Biotop- och elfiskeundersökning i Töllesjöbäcken

PM Biotop- och elfiskeundersökning i Töllesjöbäcken Uppdragsgivare WSP

Dokumentuppgifter Titel Version 002 Datum 2015-10-07 Uppdragsgivare Uppdragsnummer 3029-04 Dokumentnummer 001 Biotop- och elfiskeundersökning i Töllesjöbäcken WSP Sverige AB PM genomfört av Patrik Lindberg Sammanfattning Töllesjöbäcken samt biflödet nedströms 41 håller ett livskraftigt bestånd av öring, amerikansk bäckröding, bäcknejonöga och signalkräfta. Närvaron av yngel av ovanstående arter påvisar att bäcken håller en god vattenkvalitet med ett ph över 6,0 likaså visar det att lämpliga lek- och uppväxtområden finns utmed ett flertal delsträckor. Av fångsten att döma utgörs merparten av fiskarterna av stationära bestånd. För att förbättra vandringsmöjligheterna för uppvandrande fisk från Viskan bör de partiella vandringshindren vid Tegalyckan rivas bort. För att förbättra lek- och uppväxtmiljöerna för de strömlekande arterna (öring, amerikansk bäckröding och nejonöga) är det lämpligt att lägga ut lekgrus (dimension 20-50 mm) och större block (dimension 150-300 mm) på strömmande delsträckor i samband med trumläggningen. Ett flertal strömmande sträckor har noterats vid inventeringen där vattenhastigheten är 0,2 m/s. Inför planerad trumläggning i samband med förläggning av överföringsledningarna bör ett utfiske göras i syfte att flytta bort fisken så att de inte kommer till skada. 2 (21)

Innehållsförteckning 1 Bakgrund... 5 2 Metodik... 5 3 Resultat Elfiske... 7 3.1 Elfiskelokal Modellflygplatsen ned. grusväg. (Biflöde till Töllesjöbäcken)... 7 3.2 Elfiskelokal Sörryavägen... 9 3.3 Biotopbedömning av korsningspunkter... 11 3.3.1 Töllesjöbäcken biflödet och huvudfåran vid väg 41 (kartbilaga 1a).... 11 3.3.2 Töllesjöbäcken huvudfåran utloppsledning från Sobacken. (kartbilaga 1b och 1c).... 15 4 Analys och bedömning... 18 Bilagor 1a-1c 4 (21)

1 Bakgrund EnviroPlanning AB har på uppdrag av WSP Sverige AB utfört en begränsad biotop- och elfiskeundersökning av Töllesjöbäcken med biflöde vid korsningspunkter med en utredningskorridor för Borås Energi AB:s överföringsledningar för VA och fjärrvärme. Fältinventeringen genomfördes 21 september 2015 under goda förhållanden med medelhöga vattenflöden och goda siktförhållanden, resultatet presenteras i nedanstående rapport. Syftet med undersökningen är att identifiera och bedöma Töllesjöbäckens värde som biotop för vattenlevande organismer med fokus på fisk samt föreslå lämpliga kompensationsåtgärder utmed de korsningspunkter där ledningsdragningen kommer i konflikt med Töllesjöbäcken. Omfattning: Elfiske- och biotopundersökningen omfattar: Elfiskeundersökning på två lokaler dels i Töllesjöbäckens biflöde och dels vid korsningspunkten där Töllesjöbäcken möter utloppsledningen från Sobacken. Bedömning av trumman under väg 41 vandringshinder eller inte? Bedömning av lämpliga områden utmed Töllesjöbäcken med biflöden som är lämpliga att göra kompensationsåtgärder på. 2 Metodik Elfiskena har utförts med rak likström. Fångsteffektiviteten, eller p'-värdet ger ett mått på hur effektivt elfisket varit vid den så kallade utfångstmetoden. Den är baserad på att man fångar fisk så effektivt att fångsterna vid en serie identiskt utförda fisken sjunker. Ju större fångsteffektivitet (p') desto snabbare faller fångsterna (Bohlin 1984). Fångsteffektiviteten beror givetvis också på hur pass erfaren elfiskaren är. Lokaler är olika svåra att fiska och olika arter reagerar olika på elströmmen. Har vattnet en hög ledningsförmåga kan det innebära en försämrad fångsteffektivitet. Vattenföringen vid elfisketillfället spelar också en mycket viktig roll. Vid högvattenföring och låga temperaturer försämras fångsteffektiviten i de flesta fall. En extrem lågvattenföring kan innebära att fisk invandrar och koncentreras till områden med existerande vattenföring, och därmed riskerar den verkliga populationen inom uppföljningsstationen att överskattas. Vattenföringen vid elfisket utgör därför ett viktigt underlag vid bedömning av täthetsförändringar mellan olika år. Elfiskemetodiken medför att en viss underskattning vanligen fås vid skattningen av den totala öringpopulationen (Bohlin & Sundström 1977). Underskattningen är störst för mindre fiskar medan den successivt avtar med ökad kroppslängd (Alenäs 1994). Vid elfisket 2015 elfiskades de utvalda provytorna (lokalen) kvantitativt, d.v.s. tre fiskeomgångar. Fångsten har sumpats, därefter artbestämts och längdmätts. Efter undersökningen har fångad fisk återutsatts inom undersökningsområdet. Vid elfisket 2015 användes ett bensindrivet likströmsaggregat av typen LUGAB. Spänningen som används kan variera med vattnets ledningsförmåga. Vid elfiske med bensindrivet aggregat har en spänning på 200 V visat sig lämplig i de allra flesta

vattendrag i Västra Götalands län. Strömstyrkan som användes vid 2015 års elfiske låg på 0,6-0,8 A. För lokalen redovisas öringen som ensomrig (0+) respektive flersomrig (>0+), som regel tvåsomrig. Stationär öring lever i regel i hela sitt liv i vattendraget och större stationära öringar kan därför vara betydligt äldre än vandrande öringungar. Alla elfisken redovisas som skattat antal / 100m². Metodiken för elfiske bygger på att en fisk som blir omgiven av ett elektriskt fält av viss styrka blir bedövad och inte kan simma. Därmed är fisken möjlig att fånga med en håv. Den aktiva pluselektroden, anoden, är vanligtvis ringformad och fastsatt på en ca två meter lång stav. Minuselektroden, katoden, kan bestå av ett flätat metallband eller ett kopparnät som alltid ligger i vattnet under själva fisket. När spänningsfallet vid anoden är för lågt eller när avståndet från katoden är stort skräms fisken undan. När spänningsfallet är högre eller när fisken kommer närmare katoden attraheras fisken av strömmen och börjar simma mot anoden. När fisken kommer tillräckligt nära anoden bedövas den. Inom hur stort område fisken påverkas beror på flera faktorer bl.a. fiskens storlek, vattnets konduktivitet (ledningsförmåga), arbetsspänningen och elfiskeutrustningens utformning. Foto 1. Amerikansk Bäckröding fångad i biflödet vid modellflygplatsen 6 (21)

3 Resultat Elfiske 3.1 Elfiskelokal Modellflygplatsen ned. grusväg. (Biflöde till Töllesjöbäcken) Fångstresultatet av förekommande arter redovisas i tabell 1 nedan. Vid elfisket var vattennivån normal och sikten var mycket god. Förhållandena bör därför inte ha inverkat negativt på elfiskeresultatet. Totalt elfiskades en 60 m lång sträcka av vattendraget. Lokalen ligger nedströms korsningspunkten för ledningen. Foto 2. Biotopbild av elfiskelokalen vid modellflygplatsen ned. grusväg. Tabell 1. Fångst av öring m fl. arter på lokalen vid modellflygplatsen Fångade arter Fångat Omg 1 Fångat Omg 2 Fångat Omg 3 Totalt antal fångade Skattat antal Skattad täthet (ind/100m 2 ) 95%-konf. Intervall (ind/100m 2 ) Öring 4 1 0 5 5,0 10,5 0,4 Bäckröding 0+ 8 1 0 9 9,0 18,8 0,2 Bäckröding >0+ 3 0 1 4 4,4 9,1 2,0 Hyb. B.röd-Öring 0+ 0 0 0 0 0,0 0,0 - Hyb. B.röd-Öring >0+ 5 1 0 6 6,0 12,5 0,3 Signalkräfta 4 3 6 13 16,0 33,2 - Elritsa 6 0 1 7 7,1 14,8 0,8 Totalt: 30 6 8 44 47,5 98,9

1-5 16-20 31-35 46-50 61-65 76-80 91-95 106-110 121-125 136-140 151-155 166-170 181-185 196-200 211-215 226-230 241-245 Antal fångade 1-5 16-20 31-35 46-50 61-65 76-80 91-95 106-110 121-125 136-140 151-155 166-170 181-185 196-200 211-215 226-230 241-245 1-5 16-20 31-35 46-50 61-65 76-80 91-95 106-110 121-125 136-140 151-155 166-170 181-185 196-200 211-215 226-230 241-245 Antal fångade Antal fångade 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Längdfördelning ÖRING 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Längdfördelning BÄCKRÖDING Längdintervall (mm) Längdintervall (mm) Figur 1. Längdfrekvensdiagram för öring (vänster) och Am. bäckröding (höger) i fångsten. 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Längdfördelning BÄCKRÖDING X ÖRING Längdintervall (mm) Figur 2. Längdfrekvensdiagram över hybridformen av öring och am. Bäckröding i fångsten. Lokalen är mindre lämplig som lekområde i dess nuvarande utformning. Endast några meter nedan grusvägen bedömdes ha lämplig lekbotten, övriga delar hade enbart mjukbotten. Trots detta var tätheterna av laxfiskar mycket hög. Trumman under vägen synes ha för liten dimension. Förekomsten av fisk- och kräftyngel indikerar god vattenkvalitet. 8 (21)

3.2 Elfiskelokal Sörryavägen Fångstresultatet av förekommande arter redovisas i tabell 2 nedan. Vid elfisket var vattennivån normal och sikten var mycket god. Förhållandena bör därför inte ha inverkat negativt på elfiskeresultatet. Totalt elfiskades en 60 m lång sträcka av vattendraget. Foto 3. Biotopbild av elfiskelokalen Sörryavägen. Tabell 2. Fångst av öring m fl. arter på lokalen. Fångade arter Fångat Omg 1 Fångat Omg 2 Fångat Omg 3 Totalt antal fångade Skattat antal Skattad täthet (ind/100m 2 ) 95%-konf. Intervall (ind/100m 2 ) Öring 0+ 24 6 1 31 31,4 20,9 1,4 Öring >0+ 15 4 2 21 21,8 14,5 2,4 Bäckröding 3 1 0 4 4,0 2,7 0,5 Bäcknejonöga 3 3 1 7 9,5 6,4 10,5 Signalkräfta 0 1 2 3 3,7 2,5 - Totalt: 45 15 6 66 70,4 46,9 Hybridformerna i fångsten var inte lika vanliga som i biflödet. Den dominerande arten var öring. Yngel fångades av samtliga arter, oklart dock gällande bäcknejonöga. Fångsten av yngel indikerar i likhet med lokalen ovan att vattenkvalitén är god och att lekområden för strömlekande fiskarter finns inom elfiskelokalens direkta närhet.

1-5 16-20 31-35 46-50 61-65 76-80 91-95 106-110 121-125 136-140 151-155 166-170 181-185 196-200 211-215 226-230 241-245 1-5 16-20 31-35 46-50 61-65 76-80 91-95 106-110 121-125 136-140 151-155 166-170 181-185 196-200 211-215 226-230 241-245 Antal fångade Antal fångade 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Längdfördelning öring 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Längdfördelning BÄCKRÖDING Längdintervall (mm) Längdintervall (mm) Figur 3. Längdfrekvensdiagram för öring och am. bäckröding fångade på lokalen. 10 (21)

3.3 Biotopbedömning av korsningspunkter 3.3.1 Töllesjöbäcken biflödet och huvudfåran vid väg 41 (kartbilaga 1a). Figur 4. Karta över biflödet till Töllesjöbäcken och Töllesjöbäcken. Raka gröna och blått sträck visar korridoren för ledningsdragningen. Numreringen förklaras i texten nedan.

Korsningspunkten vid biflödet (1) karaktäriseras av en liten vattenfåra som till stora delar är bevuxen med övervattensväxter. Den kraftigt igenväxta vattenfåran utgör ett vandringshinder i sig för uppvandrande vattenorganismer. Bottenstrukturen består huvudsakligen av mjukbotten men här och där finns partier med grus och sand på de mer strömmande partierna. På kartan över biflödet (kartan är benämnd Töllesjöbäcken, bilaga 1a ) är sträckan färgad blå. I dess nuvarande form utgör fåran ingen lämplig biotop för strömlekare. Vattenhastigheten är högre i de övre delarna av delsträckan ca 15 m nedströms trumma (3) under väg 41 och ca 30 m vidare nedströms. Därefter blir vattendraget mer lugnflytande ned till strax ovan grusväg (ca 20 m uppströms grusväg) där vattenhastigheten återigen tar fart (4). Beskuggningen är mindre än 10 % utmed delsträckan. Trumman under väg 41 inventerades samtidigt som biflödet och utgör inget vandringshinder för uppvandrande vattenorganismer. Trummans utlopp ligger mycket djupt vilket innebär att dess kapacitet att leda vatten är försämrad men dess djupa läge är perfekt för uppvandrande fiskarter. Inga erosionsskador syntes kring inloppet. Nästa delsträcka börjar strax ovan grusvägen (färgad orange). Delsträckan präglas av relativt hög strömhastighet, speciellt uppströms grusvägen och utgör potentiella lekområden för strömlekande fiskarter vid en framtida förbättringsåtgärd (4). Den nuvarande biotopen är dock inte vidare lämpad för strömlekande fisk med undantag av ett område strax nedströms grusvägen, där det i dagsläget finns några kvadratmeter med grus och stenbotten. Övriga delar utgörs till stor del av mjukbotten och beskuggningen är minimal. Trumman under grusvägen är för liten, bara ca 250 mm vilket sannolikt utgör ett dämme vid höga vattennivåer. Röd delsträcka (5) utgör en fullgod öringbiotop i sig och har inget behov av förbättringsåtgärder. Biotopen passar framförallt de lite större fiskarna eftersom det är gott om höljor och lite djupare partier. Röd delsträcka utgörs även av huvudfåran (6) som kommer från hundkapplöpningsbanan och mynnar strax nedströms väg 41 vid sidan av kennelklubbens gamla stuga. Denna sträcka har undersökts vid ett tidigare tillfälle med elfiske och ett flertal öringar kunde då konstateras. 12 (21)

Planerade åtgärder Biflödet Ledningsdragningen planeras att korsa biflödet ungefär mitt på den blå delsträckan (se nr 1, figur 4). För att korta ner trumlängden och minimera eventuella framtida erosionsskador kommer trumman läggas vinkelrätt mot ledningsdragningen vilket medför att delar av bäcken kommer att behöva grävas om. Ledningen kommer att ligga i en ca 2,5 m hög ledningsbank som löper ovanpå våtängen. Huvudfåran Delen som ligger ca 15 m nedströms trumman under väg 41 (huvudfåran, röd sträcka) och fortsätter ner till den första grusvägen kommer att kulverteras med en ny trumma för att ledningsdragningen skall kunna gå ovanpå (se nr 6, figur 1). Trumman kommer att läggas på en passande lekbotten för strömlekande fiskarter och därmed förstöra viktiga lekområden för bl a öringen och bäcknejonögon. Förslag på kompensationsåtgärder och försiktighetsåtgärder Biflödet Ett elfiske för göras i syfte att fiska ut beståndet innan bäckfåran torrläggs. I och med omgrävningen av bäcken utmed den blå delsträckan (se karta) är det lämpligt att merparten av omgrävningen sker i torrhet. Avbaningsmassor bör tas till vara och återföras på slänter och längs med släntkrön av bäcken. Som en kompensationsåtgärd kan de mer strömmande delarna av den blå sträckan (se figur 1, nr 3 & 4) med fördel kläs med natursten av dimension 20-50 mm uppblandat med större block och sten 150-300 mm. Lagret av natursten bör vara minst 30 cm tjockt varför det krävs en urgrävning av fåran innan naturstenen läggs ut. Längs med bäcksidorna kan al och kanske björk planteras (beror på grundvattennivån) för att dels beskugga vattenytan och dels öka mängden insekter i och kring vattendraget. Eftersom vattenflödet sannolikt är mycket lågt under torrperioder bör det byggas in små höljor (bassänger) utmed de sträckor där det läggs ut natursten. På så vis ges det möjligheter för vattenorganismerna att samlas i bassängerna under lågvattensperioder och likaså under kalla vinterperioder då bäcken fryser till. Nedströms korsningspunkten längs med den orangefärgade sträckan finns det goda möjligheter att förbättra bäckfåran dels med natursten (se angivna beskrivning ovan, delar av sträckan kan kompletteras med 5-20 mm grus för att gynna bäcknejonögat) samt även plantera träd och buskar längs med vattendraget (se figur 1 nr 3 & 2).

Företrädelsevis bör stubbar från röjningen av ledningsgatan användas men det kan även kompletteras med växtmaterial från någon trädgårdsskola i närheten. Sälg och al bör användas i syfte att dels utgöra föda för insekter tidigt om våren och dels ge skydd åt fisk med de rötter som alen så småningom bildar. Huvudfåran En utfiskning av fiskbeståndet bör göras innan några trummor läggs ut. Fisken kan med fördel placeras antingen uppströms väg 41 eller också en bra bit nedströms. Trumman som skall läggas i huvudfåran (röd sträcka) kommer att göra intrång på lekområden för öring och nejonöga. Trumman kommer att anläggas strax nedom Trafikverkets trumma och på så vis kommer stora delar av lekområdet förstöras. Eventuella kompensationsåtgärder kan göras nedströms grusvägen dels genom att riva bort en mindre trumma som ligger nedströms grusvägen och dels med att lägga ut lekgrus och sten enligt ovan angivna beskrivning. Om det finns möjlighet bör trumman läggas i torrhet och vattnet kan då ledas förbi med hjälp av en passande trumma alternativt ett flertal pumpar och en pumpgrop. Natursten kan med fördel klä bottnen av trumman, ca 25 cm tjockt lager av 30-150 mm natursten (se figur 1, nr 6). Dimensionen bör därför anpassas så att den natursten som ligger inuti inte dämmer trumman. Trumman bör läggas med så lite lutning som möjligt dels för att fisken skall kunna vandra upp lättare och dels för vattnet annars tenderar att rinna nere i stenlagret vid lågvattenflöden. Träd och buskar av al och sälg planteras med fördel utmed de delar som biotopförbättras. 14 (21)

3.3.2 Töllesjöbäcken huvudfåran utloppsledning från Sobacken. (kartbilaga 1b och 1c). Figur 5. Orthofotot visar plats för eventuella omledningar av Töllesjöbäcken. Numreringen förklaras i text nedan. Huvudfåran av Töllesjöbäcken vid platsen för ev. omledningar av bäcken samt vid korsningspunkten, utgörs av en ca 2,5 m bred vattenfåra med varierande bottenstruktur. Vid de två husen (se figur 5) strax uppströms Sörryavägen utgörs bottnen till stor del av grus och vattenhastigheten är strömmande. Två partiella vandringshinder finns på sträckan det ena består av en gammal fångstanordning för ål (1) och det andra utgörs av ett fallet träd där det ansamlats bröte (2). Båda är partiella vandringshinder för öring och ål som vandrar upp från Viskan. Uppströms husen rinner bäcken till stora delar längs med vägen i en grön ridå av buskar och träd. Bottenstrukturen utgörs till stora delar sand med inslag av grus där vattenhastigheten är högre (3). Strax uppströms där grusvägen från Sobacken ansluter till Viksvägen rinner ett litet biflöde ut i Töllesjöbäcken (4). Biflödet utgör

ett mycket vackert inslag men hyser inga högre naturvärden för vattenorganismer eftersom den troligen torkar ut under torrperioder. I läge för där Sörryavägen ansluter till Viksvägen är vattenbiotopen mycket fin (röd sträcka, se kartbilaga 1c) med större sten uppblandat med mindre leksten. Biotopen utgör i sitt nuvarande skick ett lek- och uppväxtområde för laxfisk och nejonöga. Totalt är det ca 400 m 2 med fin lekbotten (se foto 3). Den fina biotopen sträcker sig från Sörryavägen och vidare uppströms ungefär upp till och förbi det nedströms liggande huset. Foto 4. Trumman under grusvägen som går uppemot Sobacken från Viksvägen. Planerade åtgärder En utloppsledning från Sobacken kommer att dras längs med delar av huvudfåran och korsa Töllesjöbäcken på ett ställe. Eventuellt kan det bli aktuellt med omledning 16 (21)

av bäcken på två ställen där det är trångt. I nuläget är den exakta dragningen osäker varför nedan föreslagna kompensationsåtgärder kan komma att ändras. Förslag på kompensationsåtgärder och försiktighetsåtgärder Sannolikt utgör ålfällan ett definitivt vandringshinder för övriga vattenorganismer och det finns mycket att vinna på att riva bort den. Det fallna trädet bör relativt lätt kunna gå att ta bort om markägaren tillåter likaså är ålfällan lätt att riva. Det är viktigt att markägaren är informerad och har gett sitt samtycke innan någon rivning sker. Biotopen uppströms husen är förhållandevis fin men bottenstrukturen kan lätt förbättras genom utläggning av natursten och block för att skapa bättre förutsättningar för de strömlekande fiskarterna. De strömmande partierna finns framförallt invid husen och utmed dessa partier räcker det med att lägga ut lite större block för att skapa ståndplatser för öringen ingen leksten av dimensionen 20-50 mm krävs. Viss försiktighet bör vidtas för att undvika dämningseffekt som kan påverka hustomterna negativt. Ungefär i läge för det nedersta av husen (närmast Viskan sett) börjar en mycket fin sträcka som sträcker sig ned till strax nedom Sörryavägen. Denna sträcka bör man i möjligaste mån lämna opåverkad.

4 Analys och bedömning De elfiskade lokalerna myckna inblandning av yngel i fångsten visar på att Töllesjöbäcken hyser ett livskraftigt bestånd av såväl öring, amerikansk bäckröding och bäcknejonöga. Utmed biflödet finns idag inte mycket lekområden trots det är tätheterna av främst amerikansk bäckröding mycket hög vilket tyder på att födotillgången är god och att de små lekområden som finns utnyttjas till fullo. De höga tätheterna av bäckröding ovan vandringshindren skulle kunna tyda på att det inte är så mycket öring som vandrar upp från Viskan men konkurrens sambanden mellan öring och bäckröding är oklara. En utrivning av vandringshindren skulle möjliggöra för ett flertal arter att nyttja bäcken som lek- och födoområde och det skulle även stärka öringbeståndet i Viskan. Åtgärden skulle helt klart ge mest naturvärde för pengarna dock bör en genomgång av hela Töllesjöbäcken göras för att se så det inte finns några ytterligare vandringshinder nedströms. Totalt uppskattas att ca 50-60 m 2 bäckbotten förstörs i biflödet av de omgrävningar och den trumma som ska anläggas där. I huvudfåran vid gamla kennelklubben kommer ca 75-100 m 2 lekbotten att försvinna i och med Trafikverkets trumma och trumman som krävs för att ledningsdragningen från Borås till Sobacken skall kunna korsa Töllesjöbäcken. Vid utloppsledningen är det i nuläget oklart hur mycket intrång det blir på Töllesjöbäcken. Den absolut finaste delsträckan återfanns här vilket bör beaktas i den fortsatta projekteringen. För att inte ett flertal av fisken skall dö vid trumläggningen i biflödet och i Töllesjöbäcken nedan väg 41 och de eventuella omledningarna förordas att ett elfiske görs precis innan arbetena sätter igång. De infångade fiskarna kan med lätthet flyttas till passande biotoper uppströms alternativt nedströms påverkansområdet. 18 (21)

Bilaga 1a Karta över biflödet vid väg 41 samt huvudfåran i Töllesjöbäcken

Bilaga 1b Karta över Töllesjöbäcken nedre ( plats för ev. omledningar av bäcken) 20 (21)

Bilaga 1c Nedre delen av Töllesjöbäcken (plats för anläggande av utloppsledning under Töllesjöbäcken ligger på samma plats som elfiskelokalen). Sörryavägen Elfiskelokal Sörryavägen