Europaparlamentet 2014-2019 Plenarhandling B8-0579/2017 24.10.2017 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av kommissionen i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (2017/2897(RSP)) Malin Björk, Marina Albiol Guzmán, Patrick Le Hyaric, Josu Juaristi Abaunz, Marie-Christine Vergiat, Marie-Pierre Vieu, Ángela Vallina, Kateřina Konečná, Jiří Maštálka, Stelios Kouloglou, Paloma López Bermejo, Lola Sánchez Caldentey, Tania González Peñas, Estefanía Torres Martínez, Xabier Benito Ziluaga, Miguel Urbán Crespo, Eleonora Forenza, Sabine Lösing, Stefan Eck, Martina Anderson, Lynn Boylan, Matt Carthy, Liadh Ní Riada, Neoklis Sylikiotis för GUE/NGL-gruppen RE\1137785.docx PE611.515v01-00 Förenade i mångfalden
B8-0579/2017 Europaparlamentets resolution om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (2017/2897(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (nedan kallad Istanbulkonventionen), med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), med beaktande av fördraget om Europeiska unionen unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 8, 19, 157 och 216 samt artikel 218.6 andra stycket a, med beaktande av artiklarna 21, 23, 24, 25 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplan som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995 samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015), och av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, med beaktande av sina resolutioner av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen 1, den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor 2, den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor 3, den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007 2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen 4, den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor 5 och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet från november 2013, den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor 6 och den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet 7, 1 EUT C 77 E, 28.3.2002, s. 138. 2 EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53. 3 EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26. 4 EUT C 168E, 14.6.2013, s. 102. 5 Antagna texter, P7_TA(2014)0126. 6 Antagna texter, P8_TA(2016)0451. 7 Antagna texter, P8_TA(2017)0329. PE611.515v01-00 2/8 RE\1137785.docx
med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016 2019 (Strategic engagement for gender equality 2016-2019) (SWD(2015)0278), med beaktande av jämställdhetsförklaringen från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike av den 19 juli 2017, med beaktande av direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF 1, med beaktande av direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern 2 och förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor 3, med beaktande av direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet 4 och direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster 5, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier, med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014 2015 6 och den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013 7, med beaktande av artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, med beaktande av kommissionen beslut av den 26 april 2006 om kommissionens policy för att skydda den personliga värdigheten och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier, med beaktande av handledningen för Europaparlamentets ledamöter Zero Harassment at the Work Place (nolltolerans mot mobbning och trakasserier på arbetsplatsen) och handlingsplanen för parlamentets administration för denna viktiga fråga, med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden. Rätten till likabehandling och ickediskriminering är en grundläggande rättighet enligt fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna och ska fullt ut respekteras, främjas och tillämpas i lagstiftningen, i praktiken, i rättsliga avgo randen och i vardagslivet. 1 EUT L 315, 14.11.2012, s. 57. 2 EUT L 338, 21.12.2011, s. 2. 3 EUT L 181, 29.6.2013, s. 4. 4 EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. 5 EUT L 373, 21.12.2004, s. 37. 6 Antagna texter, P8_TA(2017)0073. 7 Antagna texter, P8_TA(2015)0050. RE\1137785.docx 3/8 PE611.515v01-00
B. Enligt jämställdhetsindexet från 2017 har alla medlemsstater har långt kvar till målet att säkra jämställdhet mellan kvinnor och män, och framstegen är långsamma. Könsrelaterat våld är både en orsak till och en konsekvens av bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. C. Med sexuella trakasserier avses ett beteende med sexuella undertoner mot en person som inte önskar utsättas för det, och som har till syfte eller får till resultat att kränka personens värdighet eller skapa en hotfull, fientlig, stötande eller besvärad stämning. Sexuella trakasserier ska betraktas som könsdiskriminering. Sexuella trakasserier kan ta formen av en enskild handling eller ett fortlöpande beteende. D. Kvinnor åtnjuter inte samma skydd mot manligt våld, sexuella trakasserier och övergrepp inom hela EU på grund av skillnader i medlemsstaternas politik och lagstiftning. Rättsväsendet ger inte tillräckligt stöd till kvinnor. E. Sexuellt våld och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är en fråga om hälsa och säkerhet och bör behandlas och förebyggas som sådan. F. Det går inte att utrota sexuellt våld och sexuella trakasserier med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, lagstiftningsmässiga, rättsliga, framtvingande, utbildnings- och hälsomässiga åtgärder samt av andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt minska antalet fall och deras konsekvenser. G. Rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Violence against women: an EU-wide survey (Våld mot kvinnor: en undersökning omfattande hela EU) från mars 2014 visar att var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller stalkning via ny teknik, och att 75 procent av alla kvinnor på högre beslutsfattande poster har utsatts för sexuella trakasserier. Detta visar att inga kvinnor eller flickor, oavsett ålder och ställning i livet, går säkra från sexuellt våld. H. Sexuella trakasserier och övergrepp utförs företrädesvis av män mot kvinnor och är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och i hela världen. Det omfattar offer och förövare i alla åldrar oavsett utbildning, inkomster eller samhällsställning och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i vårt samhälle. I. Våld mot kvinnor, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, tolereras alltför lätt. I själva verket är det en strukturell kränkning av personens grundläggande rättigheter och ett allvarligt brott som ska lagföras som sådant. Straffriheten måste stoppas, genom att det säkerställs att förövarna åtalas och att våldsutsatta kvinnor och flickor får stöd och erkännande av rättsväsendet så att man kan bryta den onda cirkeln av tystnad och ensamhet för våldsutsatta kvinnor och flickor. J. Förövaren av könsrelaterat våld är ofta redan bekant med offret och ofta är offret i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla händelsen. K. Könsstereotyper och sexism, inklusive sexistisk hatpropaganda, som förekommer i hela världen, såväl på nätet som offline, i offentligheten och i privatlivet, är en av de bakomliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor. PE611.515v01-00 4/8 RE\1137785.docx
L. Samtliga EU-medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men hittills har endast 15 ratificerat den. EU:s anslutning till Istanbulkonventionen befriar inte medlemsstaterna från den nationella ratificeringen. M. Enligt artikel 40 i Istanbulkonventionen ska parterna vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att alla oönskade former av verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell karaktär som har till syfte eller följd att en persons värdighet kränks, särskilt genom att skapa en skrämmande, fientlig, förnedrande, kränkande eller stötande miljö, kan leda till straffrättsliga eller andra rättsliga sanktioner. N. Våld och sexuella trakasserier på allmänna platser är mycket vanligt i hela EU. O. Våld och trakasserier i det politiska livet drabbar kvinnor på ett oproportionerligt sätt på grund av deras kön. P. Sådant våld utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland skyldigheten att säkerställa att kvinnor fritt kan delta i den politiska representationen. Dessa friheter är förankrade i internationella överenskommelser, bl.a. den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, handlingsplanen från Peking och målen för hållbar utveckling. Q. I en undersökning som utförts av Interparlamentariska unionen (IPU) konstaterade man att bland kvinnorna i det politiska livet i hela världen, inklusive i 15 europeiska länder, hade 81,8 procent av de svarande i alla länder och regioner upplevt psykiskt våld, och 65,5 procent hade flera gånger, eller ofta, varit föremål för förödmjukande sexistiska kommentarer under sin mandatperiod. R. Sexuella trakasserier definieras i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna. S. De flesta nationella parlament i EU saknar aktiva åtgärder för att bekämpa sexuella trakasserier och sexuella övergrepp på arbetsplatsen. Parlamentet har inrättat en särskild rådgivande kommitté som handlägger klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter, och det finns en rådgivande kommitté om trakasserier och förebyggande av dem på arbetsplatsen som handlägger andra formella förfaranden som rör personal i parlamentets administration och politiska grupper. Nolltolerans och bekämpande av sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i EU 1. Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och beklagar att kvinnor och flickor ofta utsätts för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, vilket utgör en grov kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet. 2. Europaparlamentet stöder kraftfullt alla kvinnor och flickor som deltagit i #MeToo-kampanjen, särskilt i de fall förövare pekas ut. 3. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utarbeta en övergripande EU-strategi mot alla former av könsrelaterat våld, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor. RE\1137785.docx 5/8 PE611.515v01-00
4. Europaparlamentet kräver att ett straffrättsligt instrument införs i form av ett direktiv mot könsrelaterat våld, inbegripet sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, och åtgärder fo r att ta itu med den s.k. six-p -ramen om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot kvinnor (politik, förebyggande, skydd, åtal, åtgärder och partnerskap). Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna måste säkerställa att gärningsmännen blir straffade i enlighet med brottets svårhetsgrad, att de är skyldiga att iaktta tillbörlig aktsamhet och både registrera och utreda alla former av könsrelaterat våld, inbegripet sexuella trakasserier, för att kunna väcka allmänt åtal, samt att de tar fram planer för att utarbeta specifika utredningsrutiner för polis och hälso- och sjukvårdspersonal i syfte att säkra bevis på sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. 5. Europaparlamentet påminner om att sexuella trakasserier kan ta sig olika uttryck (fysiskt, verbalt, skriftligt eller annat) och involvera personer av motsatt eller av samma kön. Parlamentet anser att en rad olika typer av beteende kan anses vara sexuella trakasserier, t.ex.: löften om någon form av belöning (exempelvis en lovande karriär) i utbyte mot sexuella tjänster eller hot om repressalier om man vägrar att utföra en sådan tjänst, upprepade grova eller suggestiva kommentarer, eller sexuella anspelningar, användning av grovt och stötande språk och gester, upprepade och överdrivna komplimanger om en arbetskollegas utseende, fysisk kontakt, att pressa sig mot någon, nyp eller avsiktliga oönskade pussar, voyeuristiska eller exhibitionistiska handlingar, bruk av pornografiskt material. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i alla former och att fullt ut åta sig att säkerställa att sådant beteende helt upphör. Detta omfattar, men inte uteslutande, kriminalisering av sexuella trakasserier på allmänna platser, i det politiska livet och på arbetsplatsen, genomförande av informationskampanjer om de rättigheter som offer för sexuella trakasserier och mobbning har, utbildning av polis och rättsväsenets personal om offrens rättigheter, verkställande av ett strikt protokoll till stöd för offren och utredning av fall av sexuella trakasserier och mobbning, tillhandahållande av kostnadsfri juridisk rådgivning och stöd till offer som väcker talan vid domstol. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka aktivt för förändrade attityder och beteenden och att bekämpa sexism och könsstereotyper, t.ex. genom att främja ett könsneutralt språk, göra samordnade insatser för att ta upp mediernas och reklamens viktiga roll på det här området och uppmuntra alla, inklusive män och pojkar, att bidra aktivt till motverkandet av alla former av våld. 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra information om sexuellt samtycke och sexuella trakasserier obligatoriskt i sina utbildningssystem. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda och delta i en dialog med medierna om deras ansvar för att ge objektiv information om sexuellt våld och trakasserier på allmänna platser, på arbetsplatsen och på andra platser, och att uppmuntra medierna att ge en framträdande plats åt informationskampanjer och det civila samhällets arbete i kampen mot våld mot kvinnor. 10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra befintliga EU-direktiv på detta område, i synnerhet direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet och direktiv PE611.515v01-00 6/8 RE\1137785.docx
2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier, och att anslå tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att förebygga och bekämpa våld, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp, stärka kvinnors och flickors ställning, skydda offren och ge dem möjlighet att få ersättning. 11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern, förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor och direktiv 2012/29/EU om skydd av offer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sin genomföranderapport, som var väntad den 1 januari 2016. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s nuvarande rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, för att inkludera sexism, hatbrott och uppvigling till hat på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av jämförbara uppdelade uppgifter om könsbaserat våld på EU-nivå. Sexuella trakasserier i parlament, däribland Europaparlamentet 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp, att vidta aktiva åtgärder för att motverka sådana handlingar i de nationella parlamenten, och att införa och på lämpligt sätt genomföra en politik präglad av respekt och värdighet på arbetsplatsen för ledamöter och personal. Parlamentet kräver att genomförandet av denna politik övervakas. 15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla skydd för parlamentsledamöter som samverkar med allmänheten, i synnerhet ledamöter som utsatts för sexuella övergrepp och hot om könsrelaterat våld, inklusive på internet. 16. Europaparlamentet kräver att en kommitté bestående av oberoende experter sammankallas för att undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet. 17. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att erkänna sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i institutionen som ett brott om offret inte gett sitt medgivande, för att säkerställa att sådana brott automatiskt lagförs. 18. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att se över och stärka parlamentets rådgivande kommitté som handlägger klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och parlamentsledamöter. Parlamentet kräver att den rådgivande kommittén om trakasserier och förebyggande av trakasserier förstärks för att stärka dess positiva åtgärder och undvika intressekonflikter med avseende på medlemmarna i dessa viktiga kommittéer, och kräver att en särskild kommitté för sexuella trakasserier, som ska omfatta en juridisk rådgivare och medicinsk personal, inrättas för att utreda formella ärenden, upprätthålla ett konfidentiellt register över ärenden över tiden och utveckla bästa metoder för att säkra nolltolerans på alla nivåer inom institutionen. RE\1137785.docx 7/8 PE611.515v01-00
19. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att fullt ut stödja offer som har gjort en anmälan inom institutionen och/eller med den lokala polisen, vidta nödåtgärder eller skyddsåtgärder när så är nödvändigt och fullt ut genomföra artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna, och samtidigt se till att ärendena utreds grundligt och att disciplinära åtgärder tillämpas. 20. Europaparlamentet uppmanar parlamentet att säkerställa genomförandet av en kraftfull och effektiv handlingsplan för förebyggande, stöd och obligatorisk utbildning för all personal och alla ledamöter om respekt och värdighet på arbetsplatsen så att en nolltoleranspolitik blir normen. Parlamentet förpliktigar sig till att till fullo delta i kampanjer för att öka medvetenheten hos alla ledamöter och administrativa avdelningar, med särskilt fokus på grupper med svagast ställning, t.ex. praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter och kontraktsanställda, och att inrätta ett institutionellt nätverk av konfidentiella rådgivare som ska stödja och bistå offer, vilket är praxis i kommissionen. o o o 21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europaparlamentet, medlemsstaternas nationella parlament och regeringar, rådet, kommissionen, samt Europarådets parlamentariska församling. PE611.515v01-00 8/8 RE\1137785.docx