LAUSUNTOJA JA SELVITYKSIÄ 2002:8 J U S T I T I E M I N I S T E R I E T UTLÅTANDEN OCH UTREDNINGAR 2002:8. Rättshjälpshandbok

LAUSUNTOJA JA SELVITYKSIÄ 2002:8 J U S T I T I E M I N I S T E R I E T UTLÅTANDEN OCH UTREDNINGAR 2002:8 Rättshjälpshandbok

UTLÅTANDEN OCH UTREDNINGAR 2002:8 Rättshjälpshandbok Arbetsgruppen för samordnande av rättshjälp och rättsskyddsförsäkring JUSTITIEMINISTERIET HELSINGFORS 2002

ISSN 1458-7149 ISBN 952-466-071-7 Justitieministeriet Helsingfors

PRESENTATIONSBLAD J U S T I T I E M I N I S T E R I E T Författare (organ: organets namn, ordförande, sekreterare) Arbetsgruppen för samordnande av rättshjälp och rättsskyddsförsäkring ordf. regeringssekreterare Merja Muilu, justitieministeriet sekreterare: överinspektör Eeva-Maija Oikarinen, justitieministeriet Publikationsdatum 18.3.2002 Publikationens art Handbok Uppdragsgivare Justitieministeriet Organet tillsatt 1.10.2001 Publikationens namn Rättshjälpshandbok Publikationens delar Sammandrag Handboken innehåller verksamhetsmodeller som skall underlätta arbetet i anslutning till ansökningarna om rättshjälp, undanröja praktiska problem i samband med fakturorna för rättegångskostnader och befrämja samarbetet mellan försäkringsbolagen, rättshjälpsbyråerna, advokaterna och domstolarna. I publikationen har man försökt förutse problem som kan uppstå i samband med rättsskyddsförsäkringarna och söka praktiska lösningar på dem. I handboken finns anvisningar om utredande av inkomster och utgifter som påverkar beviljandet av rättshjälp och om kontroll av uppgifterna, om hur villkoren för rättsskyddsförsäkringen inverkar i olika fall och om förutsättningarna för erhållande av rättshjälp i olika ärenden. I handboken förklaras hur de olika parterna skall förfara om de inte är nöjda med rättshjälpsbeslutet och hur faktureringen för de olika åtgärderna sker, särskilt i sådana fall då klienten kommer i åtnjutande av både rättshjälp och rättsskyddsförsäkring. I handboken behandlas också rättshjälpens förhållande till andra former av rättshjälp. Sökord: Rättshjälp, rättsskyddsförsäkring, rättshjälpsbyrå Övriga uppgifter Seriens namn och nummer Utlåtanden och utredningar 2002:8 ISSN 1458-7149 ISBN 952-466-071-7 Sidantal totalt 44 Språk svenska Pris Sekretessgrad Offentlig Distributör Justitieministeriet Utgiven av Justitieministeriet

Till justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning Justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning tillsatte 1.10.2001 en arbetsgrupp för utvecklande av rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringen, med uppgift att skapa verksamhetsmodeller som skall underlätta arbetet i anslutning till ansökningarna om rättshjälp, undanröja praktiska problem i samband med fakturorna för rättegångskostnader och befrämja samarbetet mellan försäkringsbolagen, rättshjälpsbyråerna, advokaterna och domstolarna. Dessutom skulle arbetsgruppen försöka förutse vilka problem som kan uppstå genom att det förekommer rättsskyddsförsäkringar med olika försäkringsvillkor samt söka lösningar på dem, söka förfaranden för att underrätta rättshjälpsbyråerna om beslut som gäller beviljande av och avslag på förmåner inom rättsskyddsförsäkring samt utveckla modeller för att lösa problem som förekommer i samband med att försäkringsförmåner beviljas när beslutet i ärendet redan har vunnit laga kraft eller medan ärendet är anhängigt men kostnaderna redan har betalats. Arbetsgruppen skulle ge sitt förslag i form av en föreskrift och samtidigt föreslå till vilken del förfarandena eventuellt borde ges formen av en förordning. I sin bedömning av tillämpningen av rättshjälpslagen har arbetsgruppen ansett att följande frågor borde regleras genom förordning: 1) Rättshjälpsbeslutet kan ändras eller det kan beslutas att rättshjälpen upphör, om förutsättningar för rättshjälp inte har funnits eller om de har ändrats eller upphört. Rättshjälpstagaren måste underrätta rättshjälpsbyrån om förändringar i sina ekonomiska förhållanden. Både den domstol som behandlar huvudsaken och rättshjälpsbyrån kan ändra rättshjälpsbeslutet eller besluta att rättshjälpen skall upphöra i ett ärende som är anhängigt i domstol. När beslutet ändras bestäms det samtidigt om ändringen är retroaktiv. När det besluts att rättshjälpen skall upphöra bestäms det samtidigt om rättshjälpstagaren skall betala en ersättning till staten för den rättshjälp han eller hon fått och i så fall till vilket belopp. Av biträdet skall då begäras en mellanfaktura för att arvode och kostnader eventuellt skall kunna betalas för åtgärder tills rättshjälpen upphörde. I syfte att garantera och försnabba informationsgången när det gäller ändring av rättshjälpsbeslutet eller rättshjälpens upphörande är det skäl att genom förordning föreskriva, att - samtidigt som rättshjälpsbyrån skickar meddelande om ändringen av beslutet eller om rättshjälpens upphörande till rättshjälpstagaren skall den skicka beslutet för kännedom till den domstol som behandlar huvudsaken. 2) Det är möjligt att en rättsskyddsförmån enligt en rättsskyddsförsäkring beviljas först efter det att rättshjälp redan har beviljats. En sådan situation kan uppstå när den som ansökt om rättshjälp har fått ett negativt beslut på sin ansökan om rättsskyddsförmån ur försäkringen, men förmånen senare beviljas med anledning av besvär. Att en förmån enligt en rättsskyddsförsäkring beviljas är en grund för att rättshjälpen skall upphöra, eftersom förutsättningar för rättshjälp inte längre föreligger till den del som försäkringen täcker saken. Om förmånen beviljas retroaktivt upphör rättshjälpen på motsvarande sätt. Om en förmån enligt en rättsskyddsförsäkring beviljas efter det att beslut i saken redan har vunnit laga kraft påverkar det inte rättshjälpsbeslutet. Ett rättshjälpsbeslut kan inte återbrytas denna grund. På grund av rättsskyddsförsäkringens prioritet kan rättshjälpsbyrån av försäkringsbolaget kräva in de arvoden och ersättningar till ett privat biträde som omfattas av försäkringsförmånen och som har betalts av statens medel. För tydlighets skull är det skäl att föreskriva om förfarandet i förordning. - När det i ett ärende för vilket rättshjälp redan har beviljats, beviljas en försäkringsförmån efter det att huvudsaken har avgjorts med laga kraft, kräver rättshjälpsbyrån av försäkringsbolaget in det arvode som av statens medel har betalats till biträdet i rättshjälp.

3) Åtgärderna skall enligt 5 rättshjälpslagen i ett enskild ärende begränsas endast till de åtgärder som är nödvändiga i ärendet. Man kan också i rättshjälpsbeslutet avgränsa vilka åtgärder rättshjälpen omfattar. Beslutet kan vid behov ändras att inbegripa mer omfattande åtgärder. Enligt regeringens proposition (s. 81) kan man som nödvändiga betrakta sådana åtgärder som en person som är kapabel att själv betala sin rättshjälp normalt skulle vidta i ett motsvarande ärende. Vilka åtgärder som är nödvändiga i varje enskilt juridiskt ärende bestäms enligt ärendets särart. Därför måste man i bedömningen av åtgärderna och behovet av dem beakta ärendets art och betydelse, värdet på föremålet för tvisten och omständigheterna som en helhet. Vidare skall man se till sökandens individuella egenskaper och hans förmåga att själv klara av de åtgärder som krävs i fallet. I ärenden av liten betydelse kan rättshjälpen således t.ex. begränsas till endast rådgivning. Åtgärderna i sig kan dock vara av mycket olika omfattning, till rådgivningen kan det t.ex. beroende på den bakgrundsutredning som behövs gå åt från en halv timme till flera timmar, och förlikningsförhandlingar kan kräva några timmar eller tiotals timmar. I vissa fall som tillåter tolkning skulle det för parterna vara klarare om det fanns en tidsgräns för rättshjälpsåtgärderna, vilken mer exakt skulle ange rättshjälpens omfattning - I ett rättshjälpsbeslut enligt 5 rättshjälpslagen, där rättshjälpen begränsas till vissa åtgärder, kan vid behov anges ett maximiantal timmar. 4) Enligt regeringens proposition skall genom förordning föreskrivas närmare också om den utredning som skall framläggas i saken. - I ett domstolsärende skall den som ansöker om rättshjälp beroende på sin partsställning lägga fram en utredning om följande: 1) i ett tvistemål skall käranden lägga fram stämningen eller ett utkast till stämningsansökan, eller i undantagsfall en annan tillräcklig utredning, 2) i ett tvistemål skall svaranden lägga fram kärandens stämningsansökan, domstolens svar eller begäran om utlåtande eller en annan tillräcklig utredning, 3) i ett brottmål skall svaranden och målsäganden lägga fram åtalet, åklagarens straffanspråk, målsägandens skadeståndsyrkanden, förundersökningsprotokollet samt vid behov ett läkarutlåtande och en annan tillräcklig utredning, 4) i ett ansökningsärende skall sökanden och den som är delaktig i saken lägga fram ansökan eller ett utkast till ansökan, av vilken det framgår att det finns synnerligen vägande skäl att förordna ett biträde. 5) Rättshjälpsbyråerna skall alltjämt på begäran av en part också upprätta utredningar om de ekonomiska förhållandena, t.ex. för förordnande av en försvarare eller i ett läge där rättshjälpstagarens förhållanden förändras i ett ärende som är föremål för domstolsbehandling. Det är skäl att nämna denna uppgift i förordning, eftersom den nya rättshjälpslagen inte känner ett sådant förfarande. - På begäran av rättshjälpstagaren eller den som fått en försvarare utarbetar rättshjälpsbyrån en utredning enligt de förutsättningar som anges i rättshjälpslagen om de ekonomiska förhållandena för personen i fråga. 6) I 22 rättshjälpslagen finns en bestämmelse om ersättningsskyldighet för rättshjälpstagarens motpart. I 2 mom. sägs att om rättshjälp har beviljats retroaktivt övergår rätten till de av en lägre rättsinstans utdömda rättegångskostnaderna på staten till en del som motsvarar vad som betalas av statens medel. Det är skäl att ta in bestämmelser om förfarandet i detta fall i förordning. - När fullföljdsdomstolen retroaktivt beviljar rättshjälp att gälla sådana arvoden och ersättningar till ett enskilt biträde som rättshjälpstagarens motpart genom en lagakraftvunnen dom i en lägre rättsinstans har ålagts att betala till rättshjälpstagaren i ersättning för rättegångskostnader, skall den meddela om sitt beslut till rättsregistercentralen, som sedan driver in fordran till staten.

Arbetsgruppen har haft följande sammansättning: ordförande regeringssekreterare Merja Muilu från justitieministeriet och medlemmar ledande allmänna rättsbiträdet Pia Fagerholm-Mård från rättshjälpsbyrån i Borgå, advokat Pekka Harju från Finlands Advokatförbund, direktör Lea Mäntyniemi från Finska Försäkringsbolagens Centralförbund och tingsdomare Helena Vihriälä från Vanda tingsrätt. Arbetsgruppens sekreterare har varit överinspektör Eeva-Maija Oikarinen från justitieministeriet. Arbetsgruppens mandat utgick 28.2.2002. Arbetsgruppen har sammanträtt 12 gånger. Efter slutfört arbete överlämnar arbetsgruppen högaktningsfullt sin rapport till justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning. Helsingfors 18.3.2002 Merja Muilu Pia Fagerholm-Mård Pekka Harju Lea Mäntyniemi Helena Vihriälä Eeva-Maija Oikarinen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. REFORMEN I STORA DRAG 7 2. EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RÄTTSHJÄLP OCH MOTTAGARENS SJÄLVRISK 7 2.1 Beräkning av disponibla medel 7 2.2 Grundsjälvrisk 8 2.3 Tilläggssjälvrisk 8 3. RÄTTSSKYDDSFÖRSÄKRINGS PRIORITET ÖVER RÄTTSHJÄLP 8 4. FÖR VILKA ÄRENDEN BEVILJAS RÄTTSHJÄLP? 9 4.1 Begränsningar i fråga om domstolsärenden 10 4.2 För vilka ärenden beviljas ingen rättshjälp? 10 5. VALET AV BITRÄDE 11 5.1 Ärenden som skall behandlas i domstol 11 5.2 Ärenden som behandlas utanför domstol 11 6. VILKA KOSTNADER ERSÄTTER STATEN? 12 6.1 Kostnader som betalas med statens medel 12 6.2 Avgifter från vilka rättshjälpstagaren är befriad 12 7. ANSÖKAN OM RÄTTSHJÄLP 12 7.1 Utredning om de ekonomiska förutsättningarna (sökandens disponibla medel) 13 7.2 Utredning om erhållande av / avslag på rättsskyddsförsäkringsförmån 14 7.3 Utredning om ärendet 15 8. RÄTTSHJÄLPSBESLUT 16 8.1 Begränsning av åtgärder 17 9. DELGIVNING AV BESLUT OM RÄTTSHJÄLP 18 10. BEGÄRAN OM AVGÖRANDE 18 10.1 I vilka beslut kan begäran om avgörande framställas? 19 10.2 När kan begäran om avgörande framställas? 19 10.2.1 Domstolsärenden 19 10.2.2 Andra ärenden 19 10.3 Sökandens åtgärder 19 10.4 Rättshjälpsbyråns åtgärder / självrättelse 20 10.5 Domstolens behörighet 20 10.5.1 Domstolsärenden 20 10.5.2 Andra ärenden 21 10.6 Domstolsbehandling 21 11. ÄNDRINGSSÖKANDE 21 11.1 Domstolsärenden 21 11.2 Andra ärenden 21 12. ÄNDRING AV RÄTTSHJÄLPSBESLUTET / RÄTTSHJÄLPENS UPPHÖRANDE 22 12.1 Rättsskyddsförmån enligt rättsskyddsförsäkring beviljas efter det att rättshjälp beviljats 22 13. BITRÄDETS ARVODE OCH FASTSTÄLLANDE AV KOSTNADSERSÄTTNING 23 13.1 Domstolsärenden 23 13.2 Rättshjälp som beviljats utöver en rättsskyddsförsäkring 23 13.3 Andra ärenden 25 14. FASTSTÄLLANDE AV SJÄLVRISKANDELEN 25 14.1 Domstolsärenden 25 14.1.1 Rättshjälpsförmån utöver rättsskyddsförsäkring 26 14.2 Andra ärenden 27

15. ERSÄTTNINGSSKYLDIGHET FÖR RÄTTSHJÄLPSTAGARENS MOTPART 27 15.1 Rättshjälp utöver rättsskyddsförsäkring 28 16. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER 28 17. ANDRA FORMER AV OFFENTLIG RÄTTSHJÄLP 28 17.1 Offentligt försvar 28 17.2 Målsägandebiträde 29 17.3 Arvode till försvarare, målsägandebiträde, stödperson 30 18. ALLMÄNT OM RÄTTSSKYDDSFÖRSÄKRING 30 18.1 Rättsskyddsförsäkring i samband med hemförsäkring 31 18.2 Andra rättsskyddsförsäkringar 32 Bilaga: Beslut om tillsättande av arbetsgrupp

1. REFORMEN I STORA DRAG Med rättshjälp avses att juridiska tjänster helt eller delvis på statens bekostnad ges åt personer som behöver sådana. Rättshjälpslagen träder i kraft 1.6.2002. Den ersätter både lagen den 2 februari 1973 om fri rättegång och lagen den 6 februari 1998 om allmän rättshjälp, och den förenhetligar rättshjälpssystemet. Gränsen för inkomster som berättigar till rättshjälp höjs med 400 euro (ca 2 400 mk), så att omkring 75 % av hushållen kan tillgodogöra sig för rättshjälpen. Dock beviljas rättshjälp i regel inte om sökanden har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken. För lagens syften och bakgrund redogörs närmare i regeringens proposition med förslag till rättshjälpslag och vissa lagar som har samband med den (RP 82/2001) (finlex / regeringens propositioner). Beslut om lämnande av rättshjälp fattas av de statliga rättshjälpsbyråerna. Den som ansökt om rättshjälp och är missnöjd med rättshjälpsbyråns beslut kan föra rättshjälpsbeslutet till domstol (s.k. begäran om avgörande). Om saken inte har samband med en huvudsak som behandlas i domstolen skickas rättshjälpsbeslutet till förvaltningsdomstolen för prövning. Rättshjälpsbyrån ser till att begäran skickas till den behöriga domstolen. Rättshjälp lämnas i domstolsärenden av advokater, privata jurister och de offentliga rättsbiträdena vid de statliga rättshjälpsbyråerna. I övriga ärenden lämnas rättshjälp av de offentliga rättsbiträdena. Självriskandelen för rättshjälpen uppbär biträdet direkt av klienten. För rättshjälpen har uppställts ett kvantitativt tak. I ett och samma ärende kan lämnas högst 100 timmar rättshjälp. Endast av särskilt vägande skäl kan man avvika från detta i ärenden som behandlas i domstol. Staten betalar inte heller i fortsättningen motpartens rättegångskostnader i det fall att den som får allmän rättshjälp förlorar målet. I brottmål är systemet med offentliga försvarare alltjämt primärt i förhållande till rättshjälpen. 2. EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RÄTTSHJÄLP OCH MOTTAGARENS SJÄLVRISK Rättshjälp kan beroende på sökandens disponibla medel och förmögenhet beviljas utan ersättning eller mot en självriskandel (partiell ersättning). Självrisken för rättshjälpstagaren kan bestå av två självriskandelar som beräknas på olika sätt, en grundsjälvrisk och en tilläggssjälvrisk. I rättshjälpsförordningen finns bestämmelser om hur de disponibla medlen skall räknas och om gränsen för de disponibla medel som berättigar till rättshjälp. 2.1 Beräkning av disponibla medel Sökandens rätt till rättshjälp på basis av ekonomiska omständigheter bestäms enligt sökandens disponibla medel. Som disponibla medel betraktas det kalkylerade belopp som sökanden har att förfoga över per månad. I rättshjälpsförordningen finns fastställt hur kalkylen skall göras. Man utgår från månadsinkomsten för sökanden och hans eller hennes make eller den som med honom eller henne bor i ett registrerat parförhållande eller under äktenskapsliknande förhållanden och subtraherar från denna inkomst skatter och andra obligatoriska avgifter till staten. Vidare avdras boendeutgifterna per månad, underhållsbidrag, dagvårdsavgifter, regelbundna utsöknings- och skuldsaneringsbetalningar. Självrisken för dessa utgifter är dock 250 euro.

För barn under 18 år som bor i sökandens hushåll avdras 250 euro per barn och månad. Avdrag kan också göras för barn som fyllt 18 år, som sökanden de facto försörjer. Förmögenheten påverkar självriskbeloppet. I beräkningen av de disponibla medlen beaktas sådan nettoförmögenhet (= förmögenhetens värde minus skulder) som inte med lätthet kan realiseras. Som förmögenhet beaktas inte en ägarbostad som är familjens stadigvarande bostad och inte en bil som är nödvändig för arbetet. 2.2 Grundsjälvrisk Sökandens grundsjälvrisk är en procentandel av kostnaderna för rättsbiträdets tjänster. Den fastställs enligt sökandens disponibla medel på följande sätt: Ensamstående person disponibla medel/månad självriskandel högst 650 euro 0 % högst 850 euro 20 % högst 1 000 euro 30 % högst 1 200 euro 40 % högst 1 300 euro 55 % högst 1 400 euro 75 % Makar per person disponibla medel/månad självriskandel högst 550 euro 0 % högst 650 euro 20 % högst 800 euro 30 % högst 1 000 euro 40 % högst 1 100 euro 55 % högst 1 200 euro 75 % Makens inkomster beaktas inte, om makarna är varandras motparter. 2.3 Tilläggssjälvrisk En tilläggssjälvrisk skall betalas av rättshjälpstagaren om han har över 5 000 euro i depositioner eller annan lätt realiserbar egendom. Tilläggssjälvrisken uppgår till hälften av värdet av sökandens depositioner och motsvarande förmögenhet, till den del som denna överstiger 5 000 euro. Exempel (depositioner 25 000 euro 5 000 euro) x 50 % = tilläggssjälvrisk 10 000 euro 3. rättsskyddsförsäkrings prioritet över rättshjälp (3 ) Rättshjälp beviljas inte om sökanden har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken. I undantagsfall kan rättshjälp dock beviljas i följande fall: Den som är berättigad till rättshjälp utan ersättning kan få rättshjälp för försäkringens självriskandel

När rättshjälp beviljas för försäkringens självriskandel behöver rättshjälpsbyrån inte känna till det slutgiltiga självriskbeloppet enligt rättsskyddsförsäkringen. Självriskbeloppet eller självriskprocenten framgår i allmänhet av rättsskyddsbeslutet. Av särskilda skäl kan rättshjälp beviljas med självrisk eller utan ersättning för de kostnader som överstiger försäkringens maximiersättningsbelopp. Till denna del är det frågan om samma situation som när rättshjälp av särskilda skäl söks för biträdets åtgärder utöver 100 timmar. Vid prövningen beaktas behovet av rättssydd samt ärendets art och omfattning. Enligt regeringens proposition är det meningen att normen skall tilllämpas restriktivt, endast i undantagsfall. Till de delar som rättshjälp redan har beviljats i ärendet för att täcka försäkringens självriskandel, är det frågan om en ändring av rättshjälpsbeslutet. Då är det naturligt att domstolen prövar överskridningsbehovet och vid behov utökar rättshjälpen. Om ansökan om rättshjälp gäller endast den del som överstiger försäkringen, skall beslutet i det första skedet fattas vid rättshjälpsbyrån. Även då är det klart att domstolen har de bästa förutsättningarna att bedöma om särskilda skäl föreligger när försäkringsfördelen har upphört, eftersom ärendet behandlas i domstol. Personen har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken, men försäkringen kan de facto inte användas för rättegångskostnaderna, t.ex. på grund av obetalda premier, eftersom försäkringsbolaget har rätt att kvitta sin fordran mot den ersättning som skall betalas ut. När man bedömer om försäkringen de facto kan användas på grund av försäkringsbolagets kvittningsrätt, måste man beakta i första hand beloppet av försäkringsbolagets fordran samt hur detta påverkar biträdets möjligheter att åta sig målet. I dessa undantagsfall kan rättshjälp lämnas av både privata biträden och offentliga rättsbiträden. Då fakturerar rättshjälpsbyråerna försäkringsbolaget enligt de allmänna kostnadsbestämmelserna. Till de delar som mottagaren av försäkringsförmånen får rättshjälp faktureras han inte för försäkringens självriskandel eller den del som överstiger försäkringsbeloppet. 4. för vilka ärenden beviljas rättshjälp? Att rättshjälp beviljas innebär att personen i fråga får ett biträde för att sköta en juridisk angelägenhet, antingen kostnadsfritt eller mot en partiell ersättning (självriskandel). Rättshjälpen täcker biträdets åtgärder under högst 100 timmar, om inte domstolen av särskilda skäl beslutar om förlängning av rättshjälpen. I ärenden utanför domstol är taket på 100 timmar ovillkorligt. Om det anses att ett biträde inte behövs, kan en sökande som är berättigad till kostnadsfri rättshjälp bli befriad från nödvändiga kostnader för handläggningen av ärendet. Rättshjälp beviljas privatpersoner i alla slag av juridiska angelägenheter, t.ex. familjerättsliga ärenden: äktenskapsskillnad, ärenden som gäller vårdnaden om barn och umgängesrätt, avvittring, underhåll, äktenskapsförord arvsfrågor: testamente, bouppteckning, arvsskifte indrivningsärenden: biträdande av gäldenären, borgenären eller borgensmannen ärenden som gäller arbetsförhållande: lönefordringar, uppsägning av arbetsavtal, uppsägning hyresärenden: hyresfordringar, uppsägning av hyresavtal, uppsägning, vräkning avtalsrättsliga ärenden: köpvillkor, köpebrev, hävande av köp, prisnedsättning brottmål: biträdande av en åtalad eller en målsägande, besöksförbud förvaltningsärenden: besvär i ärenden som gäller t.ex. utkomststöd, omhändertagande, FPAersättningar

Rättshjälp beviljas inte bolag eller organisationer. En näringsidkare kan få rättshjälp i ett domstolsärende som gäller näringsverksamheten. I ärenden som gäller näringsverksamheten och som inte behandlas i domstol beviljas rättshjälp bara om särskilt skäl föreligger. 4.1 Begränsningar i fråga om domstolsärenden I fråga om förordnande av ett biträde för domstolsbehandling kommer samma principer som tidigare att tillämpas. När uppgiften överförs från domstolarna till rättshjälpsbyråerna är det därför viktigt att kontakten mellan domstolarna och rättshjälpsbyråerna fungerar, så att tingsrätterna förklarar sina riktlinjer för rättshjälpsbyråerna, t.ex. via vissa kontaktpersoner. När man överväger om ett biträde skall förordnas måste man försäkra sig om att rättegången blir rättvis. Principen kan anses vara att ett biträde inte förordnas om sökanden själv förmår bevaka sitt intresse och sin rätt i saken. När man överväger om ett biträde skall förordnas måste man försäkra sig om att parten får en rättvis rättegång. Därvid skall man särskilt beakta följande omständigheter: åtalets allvarlighet, maximistraffet, förväntade påföljder, ärendets svårighetsgrad, de juridiska spörsmålens svårighet, accessoriska yrkanden, bevisningen och sökandens personliga egenskaper. I följande fall kan ett biträde inte förordnas för domstolsbehandlingen (6 ): Ansökningsärenden, om inte särskilt vägande skäl föreligger. Enligt etablerad praxis räknas hit t.ex. stridiga ärenden som gäller vårdnaden om barn och umgängesrätt samt verkställigheten av dem sådana ärenden. I skuldsaneringsärenden behöver i regel inget biträde förordnas, eftersom gäldenären kan få kostnadsfri hjälp av skuldrådgivaren. För enbart en ansökan om äktenskapsskillnad beviljas inte heller ett biträde. Enkla brottmål, där bötesstraff är att vänta, t.ex. rattfylleri, eller brottmål där ett strängare straff är att vänta, men det i ärendet inte finns stora accessoriska yrkanden, t.ex. grovt rattfylleri eller stöld. I ärenden som gäller beskattning eller offentliga avgifter beviljas inte biträde i förvaltningsdomstolen om inte vägande skäl föreligger. Ett biträde förordnas inte heller i ett ärende där yrkandet bygger på medlemskap i kommunen. Biträdets åtgärder skall stå i proportion till intresset i saken. I sådana juridiska ärenden där man inte kan få ett biträde för domstolsbehandlingen kan ett offentligt rättsbiträde dock vid behov ge råd eller hjälpa till med att t.ex. upprätta en handling. 4.2 För vilka ärenden beviljas ingen rättshjälp? (7 ) I följande fall beviljas rättshjälp inte, utan ansökan om rättshjälp skall avslås: Om saken är av ringa betydelse för sökanden. Som ringa ärenden betraktas ärenden som enligt en objektiv bedömning bör anses vara av sådan art att en person som sköter sina ekonomiska angelägenheter på ett förnuftigt sätt inte skulle dra dem inför domstol, om han eller hon själv var tvungen att ansvara för kostnaderna. Sakens betydelse skall bedömas från sökandens synpunkt, och ställas i relation till hans eller hennes förhållanden. Om det skulle vara uppenbart oändamålsenligt. Om den nytta som sökanden skulle få enligt en objektiv bedömning blir så obetydlig att rättshjälpen inte skulle vara ändamålsenlig. Rättshjälp kan förvägras även om sökanden betraktar sitt anspråk som betydelsefullt.

Om drivande av saken skulle vara rättsmissbruk. Rättshjälp beviljas inte för att hjälpa någon att uppnå syften som klart strider mot grunderna för vår rättsordning. Om saken grundar sig på överlåten rätt. Syftet med detta lagrum är att förhindra att lagen kringgås. 5. Valet av biträde 5.1 Ärenden som skall behandlas i domstol Den som ansöker om rättshjälp kan som biträde i ett ärende som skall behandlas i domstol välja ett privat biträde eller ett offentligt rättsbiträde. Ett privat biträde skall dock ha juristutbildning. Till biträde skall förordnas den person som sökanden föreslår, om denna uppfyller behörighetskraven. Om man till biträde förordnar en person som inte i allmänhet sköter ärenden i domstolen i fråga, ersätts inte tilläggskostnaderna för resorna. Med domstolsärende avses dels ärenden som redan behandlas i domstol, dels ärenden som ännu inte har förts till domstol men som kommer att föras dit. Ett privat biträde kan också förordnas redan innan ärendet blir anhängigt i dessa fall. Så även enligt tidigare lag. När någon ansöker om rättshjälp i ett ärendet som ännu inte är anhängigt vet man dock inte med säkerhet om ett ärende som i sig hör till domstolens behörighetsområde verkligen blir föremål för domstolsbehandling eller om det upphör i ett tidigare skede, t.ex. genom förlikning. Det är klart att ett privat biträde även i fortsättningen kan förordnas redan i förundersökningsskedet. Inte heller i tvistemål är det motiverat att som förutsättning för ett privat biträde ställa att huvudsaken verkligen blir föremål för domstolsbehandling. Det är nämligen inte ändamålsenligt att en huvudsak där förlikning i sig är möjlig måste föras till domstol bara för att parten skall få sitt privata biträdes arvode ersatt av statens medel. I det nya underrättsförfarandet har man på många sätt försökt förbättra förutsättningarna för förlikning, eftersom ett sådant förfarande är processekonomiskt ändamålsenligt och därmed även statsekonomiskt rationellt. För att ett privat biträde skall förordnas måste dock rättstvisten konkretiseras rätt långt och i det avseendet utvecklas till samma skede som ett tvistemål i domstol, så att det är på väg till behandling i domstol, om man inte når en överenskommelse vid förlikningsförhandlingarna före domstolsbehandlingen. Se RP s. 87. 5.2 Ärenden som behandlas utanför domstol I ärenden som inte kommer upp till behandling i domstol eller som inte kan behandlas i domstol lämnas rättshjälp av de offentliga rättsbiträdena. Sökanden kan välja vilken rättshjälpsbyrå han eller hon vill anlita. Ett privat biträde kan förordnas om rättshjälpsbyrån är jävig i saken. I följande fall kan också ett privat biträde förordnas i ett ärende som inte blir anhängigt i domstol: I brottmål redan under förundersökningen. I ärenden som gäller tillfälligt besöksförbud för behandlingen hos polismyndigheten.

Om rättshjälpsbyrån är jävig i huvudsaken eller inte på grund av brådska, bristande förtroende eller någon annan särskild orsak kan sköta ärendet. 6. Vilka kostnader ersätter staten? (4 OCH 5 ) 6.1 Kostnader som betalas med statens medel Biträdets arvode och ersättning antingen helt eller delvis, beroende på förmånstagarens disponibla medel. Rättshjälpen täcker biträdets åtgärder för högst 100 timmar, om inte domstolen av särskilda orsaker beslutar att förlänga rättshjälpen. I ärenden utanför domstol är taket på 100 timmar ovillkorligt. Arvoden och kostnader för tolkning och översättning till fullt belopp Vittnesarvoden i domstolen till fullt belopp Behövliga kostnader för bevisning, t.ex. för läkarutlåtanden, till fullt belopp Om rättshjälpen har beviljats vid sidan av en rättsskyddsförsäkring a) kostnadsfritt: staten betalar till biträdet rättsskyddsförsäkringens självriskandel och om särskilda skäl föreligger, kostnaderna utöver försäkringens maximibelopp. b) mot självriskandel: om särskilda skäl föreligger betalar staten till biträdet en del av rättegångskostnaderna utöver rättsskyddsförsäkringens maximibelopp, enligt rättshjälpsbeslutet. 6.2 Avgifter från vilka rättshjälpstagaren är befriad (4 ) Rättshjälpstagaren får kostnadsfritt av domstolen och andra myndigheter de handlingar som han eller hon behöver för att sköta sitt ärende. Denna förmån är densamma oberoende av om ärendet sköts i eller utanför domstol. Bland de myndighetshandlingar som rättshjälpstagaren får kostnadsfritt kan nämnas följande handläggningsavgifter och expeditionslösen första utsökningsförsök kungörelser i officiella tidningen kopior, delgivningar osv. ämbetsbevis från magistraten och läkarutlåtanden av hälsocentralläkare En sökande som åtnjuter förmånen av både en rättskyddsförsäkring och rättshjälp får de förmåner som hör till rättshjälpen och som inte täcks av försäkringen, t.ex. befrielse från verkställighetskostnader. En sökande som på grund av sina disponibla medel har rätt till kostnadsfri men som inte anses behöva ett biträde kan befrias från avgifterna i fråga. 7. ansökan om rättshjälp (10 ) Ansökan om rättshjälp görs till rättshjälpsbyrån. Sökanden kan välja till vilken byrå ansökan lämnas in. I ett och samma ärende kan dock bara en ansökan göras. Ansökan kan göras på en ansökningsblankett eller så att man på rättshjälpsbyrån direkt i datasystemet matar in de relevanta uppgifter som sökanden meddelar. Ansökan om rättshjälp kan göras innan ärendet blir anhängigt i domstol och i alla behandlingsskeden tills ärendet i domstol har vunnit laga kraft.

Om ärendet inte behandlas i domstol kan ansökan om rättshjälp göras tills behandlingen är slutförd. Om t.ex. ett brottmål har upphört i förundersökningsskedet eller genom ett beslut om åtalseftergift eller om behandlingen av ärendet har upphört av någon annan orsak kan ansökan om rättshjälp inte längre göras. Ansökan skall i ärenden som behandlas i domstol om möjligt göras innan domstolen ger sitt avgörande i huvudfrågan. Domstolen är i fråga om kostnaderna bunden av sitt avgörande. Om domstolens avgörande i fråga om kostnaderna står i konflikt med rättshjälpsbeslutet, måste avgörandet i huvudsaken överklagas till den del som gäller rättegångskostnaderna. Om ansökan om rättshjälp görs retroaktivt (13 1 mom.) i fullföljdsskedet, måste yrkandet motiveras. Sökanden måste under hela tiden uppfylla de ekonomiska förutsättningarna. 7.1 Utredning om de ekonomiska förutsättningarna (sökandens disponibla medel) (3 1 2 och mom.) Den som ansöker om rättshjälp måste för rättshjälpsbyrån lägga fram dels en ansökan, dels en utredning om disponibla medel och rättsskyddsförsäkring. Denna utredning skall omfatta både sökanden själv och maken eller en sambo eller annan registrerad partner som bor i samma hushåll. Följande skall framgå: Inkomster förvärvsinkomst: senaste lönekvitto eller löneintyg oregelbundna förvärvsinkomster: lönekvitton för ett halvt år eller löneintyg pensionsinkomster: kontoutdrag eller försäkringsanstaltens senaste meddelande om pensionsbeloppet arbetslöshets-, moderskaps-, sjuk- och försäkringsdagpenning, studiestöd, hemvårdsstöd och bostadsbidrag: kontoutdrag, senaste betalningsmeddelande företagares eller yrkesutövares inkomster: intyg av bokföraren, senaste resultaträkning eller skatteintyg underhållsbidrag och underhållsstöd: kontoutdrag eller underhållsavtal ränte-, dividend-, hyres- o.a. kapitalinkomster: kontoutdrag eller annan tillräcklig utredning barnbidrag: kvitto behövs inte övriga beskattningsbara inkomster: tillräcklig utredning Utgifter skatter: lönekvitto, skattekort hyra eller bolagsvederlag: betalningskvitto, kontoutdrag, hyresavtal eller beslut om bostadsbidrag boendeutgifter i egnahemshus: utan utredning 200 euro/månad, om större: kvitton för ett halvt år räntor på bostadslån: kontoutdrag underhållsbidrag: betalningskvitto, kontoutdrag skuldsaneringsbetalningar: kvitto över betalning enligt betalningsprogrammet utsökningsutgifter: lönekvitto, betalningskvitto eller kontoutdrag Tillgångar fast egendom: beskattningsintyg placeringar som aktier, fondandelar: utdrag över värdeandelskonto, intyg från finansieringsbolag bostadsaktier: beskattningsintyg andel i dödsbo eller öppet bolag: beskattningsintyg fortskaffningsmedel: beskattningsintyg depositioner: kontoutdrag

En ägarbostad som är familjens stadigvarande bostad och en bil som är nödvändig för arbetet beaktas inte, och ingen utredning behövs om dem. Skulder Lånekapital, om sökanden har förmögenhet som beaktas i rättshjälpen: verifikat från banken Skuld som har tagits för en ägarbostad som är familjens stadigvarande bostad och en bil som är nödvändig för arbetet beaktas inte, och ingen utredning behövs om dem. Myndigheter, Folkpensionsanstalten och försäkringsbolagen åläggs i 10 2 mom. en skyldighet att utan hinder av sekretessbestämmelserna på begäran av rättshjälpsbyrån lämna denna de uppgifter som är nödvändiga för att rättshjälpsbyrån skall kunna fatta beslut om rättshjälp. Också bankerna är skyldiga att på skriftlig begäran av rättshjälpsbyrån lämna uppgifter, om det finns anledning att betvivla tillförlitligheten i de uppgifter som sökanden har lämnat. Om rättshjälpsbyrån begär sådana uppgifter, skall också sökanden underrättas om begäran. 7.2 Utredning om erhållande av / avslag på rättsskyddsförsäkringsförmån Den som ansöker om rättshjälp skall i sin ansökan uppge om han eller hon har en rättsskyddsförsäkring. I praktiken är det många som inte minns att de har en rättsskyddsförsäkring, eftersom denna i allmänhet är en del av en annan försäkring. Därför är det bäst om man vid rättshjälpsbyrån frågar sökanden om han eller hon har en hem- eller lantbruksförsäkring (för den som bedriver gårdsbruk ingår motsvarande skydd i allmänhet i lantbruksförsäkringen). Om det är frågan om en tvist som gäller ett anställningsförhållande skall det utredas om sökanden tillhör något fackförbund. Dessa har ofta som medlemsförmån en rättsskyddsförsäkring som täcker tvister om anställningsförhållandet. En rättsskyddsförsäkring kan också ingå som en del i följande försäkringar: fastighetsförsäkring båtförsäkring skogsförsäkring bilförsäkring företagsförsäkring reseförsäkring. Dessa andra rättsskyddsförsäkringar har ett mindre ersättningsområde än hem- och lantbruksförsäkringarna och kan användas närmast i ärenden som gäller ägande, innehav och användning av lös och fast egendom (bil-, båt-, skogs- och fastighetsförsäkringar). Rättsskyddsförsäkringen i en reseförsäkring kan användas i samband med tvister som gäller resan eller sådant som inträffat under resan. En företagsförsäkring för sin del ersätter kostnaderna i ärenden som gäller den försäkrades företagsverksamhet. Om sökanden har en försäkring som kan täcka rättegångskostnaderna skall man av sökanden kräva ett beslut av försäkringsbolaget. Detta skall man göra då man vill försäkra sig om att försäkringen inte alls går att använda i ärendet (t.ex. om försäkringen har tecknats efter det att tvisten uppstod) och då ansökan om rättshjälp gäller försäkringens självriskandel eller den del som överstiger försäkringsbolagets maximiersättning. Det är också möjligt att försäkringen de facto inte kan användas på grund av försäkringsbolagets kvittningsrätt.

Av försäkringsbolagets beslut framgår om och till vilken del försäkringen kan användas för kostnaderna i ärendet, hur stor självrisken är (procentuell självrisk och självriskens minimibelopp), det maximala ersättningsbeloppet samt beloppet av försäkringsbolagets eventuella kvittningsrätt. Ett beslut av försäkringsbolaget behövs dock inte om det är uppenbart att sökandens ärende är av sådan art att det inte hör till försäkringarnas ersättningsområde. Detta är fallet t.ex. om sökanden vill ha juridisk rådgivning i ett ärende som inte är stridigt. En förutsättning för ersättningsbarhet enligt försäkringen är alltid att en tvist har uppstått. Ärendet måste också vara sådant att det kan föras till tingsrätten. Försäkringarna ersätter inte ärenden som behandlas av administrativa myndigheter och specialdomstolar. I punkt 18 redogörs närmare för rättsskyddsförsäkringens allmänna principer och för de viktigaste begränsningarna i ersättningsområdet. Om någon ansöker om rättshjälp för de kostnader som överstiger maximiersättningen enligt rättsskyddsförsäkringen, har rättshjälpsbyrån inte i allmänhet möjlighet att bedöma om det föreligger sådana särskilda skäl att bevilja rättshjälp för de kostnader som överstiger försäkringsbeloppet som avses i lagen. Därför finns ofta inget annat alternativ än att avslå ansökan och anvisa klienten att framställa en begäran om avgörande till den domstol som behandlar ärendet. I praktiken är det endast domstolen som har möjlighet att bedöma rättshjälpstagarens behov av rättsskydd, ärendets karaktär och omfattning. 7.3 Utredning om ärendet Sökanden måste visa att hans ärende är sådant att rättshjälp kan beviljas i det. Eftersom systemet med offentliga försvarare alltjämt är primärt i förhållande till rättshjälpen, anvisas sökanden redan i samband med tidsbeställningen att använda sig av systemet med offentliga försvarare i de fall då förutsättningarna för detta uppfylls. På begäran görs då en utredning om sökandens förmögenhet. Sökanden måste motivera sin begäran om att ett biträde skall förordnas och lägga fram ett samtyckande av ett privat biträde att bli förordnad till uppgiften. På sidan 87 i regeringens proposition redogörs för gränsdragningen mellan domstolsärenden och andra ärenden (se punkt 5, val av biträde). För att man skall kunna bedöma förutsättningarna för rättshjälp och ett privat biträde måste man i praktiken av käranden begära en stämningsansökan eller ett utkast till en sådan eller motsvarande skriftliga anspråk och av svaranden en mottagen stämning eller motsvarande skriftliga anspråk. I ett domstolsärende måste den som ansöker om rättshjälp lämna in följande utredningar, beroende på partsställning: Tvistemål/kärande: stämning eller åtminstone koncept eller utkast till stämningsansökan eller i undantagsfall någon annan tillräcklig utredning om behovet av rättsskydd, t.ex. korrespondens avseende förlikningsförhandlingar. Tvistemål/svarande : kärandens stämningsansökan och/eller domstolens begäran om bemötande/yttrande eller annan tillräcklig utredning. Brottmål/svarande: åtal, åklagarens straffanspråk, målsägandens skadeståndsyrkanden, förundersökningsprotokoll och andra behövliga utredningar.

Brottmål/målsägande: åtal, förundersökningsprotokoll, läkarutlåtande och/eller annan tillräcklig utredning. Ansökningsärende/sökande: ansökan eller utkast till ansökan och annan behövlig utredning, av vilken framgår att ärendet är stridigt och att det finns särskilt vägande skäl att förordna ett biträde. Ansökningsärende/delaktig: t.ex. motpartens ansökan till domstol och vid behov domstolens begäran om bemötande/yttrande, av vilken framgår att ärendet är stridigt och att det finns särskilt vägande skäl att förordna ett biträde. 8. rättshjälpsbeslut (11 ) Beslut om beviljande av rättshjälp fattas av rättshjälpsbyrån. Beslutet ges skriftligen åt sökanden. Av beslutet skall framgå följande: den sak, för vilken rättshjälp beviljas vilken domstol det är frågan om sökandens ekonomiska ställning det datum från vilket förmånen gäller vilka förmåner rättshjälpen omfattar rättshjälpstagarens självriskandel biträdets namn. Om beslutet inte motsvarar ansökan skall rättshjälpsbyrån dessutom ge sökanden anvisningar om hur begäran om avgörande skall göras. Ett negativt rättshjälpsbeslut hindrar inte sökanden från att ansöka om rättshjälp i samma ärende om nya grunder framkommer. T.ex. om ärendet avancerar till en annan myndighet eller domstol kan det utgöra en grund för att sökanden skall få rättshjälp. Om sökandens ansökan om ersättning enligt rättsskyddsförsäkring har avslagits och rättshjälp beviljas, skall rättshjälpsbyrån be försäkringsbolaget underrätta rättshjälpsbyrån om försäkringsbolaget senare t.ex. med anledning av besvär ändrar sitt negativa beslut. Försäkringsbolagen har i 10 2 mom. ålagts en skyldighet att på begäran till rättshjälpsbyrån lämna sådana uppgifter som är nödvändiga för att denna skall kunna sköta sina lagstadgade uppgifter och för utredande av om sökanden t.ex. har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken. I vissa ärenden är det dock inte rättshjälpsbyrån som beslutar om rättshjälpen. Undantag utgör militära rättegångsärenden och ärenden som behandlas i fängelsedomstolen. Där är det domstolen som beslutar om beviljande av rättshjälp, och en utredning om förmögenhet behövs i regel inte.

8.1 Begränsning av åtgärder (5 ) Åtgärderna skall i varje enskilt fall begränsas till de åtgärder som är nödvändiga i ärendet. Det kan också i beslutet om rättshjälp anges vilka åtgärder rättshjälpen omfattar. Beslutet kan vid behov ändras att omfatta mer vittgående åtgärder. Som nödvändiga åtgärder kan anses sådana åtgärder som en person som är kapabel att själv betala sin rättshjälp normalt skulle vidta i ett motsvarande ärende. Vilka åtgärder som är nödvändiga i en rättslig angelägenhet bestäms i respektive fall enligt ärendets särdrag. Därför skall man i bedömningen av åtgärderna och huruvida de är nödvändiga beakta det aktuella fallets art och betydelse, det omtvistade objektets värde och omständigheterna som en helhet. I angelägenheter av ringa betydelse kan man således begränsa rättshjälpen till enbart t.ex. rådgivning. Vidare skall man beakta sökandens personliga egenskaper och hans eller hennes förmåga att själv klara av de åtgärder som ärendet kräver. Man kan således begränsa åtgärderna till enbart t.ex. behövlig rådgivning och upprättande av nödvändiga handlingar, om sökanden därefter själv kan sköta sin sak hos myndigheten eller domstolen. Begränsningen av de åtgärder som rättshjälpen omfattar görs redan i rättshjälpsbeslutet, om man redan då kan specificera de åtgärder som skötseln av ärendet kräver. Vid behov kan tillägg göras i förordnandet om rättshjälpsåtgärderna. Det är dock i första hand det rättsbiträde som förordnats att sköta ärendet som ansvarar för att rättshjälpen begränsas till endast de nödvändiga åtgärderna. Även om rättshjälpen inte begränsats till vissa åtgärder skall det biträde som förordnats att sköta rättshjälpsärendet också medan uppdraget pågår begränsa sig till enbart de åtgärder som är nödvändiga enligt ovan nämnda kriterier. Vilka enskilda åtgärder som är nödvändiga bedöms i sista hand i efterskott när ersättningen till ett privat biträde fastställs. Domstolen skall se till att ersättning för onödiga åtgärder inte betalas till biträdet. Domstolen skall således försäkra sig om att de åtgärder som ligger till grund för biträdets faktura faktiskt är nödvändiga med hänsyn till ärendets art. Biträdet skall se till att taket på 100 timmar inte överskrids. Den övre gränsen för rättshjälpen är ovillkorlig i utomprocessuella ärenden. Domstolen kan i ett ärende som den behandlar besluta om fortsatt rättshjälp, om det finns särskilda skäl till det med beaktande av rättshjälpstagarens behov av rättsskydd samt ärendets art och omfattning. Rättshjälpen kan fortsätta, om rättshjälpstagarens motpart utan grund har förhalat rättegången och rättshjälpstagarens rättsskydd alltjämt kräver att ett biträde anlitas. Också i det fall att det maximala timantalet uppfylls t.ex. medan den muntliga förhandlingen i domstolen pågår, kan domstolen på begäran av rättshjälpstagaren besluta att rättshjälpen skall fortsätta. Denna bestämmelse skall dock tillämpas endast i undantagsfall, och rättshjälpstagaren och biträdet ansvarar i första hand för att biträdets åtgärder hålls inom de ramar som anges i lagen. När den övre gränsen för rättshjälpen närmar sig kan rättshjälpstagaren be domstolen om ett beslut om fortsatt rättshjälp. Domstolen fattar beslut i saken. Om rättshjälpen fortsätter skall domstolen i sitt beslut