Effekter av förstärkta förmedlingsinsatser för Resultat från utvärderingen av Ung framtid Författare: Erik Axdorph, Johan Egebark, Tom Lundström, Gülay Özcan.
Af 00009_4.0_(2018-06-19, AF5000) Arbetsförmedlingen Författare: Erik Axdorph, Johan Egebark, Tom Lundström, Gülay Özcan. Datum: 2019-05-20 Diarienummer: NA
Sammanfattning I den här rapporten studeras effekter av förstärkta förmedlingsinsatser riktat till unga arbetssökande. Målgruppen för det intensivare stödet utgörs av arbetslösa ungdomar i åldern 18 24 år som står jämförelsevis nära arbetsmarknaden. Det projekt som utvärderas, Ung framtid, dubblerade förmedlartätheten relativt den ordinarie verksamheten på Arbetsförmedlingen, vilket ledde till betydligt fler kontakter mellan arbetssökande och arbetsförmedlare. Effekterna av det intensivare stödet mäts med hjälp av ett randomiserat experiment, där individerna i målgruppen slumpats till antingen den ordinarie verksamheten (kontrollgruppen) eller till de insatser som erbjuds inom ramen för projektet (behandlingsgruppen). Resultaten i rapporten visar att insatserna haft positiva effekter för kvinnor men inga effekter alls för män. För kvinnorna i behandlingsgruppen ökade utflödet från arbetslösheten med omkring 7 procentenheter under de två första månaderna efter inträde i projektet, vilket ledde till ca 5 procentenheters lägre arbetslöshet under det första kvartalet, eller drygt 3 dagar kortare arbetslöshet. För männen i behandlingsgruppen finns inga statistiskt signifikanta effekter vare sig på utflöden, andelen arbetslösa, eller antalet arbetslöshetsdagar. Rapporten redovisar också resultat separat för mindre undergrupper av arbetssökande. Effekterna för kvinnor i behandlingsgruppen är oberoende av vilka undergrupper som studeras. Även för grupper med svagare anknytning till arbetsmarknaden, såsom arbetssökande födda utanför Europa och arbetssökande med mer erfarenhet av tidigare arbetslöshet, finns tydliga indikationer på att insatserna haft effekter. För män finns inga effekter för någon av de undergrupper som undersöks. I rapportens avslutande del studeras vilka mekanismer som driver resultaten. En uppdelning görs för mekanismer inom fem olika dimensioner: kontrollarbete, matchningsarbete, sökbeteende, fördjupat stöd, samt ersättningar. Det mesta tyder på att det är förändringar inom dimensionerna matchningsarbete och sökbeteende som förklarar de effekter som observeras. Af 00009_4.0_(2018-06-19, AF5000)
Innehåll Innehåll 1 Inledning... 6 2 Institutionell bakgrund... 8 2.1 Arbetsförmedlingens ordinarie stöd till... 8 2.2 Projektet Ung framtid... 8 3 Utvärderingen av Ung framtid... 9 3.1 Målgrupp i utvärderingen...9 3.2 Bortfall... 11 3.3 Empirisk metod... 13 3.4 Specifikationer... 13 4 Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid?... 14 5 Effekter av insatserna i Ung framtid... 18 5.1 Effekter på arbetslöshet... 18 5.2 Effekter på flöden... 23 5.2.1 Effekter på utflöden till arbete... 23 5.2.2 Effekter på återinskrivningar... 25 5.3 Effekter på antal dagar i arbetslöshet... 25 5.4 Effekter uppdelat på undergrupper...26 6 Mekanismer... 27 6.1 Skillnader i kontakter mellan män och kvinnor... 27 6.2 Andra potentiella mekanismer... 27 7 Avslutande diskussion... 30 Referenser... 32 Appendix... 33 5
Inledning 1 Inledning Hög och bestående ungdomsarbetslöshet utgör en stor utmaning för många utvecklingsländer, både i Europa och i andra delar av västvärlden. För OECD-länderna sammantaget har arbetslösheten för individer yngre än 24 år varit dubbelt så hög som för 25 65-åringar sedan början av 1990-talet. Ungdomars arbetsmarknadssituation har dessutom, i många avseenden, förvärrats ytterligare till följd av den finansiella krisen år 2008 (OECD, 2017). Eftersom svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden i unga år har visat sig få långsiktiga konsekvenser finns en uppenbar risk att stora grupper av unga i framtiden fastnar i långtidsarbetslöshet (Gregg 2001, Gregg och Tominey 2005, Nordström Skans 2004). För att kunna möta dessa utmaningar behöver beslutsfattare kunskap om vilka policyåtgärder som är ändamålsenliga och effektiva. Den här rapporten bidrar till denna kunskap genom att studera om intensivare förmedlingsarbete vid Arbetsförmedlingen leder till minskad ungdomsarbetslöshet. Rapporten redovisar resultaten från ett randomiserat experiment som utfördes under sju månader 2017. Experimentet genomfördes som en direkt följd av det uppdrag Arbetsförmedlingen fått av svenska ESF-rådet att utvärdera effekterna av de insatser som genomförts inom ramen för projektet Ung framtid. Målgruppen för effektutvärderingen bygger på det historiska intaget av deltagare till projektet: arbetssökande i åldern 18 24 år som står jämförelsevis nära arbetsmarknaden. Utifrån denna målgruppsdefinition slumpades ungdomar till att antingen delta i projektets insatser (behandlingsgruppen), eller till att delta i den ordinarie verksamheten (kontrollgruppen), vid åtta lokala arbetsförmedlingskontor i två svenska regioner. Syftet med randomiseringen är att säkerställa att de jämförelser som görs för att identifiera effekter inte snedvrids av obalanser. Enkelt uttryckt säkerställer randomiseringen att det enda som skiljer behandlingsgruppen från kontrollgruppen är deltagande i insatserna. Utvärderingen visar att de som randomiserades till att delta i insatserna haft betydligt fler kontakter både fysiska möten och kontakter via distans med arbetsförmedlare än i den ordinarie verksamheten. Den ökade kontakten drivs av att förmedlartätheten i projektet är ungefär dubbelt så hög som i den ordinarie verksamheten: antalet unika arbetssökande som en arbetsförmedlare träffar per månad är ca 2o i Ung framtid jämfört med ca 40 i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Resultaten visar att det intensivare förmedlingsarbetet lett till tydliga positiva effekter för kvinnorna i behandlingsgruppen, men inga effekter alls för män. För kvinnorna i behandlingsgruppen ökade utflödet med omkring 7 procentenheter under de två första månaderna efter inträde i projektet, vilket ledde till ca 5 procentenheters lägre arbetslöshet under det första kvartalet, eller drygt 3 dagar kortare arbetslöshet. Insatserna hade inga effekter på andelen återinskrivna kvinnor, vilket talar för att 6
Inledning kvaliteten på anställningarna efter deltagande i projektet inte påverkades. För männen i behandlingsgruppen finns inga statistiskt signifikanta effekter vare sig på utflöden, andelen arbetslösa, eller antalet arbetslöshetsdagar. Effekterna för kvinnor i behandlingsgruppen är oberoende av vilka undergrupper som studeras. Även för grupper med svagare anknytning till arbetsmarknaden, såsom arbetssökande födda utanför Europa och arbetssökande med mer erfarenhet av tidigare arbetslöshet, finns tydliga indikationer på att insatserna lett till ökade utflöden. För män finns inga effekter för någon av de undergrupper som studeras. I rapportens avslutande del studeras vilka mekanismer som driver resultaten. För detta ändamål används detaljerade data som hämtas från Arbetsförmedlingens register. En uppdelning görs för mekanismer inom fem olika dimensioner: kontrollarbete, matchningsarbete, sökbeteende, fördjupat stöd, samt ersättningar. Resultaten visar att det är förändringar inom dimensionerna matchningsarbete och sökbeteende som förklarar effekterna av programmet. En viktig insikt är att både män och kvinnor tycks ha fått samma form av ökat stöd från arbetsförmedlarna inom projektet. Antalet kontakter mellan arbetssökande och arbetsförmedlare var väsentligt högre än i den ordinarie verksamheten, för båda könen. Både män och kvinnor i behandlingsgruppen hade dessutom bättre matchningsunderlag än i den ordinarie verksamheten. Slutligen fick både män och kvinnor i behandlingsgruppen betydligt mer information om vakanser, i form av så kallade urval. Den viktigaste skillnaden mellan könen är istället att männen inte verkar ha utnyttjat den extra hjälp de fått i lika stor utsträckning som kvinnorna. Kvinnorna i behandlingsgruppen redovisar betydligt fler intervjuer än kvinnorna i kontrollgruppen, sannolikt som en följd av de vakanser de fått information om. För män däremot finns inga skillnader vad gäller intervjuer. Vidare gör arbetsförmedlarna i Ung framtid oftare bedömningen att männen uteblir från de insatser de förväntas delta i. Slutligen indikerar de aktivitetsrapporter som de arbetssökande lämnar in att männen själva gör bedömningen att de inte tagit del av insatserna. Dessa skillnader mellan könen kan vara en viktig del av förklaringen till att effekterna av projektet skiljer sig mellan män och kvinnor. Resultaten med avseende på mekanismer är viktiga eftersom de kan avgöra vilka policyslutsatser som bör dras av försöket. Det är till exempel svårt att veta om projektet hade hjälpt även männen, om de hade tagit del av insatserna i högre utsträckning. Resten av den här rapporten är strukturerad enligt följande. Avsnitt 2 ger en översiktlig bakgrund av de institutionella förhållanden som gäller för utvärderingen. Avsnitt 3 beskriver utvärderingen av projektet medan avsnitt 4 beskriver skillnader mellan projektet och den ordinarie verksamheten på Arbetsförmedlingen. Avsnitt 5 redovisare de effekter insatserna haft. Avsnitt 6 går igenom mekanismer, och avsnitt 7 avslutar. 7
Institutionell bakgrund 2 Institutionell bakgrund 2.1 Arbetsförmedlingens ordinarie stöd till Att korta ungdomars tid i arbetslöshet har länge varit ett prioriterat område för arbetsmarknadspolitiken. I syfte att minska ungdomsarbetslösheten infördes i september 2015 en 90-dagarsgaranti för, vilken innebär en bortre gräns för hur länge en ung person ska kunna vara arbetslös innan han eller hon erbjuds ett jobb, en utbildning eller en insats som leder till jobb. Garantin fastställer att alla öppet arbetslösa som är mellan 16 24 år och som är berättigade en insats ska ha erbjudits insatsen inom 90 dagar. På en mer detaljerad nivå är det svårt att ge en enhetlig beskrivning av Arbetsförmedlingens ordinarie stöd till. Till följd av de lokala kontorens budget och olika lokala projektinitiativ finns betydande variation både mellan regioner och över tid. Alla som skriver in sig på Arbetsförmedlingen gör dock en individuell planering tillsammans med en arbetsförmedlare. Utifrån en arbetsmarknadspolitisk bedömning fattar arbetsförmedlaren sedan beslut om vilka typer av stöd och insatser som är lämpliga för att den arbetssökande ska komma ut i studier eller arbete. Utöver Arbetsförmedlingens digitala service och tjänster på webben erbjuds den arbetssökande vanligtvis hjälp i form av exempelvis rekryteringsträffar, stöd och matchning via en extern leverantör, och olika former av information (om arbetsmarknadsläget, om olika typer av yrken och utbildningar etc.) och rådgivning (skriva CV, förberedelse inför anställningsintervju etc.). De som kvarstår i arbetslöshet efter tre månader skrivs in programmet jobbgaranti för ungdomar. Programmet innebär dels in intensifiering i fråga om insatser, dels ett ökat krav på aktivt deltagande. 2.2 Projektet Ung framtid Ung framtid bedrevs som ett projekt på Arbetsförmedlingen under perioden april 2015 april 2018. 1 Projektet involverade totalt 90 lokala arbetsförmedlingskontor i delar av Sverige med historiskt sett hög ungdomsarbetslöshet: Mellersta Norrland, Norra Mellansverige, och Sydsverige. Under den perioden projektet pågick deltog cirka 16 900 arbetssökande ungdomar i dessa regioner Det övergripande målet för projektet var att bidra till att sänka ungdomsarbetslösheten och att verka för en jämställd arbetsmarknad i de deltagande regionerna. Detta mål skulle uppnås med hjälp av två övergripande strategier: intensifierat och individanpassat matchningsarbete och ökat fokus på kontakten med arbetsgivare. Målgruppen för Ung framtid kan i breda termer beskrivas som registrerade arbetslösa i åldern 16 24 år som står jämförelsevis nära arbetsmarknaden. Under projekttidens 1 Projektet genomfördes inom ramen för Europeiska Sysselsättningsinitiativet för unga, vars övergripande mål är att skapa varaktig integration på arbetsmarknaden för ungdomar. 8
Utvärderingen av Ung framtid senare fas utökades målgruppen till att även omfatta inskrivna arbetssökande i åldrarna 18 29 år med etableringsplan. 2 3 Utvärderingen av Ung framtid Det grundläggande syftet med att utvärdera projektet Ung framtid är att bidra med värdefull kunskap i utformandet av en effektiv arbetsmarknadspolitik riktad till arbetslösa ungdomar. Eftersom utvärderingen genomförts i form av ett randomiserat experiment där deltagarna slumpats till att delta i projektet är chanserna goda att de resultat som presenteras i denna rapport speglar de effekter insatserna inom projektet givit upphov till. Utvärderingen av Ung framtid initierades efter att det konstaterats att föregående programperiod inte bidragit med ny evidens om vilka insatser och program som varit ändamålsenliga. För att möta nya krav och förväntningar på att de verksamheter som finansieras av Europeiska kommissionen ska utvärderas tog svenska ESF-rådet och Arbetsförmedlingen, inför den nuvarande programperioden, initiativet att genomföra en utvärdering av Ung framtid i form av ett randomiserat experiment. Utvärderingen av Ung framtid ingår som en del i en modell och arbetsprocess som tagits fram inom ramen för projektet Evidensbaserade EU-fondsprojekt 2014 2020, som syftar till att säkerställa att EU-finansierade projekt som ägs av Arbetsförmedlingen i högre grad blir utvärderingsbara. 3 3.1 Målgrupp i utvärderingen Utvärderingen pågick från juni 2017 till januari 2018. Figur 1 visar hur inflödet till behandlingsgruppen fördelar sig över experimentperioden. Bortsett från toppar under vissa perioder är antalet randomiserade arbetssökande relativt jämnt fördelat över den period utvärderingen pågick. Det större inflödet under juni juli 2017 förklaras av att det vid utvärderingens början fanns en pool av redan inskrivna arbetssökande som kunde användas i utvärderingen. Det större inflödet under hösten beror på ett naturligt ökat inflöde av efter sommaren. Utvärderingen föregicks av en pilotstudie på ett av de deltagande kontoren under april och maj 2017. Syftet med piloten var att testa och finjustera en mängd olika processer, t.ex. hanteringen av randomiseringen, avgränsningar för att definiera målgruppen, kommunikationen med projektets arbetsförmedlare, kallelser av deltagare, och dokumentation. I piloten randomiserades totalt 195 arbetssökande till att delta i Ung framtid. Eftersom piloten endast syftade till att sätta ramarna för det senare arbetet utesluter vi dessa deltagare från utvärderingen. 2 Skälet till att målgruppen breddades var att det, under projektperiodens senare fas, saknades underlag för att kalla deltagare till projektet. Den enskilt viktigaste förklaringen till det minskade deltagarunderlaget var en väsentligt förbättrad konjunktur. 3 Modellen presenteras mer utförligt på www.projekteffekter.se. 9
Utvärderingen av Ung framtid Utvärderingen omfattar en delmängd (8) av samtliga kontor (90) som deltagit i projektet. Urvalet av kontor för utvärderingen baserades på två huvudsakliga faktorer: representation av både större och mindre kontor, samt geografisk spridning. För få tillräckligt många deltagare i utvärderingen (dvs. tillräckligt många observationer i analysen) krävdes en övervikt av stora kontor. Fyra av kontoren i utvärderingen återfinns i Skåne län, två i Gävleborg, ett i Västernorrland och ett i Jämtlands län. Figur 1: Antalet randomiserade till behandlingsgruppen över tid. När utvärderingen startade i juni 2017 hade Ung framtid pågått i omkring två år. Således fanns ett historiskt inflöde till projektet som kunde användas för att få en uppfattning om vilken den faktiska målgruppen var. Eftersom målgruppen för utvärderingen skulle spegla den målgrupp som användes i projektet som helhet användes det historiska inflödet för samtliga kontor som någon gång deltagit i Ung framtid. En enkel genomgång av tidigare deltagare gav en tydlig bild av vilka avgränsningar som var rimliga att göra, t.ex. i fråga om ålder och utbildningsnivå. De avgränsningar som slutligen gjordes var följande: personer med funktionshinderkod, som saknade grundskoleutbildning eller som inte var mellan 18-24 år gamla uteslöts från utvärderingen. Tabell 1 jämför målgruppen som användes i utvärderingen (kolumn 1) med projektdeltagarna som inte omfattades av utvärderingen (kolumn 2). Syftet med att redovisa dessa siffror är att ge en bild av hur mycket målgruppen för utvärderingen avviker från målgruppen för hela projektet. Tabellen visar på förhållandevis små skillnader, vilket innebär att resultaten som redovisas i den här 10
Utvärderingen av Ung framtid rapporten bör kunna generaliseras till hela gruppen arbetssökande som någon gång deltagit i Ung framtid. Tabell 1: Beskrivning av målgrupper. Utvärdering Ej utvärdering Ålder 20,7 20,9 Gymnasium 78,1% 75,4% Endast grundskola 12,8% 11,2% Universitet 9,1% 7,9% Kvinna 45,5% 40,0% Född i Sverige 75,4% 74,8% Född utanför Europa 20,0% 19,8% Kod funktionshinder 0% 2% 3.2 Bortfall En av de stora utmaningarna under utvärderingen var att säkerställa att antalet deltagare blev tillräckligt många. Den grundläggande anledningen till att antalet deltagare inte kan vara för få är att de skattningar som görs av effekterna får för låg statistisk precision. Ett viktigt steg för att uppnå tillfredställande volymer var att inkludera tillräckligt många stora kontor i utvärderingen. Således togs ett urval fram där antalet stora kontor var överrepresenterade. Historiska inflöden av arbetslösa ungdomar på de åtta utvärderingskontoren gav en ungefärlig uppfattning om framtida inflöden för olika tänkbara tidsperioder. För att nå tillräckligt stora volymer gjordes bedömningen att utvärderingen behövde pågå under minst sex månader. Det räcker samtidigt inte att randomisera tillräckligt många deltagare till projektet, eftersom det alltid kan ske bortfall efter att en person blivit utvald att delta. Randomiseringen av deltagare sköttes centralt av Arbetsförmedlingens Analysavdelning medan kallelserna till projektet sköttes lokalt, av arbetsförmedlarna på de enskilda kontoren. Långt ifrån alla ungdomar som valdes ut att delta fick en kallelse om att delta i projektet (se tabell 2 nedan). Det går inte att ge några exakta svar på vad som orsakat bortfallet i det här steget, men två troliga förklaringar är att arbetsförmedlarna i vissa fall inte hann med att kalla de som valts ut innan de gick in i andra insatser eller startade en anställning, och att arbetsförmedlarna i vissa fall använde egna bedömningar för att selektera bort deltagare. En beskrivning av bortfallet ger dels en bild av hur väl projektet lyckats med att få de arbetssökande i behandlingsgruppen att delta i insatserna. Information om bortfallen i olika steg behövs dessutom i senare analyser (se avsnitt 3) när effekterna av insatserna skattas. Det är således viktigt att förstå hur stor andel av de som randomiserades till behandlingsgruppen som faktiskt fått kallelser till att delta, och 11
Utvärderingen av Ung framtid som därefter har deltagit på informationsmöten, skrivit på ett medgivande och slutligen deltagit i de insatser som erbjudits inom ramen för Ung framtid. Tabell 2: Bortfall i olika steg. Randomiserade (1) Kallade (2) Info-möte (3) Medgivande (4) Deltagit (5) Samtliga 2792 (100 %) 1276 (46 %) 802 (29 %) 847 (30 %) 758 (27 %) Män 1523 (100 %) 712 (47 %) 459 (30 %) 483 (32 %) 425 (28 %) Kvinnor 1269 (100 %) 564 (44 %) 343 (27 %) 364 (29 %) 333 (26 %) Tabell 2 ger en översiktlig bild av de bortfall som förekommit i olika steg. Den information som återfinns i tabellen bygger på uppgifter som hämtats från respektive sökandes daganteckningar. 4 Tabellen redovisar siffror för behandlingsgruppen, dvs. för de arbetssökande som randomiserades till att delta i insatserna under de sju månader som utvärderingen pågick. Första raden redovisar siffror för behandlingsgruppen totalt sett, medan andra och tredje raden ger siffror för män respektive kvinnor. Kolumn ett visar att totalt 2792 arbetssökande randomiserades till att delta i projektet. Omkring hälften av dessa fick en kallelse till ett första informationsmöte (kolumn två), vilket visar att det fanns ett stort bortfall redan tidigt i processen, när arbetsförmedlarna i projektet av olika anledningar valde att inte kalla alla i behandlingsgruppen. 5 Nästa betydande bortfall skedde när de arbetssökande valde att utebli från informationsmötet de kallats till: omkring 30 procent av de som slumpades till att delta gick på ett informationsmöte (kolumn 3). De sökande som dök upp på ett informationsmöte tenderade i hög utsträckning dels att tacka ja till att delta i projektet, dels att faktiskt delta (kolumn 4 respektive 5). Faktiskt deltagande definieras som att den arbetssökande har deltagit vid minst en aktivitet i projektet. Att det inte skedde något bortfall efter informationsträffarna kan tolkas som att de sökande som valde att komma på dessa fått information som gjort att de sett ett värde i att delta i projektet. Rad två och tre i tabellen visar att män i något högre utsträckning än kvinnor fick en kallelse till att delta i Ung Framtid. Dessa könsskillnader minskar något när det kommer till faktiskt deltagande i projektet (26 % för kvinnor mot 27 % för män). En genomgång av bortfallet för respektive kontor visar at de flesta kontor har kallat 40 60 procent av de sökande i behandlingsgruppen, och har ett faktiskt deltagande på 25 30 procent. Noterbart är att spridningen vad gäller faktiskt deltagande är 4 Daganteckningarna innehåller löpande dokumentation om den arbetssökande. 5 De arbetssökande som inte dök upp på ett första informationstillfälle efter en första kallelse fick i regel en ny kallelse till ett andra informationsmöte. De sökande som redovisas i kolumn två har fått minst en kallelse. De sökande som redovisas i kolumn tre har deltagit vid minst ett informationsmöte (de allra flesta deltog endast vid ett sådant möte). 12
Utvärderingen av Ung framtid jämförelsevis stort, från 17 till 50 procent. För alla kontor gäller att det största bortfallet skett i samband med kallelserna. 3.3 Empirisk metod Att mäta effekter innebär, enkelt uttryckt, att vi mäter vad som händer om en grupp arbetssökande deltar i en insats jämfört med om de inte deltar. För att kunna mäta effekter exempelvis effekten av att delta i ett arbetsmarknadsprogram, en utbildning, eller någon typ av förmedlingsverksamhet krävs alltså en jämförelse mellan två grupper, en behandlingsgrupp som tar del av insatsen och en kontrollgrupp som inte tar del av insatsen. 6 Ett grundläggande villkor som behöver vara uppfyllt för att det ska gå att uttala sig om orsakssamband är att de sökande i behandlingsgruppen inte i något avseende skiljer sig från de sökande i kontrollgruppen. Villkoret är nödvändigt för att säkerställa att det inte finns några obalanser mellan grupperna (till exempel i fråga om ålder eller utbildningsnivå) som kan förklara eventuella skillnader i utfall vid jämförelsen. Det grundläggande antagandet som hela effektutvärderingen vilar på är således att behandlings- och kontrollgruppen i genomsnitt är identiska, både med avseende på sådant vi kan observera (kön, ålder, utbildning etc.) och sådant vi inte kan observera (motivation, förmåga etc.). Ett sätt att testa om antagandet är rimligt är att jämföra gruppmedelvärden för egenskaper som vi kan observera. Tabell 3 visar att det inte finns några genomsnittliga skillnader mellan grupperna med avseende på observerbara egenskaper, såsom exempelvis kön, ålder, utbildning, tidigare arbetslöshet etc. 7 Att det inte finns några skillnader för sådana egenskaper vi kan observera talar för att det inte heller finns några skillnader för sådana egenskaper vi inte kan observera. Sammantaget ger tabell 5 stöd för att nyckelantagandet om balanserade grupper är uppfyllt. 3.4 Specifikationer Effekterna av det extra stödet skattas med hjälp av linjära regressionsmodeller. I den huvudsakliga analysen jämförs utfallet för samtliga arbetssökande som randomiserades till behandlingsgruppen med utfallet för kontrollgruppen, så kallad intention-to-treat (ITT). Som ett komplement till skattningarna av ITT-effekter redovisas också resultat från IV-skattningar. IV-skattningarna ger den lokala effekten (så kallad LATE) för de som fick en kallelse till att delta i projektet. Tolkningen av dessa skattningar beror på hur stor avvikelsen är mellan gruppen faktiska deltagare och målgruppen som helhet. 8 6 Den mest exakta jämförelsen hade varit att titta på utfallen för en och samma person som befinner sig i två olika tillstånd, vid samma tidpunktvid. Eftersom detta är omöjligt görs jämförelsen på gruppnivå. 7 De första två kolumnerna i tabell 5 ger medelvärdet för respektive grupp. Den sista kolumnen redovisar så kallade p-värden, vilka indikerar om de två medelvärdena skiljer sig åt eller inte, i statistisk mening. En tumregel är att p-värdena inte bör understiga 0,10. 8 Det viktigaste argumentet för att definiera behandling i termer av kallelser är att redan kännedomen om att man förväntas delta i en insats eller ett program (i det här fallet projektet Ung framtid) kan påverka den arbetssökandes 13
Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid? Tabell 3: Gruppmedelvärden och p-värden. Behandlingsgrupp Kontrollgrupp p-värde Kvinna 0,458 0,447 0,477 Sverige 0,748 0,760 0,343 Europa (väst) 0,052 0,052 0,985 Utanför Europa 0,200 0,188 0,307 Ålder 20,7 20,6 0,101 Ej gymnasium 0,127 0,120 0,457 Dagar föregående år 53,8 52,6 0,661 Dagar föregående 2 år 102,1 99,0 0,527 Dagar föregående 3 år 147,5 141,0 0,342 Episoder föregående år 0,230 0,227 0,839 Episoder föregående 2 år 0,447 0,446 0,950 Episoder föregående 3 år 0,605 0,606 0,975 A-kassa 0,520 0,521 0,958 Direktinskriven 0,681 0,682 0,910 Nyinskriven 0,638 0,632 0,700 Noter: Resultaten baseras på regressioner där respektive variabel i första kolumnen förklaras av en indikator för deltagande. Regressionerna viktas för att ta hänsyn till sannolikheten för en individ att dras till behandlingsgruppen. 4 Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid? I det här avsnittet studerar vi om det finns empiriskt stöd för att de arbetssökande som deltog i Ung framtid fått mer hjälp än vad de hade fått om de varit kvar i den ordinarie verksamheten. För detta syfte används två olika datakällor. Dels används information från en egen enkätundersökning, dels information från Arbetsförmedlingens registerdata. Målgruppen för enkätundersökningen var samtliga arbetsförmedlare i Ung framtid och samtliga ungdomsförmedlare inom den ordinarie verksamheten. Enkäten genomfördes vid fyra olika tidpunkter på samtliga åtta kontor som deltog i utvärderingen. I en av de frågor som användes i enkäten uppmanades arbetsförmedlarna uppskatta hur de fördelade sin tid mellan olika aktiviteter under föregående vecka. Figur 2 illustrerar skillnader avseende tid som lagts på olika beteende. I modellen används indikatorn för huruvida en arbetssökande tillhör behandlingsgruppen som instrumentvariabel. 14
Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid? arbetsuppgifter. 9 De som arbetat i Ung framtid uppger att de lägger mer tid på förmedlingsarbete (kontakten med arbetssökande och arbetsgivare) och mindre tid på administration, jämfört med förmedlarna i den ordinarie verksamheten. Enkäten ger således stöd för att deltagarna fått mer hjälp i sitt jobbsökande än vad de skulle fått utanför projektet. Figur 2: Fördelning av arbetstid för arbetsförmedlare (procent). Med hjälp av registerinformation om samtliga kontakter mellan arbetsförmedlare och arbetssökande under utvärderingsperioden är det möjligt att ge en mer detaljerad beskrivning av skillnaderna mellan projektet och den ordinarie verksamheten. Figur 3 visar en tydlig skillnad i fråga om förmedlartäthet. Antalet arbetssökande som en arbetsförmedlare hade kontakt med per månad är nästan dubbelt så många i den ordinarie verksamheten (41) jämfört med i projektet (22). 10 Sett över de åtta månader som studien pågick hade en given förmedlare i den ordinarie verksamheten kontakt med 123 arbetssökande, jämfört med 68 för Ung framtid. 11 9 Figuren visar en sammanställning av svaren på frågan: Ungefär hur stor del av din arbetstid i allmänhet brukar du lägga på kontakter med arbetssökande respektive arbetsgivare och administration? Enkäten genomfördes i september 2017, november 2017, december 2017 och januari 2018. 10 På y-axeln i figuren anges antalet arbetssökande som en förmedlare haft kontakt med en given månad. Här inkluderas alla typer av kontakter, d.v.s. telefon, mail, besök, webb. Genomsnittsvärdet per månad avser randomiseringsperioden, d.v.s. från juni 2017 till december 2017. 11 Alla skillnader i antalet arbetssökande som en arbetsförmedlare har kontakt med är statistiskt signifikanta. 15
Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid? Figur 3: Antal arbetssökande som en arbetsförmedlare har kontakt med, per månad. Har då den högre förmedlartätheten i Ung framtid lett till att deltagarna fått mer hjälp än de skulle fått om de inte deltog? Ett sätt att besvara den frågan är att studera om det finns en effekt på antalet kontakter för den enskilde arbetssökande. Om antalet kontakter mellan deltagarna och förmedlarna i projektet är fler än mellan arbetssökande och förmedlare i den ordinarie verksamheten tyder detta på att deltagarna faktiskt fått mer hjälp. 12 I tabell 4 redovisas skillnader mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen i antalet kontakter mellan arbetssökande och arbetsförmedlare för olika tidsintervall. Den första raden redovisar skillnaden för antalet kontakter totalt sett, medan rad två och rad tre delar upp denna skillnad i dels en skillnad för fysiska möten, dels en skillnad för kontakter på distans (mail, telefon, web). Kolumner 1 3 visar skillnader per månad, under det första kvartalet, under de första sex månaderna, samt under första året efter randomisering. Som framgår av första kolumnen har behandlingsgruppen, under de första 90 dagarnas arbetslöshet, i genomsnitt haft ca 0,66 fler kontakter per månad. Skillnaden för fysiska möten uppgår till ca 0,35, och för distanskontakter till ca 0,31. Som jämförelse redovisas det genomsnittliga antalet kontakter för de arbetssökande i den ordinarie verksamheten innanför hakparenteserna. Behandlingsgruppen har alltså (i genomsnitt) haft ca 3,4 kontakter per månad under det första kvartalet, jämfört med ca 2,7 för kontrollgruppen. 12 Tidigare studier om effekter av kontakter mellan arbetsförmedlare och arbetssökande inkluderar van den Berg and van der Klauw (2006), Graversen and van Ours (2008a, 2008b) och Pedersen (2014). 16
Intensivare förmedlingsarbete i Ung framtid? En viktig sak att komma ihåg är att tabell 4 inte tar hänsyn till faktiskt deltagande i projektets insatser. Istället redovisas den genomsnittliga skillnaden för hela gruppen arbetssökande som randomiserades till att delta. Av de som randomiserades till att delta var det ca 50 procent som fick en kallelse (se tabell 2), vilket ger att de som faktiskt deltog hade ca 1,4 fler kontakter totalt sett, och ca 0,76 fler fysiska möten, varje månad under det första kvartalet (jämfört med en genomsnittlig sökande i kontrollgruppen). 13 Figur 4 sammanfattar dessa skalade skillnader mellan deltagarna och kontrollgruppen. Figur 4: Skalade skillnader i antal kontakter, per månad under första kvartalet Som förväntat sjunker skillnaden mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen över tid: sett till första halvåret har behandlingsgruppen haft ca 0,55 fler kontakter per månad, och sett till första året ca 0,47 fler kontakter (kolumner 2 och 3). 14 Att skillnaden i antalet kontakter per månad sjunker med tiden visar att det intensivare stödet är mer koncentrerat till den inledande perioden av arbetslösheten. Oavsett tidsperiod är skillnaderna jämnt fördelade mellan de två olika typerna av kontakter. Kolumner 4 6 visar skillnaderna totalt sett under första kvartalet (kolumn 1), under de första sex månaderna (kolumn 2), och under hela det första året efter randomisering 13 Notera att de arbetssökande som fått en kallelse definieras som deltagare. Motiveringen för att använda denna definition är att redan en kallelse kan påverka beteenden, se avsnitt 3. Resultatet 1,4 fås genom att dividera 0,658 med 0,46, och 0,76 fås genom att dividera 0,349 med 0,46. 14 Notera att ju längre tidsperiod som används desto färre arbetslösa individer återstår. För senare perioder mäts antalet möten för de som är kvar i arbetslöshet. 17
Effekter av insatserna i Ung framtid (kolumn 3). Kolumn ett, till exempel, visar att under det första kvartalet hade behandlingsgruppen omkring två kontakter fler, och ett fysiskt möte mer, än de arbetssökande i den ordinarie verksamheten. De som faktiskt deltog hade således ca fyra kontakter fler (1,95 dividerat med 0,46), och två fysiska möten mer (1,08 dividerat med 0,46), än en genomsnittlig sökande i kontrollgruppen. 15 Sammantaget ger tabell 4 en tydlig bild av att de som deltagit i Ung framtid, under utvärderingsperioden och på de kontor som deltog i utvärderingen, fått betydligt mer stöd än de som tagit del av den ordinarie verksamheten. Tabell 4: Skillnad i antal kontakter för olika tidsintervall. 3 mån (1) Alla kontakter 0,658*** (0,046) [2,66] Skillnad per månad 6 mån (2) 0,553*** (0,039) [2,54] 12 mån (3) 0,472*** (0,034) [2,44] 3 mån (4) 1,95*** (0,138) [5,87] Skillnad totalt 6 mån (5) 2,59*** (0,223) [9,01] 12 mån (6) 2,95*** (0,321) [12,5] Fysiska möten 0,349*** (0,038) [1,43] 0,265*** (0,031) [1,26] 0,214*** (0,027) [1,14] 1,10*** (0,101) [3,19] 1,35*** (0,148) [4,55] 1,43*** (0,196) [5,91] Distanskontakt 0,309*** (0,036) [1,23] 0,288*** (0,032) [1,27] 0,258*** (0,029) [1,30] 0,849*** (0,090) [2,69] 1,25*** (0,140) [4,47] 1,51*** (0,202) [6,59] N 4689 4689 4689 4689 4689 4689 Noter. Resultaten baseras på regressioner där respektive variabel i första kolumnen förklaras av en indikator för deltagande. Regressionerna (1) inkluderar de variabler som redovisas i tabell 3 och (2) viktas för att ta hänsyn till sannolikheten för en individ att dras till behandlingsgruppen. Parenteserna redovisar robusta standardfel, hakparenteserna redovisar genomsnittsvärden för kontrollgruppen. 5 Effekter av insatserna i Ung framtid 5.1 Effekter på arbetslöshet I det föregående avsnittet framgick att behandlingsgruppen haft väsentligt mer kontakt med Arbetsförmedlingen än de sökande i kontrollgruppen, både i form av fysiska möten med arbetsförmedlare och i form av andra typer av kontakter på distans. I det här avsnittet studeras om det intensivare stödet som deltagarna fått del av lett till positiva effekter i form av förbättrade arbetsmarknadsutfall. Resultaten från 15 Dessa skillnader motsvarar i stort sett de skillnader som observerades i den studie om effekter av extra möten som genomfördes på Arbetsförmedlingen 2015. 18
Effekter av insatserna i Ung framtid effektutvärderingen presenteras dels i form av enklare figurer, dels i form av mer detaljerade tabeller. En naturlig utgångspunkt för analysen av effekter är att beskriva hur arbetslösheten utvecklar sig över tid för hela målgruppen, dvs. oberoende av skillnader i deltagande i olika typer av program och insatser. 16 En sådan övergripande beskrivning av arbetslöshetens utveckling ger en bild av hur nära arbetsmarknaden målgruppen som helhet står. Figur 5 visar andelen arbetslösa i målgruppen per månad under det första året efter randomisering. Med tanke på att de ungdomar som studeras i figuren står förhållandevis nära arbetsmarknaden är det mönster som framträder på det stora hela förväntat: arbetslösheten sjunker snabbt redan under de tre första månaderna, och fortsätter att sjunka väsentligt fram till månad sex då mindre än hälften av målgruppen är kvar i arbetslöshet. 17 Figur 6 ger en första indikation på vilka effekter insatserna i projektet haft. Figuren visar skillnaden i arbetslöshet över tid mellan de som randomiserades till att delta i projektet (behandlingsgruppen) och de som randomiserades till att inte delta (kontrollgruppen). Den heldragna svarta linjen representerar skattningen av skillnaden, medan de streckade linjerna markerar ett 95-procentigt konfidensintervall. Enkelt uttryckt motsvarar den heldragna linjen den bästa uppskattningen av storleken på effekten, medan de streckade linjerna avgränsar det intervall som effekten med säkerhet ligger inom. Figuren ger två viktiga insikter. För det första finns indikationer på att arbetslösheten sjunker något för behandlingsgruppen relativt kontrollgruppen under de första 90 arbetslöshetsdagarna. Under månad två och tre har deltagarna något lägre arbetslöshet omkring två procentenheter än de arbetssökande i kontrollgruppen (jämför den heldragna svarta linjen). För månad två är effekten signifikant på 5 procents nivå, för månad tre är skillnaden på gränsen till signifikant (p-värde 0,08). Figuren visar, för det andra, att för de som är kvar i arbetslöshet efter första kvartalet finns inga effekter alls av att delta i insatserna. Visserligen indikerar punktestimaten att det finns skillnader senare i arbetslösheten, men dessa skillnader är mindre och samtidigt långt ifrån statistiskt signifikanta. 18 16 En individ definieras som arbetslös om denne är registrerad som arbetslös vid Arbetsförmedlingen. 17 Figuren tar hänsyn till återinskrivningar. Att samtliga arbetssökande i målgruppen är inskrivna månad ett beror på hur utfallet är definierat. 18 I de fall värdet noll ligger innanför konfidensintervallet kan vi inte utesluta att skillnaden mellan grupperna är noll, dvs. då finns ingen skillnad i statistisk mening. 19
Effekter av insatserna i Ung framtid Figur 5: Andel arbetslösa i målgruppen över tid. Figur 6: Effekten på andelen arbetslösa under första året, samtliga. 20
Effekter av insatserna i Ung framtid I litteraturen undersöks ofta om effekterna av aktiv arbetsmarknadspolitik skiljer sig mellan män och kvinnor (se till exempel Bergemann och van den Berg 2006, Lechner och Wiehler 2010, Card mfl. 2010, 2018). Det är således motiverat att studera hur effekterna av det ökade stödet i Ung framtid skiljer sig mellan könen. Figurer 7 och 8 beskriver effekterna på arbetslöshet, separat för kvinnor respektive män. Trots att precisionen är lägre vid en uppdelning i mindre grupper framgår tydliga skillnader mellan könen: medan effekten för kvinnor är jämförelsevis stor finns ingen effekt alls för män. För kvinnor är effekten fortfarande begränsad till den allra första perioden av arbetslösheten. Under andra och tredje månaden har kvinnorna i behandlingsgruppen 4 5 procentenheters lägre arbetslöshet än kvinnorna i kontrollgruppen. För månad fyra är precisionen lägre, vilket gör att den skillnad som tycks finnas även denna månad (omkring 3 procentenheter) inte är statistiskt signifikant (p-värde 0,125). För de kvinnor som kvarstår i arbetslöshet något längre finns ingen signifikant effekt av att delta i projektet. 19 För männen finns inget som tyder på att insatserna haft någon effekt på andelen arbetslösa, varken på kort eller något längre sikt. Den viktigaste indikationen på att det inte finns någon effekt är att skillnaden mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen (svart linje) under hela perioden rör sig omkring noll. Resultaten som redovisas i figurer 7 och 8 visar att effekten av det extra stödet skiljer sig mellan män och kvinnor. Figur A1 i appendix visar hur arbetslösheten sjunker i kontrollgruppen under de första sex månaderna efter inträde i projektet. Syftet med figuren är att illustrera hur arbetslösheten hade utvecklat sig i behandlingsgruppen om de inte hade deltagit i projektet. För kvinnorna i kontrollgruppen är andelen arbetslösa hela tiden lägre än för männen i kontrollgruppen. 20 Mellan månad två och fyra har kvinnorna i kontrollgruppen ca 2 3 procentenheter lägre arbetslöshet, vilket betyder att redan från början, i frånvaro av det intensivare stödet som ges i projektet, finns en skillnad mellan män och kvinnor. Insatserna har alltså lett till att skillnaden i arbetslöshet mellan män och kvinnor ökat ytterligare. Den första raden i tabell 6 summerar de resultat som diskuterats hittills. Det finns en statistiskt signifikant effekt på arbetslösheten under månad 2 3 för kvinnor, men inte för män (rad 1, kolumn 1 3). För andra och tredje månaden sammantaget har kvinnorna i behandlingsgruppen ca 6 procentenheter lägre arbetslöshet än kvinnorna som deltar i den ordinarie verksamheten. Det framgår också att den uteblivna effekten för män är precist skattat, med ett punktestimat nära noll. 19 Notera att punktestimaten för kvinnorna är negativa under i stort sett hela första året. Trots att relativskillnaden under vissa månader motsvarar omkring tre procentenheter gör den låga precisionen att det är svårt att fastställa om det finns signifikanta effekter. Separata balanstester visar att det inte finns några skillnader mellan män (kvinnor) i behandlingsgruppen och män (kvinnor) kontrollgruppen. 20 Som förväntat har kurvan en något brantare lutning för kvinnor än för män. Att kvinnor som grupp lämnar arbetslösheten snabbare än männen stämmer med hur det ser ut för hela populationen registrerade arbetslösa. 21
Effekter av insatserna i Ung framtid Figur 7: Effekten på andelen arbetslösa under första året, kvinnor. Figur 8: Effekten på andelen arbetslösa under första året, män. 22
Effekter av insatserna i Ung framtid 5.2 Effekter på flöden Ett annat sätt att beskriva effekterna av det intensivare stödet i projektet är att studera olika typer av flöden. Figur A2 i appendix visar att varje månad, under de tre första månaderna, flödar omkring 14 16 procent av de arbetssökande i målgruppen ut ur arbetslösheten (14 16 % av totalt 4689 arbetssökande). Därefter sjunker utflödet relativt snabbt; under den sjätte månaden efter randomisering flödar endast omkring sex procent ut, och efter ett år är utflödet nere under 4 procent. Som förväntat är utflödet tidigt i arbetslösheten högre för kvinnor än för män. 21 Skillnaden mellan män och kvinnor är jämförelsevis stor under första månaden, omkring 3 procentenheter; redan andra månaden krymper dock skillnaden betydligt. Det är alltså dessa utflöden som genererar förändringarna i andelen arbetslösa över tid som visas i figur 5. Vilken effekt har då insatserna i Ung framtid haft på utflödet? Givet de mönster som framträder i figurerna 6 8 borde utflödet vara högre för kvinnorna, men inte för männen, under de första månadernas arbetslöshet. Resultaten i tabell 6, rad 2, visar att dessa prediktioner är riktiga. Kvinnorna i behandlingsgruppen har omkring 7 procentenheters högre utflöde under månad 1 2, jämfört med kvinnorna i kontrollgruppen. För män finns däremot ingen effekt alls, och återigen är nolleffekten precist skattad. Det är viktigt att komma ihåg att de resultat som hittills diskuterats motsvarar effekter hela gruppen av arbetssökande som randomiserades till att delta i projektet. Samtidigt visar tabell 2 att långt ifrån alla i behandlingsgruppen faktiskt kallades till att ta del av insatserna som erbjöds i Ung framtid. Eftersom det finns arbetssökande i behandlingsgruppen som inte har kallats utgör de estimat som hittills presenterats sannolikt en undre gräns för storleken på effekterna. Kolumner 4 6 i tabell 6 visar istället effekterna för de arbetssökande i behandlingsgruppen som fick en kallelse. 22 När denna justering görs blir effekterna, till följd av hur modellen är konstruerad, större: för kvinnor är arbetslösheten under månad 2 3 ca 13 procentenheter lägre, och utflödet under månad 1 2 ca 16 procentenheter högre (kolumn 5, rad 1 respektive 2). Tolkningen av dessa skattningar är att de utgör en övre gräns för hur stora effekterna är. För män finns fortfarande inga effekter på något av de utfall som studeras (kolumn 6, rad 1 och 2), vilket ger ytterligare stöd för att insatserna inte haft någon effekt för män som grupp. 5.2.1 Effekter på utflöden till arbete En viktig fråga är om utflödena från arbetslösheten sker i form av utflöden till arbete eller studier. Eftersom det finns information om orsaken till att en arbetssökande avregistreras i Arbetsförmedlingens register är det möjligt att ge en något mer precis beskrivning av vart de arbetssökande tagit vägen. 23 Som framgår av figur A3 i appendix är utflödena till arbete eller till studier något lägre än de totala utflödena. Skillnaden mellan totala utflödet (per månad) och utflödet till arbete eller studier (per månad) 21 För de som är kvar i arbetslöshet efter tolv månader är utflödet högre för män än för kvinnor. En rimlig förklaring är att kvinnor som kvarstår i arbetslöshet efter tolv månader är mer negativt selekterade än motsvarande grupp män. 22 Notera att behandling definieras i termer av kallelser, se avsnitt 3. 23 Dessa uppgifter kommer från de noteringar som arbetsförmedlarna gör i samband med avregistreringar. 23
Effekter av insatserna i Ung framtid under de tre första månaderna uppgår till omkring fem procentenheter. Att det finns en skillnad här beror på att en viss andel av totala utflödet utgörs av ungdomar som avregistreras av andra kända orsaker än arbete och studier, eller av orsaker som är okända för Arbetsförmedlingen. Det är också viktigt att komma ihåg att i de fall orsaken till en avregistrering är okänd för Arbetsförmedlingen kan det fortfarande vara fråga om en övergång till arbete eller till studier. 24 Tabell 6: Effektskattningar för olika utfall. Arbetslöshet mån 2 3 Behandlingsgrupp (ITT) Samtliga Kvinnor Män (1) (2) (3) 0,023* 0,053*** 0,002 (0,013) (0,020) (0,018) [0,739] [0,733] [0,744] Samtliga (4) 0,051* (0,029) [0,739] Deltagare (IV) Kvinnor (5) 0,119*** (0,046) [0, 733] Män (6) 0,004 (0,038) [0, 744] Utflöden tot. mån 1 2 0,031** (0,014) [0,289] 0,068*** (0,021) [0,292] 0,001 (0,018) [0,287] 0,068** (0,030) [0,289] 0,153*** (0,048) [0,292] 0,003 (0,040) [0,287] Utflöden arb. mån 1 2 0,039*** (0,012) [0,183] 0,067*** (0,018) [0,187] 0,015 (0,016) [0,179] 0,084*** (0,026) [0,183] 0,152*** (0,042) [0,187] 0,032 (0,034) [0,179] Återinsk. mån 1 12 0,010 (0,013) [0,184] 0,022 (0,018) [0,156] 0,002 (0,018) [0,206] 0,021 (0,028) [0,184] 0,050 (0,040) [0,156] 0,003 (0,039) [0,206] N 4689 2115 2574 4689 2115 2574 Noter. Resultaten baseras på regressioner där respektive variabel i första kolumnen förklaras av en indikator för deltagande. Regressionerna (1) inkluderar de variabler som redovisas i tabell 3 och (2) viktas för att ta hänsyn till sannolikheten för en individ att dras till behandlingsgruppen. Parenteserna redovisar robusta standardfel, hakparenteserna redovisar genomsnittsvärden för kontrollgruppen. Resultaten på rad 3 i tabell 6 indikerar att det finns en positiv effekt på utflödena till arbete och studier. Återigen är det för kvinnorna effekten framträder tydligast; för kvinnor är effekten lika stor som för utflödet totalt sett. För männen indikerar estimatet en positiv effekt, motsvarande 1,5 procentenheter, men denna är inte statistiskt signifikant. 25 Jämfört med arbetsförmedlarna i den ordinarie verksamheten har de förmedlare som arbetat i Ung framtid till följd av den ökade förmedlartätheten sannolikt haft bättre kännedom om statusen för enskilda arbetssökande. Det är därför viktigt att komma ihåg att effekten på utflöden till arbete och studier kan vara ett resultat av förbättrad rapportering för de arbetssökande i behandlingsgruppen. Att det finns en skillnad i 24 Tidigare studier visar att omkring hälften av de avregistreringar som har okänd orsak sker till följd av att den arbetssökande fått jobb. 25 För män är effekten på utflödet till arbete signifikant på 10 procents nivå för första månaden. 24
Effekter av insatserna i Ung framtid Arbetsförmedlingens register vad gäller avregistrering för arbete eller studier implicerar alltså inte att det finns en faktisk skillnad på arbetsmarknaden. 5.2.2 Effekter på återinskrivningar En insats som påskyndar utflödet och därmed minskar arbetslösheten på kort sikt kan orsaka sämre matchningar på arbetsmarknaden. Sämre matchningar kan i sin tur, i förlängningen, kan öka antalet återinskrivningar. Om så sker blir den totala effekten av insatserna något mindre positiv, eftersom arbetslösheten återgår till högre nivåer i ett senare skede. Det är också möjligt att återflödet minskar, om mer stöd från arbetsförmedlare leder till bättre matchningar, till exempel genom att de arbetssökande får hjälp att söka mer passande jobb. Eftersom effekten i teorin tycks kunna gå åt olika håll är det intressant att, med hjälp av empiri, få en bättre förståelse för vad som hänt med de arbetssökande efter att de lämnat arbetslösheten. Andelen återinskrivningar för den målgrupp som studeras uppgår till omkring två procent av totala målgruppen per månad (2% av totalt 4689 arbetssökande) mellan månad fem och elva (se figur A4 i appendix). Notera också att återinskrivningarna genomgående är något högre för män än för kvinnor. Sista raden i tabell 6 visar tydligt att det inte finns några skillnader mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen vad gäller återinskrivningar under det första året efter randomisering. 26 Slutsatsen är alltså att insatserna inte haft någon effekt på andelen återinskrivna arbetssökande. För kvinnor har alltså insatserna ökat utflödet utan att varken öka eller minska återflödet. 5.3 Effekter på antal dagar i arbetslöshet I det här avsnittet används ytterligare ett utfall för att studera effekterna av det intensivare stödet i Ung framtid. Tabell 7 visar hur antalet dagar i arbetslöshet skiljer sig mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen, under de tre första månaderna respektive de sex första månaderna efter randomisering. Som framgår finns en negativ effekt på antalet arbetslöshetsdagar för kvinnor, motsvarande omkring fyra dagar under de första 90 dagarna (kolumn 2, rad 1), och omkring fem dagar under första halvåret (kolumn 2, rad 2). För män är antalet arbetslöshetsdagar i behandlingsrespektive kontrollgruppen i stort sett identiska, både under det första kvartalet och under de första sex månaderna (kolumn 3, rad 1 respektive 2). Kolumner 4 6 visar effekter på antalet dagar i arbetslöshet för den mindre grupp arbetssökande som fick en kallelse till att delta i projektet. Liksom tidigare blir effektstorlekarna väsentligt större med den justerade modellen, och återigen bör dessa justerade skattningar tolkas som en övre gräns för hur stora effekterna är. För männen finns fortfarande inga signifikanta effekter, varken under första kvartalet eller under första halvåret. 26 Att det inte finns någon effekt på återinskrivningar för män är rimligt, givet att effekten på utflödet är liten, om den ens existerar. 25