I aska 86
ns spår Med tält, sovsäck och långkalsonger begav vi oss västerut, mot tomtarnas och trollens land, de öde markernas ö och flygbolagens irritationsobjekt. Island bjuder på mer än kollapsade banker och fisk. Förgyll sommaren med en annan typ av bilsemester. TEXT: ERIK GUSTAFSSON Foto: GLENN LINDBERG 87
< Stenskrovel till höger och vänster. Island bjuder på en minst sagt omvälvande naturupplevelse. Vi står på toppen av den högsta kullen. Överallt runt oss breder miltals av vildmark ut sig och det är knappt vi kan skönja var vi parkerat bilen och rest tältet. I öster mynnar ån vi nyss körde över ut i ett massivt floddelta, i väster håller solen precis på att försvinna bakom bergen och blixtsnabbt försvinner den lilla sommarvärmen. Men ingenstans kan vi se en levande människa. Vi är ensamma och utlämnade. Här bor det bara tre personer per kvadratkilometer. I Sverige bor det 20. Därför är det lika bra att slå fast det direkt. Lappland är inte Europas sista vildmark. Den är nämligen skapad av vulkaner och ligger halvvägs ut i Atlanten. Välkommen till Island. Tre dagar tidigare. Kön till växlingskontoret verkar aldrig röra sig framåt. Här ska tydligen alla växla pengar, kanske inte konstigt då vi bara timmar tidigare på Arlanda blivit nekade växling på grund av instabil valuta. När vi till slut fått byta 2 000 svenska kronor mot 35 000 isländska tar det bara minuter innan vi sitter i en taxi på väg till huvudstaden Reykjavik. Framför oss har vi dagar fyllda av natur, vulkaner och gejsrar, men utan vare sig hotell eller restauranger. Till vår hjälp har vi en Toyota Hilux som ska agera fordon, hem och värmestuga. Redan på vägen från flygplatsen presenterar ön sig själv med vidöppna lavafält, mossa och inte ett träd högre än två meter. Bilen står redo och vi är rustade för äventyr. Men då vi själva inte tänkt längre än näsan räckt får gissa oss fram till närmaste bensinmack utan vare sig karta eller navigator. Lyckligtvis har amerikanarna sedan 40-talet haft en varm hand över Island och samhället är till stora delar skapat på amerikanska normer. Gatorna är breda och raka. Snabbmatsställena är många och bilarna stora. Islänningarnas superkittade suvar med ballongdäck och snorklar gör att vår Hilux ser tämligen mesig ut. De tidigare skyhöga priserna tvingades ner under finanskrisen till en numera helt acceptabel nivå. Dessvärre är det fortfarande dyrt att hyra bil, men om man inte vill spendera resan på en turistbuss är en hyrbil definitivt att rekommendera, åtminstone för ett par dagar. Viktigt är dock att boka en fyrhjulsdriven, då hyrbilarna är indelade i speciella klasser där endast vissa är tillåtna på alla vägar. Utan att varken ha bokat boende eller spikat färdplan lämnar vi huvudstaden kvickt och beger oss österut längs väg 1, huvudvägen. Den sträcker sig i en drygt 130 mil lång cirkel runt hela ön, en tur som rekommenderats varmt av 88
< Köra genom vattendrag är en populär folksport på Island. < Tre glada gamänger vid Blue Lagoon. Man passar sig dock för att sätta ned fötterna i den klibbiga bottnen. < Trots åsynen av den magnifika Gullfoss ser Erik besvärad ut. < Säkerhetsavstånd är viktigt för Erik. Han var inget vidare populär i kompisgänget när det skulle smällas ettöres i Växjö. de som färdats där, men som för oss tar för lång tid. I stället viker vi av huvudvägen norrut strax efter samhället Selfoss och hittar efter ett par mil både lyxiga gästhus och ett mer spartanskt vandrarhem som till slut blir nattens tillhåll. Det gäller att hålla stenkoll på de små skyltarna längs vägarna som kan peka mot både matställen och boenden, mitt ute i ingenstans. De flesta samhällena runt ön har dock större hotell, men under högsäsong kan förbokningar vara att föredra. Morgonen därpå har nattens ösregn gjort de blodröda grusvägarna både leriga och hala, men med de grovmönstrade terrängdäcken på vår Hilux blir det aldrig till något problem. Vi tar sikte på den så kallade Gyllene triangeln, med vattenfallet Gullfoss, Geysir-källorna och den forna mötesplatsen Thingvellir. Gejsrarna är både imponerande och fascinerande, precis som det gigantiska vattenfallet. Tyvärr förtas Med en halvmeters tillåtet vadningsdjup klättrar Hiluxen obemärkt över vattendragets ojämna botten. vildmarkskänslan av de omsorgsfullt plattlagda gångarna och de vältilltagna säkerhetsavspärrningarna. Därför bestämmer vi oss att skippa Thingvellir och i stället ta vägen över berget på väg till Landmannalaugar, ett stort naturområde nordost om vulkanen Hekla. I samma stund som vi lämnar asfalten öppnar sig ett lika oändligt som mäktigt stenlandskap. Vägen är knagglig, obekväm och full av sylvassa stenar, men naturen desto mer imponerande. Svepande stenkullar så långt ögat kan nå, men det tar timmar utan att vi möter någon. Efter mil av ingenting förvandlas naturen och plötsligt står vi vid Islands tredje högsta vattenfall Haifoss. De 122 metrarna fritt fall ner till den lilla pölen i botten av bergssidorna är lika fascinerande som skrämmande. När vi till sist når Landmannalaugar har naturen ändrat sig igen från vattenfallets bördiga 89
< Inga lanternor men däremot hade grabbarna inskaffat styrbord- och babordstrumpor. < Sekunden efter att bilden hade tagits började det ösregna och idyllen slogs i bitar. < Teknikens Värld goes Brokeback! < Den vulkaniska aktiviteten gör sig ständigt påmind under en tur på Island. gräs till lavamarker och svart vulkansand. Men återigen gör sig civilisationen påmind. Campingplatsen liknar mer Hultsfred i juni än vildmark. Hyrtält, omklädningsrum, kök och framför allt andra människor. Campingen är en populär punkt för vandrare, då många vandringsleder antingen börjar, slutar eller passerar Landmannalaugar. Men det är inte vad vi söker, och mindre än fem minuter senare sitter vi återigen i Hiluxen på väg bort, bort mot enskildheten. Vi vadar ännu en gång över diket med både djupt och strömt vatten. Tar det säkra före det osäkra och lägger i både fyrhjulsdrift och lågväxel, men med en halvmeters tillåtet vadningsdjup klättrar Hiluxen obemärkt över vattendragets ojämna botten. Efter ett par mil når vi vår egen, improviserade, campingplats i total avskildhet. På bergens skuggsidor ligger fortfarande snön, leopardmönstrad av vårens askregn. Tältet reses och ölen öppnas. Plötsligt står vi på den högsta kullen och spanar. Men mänskligheten är som bortblåst, vi är plötsligt ensammast i världen. Natten är rekordkall och fuktig som alla nätter på Island. Vi bestämmer oss för att återvända till Landmannalaugars varma källa för ett morgondopp, vilket visar sig vara resans smartaste drag. När låtsasäventyrarna packar in utrustningen i turistbussarna har vi det kokheta vattnet från jordens inre helt för oss själva. Samtidigt börjar dagarna lida mot sitt slut och till kvällen ska vi återvända till Reykjavik, men först väntar ett stort nervöst måste hästridning. På gården Land og hestar vid hotellet Hestakráin träffar vi Elin Moqvist som snällt delar med sig av vad som påstås vara öns lugnaste hästar. Med mycket skrala erfarenheter från hästryggarna kliver vi upp i sadlarna och rider likt tre vilsna män ut i vildmarken. Tölt och galopp om vartannat, men vi blir snabbt varse om att det egentligen inte spelar någon roll vad vi själva gör. Jarpur, Smyrill och Álfur följer maniskt Elin på ledarhästen strax framför, inget vi har något emot egentligen. Men känslan av att vara ett med naturen är obetalbar. Bilar i all ära, men trots ständig nervositet och brinnande lår konstaterar vi snabbt att ridningen var ett guldkorn. Här skulle vi kunna spendera flera dagar. Med ömmande rumpor tackar vi för ridturen och återvänder till Hiluxens trygga vrå. I sakta mak tar vi sikte mot Reykjavik. Det är dags att skiljas från vår nye gråa vän, men innan Sverige väntar ett drygt dygn i huvudstaden. Trots blöta kläder, fuktigt tält och smutsiga stormkök kan vi inte låta bli att redan sakna ön, innan att vi ens lämnat den. De smala landsvägarna, krokiga lerstigarna och magnifika bergen har etsat sig fast i minnet. Få ställen erbjuder en lika lättillgänglig natur som just Island. För att inte tala om den fantastiska maten och de underbara barerna i Reykjavik. Trots att starköl var förbjudet fram till 1989 har islänningarna lärt sig dricka den på ett trevligare sätt än några andra européer. Hit vill vi tillbaka. 90
< Visst det här hade kunnat göras i Photoshop, men det är faktiskt så här vackra solnedgångar på Island. Hur man tar sig till Island: Flyg SAS flyger under sommaren direkt från Stockholm och Oslo Iceland Air flyger direkt från Stockholm, Köpenhamn och Oslo. Pris: Cirka 3 000 kronor per person, tur och retur. Flygtid ca 3 timmar. Hyrbil: 5 dygn i augusti. Suzuki Grand Vitara, ca 11 000 kronor. Toyota Land Cruiser ca 15 000 kronor. Volkswagen Golf ca 6 000 kronor (ej tillåten att köra på alla vägar). Färja: Två gånger i veckan kör Norröna, Smyril-line, mellan Hanstholm, Danmark och samhället Seyðisfjörður på östra Island, ca 7-8 timmars bilväg från Reykjavik. Turen går via Fåröarna där det också är möjligt att lägga några extra dagar. Enkel väg tar det cirka tre dygn. Pris: 2 vuxna med insideshytt, 1 bil (max höjd 1,90 m) cirka 7 000 kronor tur och retur. Hotell Dubbelrum i centrala Reykjavik cirka 1 200 kronor/natt. Hotell på landsbygden ca 800 kronor/natt. Både Reykjavik och landsbygden har gott om enklare gästhus och vandrarhem för bara några hundralappar natten. Mat: En kvällsmåltid i Reykjavik kostar från cirka 200 kronor. Hamburgare cirka 70-80 kronor. En öl: 40-50 kronor. Bränsle: Bensin: Cirka 14,5 kronor/litern. Diesel: Cirka 15 kronor/litern. Att göra: Blue Lagoon Överskottsvattnet från hela Reykjaviks värmekälla har vid flygplatsen skapat en oas. Att spendera några timmar i kalkgrumliga och ljusblåa vattnet är lätt gjort, synd bara på äggdoften och trängseln. Islandshästar: Väl på Island är en ridtur ett måste, oavsett tidigare erfarenheter. Kostar cirka 500 kronor per person för en tvåtimmarsritt, heldag (5-6 h) kostar cirka 800 kronor. På Land og Hestar, Hestakrain utanför Selfoss finns svensk guide. http://www.hestakrain.is/ Valsafari: Äntra fartyget och spana efter valar i några timmar. Utgår från Reykjavik och kostar cirka 400 kronor för en dag. Att köra bil: Trots att vägarna är små är trafiken lätt. Vägarna till huvudattraktionerna är oftast bra, men avviker man från huvudvägarna blir standarden snabbt sämre. I många fall saknas broar över vattendrag och man tvingas vada. Vad många svenskar anser som extremt är vardag på Island. Men lagarna är stränga och terrängkörning är strikt förbjuden. Det är endast tillåtet att hålla sig inom markerade leder. Vissa vägsträckor är öppna under olika perioder, beroende på vattenstånd och väderförhållanden. Uppdatera dig om det på turistbyråer och via www.road.is Om du hyr bil är det viktigt att kontrollera vilka vägar den är godkänd för. Mer information: www.road.is www.visiticeland.com www.iceland.is 91