Fjärrvärme Tyska Skolgränd, Svartmangatan gamla stan, stockholm Arkeologisk schaktövervakning SR 1213 Anna Bergman Stadsmuseet rapporterar 128
Omslagsbild: Tyska Skolgatan sett från Baggensgatan och västerut, taget före 1937 då gränden bräddades. Okänd fotograf. SSM F 21361 Stadsmuseet Box 15025 104 65 Stockholm Rapportförfattare: Anna Bergman Foto: Anna Bergman, John Hedlund Grafisk form: Cina Stegfors Publicering: 2017 ISBN 978-91-88505-10-1 Stadsmuseet
Innehåll 1 Inledning...5 2 Administrativa uppgifter...5 3 Sammanfattning...5 4 Bakgrund...6 5 Tidigare undersökningar...7 6 Syfte, utförande och metod...8 7 Undersökningsresultat...8 7.1 Grundmuren K 49, Juno 16...8 7.2 Kulturlager i Tyska Skolgränd... 10 7.3 Murade lämningar i Tyska Skolgränd... 11 8 Slutsatser... 13 9 Källor och litteratur... 14 Bilaga 1. Kontextbeskrivningar... 15 Bilaga 2. Termer och dateringskriterier för murverk... 16 Bilaga 3. Makrofossilanalys... 17 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 3
Figur 1: Schaktet markerat med rött på ett utsnitt ur DP/Map, Stockholms stadsbyggnadskontor. 4 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
1 Inledning 3 Sammanfattning Stadsmuseet i Stockholm har efter beslut från Länsstyrelsen i Stockholms län utfört arkeologisk schaktövervakning i Gamla stan med anledning av arbeten för nedläggande av fjärrvärme. Uppdragsgivare var AB Fortum Värme och schaktentreprenaden utfördes av Mark och Bygg Resursen AB (MBR). Denna rapport behandlar ett schakt som drogs i Svartmangatan från Juno 16, vidare in på Tyska Skolgränd fram till Andromeda 13 och Cupido 4 (SR 1213). Inom samma beslut från Länsstyrelsen ingick flera schakt fördelade på sju olika områden inom Gamla stan. Arbetet pågick under större delen av år 2016 och schakten fick separata SR-nr (1211-1214, 1475, 1476 och 1492). Dessa redovisas i sex delrapporter (två undersökningar redovisas i samma rapport). I Svartmangatan påträffades inga arkeologiska lämningar, förutom grundmuren till byggnaden inom fastigheten Juno 16 där schaktningarna påbörjades. I Tyska Skolgränd framkom en mindre yta med bevarade kulturlager. Ingen datering var möjlig, men det äldsta lagret var avsatt på vad som tolkades vara åsgrus. En arkeobotanisk analys visade att lagret innehöll träkol från framför allt tall, samt rester av råg. Längre österut i gränden schaktades delar av ett tunnvalv i tegel fram. I valvet var smygsidorna till en källarglugg synliga. Källarrummet har tillhört Andromeda 13 som reglerades på 1930-talet. Då breddades Tyska Skolgränd med ca fem meter i detta parti. Gluggen kan identifieras på en uppmätningsritning från tiden strax innan regleringen. Utifrån tegelstorleken är en medeltida datering av rummets tunnvalv möjlig. 2 Administrativa uppgifter Stadsdel: Gamla stan Fastighet: Juno 16, Andromeda 13, Cupido 4 Adress: Svartmangatan, Tyska Skolgränd Typ av undersökning: Schaktövervakning Länsstyrelsens beslut dnr: 4311-45136- 2014 Uppdragsgivare: AB Fortum Värme Stadsmuseets dnr: 4.4/4350/2015 Undersökningsperiod: Mars 2016 Höjdsystem: RH2000 Arkeologisk personal: John Hedlund (projekt ledare), Emmy Kaupinen och Anna Bergman (murverksdokumentation). Dokumentation: Ritningar samt numrerade fotografier förvaras i Stadsmuseets arkiv. stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 5
4 Bakgrund Schaktet drogs från en flygelbyggnad inom fastigheten Juno 16. Huset ska ha uppförts enligt en nybyggnadsritning från 1759, se figur 2. Det finns emellertid uppgifter i brandförsäkringarna om en flygel med källare redan innan 1759, och i vilken mån huset nyuppfördes eller endast ombyggdes är svårt att avgöra (BrK 1752:101, 1753:233 m fl.). Mellan flygeln och huvudbyggnaden påträffades på 1930-talet delar av Svartbrödraklostrets kyrkogård (SR 34), och det finns uppgifter från 1700-talet om att stora mängder mänskliga ben fraktades bort vid en ombyggnad ( Josephson 1916, s. 73). I Svartmangatan utanför fastigheten har däremot inga spår av klostret eller dess kyrkogård påträffats. Mitt emot flygeln, på andra sidan Svartmangatan, ligger Tyska Brunnsplan, se figur 1. Fram till 1700-talets andra hälft sträckte sig kvarteret Cygnus längre söderut än idag. Liksom på flera ställen i Gamla stan köpte Brandkontoret in tomten och rev bebyggelsen, för att skapa en större öppen yta och undvika trängsel och olyckor vid brand (Stahre et.al. 1982, s 76 f ). Även Tyska Skolgränd har reglerats, men i senare tid. Den östra delen av gränden, mellan Baggensgatan och Själagårdsgatan, breddades 1937. All bebyggelse på tomten Andromeda 13 revs och tomtgränsen flyttades in med ca 5 m. Huset som revs hade medeltida källare, medan murarna ovan mark kan ha varit yngre (Nordberg 1976, s 63). Figur 2: Ansökan om att få nyuppföra en gårdsflygel med källare (rött). Svartmangatan ligger till höger på planritningarna och fjärrvärmen drogs genom en av källargluggarna i nybyggnaden. SSA, BNA 1759:484. 6 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
5 Tidigare arkeologiska undersökningar Schaktet 2016 sammanföll med tre äldre undersökningar; SR 278, 828 och 957, se figur 3. År 1985 togs ett gammalt ledningsschakt upp i Tyska Skolgränd mellan kvarteren Cygnus och Cassiopea. Schaktet var 1,2 m djupt och innehöll en mörk, homogen fyllning där inga fynd påträffades (SR 828). I Svartmangatan intill kvarteret Juno togs två VA-schakt upp 1991. Schakten var ca 3 x 1,5 m stora och 1,8 2 m djupa. I det södra schaktet (se figur 3) dokumenterades ett ca 0,5 m tjockt lager av sand med tegelinblandning i schaktväggen, ovanpå ett tunt lager mylla. Lagren påträffades en meter under gatumark eller på nivån + 13,0 m ö h enligt RH00 (eller + 13,525 enligt dagens höjdsystem). Under lagren låg vad som sannolikt var åsgrus från nivån + 12,4 m ö h (enligt RH00). Inga fynd påträffades. I det norra av de två schakten fanns inga intakta kulturlager (SR 957). Under åren 2002 2003 utfördes schaktningar för renovering av vatten- och avloppsledningar på flera ställen i Svartmangatan och Själagårdsgatan. Detta samordnades med en renovering av brunnen på Tyska Brunnsplan. I de två schakt som låg intill korsningen av Svartmangatan och Tyska Skolgränd påträffades bevarade kulturlager till dryga meterns djup. De bestod av grus varvat med tunna kulturlager, vilket tolkades som rester av gatunivåer. Lagret som låg direkt ovanpå grusåsen (+ 12,4 m ö h enligt RH00) var tydligt brandpåverkat. Här togs ett makroprov som visade på förekomsten av sädeskorn. I Tyska brunnsplan framkom en källarmur från den bebyggelse i kvarteret Cygnus som revs på 1700-talet (Hedlund 2005, SR 278). Figur 3. Utsnitt av SR kartor där grönt markerar tidigare undersökningar och rött det aktuella schaktet. stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 7
6 Syfte, utförande och metod Syftet med 2016 års undersökning var att se om det fanns arkeologiska lämningar bevarade i gatumarken. I Svartmangatan intill kvarteret Juno fanns möjligheten att påträffa rester av Svartbrödraklostret. På andra sidan gatan har det tidigare undersökts rester av den bebyggelse som revs vid regleringen av Tyska Brunnsplan under 1700-talet. I Tyska Skolgränd var det förväntat att stöta på rester av de källare från fastigheten Andromeda 13 som övergavs vid en reglering av gatan på 1930-talet. Den arkeologiska schaktövervakningen utfördes av John Hedlund. Schaktet var ca 2 m brett och omkring 0,9 m djupt. Schaktningen skedde med maskin, men i Tyska skolgränd påträffades ett mindre parti bevarade kulturlager som grävdes för hand. De murade lämningar som framkom längre österut i samma gata rensades fram för hand och dokumenterades av Anna Bergman. Murarna och schaktets begränsningar mättes in analogt. Undersökningen genererade inga fynd. Ett arkeobotaniskt prov togs i det äldsta kulturlagret och har analyserats av Stefan Gustafsson från Arkeologi konsult (bilaga 3). Bilaga 1 innehåller kontextbeskrivningar, bilaga 2 kriterier för murverksanalys och bilaga 3 arkeobotanisk analys. 7 Undersökningsresultat 7.1 Grundmuren K 49, Juno 16 Intill gårdsflygeln inom fastigheten Juno 16 sköt grundmuren ut 0,75 m från fasadlivet, på nivån ca 0,5 m under gatumark. Muren var uppförd av naturstenar, men med enstaka tegel intill ett skadat parti, se figur 4 6. Sockeln till byggnaden ligger idag delvis under mark, se figur 5, vilket talar för att gatunivån har höjts något sedan sockeln uppfördes. Grundmuren under mark är mycket kraftig, och det är möjligt att den är äldre än fasaden ovanför. Hur bebyggelsen såg ut före 1759 då en nybyggnadsritning skickades in (figur 2) är inte känt. Figur 4. Schaktplan där de tre områden som beskrivs i texten nedan har markerats med några av K-numren. 8 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
Figur 5. Schaktet påbörjades intill grundmuren till Juno 16, som fjärrvärmerören drogs igenom. Skalstocken är 0,5 m lång. Foto: J. Hedlund SSM10018472. Figur 6. Planritning av K 49, grundmuren till flygeln inom Juno 16. stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 9
7.2 Kulturlager i Tyska Skolgränd I Tyska Skolgränd påträffades ett 4 m långt och ca 0,25 cm brett parti bevarade kulturlager, mellan kvarteren Cygnus och Cassiopea. Under fyllningen i ett teleschakt (K 50) framkom ett fett svart-brunt kulturlager (K 51), på höjden + 14,9 m ö h, se figur 7. Det var ca 4 cm tjockt och innehöll fynd av både stengods (C1) och porslin (inga fynd tillvaratogs). Därunder fanns ett 0,15 m tjockt lager av kulturblandat, gråbrunt grus (K 52) där inga fynd påträffades. Under det låg ytterligare ett svartbrunt kul- turlager som var ca 4 cm tjockt (K 53). Inga fynd påträffades, men ett arkeobotaniskt prov togs i lagret. I provet fanns gott om träkol från framför allt tall men även björk och ek. Där fanns också små kärnor av råg och fragment av rågkärnor. Att kärnorna är små tyder på att det rör sig om den sämsta fraktionen av en skörd, eventuellt sådant som sållats bort vid en rensning (Gustafsson 2017, se bilaga 3). I botten påträffades vad som tolkades som orört åsgrus (K 54), 0,85 m under gatan eller på nivån + 14,85 m ö h. Figur 7: Bevarade kulturlager i Tyska Skolgränd, i plan (ovan) och sektion (nedan). 10 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
7.3 Murade lämningar i Tyska Skolgränd I Tyska Skolgränd påträffades murade lämningar mellan fastigheterna Andromeda 13 och Cupido 4, se figur 8. K 55 och K 57 utgjorde två delar av samma tunnvalv, uppfört av 8 8,5 cm tjocka tegel. Bruket var relativt ljus och homogent, fogarna visade inga spår av att ha varit strukna. Valvets högsta punkt framkom 0,25 m under gatunivån, eller på höjden + 15,50 m ö h. De två valvdelarna var skilda åt av resterna av en källarglugg, se figur 8 11. Ovanpå K 57 låg tegel, dels rasmassor (K 56), dels tegel som förmodligen utgjort svickelfyllning ovanpå valvet, se figur 9. Teglets dimensioner kan tala för att valvet var medeltida, men det också möjligt att det var något yngre. Figur 8. Planritning av schaktet mellan Andromeda 13 och Cupido 4. Rasmassorna K 56 ligger i resterna av en källarglugg. stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 11
Figur 9. Murpartierna K 55 och K 57 sett mot söder. K 57 längst bort vänder smygsidan till en källarglugg hitåt i bild (pil). I gluggen ligger det rasmassor av tegel (K 56). Skalstocken är 0,5 m lång. Foto: A. Bergman SSM10018605. Figur 10. Källargluggens andra smygsida syns rakt fram i bild och utgör sidan av valvet K 55. Skalstocken är 0,5 m lång. Foto: A. Bergman SSM10018602. Figur 11. Ritning i plan och sektion av valvresterna K 55 och K 57 samt rasmassorna K 56. 12 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
8 Slutsatser Den kraftiga grundmuren intill Juno 16 tillhör sannolikt den nuvarande byggnaden, eller möjligen en föregångare till denna. Någon datering av muren var inte möjlig. De kulturlager som påträffades på en smal yta i Tyska Skolgränd tolkades som spår av äldre gatunivåer. Det understa lagret låg ovanpå vad som tolkades som den sterila åsen på höjden + 14,6 m ö h. Ingen datering av kulturlagren var möjlig. De rester av ett tunnvalv (K 55, K 57) och en källarglugg som påträffades i Tyska Skolgränd har tillhört Andromeda 13 innan tomten reglerades på 1930-talet. Läget överensstämmer ganska bra med ett av källarrummen som uppmättes på 1930-talet, se figur 12. K 59 bör ha utgjort en del av grundmuren till samma hus. Figur 12. Källarvåningen inom Andromeda 13 innan bebyggelsen revs på 1930-talet i samband med att gränden breddades. Uppmätningsritning från 1930-talet, Stadsmuseets arkiv. Här har murlämningarna från 2016 lagts in samt dagens kvartersgränser (svart tjock linje). stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 13
9 Källor och litteratur Hedlund, John. 2005. Svartmangatan : Stockholms stad, Gamla stan, RAÄ 103 : arkeologisk undersökning 2002-2003 : SR 278 Arkeologisk rapport 2005:1 Nordberg, Tord O:son. 1975. Gamla stan i Stockholm. Kulturhistorisk beskrivning hus för hus. 1. Kvarteren Achilles Glaucus. Monografier utgivna av Stockholms Kommunalförvaltning. 35. Stockholm. Josephson, Ragnar, 1916. Borgarhus i gamla Stockholm. Stockholms stads brandkontors arkiv (BrK) Stockholms stadsarkiv (SSA) Byggnadsnämndens arkiv Stadsmuseet i Stockholm (SSM) Stadsarkeologiskt register (SR) 14 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
Bilaga 1. Kontextbeskrivningar Kontextnumreringen var gemensam för flera av fjärrvärmeschakten, vilket gör att numreringen nedan löper från 49 till 59. K 49. Grundmur Vid Juno 16 påträffades en mur som kragade ut 0,75 m från fasadlivet, från en nivå på ca 0,5 m under gatumark. K 57. Del av tunnvalv Tegelvalv med en smygsida mot en glugg i öster. Teglen var 8 8,5 cm tjocka, bruket relativt ljust och homogent. Inga spår av fogstrykning kunde urskiljas. K 59. Del av naturstensmur Två stycken 0,5 m stora naturstenar murade med grått bruk påträffades 0,35 m under gatutnivån. K 50. Sentida rörgravsfyllningar I Svartmangatan och Tyska Skolgränd. K 51 Kulturlager Fett, avsatt svartbrunt kulturlager, ca 4 cm tjockt. Lagret tolkades som avsatt på en möjlig gatunivå. K 52 Kulturlager Kulturblandat gråbrunt grus, ca 15 cm tjockt. Lagret tolkades som påfört, sannolikt på en gata. K 53 Kulturlager Svartbrunt, fett kulturlager, ca 4 cm tjockt. Lagret tolkades som avsatt, troligen på en gatunivå eller en markhorisont. Ett makroprov togs, se bilaga 2. K 54 Grus Rödbrunt grus, möjligen steril ås. Påträffades på nivån + 14,85 m ö h. K 55. Del av tunnvalv Tegelvalv med en smygsida av tegel mot väster. Söderut övergick valvet i en skadad murkärna av tegelbitar och naturstenar. Naturstenarna fortsatte en bit längs den östra schaktkanten. Teglen var 8 8,5 cm tjocka, bruket relativt ljust och homogent. Inga spår av fogstrykning kunde urskiljas. K 56. Rasering Raseringsmassor av murbruk och 8 9 cm tjocka tegel. stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 15
Bilaga 2. Termer och dateringskriterier för murverk Förband De medeltida tegelförbanden utgörs av vendiskt förband och munkförband, där kopp och löp förekommer i samma skiftgång. Under 1500-talet började de så kallade renässansförbanden ersätta de medeltida förbanden, för att under 1600-talet helt dominera. Renässansförbanden blandar inte kopp och löp i samma skiftgång. Tegelstorlek Fram till och med 1500-talet var tegelstenarna mycket kraftiga, med en tjocklek på 8 9 cm. Under 1500talet började så kallat holländskt tegel att förekomma i Stockholm: små gula eller röda tegel, ca 4 cm tjocka och endast ca 18 cm långa. Från 1600-talets andra hälft och senare var teglen vanligen endast ca 7,5 cm tjocka. Tegel kunde återanvändas, och dimensionerna i sig kan inte datera en mur. Bruket och fogarna Det medeltida bruket var ljust, finfördelat och fett, med en hög kalkhalt. Eftersom murarna sällan putsades brukar fogarna vara strukna. Under 1500-talet var bruket ofta mindre finfördelat och stora klumpar av kalkbruk kan förekomma. Under 1600-talet förekommer både ljusa och bruna bruk, vissa sandrika, andra med stora synliga kalkklumpar i. Strukna fogar förekommer fortfarande under 1600-talets förra hälft men blev mindre vanligt i slutet av seklet då de flesta murar putsades och fogarna därför inte syntes. Murverk från 1600 1800-talet kan vara svårt att skilja åt. Natursten Naturstensmurar är svåra att datera, även om brukets utseende kan ge en viss ledning. 16 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning
Bilaga 3. Makrofossilanalys På uppdrag av Stadsmuseet i Stockholm har Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult utfört en arkeobotanisk analys av 5 jordprover från Gamla stan i Stockholm. Proverna lades i blöt och sedan vattensållades materialet genom en sållsats med en maskstorlek från 0,9 mm ner till 0,2 mm. Det förkolnade materialet lufttorkades och det subfossila växtmaterialet hölls fuktigt. Artbestämningen gjordes med hjälp av mikroskop med en förstoring av 4 till 400 gånger och med hjälp av referenssamling och referenslitteratur (bl.a. Berggren 1969, 1981, Jacomet 2006; Digital Seed Atlas of the Netherlands, Schweingruber 1978, 1990, Mork 1946, www.woodanatomy.ch). Vid urval av träkol för datering går det inte att med exakthet avgöra vilken egenålder kolbiten har. Den högsta egenåldern har den innersta årsringen medan den yttersta har den lägsta. Saknas tydlig bark är det omöjligt att avgöra kolbitens egenålder. Även kvistar kan ha hög egenålder eftersom de anläggs inne i en gren eller i en stam för att successivt kapslas in och bevaras i veden. Därför måste man utgå från trädens maximala livslängd när det gäller egenålder. Frön, Resultat Prov 2, Tyska Skolgränd I provet fanns gott om träkol från björk, tall och ek. Tall dominerar klart över de andra trädslagen. Förutom träkol hittades små kärnor av råg (6 st) och fragment av rågkärnor (3 st). Att kärnorna är små tyder på att det rör sig om den sämsta fraktionen av en skörd, eventuellt sådant som sållats bort vid rensning (figur 2). Sädeskornens färd från åker till limpa. Den fraktion av skörden som påträffades i prov 2 har markerats med röd text i figuren (figur efter Grabowski 2014 sid. 33). stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning 17
Litteratur Berggren, G. 1969. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species wit morphological descriptions. Part 2: Cyperaceae. Swedish natural Science Research Council, Stockholm. Berggren, G. 1981. Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 3: Salicaceae Cruciferae. Swedish Museum of natural History, Stockholm. Digital Seed Atlas of the Netherlands: http://seeds.eldoc.ub.rug.nl/?planguage=en Grabowski, R. 2014. Cereal Husbandry and Settlement. Expanding archaeobotanical perspectives on the Southern Scandinavian Iron Age. Archaeology and Environment 28. Umeå Jacomet, S. 2006. Identification of cereal remains from archaeological sites. Archaeobotany Lab, IPAS, Basel University. Opublicerat kompendium. Schweingruber, F. H. 1978.Microscopic Wood Anatomy. Structural variability of stems and twiggs in recent and subfossil woods from Central Europe. Zug. Switzerland. Schweingruber, F. H. 1990. Anatomy of European woods. Paul Haupt förlag, Bern, Stuttgart, Wien. www.woodanatomy.ch 18 stadsmuseet arkeologisk schaktövervakning