Något krav på att barnet avlats vid samlag finns inte. Att syftet med spermiedonationen har varit att mannen enbart ska vara donator har inte någon betydelse vid bedömningen av faderskapsfrågan. 36 Barnets intresse av att få en rättslig far väger således tungt i förhållande till mannens intresse av att inte behöva axla ett rättsligt faderskap. I de fall ett barn tillkommit genom assisterad befruktning i utlandet är det sällan som donatorns identitet kan klarläggas eftersom donatorerna ofta är anonyma. Skulle det visa sig att det går att klarlägga hans identitet ska faderskap om möjligt fastställas. 2.4.3.6 Fastställande av föräldraskap efter surrogatarrangemang i utlandet Surrogatarrangemang, att en kvinna för ett annat pars eller persons räkning föder ett barn, är som framgått ovan inte möjligt enligt svensk rätt. 37 I flera andra länder är det dock möjligt och det är numera inte ovanligt att barn födda i surrogatarrangemang utomlands kommer till Sverige. Frågan om hur föräldraskapet till dessa barn ska fastställas låter sig inte så enkelt besvaras. I det följande ges en mycket kortfattad redogörelse för hur det rättsliga föräldraskapet kan fastställas. 38 I många fall har man använt den tilltänkta faderns spermier. En svensk socialnämnd har med stöd av lagen om internationella faderskapsfrågor (IFL) 3 a möjlighet att medverka vid fastställande av faderskap genom bekräftelse enligt svensk rätt för barn som har hemvist i utlandet om fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige; det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannens make, registrerade partner eller sambo. 39 Motsvarande bestämmelse för domstols möjlighet att fastställa faderskap i dessa fall finns i IFL 5. 36 Se t.ex. Svea hovrätts avgörande den 2016-04-27 i mål T 7895-15. Mannens invändning att barnet tillkommit genom en spermadonation ifrågasattes inte men tillmättes inte någon betydelse vid bedömningen av om rättsligt faderskap skulle fastställas. Domstolen fann att mannen var genetisk far till barnet och därför skulle han fastställas som rättslig far. 37 Det har i flera sammanhang framförts önskemål om att altruistiska surrogatarrangemang borde tillåtas i svensk rätt och att regler för fastställande av rättsligt föräldraskap för barn tillkomna genom sådana arrangemang i utlandet borde införas, se t.ex. Statens medicinsk-etiska råd, Assisterad befruktning etiska aspekter, rapport 2013:1. Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet lämnar dock inte något sådant förslag i sitt betänkande Olika vägar till föräldraskap, SOU 2016:11. 38 För en mer heltäckande beskrivning hänvisas till SOU 2016:11 s. 34 ff. 39 Prop. 2017/18:115 s. 44 ff.

12 Mannens faderskap kan också, med hänvisning till genetisk släktskap, under vissa förutsättningar fastställas i det land barnet föds. Utländska faderskapsavgöranden kan erkännas i Sverige enligt bestämmelserna i lagen om internationella faderskapsfrågor. Frågan om en utländsk fastställelse gäller i Sverige prövas i de flesta fall av den myndighet där frågan aktualiseras. När det gäller barn födda i utlandet genom surrogatarrangemang är det ofta Skatteverket i samband med att barnet ansöker om svenskt pass. Om den utländska fastställelsen anses giltig i Sverige och den fastställda fadern är svensk medborgare anses barnet ha förvärvat svenskt medborgarskap från födelsen enligt lagen om svenskt medborgarskap. Barnet kan då få ett svenskt pass och resa in i Sverige i sällskap med den rättsliga fadern. Kvinnan som har fött barnet anses vara barnets rättsliga mor. Med hennes medgivande kan fadern, när barnet väl är i Sverige, ansöka om ensam vårdnad. Den fadern är gift eller sambo med kan därefter ansöka om att få adoptera makens eller sambons barn enligt FB 4:6 för att på så sätt uppnå ett gemensamt rättsligt föräldraskap till barnet. I många surrogatarrangemang används ägg från den tilltänkta modern. Hon är därmed barnets genetiska och i realiteten också barnets sociala mor. Dessa omständigheter tillmäts dock inte betydelse vid fastställande av rättsligt föräldraskap eftersom det är den födande kvinnan som anses vara barnets mor. Kvinnan som är barnets genetiska mor måste ändå adoptera barnet för att bli rättslig förälder till barnet. Adoption av makes eller sambos barn förutsätter makens eller sambons samtycke till adoptionen och att en adoption anses lämplig. Att problem kan uppstå illustreras av fallet i NJA 2006 s. 505. Målet rörde ett par som hade vänt sig till en klinik i utlandet för att få till stånd ett surrogatarrangemang. Ett ägg från kvinnan befruktades med mannens spermier och embryot implanterades i livmodern på en surrogatmoder. Barnet föddes i Sverige och mannen bekräftade faderskapet. Barnet togs vid sin födelse omedelbart om hand av paret. Kvinnan ansökte något år senare om att få adoptera barnet. Mannen, som var ensam vårdnadshavare, samtyckte till adoptionen. Därefter ändrade sig mannen och överklagade adoptionsbeslutet med hänvisning till att han återkallat sitt samtycke. Hovrätten avslog kvinnans adoptionsansökan. HD fann att adoption inte kunde beviljas utan vårdnadshavarens samtycke. Två av justitieråden var skiljaktiga och ville bifalla adoptionsansökan och därmed ge barnets genetiska och sociala mor ställning som barnets rättsliga förälder. 40 Om det inte är den tilltänkta faderns spermier som har använts blir det betydligt mer komplicerat att ge barnet rättsliga föräldrar i Sverige. Det är då inte möjligt att fastställa faderskap enligt föräldrabalkens regler. Det är också oklart i vilken utsträckning ett utländskt faderskapsavgörande som inte grundas på genetisk släktskap kan erkännas i Sverige enligt lagen om internationella faderskapsfrågor. 41 I många fall torde adoption vara den mest framkomliga vägen. Men även för att adoptera måste vissa förutsättningar vara för handen. De behandlas i följande avsnitt. 40 Se Singer, A., Mater semper certa est? för en kommentar till rättsfallet. 41 I SOU 2016:11 s. 133 hänvisas till två hovrättsavgöranden i vilka amerikanska domar om fastställande av föräldraskap för en icke genetisk förälder godkänts trots uttryckligt lagstöd.

2.5 Adoption 2.5.1 Inledning Ett barn vars föräldrar inte kan identifieras eller som inte kan tas om hand av dem kan under vissa förutsättningar adopteras och på så sätt få nya rättsliga föräldrar. Adoptionen innebär att den som adopteras rättsligt sett blir barn till den som adopterar (adoptanten). Det rättsliga förhållandet till de ursprungliga föräldrarna upphör. Om endast en person adopterar ett barn upphör de rättsliga banden till båda de ursprungliga föräldrarna. I barnkonventionens artikel 20 slås fast att adoption kan vara ett sätt att säkerställa att barn som inte kan vara i sin ursprungliga familjemiljö får den omsorg de har rätt till. Regler rörande adoption finns i FB 4 kap. Dessa regler gäller vid alla adoptioner som genomförs i Sverige, oavsett om barnet kommer från Sverige eller utlandet. Reglernas bakgrund Regler om adoption infördes i svensk rätt genom 1917 års lag om adoption. Syftet var då att göra det möjligt att rättsligt förbättra situationen för de många barn som var fosterhemsplacerade. Genom adoptionslagen blev det möjligt att reglera förhållandet mellan barnet och fosterföräldrarna för att på så sätt ge barnet samma rättigheter som vore det fosterföräldrarnas eget barn. 42 Det genetiska föräldraskapet har stått som modell för reglerna rörande adoption. Ett sådant synsätt är fortfarande tydligt. Samtidigt är det klart uttalat att barnets intressen ska vara avgörande vid adoption. En sådan målsättning följer också av barnkonventionens artikel 21 där det sägs att stater som erkänner och/eller tillåter adoption ska säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa. 43 I FB 4:1 anges att vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges störst vikt. IP-rättslig reglering rörande adoption När det gäller internationella adoptioner tillkommer lagar och bestämmelser inom den internationella privaträtten såsom genom lag om adoption i internationella situationer (LIA) 44 och lagen om internationell adoptionsförmedling (LIF). Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner är också svensk lag. 45 Haagkonventionens syfte är bland annat att säkerställa att internationella adoptioner sker i nära samarbete mellan myndigheter i barnets ursprungsland och den mottagande staten och att adoptioner sker med beaktande av barnets bästa och med respekt för de grundläggande rättigheter som barn tillerkänns i internationell rätt. Svag adoption Den första regleringen om adoption i svensk rätt hade som uttalat mål att tillgodose fosterhemsplacerade barns rätt till trygghet och tydligare familjetillhörighet. Med tiden kom syftet med adoption att i någon mening förskjutas mot ett tillgodoseende av vuxnas önskan att bli föräldrar. Adoption enligt 1917 års lag hade endast begränsade rättsverkningar. Adoptanten fick vårdnadsansvar för barnet och även underhållsskyldighet men ärvde som huvudregel inte barnet. Adoptivbarnet fick arvsrätt efter adoptanten men ärvde inte 13 42 Bet. LU 1908:19 s. 7 ff. 43 Barnkonventionen har fått en ny svensk översättning, prop. 2017/18:186. 44 Lag (2018:1289) om adoption i internationella situationer, i kraft från 1 september 2018. Prop. 2017/18:121. 45 Lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

14 adoptantens släktingar. Adoption enligt 1917 års lag brukar kallas svaga adoptioner eftersom rättsverkningarna var begränsade och adoptivbarnets rättsliga förhållande till de ursprungliga föräldrarna delvis kvarstod i form av viss arvsrätt och underhållsskyldighet. Adoptionsinstitutet blev mycket populärt och antalet adopterade ökade stadigt fram till 1940-talet. Något hemlighetsmakeri kring barnets ursprung har aldrig funnits eftersom det har framgått av den svenska folkbokföringen att ett barn är adopterat. Avsikten med adoptionsinstitutet var från början inte att åstadkomma en i rättslig mening fullständig överflyttning av barnet till adoptivföräldrarna utan endast att ge barnet en ökad trygghet i fosterhem. Med tiden kom dock adoption i allt större utsträckning att användas i avsikt att permanent överflytta barnet, också i rättslig mening, till adoptanten och dennes släkt. Ett adoptivbarn kom i praktiken ofta att uppfattas som en medlem av adoptantens släkt. Det framstod mot den bakgrunden som rimligt att arvsrätten mellan barnet och de ursprungliga föräldrarna skulle upphöra i och med adoptionen och att barnet skulle ges i stort sett samma rättsliga ställning som adoptantens biologiska barn. Stark adoption År 1958 antogs nya adoptionsbestämmelser i föräldrabalken; vad som kallas stark adoption infördes. 46 Den starka adoptionen innebar att alla rättsverkningar av det ursprungliga föräldra barnförhållandet upphörde i och med adoptionen. För att omvandla svaga adoptioner genomförda före 1 januari 1959 till starka krävdes att barnet adopterades på nytt. Eftersom många barn som adopterats dessförinnan inte kände till att de var adopterade var det många adoptivföräldrar som avstod från omadoption av rädsla för att behöva avslöja för barnet att det var adopterat. För att alla adopterade skulle ha samma rättsliga ställning omvandlades därför genom lag 1970 alla adoptioner genomförda före 1959 till starka adoptioner. 47 Påföljande år infördes en likställighetsregel som nu återfinns i FB 4:21 och anger att den som adopterats ska anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. I paragrafens st. 2 stadgas att detta inte gäller i den utsträckning något annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. 48 2018 års reform Från den 1 september 2018 har föräldrabalkens kap. 4 fått en helt ny och modernare lydelse i syfte att stärka barnrättsperspektivet och skapa förutsättningar för ett effektivt förfarande som uppfyller högt ställda krav på rättssäkerhet. Reformen innebär bland annat att flera av tidigare generella begränsningar i möjligheten att adoptera tagits bort för att åstadkomma en mer flexibel ordning som möjliggör en prövning av adoptionens lämplighet utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. 49 Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Statistik Årtiondena efter att den första regleringen om adoption infördes var de flesta barn som adopterades födda i Sverige, vad som kallas nationella adoptioner. Från slutet av 1940-talet och framåt sjönk antalet adopterade något och allt fler av de adopterade barnen kom från 46 SOU 1954:6, prop. 1958 A:144. 47 Prop. 1970:186. 48 Prop. 1971:143 och prop. 2017/18:121. Undantag från likabehandling kan göras om det finns särskild bestämmelse om det eller motiveras av rättsförhållandets natur. Reglerna om äktenskapshindren i ÄktB 2:3 utgör ett exempel på särreglering. Adoptivsyskon kan ingå äktenskap med varandra efter tillstånd av länsstyrelsen. 49 Prop. 2017/18:121 s. 1.

15 utlandet. Nationella adoptioner var vanligast fram till 1970-talet då internationella adoptioner blev vanligare. 50 Under de senaste tio åren har antalet adopterade barn sjunkit något. År 2006 adopterades 1 460 personer. Av dessa var 929 adopterade från andra länder än Sverige. År 2017 var antalet adopterade 1 148 varav 436 från andra länder. Antalet nationella adoptioner har under perioden 2006 2017 alltså ökat något, från 531 till 712, medan de internationella adoptionerna har minskat kraftigt. 51 Adoptioner av barn födda i Sverige är i huvudsak närståendeadoptioner, alltså när en person gift med barnets vårdnadshavare adopterar barnet. 52 År 2017 var genomsnittsåldern för adopterade barn födda i Sverige 24 år, jämfört med drygt åtta år för barn adopterade från utlandet. Tar man bort de adopterade som har fyllt 18 år (vilka utgjorde två tredjedelar av de svenskfödda som adopterades) sjunker medelåldern för adopterade svenskfödda barn till knappt fyra år. 53 Det är inte osannolikt att den del av de svenskfödda barn som adopteras i låg ålder av en närstående har tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet. Eftersom de i många fall har en svensk far registreras de som födda i Sverige. 2.5.2 Förutsättningar för adoption Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt, FB 4:2. I detta ligger att adoption ska användas för att skapa eller befästa ett personligt förhållande mellan sökande och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn. 54 Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas. Tidigare angavs i lagen särskilda kriterier som skulle vara uppfyllda för att en adoption skulle anses lämplig. Många av dessa kriterier, exempelvis avseende ålderskrav och civilstånd, har ansetts omoderna och tagits bort. Istället är det barnets behov av adoption och sökandes lämplighet som adoptivförälder som ska beaktas i det enskilda fallet. Viss ledning för bedömningen ges dock i lagtext. Ålderskrav Den som har fyllt 18 år får adoptera, FB 4:5. Vid bedömningen av om en adoption kan anses lämplig kommer sökandens ålder att beaktas. Det finns inte någon övre åldersgräns för adoptanter angiven i lag. 55 Det finns inte heller någon åldersgräns för den som ska adopteras, även vuxna kan adopteras. Däremot får åldersskillnaden mellan sökanden och den som ska adopteras betydelse, syftet är ju att skapa ett föräldra-barn förhållande. I praxis finns dock exempel på att adoption av syskonbarn har medgetts trots att åldersskillnaden 50 Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyrån, SCB Fakta, Adoptioner 2013. Internationella adoptioner minskar. 51 SCB, Två av tre adoptioner 2017 var styvbarnsadoptioner. www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/allt-fleradopterar-styvbarn/ (2019-01-24). 52 Från 1 januari 2019 kan sambor adoptera varandras barn på samma sätt som makar tidigare har kunnat, FB 4:6. 53 SCB, Två av tre adoptioner 2017 var styvbarnsadoptioner. www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/alltfler-adopterar-styvbarn/ (2019-01-24). 54 Prop. 2017/18:121 s. 142. 55 I RÅ 2007 ref. 74 nekades dock makar som fyllt 49 år medgivande att ta emot ett barn för adoption. Enligt RegR bör en sökande inte vara äldre än 42 år när ansökan om att få ta emot ett barn för adoption enligt (dåvarande) SoL 6:6, [nu SoL 6:12] görs.

16 mellan adoptant och adoptivbarn inte varit så stor. 56 Adoption av vuxen Den som har fyllt 18 år får, enligt FB 4:4, adopteras endast om det finns särskild anledning till en adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om det även i övrigt är lämpligt. Vid bedömningen av om det finns särskild anledning till adoption beaktas som den sökande ha uppfostrat den som ska adopteras eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som den mellan barn och förälder. Förfarandet vid adoption av vuxen är till stora delar detsamma som vid adoption av barn. En eller två adoptanter En ogift och ensamstående person kan adoptera och blir då barnets enda förälder. Detta framgår inte uttryckligen av lagen utan endast indirekt av FB 4:6. En mer eller mindre uttalad huvudregel i svensk rätt är att ett barn helst ska adopteras av ett par för att på så sätt få två föräldrar. Den som är gift eller sammanboende får som huvudregel endast adoptera tillsammans med sin make eller sambo, FB 4:6. Tidigare var det endast makar som kunde adoptera gemensamt. Sambor gavs rätt till gemensam adoption från 1 januari 2019. Tanken med kravet på att makar måste adoptera gemensamt var säkerligen när bestämmelsen infördes att barnet på så sätt skulle inlemmas i en familj. Den som var gift antogs leva med maken och det ansågs rimligt att barnet hade en rättslig relation till båda vuxna i familjen. Att adoptanterna var gifta med varandra kunde då kanske också ses som en garanti för att barnet skulle få växa upp i en intakt familj eftersom skilsmässor i början av förra seklet var sällsynta. Det ska också noteras att det endast är gifta och sambor som kan adoptera gemensamt. Styvbarnsadoption Det är också möjligt för en gift eller samboende person att adoptera sin makes eller sambos barn, vad som brukar kallas styvbarnsadoption eller närståendeadoption. I det fallet blir barnet makarnas eller sambornas gemensamma barn eftersom det är den enda situation då en adoption inte utsläcker det rättsliga förhållandet till (båda) de ursprungliga föräldrarna, FB 4:21 andra meningen. Förbud mot ersättning En ansökan om adoption får enligt FB 4:10 inte medges om ersättning för barnet har utgått eller utlovats från någon sida. När bestämmelsen infördes i 1917 års lag fanns en tydlig oro för att barn skulle kunna bli handelsvaror som en följd av att adoption gjordes möjlig. Förbudet mot ersättning vid adoption har under årens lopp ansetts självklart och har sällan diskuterats i praxis eller litteratur. 57 De allt mer frekventa adoptionerna av barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet, där stora summor utges som ersättning för den tjänst som surrogatmodern utför, har medfört att frågan om ersättning aktualiserats i ett fåtal fall men inte ansetts förhindra adoption. Frågan om betydelsen av ersättning för surrogatarrangemang vid adoption prövades av Svea hovrätt i RH 2016:31. Målet rörde en kvinnas ansökan om att få adoptera makens barn som tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet. Tingsrätten hade avslagit en kvinnas 56 Se t.ex. NJA 1985 s. 651 (9 år); NJA 1991 s. 21 (10 år) och RH 1997:102 (12 år). Se vidare Beckman, N., Höglund, O. m.fl. Svensk familjerättspraxis B III a 4. 57 Se Singer, A., Föräldraskap i rättslig belysning s. 286 ff. för en diskussion om ersättningsförbudet vid adoption.