1 SVEA HOVRÄTT Rotel 020113 DOM 2018-06-11 Stockholm Mål nr T 8772-17 KÄRANDE Åke Sjöholm med enskild firma Sjöholm Medical Enterprise, 630304-1716 Solsta 54 186 95 Vallentuna Ombud: Advokaten Bertil Hübinette Bertil Hübinette Advokat AB Ola Hanssonsgatan 4 112 52 Stockholm SVARANDE Randstad Care AB, 556581-9934 Box 70368 107 24 Stockholm Ombud: Advokaten Daniel Lander och jur. kand. Fanny Grinbaum Advokatfirman Lindahl KB Box 1065 101 39 Stockholm SAKEN Klander av skiljedom meddelad den 5 juli 2017 i Stockholm HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten lämnar Randstad Care AB:s avvisningsyrkande utan bifall. 2. Hovrätten lämnar Åke Sjöholms talan utan bifall. 3. Åke Sjöholm med enskild firma Sjöholm Medical Enterprise ska ersätta Randstad Care AB för rättegångskostnad med 156 250 kr för ombudsarvode jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker. Dok.Id 1412036 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 103 17 Stockholm Birger Jarls Torg 16 08-561 670 00 08-561 675 00 08-561 675 09 måndag fredag 09:00 16:30 E-post: svea.avd2@dom.se www.svea.se
BAKGRUND 2 Åke Sjöholm är legitimerad läkare och bedriver verksamhet inom ramen för en enskild firma. Randstad Care AB (Randstad) är ett svenskt aktiebolag verksamt inom området för bemannings- och rekryteringstjänster inom sjukvården. Randstad och Västmanlands läns landsting (landstinget) ingick avtal om tillhandahållande av bemanningstjänster avseende läkare med specialistkompetens inom bland annat invärtesmedicinska specialiteter till landstinget (kundavtalet). Randstad och Åke Sjöholm ingick den 30 oktober 2015 ett avropsavtal benämnt underleverantörsavtal rörande bemanningstjänster avseende läkare (underleverantörsavtalet). Efter avrop enligt kundavtalet från landstingets sida lämnade Randstad ett uppdrag till Åke Sjöholm under underleverantörsavtalet för tjänstgöring vid Västmanlands sjukhus. Av uppdragsbekräftelsen av den 4 mars 2016 framgår att uppdragsperioden var den 7 mars 2016 till och med den 2 september 2016. Den 21 augusti 2016 avbröt Randstad uppdraget i förtid. Tvist uppstod då mellan parterna rörande rätten till ersättning enligt underleverantörsavtalet för den återstående perioden, den 22 augusti 2016 till och med den 2 september 2016. Tvisten skulle enligt underleverantörsavtalet avgöras genom skiljedom. Åke Sjöholm påkallade den 14 februari 2017 skiljeförfarande mot Randstad vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Skiljenämnden meddelade en skiljedom den 5 juli 2017. Skiljenämnden bestod av advokaten Pontus Scherp.
YRKANDEN M.M. 3 Åke Sjöholm har yrkat att hovrätten ska upphäva skiljedomen i dess helhet. Randstad har yrkat att hovrätten ska avvisa Åke Sjöholms klandergrund att skiljemannen varit obehörig och i övrigt motsatt sig att skiljedomen hävs. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Hovrätten har med stöd av 53 kap. 1 och 42 kap. 18 första stycket 5 rättegångsbalken avgjort målet utan huvudförhandling. GRUNDER Åke Sjöholm Skiljemannens obehörighet Skiljemannen Pontus Scherp har varit obehörig då det föreligger omständigheter som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet. Han har som processombud tidigare i Svea hovrätt fört talan i mål mot part som företräddes av två kollegor till Åke Sjöholms ombud. I det målet yrkade och argumenterade Pontus Scherp aggressivt för att motpartsombudet skulle förpliktas att personligen solidariskt med huvudmannen bära betalningsansvar för rättegångskostnaderna. Åke Sjöholm fick kännedom om omständigheterna som är ägnade att rubba förtroendet för skiljemannen den 19 juli 2017. Preklusionsbestämmelsen i 10 lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) är inte tillämplig när skiljedomen har meddelats. Jävsinvändningen får då göras gällande genom klandertalan.
Uppdragsöverskridande och handläggningsfel 4 1) Skiljemannen har överskridit sitt uppdrag genom att vid tolkningen av underleverantörsavtalets uppsägningsregler underlåta att grunda bedömningen på vissa av Åke Sjöholm åberopade omständigheter, nämligen i. den faktiska och parterna emellan ostridiga lydelsen av avtalstexten (punkterna 3.1 och 5.4 5.7 i underleverantörsavtalet), ii. att Randstad avfattat och tillhandahållit texten till underleverantörsavtalet, iii. att Åke Sjöholm vid avtalsslutet den 30 oktober 2015 ostridigt inte förevisats, eller på annat sätt upplysts, om innehållet i kundavtalets avbrytanderegel (punkten 1.2.6). I andra hand har skiljemannen genom underlåtenheten att beakta ovan angivna omständigheter begått sådant handläggningsfel som sannolikt påverkat utgången. 2) Skiljemannen har överskridit sitt uppdrag genom att grunda avgörandet på en omständighet som Randstad varken har påstått eller åberopat nämligen att landstinget avslutat det uppdrag som Åke Sjöholm utförde för Randstad åt landstinget under påstående att fara för patientsäkerheten förelåg. 3) Skiljemannen har överskridit sitt uppdrag genom att ta upp till prövning om det faktiskt förelåg fara för patientsäkerheten under de två återstående veckorna av Åke Sjöholms förordnande, trots att denna fråga saknade relevans enligt den avtalsreglering som enligt skiljemannens tolkning gällde mellan parterna. Randstad Skiljemannens obehörighet Åke Sjöholm har inte framställt ett yrkande om att skiljemannen ska skiljas från sitt uppdrag inom de föreskrivna 15 dagarna från att skiljemannen utsågs. Åke Sjöholm
har därför förlorat sin rätt att anhängiggöra jäv som klandergrund. Klandergrunden ska därför avvisas. 5 De omständigheter som Åke Sjöholm har åberopat är inte sådana att de är ägnade att rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Uppdragsöverskridande och handläggningsfel 1) Det saknas rättsligt stöd för påståendet att skiljemannen ska grunda bedömningen på de av Åke Sjöholm åberopade omständigheterna. Part kan endast kräva att omständigheterna ska beaktas. Det är inte riktigt att skiljemannen inte beaktade de av Åke Sjöholm åberopade omständigheterna. 2) Skiljemannen grundade inte avgörandet på en omständighet som inte hade å- beropats. Randstad åberopade att Landstinget bedömde [ ] helt korrekt att patientsäkerheten var i fara och beslutade att avsluta det pågående uppdraget utan dröjsmål i enlighet med punkten 1.2.6. i Kundavtalet.. 3) Skiljemannen bedömde inte huruvida det faktiskt förelåg fara för patientsäkerheten. Skiljemannen bedömde om landstingets och Randstads bedömning att det förelåg fara för patientsäkerheten varit utan fog. Det är vidare inte riktigt att frågan saknade relevans samt att det skulle ha utgjort ett formellt fel om frågan hade saknat relevans. Parterna hade inte begränsat skiljenämndens uppdrag. Prövningen låg således inom ramen för uppdraget. UTVECKLING AV TALAN Åke Sjöholm Skiljemannens obehörighet Åke Sjöholms ombud, Bertil Hübinette, var tidigare verksam på advokatbyrån Stockholm Arbitration & Litigation Center (SALC). Han presenterades på advokatbyråns
hemsida tillsammans med övriga anställda. I början av 2015 fick två av hans kollegor uppdraget att företräda ett bolag i en större tvist gällande klander av skiljedom. Motparten företräddes av skiljemannen, advokaten Pontus Scherp, och två av dennes kollegor. I målet förde Pontus Scherp och hans kollegor ihärdigt en aggressiv talan med yrkande om solidariskt betalningsansvar för Bertil Hübinettes kollegor. I en rad inlagor angreps Bertil Hübinettes kollegor med påståenden om vårdslöshet i olika avseenden. Samtliga inlagor var undertecknade av Pontus Scherp. Yrkandet om solidariskt betalningsansvar inskränktes sedermera till att endast omfatta ett av ombuden. Detta efter att Pontus Scherp tittat på byråns hemsida och kunnat konstatera att en av Bertil Hübinettes kollegor hade begränsad erfarenhet och att således endast hennes principal borde hållas ansvarig för den påstådda vårdslösheten. 6 De anställda på SALC upplevde att tvisten orsakade ett särskilt spänt förhållande. Det är troligt att svarandeombuden hade samma uppfattning. Eftersom SALC är en mindre advokatbyrå var det naturligt att Bertil Hübinette var involverad till någon del i ombudsarbetet. Skiljemannen borde ha insett att det var sannolikt att ett sådant samarbete skedde kollegorna emellan. I vart fall borde Bertil Hübinettes tidigare byråtillhörighet ha varit ett incitament för skiljemannen att närmare undersöka saken inom ramen för hans upplysningsplikt. Undersökningsplikten går längre än partens plikt att undersöka förekomsten av diskvalificerande omständigheter inför iakttagande av femtondagarsregeln. Det är inte troligt att skiljemannen, efter den omfattande och uppseendeväckande dispyt som förekommit i den tidigare skiljetvisten, vid sin undersökning undgått att minnas striden med SALC. Detta borde varit tillräckligt för att hans upplysningsplikt skulle ha omfattat den tidigare skiljetvisten. Att upplysningsskyldigheten åsidosätts är en omständighet som i sig kan vara av betydelse vid prövningen om ett företroendeskadligt förhållande föreligger. Skiljemannen gjorde en rad ställningstaganden som alla har gått Randstad till mötes. Den 29 juni 2017, strax innan dom skulle meddelas, blev Bertil Hübinette återigen påmind om den gamla tvisten när han läste en nyhetsnotis om att hans tidigare kollega undgått personligt betalningsansvar. Han kom ihåg vilken tvist det gällde men blev
först när han läste domen upplyst om vilka advokater som företrädde svarandesidan, vilket han tidigare hade glömt. Han begärde ut ett antal handlingar i det målet från Svea hovrätt. Han fick handlingarna den 19 juli 2017. Det var först vid detta tillfälle som det stod klart att skiljemannen var jävig. Eftersom Åke Sjöholm fick vetskap om den jävsgrundande omständigheten först efter att dom meddelats är femtondagarsfristen inte tillämplig. För det fall han anses ha fått vetskap redan den 29 juni 2017 är femtondagarsfristen inte heller tillämplig, eftersom mindre än femton dagar återstod innan dom meddelades. 7 Det görs inte gällande att Bertil Hübinettes organisatoriska tillhörighet till samma advokatbyrå som de tidigare kollegorna i sig är en jävsgrundande omständighet. Det är i stället en sammantagen bedömning av de ovan anförda omständigheterna som leder till slutsatsen att det förelegat omständigheter som varit ägnade att rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Uppdragsöverskridande och handläggningsfel 1) Skiljemannen ska avgöra tvisten med stöd av de omständigheter som parterna åberopat till stöd för sin talan. Skiljemannen underlät vid tolkning av underleverantörsavtalets uppsägningsregler att beakta den faktiska och parterna emellan ostridiga lydelsen av avtalstexten (punkterna 3.1 och 5.4 5.7), att det var Randstad som avfattat och tillhandahållit texten till underleverantörsavtalet, och att Åke Sjöholm vid avtalsslutet den 30 oktober 2015 ostridigt inte hade förevisats, eller på annat vis upplysts om, innehållet i kundavtalets avbrytanderegler. Dessa omständigheter hade åberopats av Åke Sjöholm. I skiljedomen görs en språklig analys med redaktionella påpekanden genom vilken slutsatsen nås att punkten 1.2.6 i kundavtalet, dvs. rätten till omedelbart avbrytande, gällde även för underleverantörsavtalet. Det framgår inte att skiljemannen bedömde tolkningsfrågan med hänsyn till de omständigheter som Åke Sjöholm hade åberopat.
Skiljedomen innehåller visserligen en generell friskrivning för domskälens fullständighet vilken skulle kunna innebära att skiljemannen beaktade, förutom de överväganden som redovisades, även ovan anförda omständigheter. Så kan emellertid inte ha varit fallet eftersom ett sådant beaktande hade resulterat i en motsatt tolkning. Skiljemannens språkliga tolkning, vilken avviker från gängse språkbruk, förutsätter att det utöver själva avtalet tillkommer tolkningsdata som ger stöd för en sådan tolkning, exempelvis en styrkt gemensam partsvilja av annat innehåll. Åke Sjöholm hade åberopat omständigheten att han vid avtalets ingående inte hade förevisats kundavtalet. Någon gemensam partsvilja i den delen kunde alltså inte finnas. 8 Den materiella betydelsen av att det var Randstad som avfattat och tillhandahållit texten i underleverantörsavtalet är att tolkningen av avtalet ska göras enligt oklarhetsregeln, innebärande att den görs till nackdel för Randstad. Att så inte skedde tyder på att omständigheten inte beaktades. I andra hand görs gällande att underlåtenheten att beakta omständigheterna är ett handläggningsfel som inte har vållats av Åke Sjöholm. Kopplingen mellan felet och utgången är påtaglig. Utan skiljemannens misstag hade käromålet bifallits. 2) Det är ostridigt att såväl landstinget som Randstad som grund för att Åke Sjöholm omedelbart skulle skiljas från uppdraget hade åberopat att Åke Sjöholm dömts för sexuellt ofredande. Skiljemannen konstaterade i skiljedomen att brottmålsdomen och en oriktig uppgift i Åke Sjöholms CV var de enda omständigheterna som skulle ligga till grund för prövningen om Randstad ägt avbryta uppdraget. Skiljemannen fann emellertid därefter utrett att både landstinget och Randstad inte utan fog bedömt att fara för patientsäkerheten förelåg med anledning av det brott som Åke Sjöholm gjort sig skyldig till. Fara för patientsäkerheten är en av tre rättsfakta som kan leda till omedelbart avbrytande enligt punkten 1.2.6 i kundavtalet. Rättsföljden är riktad mot Randstad, som därigenom kan bli av med uppdraget. Det var således landstinget som skulle påtala att fara för patientsäkerhet förelåg. Så skedde inte. Skiljemannen konstaterade att någon
särskild hänvisning till fara för patientsäkerheten inte hade gjorts. Randstad hade inte heller åberopat någon rättshandling från landstinget innebärande ett sådant påstående. 9 I avsaknad av åberopande om fara för patientsäkerhet från Randstads sida tolkade skiljemannen, genom uteslutningsmetoden, in ett sådant åberopande vid tolkning av punkten 1.2.6. Därmed kompletterade han det som saknades i Randstads talan, nämligen en förklaring från landstinget till Randstad om att landstinget fann att fara för patientsäkerheten förelåg. Skiljemannen överskred därigenom sitt uppdrag. Det förekommer vid domsskrivning att man sammanför delar av parternas processmaterial och argumentation i en samlad och generell bedömning, exempelvis att vad parten i övrigt anfört och åberopat saknar betydelse eller föranleder ingen annan bedömning. Sådana undangömda domskäl kan inte gälla väsentligheter i tvisten. De omständigheter som skiljemannen underlät att beakta respektive beaktade utan åberopande var inga marginella inslag i tvisten. Det finns således ingen möjlighet att skiljemannen beaktade dessa omständigheter utan att det också måste komma till uttryck i domskälen på annat sätt än genom undangömda domskäl. 3) Skiljemannens uppdrag är att döma efter erkända eller visade omständigheter, om de har åberopats. Det anfördes eller åberopades inte i skiljemålet några omständigheter som svarade mot rekvisiten i Patientsäkerhetslagens (2010:659) definition av patientsäkerhet, nämligen lidande, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död. Prövningen av om det förelåg fara för patientsäkerheten låg därmed utanför skiljemannens uppdrag. Randstad Skiljemannens obehörighet Det framgår av Åke Sjöholms uppgifter att Bertil Hübinette deltog i beredningen av den tidigare klandertvisten samt att han var medarbetare på SALC under den tid då yrkandena om ombudens solidariska betalningsansvar framfördes, dvs. under första halvåret 2015. Bertil Hübinette fick således kännedom om de omständigheter som Åke Sjöholm lägger till grund för sin talan allra senast under första halvåret 2015. Det
saknar betydelse när Åke Sjöholm fick faktisk vetskap om omständigheterna, eftersom ombudets kunskap tillräknas huvudmannen. Att Bertil Hübinette mindre än två år senare, när skiljemannen utsågs, inte längre mindes att skiljemannen hade företrätt svarandesidan i den tidigare tvisten förändrar inget. Eftersom Åke Sjöholm inte inom de förskrivna femton dagarna från att skiljemannen utsågs framställde yrkande om att skiljemannen skulle skiljas från sitt uppdrag har Åke Sjöholm förlorat sin rätt att anhängiggöra jäv som klandergrund. 10 Under alla förhållanden är de omständigheter som Åke Sjöholm har åberopat inte sådana att de är ägnade att rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Att ett ombud, å sin klients vägnar, framför ett kostnadsyrkande är inget som grundar jäv. Möjligheten att framföra ett sådant yrkande följer av rättegångsbalken. Att framställa ett sådant yrkande innebär inte en sådan fientlighet eller personlig konflikt mellan ombuden som kan innebära jäv. Det är därtill ostridigt att yrkandet inte omfattade Bertil Hübinette utan dennes kollega. En påstådd fientlighet eller personlig konflikt mellan skiljemannen och Bertil Hübinettes kollega kan inte överföras på Bertil Hübinette enbart för att de har arbetat på samma advokatbyrå. Detta gäller desto mer eftersom skiljemannen inte ens kände till att Bertil Hübinette varit involverad i målet; Bertil Hübinettes namn förekom överhuvudtaget inte i några rättegångsskrifter eller i övrigt i målet. Det är vidare oklart på vilket sätt Åke Sjöholm menar att det yrkande som Pontus Scherp framställde mot Bertil Hübinettes kollega för två år sedan skulle påverka skiljemannen i hans förmåga att inta en opartisk ställning i förhållande till Åke Sjöholm och Randstad. Det förhållandet att skiljemannen har dömt till Randstads fördel innebär inte att skiljemannen har favoriserat Randstad. Det visar endast att Randstad har haft rätt. Det faktum att ombuden i en stor tvist arbetar på en liten byrå medför inte att det kan antas att samtliga anställda på byrån är involverade i arbetet med tvisten. Det bestrids att skiljemannen förstod eller borde ha förstått att Bertil Hübinette var involverad i den
tidigare tvisten. Bertil Hübinettes namn förekom inte i några rättegångsskrifter, till skillnad från Pontus Scherp. 11 Skiljemannen var inte skyldig att upplysa parterna om de av Åke Sjöholm åberopade omständigheterna. Därtill saknas rättsligt stöd för påståendet att omständigheten att en skiljeman har åsidosatt sin upplysningsplikt är en sådan omständighet som i sig kan rubba förtroendet för dennes opartiskhet. Det kan bara ha betydelse i rena gränsfall, vilket det inte är fråga om här. Uppdragsöverskridande och handläggningsfel 1) De av Åke Sjöholm åberopade omständigheterna återges i reciten till domen. Sedan skiljemannen redogjort för sin bedömning av hur den aktuella bestämmelsen ska tolkas enligt ordalydelse uttrycktes följande. Inte heller har någon annan åberopad omständighet givit vid handen att innebörden av bestämmelsen i punkt 5.5 i underleverantörsavtalet ska vara någon annan än den som framgår av ordalydelsen. Skiljemannen beaktade således omständigheterna. Endast en total avsaknad av domskäl eller domskäl som med hänsyn till omständigheterna måste anses vara så ofullständiga att det kan likställas med att domskäl saknas utgör ett handläggningsfel, se NJA 2009 s. 128. De aktuella domskälen är adekvata för sitt ändamål och det kan inte råda något tvivel om hur skiljemannen bedömde frågan. Det kan således inte vara frågan om ett handläggningsfel. Under alla omständigheter har inte den påstådda bristen påverkat utgången. Skiljemannen grundade sin bedömning på just bestämmelsens ordalydelse samt avtalets systematiska uppbyggnad. Varken oklarhetsregeln eller att Åke Sjöholm inte sett kundavtalet har någon betydelse i ett fall där innebörden av bestämmelsen är klar och där innebörden underbyggs av systematiken i avtalet. Utgången skulle ha varit densamma även om skiljemannen skulle ha skrivit mer om de av Åke Sjöholm åberopade tolkningsdata.
Det Åke Sjöholm i realiteten har invänt mot är att han inte fick gehör för de av honom åberopade omständigheterna och tolkningsdata. Hur skiljemannen bedömde saken är dock en materiell fråga som inte kan prövas inom ramen för en klandertalan. 12 2) Randstad hade åberopat att Landstinget bedömde [ ] helt korrekt att patientsäkerheten var i fara och beslutade att avsluta det pågående uppdraget utan dröjsmål i enlighet med punkten 1.2.6. i Kundavtalet.. Skiljemannen konstaterade att [d]et får [ ] anses utrett att den omständighet i punkt 1.2.6 på vilket landstinget grundade sin rätt att avsluta uppdraget var att patientsäkerheten bedömdes vara i fara.. Att skiljemannen grundade sitt avgörande på en åberopad omständighet är således klart. Frågan huruvida Randstad styrkt den åberopade omständigheten vilket Randstad i och för sig hade gjort är en materiell fråga som inte kan prövas inom ramen för en klandertalan. 3) Skiljemannen bedömde om landstingets och Randstads bedömning att det förelåg fara för patientsäkerheten varit utan fog. Skiljemannens slutsats att det var utrett att både landstinget och Randstad, inte utan fog, hade bedömt att fara förelåg för patientsäkerheten är något helt annat än att finna att det faktiskt förelegat fara för patientsäkerheten. Frågan om Randstad och landstinget hade fog för sin bedömning saknade inte relevans. Skiljemannen har haft att pröva frågan inom ramen för sin bedömning av huruvida landstinget och Randstad hade rätt att omedelbart avsluta Åke Sjöholms uppdrag. Även om en skiljenämnd tar upp en fråga till bedömning som rättsligt saknar relevans så utgör det inte ett formellt fel, som kan utgöra en klandergrund, utan ett materiellt fel, som inte kan utgöra en klandergrund. Vidare hade parterna inte lämnat något uppdrag till skiljemannen av innebörden att vissa specifika frågor låg utanför hans uppdrag eller på annat sätt begränsat uppdraget. Åke Sjöholm har inte heller påstått att så hade skett. Prövningen låg därför inom ramen för det uppdrag som skiljemannen hade erhållit.
UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN 13 Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Klandertalan Rättsliga utgångspunkter En skiljeman ska vara opartisk. Enligt 8 LSF kan skiljemannen på yrkande av part skiljas från sitt uppdrag, om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Under punkterna 1 4 i bestämmelsen anges omständigheter som alltid ska anses kunna rubba förtroendet för en skiljemans opartiskhet. Omständigheterna är exemplifierande och inte uttömmande (se prop. 1998/99:35 s. 85 och s. 218). Kravet på opartiskhet ställs högt eftersom fel som avser bevisvärdering eller rättstillämpning inte kan föranleda hävande av en skiljedom (se NJA 1981 s. 1205). En skiljeman har en skyldighet att upplysa parterna om sådana omständigheter som kan tänkas rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet (9 LSF). Om en skiljeman åsidosätter denna upplysningsplikt kan det vara en sådan omständighet som kan få betydelse för frågan om det föreligger en sådan omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet (se prop. 1998/99:35 s. 219). Detta begränsar sig dock till rena gränsfall, där frågan om opartiskhet är särskilt svårbedömd (se NJA 2010 s. 317). Om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges i 8 LSF har varit obehörig ska skiljedomen efter klander helt eller delvis upphävas på talan av part (34 första stycket 5 LSF). Rätten att göra obehörigheten gällande kan ha gått förlorad om mer än 15 dagar har förflutit från det att skiljemannen utsågs och parten fick kännedom om omständigheten som kan rubba förtroendet (34 andra stycket sista meningen och 10 första stycket LSF).
Om en part får kännedom om en omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet först sedan skiljedom har meddelats är femtondagarsfristen inte tillämplig. Det som återstår då är att klandra domen (se prop. 1998/99:35 s. 219). 14 Enligt 34 första stycket LSF ska en skiljedom helt eller delvis upphävas om skiljemännen har överskridit sitt uppdrag (punkt 2) eller om det, utan parts vållande, har förekommit något fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången (punkt 6). I ett skiljeförfarande är utgångspunkten att skiljemännen är bundna att avgöra tvisten med stöd av de omständigheter som parterna har åberopat. Om skiljemännen grundar sitt avgörande på en omständighet som inte har åberopats av en part bör skiljemännen normalt anses ha överskridit sitt uppdrag (se prop. 1998/99:35 s. 145). En grundläggande utgångspunkt för prövningen är att domstolen inte inom ramen för en klandertalan ska göra en materiell överprövning av skiljemännens ställningstaganden (se prop. 1998/99:35 s. 139). Det är alltså endast om det har förekommit fel i själva förfarandet som lett till att en parts intressen har blivit åsidosatta som det kan komma i fråga att upphäva en skiljedom efter klander. Skiljemannens obehörighet Åke Sjöholm har gjort gällande att det förelegat sådan omständighet som kunnat rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet och att skiljemannen därför har varit obehörig. Randstad har invänt att klandergrunden i första hand ska avvisas eftersom den framställts för sent och i andra hand ogillas. Till stöd för att klandergrunden ska ogillas har Randstad gjort gällande att det inte har förelegat någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet samt, som det får förstås, även i denna del gjort gällande att åberopandet av omständigheterna som skulle kunna rubba förtroendet för skiljemannen har skett för sent.
När det inledningsvis gäller Randstads yrkande att Åke Sjöholms klandergrund avseende skiljemannens obehörighet ska avvisas kan hovrätten konstatera att det här inte är frågan om en klandergrund som åberopats först efter den frist som föreskrivs i 34 tredje stycket LSF. I stället är frågan om Åke Sjöholm har förlorat sin rätt att åberopa omständigheten till följd av bestämmelsen i 10 första stycket LSF. För det fall hovrätten skulle finna att Åke Sjöholm har åberopat omständigheten för sent i förhållande till den frist om femton dagar som ställs upp i denna bestämmelse leder en sådan slutsats emellertid inte till att klandergrunden ska avvisas utan till att klandergrunden ska ogillas. Detta innebär att Randstads avvisningsyrkande ska lämnas utan bifall. 15 Hovrätten går härefter över till att pröva frågan om skiljemannen varit obehörig, vilken prövning således även inbegriper att ta ställning till påståendet att den omständighet som ligger till grund för Åke Sjöholms talan i denna del har förts fram för sent. Hovrätten väljer att inleda sin prövning av denna fråga med att ta ställning till om någon sådan omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet har förelegat. Enligt hovrättens mening skulle ett bifall till Åke Sjöholms talan på den nu angivna grunden förutsätta påståenden om fientlighet av mer allvarligt slag mellan Pontus Scherp och Bertil Hübinettes tidigare kollega som tagit sig konkreta uttryck på annat sätt än enbart genom det förhållandet att Pontus Scherp som processombud i en tidigare klandertvist framställde ett yrkande om att kollegan i sin egenskap av motpartsombud i den klandertvisten skulle bära solidariskt betalningsansvar för rättegångskostnader. Som Åke Sjöholm utformat sin talan krävs dessutom att dessa konkreta uttryck för den påstådda osämjan mellan Pontus Scherp och motpartsombudet i den tidigare klandertvisten kommit att rikta sig mot och omfatta även motpartsombudets tidigare kollega Bertil Hübinette, dvs. Åke Sjöholms ombud i detta mål. Hovrätten kan emellertid konstatera att några sådana mer konkreta påståenden inte har förts fram i målet. Hovrätten finner därför att de omständigheter som Åke Sjöholm har åberopat till stöd för sin klandertalan i denna del inte ens innefattar påståenden av sådan beskaffenhet att de i sig skulle kunna rubba förtroendet för skiljemannens
opartiskhet. Omständigheterna omfattades därmed inte heller av skiljemannens upplysningsplikt. Att skiljemannen inte har upplyst om förhållandena kan alltså inte medföra att han varit obehörig (se NJA 2010 s. 317). 16 Det hittills anförda innebär sammantaget alltså att de åberopade omständigheterna i sig, enligt hovrätten, inte har varit sådana att de kunnat rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Skiljemannen har därmed inte varit obehörig och Åke Sjöholms talan kan inte bifallas på denna grund. Vid denna bedömning saknas skäl att pröva frågan om Åke Sjöholm har förlorat rätten att åberopa omständigheten till följd av bestämmelsen i 10 LSF (se 34 andra stycket sista meningen LSF). Det första uppdragsöverskridandet och handläggningsfelet Åke Sjöholm har gjort gällande att skiljemannen inte har beaktat samtliga av honom åberopade omständigheter. I skiljedomen har de relevanta avtalsbestämmelserna återgivits ordagrant (se punkterna 43 46 i skiljedomen). Vidare framgår av vad som antecknats i skiljedomen att Åke Sjöholm hade gjort gällande att han inte vid avtalsslutet insett eller bort inse att underleverantörsavtalets uppsägningsregel även omfattade kundavtalets avbrytanderegel allra minst eftersom han vid avtalsslutet inte ens fått se Kundavtalet (se punkten 62 i skiljedomen) samt att det är Randstad som har skapat och tillhandahållit texten till Underleverantörsavtalet (se punkten 63 i skiljedomen). Hovrätten kan alltså konstatera att det framgår av skiljedomen att skiljemannen uppfattade att Åke Sjöholm hade åberopat de tolkningsdata som han anser att skiljemannen inte har beaktat. Skiljemannen inledde sin prövning med frågan om underleverantörsavtalet innefattade en rätt att omedelbart avbryta Åke Sjöholms uppdrag. Efter en summering av parternas ståndpunkter gjorde skiljemannen en tolkning av avtalsbestämmelsen 5.5 i underleverantörsavtalet och kom fram till att bestämmelsen innebar en rätt att omedelbart avbryta Åke Sjöholms uppdrag (se punkten 110 i skiljedomen). Skiljemannen nådde denna slutsats efter en tolkning av ordalydelsen i de aktuella avtalsbestämmelserna och systematiken i avtalen. Skiljemannen konstaterade därefter att Inte heller har någon
annan åberopad omständighet givit vid handen att innebörden av bestämmelsen i punkten 5.5 i Underleverantörsavtalet ska vara någon annan än den som framgår av ordalydelsen (se punkten 112 i skiljedomen). 17 Enligt hovrättens mening innebär prövningen i den nu redovisade delen att skiljemannen beaktade samtliga av parterna åberopade omständigheter, men att de av Åke Sjöholm åberopade omständigheterna inte föranledde någon annan bedömning än den som följde av avtalens ordalydelse och systematik. Frågan huruvida skiljemannens slutsats var korrekt är en materiell fråga som inte är klanderbar. Åke Sjöholm har alltså inte visat att skiljemannen överskred sitt uppdrag i det nu aktuella avseendet. Eftersom samtliga omständigheter beaktades har inte heller något handläggningsfel begåtts. Sammanfattningsvis har hovrätten funnit att Åke Sjöholm i denna del inte förmått visa att det förekommit något uppdragsöverskridande eller handläggningsfel som kan utgöra grund för upphävande av skiljedomen. Det andra uppdragsöverskridandet Åke Sjöholm har gjort gällande att skiljemannen grundade sitt avgörande på en omständighet som Randstad inte hade åberopat, nämligen att landstinget hade avslutat uppdraget med Åke Sjöholm under påstående att fara för patientsäkerheten förelåg. Hovrätten kan inledningsvis konstatera att det i reciten till skiljedomen angavs att Randstad gjorde gällande att det förelåg omständigheter som gav landstinget rätt att avbryta uppdraget enligt kundavtalet (se punkterna 38 och 89 i skiljedomen), att landstingets rätt att avbryta uppdraget följde av det brott Åke Sjöholm dömts för, vilket var sådant att det var ägnat att påverka förtroendet för honom varför patienter inte kunde förväntas känna sig trygga när de söker vård hos honom (se punkten 92 i skiljedomen) och att landstinget befann sig i ett ohållbart läge i och med att SVT:s granskning sändes och bedömde då helt korrekt att patientsäkerheten var i fara och beslutade att avsluta det pågående uppdraget utan dröjsmål i enlighet med punkten 1.2.6 i Kundavtalet (se punkten 94 i skiljedomen).
Skiljemannen inledde sin prövning av frågan om det förelåg sådana omständigheter att uppdraget omedelbart fick avbrytas med att konstatera att det av utredningen framgick att landstingets skäl för att uppdraget avbröts var att landstinget hade informerats om brottmålsdomen mot Åke Sjöholm (se punkten 117 i skiljedomen). 18 Skiljemannen konstaterade att det av vittnesförhör och e-post framgick att landstinget i kontakt med Randstad omedelbart avslutade uppdraget med hänvisning till punkt 1.2.6 i kundavtalet men att någon särskild hänvisning till att det förelåg fara för patientsäkerheten i och för sig inte gjordes (se punkten 118 i skiljedomen). Skiljemannen fann därefter utrett att skälet till att landstinget avbröt uppdraget var det brott som Åke Sjöholm dömts för (se punkten 120 i skiljedomen) och att den omständighet i punkten 1.2.6 i kundavtalet på vilken landstinget grundade sin rätt att avsluta uppdraget var att patientsäkerheten bedömdes vara i fara (se punkten 121 i skiljedomen). Det sistnämnda följde enligt skiljemannen framför allt av att ingen av de andra omständigheterna som grundar rätt till upphörande av uppdraget enligt punkt 1.2.6 i kundavtalet kunde ha varit aktuella. Slutligen konstaterade skiljemannen att Randstad hade gjort gällande att även bolaget bedömde att det brott som Åke Sjöholm begått innebar en fara för patientsäkerheten och att det var utrett att såväl landstinget som Randstad inte utan fog bedömt att fara för patientsäkerheten förelåg (se punkterna 122 och 124 i skiljedomen). Randstads talan, såsom den antecknades i skiljedomens recit, får enligt hovrättens bedömning anses innefatta ett åberopande av att landstinget avslutade uppdraget med Åke Sjöholm under påstående att fara patientsäkerheten förelåg. Att skiljemannen funnit utrett att det också förhöll sig på det viset är en materiell bedömning som inte är klanderbar. Inte heller i denna del har Åke Sjöholm förmått visa att det förekommit något uppdragsöverskridande som kan utgöra grund för upphävande av skiljedomen.
Det tredje uppdragsöverskridandet 19 Åke Sjöholm har i denna del gjort gällande att skiljemannen har överskridit sitt uppdrag genom att pröva frågan om det faktiskt förelåg fara för patientsäkerheten under de två återstående veckorna av Åke Sjöholm uppdrag, trots att frågan saknade relevans. I reciten till skiljedomen framgår att Åke Sjöholm gjorde gällande att avbrytanderegeln i punkt 1.2.6 i kundavtalet förutsatte att vissa materiella omständigheter förelåg (kompetensbrist, samarbetssvårigheter eller fara för patientsäkerhet) och att Randstad inte hade förmedlat till Åke Sjöholm att landstinget i något hänseende skulle ha refererat till dessa materiella förutsättningar eller gjort gällande att någon av dem skulle ha förelegat (se punkten 66 i skiljedomen). Som hovrätten redogjort för ovan under föregående rubrik gjorde Randstad gällande att det med anledning av brottmålsdomen mot Åke Sjöholm förelåg sådana omständigheter som gav landstinget rätt att avbryta uppdraget (se punkten 89 i skiljedomen). Mot bakgrund av parternas åberopanden hade skiljemannen att göra en materiell prövning av frågan om det förelåg en fara för patientsäkerheten, eftersom fara för patientsäkerheten var en förutsättning enligt avtalsregleringen för att avbrytande av uppdraget skulle få ske. Hovrätten finner därför att det inte var ett överskridande av uppdraget att pröva frågan om fara för patientsäkerheten förelåg. Åke Sjöholm har alltså inte heller i denna del förmått visa att det förekommit något uppdragsöverskridande som kan utgöra grund för upphävande av skiljedomen. Sammanfattande bedömning Hovrätten har kommit fram till att skiljemannen inte har varit obehörig och att det inte har skett några uppdragsöverskridanden eller handläggningsfel i de avseenden som Åke Sjöholm har påstått. Denna bedömning leder till att Åke Sjöholms talan ska lämnas utan bifall.
Rättegångskostnader 20 Vid denna utgång ska Åke Sjöholm ersätta Randstad för bolagets rättegångskostnad. Randstad har yrkat ersättning med 156 250 kr för ombudsarvode. Åke Sjöholm har överlämnat till hovrätten att pröva skäligheten av Randstads kostnadsyrkande. Med hänsyn till målets art och omfattning får den kostnad som Randstad begärt ersättning för anses skälig för att tillvarata Randstads rätt. Överklagande Enligt 43 andra stycket LSF får hovrättens dom överklagas bara om rätten anser det vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Hovrätten anser att det inte finns skäl att tillåta att avgörandet överklagas. Hovrättens avgörande får inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Kenneth Nordlander och Kerstin Norman, referent.