Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: - Nötkreatur

Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: - Nötkreatur Ändringshantering Datum Ändring Signatur 2007-04-04 Första publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 2007-12-03 Andra publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 1

1. Personal Djurskyddslagen 4, första stycket Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddslagen, 9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart Denna punkt utgör inte tvärvillkor, men EU begär in djurskyddskontrollstatistik om den. Grunden för frågan finns i rådets direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur. Där sägs att djuren ska skötas av en tillräckligt stor personal som besitter lämpliga färdigheter och kunskaper samt yrkesskicklighet. Svensk djurskyddslagstiftning är inte direkt inriktad på personalen, men för att kunna leva upp till vissa av de svenska reglerna måste i praktiken den som är ansvarig för djuren ha kunskap om t.ex. symptom på sjukdom och skada och avvikande beteenden som tyder på ohälsa. Enskilda djur eller grupper av djur som visar sjukdomssymptom som kräver medicinsk behandling ska behandlas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet i samarbete med veterinär. Djur med allvarliga skador eller sjukdomar och som inte är behandlingsbara ska omgående avlivas på ett ur djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt. 2. Tillsyn och skötsel Djurskyddslagen 3, första stycket Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 5 Djur ska normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur samt djur som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma gäller högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossningen. Djur ska hållas på ett sådant sätt att tillsynen över dem kan ske utan svårigheter. DFS 2007:5, 2 kap. 10 Kalvar som hålls inomhus ska ses till minst två gånger om dagen. 2

Den som har djur i sin vård behöver kontinuerligt ägna djuren tillsyn. Tillsynen behöver ske dagligen men i fråga om vissa djurkategorier och djur i vissa åldrar kan tillsynen behöva ske oftare. Det är viktigt att tillsynen anpassas efter den djurhållning som bedrivs och sker så grundligt att brister och missförhållanden snabbt upptäcks. Tillsynen av djuren ska vara tillräcklig även då djuren befinner sig långt ute i terrängen. DFS 2007:5, 1 kap. 9 Föremål och andra ämnen som kan skada djuren ska förvaras så att de är oåtkomliga för dessa. Bestämmelsen är för de flesta en självklarhet. Trots detta inträffar skador och förgiftningsfall på grund av att främmande föremål funnits inom räckhåll för djuren. Även begärligt foder, som t.ex. kraftfoder av olika slag, kan i stora mängder utgöra en skaderisk. DFS 2007:5: 1 kap. 8 Automatiska system och anordningar som inverkar på djurskydd och djurhälsa ska kontrolleras dagligen. Funktionen av t.ex. utfodrings- och vattensystem ska ses till varje dag. 3. Dokumentation över djur som har behandlats med läkemedel samt dödsfall SJVFS 2005:60, 2 När djur avsedda för livsmedelsändamål behandlas med läkemedel, ska djurhållaren föra journal över behandlingen i en särskild läkemedelsjournal. Läkemedelsjournalen ska, i förekommande fall, innehålla följande uppgifter: datum för behandlingen, djurets identitet, diagnos, läkemedlets benämning och dosering, behandlingstidens längd, namnet på den förskrivande veterinären samt namnet på den som har tillfört djuret läkemedel. SJVFS 2005:60, 3 Journalen enligt 2 ska bevaras hos djurhållaren i minst fem år. Även djurhållarens exemplar av praktikjournalen eller, om databaserat journalföringssystem används, en papperskopia av journalen ska bevaras i minst fem år. SJVFS 2005:60, 5 Den som håller djur avsedda för livsmedelsändamål ska föra journal över antalet dödsfall hos djur i besättningen. Denna journal ska bevaras hos djurägaren i minst fem år. 3

Korrekt journalföring utgör en av förutsättningarna för en effektiv djurhälsovård. I de senaste versionerna av Jordbruksverkets stalljournaler för nötkreatur finns plats för journalföring av läkemedel. Förutsatt att uppgifterna om läkemedel m.m. är införda på rätt sätt i stalljournaler behövs ingen separat läkemedelsjournal. 4. Rörelsefrihet Djurskyddslagen, 6 Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind. Djurskyddsförordningen, 3 Inredning i djurstallar och andra förvaringsutrymmen för djur samt utrustning i hägn ska vara utformad så, att den inte tillfogar djuren skador eller medför risk för djurens hälsa. Inredning och övrig utrustning får inte hindra djuren att bete sig naturligt, otillbörligt inskränka deras rörelsefrihet eller annars verka störande på dem. Bindslets typ och utformning har betydelse för skadefrekvensen. Alla bindslen måste ge djuren sådan rörelsefrihet att de obehindrat kan klia och slicka sig på bakdelen eller ligga i sina olika viloställningar. Ett för kort bindsle kan försvåra för djuren att utföra ett naturligt resnings- och läggningsbeteende samt ett naturligt foderintag. Bindslen ska vara rörliga i höjdled så att djurens rörelsefrihet inte begränsas av deras storlek. Infästningen bör inte ligga för nära golvet så att det finns risk för att djuren trasslar in sig i skänklarna. I de fall utformning av stallar eller andra utrymmen för djur inte är detaljreglerad i föreskrifterna, kan olämplig utformning underkännas med hänvisning till dessa paragrafer. DFS 2007:5, 2 kap. 3 Kalvar får inte hållas bundna. Huvudregeln är att det inte är tillåtet att hålla kalvar uppbundna. Det finns emellertid möjlighet för veterinär att föreskiva om att tillfälligt låta binda upp enskilda kalvar t.ex. för behandling eller vid sjukdom. DFS 2007:5, 1 kap. 6 När ett djur hålls på bete får djurets rörelsefrihet inte begränsas genom att en tyngd eller annat hindrande föremål fästes vid djuret. Rörelsefriheten får inte heller begränsas genom att olika delar av djurets kropp binds samman eller genom att djuret binds samman med ett annat djur. 4

Nötkreatur med undantag för kalvar får hållas tjudrade utomhus men detta är mycket tveksamt ur djurskyddssynpunkt då det innebär stora risker för att djuren trasslar in sig och fastnar och att de inte får tillräcklig rörelsefrihet eller skydd mot väder och vind. Om man håller nötkreatur tjudrade utomhus ställer det extra stora krav på tillsynen av dessa djur. 5. Utrymmeskrav Djurskyddslagen, 3, andra stycket Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska ge djuren tillräckligt med utrymme och skydd samt hållas rena. Djurskyddsförordningen, 1 b Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena ska utformas så att djuren kan bete sig naturligt. Utformningen av nötkreaturens närmiljö är av stor betydelse för att förebygga skador och därav åtföljande sjukdomsproblem. DFS 2007:5, 1 kap. 14 Djur som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i ett närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna hysas individuellt. Utrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid. För utegångsdjur och för djur som under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat ska det även finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt vara anpassade så att djurens behov av termisk komfort tillgodoses. Allmänna råd till 1 kap. 14 För lösgående nötkreatur utom utegångsdjur bör det utrymme som avses i föreskriften kunna hysa minst vart 25:e djur. För bundna nötkreatur och utegångsdjur bör det utrymme som avses i föreskriften kunna hysa minst var 50:e djur. För utegångsdjur eller djur som hålls på bete bör ett sådant utrymme som avses i föreskriften vara placerat eller kunna iordningställas så att det är tillgängligt inom en halvtimma för det djur som behöver tas om hand i utrymmet. Ett behandlingsutrymme som ska kunna värmas upp bör utformas så att uppvärmning till minst 10 C kan se inom en timma. Djuren ska inte behöva flyttas eller hanteras längre än vad som är nödvändigt/rimligt för att komma till behandlingsplatsen. Bedömningen av vad som är närbeläget bör göras utifrån aktuell djurhållningsform och förutsättningarna i övrigt. Något generellt avstånd i meter är 5

omöjligt att fastställa. När det gäller t.ex. utegångsdjur som hålls på stora arealer, kan tidsaspekten vara ett bättre mått än avståndet vid bedömningen. Sjukutrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid d v s ett klimat som djuren befunnit sig i mer än tillfälligtvis före det att vårdbehovet uppkom. Djuren ska slippa onödig omställning till ett nytt stallklimat, såvida inte dess hälsotillstånd kräver eller gynnas av det. För djur som hålls utomhus eller under utomhusliknande förhållanden kan djurets hälsotillstånd kräva en förhöjd omgivningstemperatur under den kalla årstiden. Minst en tredjedel av de behandlingsplatser som krävs ska därför finnas i utrymme som kan värmas upp. Utrymmet ska kunna vara uppvärmt inom en rimlig tid (1-2 h) från det att behovet uppstod. Temperaturen i utrymmet ska kunna bibehållas stadigvarande och bör motsvara de dimensionerande stalltemperaturerna som framgår av Svensk Standard (SS 95 10 51) för respektive djurslag och djurkategori. Djur med behov av särskild vård ska hållas i box eftersom de ofta behöver en lugnare och mer ombonad närmiljö än vanligt. Endast veterinär kan föreskriva annan inhysning än i box. Djurhållaren kan inte hävda att det inte finns behov av behandlingsboxar och att de saknas p.g.a. att behandling sker på båspallen eller att djuren avlivas i stället för att behandlas. Sjukboxar bör alltid finnas tillgängliga d.v.s. stå klara att använda även om inget omedelbart behov föreligger och i sådan omfattning som de allmänna råden anger. Om sjukboxar uppenbart kan iordningställas, t.ex. genom att lösa grindar enkelt sätts upp, utan att det onödigt fördröjer att djuren kommer under vård, bör även sådan lösning kunna godtas. Djuren ska kunna röra sig utan att otillbörligt hindras av boxbegränsande inredning. Som utgångspunkt för bedömning av boxstorlek ska hänsyn tas till framför allt djurstorlek (=bredd-, höjd- och längdmått). Därtill gäller föreskrivna boxytor och boxmått i övrigt. Boxarnas utformning och placering ska vara sådan att djuren hålls i en god stallmiljö i enighet med djurskyddsbestämmelserna. Individuell inhysning d.v.s. att djuret hålls avskiljd från andra djur i behandlingsboxen, kan vara nödvändigt med tanke på djurens hälsotillstånd. 6. Byggnader och andra utrymmen DFS 2007:5, 1 kap. 12 Golv och liggytor ska ha en jämn och halksäker yta. Boxar och liggytor med rörligt golv samt utgödslingssystem i öppna skrapgångar ska utrustas, utformas och skötas så att djuren inte tillfogas skador och så att utrustningen inte inverkar menligt på djurens beteende och hälsa. Detsamma ska gälla utformningen av dränerande golv. Om ytan är glatt försvåras djurens resnings- och läggningsbeteende. Halkning och fall på hala ytor kan orsaka skador som benbrott, stukningar och fläkningar. För att undvika detta måste golvet ha en viss friktion. Hala eller branta drivgångar är också en orsak till skador och överbelastning i rörelseapparaten. För bundna mjölkkor är det av vital betydelse att ytan är halkfri eftersom riskerna för spen- och juverskador annars är mycket stora, liksom riskerna för fläkning. 6

Golvet får alltså inte vara för halt, men det får inte heller ha en sådan strävhet att det orsakar slitageskador på klövar och knän. Underhåll av den fasta liggytan är viktigt då utsliten betong dels kan bli väldigt vass men också hal. Nya betonggolv bör slipas innan de tas i bruk för att inte medföra onormalt klövslitage samt skador på t.ex. has och kotor. Ojämna golv med springor eller öppningar kan ge upphov omvridningar och vrickningar samt sprickor av olika slag. Bakterier kan då ta sig in och ge upphov till infektioner med hälta och klövbölder som följd. Rikligt med strö skyddar hud och klövar från skav från underlaget. DFS:2007:5, 1 kap. 13 Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag och stallklimat (termisk komfort). Allmänna råd till 1 kap. 13 Under den kalla årstiden bör liggytorna i stallar med utomhusliknande klimat vara försedda med en bädd av halm eller annat skyddande material som är lämpligt för djuren. DFS 2007:5, 1 kap. 18 De mått som anges i denna författning är minsta mått och centrummått för normal inredning, om inte annat anges. Mindre avvikelse från föreskrivna mått kan dock godtas i befintliga stallar under förutsättning att följande kriterier uppfylls: 1 djurmiljön i stallet som helhet är mycket god, 2. konsekvenserna av måttavvikelsen bedöms endast ha ringa påverkan på djuret avseende den funktion som måttföreskriften syftar till, 3. måttavvikelsen innebär inte någon ökad risk för skador, stress eller ohälsa hos djuren, samt 4. måttavvikelsen innebär inte att tillsynen och skötseln av djuren försvåras. Detsamma gäller vid förprövningspliktig ombyggnad av stallar om länsstyrelsen vid prövningen bedömer att kriterierna i punkterna 1-4 ovan uppfylls i stallet efter åtgärden och att planlösningen i stallet är god. 1b djurskyddsförordningen ska tillämpas när det gäller mått för djurkategori som inte är upptagen i denna författning. DFS 2007:5, 2 kap. 31-41 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för nötkreatur finns i tabell 1-6 i DFS 2007:5. En båsplats eller ett liggbås ska vara utformad så att nötkreaturen kan genomföra en normal resnings- och läggningsakt men även vila normalt, t.ex. med ena benet framsträckt eller med huvudet sträckt bakåt utefter bålen mot flanken. Olämplig utformning av inredningssystemet och utformning kring djuret (t.ex. bindslen och foderbordsavstängning) ger risk för en kläm- tryckeller trampskador. Det är visat att kor i miljöer, där läggnings- och resningsakten är försvårad genom olämpliga bindslen, för korta båspallar etc., har signifikant högre spentramps- och mastitfrekvens än kor i 7

miljöer där detta beteende kan utföras på ett för kon normalt sätt. Nötkreatur är beteendesynkroniserade vilket innebär att samtliga djur samtidigt ska kunna ligga ned obehindrat. Djurskyddsförordningen, 2 Ett djurstall ska vara försett med fönster för dagsljus. Djurskyddsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller för särskilt fall medge undantag från kravet. DFS 2007:5, 1 kap. 24 Djurstall får vara försett med andra ljusinsläpp för dagsljus än fönster. Nötkreaturens välbefinnande påverkas positivt av både ljusets styrka och av den ljusa periodens längd. Ljus respektive mörker under dygnet stimulerar på hormonell väg djurens dygnsrytm i olika avseenden, t.ex. genom att påbörja deras aktivitetsperioder respektive viloperioder. Det har också visat sig att kalvar leker mer och kor ligger ned längre perioder ju högre ljusstyrkan är. Det finns inga generella krav på att fönsterarean ska utgöra en viss procent av vägg- eller golvarean. Andra ljusinsläpp än fönster kan t ex vara ljusgenomsläppliga material i väggar och tak. Dagsljusinsläpp kan förstärkas genom att man har ljusa väggar i stallet. DFS 2007:5, 1 kap. 16 Fönster, belysningsanordningar, elektriska ledningar och andra elinstallationer som djuren kan nå ska vara försedda med lämpliga skydd eller vara utförda så att det inte föreligger någon skaderisk. Fönster, belysningsanordningar och elektriska ledningar som är åtkomliga för djuren ska vara försedda med lämpligt skydd som i sig inte utgör skaderisk för djuren. Armaturer för glödljus- och lysrörslampa i djurstallar och andra utrymmen för djur, ska ur brandsynpunkt vara försedda med skyddsglas eller skyddshölje av lämpligt plastmaterial. Djurskyddslagen, 3, andra stycket Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena. DFS 2007:5, 1 kap. 30 : Stallutrymme ska rengöras och utgödslas minst en gång dagligen, om inte systemet för djurhållning är uppbyggt för andra rutiner som ger god hygien. Vid kontinuerlig djurhållning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant minst en gång årligen. Vid omgångsuppfödning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant före varje insättning av en ny omgång djur. 8

Stallrengöring är ett viktigt led i den förebyggande djurhälsovården. Många sjukdomar framkallas av smittämnen som bakterier och virus. All grundlig rengöring går ut på att minska olika smittämnens möjlighet att trivas och föröka sig genom att man tar bort så många som möjligt av deras livsbetingelser. Stallrengöring är därför ett viktigt led i den förebyggande djurhälsovården. Stall och andra djurutrymmen ska rengöras mer omfattande minst en gång per år. Djurhållningen bör därför planeras så, att stallet eller åtminstone en del av stallet i taget kan tömmas på djur minst en gång om året. Vid omgångsproduktion (t.ex. uppfödning av mellankalv och gödtjur) ska stallet eller stallavdelningarna rengöras noggrant före insättning av en ny omgång djur. Detta i huvudsakligt syfte att avlägsna gödselrester, damm m.m. som kan innehålla smittämne från tidigare produktionsomgång. Våtrengöring är mindre lämplig vintertid och i oisolerade stallar eftersom det kan vara svårt att få stallet tillräckligt torrt för att kunna sätta in en ny djuromgång där. Då kan det vara lämpligare att i stället göra en noggrann torrengöring, eventuellt kompletterat med en torrdesinficering. Denna metod är inte lika effektiv men bör anses godtagbar under ovan angivna förutsättningar. Förlossningsboxar bör rengöras efter varje användning. Om något djur haft en smittsam sjukdom eller en varbildning, behöver båsplatsen eller boxen göras ren grundligt och desinficeras. Djurskyddsförordning, 16, utdrag Boxar för kalvar ska vara försedda med strö av halm eller annat jämförbart material. DFS 2007:5, 1 kap. 31 : Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet I djurskyddsförordningen föreskrivs det att boxar för kalvar ska vara försedda med strö av halm eller annat jämförbart material. Med strö menas exempelvis ett lager av halm som djuren kan ligga bekvämt på. Tillförsel av strömedel och då särskilt halm innebär positiva effekter från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Strömedel medför bland annat skydd mot avkylning och ökad renlighet och torrhet. Användande av t ex gummimattor kan inte helt ersätta strömedel. Om djuren tvingas ligga på en gummimatta som är fuktig och utan strömedel uppstår lätt hudskador. Drag och kyla på liggplatsen har visat sig vara en vanlig orsak till kalvdiarré och även kan sänka motståndskraften mot luftvägsinfektioner. Rikligt med strö för kalvar i boxar minskar avsevärt riskerna för denna typ av mag- och tarmlidanden. DFS 2007:5, 2 kap. 18 Ensamboxar för kalvar, med undantag för sjukboxar, ska ha genombrutna mellanväggar som tillåter ögonkontakt och direkt beröring mellan kalvarna, dock ska mellanväggarna vara täta upp till 0,80 meters höjd. En kalv får inte hållas i ensambox efter åtta veckors ålder. 9

Vad som anges i andra stycket gäller inte för anläggningar med färre än sex kalvar såvida kalvarna inte kan hållas i lämpliga åldersgrupper. Det finns både fördelar och nackdelar med att hålla kalvar i ensamboxar under den första levnadstiden. Hållande i ensamboxar underlättar individuell tillsyn och skötsel, motverkar kontaktsmitta och hindrar kalvarna från att suga på varandra. Det sociala umgänget med andra kalvar blir dock väldigt begränsat. För att kalvarna ska kunna få ögonkontakt och beröring med andra kalvar, ska boxmellanväggarna vara genombrutna över 80 cm höjd. Kalvarna bör efter den första tidens vistelse i ensamboxar hållas i gemensamboxar efter åtta veckors ålder. Här får de möjlighet att utföra sina naturliga beteenden som att utforska omgivningen och ha sociala kontakter. Under denna tid leker kalvarna mycket tillsammans och beteendemönster som leks fram börjar ta form. DFS 2007:5, 1 kap. 35 Endast djur som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångsdjur. En ytterligare förutsättning är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för djuren. DFS 2007:5, 1 kap. 36 Utegångsdjur ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Allmänna råd till 1 kap. 36 En ligghall för utgångsdjur bör bestå av tre väggar och tak. Den öppna långsidan bör i normalfallet ha söderläge. Om en ligghall inte har en öppen sida bör den ha flera öppningar för att undvika att ranghöga djur hindrar övriga djur från att gå in eller ut ur ligghallen. Med utegångsdjur avses djur som går ute eller har möjlighet att gå ut på betesmark eller i rasthage halva dygnet eller mer under den kalla årstiden då betestillväxt inte sker. Förutsättningar för att djuren ska få hållas som utegångsdjur är att de är lämpliga för det, dvs. att de har de rätta förutsättningarna samt har anpassats till klimatet. Andra förutsättningar är att terrängen och markbeskaffenheten är lämpliga för djurhållningsformen. Kravet på ligghall eller liknande gäller för alla nötkreatur som hålls som utegångsdjur (se definition ovan). Tillgång till en byggnad som ger skydd för väder och vind och en torr isolerande liggplats ökar djurens förmåga att tåla kyla. Tillgång till ligghall med torrt strö vintertid minskar värmeförlusterna för djuret på flera sätt. Liggplatsen är isolerad mot marken och taket minskar utstrålningen under kalla och klara nätter. Skyddet mot nederbörd minskar den värmeförlust som uppstår när djuren blir blöta och väggarna minskar den värmeförlust som orsakas av vind. 10

Djurskyddsmyndigheten kan ge dispens från ligghallskravet under förutsättning att samtliga djur på annat sätt än genom tillgång till ligghall erbjuds fullgott skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats. Detta kan t.ex. uppfyllas genom en tät, barrskogsdominerad skog. 7. Belysning DFS 2007:5, 1 kap. 26 Stallar ska vara försedda med fast monterad belysning som inte förorsakar djuren obehag och som medger att tillsyn kan utövas utan svårigheter. Kravet på fast monterad belysning gäller inte för ligghallar under förutsättning att tillräcklig belysning som möjliggör tillsyn är ordnad på annat sätt. För att åstadkomma ändamålsenlig artificiell belysning ska ljusförhållandena vara väl anpassade och utformade för respektive djurkategori. Bländning får inte förekomma och uppbundna nötkreatur bör därför inte utsättas för ljus på nära håll eller som är riktat mot deras huvud. Ljuskällor bör istället vara placerade bakom djuren. Placering av armaturer nära luftintag bör undvikas eftersom de kan bryta luftströmmen från intagen. Olika ljusfärger bör inte blandas. Rekommendationer för nötkreaturs ljusbehov finns i t ex Handbok för el-installationer i lantbruk Utgåva 2005:1 Lantbrukets Brandskyddskommitté. Handboken finns att hämta på Svenska brandskyddsföreningens hemsida, www.svbf.se på följande länk http://www.svbf.se/a1_omoss/bilder/flik5.pdf 8. Stallklimat, nödventilation och larm Djurskyddsförordningen, 2 första stycket Ett djurstall ska vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. DFS 2007:5, 1 kap. 19 I stall ska djuren ha ett klimat som är anpassat till djurslaget och djurhållningsformen (termisk komfort). Inom vetenskapen benämner man det temperaturspann inom vilket djuren kan ha termisk komfort för den termoneutrala zonen. Zonen begränsas nedåt av den nedre kritiska temperaturen och uppåt av den övre kritiska temperaturen. Värmebalans är ett annat centralt begrepp när man diskuterar klimat och innebär att den energi som tillförs i form av foder är lika stor som den energi som avges via mjölk, kalv, gödsel och värme. Är det för varmt i stallet kan nötkreaturet inte bli av med sin överskottsvärme. Är det 11

istället för kallt och djuret inte får tillräckligt med energi i fodret medför detta att djuret får svårt att upprätthålla kroppstemperaturen. I båda fallen har djuret inte termisk komfort. Det klimat som djuren upplever som behagligt, styrs inte enbart av temperaturen utan påverkas av faktorer som strötillgång, utfodringsintensitet, lufthastighet m.m. Man kan alltså inte avgöra om djuren har för kallt eller varmt genom att enbart avläsa termometern. Vid kontroll är det viktigt att man också utgår från djurens utseende och beteende. En liten kalv som ligger på en torr, isolerande halmbädd klarar utan problem temperaturer under noll grader. Har kalven däremot bara betonggolv eller blöt halm eller att ligga på kan lägsta temperaturen vara förhållandevis hög. Om det blåser och regnar blir lägsta temperatur innan nötkreaturet börjar frysa högre. Det är framför allt högproducerande kor som är känsliga för värme och problem kan uppstå redan vid relativt låga temperaturer. Kor som står tätt tillsammans i en samlingsfålla kan få värmestress vid temperaturer under 20 o C. Ett enkelt sätt att ta reda på om kon utsätts för värmestress är att räkna andningsfrekvensen. Över 40 andningar per minut indikerar värmestress. Om hårremmen är fuktig kan detta också vara ett tecken på att det är för varmt i stallet med för hög luftfuktighet. Detta kan indikera att ventilationen kan vara otillräcklig. DFS 2007:5, 1 kap. 20 I värmeisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten under vintern inte annat än undantagsvis överstiga 80 procent, såvida inte stalltemperaturen understiger 10 o C. I sådana fall får den numeriska summan av stalltemperaturen och relativa fuktigheten inte överstiga 90 procent. I oisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten inte annat än undantagsvis överstiga uteluftens relativa fuktighet med mer än 10 procentenheter. Hög relativ luftfuktighet i värmeisolerade djurstallar kan indikera för låg luftväxling i stallet. Det är inte ovanligt att ventilationsflödet sänks vintertid för att den önskade stalltemperaturen ska kunna bibehållas. Sådana stallar kan därför behöva förses med tillskottsvärme för att både tillräcklig stalltemperatur och luftväxling ska kunna erhållas. Sätter man igen till- och frånluftsöppningar i oisolerade stallar i temperaturhöjande syfte, är risken stor att luftfuktigheten i stallet blir för hög. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende luftfuktighet bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. DFS 2007:5, 1 kap. 21 I ett stall får djur endast tillfälligtvis utsättas för luftföroreningar som överstiger följande värden, om inte annat anges i denna författning. Ammoniak: 10 ppm Koldioxid: 3000 ppm Svavelväte: 0,5 ppm Organiskt damm: 10 mg/m 3 12

Ammoniak och svavelväte är gödselgaser som är skadliga för djuren redan i relativt små koncentrationer. Båda gaserna är vid höga halter livsfarliga för både människor och djur och påverkar redan vid låga nivåer luftvägarnas försvarsmekanism negativt. Svavelväte bildas vid gödsellagring under en längre tid och frigörs från flytgödsel i samband med omröring. Ammoniakbildning sker redan efter några dagars lagring genom en bakteriell nedbrytningsprocess av gödsel och urinämnen. De relativt låga gränsvärdena ställer krav på både omsorgsfull skötsel och på utgödslings- och urindräneringssystemens tekniska utformning. I stallar med gödselkulvert, gödselrännor under spaltgolv eller motsvarande krävs ofta gasutsug i utgödslingssystemet för att klara gränsvärdena. Detta även om daglig utgödsling sker. Det är också helt nödvändigt att det finns gaslås mot gödselbehållaren så att inte förorenad luft tas in i stallbyggnaden via utgödslings- eller urindräneringssystemet. Gödsellagring inne i stallet ökar risken för höga gasnivåer och ska därför undvikas. En hög koldioxidhalt är en indikation på otillfredsställande ventilation. Gränsvärdet för koldioxid ställer krav på minimiventilationsflödet och på att tilluften fördelas på ett tillfredsställande sätt. För hög dammkoncentration tillsammans med koldioxidhalt predisponerar för luftvägssjukdom. Samtliga gränsvärden får tillfälligt överskridas. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende gaser och damm bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. Djurskyddsförordningen, 2, första stycket Ett djurstall ska vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. Buller ska hållas på en låg nivå. DFS 2007:5, 1 kap. 27 Bullret i stallar får inte ha en sådan nivå och frekvens att det påverkar djurens hälsa menligt. I stallar får djur endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. Bullerkällor som enbart är igång tillfälligtvis tillåts ha ljudnivåer över 65 dba. Ljudet får dock inte påverka djurens hälsa menligt. Kontinuerliga bullerkällor, av typen ventilationsfläktar, får inte orsaka buller som överstiger gränsvärdet. En fläkt som vid fullvarv bullrar över 65 dba ska inte godtas även om fläkten inte går kontinuerligt. Vägledande vid mätning är att djur endast tillfälligtvis får utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende buller bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. DFS 2007:5, 1 kap. 23 I mekaniskt ventilerade stallar ska det finnas nödventilation. 13

Allmänna råd till 1 kap. 23 Även stallar med mekanisk ventilation utan krav på larm bör vara utrustade med en larmanordning som varnar för övertemperaturer, strömavbrott och fel på larmanordningen om ett ventilationsbortfall bedöms kunna medföra lidande för djuren. I fläktventilerade stallar kan strömavbrott få mycket allvarliga konsekvenser. Helt naturligt är händelseförloppet mest dramatiskt i stora stallar med hög beläggning. Temperatur och gashalter kan snabbt stiga till nivåer som orsakar lidande eller död. Det är därför av största vikt att någon form av nödventilation kan åstadkommas. I små och medelstora stallar kan det vara tillräckligt att öppna fönster och dörrar för att uppnå nödventilation. I större stallar rekommenderas någon form av automatisk nödventilation, t.ex. automatiska spjällöppnare eller reservelverk. DFS 2007:5, 2 kap. 24 Mekaniskt ventilerade stallavdelningar med kalvar ska vara utrustade med larmanordning som varnar för 1. övertemperatur, 2. strömavbrott och 3. fel på larmanordningen Larmanordningen ska vara utformad så att larmet uppmärksammas på ett betryggande sätt.(träder i kraft den 1 oktober 2009). Utrustningen ska kontrolleras regelbundet och före varje insättning av en ny omgång djur. I stallavdelningar där kalvar hålls tillsammans med kor behöver dock larmanordningen enbart varna för övertemperatur. Kravet på larm är inte lika omfattande i stallavdelningar där kalvar hålls tillsammans med kor. I stallar med enbart kalvar ställs större krav. För att hinna avhjälpa ett uppkommet fel innan det medför lidande för djuren är det viktigt att larmet kan uppmärksammas i god tid och på ett säkert sätt. 9. Foder, vatten och andra ämnen Djurskyddslagen, 3 Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 28 Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel 14

28 ovan klargör vad djurskyddslagen avser med tillräckligt med foder. Det innebär att djur dagligen ska få ett foder så att de kan hålla normalt hull och vara vid god hälsa utan undernäring eller brister. Avmagring, sjukdomar och dåligt allmäntillstånd kan bero på otillräckligt med foder, undermåligt foder eller en med hänsyn till näringssammansättningen och struktur obalanserad foderstat. DFS 2007:5, 1 kap. 15 Utfodrings- och vattningssystem ska vara utformade, dimensionerade och placerade så att djuren lugnt och naturligt kan inta sitt foder och vatten. Utmatningsöppningen på datafodervagnar får ha elektriska avvisare. Avvisarna ska vara så konstruerade att djuren enbart kommer i kontakt med dem vid försök att påverka öppningen och så att de inte skadar djuren. Utfodrings- och vattensystemets funktion ska vara sådan att djuren får en adekvat närings- och vattentillförsel. Placeringen och dimensioneringen av utfodringsanordningar och vattningsanordningar kan påverka djurens möjlighet att inta foder och vatten på ett lugnt och naturligt sätt. T.ex. ska djuren kunna ha en naturlig kroppsställning. Djuren ska också kunna äta och dricka utan att utsättas för angrepp från andra djur eller i övrigt känna stress. DFS 2007:5, 1 kap. 29 Djur ska få dricksvatten minst två gånger per dygn, om inte annat anges i denna författning. DFS 2007:5, 2 kap. 7 Vid mycket varm väderlek samt vid sjukdom ska kalvar ha ständig tillgång till dricksvatten. Ur djurskydds- och djurhälsosynpunkt ställs stora krav på vattentillförseln i stallet. Vattnets kvalitet ska vara god eftersom skadliga organismer annars lätt kan föröka sig i vommen. Idisslare är känsligare för främmande mikroorganismer i vattnet än enkelmagade djur. God lukt och smak på vattnet säkerställer att nötkreaturen dricker tillräckligt. Kalven behöver vid normal stalltemperatur dagligen en vätskemängd som motsvarar åtta till tio procent av levande vikten. Om det är mycket varmt eller kalven har feber eller diarré, är vätskebehovet större. En kalv som är törstig äter mindre mängd torrfoder, vilket ger en negativ inverkan på tillväxten. 15

DFS 2007:5, 2 kap. 6 Nyfödda kalvar ska få råmjölk snarast möjligt, dock senast sex timmar efter födseln. Kalvar föds med ofullständigt immunförsvar. För att kalven snabbt ska få ett gott skydd mot infektioner, behöver den tidigt immuniseras genom att så fort som möjligt dricka tillräckligt med råmjölk av god kvalitet. Kalvens förmåga att utnyttja råmjölk avtar efter sex timmar. Vid omkring tre till fyra veckors ålder börjar kalven själv kunna bilda antikroppar. Kalvar har ett mycket starkt behov av att dia. De första 10-14 dagarna bör kalven få så mycket mjölk, att den inte har behov av annan föda. I och med att kalven växer, ökar foderbehovet. Ökas inte dagsgivan av mjölk, börjar spädkalven att se sig om efter annat foder. 10. Hemoglobin (kalvar) Denna punkt finns med för att EU begär in djurskyddskontrollstatistik om den. Grunden för frågan finns i punkt 11 i bilagan till rådets direktiv 91/629/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar. Där sägs bl.a. att kalvars foder ska innehålla tillräckligt med järn för att säkra en genomsnittlig hemoglobinkoncentration på 4,5 mmol/liter blod. Svensk djurskyddslagstiftning har ingen detaljregel om hemoglobinhalt. I praktiken föreligger ingen risk att bryta mot hemoglobinkravet så länge man uppfyller reglerna om vatten och fiberhaltigt foder. 11. Fiberhaltigt foder Djurskyddslagen, 3 Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 28 Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodret ska vara tjänligt och fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel. DFS 2007:5, 2 kap. 8 Kalvar ska utfodras minst två gånger om dagen. DFS 2007:5, 2 kap. 9 Kalvar ska senast från och med två veckors ålder ha fri tillgång till grovfoder. 16

Avmagring, sjukdomar och dåligt allmäntillstånd kan bero på otillräckligt med foder, undermåligt foder eller en med hänsyn till näringssammansättningen och struktur obalanserad foderstat. Utfodring minst två gånger per dag ska tillförsäkra att kalven ges tillräcklig mängd råmjölk/mjölk och andra näringsämnen. Grovfodrets främsta uppgift är att stimulera förmagarnas (våm, nätmage och löpmage) tillväxt och utveckla våmfloran hos kalven. För detta behöver kalven ha tillgång på lättillgänglig energi genom snabba kolhydrater som t.ex. finns i hö och gräs eller som stärkelse i spannmål. Någon större mängd hö kan kalven inte äta och därför är det även viktigt att komplettera med lämpligt kraftfoder. 12. Operativa ingrepp Djurskyddsförordningen, 25, utdrag Det är tillåtet att kastrera husdjur och avhorna nötkreatur och getter även om det inte finns veterinärmedicinska skäl. Avhorning av nötkreatur och getter ska ske under bedövning och utföras av en veterinär eller av någon annan som veterinären finner lämplig. Alla operativa ingrepp ska ske på ett sådant sätt att djuren åsamkas så lite lidande som möjligt. Avhorning utan bedövning orsakar nötkreaturen både smärta och stress. För kalvar befinner sig hornämnet i en tillväxtfas och det är gott om både nerver och blodkärl i vävnaden. För vuxna nötkreatur innebär avhorning utan bedövning en ökad risk för följdeffekter, som t.ex. bihåleinflammationer och lokal smärta. Djurskyddslagen, 10, första stycket Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl. Första stycket gäller inte ingrepp som görs eller injektioner som ges i sådan verksamhet som har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Djurskyddslagen, 11, första stycket För operativa ingrepp på eller injektioner till djur ska en veterinär anlitas. Detsamma gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen kan orsaka lidande som inte är obetydligt. Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas. Djurskyddsförordningen 26, Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp och injektioner som får ges till djur utan veterinärmedicinska skäl. Djurskyddsförordningen 27 17

Djurskyddsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om operativa ingrepp på och injektioner till djur. DFS 2004:14, 3, utdrag Följande operativa ingrepp på djur får utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Ingreppen får göras utan att veterinär behöver anlitas. Den som utför ett sådant som anges nedan ska ha sådana kunskaper att ingreppet kan ske på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt. Vid ingreppet ska god hygien iakttas och de instrument som används vid ingreppet ska vara avpassade för ändamålet. 2. Övertaliga spenar på kalvar av nötkreatur får avlägsnas om det sker innan djuret har uppnått en månads ålder. 3. Djur får identitetsmärkas genom inplantering av mikrochips. Märkningen får endast utföras av den som har genomgått sådan särskild utbildning som har godkänts av Djurskyddsmyndigheten. 7. Klövbärande djur i fångenskap får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller klippta hack i öronen. Identitetsmärkning genom klippta hack i öronen får dock inte utföras på djur som omfattas av Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:190) om märkning och registrering av djur och enligt dessa ska märkas med öronbrickor. Sådan identitetsmärkning får inte heller utföras på djur som vistas utomhus om temperaturen understiger -5 o C. 11. Behandling av hov- och klövbölder samt klövsulesår får utföras genom ingrepp i hornvävnad under förutsättning att ingreppet inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad. DFS 2004:14, 5, utdrag Om veterinär anlitas får utöver vad som anges i 3 (ovan), följande operativa ingrepp på djur utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. 1. Ingrepp enligt 3 2 (avlägsning av övertaliga spenar) på djur som är äldre än vad där anges. 2. Tjurar får förses med nosring. 3. Djur får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller inplantering av mikrochips. 5. Tjurar, baggar och galtar får steriliseras genom vasektomi. DFS 2004:14, 5a, utdrag Om veterinär anlitas får djur identitetsmärkas genom tatuering även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Tatuering får dock endast utföras om djuret är bedövat eller sederat. (Gäller fr.o.m. 1 januari 2009) Alla operativa ingrepp ska ske på ett sådant sätt att djuren åsamkas så lite lidande som möjligt. Extra spenar tätt intill de normala spenarna kan försvåra mjölkningsarbetet. För att minimera mjölkningsfasens längd och därmed stressen för kon är det viktigt att den kan utföras snabbt och enkelt. Därför finns det möjlighet att ta bort extra spenar på nötkreatur. DFS 2004:14, 4 Injektioner får ges till djur utan att veterinär anlitas endast vid delegerad och uppföljande behandling enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Injektion av järnpreparat får dock ges till smågrisar innan de uppnått tre veckors ålder utan att veterinär anlitas. 18

Den nya SJVFS 2002:57 förtydligar regleringen av läkemedelsanvändningen. Föreskrifterna ger tydlig ledning och stöd för veterinären. Förskrivning av läkemedel ska ske restriktivt och bygga på besök i besättningen och fastställd diagnos. Veterinären ska ge besked om behandlingstid och gällande karenstider. Veterinären kan delegera behandling av besättningens djur till djurägaren eller djurskötaren. Det åligger veterinären som tillhandahåller eller föreskriver läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning att bevaka att instruktionerna följs och årligen ompröva delegeringen. 13. Avel och hormoner Djurskyddsförordningen, 29, andra stycket Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden. Närmare föreskrifter om förbudet meddelas av Djurskyddsmyndigheten. DFS 2007:5, 2 kap. 11 Kvigor och kor får inte betäckas med tjur, semineras eller vara mottagare av embryo om förlossningssvårigheter kan förväntas. Kvigor ska innan första brunstperioden starta och fram till dess att de uppnått en ålder av 13 månader hållas på ett sådant sätt att risken för betäckning minimeras. DFS 2004:22, 3 Nötkreatur, svin, hästar, får och getter, som visat sig nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende eller som med stor sannolikhet nedärver sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas för reproduktion. En förteckning över sådana letalanlag, defekter och ärftliga egenskaper finns i bilagan till dessa föreskrifter. Förbudet gäller dock även andra ärftliga egenskaper än de i bilagan upptagna om de medför lidande eller onaturligt beteende hos avkomman. Nötkreatur, svin, hästar, får och getter får inte heller användas för reproduktion om det visat sig att djuret med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomma i samband med födsel. Ett avelsdjur som genom sin härstamning eller genom sina egna egenskaper kan förmodas vara bärare av ärftliga anlag eller defekter som anges i första och andra styckena, och för vilka frihet kan bevisas med tester, får användas i avelsarbete under förutsättning att sådana tester med frikännande resultat har genomförts. DFS 2004:22, 4 Uppgifter från semin- och kontrollregister samt diagnos- och behandlingsuppgifter från djurkliniker och veterinära fältdata ska göras tillgängliga för avelsvärdering av ovannämnda egenskaper för av Jordbruksverket godkänd avelsorganisation. Uppgifterna får vara avidentifierade. Avelsarbete och distribution av avelsmaterial ska utföras så att rasens genomsnitt för de egenskaper som anges i 3 första och andra styckena inte genetiskt försämras. En tjur, galt, bagge, bock eller hingst som används för betäckning eller spermasamling ska normalt ha utvecklade könsorgan samt sådana kropps- och fortplantningsfunktioner som är normala för arten och främjar ett naturligt beteende. 19

DFS 2004:22, 5 Renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och getter samt hybridavelssvin, som godkänts för avel efter prövning som utförts enligt gemenskapsbestämmelser i annat land inom EU, ska anses som godkända för detta ändamål också i Sverige. DFS 2004:22, 6 En semintjur, som inte omfattas av 5, ska avelsvärderas med avseende på följande egenskaper: 1. Kalvningssvårigheter och dödlighet i samband med födsel. Värden avseende dessa egenskaper får vara bestämda var för sig eller sammanvägda och ska föreligga för nedärvning både som far och morfar. 2. Mastitresistans eller cellhaltsnivå i mjölken. Värden avseende dessa egenskaper får vara bestämda var för sig eller sammanvägda. 3. Frihet från missbildningar och letalanlag. Avelsvärderingen ska utföras av en organisation som har godkänts av Jordbruksverket i enlighet med Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:83) om nötkreatur som används till avel. Avelsvärderingen får även vara utförd i annat land. Resultatet av avelsvärdering för de ovannämnda egenskaperna ska publiceras av den avelsorganisation som utfört denna eller, i det fall den utförts i annat land, spermans distributör så att resultatet blir känt inom branschen. DFS 2004:22, 7 En avelsvärderad semintjur, som inte omfattas av 5, får ej användas i avel om den för någon egenskap som anges i 3 andra stycket visat sig ha klart negativ nedärvning jämfört med rasens medeltal. Sådan negativ avvikelse ska anses föreligga om avelsvärdet avviker mer än två standardavvikelser från rasens medelavelsvärde. Om avelsvärde ej föreligger ska fenotypvärde utnyttjas med samma krav på nivå som för avelsvärde. En semintjur som har avelsvärderats med avseende på kalvningssvårigheter eller dödlighet i samband med födsel får ej användas till kvigor om tjurens avelsvärde för dessa egenskaper vad avser nedärvning som far är sämre än rasens medeltal. Bestämmelserna i andra stycket gäller inte för semintjurar av raser som beträffande ovannämnda egenskaper är dokumenterat bättre än det nationella medeltalet för samtliga raser med avseende på dessa egenskaper. Individer som visat sig ha nedärvda anlag för dödfödda kalvar, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för kalvarna, har negativ påverkan på kalvarnas naturliga egenskaper eller som med stor sannolikhet för vidare sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas i avel. Föreskrifterna listar oönskade defekter/anlag, men omfattar även andra ärftliga egenskaper om de medför lidande, förlossningssvårigheter, onaturligt beteende hos avkomman eller hög frekvens av dödfödslar m.m. I modernt avelsarbete tas de tjurar som ger en stor andel kalvningssvårigheter snabbt bort ur aveln. Raskombinationer av olika slag bör göras med stor försiktighet. Till mjölkraskvigor bör t.ex. en tyngre köttrastjur endast användas om tjuren är avkommeprövad med gott resultat när det gäller kalvningssvårigheter. Köttrastjurar bör vidare endast användas till mjölkraskvigor om dessa är mycket väl utvecklade. 20

Djurskyddsförordningen, 28 Det är förbjudet att tillföra djur hormoner eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom. DFS 2005:3, 1 Utöver de fall som anges ovan får hormoner tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller synkronisera brunst. Hormoner och vissa andra läkemedel får inte ges till djur. Det finns dock undantag från förbudet och en del hormoner får användas vid behandling av fertilitetstörningar samt exempelvis vid brunstsynkronisering. Förbjudna hormoner och läkemedel är tyreostatika, trenbolon, zeranol, stilbener, stilbenderivat, ämnen med östrogen, androgen eller gestagen effekt, allyltrenbolon och B-receptorstimulerande substanser. 21