TAL vid sommarfest i Pörtom kyrka 9.8.2008 Bön Om sakramenten och vi kristna Käre himmelske Fader. Vi tackar dig för att du har sänt oss Jesus Kristus. Vi tackar dig för frälsningen genom hans blod. Öppna ikväll våra hjärtan, och ge oss din helige Ande, så att vi kan förstå ditt Ord, alltid bevara det, och en gång nå saligheten, dig till evig ära. Amen. Inledning Ikväll vill jag tala om ett ämne som jag tror är viktigt särskilt för oss som vill leva som kristna i dagens Finland. Som rubrik har jag valt Om sakramenten och vi kristna. Där ska vi särskilt lägga märke till två ord: sakramenten och vi. De här båda orden förenas i en alldeles central punkt, nämligen i Jesus Kristus. Dopet och nattvarden för oss in i gemenskapen med Jesus. Kristen tro handlar först och sist om Jesus. Det är inte så att vi kristna är det viktigaste i kristendomen, utan centralgestalten är Jesus. Men Jesus är inte bara en religionsgrundare. Han är inte bara en människa. Han är Gud mitt ibland oss, Gud som blir människa för att söka upp oss och frälsa oss. Därför vill jag som inledning läsa en text från Hebréerbrevet (12:2): Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Det är Jesus vi ska ha för våra ögon. Vi ska inte i första hand se på oss själva. Våra tankar är nog ofta rätt kreativa, och det händer att de är goda. Men det är inte vi som tänker ut vår kristna tro. Jesus är trons upphovsman. 1
När vi har kommit till tro ska vi inte glömma upphovsmannen. Vi kan inte mogna i vår kristna tro på egen hand. Jesus är också trons fullkomnare. Därför ska vi under hela vår kristna vandring hålla blicken fäst på honom som för vår skull uthärdade korset. Det är han som är Herren, det är han som sitter på Faderns högra sida. Individualism och kristen tro När vi hör dessa ord ur Hebréerbrevet så hör vi en uppmaning. Men vad hör vi? Hör vi en uppmaning till oss som enskilda människor? Hör vi en uppmaning till individer? Risken är stor att vi gör det. Vi talar gärna om min kristna tro, om min övertygelse. Och det måste ju vi ofta göra, av praktiska skäl. Det finns ju många olika uttryck för kristen tro, och många olika övertygelser i dagens kyrka och samhälle. Men om vi hör en uppmaning till individen, så hör vi fel. Texten säger faktiskt något helt annat. Där står: Låt oss ha blicken fäst vid Jesus. Det handlar inte om enskilda kristna var för sig, utan det handlar om den kristna gemenskapen. I vår tid är individualismen stark. Det är jag som finns i centrum, det är mina tankar som avgör vad som är viktigt, och det är mina normer som ligger till grund för hur jag lever. Andra må tycka vad de vill. Här behöver vi inte peka finger på andra, det räcker att vi ser på oss själva och hur vi tänker. Nu är det ju alldeles klart att respekt för andras tro och övertygelse är viktig. Men i mötet med andras övertygelse kan vi bli frestade att tro att den kristna tron vilar på samma grund som andra åskådningar, och att den grunden är mänsklig och individuell. 2
Men så är det inte. Djupast sett vilar kristen tro på gemenskapen. I trosbekännelsen säger vi att vi tror på en, helig allmännelig kyrka, på de heligas gemenskap. Det är en gemenskap som sträcker sig från Jesus och apostlarna genom alla tider in i evigheten. Den enda individ som är avgörande för vår kristna tro är Jesus. Och det absolut viktigaste med Jesus är att han har försonat oss med Gud. Vi uppmanas därför att ha blicken fäst vid den korsfäste och uppståndne Herren Jesus. Låt oss börja med att betrakta honom som den korsfäste. Jesus på korset På korset dog Jesus för oss. Han dog istället för oss. Han bar våra synders straff. Om vi tror detta, blir vi frälsta. Den tron är en gåva till oss av Jesus själv. Men hur får vi den gåvan, och hur blir vår tro fullkomnad? Vi ska ju hålla blicken fäst på trons upphovsman och fullkomnare. Låt oss se närmare på vad som händer när Jesus dör. Så här skriver Johannes: Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. (Joh 19:31-35) När vi fäster blicken på den korsfäste här, vad ser vi då? Vad är det Johannes vill vittna om? Vi ser soldaten sticka upp Jesu sida, och vi ser blod och vatten komma ut. Kan det här faktiskt vara viktigt? Är det inte bara anstötligt? Visst är det anstötligt, det är ju en hemsk bild vi ser. Men det är viktigt också. I själva verket är det vi ser hända något som har att göra med grunden för vår tro. 3
Tre som vittnar I den gamla kyrkan, i den del av vår gemenskap som fäste blicken på Jesus långt före oss, hade man sett vad detta betyder. Men vi behöver också få se det, och Johannes kan hjälpa oss. Han säger att han vittnar om det här, och att hans vittnesbörd är sant. Han vittnar inte i egen kraft. Det är när den helige Ande kommer över honom, som han får kraft att vara ett vittne om Jesus i världen. (Apg 1:8) Anden hjälper honom vittna om blodet och vattnet. Låt oss nu läsa vad han själv skriver om det här i sitt första brev: Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son. Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet. (1 Joh 5:6-12) Den här texten är kanske en av de märkligaste i vårt nya testamente. Hur ska vi förstå den? Vi kan gå baklänges i den, så klarnar betydelsen. Vi måste ha Guds Son för att ha livet. Vi har Guds Son när vi tror på honom, alltså när vi tar emot vittnesbördet i vårt inre. Men att ta emot vittnesbördet är att ta emot Jesus själv. Hur kommer Jesus till oss? Jesus är den som kommer genom vattnet och blodet. Men om Jesus vore död, så skulle han inte kunna komma till oss. Därför möter vi honom som den uppståndne och levande Herren. 4
Vattnet och blodet Vittnesbördet om Jesus handlar om förkunnelse och predikan, men hur ska vi förstå vattnet och blodet? Här ska vi ta hjälp av en annan medlem i vår kristna gemenskap, nämligen aposteln Paulus. Så här skriver han, om Israels barn: Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. (1 Kor 10:1-4) Några verser längre fram fortsätter han: Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? (16) Vattnet handlar om dopet, och blodet handlar om nattvarden. Genom dopet blir vi döpta in i Kristus. Genom dopet blir vi lemmar i hans kropp. Det är alltså genom dopet som vi kommer till Jesus. Men eftersom dopet är något som händer med oss, inte något som vi själva gör, så är det genom dopet som Jesus kommer till oss. Vid nattvarden är det samma sak. När vi knäböjer vid nattvardsbordet och tar emot Kristi kropp och Kristi blod, då kommer Jesus till oss. Bägaren med hans blod och brödet som är hans kropp för oss in i en djup och intim gemenskap med Jesus. Det var ur hans sida, ur hans kropp, som det kom vatten och blod. Genom vatten och blod blir vi förenade med honom. Vi kommer in i försoningens verklighet. Så har kyrkan i gamla tider förstått vattnet och blodet. 5
Kyrkan skapas ur den Kristi sida Vad betyder det här för oss som kristna? Om vi håller blicken fäst på Jesus, kan vi påminna oss om ett namn som han ibland får i Skriften. Jesus kallas där för den andre Adam. Och Kyrkan kallas för Kristi brud. Vi hör därför ihop med den andre Adam, så som Eva hörde ihop med den förste Adam. Vad hände när den första bruden skapades? Vi minns att Adam blev nedsövd, och att Gud tog ett revben ur hans sida. Av detta revben skapade han Eva. På samma sätt är det med den andra bruden. Brudgummen, Jesus, somnade in i döden. Och ur hans sida skapas bruden, genom blodet och vattnet skapas Kyrkan. Kroppen Kristi kropp, gemenskapen kring Jesus Genom sakramenten och förkunnelsen möter vi Jesus. Men tänk efter: Var händer det här? Hur går det till? Inte är det väl i bönekammaren vi tar emot Jesus i dopet? Inte är det väl som isolerade individer vi tar emot nattvarden? Det är ju inte så att jag ska hålla blicken fäst på trons upphovsman och fullkomnare. Nej, vi läste: Låt oss ha blicken fäst vid Jesus. Det är inte jag utan vi som ska se på Jesus. Jesus kommer till oss i gemenskapen. Vi döps in i Kristi kropp, in i den kristna gemenskapen. I nattvarden tar vi emot Kristi kropp och blod, i den kristna gemenskapen. När vi samlas i Jesu namn för att lyssna till förkunnelsen, är Jesus mitt ibland oss. Sakramenten och förkunnelsen handlar inte om oss som individer, utan om oss som lemmar i en kropp. Kristen är man inte på egen hand, utan tillsammans med andra lemmar i kroppen. En lem utan kropp är död. Men i kroppen finns liv. Det kristna livet är ett liv i gemenskap. 6
Individualismen upphävd i Kristus När Jesus dör på korset blir individualismen upphävd. Genom en individ kom synden in i världen, men genom Jesus kom frälsningen. Och den frälsningen får vi del av som gemenskap. Jesus kommer till oss genom sakramenten, genom vattnet och blodet. Jesus kommer till oss i det levande vittnesbördet, i Guds Ords predikan. Därför möter vi Jesus tillsammans med andra, och därför kan vi hålla blicken fäst på honom bara med hjälp av andra. Ensamma går vi under, men tillsammans med Kristus och lemmarna i hans kropp blir vi frälsta. Tillsammans ska vi hålla blicken fäst vid Jesus, han som är vår tros upphovsman och fullkomnare. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. 7