Villa San Micheles bibliotek på Capri: Ett säreget bibliotek på en säregen ö av Lars Rydquist "SVENSKT BIBLIOTEK på sydlig breddgrad" kallar f d förste bibliotekarien Nils Sandberg (vid Göteborgs UB) sin lilla rapport från Villa San Micheles bibliotek 1963, den enda påträffade skrift om detta säregna bibliotek på ön Capri i Italien. I länderna kring Medelhavet finns ändå flera nordiska och svenska bibliotek värda att besöka. Bibliothéque Nordique i Paris är det största. Svenska Institutets bibliotek i Rom och Nordiska Biblioteket i Aten är två andra bibliotek med huvudinriktning på arkeologi och konsthistoria. Men är biblioteket vid Axel Munthes Villa San Michele lika gåtfullt som sin skapare? En del av gåtfullheten har omsorgsfullt avlägsnats genom Bengt Jangfeldts inträngande studie En osalig ande - berättelsen om Axel Munthe. Men i den mån efterlämnade bibliotek säger väsentliga saker om dess ägare återstår ett och annat att upptäcka om Axel Munthe. Det är omöjligt att närmare precisera hur mycket av Munthes eget bibliotek som finns kvar i Villa San Michele. N ÄR M A N i detalj går igenom biblioteket på Capri finner man ändå ett stort antal titlar från det sena 1800-talet och flera vackra tidstypiska band från förra sekelskiftet (som t ex Strindbergs Svenska öden och äfaentyr del I, Medeltiden och del II, 1500-talet från 1883, En målares anteckningar: utdrag ur dagböcker och Bref av Egron Lundgren från 1867), som rimligen tillförts boksamlingen under Munthes tid. Detsamma gäller den omfattande historiska litteratur från tjugo- och trettiotalen på svenska, tyska, engelska och franska, som vittnar om Munthes stora intresse för samtidsfrågorna: Schätten des dunklen Östern av Antoni Ferdinand Ossendowski (Wien, 1924), Ragnar Svanströms Den Brittiska fronten - Idéer och gestalter i engelsk utrikespolitik 1900-1914 (Stockholm, 1936) och Hugo
Valentins Antisemitismen i historisk och kritisk belysning (Stockholm, 1935). Orientations av Roland Storss (London, 1937) innehåller också en av de få dedikationerna till Munthe och med en uppgift om att de sista kapitlen tillkommit på San Michele. Ur Munthes kvarlåtenskap finns en hel del böcker i familjens ägo varav en del finns i en lokal i Italien och annat på Hildasholm i Dalarna. Några av Munthes egna titlar och några böcker om Capri med dedikationer finns sparade på kontoret i Villa San Michele. Då dessa samlingar innehåller så många titlar av och om Arthur Schopenhauer får det mig att tro att Lars Gyllenstens ord i boken Med andras ord, och egna, 2004, också skulle varit Axel Munthes: "Jag fascinerades av Schopenhauers temperament och stilkonst, av hans associationsrikedom och lärdom. Av fräckheten i hans polemiska utspel - av det goda humöret som paradoxalt nog sprudlade ur hans pessimistiska grundsyn. Världen som vilja och förställning blev nära nog min bibel!" GRUNDEN TILL det bibliotek som idag används av främst de svenska stipendiaterna och gästerna vid Villa San Michele bidrog den svenska adelsdamen Viveca Anckarcrona med efter sin död 1953 - en samling samtida skönlitteratur och biografier som skänktes till den förste intendenten Josef Oliv. Idag finns drygt 5 000 volymer inskrivna i bibliotekets databaserade katalog och ytterligare 1500 väntar på att registreras. Tillväxten de senaste 50 åren har präglats av tidens gåvor från författare, konstnärer och forskare som vistats och skapat vid Villa San Michele. Även institutioner som Svenska Institutet i Rom och Uppsala Universitet, liksom en rad italienska givare har bidragit till en i stora stycken representativ 1900-talssamling med tonvikt på skönlitteratur, biografier, historia, konstnärsmonografier och reseskildringar samt italiensk fack- och skönlitteratur. I samband med min frus stipendievistelse vid Villa San Michele hösten 2001 fick jag i uppdrag att se över biblioteket och föreslå lämplig digitalisering. Som länsbibliotekarie i Västmanland hade jag då sett både välutvecklade dyra system liksom lågprisalternativ. Eftersom kostnadsramarna för projektet var lägre än vad svenska skolbibliotek ofta får nöja sig med måste jag söka efter de absolut billigaste alternativen. Efter ett anbudsförfarande valde vi så samma skolbibliotekssystem som Västerås Folkhögskola framgångsrikt prövat och till en förvånansvärt låg kostnad för databasprogrammet inklusive skannerutrustning och etiketter till 5 000 volymer. Våren 2002, då jag tillträtt som chef för Nobelbiblioteket, fick jag särskild tid för att datorisera och ordna upp biblioteket i Villa San Michele. SVENSKA INSTITUTET i Rom med dess styrelse har under åren haft en viktig roll för Stiftelsen Villa San Michele. Jag vände mig till biblioteket i Rom för att få vägledning. Skillnaden mellan de båda biblioteken är emellertid mycket stor. Biblioteket i Rom är ett rent forskningsbibliotek. Biblioteket på Capri är förenklat uttryckt en samling för och av San Michele-stiftelsens gäster, en samling som vuxit utan särskilda ekonomiska bidrag. Därföt var det lätt att konstatera att bibliotekets språklexika inte bytts eller kompletterats sedan 1960-talet och att en hel del elementära handböcker inom konst, musik och litteratur saknades helt. Genom en gåva från Svenska Akademien kunde referenssamlingen kompletteras på ett förnämligt sätt. På den skönlitterära sidan var intendenten och poeten Josef Olivs generationskamrater väl representerade, till exempel Harry Blomberg, som var Olivs resesällskap fotvandrade till Italien 1926 och som skildrat strapatserna i Landsvägsriddare på romarvägen, 1927. Oliv mottog under sin tid på Capri en stor mängd litteratur från litterära vänner, både sådana som besökt Villa San Michele och sådana som ville bidra till det svenska bokbeståndet på ön. Dessa verk, med egenhändiga dedikationer till Josef Oliv, senare till följande års intendenter och intendentpar, utgör en värdefull del av samlingen och kunde mycket väl vara ett intressant underlag för forskare. Under Kristina och Erik Berggrens intendenttid (båda arkeologer, 1967-1975) införlivades mycket arkeologisk litteratur, liksom litteratur om arkitektur och trädgårdskonst.
Intresset för arkitektur och kulturhistoria hos det följande intendentparet Marilu och Levente Erdeös (1975-1996) återspeglas också i bibliotekets samlingar. Under Ann-Marie Kjellanders och nu senast under Peter Cottinos tid har biblioteket lyfts fram och rustats upp. I den nya katalogen, som är upplagd efter SAB-systemets klassificering, finns möjligheter till fritextsökning (eller snarare "sökordssökning"), vilket gör det möjligt att få fram all litteratur med caprianknytning, antingen det rör sig om geografi, botanik, historia eller poesi eller deckare ("med handlingen förlagd till Capri"). CAPRI ÄR EN Ö som lockat författare och kulturpersonligheter sedan 1700-talet, men framför allt efter 1870-talet då turismen tog fart på ön. Många av författarna, bland dem Joseph Conrad, Maxim Gorki, Scott Fitzgerald, Graham Greene, Gerhardt Hauptmann, D.H. Lawrence, Alberto Moravia, Elsa Morän te, Pablo Neruda och Oscar Wilde finns representerade i Villa San Michele. Det gör också de besökande svenska författarna, som Carl Snoilsky, Ellen Key, prins Wilhelm, Verner von Heidenstam, Anne Charlotte Leffler för att nämna några från slutet av 1800-talet och Torsten Ekbom, Folke Isaksson, Barbro Lindgren och Kristina Lugn för att nämna några under den senaste tioårsperioden. Till biblioteket hör en stor samling partitur (katalogiserade i särskild databas av Anders Lindström), ett herbarium över öns samtliga växter och Anne Charlotte Lefflers bibliotek med den litteratur hon samlat i sitt sista hem i Napoli. Anders Hallengren har skrivit en liten bok Campagna per la Felicita (finns endast på italienska) om Lefflers tid i Italien med en förteckning över bokgåvan innehållande representativ svensk och nordisk litteratur främst från 1880-talet. Sammanfattningsvis kan man kanske inte säga att biblioteket är gåtfullt eller egendomligt sammansatt när man känner till dess tillkomsthistoria. Men man kan hela tiden göra överraskande fynd både på facklitteratursidan och bland skönlitteraturen. Med andra ord: precis som det skall vara i ett intressant och uppfriskande bibliotek som också har gott om lexikon och handböcker för översättare och forskare. LITTERATUR ATT LÄSA : Arvid Andrén: Capri: från stenåldern till turiståldern, Lund 1974. Levente Erdeös: Boken om San Michele: hundra år ur Capris historia, Stockholm 1998. Bengt Jangfeldt: En osalig ande: Axel Munthe, Stockholm 2004.